mspbubblet

Lärde mig inte att säga ett nytt ord i Fredags.
Tro mig jag försökte men det gick sådär att försöka mig på att säga det men det passar väl in på hur föreställningen var.
Supercalifragilisticexpialidocious!
Eller så kan jag skriva med ord som alla faktiskt förstår.
Den var jättebra. Det finns verkligen många bra låtar hämtade ur musikalernas vida värld. Fick höra våra egna svenska guldkorn..Helen Sjöholm som framförde sitt paradnummer Du måste finnas också givetvis sjöng Peter Guldet blev till sand. Jag ska inte säga det men det var nära på magiskt att se dem.
Vidare så föll jag också för Defying Gravity från Wicked som framfördes av duktiga Scarlett Strallan och Ma Anne Dinosio. Säger bara vilka otroliga sångerskor båda två. Dessutom har jag fått se en av de riktigt stora giganterna på världens musikalscen nämligen Norm Lewis, det var riktigt kul :)
Vilken röst där med. Jag verkligen beundrar musikalartister..de ska ju behärska både sång och dans vilket inte kan vara allt för lätt på samma gång. Så det var helt enkelt kul och spännande att få se en del av den stora vida världen komma hit och bjuda på en utmärkt föreställning.

 

 

Tyckte däremot att resencenten i den lokala tidningen hade varit lite väl fåordig angående de internationella stjärnornas insats. Kanske logiskt att han lyfte fram våra svenska dock, speciellt eftersom Peter ju ordnade showen och Helen var ju nästan på hemmaplan här.

Fast ändå man får inte glömma att de gjorde showen tillsammans och vilka musiker sedan!

Undrar hur många timmar de har fått öva innan. Nej det tror jag inte ens går att föreställa sig.

Det var ett under bara att taket på arenan inte lyfte så mycket applåder och jubel som alla fick.. Hade man kunnat göra något mer än att ge stående ovationer så hade de fått det.

 

Jag känner att jag måste få erkänna en sak för er.
Har alltid älskat musikaler, i alla fall vissa av dem och jag tycker att Andrew Lloyd Webber är otroligt duktig.
Mina två stora favoriter är nog ändå Evita och Fantomen på Operan.
Riktigt vilken låt som är bäst i dem är såklart svårt att kunna avgöra men jag tror att det lutar åt Music Of The Night eller Waltz for Eva &Che.Fast båda två är riktigt fina och bra låtar med ett helt eget djup och liv. Det ska bli så kul att få gå och höra Peter Jöback ikväll och se hans föreställning I love musicals. Att han sedan bjudit in Helen Sjöholm som är en annan favorit är bara en bonus som man får inpå.

Tack för den julklappen bästa päronen! Hoppas att det blir ett mnine som kommer att sitta kvar länge.

Om ni inte har hört den så tycker jag att ni absolut ska lyssna på Music of the night i orginal när Michael Crawford sjunger.Finns verkligen inte mycket som toppar det enligt mig i alla fall även om Antionio Banderas också gör den väldigt bra.

 

 

Sedan vet jag inte om jag ska säga några ord om dagens moderna musikaler som High school musical, eller Glee eftersom jag har har svårt för dem. De är liksom hälften film och hälften musikal men håller inte alls samma höga klass som till exempel Grease eller Dirty Dancing.Tycker rollerna i dem fastnar i schabloner vilket gör att de faller ganska platt tyvärr.

Nej men nu är det nästan så att jag har lust att ta några skutt upp från stolen. Anledningen till detta är att jag ikväll fick för mig att gå igenom ett av mina gamla minneskort. Tänkte att det kunde behövas sorteras lite bilder & vad tror ni dök upp på det ?
Jo mycket riktigt bilder som jag mycket väl visste om att jag hade någonstans. Var bara inte säker på var utan trodde att de låg på mitt USB minne som mystiskt försvunnit. Nej än har det inte dykt upp men skam den som ger sig.Dessutom blir man ju bara fusterar och arg på sig själv ju mer man söker så just nu tror jag mest på att det är i någon ficka, låda eller väska men jag tänker inte söka aktivt. Det dyker nog upp en vacker dag. Hur som helst så hittade jag igen några bilder ikväll i alla fall och det känns skönt. Speciellt eftersom man ju visste att man hade dem men jag befarade att jag i värsta fall skulle behöva fota om pållarna igen. Det hade väl visserligen inte gjort något heller men det hade ändå känts en smula onödigt. Dessutom låg det en del andra foton med på minneskortet som kan bli användbara.

Annars så pysslar jag mest på här hemma. Försöker räkna ut hur jag ska få plats nu när jag fått ta hem alla mina saker från utställningen men jag tänker nog börja flytta i ordning dem först imorgon.

För ikväll ska jag bara ta det lungt, slappa lite och se på TV också har jag ju spelat Sims såklart.

