Hejsan!
Hejsan på er alla ni läsare som har klickat er hit, och lyckats med att hitta hela vägen in till min lilla blogg. Det har ju kanske blivit lite svårare att navigera sig fram genom att GDPR ändrat på många länkar , men jag hoppas i alla fall på att ni kommer rätt till sist och hittar det som ni har tänkt er annars så är kanske den allra smidigaste vägen numera att söka efter bloggen på google för då kommer man ju direkt in till den. Nåja, nu ska vi kanske låta bli att göra oss någon djupare dykning ner i den rådande internnetlagstiftningen ute i Europa för den är ju minst sagt tilltrasslad efter att det här med GDPR har tillkommit.
Nej utan istället så tänkte jag bara få lov till visa upp ett av mina senaste projekt som jag håller på att pyssla med , kan helt enkelt inte hålla mig tills jag är klar med det .
Har ju egentligen haft det liggandes ett tag utan att komma till skott, men så för ett par dagar sedan kom lusten att pyssla plötsligt tillbaka och då var det bara att ställa upp symaskinen på köksbordet och sätta igång med det på nytt. Så här i efterhand när det nästan är klart, så när som på att det fattas ett par axelband på den så förstår jag inte riktigt varför jag bara har låtit tygbitarna ligga där ihoplimmade till en tillfällig klänning, när jag kunde ha satt mig ner sytt den på en gång Fast då visste jag ju kanske inte riktigt hur den skulle se ut..
Så här långt har jag alltså kommit nu med Orlas klänning som jag tänkte att hon skulle få ha på sig till jul, fast jag tror ju verkligen inte man ska ha den på sig om man hade tänkt sig att försöka smyga på någon , eller om man jobbar som spion. Då är den nog i det närmaste livsfarlig, med alla de 19 små bjällrorna som jag för tillfället har fäst med sytråd i spetskanten. Kommer nog att behöva fästa dem mer ordentligt sedan, men nu har jag i alla fall kommit en bra bit på väg med den.
Eftersom solen visade sig, så passade jag på att ta med henne ut för en kortare fotosession, men det ser ju kanske ut att vara en smula kallt för henne utan skor på fötterna men jag får se om jag ska kunna hitta en lösning på det problemet med. Går ju visst att tillverka enklare sandaler med hjälp av bakplåtspapper och limpistol fast det känns aningens riskabelt med men man vet ju inte hur det går förän man har provat så vi får se pt vilket håll det lutar för det är inte helt enkelt att hitta saker som är i tonnerstorlek heller. De är ju större än barbie, men mindre än vanliga dockor och då blir det väl lättast att köpa saker åt henne via nätet, men kläderna gör jag ju i varje fall helst själv om jag kan.
Sedan så är det bara en hobby, men oj så kul jag har på vägen med processen mot ett färdigt dockplagg!Även fast det innan dess säkerligen yttras ett okänt antal invektiv när en nål behagar försvinna eller när man tappar en tråd!
MS Estonia- 25 år sedan nu
Tänk vissa dagar sådrabbar känslorna en verkligen , imorgon är det en sådan dag för mig .Jag får faktiskt ont i magen redan nu när jag sitter och tänker tillbaka på den där dagen för nu 25 år sedan..ja tänk vad tiden går fort, det känns i alla fall inte som det var så länge sedan som den där fruktansvärda natten när MS Estonia förliste någonstans ute på Östersjön. Jag var inte mer än 10 år gammal den gången, men jag kommer fortfarande ihåg precis vad jag gjorde den dagen när vi fick beskedet om olyckan 1994, jag satt i skolsalen och hade musik när en annan vuxen kom in och bad att få prata med våran ansvariga lärare. Sedan så blev det knäpptyst i salen förutom killarna som inte kunde låta bli att börja småfnissa fick ,de som ville hålla en tyst minut för alla som hade omkommit ute på havet och flaggan ute på skolgården halades på halv stång. Fast jag funderade ju aldrig mer på det den gången. jaf var ju bara ett barn och kunde kanske inte freppa alla känslorna riktigt. Utan de kom i kapp många år senare när jag fick fick veta att en av min pappas gamla barndomskompisar var en av de som tyvärr hade omkommit ombord. Den vetskapen satte kanske