Örnen har landat

Idag så passade jag på och tog mig en längre promenad medan föräldrarna var iväg och handlade. Hade egentligen inte planerat för att gå så långt men eftersom det var så fint väder så tänkte jag att det var lika bra att passa på, med en tur förbi OBS-ladan då jag inte hade varit där på länge. Fast till att börja med så gick jag ner och kollade om drillsnäpporna var hemma då vi inte har sett till dem på ett tag nu men jo nu var de tillbaka på det vanliga stället vid de före detta reningdammarna som nu bara står där och växer igen allt mer.

Sedan fortsatte jag att gå efter vägen och jag tyckte att det var märkligt tomt i luftrummet. Samtidigt var det varmt och jag funderade på om jag skulle vända tills solen för en stund gick i moln & jag tog beslutet om att fortsätta ändå. På väg mot ladan så kom en stor flock av någoting flygandes och jag fick tillbaka hoppet om att åtminstone kunna få skymta någoting mer än bara kråkor och måsfåglar som det verkligen fanns massor av ute på de åkrarna  som omgärdar sjön nu då en av bönderna hade börjat med att slå sitt hö.

 

Sedan blev jag kvar ute vid ladan ett bra tag innan jag började känna att det var dags att bege sig hemåt. Slog igång mobiltelefonen och skickade ett par meddelanden för att kunna få skjuts hem då jag kände mig helt slut och inte alls säker på att jag skulle orka ta mig tillbaka hela vägen hem. Fast när jag ändå hade tagit mig dit ut så kände jag att jag inte kunde lägga ner kameran riktigt ännu heller.Så jag gjorde ett  nytt svep över sjön där både fick syn på tranorna som hade kvar sin lilla unge och gråhägrarna som även de var på plats. Tänk vissa år syns de ju knappt till alls!

 

Märkte  sedanhur kråkorna drog iväg åt ett håll nere vid strandkanten och helt plötsligt ser jag någoting ENORMT komma svepande över vattenytan i riktning mot strandkanten så jag tog upp kameran och zoomade så mycket jag nu kunde med mitt lilla 70-300 objektiv. Där satt den , men en stor fisk i klorna! Nog för att jag har sett havsörnen förut då de kommit flygande över huset, men den här upplevelsen var verkligen någoting utöver det där vanliga och på det  där avståndet har jag då aldrig sett den förut., men nu var det verkligen så att man reagerade över storleken och vilka imponerande fåglar de  verkligen är sedan! Hade tyvärr inte tid att stanna kvar länge, för sedan så anlände min skjuts och chauffören av bilen var inte så sugen på att stanna kvar och kolla in norra europas största rovfågel så den fick äta upp sin lunch ifred, eller ja kråkorna satte ju sig där vid sidan av och bara väntade på sin chans till att få tag på resterna!

 
Sedan några år så finns det nötboskap som betar både vid och i själva fågelskyddsområdet för att försöka hindra det från att växa igen helt & jag tycker det är en sådan där självklar bild av den svenska sommaren. Vet faktiskt inte om det finns någoting bättre än att kunna promenera iväg så här ibland och ta med sig lite fika för att sätta sig där ute på en solvarm sten invid väggen på den gamla ladan och bara spana ut över vattnet. Nej det är någoting som för mig är väldigt svårslaget!
För även om man kanske inte alltid får syn på någoting så kan man lika gärna bara sitta kvar där , sluta ögonen och dra in naturens alla naturens dofter i näsan eller lyssna på fågelsången och höra det svaga klämtandet från skällkons klocka som hörs ibland då boskapen flyttar på sig i maklig takt.
 
 

Sökandet efter rötterna

 
 
Eftersom jag har hållit på en  hel del  med släktforskning förut  och fortfarande är intresserad av den lokala historien så bestämde min pappa och jag oss för att vi skulle ge oss iväg ut på en lite längre  utflykt med bilen under gårdagen. Den här gången så kmoi vi att styra vi vår kosa utanför staden och upp mot Björnaby dit en avlägsen släkting lär ha kommit på 1600-talet från Finland. Eller ja rättare sagt, pappa körde medan jag satt och kollade in omgivningarna och njöt av alla dessa fina vyer som fanns efter vägen. Tänk så fint det är i Norrland!
Varje gång jag ser det här stället, så får jag en speciell känsla och blir alldeles varm i hjärtat utan att jag  riktigt vet varför. Jag vet ju vem som bor där, men jag har inga egentliga kopplingar till gården mer än att jag en gång har suutti i köket och druckit rabarbersaft ändå är det som att komma hem när jag ser det där uppe i backen. 
 
En liten flock med kanadagäss låg ute och guppade på vågorna i Landsjösjön  när vi passerade, såg även en flock med tiotalet  tranor  i på en åker efter vägen norrut.
 
Utsikt igen över vatten.
 
Jag fick närapå svindel av att bara sitta och titta upp på de väldiga stupen!
Den fina lilla  vita träkyrkan som ligger i Björnaby, där vi träffade en avlägsen släkting som jobbade på kyrkogården. Ja tänk utan att man ens visste om det så har man tydligen släkt där uppe med!
 Sedan bar det av på en mindre väg rakt in i skogen, jag hade varit ironisk nog att säga det innan att man aldrig kan veta var  pappa och jag hamnar någonstans när vi är ute  så här och det stämmer.Fast nu hade vi ju fått ett tips  från en väldigt bra källa den här gången.
Fast promenaden  dit in var allt annat än lätt.
På vär färd över stock och sten så passerade vi den största rotvälta som jag har sett., den var verkligen enorm!
Sedan kom vi fram till Batteribacken , där de hade byggt upp en rekonstruktion av hur försvarslinjen mot ryssarna såg ut vid vid 1808-1809 års krig mot ryssarna som hade kommit i båtar upp efter älven. Det var väldigt intressant att få se det, tänk vad många sådana där saker som måste finnas kvar ute i skogarna!
 
Som ni ser så gick stigen in efter ett hygge, eller ja det var snarare en spår som var uppkört med en skogsmaskin som vi tog oss fram längs, men det fanns i alla fall snitslar på träden och tur var det när vi sedan skulle hitta ut därifrån!
På vägen hem så stannade vi även till vid kyrkan uppe i Gideå så nu fick jag mig ett kort på den också. Även här en charmig liten kyrka  som var byggd utav trä.
 
På väg tillbaka mot stan så fick jag syn på de här fantastiska molnen.
Eftersom min pappa varit lantbrevbärare så har han ju kört ut posten förut i de flesta av byarna runtikring och vårat sista stopp på vägen hem blev vid en gård där de förut hade både grisar och en av de finaste kallbloden jag någonsin har sett. Ja jag kommer ju aldrig att glömma Ersbo Gyller så därför var det roligt att se att det fannns hästar kvar där som gick och betade i hagen!
Det är någonting visst med de där kallbloden alltså! Sedan var det ledsamt att se en annan gård där ladugården numera höll på att falla ihop, eller ja åtminstone så hade en del av taket på den gamla ladugården längst ner mot vägen bitvis rasat in och det verkade inte heller längre finnas några hästar där så åkrarna höll på att växa igen helt och hållet. Pappa sa att ägaren som har  varit en större hästhandlare och uppfödare/travtränare/kusk bor kvar där ännu men jag undrar det då jag tyckte att huset såg väldigt öde ut. Nej det var i alla fall ingen rolig syn alls!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Varning för ulligt inlägg!