Hallojsan!
Har inte hunnit med att göra något nytt inlägg på ett par dagar.
Ja nu läste ni rätt. Jag har inte hunnit.
Varit ute en del och tagit vara på det fina vädret som var. Det var nämligen soligt både Lördag och Söndag. Idag är det mer typiskt höstrusk igen. Gråväder och regnigt.
Fast då kan man alltid passa på att göra andra saker inomhus med. Men tillbaka till helgen.
Först så var mamma och jag och kikade på segelfartyget Tre Kronor som ligger i hamn. Hon är en tvåmastad brigg så hon kanske inte är så stor. Bara 35 cm lång men otroligt fin i alla fall. Vilken känsla det var att stå på däck och känna lukten av tjära. Dessutom så fick vi kika in i köket. Inga stora ytor där inte men det är nog praktiskt när det gungar på havet.
Vidare så hittade mamma och jag en fripassagerare ombord. En spindel hade smugit ner i skeppets kompass under natten.Vi tyckte att det såg ut som en korsspindel dessutom även om den var lite liten.Fast att ha en spindel ombord kanske betyder tur. Annars fick visst fripassagerare diska. Inte för att det är det värsta man kan göra.Också lyckades mamma och jag lösa en uppgift i samband med utställningen. Vi lyckades para ihop bilder på minst 20 fiskar med rätt namn. Inte ett enda fel hade vi och ändå är det länge sedan vi var ute och metade. Om utställningen kan man säga att vi visste det mesta av den fakta som gavs men vissa bitar är fortfarande lika skrämmande Hade ingen aning om hur mycket elände de sk spökgarnen ställer till med och visste ni att en plastmugg tar oerhört lång tid att bryta ner..de kan ligga kvar i 100 tals årTycker det är rätt vidrigt hur vissa av oss människor skitar ner&förstör. Vidare var det också skrämmande att se hur hur modeindustrin faktiskt påverkar och vad onödigt mycket kemikalier som används.Att inte fler öppnar ögonen för det är väldigt konstigt eller är det så att för vissa är faktiskt egot viktigare än naturen vi lever i ?

Vet faktiskt inte varför den här biten ska vara så svår. Visst att det finns unga som tänker på det med men jag har ändå den bilden att många yngre inte har den helhetsbilden av marknaden men det är ju faktiskt vi som konsumenter som måste våga ställa krav på tillverkare.För det går inte att komma ifrån att vi alla bär ansvaret för att ta hand om jorden vi lever på. Alla kanske inte kan göra allt men man kan alltid göra en liten del som att inte slänga ut skräp i vare sig naturen eller till sjöss.

Utöver båten så hann vi också med en sväng till en liten höstmarknad på hembygdsgården och det var trevligt.Fast jag tror man ska akta sig för släktforskare, då man kan bli fast i någon timme med dem även om man inte hade tänkt det från början *skratt*.

.Annars så har jag jobbat på med renoveringen. Fick faktiskt gjort en hel del så snart kommer badrummet att vara klart.Sedan står köket på tur.

 

 

Idag är det verkligen långt ifrån något höjdarväder.
Det regnar igen och har gjort så de senaste dagarna. Bytte några ord på telefon med pappa imorse som snabbast och hos dem hade det kommit 71 mm på ett par dygn!
Om jag tolkade väderleksrappporterna så skulle det bli bättre i helgen men så hörde jag någon annan som sa att det skulle fortsätta regna. Vad ska man egentligen tro på då men jag håller tummarna för några timmars uppehåll i alla fall så jag kan få fota briggen Tre Kronor som är på ingång hit.Tänkte gå och titta på deras utställning om nedskärpningen i Östersjön. Har redan nu en känsla av att man kommer att bli mörkrädd.

Fast vädret till trots så är jag på bra humör idag :) återfick ju en gammal kontakt från MSN igår så vi har pratat på FB och nu undrar jag alls hur vi kunde tappa tråden.Fast det kanske är avståndet som gör att det blir svårt trots allt. Vad vet jag..har ju tappat kontakten med folk som bor nära med. Helt enkelt för att det har visat sig att man haft olika intressen när det väl kommit till kritan. Dessutom så är Irland inte på andra sidan världen heller och jag har ju alltid haft en dröm om att resa dit så då kan det inte vara fel att återknyta kontakten.

Vänner är aldrig fel att ha :) . Speciellt inte om man har en del gemensamma intressen att prata om och man kan dela tankar med varandra om allt och ingenting. Just sådana vänner är verkligen guld värda att ha.

Även fast det bara är över nätet man är kompisar och man förmodligen aldrig kommer att träffas så känner man ju ändå en viss samhörighet med någon.

Sedan är det ju klart att man måste vara försiktig , för man kan aldrig veta om personen är den de utger sig för att vara då det finns många oseriösa människor där ute men det brukar visa sig rätt så snabbt i de fallen. Åtminstone om man vet vad man ska se upp med och titta efter för att avslöja någon. Vidare kan man inte heller gå runt och misstro allt och alla. Det skulle bli för jobbigt om man gjorde det helt enkelt.

Utan man måste våga sätta lite tillit till folk trots allt och jag är glad att han hörde av sig igen.

Thanks for sending that friendship request again  Kieran, now I wonder how we ever lost the contact from the very beginning.