igång mina tankar på nytt och när jag själv befann mig ute på kryssning till Riga, ja då fanns de ju någonstans där i bakhuvudet med, för man känner sig fruktansvärt liten mitt ute på havet när det blåser på och vinden får fartyget att byta kurs för att istället gå inskärs. Samtidigt är jag glad som har klarat av en sådan resa , men jag vet inte om jag skulle våga ge mig ut på en sådan strapats idag. Nej , visst var det roligt men jag är egentligen en riktig landkrabba även om jag tycker om havet! För så himla kul var det ju inte att bli sjösjuk(nu klarade jag mig undan med att "bara" må illa och bli desorienterad) men för att på något sätt lyckas med att återknyta till morgondagen så är det bara att beklaga att många av de anhöriga som finns kvar kanske inte har kunnat få ett riktigt avslut ännu. Tänk att behöva leva med smärtan och att ständigt ha ett ärr om finns kvar där någonstans och som gång efter annan rivs upp på nytt när man börjar klia på skorpan, det är som att ha ett sår som aldrig riktigt vill läka. Det måste vara så fruktansvärt jobbigt för dem och de som inte var födda då kanske aldrig kan förstå sig på den där kollektiva landssorgen som la sig över allt som en filt, men samtidigt behöver vi fortfarande prata om det för att vi ska kunna orka med att gå vidare & hoppet är väl det sista som lämnar människan. Det är åtminstone så det sägs, en dag så kanske vi får veta hela sanningen om vad som egentligen hände den där ödesdigra natten men man ska nog inte hålla på rota i det allt för mycket i det heller tror jag, för sådana tankar gör det ju inte på något vis lättare. Fast att vi vågar prata om det och lyfter på locket är kanske även det viktigt, för att de som inte var med då ska få höra och kanske så kan de förstå en del av alla de där känslorna som fladdrade runt då.
Silja Europa var ett av de många fartyg som deltog i räddningarbetet efter Estonias förlisning ute på Östersjön 1994 men här har jag fotat henne vid ett senare tillfälle från däcket på Siilja Festival när båda fartygen möttes i Mariehamn på Åland,, med Pommern som skymtar till i bakgrunden.
Våran hytt som vi hade på en av de första turerna som vi gjorde till Åbo.
Ena baren ombord.
Ett år så kände vi oss nyfikna på hur det var under bildäck så vi tog hissen ner, men vi vände om lika fort igen eftersom det kändes så klaustrofobiskt där nere. Ett annat år så fick vi log precis ovanför bildäck och det var inte heller någon höjdare kan jag säga för man hörde allting som hände där nere, det vill säga både oljudet från motorerna samt lastning och lossning när båten la till vid kaj så det blev inte mycket sömn alls på den resan-
Lobbyn som den såg ut ombord på Festival
Så här kan det se ut inne i en hytt men klaga inte på städningen, vi var bara tillbaka där som snabbast för att hämta lite saker innan vi skulle ut igen & då kom jag på att det kanske vore en idé att ta ett kort på iinteriören,
Den fantastisla toaletten, varje gång man spolade så sa det SLUUUUURP , så den fick heta det under resten av resans gång.
Jo, den där telefonen ja den förstod vi nog oss aldrig riktigt på i alla fall trots den där guiden som skulle finnas men vi kanske hade missat någoting, skyötar fanns det ju i alla fall.
Bloggen och Sims 4
Vill bara säga att ni inte behöver vara oroliga om ni klickar er in hit på bloggen och tycker att någoting ser ut att vara lite konstigt med den just för tillfället.
Märkte att stället där jag hade laddat upp min fina bakgrund tyvärr har lagt ner :/ så nu kan jag bara hoppas på att jag sparat den någonstans men det kommer att ta ett tag för mig att leta reda på den, förhoppningsvis så ligger den i alla fall på någon av mina externa hårddiskar så jag kan ladda upp den på nytt. Annars så får jag lov till att göra en ny och då dröjer det lite längre innan den kommer tillbaka upp.Fast nu vet ni ju i alla fall vad som hänt med bakgrunden så ni inte behöver bli fundersamma på om jag tagit bort de, för det har jag inte gjort, åtminstone inte självmant och frivilligt.