Nu i dagarna som var kring midsommar så kom de alltså på plats.
Årets  lila flock med får som brukar beta i ett strövområde(som bara ligger en bit från mina föäräldrars hus) under sommaren, På avstånd kan de säkert verka som om de är många men egentligen är det bara nio tackor med lamm som finns i hagen, fast det är ändå fullt tillräckligt när de kommer kutandes allihopa och trängs kring en för att de vill ha mat. Jo , idag när jag var dit så blev jag så gott som överfallen av dem och fick släppa ner den plockade klövern nästan direkt som jag hade kommit innanför grinden. De är riktigs msytvrka och jag höll knappt på att kunna fiska upp den medhavda halvan av banan ur ryggsäcken heller, eftersom de verkligen var överallt!
För visst är det ändå lite mysigt med att de  går där, men jag undrar hur i hela friden de hade tänkt att turisterna skulle kunna våga sitta där och fika vid bordet för som regel får man iju inte ha någoting ifred för djuren. Ja då ska man nog lämna ryggsäckarna utanför hagen när de vilar närmast grinden...annars så får man bara  helt enkelt lov till att dela med sig ! För de är långt ifrån buskablyga av sig. Ett av de små lammen tänkte faktiskt  till och med provsmaka på min jacka , men jag hann som tur var  se det i tid och försökte lära henne lite vanligt  bordshyfs. Hur det nu gick har jag ingen aning om, men hon slutade i alla fall med att vara så påflugen  efter en stund och hon kanske att hon till sist förstod att man faktiskt INTE ska äta tyg.Ibland 
Sedan har jag gjort det igen...
Andra gången jag var upp till dem så var de så rädda för mig att bara ett av lammen vågade sig fram men det vände om så snart det hade snusat på klövern
Som tsckan däremot glatt glufsade i sig, innan hon kom med båda sina lamm i släptåg.
Idag var läget ett helt annat när jag kom dit, jag hade inte ens hunnit in i hagen förän den ena bäade högt när hon fick syn på mig och alla nio kom skuttande för att få åt sig en tugga. Så de stod där och trängdes vid grinden och jag kände mig ju minst sagt omringad men jag tror att de allihopa fick åt sig åtminstone lite grönt!
 Ibland så måste man få lov till att ta sig en matpaus, man kan ju inte umgås med besökarna precis hela tiden. Jo, jag har alltså gjort det igen och gått och blivit kompis med ett svart litet bagglamm som vid ett tillfälle la sig ner bredvid mig där jag satt och vilade huvudet mot mitt ena ben medan jag kliade honom bakom öronen. Så fort jag slutade klia så påminde han mig och när jag skulle gå för att hämta saker ur ryggsäcken ja då följde han efter mig sådär som en liten skugga.
Det gäller ju att man håller tungan rätt i mun!

Jag <3 Gunnar

Må hända att jag trots allt är lite materalistisk av mig, i alla fall ibland. Jag vet ju skämt åsido att han bara är en modellhäst tillverkad av något slags resin material  men det till trots så känner jag ändå ett litet behov av att få säga hur mycket som jag faktiskt  tycker om honom trots att han inte är verklig utan kanske bara något av en fantasi, men tänk om han vore en verklig häst den här Blue Gunsmoke! Fast nog är han ändå rätt läcker för att vara tillverkad utav plast!
Jodå det är han.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

God morgon på er!

Hejsan alla ni som kanske nyss har vaknat och klickat er in hit till min lilla blogg och ja hej även till alla er andra för den delen. En del av er kanske brukar kolla in här mer regelbundet medan andra av er bara råkat trycka på fel knapp men oavsett anledning till varför ni kollat in, så hej helt enkelt. Jag hoppas att ni ska hitta någoting som ni tycker är intressant att läsa om eller så kanske ni bara är lite nyfikna och vill kolla på en del av mina fina foton som jag tar/har tagit.
Nåja det här lilla stycket får alltså kanske räcka som inledning för den här gången!
Tittatde ut genom fönstret, bort mot björken och såg hur någoting fladdrade till så jag gick dit med kameran och bestämde mig för att stanna kvar en stund. Rätt vad det var så satt han som vanligt där på en gren utanför holken och sjöng så vackert, den svart/vita flugsnapparen. som faktiskt såg ut som att den kollade in mig med!
Jag vet ju såklart inte om det är samma individ som återkommer, men jag tror nog att det är så för det här är väl tredje året nu som vi har dem där borta. Fast jag har inte sett till några mesar i närheten, men det är väl klart illbattingen jagar väl bort dem allihop! 
Det är ju bara synd att de ska ha ett sådant beteende  som art med flera honor i olika holkar, men den är nog ändå fortfarande en av mina personliga favoritfåglar.Egentligen är det kanske inte så konstigt att den har blivit det genom åren då jag tycker om så mycket annat som är svart/vitt också som späckhuggare,bordercolle, tinkrar , pilgrimsfalken , bandade hamstrar, osv.
Ja ni kanske börjar ana någoting här...svart/vitt är helt enkelt ruskigt snyggt ibland.
Tätortsbebyggelse., jag verkligen om kommunen skulle godkänna en sådan här detaljplan ? Nej jag är faktiskt lite tveksam till det, för om flugnsapparen hyr in sig i den ena så kommer garanterat inga andra i närheten ens av den andra lägenheten/holken!
En fjäril gör ingen sommar finns det ett  välänt uttryck kring, men tänk vad glad man blir när man väl får syn på en av dem. Speciellt ett sådant här år när det kanske har varit lite flygfän i luften rent generellt än så länge! men det lönar sig att kolla runt blommande syrener!  
 
 
 
 
 

Hejsan svejsan!

Nu var det  då dags för att fira våran Nationaldag igen
Fast ska jag vara helt och hållet ärlig med er som läser detta så brukar jag kanske inte fira den här dagen på något speciellt sätt mer än att jag går ut på en promenad samt att jag eventuellt äter någoting gott, men mer än så blir det alltså inte eftersom jag tycker att resten känns som ett komersielllt jippo och det finns så många andra helgdagar att den bara blir en i mängden av dessa. På samma gång så blir jag väldigt tacksam , över att jag får bo just i  Svergie när jag tittar ut och ser på all denna oro i omvärlden. Nej vi har det faktiskt nog ändå väldigt bra här även om väldfärden kanske inte är vad den alltid har varit och alla dessa ständiga besparingar överallt börjar att kosta på!
Nej nog filosoferat för mig kring det idag,för om jag fortsätter så kan det resultera i en hel uppsats och det hade jag inte planerat för att det skulle bli, utan  det var faktiskt långt ifrån min avsikt med det här inlägget.
Egentligen så ville jag bara passa på att få tillönska er alla en riktigt glad sommar och vad kan passa bättre att göra det med än, ett foto på en vacker styvmorsviol jo det finns en sak fortfarande, nu då jag inte har något guldkorn inneboendes för tillfället.
 