Idag har jag varit med om ett par oväntade saker.
Igår kom den första då jag fick en värdecheck att hämta ut på Hemköp. Den var från ett företag som jag beställt en del pysselsaker ifrån.Så det var roligt att få en oväntad överraskning.
Får se vad jag ska hitta på med slanten men jag tror en del kommer att bli sparat. Överraskning nummer två kom idag.då jag fick en vänförfrågan från en gammal kontakt på MSN. Eftersom jag tyckte om våra samtal som vi hade då så accepterade jag den. Detta trots att vi inte snackat på ett bra tag. För även om jag haft hans emailadress hela tiden så blir man ju alltid lite tveksam till att själv höra av sig efter vad man har varit med om. Med folk som slutar skriva till en efter att man har haft en bra kontakt som man själv tycke. Det är väl lätt så att man kan tappa kontakten med folk på nätet.Men nu är jag glad för att en vänskap verkar ha hittat tillbaka.
Så vi får se var det landar men vi kom i alla fgall överens om att vi skulle höras igen och det känns ju alltid lika bra.Vänner kan man aldrig ha för många utav. Och efter det som varit är det precis vad jag behöver.Nya vänner men det är svårt att veta riktigt hur man ska bära sig åt när man bor i en mindre stad och de flesta i ens egen ålder har andra prioriteringar i livet än vad man själv har.

Fast då är vi ju tillbaka på steg ett igen vad som egentligen ska räknas som normalt och vid vilken ålder men ingen annan eller samhället kan väl egentligen bestämma det åt en. Det är något som man måste få känna efter själv och alla har vi vårt bagage som vi bär med oss genom livet. Konstigare än så behöver det inte vara.

 

Idag börjar mitt inlägg med de raderna.
Jag kände visserligen inte Kristian Gidlund personligen men också jag blev gripen av att höra hans berättelse i somras. Visste inte ens vilka Sugarplum Fairy var då. Fast tänk att det finns så modiga människor som han.Som vågade ge en så fruktansvärd sjukdom ett ansikte utåt.
Många av oss har någon anknytning till den . Det jobbigaste måste ändå att vara drabbad själv men det är också jobbigt för omgivningen att behöva stå vid sidan av och se på.Se på hur någon man älskat, känt och skrattat med sakta bryts ner av sin egen kropp. Vet inte om det är fel av mig att ens jämföra med när ett älskat djur är den drabbade, men vad är egentligen rätt sätt att tänka en sådan här gång ?
Många av känslorna tror jag ändå är snarlika. Låt mig berätta:
Min familj tog hand om en äldre bordercolllie tik. Hon var åtta år när hon kom till oss som omplaceringshund. I början kanske det fanns en viss osäkerhet som hos alla nya hundägare men hon blev snabbt vår ögonsten, Hon var med oss överallt(nästan) och vi hade så mycket roligt ihop. Ända tills...eländet började då mamma kände en knöl, stor som en ärta i ett ljuver. Man har ju läst så mycket om hur ljuvertumörer börjar men ändå så tror jag att man försökte förneka det. Åtminstone i början men knölen växte så det blev en tur till veterinären för provtagning. Beskedet vi fick slog ner som en bomb.
Elakartad cancer. Fast Bianca mådde bra och verkade själv oberörd av det hela just då. De tänker ju inte på samma sätt som vi utan de lever mer i nuet. Hur som helst så blev det så att vi tog beslutet att operera henne &det skulle bli ytterligare två operationer då tumörerna kom tillbaka. Det som gjorde att vi ändå fortsatte var att hon mådde så bra trots allt. Bara ett par veckor efter varje gång så var det full fart på henne igen..som om inget hade hänt. Annars hade vi aldrig låtit henne gå igenom så mycket. Vi visste ju att hon var sjuk men samtidigt slog vi ifrån oss det och trodde kanske att det skulle gå bra i alla fall. Man ville liksom inte tänka på det.
Fast sedan gick allt fort, för fort. PÅ sommaren då vi hade haft henne i fyra år så blev hon tvärdålig en morgon. Hon var som vanligt med oss ut på morgonpromenaden men sedan spydde hon bara upp maten och verkade helhängig. Mamma ringde till veterinären som inte ville lämna henne över helgen. Fick veta det på telefon då jag var på mitt dåvarande jobb. De åkte upp och sedan var allt tyst i många timmar framöver. Hade en kompis som kom till oss efter att jag hade slutat för dagen men jag kände ändå på mig hur det hade gått när de kom hem och klev ur bilen.Jag visste att vår modiga hund som hittills hade hoppat över alla hinder var borta och inte fanns längre. Till en början så anklagade mamma mig för att jag inte grät men jag ville inte visa mina känslor inför kompisen. Annat blev det sedan....stannade hemma från jobbet i några dagar men fortfarande så kan tårarna komma när jag ser tillbaka och minns vår älskade "Skorvenlurv".Jag vet hur tomt det känns utan henne men jag vet också att hon inte hade velat se oss ledsna utan vi kämpar på dag för dag. Mamma i sin sorg blev rakt sjuk av det hela och hon vägrar på ett sätt gå vidare när hon inte vill skaffa någon ny hund.
Visst förstår jag henne på ett sätt. Det gör jag men samtidigt måste man också se på den andra sidan. Hur mycket man får tillbaka av dem om man vågar leva i nuet och hur hel de kan få en att känna sig. När man har djur så måste man både kunna planera väldigt kortsiktigt och se saker från ett längre perspektiv.Men att bara gräva ner sig i mörka tankar och tänka på slutet som ska komma en dag, det går inte. Då blir man bara olycklig till sist.Det lärde jag mig tack vare en annan fyrfota vän som jag miste tidigare än Bianca. Antar att även om jag inte hann känna honom så länge så var han ändå mitt livs kärlek och han kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta. Den saken kan inget ändra på men det är ju så att man alltid bär dem med sig ändå oavsett vad som händer i livet. De finns alltid med en ändå och man har ju foton som man kan titta på med, se tillbaka och minnas alla glada stunder som man haft ihop tillsammans.Dessutom så är djur underbara på det sättet att de tycker om en villkorslöst för den man är.De bryr sig inte om hur man ser ut eller något liknande och jag har då nästan alltid känt mig trygg och glad i deras sällskap. Kanske är det så att jag bara haft oturen att träffa fel människor i livet Visst finns där några bra kontakter med men jag har inga nära vänner idag. För att jag inte litar på folk då jag blev mobbad större delen av min skolgång och för att jag blivit sviken tidigare av ett par som utgett sig för att vara mina vänner när de i själva verket kanske bara utnyttjade mig & var med mig för att de inte hade någon annan att umgås med.
Nej sådana *vänner* behöver man inte.Det här är naturligtvis bara mitt sätt att se på saken men jag kan inte utgå från någon annans synvinkel.En gång fick jag rådet att göra mer som katten *fräsa ifrån och det har jag nog börjat att värdesätta mer. Man måste våga stå på sig och inte låta andra människor kliva på en för sina egna syften eller vad de nu kan tänkas ha för motiv bakom. För att kunna gå vidare i livet &läka ihop så har jag kanske några udda intressen men de är mina och jag vågar stå för dem då jag älskar att pyssla&vara kreativ.