Sedan så har jag påbörjat ett till husbygge i Sims 4 , ett projekt som jag haft i tankarna ett tag men inte kunnat påbörja förän nu sedan har de förbättrat vertykget för trapporna.
Den här gången så blir det kanske inget slott, utan mer en klassiskt röd stuga men jag var ju bara tvungen till att försöka byggaupp det där drömhuset igen. Sedan kanske jag inte lyckades med att få det helt likt, men lite modernisering av det kanske inte skadar ändå ? Fast jag tycker ju om den där lantliga charmen så den tänkte jag behålla när jag ska intreda och ge mig i kast med att bygga upp ladugården som tvärr revs av säkerhetsskäl då den höll på att rasa ut över vägen.
Min version av den lilla röda stugan med de vita knutarna. Ja det är mycket jobb kvar ännu innan den blir klar.
Våning I: Hall, Kök, Sovrum,Vardagsrum och WC. Kunde ju inte följa planritningen helt ut eftersom trappen egentligen går i en sväng med ett väggskåp, men så här blev resultatet när jag var klar. Det blev ganska bra och då är jag nöjd.
Våning II: Allrum, Sovum A, WC, Kontor, Sovrum B Sovrum C. Här fick jagminst sagt lov att improvisera lite när jag skulle upp med väggarna, detta eftersom det översta våningsplanet i huset till största delen är oniredd. Det var efter vad jag har förstått vanligt förut och på den riktiga planlösningen saknas både WC och de två mindre sovrummen, samt att ena väggen består av en spånskiva som ser ut att vara uppslängd i all hast!
Här kan ni se exteriören på orginalet som jag har byggt efter. Ibland kan jag verkligen tycka att det närmast är ett under att huset fortfarande står kvar eftersom det är byggt år 1850. Fast det är uppenbart så att det förfaller allt mer och det har även förekommit viss skadegörelse av ungdomar som har sparkat in ytterdörren, Fast jag tycker ändå att man kan ana hur fint det måste ha varit en gång i tiden!
Downton Abbey
Jag brukar inte gå på på biografen så ofta för att se film, utan jag tittar mestadesl hemma på TV eller DVD.Det blir på sin höjd någon gång om året som jag tar mig dit, eller kanske när det är någon stormfilm som går upp på vita duken men det blir ju inte mer än så.
Häromdagen så betämde mamma och jag oss för att vi skulle gå dit och se på Downton Abbey tillsammans eftersom vi båda älskade den serien så när den gick på SVT & jag tror faktiskt inte att vi missade ett avsnitt på de sex säsonger som den varade! Om det kanske hände någon enstaka gång så såg vi alltid till att se reprisen när den visades efteråt.Ja ni förstår nog hur vi satt klistrade framför TV:n i vardagsrummet .
Fast det var ändå irån självklart att vi skulle gå och se filmen sedan den fått en del ljumma recensioner men man vet ju hur det kan vara . En del filmer som får lite lägre betyg i tidningarna kan faktiskt vara riktigt bra,och verkligt sevärda medan andra rullar som kanske har fått fem stjärnor eller vad det nu må vara för system som de utgår från har en handling som är allt för svårsmält. Allting beror ju på betraktaren, så nu tänkte jag skriva vad jag tyckte om Downton Abbey utan att jag avslöjar allt för mycket för er som inte har varit och sett den ännu.
Jag tyckte faktiskt i det stora hela , när eftertexterna väl började rulla att det var en väldigt fin film som de hade lyckats få ihop till sist. Klart att det kanske inte alltid hände så mycket i den, men då undrar man ju också lite vad de som är av den åsikten egentligen hade för förväntningar på den?
För det går kanske inte att få plats med samma historier, eller väva ihop handlingen lika mycket på två timmar som det gjorde i serien som ju var en riktig långkörare.
Nej jag var i alla fall nöjd med att få återse dessa fantastiska miljöerna och att få följa alla de välbekanta karaktärerna som man mer eller mindre har fått lära känna under seriens gång. Jag menar Maggie Smith är ju alltid lika lysande som lady Violet Crawley, den rollen passar henen verkligen som hand i handske med de slagfärdiga replikerna som stundtals lockade samtliga i salongen till skratt!