Jag har varit ute och tagit nya foton på några av mina modellhästar :) Tur att det var morgon och så gott som inga andra promenerare i farten, för de hade nog blivit lite fundersamma om de hade sett mig med ryggsäcken och alla påsarna! Fast vad gör man inte för att försöka få till en bra bild ibland och dessutom är det bra tillfällen för mig att öva på olika vinklar även fast det nog ser roligt ut när jag krälar omkring på marken!
Fick åtminstone med mig tre av mina fyra mustanger ut(annars hade jag behövt assistent), från vänter Ravens Flicka, i mitten Red Raven och längst till höger Legacy Of Conquistador.
Hon är verkligen helt bedårande , lilla Ravens Flicka så jag kanske får se upp så att inte hingstarna börjar slåss om henne ändå där de ståe i samma hylla men jag litar på mina gossar i det här fallet!
Red Raven är i själva verket  inte så lätt att fotografera, men han är verkligen ändå en skönhet på sitt sätt och jag är så tacksam för att duktiga Sophie Nordström lyckades fånga hans karaktär när hon målade honom åt mig! För tänk...nu är hästen som fick stå som förlaga till honom borta, ja han har i alla fall inte setts till på ett helt år och då är tyvärr sannorlikheten bland vildhästar stor att de på ett eller annat sätt har strukit med :/. Allra finaste Red...eller ja egentligen hette han Coranando.Är ju tvungen att låna in en bild från google så ni kan få er en bild av hur fin han var i sin krafts dagar! Det här, eller då en bild på hans mer kände bror Cloud är åtminstone för mig sinnebilden av hur en mustang ska få leva sitt liv!Vild och fri!. Fast tyvärr är ju läget inte riktigt så för dem i dagens USA där vildhästarna av vissa bönder tycks ses på som skadedjur som orsakar enorma beteskador men de borde egentligen ofrågasätta sig själva och se på hur deras enorma hjordar trampar sönder landskapet fullstänndigt medan mustangerna faktiskt bara berikar livet runt dem .Dessutom verkar de som klagar och tycker att de är för många ha glömt två viktiga saker till, för det första så är hästarna inte en stor massa utan det är flera olika små väl sammansvetsade hjordar. Plockar man bort en individ ur en sådan hjord  så kan det få förödande konsekvenser dessutom så har vildhästarna ett tillräckligt tufft liv mef den naturliga urgallringen! Ja tänk er själva, de ska klara sig både från klimatet och rovdjuren som finns omkring dem så de ska långt ifrån behöva tampas med människans dumhet dessutom! Även om det var Européerna som förde med sig hästen in i Amerika , så tycker jag att den numera har sin självklara plats i ekosystemet och då kan man väl helt plötsligt bara inte ändra sig men jag har aldrig gillat BLM(Bureu of Land Management) heller och det lär jag nog aldrig göra då de konsekvent verkar vilja ha bort denna symbol för friheten både genom så kallade Round-Ups, de fångar dem i fällor eller ger stona P-sprutor. Att jag brinner för mustangerna kanske kan tyckas lite märkligt, men jag har nog alltid gjort det så länge jag kan minnas och jag tror det hänger ihop med att de sitter i samma sax som vargen gör här på hemmaplan , enda skillnaden mellan dem är väl att det ena är ett rovdjur. Däremot är jag kluven till de som vill se vildhästar även här i Svergie, visserligen så har vi ju vårat gotlandsruss och man gjorde väl något försök med dessa där en liten hjord unga hingstar fick gå fria i stora hagar har jag för mig men projektet fick både slut på pengar också var man även tvungen att avbryta det på grun av djurskyddsmässia skäl så jag tror  helt enkelt inte att det är värt det. Samt att jag funderar på hur man skulle lösa tillsynen av djuren och hur tänker man kring att möta frigående hästar i skogen eller hur ser man på snön som lägger sig som ett tjockt täcke över marken i de norra delarna av landet på vintern? Nej det känns inte om man har tänkt efter så mycket där.
image 0
Det här är det närmsta jag har kommit att få träffa en äkta vildhäst från Nordamerikas prärie, visserligen ingen mustang men väl en tvättäkta Nokotahäst vilket jag tycker är nära nog och jag kan ju bara säga som så att det är någoting speciellt som ligger över dem. Nog för att en del hästar brukar bli glada när man kommer till deras hage för att fota, men det är ett fåtal som sticker ut och Ronnie var helt klart en av dessa då hon gnäggade när hon fick syn på mig!
Eye of The Nokota, ja det kändes verkligen som om hon hade en speciell utstrålning med den där blicken som ser allting.
 
 
 
 
 
 
 

Då var det dags igen

Vanligtvis så brukar jag inte vara den som har svårt för att hitta ord.
Fast det har jag just nu och de vill inte komma sådär direkt som det brukar, men  den där tomheten får kanske  illustera det jag känner idag då jag läser den tråkiga nyheten på ridskolans hemsida om att Ninor nu också är borta. Fast det var ju inte oväntat heller eftersom han  ju tyvärr hade drabbats av spatt i två leder och säkerligen hade fruktansvärt ont, men det känns alltid trist när det ska behöva hända med en så underbar häst som han nog verkade vara.
För även om jag bara träffade på honom ett antal gånger när jag befann mig där ute för att fotografera så var han under alal våra möten verkligen en sådan där mysig häst som alltid kom fram till staketet för att hälsa och man kunde verkligen inte låta bli att skratta åt alla hans upptåg som han hade för sig tillsammans med kompisarna. Det är nog faktiskt  också just så som jag,kommer att minnas honom , som den där positiva och glada, hästen alltid med den där glimten i ögonen. Vidare så kanske hans berättelse också , åtminstone till viss del bekräfta några av mina  tankar som jag har. För även om de KAN skutta så kanske det ändå inte innebär att kallblodstravare SKA hoppa i alla fall inte regelbundet. Åtminstone inte om de tillhör den modell som är lite tyngre i kroppen, för de är ju inte heller framavlade för det utan hoppningen innebär faktiskt en ännu större belastning på skelettet. Riktigt tunga kallblodsraser ska man ju helst undvika att hoppa med alls och man kan inte jämnföra ett halvblod med en ardenner. Kallbloden är så bra på mycket annat istället, så varför riskera deras hälsa med någoting som riskerar att nöta ut dem i förtid ? Nu kan det ju såklart lika gärna  bara ha varit otur med, men att Ninor både skulle behöva drabbas av en senskada och spatt känns kanske ändå inte heller som någon slump.
r
Lucifer och Ninor(fuxen) busar tillsammans ute i hagen.
Lugnare stund tillsammans med bästa kompisen Monsun, ja tänk nu är de borta båda två.
Snöhästen Ninor.
Ja, tänk vilken blick han hade!
Bosse Ninor 2003-2019 ljusfux, e. Mogum u.Jirma Tabac
 
 
 
 
 
 
 
 
 

VETT efter vägen

 https://www.tidningenridsport.se/ridvagsskylten-forbjuder-…/, jag känner att jag blir så förbannad när jag läser sådant här. och ledsen med för den delen men mest ARG då jag läser en del av kommentarerna som finns kring artikeln på andra ställen. Trafikovett är definitivt ingenting ovanligt att man tvingas uppleva som kusk/ryttare efter vägarna, det konstaterades ju faktiskt nyligen att landets körskolor har brister kring att möta häst efter vägen men då borde man ju försöka göra någonting åt det med .Inte bara påvisa att bristen finns! Fast det här är verkligen illa att vissa inte respekterar de skyltar som finns! Vi hade ju en liknande olycka här för några år sedan med ett ekipage som var ute efter en träningsväg tillhörande travbanan& hästen blev skrämd av skotrar och slog över så att ryttaren hamnade under. Den gången gick det dock bra, hästen sprang hem, tillbaika till stallet och ryttaren klarade sig lyckligtvis  relativit helskinnad ur det men skoterförarna stannade inte ens upp efteråt för att kolla hur det hade gått  för dem och polisen fick aldrig tag på dem! Fast i tidningen så stod det efter några månader att man hade pratat med killarna som inte hörde hemma i området och de kom vid det laget med en så dålig bortförklaring som att; Vi hade inte sett några skyltar. Hmmm alltså man tycker ju ändå att lite mer förstånd borde det finnas då ridskolan ligger på ena sidan vägen och travbanan är väldigt synlig på den andra eller hur? 
 
 
Det är åtminstone vad man kan tycka att det inte ska gå att missa att det är en hästätt område med alla dessa hagar...men tydligen så är det ju VÄLDIGT svårt för en del att förstå och jag tror inte att det enbart handlar om folks okunskap kring att hästen är ett flyktdjur, åtminstone inte alla gånger.Det är väldigt tydligt då!
Låt gå kanske en del andra tycker, de hade ju aldrig varit där förut men nej då ska man väl inte köra som en blådåre på skoter heller och gör man det så är man nog INTE mogen alls för att framföra någon typ av fordon! För efter vägen så  gäller det faktiskt att alla visar hänsyn till varandra, men det finns ju de bilförare som sitter och  gnäller med och tycker att övergången från travet syns för dåligt. Fast  eftersom jag har varit där ute och gått så vet jag att SÅ är inte alls fallet utan den är faktiskt tydligt skyltad från båda håll och jag tivlar på att någon kusk eller ryttare skulle göra som de, som gnäller påstår och bara styra rakt ut i vägbanan utan att se sig för.Det är då väldigt otänktbart att det går att göra det just där!
Det ärt så himla tråkigt när det ska behöva bli på det viset.Dessutom så är det en raksträcka där, så man borde utan problem hinna stanna i god  tid om man ser att ett ekipage står och väntar på att få komma över.  Fast det verkar ju tyvärr inte spela någon roll.
Sedan kan jag ju även berätta om en situation som jag själv har varit med om, jag minns den ännu fast det nu var många år sedan. Jag befann migg själv på cykel och var på väg hem när jag uppmärksammade att en tränare längre in i byn var ute och körde med sin ena travhäst. Jag ville inte skrämma den så jag saktade ner och la mig en längre bit bakom när en bil kom körandes på håll. Den körde nog egentligen alldeles för fort, men saktade i alla fall in just som föraren såg hästen.  Det var bara det att så fort hen nu hade passerat hästens mule så trycktes gaspedalen ner och den stackars hästen höll på att förvandlas till ett nervvrak Som tur var så fanns det ett gammalt nerlagt sågverk  alldeles vid sidan av vägen och på något sätt lyckades hon med att styra in den minst sagt oroliga hästen på den gamla sågplanen framför. Jag var förskräckt och hade stannat till för att se efter så att det gick bra  för henne & först då hon nickade åt mig och allting hade lugnat ner sig så trampade jag vidare igen men alltihopa var verkligen riktigt läskigt för en stund. Idag tänker jag mestadels på vilken tur vi hade, att det inte kom någon annan bil från det andra hållet och att sågen låg just där annars vet jag faktiskt inte hur det hela kunde ha slutat!
För att avsluta med någoting posititvt så vill jag även dela med mig av ett annat minne.
Jag befann mig efter samma väg den här gången, fast med våran hund i koppel när jag på avstånd hör ett väldigt oväsen och skrammeö. Vänder lite på huvudet och ser hur en bandvagn kommer körandes. Har ju stött på sådana några gånger tidigare men även fast man bor i en stad med försvarsindustri så är det ju fortfarande en ovanlig syn efter vägarna. Hur som helst så gör jag mig i alla fall beredd att stanna och kliva på sidan men, det fanns inte sp mycket mer än ett dike vid sidan av vägen just där ,  men när de ska till att passera oss så saktar de faktiskt in ytterligare en gång & verkligen kryper förbi med sina larvfötter!  Tack killar säger jag bara och det kanske fler borde ta efter , för sedan väntade de ett tiotal meter innan de drog upp varvtalen på motorn igen så både jag och Bianca(hunden) klarade av det mötet utan att  någon av oss behövde få panik.
 