Idag har vi ett riktigt ruskväder här.
Det både regnar &blåser men jag var i alla fall klok nog att ta på mig stövlarna innan jag gick på jobbet i morse.
Så torr om fötterna är jag och att ha en jacka som tål regn är inte fel det heller men det är ingen höjdare att ha jeans.
Nu hänger de i alla fall på tork och addidasbyxorna har åkt på istället. Alltid skönt att byta om när man kommer hem och kan varva ner liete. Kanske måste inse att det faktiskt är höst och att det inte går att ha leggings med kjol/tshirt och eller klänning längre den här säsongen men riktigt än tänker jag inte lägga in dem i garderoben.

Igår så flyttade jag in min nya famil i Sims i sitt hus. Det kanske blev lite lyxigare bostad än vad jag hade tänkt åt dem från början men å andra sidan tycker jag inte att det ser ut som någon lyxbostad utan snarare en ordinär hästgård.. Rakt fram ser ni huset, till vänster är dubbelgaraget/stallet , till höger är trädgårdskjulet och den byggnad som skymtar precis bredvid huset är ett till förråd med en lägenhet ovanpå. 

 

God morgon på er alla.
Jag känner mig tämligen säker på att jag inte är den enda som med spänning följde det som hände/händer i vattnet utanför den italienska ön Giglio. För er som fortfarande undrar så började man igår att försöka bärga den grundstötta båten Costa Concordia.
Det är 20 månader sedan hon gick upp på klipporna så i nästan två år har de boende fått se henne ligga där som en tickande miljöbomb. Ett under att ingenting verkar ha läckt ur henne än.Fast hitills så verkar bärgningen gå bra och nu står hon upprätt. Så ingenjörerna har onekligen gjort ett bra jobb i natt som fått upp henne, tillbaka på rätt köl så att säga. Men samtidigt så är det lite som att se ett spökskepp som nu står där.I alla fall om man tänker på att 32 människor faktiskt omkom i olyckan & två saknas ju fortfarande. Så det är fortfarande mycket jobb som återstår innan hon kan tas om hand för den slutliga skrotningen.
Har sett att några undrar i kommentarer på aftonbladet varför hon ska skrotas och jag tror det är så att skadorna på henne är för stora. Både skrovet är ju deformerat, svårt rostangripet och maskinerna har legat under vattnet så pass länge att det helt enkelt inte går att göra något. Dessutom så tror jag att även om det skulle gå att få henne segelbar igen...så vem skulle vilja åka med henne efter att ha fått veta hennes bakgrund ?Det tror jag inte kan vara allt för många.Sedan gjorde jag vissa egna reflektioner. Jag tror att det är svårt att uppfatta hur stor hon är genom att se bilder men fakta är att Silja Festival som jag åkt med några gånger är 168 meter lång ...Costa Concordia 290 meter.Då hajar man till lite och inser mycket bättre vilka jättar det här är.När en "stor" båt som Festival mer liknar en leksak i jämnförelse. Fast hon är precis lagomt stor för att man ska kunna hitta ombord. Blir de så mycket större tror jag att man skulle kunna gå vilse.

Det ena däcket på Festival.Öppet hav utan land i sikte, det är inte utan att man känner sig liten.
En annan aspekt på det hela som jag känner igen från Inga-Lill Mossanders berättelse om skräcktimmarna ombord på Costa Concordia är språkbarriären. Hade innan jag åkte till Riga också varit till Åbo med Festival(då under Silja Line),På den tiden jobbade mest svenskar, finländare,finlandsvenskar..skandinaver ombord. Visst fanns det rötägg även då  men man kände sig åtminstone tryggare genom att det var lättare att förstå varandra och stämningen var trevligare.Senare på resan till den Lettiska huvudstaden(Tallink-Silja) så var personalen utbytt mot till största delen thailändare. Inget ont om dem som folk, tvärtom de flesta verkar väldigt serviceminded som man säger men stämningen var ändå som förbytt. Mer inriktad mot att tjäna pengar och allt mindre mot trevligheten och säkerheten ombord. Tyvärr. Man kan ju tycka att minikravet borde vara att de får lära sig engelska åtminstone så att de kan göra sig förstådda om en nödsituation skulle uppstå.För visst är det så att man aldrig kan veta när olyckan är framme. Men man kan minimera riskerna även om det kanske kostar lite mer & personalen har mer krav på sina förhållanden så är det faktiskt bättre än att bara se till hur man ska tjäna så mycket pengar som möjligt & ha så få utgifter det bara går.