Det gjorde snabbt, att de två timmarna inte alls kändes långa utan man kom så in i den att det gick att känna historiens vingslag. Framför allt så tyckte jag om scenen där kungen, Georg V ska till att inspektera sina husarer och man visar en del av paraden för att avsluta med den brittiska nationalsången. Tänk bara vilken tid det måste ha tagit vid ett sådant tillfälle att rykta alla hästarna och att putsa upp alla dessa seldon, men det kanske även är en del av det som vissa har svårt för att ta in! Fast britterna måste ändå vara mästare när det kommer till kostymdraman, men de gör ju även mycket annat som är bra på TV.
Det är däremot en helt annan historia som jag kan berätta mer om för er en annan gång.
Om jag ändå ska försöka säga någoting som jag inte gillade med filmen så får det kanskke bli att jag närmner två karaktärer som jag inte riktigt kunde placera in någonstans och det var Smith och Marys make som knappt var med förän på slutet när han kom tillbaka hem efter att ha varit ute och rest eller något i den stilen, vi fick liksom aldrig riktigt veta vad han hade gjort. Nej det kändes ju på något sätt lite väl konstlat och fabricerat , men det handlade väl kanske bara om att de skulle väva ihop trådarna fast med tanke på att hennes första make Matthew så tragiskt omkom i efter en bilolycka, så får jag fortfarande inte riktigt ihop att hon skulle våga falla för en racerförare och välja honom till sitt andra äktenskap. Nej , men det kanske bara är jag som grubblat allt för mycket på det med , men jag tycker fortfarande inte att Mary har någon kemi tillsammans med Henry Talbot. Visserligen så har hon alltid varit lite av ett isberg, men den som verkligen kan få henne till att skratta och öppna sig så att hon känns varmare det måste ju ändå vara Tom Branson!
Ringmärkning ocH GDPR!
I vanliga fall så ligger jag ju gärna och drar mig om morgonen men nu skulle vi ju iväg på äventyr så då var det bara att till ställa väckarklockan och försöka med att masa sig upp ur sängen.
Innan det till sist bar iväg med bil vid halv åtta och solen fortfarande höll på med att kämpa sig upp.
Stället som vi nu var på väg till ligger långt på sidan , ja det är en bra bit att åka. Eftersom det är ett par mil från stan kändes det som nästan som om man var på väg ut till ingenting det kan man nog säga, ja jag har ju varit där vid ett par andra tillfällen med och den bebyggelse som finns, så är det mestadels sommarstugor i området men det gör ju också att det blir till en väldigt rofylld och vacker plats att besöka.
Innan allting hade hunnit med att komma igång så var jag bara tvungen till att fota det lilla röda kapellet som stod där uppe i backen, eftersom jag ju har varit runt lite i kommunen och fotat både kyrkor och just kapell sedan tidigare. Tycker faktiskt att det kan vara väldigt vackra byggnader ibland och man kan uppskatta dem fär så mycket mer än en sak.
Sedan började själva aktiviteten som var ringmärkning av fåglar och jag passade på att försöka lära mig att se skillnaden på gransångare och lövsångare men det kan ju vara så mycket svårare i fält. Nu, när man får se dem på nära håll så är det ju lite lättare än när man kanske bara skymtar till dem som hastigast upppe i ett träd.
Sedan så har jag efter idag helt klart fallit som en fura för den lilla charmiga kungsfågeln, det måste jag erkänna. Har ju bara fått se den vid ett tillfälle förut men nu vimlade det verkligen av dem. För under bara några timmar så hade man hunnit med att räkna in inte mindre än ca 60 fåglar, det ni!
En av dem hade dessutom en förskräcklig kaxig attityd och dendär lilla hanen hade inga planer på att låta sig bli nerstoppad med huvudet före i den svarta burken för vägning. Nej, där var det högljudda protester minsann! Fast vad skulle vi tycka om någon behandlade oss på samma sätt ? Det var inte är allt för konstigt i alla fall och kanske försökte han bara hänvisa till den nya GDPR lagen med sitt ilskna kvittrande?