 
 

I-landsproblem

Idag har jag ett riktigt I-landsproblem som jag måste försöka att hitta en lösning på.
Jag vet att det kan låta riktigt löjligt men det gör mig så frusterad då jag inte kan använda nåra av mina nerladdade köksbord i Sims 4 längre. Av någon märklig anledning så fastnar tallrikarna på alla så att simmarna inte kan plocka undan dem utan disken samlas på hög och de börjar klaga på att det inte är diskat!
Ibland så förekommer det ju vissa märkliga buggar i spelet och någon sa att jag kanske kommer att behöva ladda ner objekten på nytt fast CC stängs ju alltid av vid de automatiska uppdateringarna& då får man alltid lov till att gå in och aktivera dem på nytt när man ska spela. Så jag vet inte riktigt var det har blivit fel i filsystemet den här gången, för det är ju bara med köksborden det blir så här. Alla andra saker fungerar som de ska och det mesta har jag tagit ner från Thesimsresource så då borde ju sakerna fungera oavsett!
Nej det känns klart märkligt att det blir så hä,men jag ska prova med att repapera så får jag helt enkelt se om problemet kvarstår eller om jag har sådan tur att det försvinner.
Dessutom måste ni få läsa om ett av mina mer aktiva hushåll som jag spelar med.
 
Först förlorade Vincenzo sin första fru Kimberly tragiskt nog då hon frös ihjäl på väg hem från gymmet och lilla Alessandro tappade sin mamma. Sedan så flyttade den lovande konstnären Mackenzie in i grannhuset och man kan nog säga att blixten slog ner för det tog dem inte ens en vecka att bli kära, flytta ihop och gifta sig.Det var verkligen snabba ryck där kan man säga och just nu svävar de verkligen omkring på små rosa fluffiga moln....som får mig att undra när ska de landa ? Vad tror ni om det här ? Jag hoppas att de kan få det att fungera, för Vincenzo förtjänar verkligen att få vara lycklig också behöver ju hans lilla son en mamma, så vi får se hur Mackenzie klarar av sin nya uppgift i livet samtidigt som hon har en spirande karriär men hitills har det varit lite frostigt mellan Mackenize och lille Alex som nog fortfarande är ledsen för att han saknar sin mamma, men jag hoppas ändå att de ska kunna lära känna varandra för Vincenzo är ju så kär att han nära på inte kan hålla tassarna borta då Mackenzie står och målar, men han får väl skylla sig själv om hon får något kreativit infall och smetar ner honom med färg!
 

De fina röda

Förutom de där läckert gulbruna kallbloden som ibland kommer ut och visar upp sig på travovalen så måste jag få lov till att erkänna att jag även har en svag punkt för att tycka om fina, röda fuxar
Jag vet faktiskt inte riktigt hur det hela började heller eftersom Dickie som jag berättat om här så många gånger förut faktiskt var någoting så ovanligt som rödskimmel, men jag tror faktiskt ändå det var just lite i spåren efter honom som jag fick upp ögonen för just de nyanserna också råkar jag ju faktiskt vara en rödluva själv så kanske känner jag något slags koppling den vägen med. Hur som helst så märktes det nog av lite när jag kom hem och började gå igenom alla foton på minneskortet efter helgens V5 tävlingar för den häst som jag hade fotat mest var utan tvekan Dans Mysak som jag tyckte såg så , ja just det mysig ut med allt det där hårsvallet som jag tycker att ett kallblod ska ha! Sedan är der alltid roligt att få fotografera hästar, men vissa av dem har verkligen den där extra utstrålningen som gör att de drar blickarna till sig som en magnet  och det är alltid roligt att få chansen till att fota en sådan grann hemmahäst!
Redan när de var ute och värmde inför loppet så fick jag syn på honom mellan de andra ekipagen.
 
Oj som han lyste!
 
Jag tog nog alla chanser jag fick till att fota just honom.
 
Kolla in den där blicken
Här tyckte jag att han såg så busig ut.
 
 
 
 
 

Dramatik

Det får man ju verkligen lov till att säga att det blev under familjedagen när de körde en omgång med V5 på Solänget. För dagen bjöd banan verkligen på ett strålande väder och det var faktiskt rätt så mycket folk i farten även på publiksidan som kanske blivit lockade att gå ut i det vackra vädret!
Hur som helst så var det lite så att man kände att det var synd att de inte fick tillfälle att  köra V75 nu på försommaren istället, men ja det kan ju bli bra väder även i September fast oftast så brukar det vara betydligt mer kylslaget då.
I alla fall så kom vi i tid lagom för att se det andra löpet och allt flöt på fram till kallblodsmontén.
Fältet kom iväg men sedan hände det något i den sista kurvan, jag såg inte själva ingången men en av hästarna hoppade till, Som tur var låg de längre ner i fältet, dock på innervarv men de bakomvarande ekipagen kunde åtminstone gira utåt och därigenom undvika att en värre olycka inträffade men det var ändå otäckt att se det innan CF kom på fötter igen. Nu gick det ju tack och lov bra den här gången med både ryttaren(hon red löp igen senare under dagen och lär enligt speakern bara ha fått skrubbsår) och hästen, Moflobo ja , han travade på själv i tre och ett halvt varv innan han lät sig fångas in men han såg ju inte direkt ut att ha panik heller utan han tog det nog mer bara som ett extra motionspass, för han verkade faktiskt vara oberörd av det jag såg och inte alls så orolig som han hade kunnat bli. Om jag vill se outriders efter det här som de har på banorna i USA ? Nej faktiskt inte för det skulle bli för dyrt att behöva anpassa alla våra travbanor till det systemet och vissa hästar stressar faktiskt bara upp sig mer om det dyker upp en annan häst vid sidan av. Så jag tror inte på att fördelerna med det systemet är så stora och vilka skulle dessutom ställa upp tänker man sig i sådana fall ? I det här fallet var det klart bättre att låta hästen få springa sig trött och se till att folk istället höll sig undan från banan.Vi som stod på publiksidan visade såklart hänsyn och backade undan för alla varv han kom förbi i full trav. För det är något jag har tänkt på ibland när man ser folk som går över till domartornet eller fotografer som genar med kamerorna hängande runt halsen, är det alltid så säkert av dem. Nej det kan inte jag tycka , såg ett par gena över faktiskt sedan speakern hade varnat för den lösa hästen dessutom!
 
När man till sist startade om loppet så segrade fina Bläs Linus , det är bara så typiskt mig att fastna för en till härlig gulbrun häst!
 
Innan dess hade Magnus A Djuse hunnit med att sätta dit Jon Sånna som verkligen sträckte på sig över mållinjen.
 