Hejsan på er alla!

Idag hade jag bara lust att dra upp täckte när jag vaknade och tittade ut genom fönstret.

Grått, blåsigt och regn i luften. Med andra ord kanske typiskt höstväder eller ännu mer passande så var det klassiskt hostväder. Är ju fortfarande förkyld. Även fast det känns lite bättre så rosslar jag och har kvar en del snuva med. Borde egentligen ligga nerbäddad men det känns bra att sitta uppe för snuvan med. I alla fall så försöker jag vara igång det jag orkar utan att jag tänker efter för mycket.

Igår så kom jag äntligen igång med återuppbyggandet av hus i Sims 3 med

Hej igen på er.
Idag har snuvan i alla fall lättat så jag har fått sova.
Åtminstone tills femtiden då jag vaknade och hade ont i huvudet.
Fast det är så typiskt när man är förkyld, är det inte det ena så är det det andra istället.Men jag ska ändå försöka göra bort lite saker nu på förmiddagen medan det känns någorlunda i alla fall så kan jag ju ta det lugnt och vila mer igen.
Måste försöka gå ut och ta lite luft i alla fall även om det inte är det bästa vädret. Lite luft mår man ju inte sämre av.Också ska jag försöka skrämma bort bacillerna för försöka kan man alltid.
Så det är mest lugna gatan här idag också blev ju hockeyn igår spännande ..Onödigt spännande kanske rentav men de vann i alla fall efter förlängningen och det är ju alltid skönt att de får en bra start på säsongen.Då kan man hålla tummarna för att det ska gå bra resterande del med. Fast det är klart..man vet ju aldrig hur det slutar.Tror det kommer att bli väldigt hårt i år och både SAIK och Luleå inledde ju bra. Ska det bli tre norrlandslag i topp ?
Vi får se hur det går. Nu är jag ju ingen hockeyfantast men det är väl så att man tycker det är roligt att följa då staden ändå har ett lag i SHL. Fattar inte varför de inte fick ha kvar sitt gamla namn men det ska väl vara mer internationellt med SHL i och med att det finns både AHL,NHL och KHL men ändå. Tror dessutom att det i folkmun fortfarande kommer att sägas Elitserien då den hetat det så pass länge.

Fast nog surrat om sport nu. Åtminstone för det här inlägget i alla fall.

Nu ska jag försöka ta tag i de där sakerna jag sa tidigare så får vi se om det blir något Sims 3 spel idag :).

Det kan hända , måste ju bygga en del nya hus.

Igår så försökte jag spara mitt sims 3 spel men det gick inte.
Fick istället upp en ruta där det stod felkod F12 , läs readme filen.
Nåja gick ut på nätet och googlade. Det verkade som om många andra också haft det här problemet.
Följde de rekomenderade åtgärderna och först så verkade det fungera som vanligt men efter att jag hade sparat ett par gånger så var felet ändå tillbaka. Så idag ska jag se om jag kan få någon rätsida på det här. Som tur var så hade jag kopierat och sparat källfilen för kvarteret på en annan plats som det rekomenderades.
Känns som att EA skulle behöva fixa en hel del buggar istället för att släppa ett Sims 4.

Fungerade lika illa när jag kom hem och felet kvarstod så jag bestämde mig för att börja om helt och hållet.

Tömde min Savesmapp och startade upp igen.

Hitills fungerar det fint om jag kommer ihåg att pausera innan jag sparar också ska jag komma ihåg att spara ofta men det fungerar ju åtminstone och familjerna var kvar.

Så det blir att bygga nya hus till alla istället men det ska nog gå vägen.

Lustigt hur en bugg plötsligt kan uppkomma bara sådär.

 

Idag är det precis tio år sedan Svergies dåvarande utrikesminister Anna Lind mördades. Fastän det har gått tio långa år så minns jag precis vad jag gjorde när beskedet om att hon hade blivit attackerad &knivhuggen. Det var morgon och jag skulle ha lektion men allting stannade liksom upp. Vi som ville fick ta paus medan nyheterna vällde in från media så jag gick ut och ställde mig vid räcket i ljusgården.Minns den där spända stämningen som man nästan kunde ta på och hur alla undrade vad som skulle hända nu.
Det blev en chock också i vår lilla värld , inte bara i den stora.
På något sätt så hämtade vi ju oss ifrån den men minnet består för tanken som slog oss blev ju :om något så hemskt otäckt kan hända i ett litet land som svergie vad kan då hända i världen ?
Den tanken är faktiskt bitvis riktigt skrämmande. Nu säger jag ju också att man inte ska gå runt och oroa sig hela tiden. Det mår man ju inte bra av men man ska vara vaksam på saker som sker i ens närhet.

En annan händelse som också inträffade på hösten men många år tidigare nämligen år 1994 var ju Estonia-katastrofen. Vet lika väl vad jag gjorde i den stunden när vi fick veta vad som hade hänt ute på Östersjön. Var i skolan och hade musik. De som ville fick sitta kvar och reflektera, ha en tyst minut för alla de som förolyckades. Killarna misskötte sig såklart och blev utskickade från klassrummet.