Ja, den lilla fågeln hade verkligen personlighet och jag fick även släppa iväg två av de små liven själv och det var kul...de väger ju verkligen ingenting och kan nog räknas in i klassen för dunvikt
Svartmesen är verkligen vacker , mern den sitter ju sällan still när man ser dem vid fågelbordet utan då verkar den mer vara i ständig rörelse. Medan vi var på plats så var det ett par individer som blev infångade och den ena av dem , fick till och med för sig att lägga sig till rätta i handen på ett av barnen som var med. Ja säg dessa mesar , ibland är de verkligen för härliga och de verkar ju inte ha någoting emot oss människor heller!
Sedan fick jag mig åtminstone ett nytt artkryss i min bok, nämligen trädkryparen som var rolig att få stifta lite närmare bekantskap med. De där stamgästerna är kanske minst sagt lite udda fåglar men de har ju också sitt område i naturen som de behärskar till fullo, men nog kan man tycka att de är lite speciella.
Ringmärkt kungsfågel i dubbel bemärkelse , men de är ju faktiskt inte helt lätta att fotografera heller. Fick lov att byta objektiv för att kunna få en riktig närbild och på den här ser man ju kanske storleken på dem bättre. De är så små att de lätt ryms i en handflata men visste ni att när man ringmärker fåglar så är det bästa greppet att hålla dem med, den gammeldagsa saxen också låser man fast dem med hjälp av tummen så då sitter de säkert! Det visste åtminstone inte jag sedan förut utan det var någoting nytt som jag nu har fått lära mig!
Solänget och V75
Hejsan på er alla ni läsare som har surfat er in hit på min lilla blogg just idag.
Om jag ska vara helt ärlig så velade jag faktiskt in i det längsta igår och funderade verkligen på om jag skulle gå på travet. Till sist så bestämde jag mig för att ta mig dit trots att väderleken ju kanske inte var den allra bästa, men ni har väl hört ordspråket " Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" så det var bara till att ta på sig både regnjackan och stövlarna.
Kan ju säga att jag var väldigt glad att jag hade de senare på fötterna när jag stod där nere vid staketet , delvis dold under mitt prickiga paraply och kikade på alla stackare som gick runt i träningsskor..liksom hallå det regnade ju, tänk vad de ska ha blivit både kalla och blöta om fötterna!
Själv så frös jag inte på hela kvällen utan jag kunde istället koncentera mig på att fotografera hästarna.
Den häst som jag tror imponerade mest på mig under kvällen var fina Kavata Käll som vann ett lopp utanför V75 spelet i imponerande stil. En bit in på upploppet såg det ut som om hon hgade lekstuga och joggade ifrån resten av fältet.
Ja så här kan man ju kanske tycka om väderleken som rådde under en del av kvällen, visst det regnade kanske inte så mycket men det var nog fullt tillräckligt för att kunna ställa till med problem för en del av ekipagen med banan.
Förridare i år var Catrin Pettersson på tjusige Zac Seabrook som jag tror faktiskt bara har blivit finare med åren. Visserligen så blev de ju i alla fall presenterade av speakern, men jag hade nog tyckt att det varit ännu roligare om vi fått veta ytterligare lite mer om Zacke. Det hade ju kanske varit lite intressant av dem att säga någoting om hans gamla karriär och faktiskt närmna att han har gått på travet tidigare.
Första avdelningen på V75 började bra när Erik Adielsson vann med Arras Cando
Lyckades med att få till det här fina kortet på den ena av kvällens hemmahästar nämligen Spang Viktor tillsammans med Björn Karlsson
Hon vann inte loppet, men oj vad den där Ginny Weasley är en fin häst i alla fall kanske påminner hon lite om en av mina gamla favoriter till exteriören för visst liknar hon Ninochka lite det tycker jag allt.
Vann gjorde istället Dixie Brick som kördes av Mika Fors, vilken kväll han hade med totalt tre segrar!
Nästa lopp skulle komma att bjuda på dramatik redan innan det hade startat när två av de deltagande ekipagen på något sätt krokade i varandra. Första läget såg verkligen otäckt ut då Verneer fick panik & sparkade sig loss och Torbjörn Jansson föll ur sulkyn.