En synnerligen nöjd Officer C.D som det verkar, ja han hade då lekstuga med motståndet!
Eller så var det väl bara så då att han hade en väldigt avspänd stil över upploppet för dagen.
Det fanns ju ett par kallblodiga fuxar på plats och de utmärkte sig på lite olika vis, men jag tycker ju ändå att det är något visst när de där röda kommer farandes för de sticker ju ändå ut lite bland mängden trots allt och jag tycker att Dans Mysak påminner så om min gamle favorit , vars karriär tyvärr slutade på allt för tidigt på grund av skadorna han drogs med.är  någon mer än jag som minns Keik Jo ?
 
Så det är kanske inte så konstigt att jag faktiskt blev glad när han fick vinna, det brukar ju oftare gå så att när jag väl tycker om en häst så slutar de i regel långt bak i fältet men idag vändes det alltså också är det alltid kul när en hemmahäst får vinna!
Sedan i nästa lopp så segrade Hans Bergh med Yayas Nova Sansa
 
Men mitt pris för dagens leende ,ja bortsett från Fredrik Sahlén då, går nog ändå till Jonathan Carre som fick sitta upp i sadeln istället för Erika Guldhag för han vann ju varmblodsmontén med Glorius Tooma . Dessutom nickde han åt mig när han fick syn på min kamera där jag stod på upploppet vilket man måste få pluspoäng för bara det! Nej jag är verkligen ingen mediamogul , långt ifrån men det är alltid kul att få så fina bilder till akrivet, undrar om den proffesionella banfotografen fick lika fina ?, han sprang ju vid ett tillfälle rakt in i mitt objektiv där jag stod, ja han skulle backa och glömde väl att se sig för men det gick ju som tur var bra med både mig och kameran men i alla fall.  Fast sedan så får jag kanske döpa om priset till dagens leende lerhög istället, åtminstone när man ser hur det har stänkt upp på huvan.
I sista avdelningen så vann Hans Bergh igen, den här gången med ännu en Yaya-uppfödning nämligen Yayas Chili och det blev en fullträff igen som jag tycker att den som påstår någoting elakt om travsporten borde titta på, för den säger nämligen allt om en ägares kärlek till sin häst& hästar är verkligen så mycket mer än att bara tävla för den som inte visste det, det är en livsstil och det sker så mycket hårt slit dag ut och dag in bakom kulisserna. Tänk er alla dessa team som åker land och rike runt, ja just det! och som går till stallet tidiga morgnar i ur och skur De är de verkliga slitvargarnas och det är inte bara att sätta sig upp och köra, eller att åka häst om någon verkligen fortfarande tror det! Fast vad vet jag, jo jag vet att Lasse Anrell var kaxig tills han hade provat rida själv och insåg hur mycket arbete som ligger bakom det hela.Också vill jag spinna vidare på en av mina funderingar som jag haft tidigare igen. Varför verkar det vara så mycket mer okej att arbeta med hästar som kille i utlandet än här hemma ? Jag menar de flesta kuskar är ju visserligen ännu så länge män även om det finns en hel del tjejer som kör nu med och inte bara rider monté, men ändå.
För inom ridsporten här hemma är det ju fortfarande fler tjejer som utövar den än killar. De fåtalet killar som, vågar hålla på blir i regel mobbade för det , men kollla på hur det ser ut i världstoppen, ja just det !  Jag har ju min teori om att den här klyftan kan ha uppstått därför att många länder ute i Europa har behållit sina militära anor längre än vad vi har , men jag vet inte det känns åtminstone som jag kanske är på väg att komma någoting på spåret där men jag vet inte, fast det skulle ju vara allt bra intressant att veta då det blir folkstorm så fort en ryttare lyckas ta hem Jerringpriset eller om en kusk råkar bli nominerad vad är det som gör att frågan om eventuellt röstfusk kommer upp varje gång ? Det tycker jag är väldigt konstigt för de andra idrotterna har väl också sina förbund som de skulle kunna mobilisera i sådana fall, men nej nu tror jag ju inte riktigt på de där anklagelserna ändå och det ska handla om idrottare jo jag tackar ja!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tårar för Theodor

Idag rinner tårarna nerför mina kinderr.
Ja egentligen så kom de ju rullande som strida strömmar redan under kvällen igår. Annars brukar jag ju mestadels vara glad just den här dagen eftersom man känner att våren verkligen har börjat och det ärpå väg mot ljusare tider. Just nu känns det inte riktigt som så då, nej  för igår begravde pappa och jag till sist min älskade lilla guldkille Theodor. Även om han var sjuk på slutet och har varit borta nu ett tag så känns det fortfarande så väldigt tomt efter honom och jag trodde kanske inte att jag skulle känna på det här sättet , men det kan inte riktigt hjälpas för det gör ju det i alla fall. Det känns fortfarande bara konstigt att buren inte står där den brukade och att jag inte längre hör rasslet av hans små tassar när han sprang i hjulet på kvällarna. Ja ni som har hamster vet säkert vad jag menar...det är så oändligt tyst utan alla de där små ljuden som man är van att höra men framför allt så är kvällaena utan mysstunderna i soffan jobbiga. För nej det blir inte riktigt samma sak även om man försöker använda vissa av mjukdjuren som substitut ibland, nej att få koppla av tillsammans med ett guldkorn det är någoting så väldigt speciellt och när man fått förmånen att lära känna en sådan speciell kille som Theodor var då kanske det inte är så konstigt om det kommeratt ta ett tag innan man kan skratta igen och börja tänka på allt kul man haft tilllsammans  utan att bli så härnedstämd och ledsen för varje gång det hände att jag grät om jag höll i honom så ville han vara nära och skulle bara ligga i tröjärmen på min mage. Där låg han även gärna och tittade på hockey, eller ja han hörde nog mer på TVn  men tro inte att det dög men vilket lag som helst nej verkligen inte utan spetsade öronen mest gjorde han å det var Skellefteå AIK som spelade.! Ja det finns så många bilder och filmer kvar på alla hans äventyr och en dag kanske lite av dem kommer upp här men just nu så känns det alltså mestadels bara svart allting.
https://www.youtube.com/watch?v=kVswIdRk_OE
 