Fick veta långt senare att pappa hade en gammal kompis som omkom :/

Även fast de inte hade haft kontakt på många år tror jag att det här tog på honom och det kom ju så nära på något sätt ändå. Länge vajade flaggan på skolgården på halv stång den hösten.

Fast ändå den sak jag reflekterat mest kring ändå är kriget i Afganhistan. Inte för att jag har några direkta kopplingar dit , snarare väldigt indirekta genom att en av brorsans gamla kompisar var soldat.

Ja var,,,han förolyckades då bilen de färdades i körde på en vägbomb. Minnns honom som en tystlåten &snäll kille som var mycket hos oss en period då de umgicks. Fast jag hade ju egentligen ingen kontakt med honom genom att jag är så mycket yngre än båda mina syskon men ändå.

Kändes minst lika konstigt för mig när nyheterna om olyckan kom och det läckte ut att han var en av de skadade även om vi visste det några dagar innan tidningarna fick veta hur det låg till.

Kanske blev det också extra jobbigt eftersom jag nåra år tidigare hade haft kontakt med en amerikansk soldat via nätet. Båda två var väldigt vanliga killar när allt kom omkring. 

Vet ju att jag redan då gick på nålar när Nick berättade att han skulle dit även om det var innan X dog. Jag vet inte hur jag klarade av skolan &vardagen men på något sätt gick det. Kan bara föreställa mig all den oron som deras familjer måste känna. Hur som helst sp kom Nick hem igen och mailade, gissa om jag var lättad men sedan rann vår kontakt ut i sanden men en del av mig undrar fortfarande var han blev av..eftersom han inte skulle behöva åka en fjärde gång. Han fick i aööa faöö mig att skratta gott när han skämtade om deras torkade konserver som egentligen heter Meal Ready To Eat och förkortas MRE för det skulle enligt honom utläsas som Meal Redy To Explode.

Har alltid tyckt att krig är onödigt. Visst är de modiga som vågar försvara sitt land eller en god sak men riskinsatsen är dessto större. Min ståndpunkt i det hela blev ännu starkare efter att vi varit i Kroatien &Bosninen för att hälsa på anhöriga till min brors ex. Det var hemskt att se alla spåren sedan kriget..utbrända byar, ett utbombat sjukhus och hål efter splitter i många av husfsaderna.

Nej krig är verkligen hemskt.

 

"Killing has no reason

Killing has no soul

Killing has no right

Killing has no goal"

 

(Ur Catch The Moon av Stefan Andersson)

Först så var den bild jag hade av just modellhästar den som kom av att ha sett annonser i MinHäst.

Ville alltid ha en som yngre men fick aldrig möjligheten att köpa en.

Ända tills jag en sommar fick kontakt med en som redan var insatt i hobbyn & hon erbjöd mig att jag skulle få köpa en av henne. Fick bilder via brev och jag föll pladask för Freja kan man säga, eller Silla som hon hette.

Hade i samma veva turen att springa på en livs levande fjording ute i skogen som tränade timmerkörning med sin husse eller om det var tvärtom*skratt*

Efter det och att ha sett kortena så bestämde jag mig och hon blev min.

Senare döpte jag om henne till Prästgårdens Freja men till vardags så kallas hon kort och gott bara Freja.

Hon är en omgjord Breyer Running mare och jag köpte henne av AnneLi-Limell

Eftersom jag bytte namn på henne fick hon också en härstamning,

e.Hagaro u.Silla

För den som inte vet så står e för efter och det är pappa hingstens namn som ska stå där. U står för undan och det står sådeles för mamman, stoets. Precis som på riktiga hästar.

Det finns en massa olika märken och storlekar på modelllhästar. Det kommer ni att lära er om ni börjar samla men de vanligaste att räknas som rena utställnings modeller är Breyer och Peter Stone. Sedan finns även mer leksaksbetonade som schleich , papo osv.

 

Mitt intresse för att smala på saker har alltid funnits där.

Som barn så samlade jag som många andra på både kapsyler och stenar.

Fick min första My Little Pony som liten men jag var inte så stor så jag var ju inte så rädd om henne då.

En Posey var det,

Klippte håret på henne och kluddade ner henne.Men jag minns henne än idag även om jag på senare år gjort om henne till en costumponny.Fast det är ju roligt när man kan återanvända saker,

Hur som helst så minns jag tydligt de två ponnyinköp jag gjorde i barndommen nämligen Sweetie Baby Liqurice och den rosa, helcharmiga lilla grisen Newborn Baby Cuddles.

Idag är jag dock inte någon aktiv samlare längre utan är mer ute efter att komplettera den samling på ca 200 ponnysar som jag har(kanske saknar 2-3 st) av de jag tänkt samla på från början.

Har såklart inte alla framme i bokhyllan. Det skulle inte få plats :P men godbitarna från samlingen visar jag ju gärna upp såklart.Jag kan också säga att jag har flest Babyponnysar i samlingen men en stor favorit har alltid varit 7-tales som gick på tv.För er som inte vet och var med då så var det en serie med ett gäng tonårsponnysar som hittade på olika spännande äventyr. Gänget bestod av Bonbon(gillar att baka) Melody och Sweetheart(musikintresserade), Clover(den klumpiga), Patch (skämtaren) och Brighteyes (den smarta).