Som tur var så klev Torbjörn upp rätt så snabbt och tog sig av banan till synes oskadd, medan Verneer däremot travade på i hela fyra varv innan han till sist blev less och lät sig bli infångad. Undet kvällen kom det lugnande rapporter även från stallbacken, hästen hade också klarat sig oskadd undan det hela, för det var dessutom nära en gång till då sulkyn vid ett tillfälle ställde sig på kant och var nära att fastna i ett av tornen som finns längs med banan.
Sedan såg jag det som en självklarhet att ta ett steg tillbaka från staketet när han kom travandes förbi oss som stod där på publikplats men jag tyckte det tog lite längre tid den här gången innan resten av folket hörsammade uppmaningen från speakern!
När loppet sedan startades om efter att Verneer blivit infångad så vann fine Istanbul Boko enkelt och jag säger bara det wow vilket steg han hade den hästen redan när han var ute och värmde, vilket klipp!
När årets upplaga av Säterbests minne kördes så var det många andra hästar som var mer förhandstippade men vann gjorde Husnäs Elving och det var kanske kvällens roligaste seger att få bevittna när ordinarie kusk blev intervjuad, rörd till tårar och fick sitta upp bakom för segerdefileringen.
From The Mine såg inte alls ut att vara så mycket för världen när f'ltet till nästa lopp presenterades nej han såg till och med ut att vara lite seg.
Fast när loppet väl hade startat, så fick jag lov att helt ändra min uppfattning om honom, jag säger bara oj vilken liten raskfotad krigare det här är! Jag hade ju inte så många rätt annars på mitt system som jag hade gjort, men det sades ju redan innan att det var en svårtippad omgång fast jag var ändå glad att jag hade prickat för den här kämpen!
Efter loppet var han dessutom så tokladdad att det inte gick att få till någon riktig segerdefilering, men det tror jag det med all den energi som fanns i hans lilla kropp. Man får nog lov att beskriva honom som ett riktigt litet kraftpaket.
Fångade dessutom ett riktigt hästgarv från honom efter loppet, men det är klart att man kan skratta åt sina konkurrenter när man redan har vunnit. Vilken skön attityd hos den hästen!
Dreammoko var storfavorit inför årets upplaga av Silverörnen och han är alltid lika bildskön den där vackre fuxen så därför tog jag tillfället i akt och passade på att sätta fokus enbart på honom under en del av uppladdningen
Han kom in i loppet med storform och kämpade på bra men blev inte bättre än tvåa i mål då han fick se sig slagen av en överraskning.
Vann årets upplaga av anrika Silverörnen gjorde istället överraskningen Shocking Superman , körd av Emilia Leo.
Seg start på dagen
Det kan man verkligen säga att jag har haft här idag, då jag har sovit dåligt och har en mage som tydligen bestämt sig för att ställa till med ett mindre elände igen. Fast det kommer ju så småningom att gå över, så jag ska inte klaga allt för mycket men det är bara så att det är drygt att vara mitt uppe i det.
Annars brukar jag sällan råka ut för sådana här saker men nu var det tydligen alltså dags för en släng av någoning, men nog med skitprat från min sida för den här gången.
Då är det bra mycket trevligare att få visa upp en del foton som jag har varit ute och tagit.
Hade tänkt fota kajorna som var och kalasade på åpplen, men när jag kom så flög givetvis hela flocken upp och satte sig på hustaket istället. Det här med at försöka fota kråkfåglar är långt ifrån lätt. Fick syn på någoting som rörde på sig nere i buskaget och efter en stund visade den här lilla pilfinken sig och jag fick ju kanske trots allt till en lyckad höstbild
Nej en del av äpplena ser ju inte å fräscha ut längre, jag tror inte att man bör äta de där men fåglarna flockas runt frukten fast det är nog inte alltid så lätt för dem heller att få hål på skalet.
Skatan försökte sig på att knäcka nöten, men verkade ge upp efter en stunds fruktjonglering.
Sedan måste jag bara få visa upp det senaste nytilskottet till stallet. Nej jag intalar mig hela tiden att jag inte ska ha fler hästar men jag kunde helt enkelt bara inte motstå den här "lilla" killen utan jag föll rakt av som en fura för honom. Visste från början inte riktigt vad han skulle få heta då han landade men efter en kortare promenad runt kvarteret så kom jag på det och nu heter han Ardent Quirrel