In-MÅSAD

Jag trodde de skulle glömma att ha upp den där fula draken i år men tji fick jag , idag satt den där på baksidan när jag tittade ut men jag tvivlar jju på att det hjälper så mycket. Dessutom så tror jag måsen lär sig att det inte är någonting att vara rädd för, för de är faktiskt både smarta och har bra syn. Sedan tycker jag att bor man i en kusstad som jag gör då får man räkna med att sjöfåglarna finns där...måsen också, men så säger jag kanske bara för att jag är inMås-ad och har lärt mig uppskatta deras låten så här på vårkanten också tänker jag på om det verkligen är lagligt att ha de där sakerna uppe sedan när fåglarna ska till att häcka ? Nej det kan jag INTE tycka är bra...de har det nog svårt ändå se bara på paret vi har på taket här...de har inte fått ut en unge på tre år, Första året försvann ungarna tidigt, i för två år sedan försvann den ena likadant i början och den andra blev påkörd då den just hade lärt sig att flyga och ifjol var den ena ungen sjuk och den andra blev tagen av räven. Så nej, jag undrar vilka som bestämde att fåglarna plötsligt blivit ett elände ? För jag förknippar verkligen måsarna med våren och tärnorna med sommaren &skulle inte vilja vara utan dem! Vet man bara om var de har bona är det så enkelt att gå en omväg istället för att trigga fåglarna att attackera. men det är ju min åsikt och hur vore det om vi slarviga människor höll efter oss på uteserveringarna ? Men eftersom alla inte hörsammat det så är det inte konstigt att de smarta fåglarna utnyttjar oss heller! Och vad håller egentligen på att hända med bår fina Berguv? Det är verkligen bara tragiskt :/ helt enkelt och jag känner mig förunnad som har fått se en på nära håll innan den släpptes ut genom just Berguv Nord! Men ja...vad är orsakerna till den här kraftiga nergången igen ...de måste ju vara flera än att det är ont om bytesdjur men jag tror inte att vindkraftverken hjälper till och jag förstår mig inte heller på Greenpeace som försvarar dem som förnybar energikälla då de i regel sätts upp i redan känsliga miljöer, eller i anslutning till skyddsvärda områden! Det kanske är något att tänka på och hur ska man lösa problemet med örnar och järnvägen Ja säg det .för det är ju inte otänkbart att samma öde även drabbar vår största uggla. Fast nej .vad vet jag om de här sakerna..jag är ju långt ifrån någon Greta Thunberg.utan bara en helt vanlig skogstoka som tycker om att ligga ute i någon buske med en kikare eller kamera i händerna och spana på djur och fågellivet i vår natur!
Dessutom så måste jag fråga mig hur en del av aktivisterna tänker som. I synnerhet så undrar jag hur de kan påstå att de uppskattar vår fina svenska natur när de inte har någon aning om vad vi har jobbat för att komma dit där vi är idag. Visst man kan alltid göra förbättngar när det gäller industrin men på samma gång så finns det så många gamla övergivna fabriksområden som står kvar som tickande miljöbomber, eller tunnor som ligger kvar i bottensedimentet. Vem ska ta ansvar för att de tas reda på och knostigt nog så känns det inte som att det har blivit mindre plastprodukter i omlopp heller utan snarare tvärtom och det känns fortfarande som att många unga ser ner på en om man enagerar sig och verkligen brinner för djure&natur men det kanske bara i själva verket säger någoting om hur ytliga en del av mänskligheten fortfarande är ovh hur skulle vi någonsin ha kommit framåt utan jord och skogsbruket där hästen alltidhar varit en trogen arbetskamrat så väl framför plogen som framför timmerkälken eller snöplogen om vintrarna? Ja det kan de ju få fundera över och även om vi inte riktigt använder våra hästar på samma sätt idag eftersom att behovet inte längre finns så ändrar ju inte det på det brinnande intresset, tvärtom så blir hästen allt viktigare när fler och fler jordbruk tvingas lägga nwe och då ska de som orkar hålla betande djur ha all heder för landskapen behövs för att gynna den så viktiga biologiska mångfalden som även många av aktivisterna verkar uppskatta men tyvärr inte förstår sig på hur den har kommit till!
Silltrut på besök.
Så här nära kan man få komma fåglarna om man bara tar sig tid och går försiktigt till väga, jag lovar på nära håll är också en fiskmås fin.
Små söta dunbollar, perfekt kamouflage i det höga gräset, ja nästintill då ändå kalgar många bara på måsarna för att de attackerar men jag lovar det finns en god anledning till att de gör det!
Gråtruten är vår vanligaste trut och visst är det en mäktig syn när den kommer inseglande
Jag blir så glad när sommaren börjar och silvertärnorna återvänder från det kalla Antarktis!!
Dvärmåsen är inte lätt att se bland alla skrattmåsar, men jag har lyckats få syn på den en gång vid en av stadens fågelsjöar.
 
 

Alltså NEJ

Läste precis en tråkig nyhet på ridskolans hemsida. Tydligen så hade det hänt en hemsk olycka i hagen för en vecka sedan och de blev tyvärr tvugna att ta bort en av de ponnyer där som jag nog tyckt allra mest om på senare år nämligen lilla härliga gotlandsrusset Monsun. Så det är med en klump i magen jag måste skriva det här inlägget men om jag ska vara ärlig så rinner trårarna faktiskt ner längs mina kinder just nu. Vanligtvis så brukar jag vara så bra på att kunna hålla inne med mina känslor men samtidigt lärde jag mig någoting tack vare Dickie Rock, nämligen att det brukar kännas bättre när man har fått släppa på dem och gråta ut.
Ja tänk, ändå träffade jag ju inte Sune som han kallades så ofta men han var ju liksom alltid en av de där ponnyerna som kom fram till först en  när de gick i hagen och man var där för att fota så på ett vis kändes det som att man fick lära känna honom
Detta lilla fina gotlandsrusset med den där så busiga blicken och den stora aptiten på livet, ja det finns faktiskt en historia om hur han då han kom ny till stallet och lyckades smita ur hagen. Det bar raka spåret bort till det närbelägna finbageriet! Så nog var han en ponny med viss apit på livet och jag kan bara tänka mig hur stort tomrum han kommer ett lämna efter sig för alla i stallet....för han var verkligen en riktig guldklimp den ponnyn!
 

Milda Matilda, nej knappast!

 Till att börja med så tog jag mig ut på en liten tur för att försöka hitta ringduvan men hon ville inte visa sig. Må hända var jag ute för sent på dagen så hon tyckte kanske att det hade blivit allt för mycket oväsen kring fågelbordet där hon anars brukar hålla till. Hade handlat lite så allra först gick jag hem och packade in sakerna där de skulle vara innan jag kände suget av att gå ut en sväng till. Ja jag menar det, jag kan inte bara sitta hela dagarna och se på SVT:s Slow sändning med de simmande älgarna från Tallberg för hitills så har de ju åtminstone inte visat sig någoting framför kameran utan de lyser ännu med sin frånvaro, fast det går in på dygn fyra.
När allt kommer omkring så är det väl ändå oftast så det är när man ska fota vilda djur eller fåglar man får helt enkelt ha tålamod och de kommer verkligen inte på beställning om någon trodde det!
Fast det är ju klart , det är roligt att få se den fina naturen upp över Ångermanälven och man känner sig lite stolt som får bo i ett av våra naturskönaste landskap men så kanske man går och blir lite hemmablind med men jag vet inte.
Hur som helst så snörde jag på mig skorna igen och gick ut, den här gången med kurs mot överstan som jag faktiskt sällan brukar undersöka närmare.
Till att börja med såg jag ingenting, eller hörde för den delen utan det var faktiskt märkligt tyst och stilla i luftrummet. Sedan så stannde jag upp och hörde  några mesar som, kvittrade och fick syn på några små pilfinkar som hoppade runt inne i buskaget sedan jag tagit av på en av sidogatorna på vägen tillbaka.
På samma gång så funderade jag på om mitt beslut att gå ut igen hade varit så bra tänkt, men jag kunde ju knapppast ångra mig när jag hade kommit så långt. Sedan hörde jag ett skratt vid sidan av trottaren och fick syn på en skata som letade mat vid en plastpåse som låg slängd på marken eller om fågeln själv hade hämtat den ur någon öppet sopkärl. Hur som helst betraktade jag den en stund innan den hoppade runt hörnet på ett av husen och plötsligt utbröt världens br¨k inne på gården.Blev fundersam över vad som stod på och tog några försiktiga kliv framåt längs trottaren. När jag kom mitt för gårdsplanen så trodde jag verkligen att jag skulle få behöva  bli vittne till ett mord.
Som gänget med skator slogs! Det var till och med så att fjädrarna rök åt alla håll och kanter men jag tror det började med att den ena hoppade på den andra så de tumlade nerför slänten i ett enda virrvarr
Alla gav de sig sedan på den där stackaren som hamnade underst i högen och jag trodde faktiskt att de skulle ha ihjäl den. Vet ju hur grymma de kan vara ibland mot varandra, samtidigt har jag även sett raka motsatsen också när de uppfostrar sina ungar..
Som jag tolkade det var det i alla fall nog så att den ena av dem förde befäl och jag bestämde mig tidigt för att bara iaktta på håll och låta naturen ha sin gång även om jag på samma gång fick lite ont i magen där jag stod kvar.
Sedan började bråket om, med samma roller som förut och jag trodde verkligen att det var kört för den som blev nertryckt på rygg men i samma ögonblick så bestämde sig bråkmakarna för att göra någoting annat och de skringrade sig åt olika håll. Vad jag såg så verkade även den som hade legat underst i högen må bra, för den flög då iväg från platsen så det kanske bara var ett litet handgemäng men det såg då åtminstone väldigt brutalt ut i mina ögon!
Den här sparven dök upp vid fågelbordet och gjorde mig lite fundersam, är det bara en vanlig gråsparvshona med överväxt näbb eller är det någoting annat som jag råkat fått syn på ?
 