Ja ni hör ju så spännande det låter. I alla fall fanns det inget bättre om man gillade hästar och dessutom så kunde ju ponnysarna prata.

Gillar dock inte de nya generationerna som kommit på senare tid då jag tycker att de tagit bort för mycket av dert som var gulligt&sött med dem. Undrar ni vad jag svamlar om nu och vill lära er mer så kan ni kolla in http://www.kimsites.net/dreamvalley/ där det finns en bra översikt på de olika generationerna av ponnysar, år från år. Så jag har samlat mestadels på G1  även om det smugit in en del G3 or med.

God morgon på er alla.
Jo det är faktiskt förmiddag och morgon än.
Idag funderade jag verkligen på om jag skulle behöva kliva upp ur sängen. Gråtrist väder och lite sådär småregnigt i luften.
Fast jag tog mig upp i alla fall men visst märker man att det ändå börjar gå mer&mer mot höst sådana här dagar.
Men det är ju lite mysigt med höstmörker med för då får man tända ljus på kvällarna och riktigt kura inne i rusket.
Håller ju på med en del små projekt med :) Skissade på en sak under fikat idag som kommer in här sedan när jag blivit klar med den. Klart är att jag är nöjd så här långt. Sedan intygade min pappa om att jag INTE ska bli elektriker i helgen *skratt*.
Hade glömt att ta bort höljet till transformatorn men nu fungerar åtminstone elen i en del av det lilla huset :)
Har dessutom gjort stora framsteg i både kök och badrum men så är det nog smart att köra på upplägget att man gör ett rum i taget.Lovar att det kommer att bli stor skillnad när det är klart. Har dock inte riktigt bestämt mig för vad som ska hända med det. Tänkte först ge bort det men ingen av systerns flickor tycks så värst intresserade av att hjälpa till med det. De kanske är för små för att ha något tålamod till pyssel av den graden än. Är ju rätt mycket detaljer som ska fixas till så det kanske får bli kvar hos päronen så länge.För nu när jag fixar i ordning det vill jag ju inte att det ska förstöras...
Så vi får se helt enkelt. Dessutom har jag bestämt mig för att göra om en kategori här ..nämligen den som handlar om mina modellhästar. Har ju en separat sida för dem med men det känns bättre att ha allting samlat här på ett ställe.Håll utkik efter Stuteri Norrskenet bland kategorierna om ni är intresserade.

Hejsan på er allihopa.
Solen har varit framme idag med och det har åter igen blivit en sådan där fin höstdag. Det känns faktiskt nästan inte som det är höst än men löven börjar så smått ändå att ändra färg och på morgonen kan det vara kyligt i luften,
Igår så blev jag frånvarande på grund av migrän så jag tog det bara lungt istället och vilade upp mig. Idag är det bättre så jag sitter och följer finnkampen men framför allt så har jag varit ute och fotat lite igen.

Hittat några fotogeniska hästar igen  :)

 

 

Morgon på er alla som kikar in här.
Idag är det en sådan där underbart fin höstdag igen då solen skiner och det är vackert väder, Visst finns det lite moln på himlen men det är fortfarande klart...fast kallt.
Tror det var första dagen i morse som det blev ett moln av andedräkten när jag andades ut. Fast fortfarande kan man gå klädd i leggingsen.Tur för mig det. Annars brukar jag ju för det mesta gå klädd i jeans men på sommaren varierar jag mig lite mer och har leggings ihop med kjol &tshirt eller min sommarklänning.

 

Ungefär så här ser den ut :) också har jag träningskor eller mina converse till.

Bara för ett tag sedan skulle jag aldrig drömma om att ta på mig klänning eller kjol men man tröttnar kanske lite på att bara gå i byxor under resten av året.

Hur som helst så känns det mycket ledigare på något sätt.

Annars då ? Jo det rullar på ska hem till päronen igen idag över helgen &umgås lite+ att jag ska jobba med huset och kanske måste jag titta till hur det går för Maya och Youssef med barnen.

Hejsan på er alla och god kväll!
Idag kan man verkligen säga att jag inte har haft tid över för att sitta här vid datan inte förän nu i alla fall.
Har haft händerna fulla med andra sysslor hela dagen. Får spela Sims imorgon istället för då händer det inte lika mycket. Ska bli skönt att få varva ner lite men samtidigt är det ju bra att ha gjort bort tvätten och lite av städningen så man slipper det.
Sedan har jag börjat på ännu ett projekt men jag har haft tanken på det ett tag ändå trots allt.

En av mina allra första modellhästar jag köpte hade blivit lite skabbig. Fått en del färg bortnött och så på vissa ställen samt att hon har ett problem bak som måste åtgärdas men i alla fall slog jag slag i saken ikväll &började. Nu ska här förvandlas häst totalt.Kommer att bli spännande kan jag säga då jag bara gett mig på schleich förut men jag kände att jag trots allt kunde offra Wantie så får vi se om hon kommer att bli en Waltzing Matilda iställrt, början ser i alla fall lovande ut.

Planerar att göra om hennes man och svans med men måste få tag i Apoxie Sculpy för det :) så länge koncenterar jag mig dock på att få till hennes färg som ska bli palomino med bläs och två vita strumpor bak.