Sedan så har ju fiskmåsarna anlänt till stan igen och de skräds inte för att sitta och sjunga för full hals. Tänk att vissa människor avskyr dem medan jag bara går där och ser fram emot deras ankomst för då vet man att det verkligen är vår och senare kommer tärnorna med sommaren.
Fast man kanske inte kan låta bli att bli påverkad av havet om man bor i en stad som ligger nära kusten, utan man man MÅSte bara försöka lära sig att omfamna alla arter som ingår i ekosystemet för måsarna verkar ju redan ha genomskådat drakarna som redan har börjat komma upp på en del av takeni tron om att det skrämmer bort fåglarna, men det säger jag bara att måsfåglar är smarta och dessutom så har de väldigt bra syn för den som inte redan hade anat sig fram till det.
 
 
 
 
 
 
 
 

Men NEJ!

Det var även min första första tanke när jag fick höra att  självaste Notre Dame i Paris stod i lågor häromdagen. Jag kunde faktiskt inte ens förmå mig att titta på de hemska bilderna som kablades ut över världen, nej det gick helt enkelt bara inte.
Ändå så är det egentligen väldigt sällan jag brukar prata om religion öppet och avslöja mina innersta funderingar så här. Varför det har blivit så vet jag faktiskt inte, men lite beror det kanske på att jag faktiskt är osäker och bättre har det inte blivit när man ser hur mycket elände det orsakar runt omkring i vår vida värld. Ja, jag kanske tror på någoting, jag vet bara inte riktigt vad ännu men för att återknyta till de senaste dagarnas händelser så tycker jag att många kyrkor och katedraler är fantastiskt fina som byggnadverk och för det så kan även jag uppskatta att de finns där och jag respekterar alla som tror på någotinng. I alla fall för det mesta. Sedan är det klart, jag har kanske mina fördomar jag med, men ingen är väl felfri ?
Så sedan när allt fler rapporter började komma in under kvällen och när jag hörde hur det franska folket stod vid sin katedral  och sjöng ja då var det  faktiskt nära att tårarna började att rinna nerför mina kinder, så rörd blev jag.
Ändå så har jag ju bara sett den fantastiska byggnaden på bild, men det hänger kanske kvar sedan man såg Walt Disneys film som liten att man har önskat om att en gång få se och uppleva den i verkligheten. Nu är däremot en del av den tillsynes uråldriga magin borta för evigt  och man har istället utlyst en tävling om hur en ny spira i mitten av katedralen ska se ut, men då blir jag tyvärr tvärkonservativ av mig. Visst kan man bygga nytt och ändra på en del detaljer, men på samma gång tycker jag inte att kan ska ändra på det FÖR mycket, för det var just den gotiska stilen som är och var Notre Dames främsta kännetecken och bör väl så få vara även framöver. Sedan måste man ju kanske se över säkerheten ja, men tänk vad byggnaden har stått emot mycket fram tills nu då olyckan var framme. Man hoppas ju bara att det verkligen var en olyckshändelse men samtidigt är det konstigt om man arbetar på en sådan plats, för då borde man ju verkligen vidta alla nödvändiga åtgärder men nu ska vi inte gå närmare in på alla detaljer. Också är det ju på samma gång fantastiskt att man har lyckats få ut vissa föremål och att de större statyerna på taket redan var nertagna på grund av renoveringen men framför allt att det stora rosettfönstret  och klocktornen verkar ha klarat sig. Det väcker ju ändå en del hopp om att "Damen" ska kunna återfå en del av sin forna glans!
Jag erkänner väl då att jag är svag för rosettfönster, om ni inte redan visste det och tycker att ett par som jag såg i Riga var riktigt vackra att få beskåda, i all sin enkelhet. Fast nog är det någoting visst med färgat glas, det har jag alltid tyckt.
Fast sedan är ju Riga en väldigt intressant stad att gå omkring i om man gillar gamla byggnader, för där finns det  verkligen ALLA stilar samlade på en plats, Lite som Gamla Stan i Stockholm med trånga gränder fast ändå med mycket mer medeltida känsla.
 
St Göran och Draken
 
En gammal vacker dryckesfontän.
Jo det satt lite udda figurer på husen även i Riga om man säger så, men det är någoting med det där medeltida gotiska som fascinerar och man förundras ständigt över hur de kunde på den tiden!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu ni , nu tror jag att våren är här på allvar!

Ja, det riktigt känns i luften. 
För även om det då och då blåser upp till stormvindar på dagarna så går det verkligen så fort att det töar nu när solen ligger på och snön försvinner verkligen bara snabbare. Dessutom så förstår jag mig fortfarande inte på den krets av människor som kallar staden där jag bor för Dövik, men det kanske ska tilläggas att det har jag aldrig riktigt gjort heller. Fast jag tror samtidigt att det kanske är så att man måste tycka om djur och natur för att riktigt kunna uppskatta livet här uppe men jag vet inte , det kan också bara vara någoting som jag har fått för mig . För visst vi kanske inte riktigt har samma nöjesutbud här som i större städer men och andra sidan kan inte alla tränga ihop sig söderut heller utan hela landet måste ju få kunna leva och frodas!
Nej nog pratat om det nu men det var bara någoting som jag kände var relevant att ta upp , inte minst med de ökade hoten från aktivister som ställer till det för våra lantbrukare.
Fast det var inte alls de funderingarna jag skulle vädra idag, Nej jag har ju varit ute på långpromenad med kameran igen.
Passerade torget på väg neröver och funderade på var alla duvorna höll hus någonstans, tills att jag såg det här ovanpå taket till en av bankerna.Jag tror flocken hade bestämt sig för att ha sovmorgon.
Numera ligger den före detta resturangbåten Poseidon helt infrusen i isen, så synd att det inte fungerade med rörelsen ombord fast jag tror det är svårt när man har Kusttrafik som kör sina båtar på samma sträcka &personligen så föredrar åtminstone jag träskutor. Flytande plåtburkar, med undantag för Silja Festival som nu är såld är liksom inte alls lika fina.
Det tar sin tid innan isen försvinner helt från fjärden.
 Den första fågeln som dök upp förutom duvorna var en liten rödhake som satt och sjön i ett träd invid gångvägen. Tänk att en så liten fågel kan få till så högfrekventa ljud!
Jag var långt ifrån säker på att de skulle vara där, först så missade jag dem faktiskt till jag fick syn på någoting i det höga gräset så jag gick närmare för att kolla och då låg de där och hade sovmorgon, men det ska mycket till för att oroa det här paret gräsand. Åtminstone mer än en nyfiken fotograf.
Verkade även ha överraskat den här skatan, för plötsligt rasslade det till ovanpå lampan och hon stack upp huvudet, men det förstår ju jag det. En utmärkt dag för att ligga och solbada!
När jag såg det här så kom jag faktiskt att tänka på låten Uchained Melody.
 
Två kråkor var upptagna i en bitter strid om en bit mat som den ena hade fått tagpå, de var så inne i sin krigföring att de knappt la märke till när jag kom gående längs promenadvägen vid strandkanten. Äntligen fick jag bra bilder på flygande kråkfåglar!
Sedan såg jag den först bara på håll, men nu har alltså storskrakarna äntligen landat!
Fick en lyckad bild på ett av paren när de kom inflygande över vattnet, honan till vänster och hanen till höger.
Sedan hann jag inte zooma in honan riktigt , hon flög väl för snabbt men hennes partner fick jag in en riktig fullträff på. De är bara så fina!
Fiskarfänge! Han var verkligen skicklig den här hanen på att få fast fisken.Stod och betraktade honom ett tag och så gott som varje gång han kom upp till ytan så hade han mat med sig i näbben!
Ibland så lyckas man med bilderna utan man vet om det.Såg hur rödhaken flög ner från stenen när jag var på väg dit  och tryckte av lite på måfo. För de är ju så snabba de där små rackarna!
Gick förbi kanotrännan på vägen hem för att kolla om änderna låg kvar och det gjorde de såklart. De kanske tyckte att det var lite för kallt och gruvade sig för att ta ett dopp men varför ge sig ut och simma i onödan när man inte behöver?
Sedan visade sig rödhaken igeni buskaget innan jag ändrade kursen hemåt.
Dessutom  när jag nästan hade landat igen hemmavid så hörde jag ett bekant kuttrande som kom från ett av hustaken i närheten då jag var på väg att passera.Tittade upp och ja vem tror ni att jag fick syn på ? Jo mycket riktigt ringduvan såklart! När jag började prata med fågeln, så svarade den med samma kuttrande tillbaka. Jag vet inte om det bara är jag som inbillar mig saker, men jag tror faktiskt att den känner igen mig för när någon annan gick förbi då höll den tyst. Fast det var ju ocksåp för lustigt att den satt där precis idag då jag hade varit ut! Annars har jag ju inte sett den på några dagar, men det har ju varit sämre väder med. Fast ändå att den dök upp bara sådär just nu.
 
 
 
 
 
 

Äppelknyckarbyxor

Sådana har man ju hört talas om, men jag hade då aldrig tidigare den syn som väntade på mig ute i föräldranas syrenbuskage imorse. Jag tog alltså bussen ut på morgonen för att vara hundvakt åt syrrans jycke då mamma och pappa skulle iväg båda två på andra ärenden och inte ville att hunden skulle behöva ligga hemma själv. Det går ju bra att göra nu så länge jag inte har något nytt guldkorn men hur som helst plockade jag för sökerhetskull med mig kameran. Vis av den lärdommen att oftast får man se saker när man inte har den med och har man den till hands så tycks fåglar och djur aldrig vilja visa sig. 
Dessutom så friskade vinden i ordentligt när pappa och jag först gick en liten promenad med hunden och då trodde jag ju såklart att jag tagit med mig den helt i onödan men så kom korpen flygandes.En del ryser när de får syn på den stora svarta kråkfågeln men jag blir bara glad av att se den och att höra dess karakteristiska klongande ljuda över markerna. Då¨vet man att våren nalkas!
 
Sedan var vi alltså ute en stund innan vig vände tillbaka hem eftersom vinden tog i lite för mycket, för att vi  skulle våga oss upp efter stigen i skogen. Försökte fota lite mesar men de är som alltid otroligt kvicka och svåra att hinna zooma in ibland även om de är väldigt nyfikna fåglar.
Efter en stund så dök ekorren upp men den här gången så överraskade den oss verkligen.
Den satte tänderna i ett äpple! Nog för att de är allätare men det här är första gången som det händer hos föräldrarna. Då fick frågan varför det har gått åt så mycket äpplen under vintern sitt svar, det är inte bara fåglarna som har hållit sig framme.
Nej den satt där och mumsade så förnöjt fast ett par gångerså var den lite tvålhänt och  tappade ner den smaskiga frukten.
Inga problem, för då hoppar man bara ner och hämtar upp godiset igen! Ingen mat får förfaras.
Räknade upp till 11 bofinkar på en och samma gång
Koltrastarna har också anlänt  och de slåss ibland om maten!
Det har inte ens varit lätt för skatorna att kunna lyfta på grund av stormvädret, idag men hur lätt är det då träden svajjar betänkligt
 
 
 
 
 
 
 
 

Sims 4

En liten del av er kanske undrar hur det går med mina projekt i Sims 4.
Så därför tänkte jag komma med en liten uppdatering av läget kring familjen Bjergersen/Clarkson som utan tvekan är det hushåll där jag spenderat de flesta timmarna på sistone.
Björn och Amy är helt klart fortfarande precis lika kära i varandra som när de träffades första gången och tur är väl det för snart ska de få tillökning igen.
Jag tyckte att det kunde knyta ihop dem ännu mer efter den tragiska incidenten där Sophia, som just hade flyttat hemifrån råkade misslyckas så fatalt med sina matlagningsförsök att hon brann inne utan att någon kunde rädda henne!
 
 
Rent yrkesmässigt så kan det nog inte gå bättre för Amy som har blivit en populär stjärna!
Fast ibland..ehmm kanske man kan få undra hur det går till i det där hushållet som när Elsa kom hem med sin nya pojkvän och skulle presentera honom för föräldrarna, eller ja nu är ju inte Amy hennes biologiska mamma men de har i alla fall en tajt relation till varandra
Sedan var det Elsa ja... hon kanske är värd ett helt eget inlägg? Först blev hon ju kär i Veer och de båda slog slag i saken på direkten och gifte sig. Sedan gick deras äventyr vidare till ett nytt boende där deras son William föddes, men innan dess så hann Elsa med att träffa Alec som hon nu känner sådär kluven runt. Än så länge är de faktiskt bara bästa vänner, men jag vet inte då det ibland känns som han tycker om henne mer än den som han bor ihop med men varje försök att flörta mellan dem har hitills misslyckats så de kanske bestämmer sig för att bara vara vänner med men jag vet inte riktigt hur de tänker. Visserligen är det ju jag som har skapat dem och håller i trådarna när jag spelar men det känns ändå bara som att jag är där ibland och hälsar på, sedan styr de resten själva. Ja och tänk  sedan att det finns de som säger att Sims inte är ett riktigt dataspel, men hur verkligt är det egentligen att bara gå runt och skjuta på allt som rör sig ? Nej jag tycker helt enkelt att det resonemanget är så löjligt och rent ut sagt barnsligt, fast då kanske några andra istället tycker att jag är det som har mina speciella intressen men det får stå för dem i sådana fall. För jag kan verkligen  inte fatta att en del bara ska vara elaka mot andra, de som kanske inte riktigt är eller tänker som dem heller men det har jag aldrig förstått mig på. och jag lär nig aldrig göra det heller! Vilket jag faktiskt är så tacksam för, för jag tänker då fortsätta med mina hobbyer så länge det bara går.
 
 
 
 

Men , Lena du brukar aldrig få syn på någoting när du är ute.

Det fick jag höra en gång från ett av mina syskonbarn när jag frågade om hon ville följa med ut på upptäcksfärd i naturen.Visserligen är det någoting som brukar stämma rätt så ofta då man går där och känner sig lite som Martin Emtenäs som ledde Mitt i Naturen. Fast det hänger nog också på vilka förväntningar man har och vad man tror att man ska kunna få syn på. För just den morgonen hon hade sagt det så fick jag faktiskt syn på en älg som kom klivandes på åkern och det var en  väldigt häftig upplevelse då vi  bara stod där och tittade på varandra, skogens konung och jag. Ändå hör man allt mer i media att vissa människor verkar vara rädda för att möta vilt och enbart ser djuren som något hotfulltoch skrämmande.Till viss del gör det mig ledsen för ingen plats är väl så underbar att få vara på som ute i  skog och mark, Visst ska man alltis ha respekt för dem, men därför är det kanske också så viktigt att man lär sig tolka deras kroppsspråk på rätt sätt så att man kan få till de där ibland helt oförglömliga minnena.  För man måste faktiskt komma ihåg att de är vilda om man nu inte befinner sig på en djurpark , men även de djuren har ju kvar sina naturliga instinkter. Ja jag hoppas att ni förstår var jag vill komma med det här resonemanget.
Hur som helst så är det verkligen inte alla gånger man får se storvilt, utan långt ifrån. Idag så var jag bara ut på en liten bensträckare för att hämta luft  och tog för säkerhetskull kameran med mig eftersom jag sett en ringduva vid fågelbordet tidigare men det var ju ändå fortfarande en ren chansning på att den fortfarande skulle vara kva där och knappt hade jag kommit runt hörnet förän jag såg något gråbrunt som gick omkring på marken och letade mat. Först tänkte jag att det bara var en vanlig stadsduva men så la jag märke till det vita fältet den har i nacken och jag blev så glag över att få se den där igen! 
Den såg allt ut att vara lite frusen om fötterna med där den gick omkring i snön och vadade sig genom vattenansamlingarna , tycker ni inte det?  Stod i alla fall kvar och tog några kort på den och idag så upptäckte jag en ny sak. Den och stadsuvorna tycker helt klart inte om varandra!, för den jagade bort sin mindre släkting! under högljudda protester! Sedan hade den upprenbarligen  ätit färdigt , eller tyckte att det var för klent med mat på stället så den flög iväg hemöver medan jag fortsatte promenaden.
I buskaget som finns runt omkring stället så sitter det nästan alltid några nyfikna gråsparvar och kollar in en vilket känns roligt eftersom de på andra håll blivit allt mer ovanligs men i  stan finns de alltså fortfarande gott om dem.
Så jag kan inte riktigt hålla med på det där , att jag aldrig får syn på någoting för när jag inte fotar djur eller fåglar så finns det alltid andra saker man kan zooma in objektivet på!
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0