Så det bir en hel del detaljobb framöver för min del men då är det tur att man gillar att pyssla.

Nej nu tänkte jag allt lägga ner här för ikväll och slappa lite i TV soffan!

Hejsan hoppsan på er.
Idag är det en sådan där vacker höstdag igen när solen skiner och det är precis lagom varmt i luften.Man önskar inte lite att man kunde skippa jobbet och bara vara ute i naturen.
Det blir väl så att man känner mer nu att man ska ta vara på ljuset medan man kan innan det försvinner. Fast jag får gå en sväng innan jag kilar iväg hemöver istället. Var ju ett tag sedan som jag gick rundan jag brukar gå så det kanske är dags nu att ta upp de.För det är ju alltid lite lättare att komma sig ut om man har ett bestämt mål eller en fast runda att gå.Dessutom så känner jag mig glad igen och mer positiv än på länge.Visst ...kanske jag gjorde en dum sak som gick ut med infon om att jag faktiskt blivit utsatt för internetbedrägeri offentligt men jag kan ändå samtidigt anse mig vara starkare idag som person än vad jag var då och är det så fel att berätta i syftet att varna andra ?

För att fler faktiskt inte ska behöva råka ut för det som hänt mig.

Visst var jag blåögd &naiv eftersom bedragaren kunde få mig på kroken så lätt men just det är en del av deras tillvägagångsätt och hur många skulle inte vilja hjälpa om någon säger att hunden är sjuk ?

Idag vet jag dock bättre och jag tycker att det är sorgligt att man alltid ska behöva vara så misstänksam  när man gör affärer på nätet men det är nog nödvändigt.

Vissa sa ju att man ska gå efter magkänslan men vad gör man när bedragarna spelar på offrets svagare sidor ?

Då är det inte så lätt som att bara säga nej kan jag lova.

För det var inte bara så att hon helt plötsligt sa att hunden var sjuk utan hon drog en rövare då hon skickade bilder på en häst och en hund med och hon påstod att det var hennes husdjur.

Och såklart trodde jag henne även om mina misstankar också började komma efter det när hon drog en annan historia om att hon skulle behöva pantsätta en stereo.

Men mer tänker jag inte gå in på saken eftersom det framkom nya uppgifter som jag har lämnat in och dessutom vill jag kunna gå vidare, vilket jag till stor del hade lyckats börja göra med  innan gårddagen.

Ju fler som orkar berätta sina historier , vad de varit med om dessto mer underlättar man ju för andra att de ska slippa råka ut för samma sak.

Så nej jag tänker inte haka upp mig men oavsett hur lång tid det gått så svider det ju oerhört när det går upp för en vad man blivit utsatt för och det gör det länge efteråt.

Ändå är inte jag speciellt långsur eller hämdlysten av mig i vanliga fall.

Hejsan hoppsan på er alla Bubblare där ute!
Ja hej på alla andra trevliga människor där ute med för den delen.
Det börjar gå mot kvällning och jag sitter här och funderar på att starta upp sims och bygga ett hus åt min familj som jag skapade igår.
Annars kan jag väl inte påstå att jag haft så mycket för mig.
Jobbat och uträttat en del små ärenden som jag hade men som ändå måste göras. Fast jag håller med Skalman på den punkten egentligen. måste och skynda är två fula ord.
Har suttit och gjort en teckning nästsn klar, åtminstone en del av den har blivit väldigt bra för att vara gjord av mig. Brukar alltid vara värsta självkritikern och alltid hittar jag något småfel men den här är jag faktikt nöjd med för en gångs skull. I alla fall just nu men då har jag inte börjat skissa upp bakgrunden ännu.Fast jag måste klura på om jag ska rita den med färgpennor i alla fall eftersom PROmarkerna flyter ut på vanlgit papper och jag vill inte riskera något mer...

Hejsan.
Då var jag tillbaka efter helgen.
Har som ni kanske märkt inte suttit framför datorn någonting utan varit upptagen med att pyssla och följa fälttävlan på TV.
Ska snart se på den avslutande banhoppningen som ska bli spännande att följa eftersom vi har medaljchans både i lagtävlingen och individuellt. Är ingen tävlingsmänniska privat men det är skojigt att titta på när andra tävlar också gillar jag ju hästar förstås vilket leder till att det blir en del utflykter och sena kvällar framför tvn.
Nu ska jag berätta om en storslagen händelse som jag var med om i torsdags när vi var på väg hem från kalaset vi hade varit på.
Satt och tittade ut genom vindrutan i baksätet, kastade en blick upp mot himlen och ser något stort som kommer seglande på rätt låg höjd.Den var i alla fall på en sådan höjd att jag kunde avgöra att den var större än alla andra rovfåglar jag tidigare sett och det gick upp för mig. Jodå det här var en örn.
Kunde inte riktigt säga om det var en kungsörn eller en havsörn men efter studerande i fågelboken så är det mest troligt att det var en ung havsörn som kom flygande.
Har ju alltid velat se en örn och nu har jag fått göra det. Kan säga att jag gärna skulle se en igen.Det första som slår en med dem är helt klart den imponerande storleken. Det går inte att ta miste. I varje fall inte när de flyger på lägre höjd utan då är det bland de starkaste upplevelser man kan ha.Dessutom så fick jag se att päronen hade haft besök av en duvhök.Pappa hade hunnit fota den på håll när den satt och kalasade på ett slaget byte.