Dramatik

nämDet får man ju verkligen lov till  att säga att det blev under familjedagen när de körde en omgång med V5 på Solänget. För dagen bjöd banan verkligen på ett strålande väder och det var faktiskt rätt så mycket folk i farten även på publiksidan som kanske blivit lockade att gå ut i solskenet.
Hur som helst så var det lite så att man kände att det var synd att de inte fick köra V75 nu på försommaren istället, men ja det kan ju bli bra väder även i September.
I alla fall så kom vi i tid lagom till det andra löpet och allt flöt på fram till kallblodsmontén.
Fältet kom iväg men sedan hände det något i den sista kurvan, jag såg inte själva ingången men en av hästarna hoppade till, Som tur var låg de längre ner i fältet, dock på innervarv men de bakomvarande ekipagen kunde åtminstone gira utåt och därigenom undvika att en värre olycka inträffade men det var ändå otäckt att se det innan CF kom på fötter igen. Nu gick det ju tack och lov bra den här gången med både ryttaren(hon red löp igen senare under dagen och lär enligt speakern bara ha fått skrubbsår) och hästen, Moflobo ja , han travade på själv i tre och ett halvt varv innan han lät sig fångas in men han såg ju inte direkt ut att ha panik heller utan han tog det nog mer bara som ett extra motionspass. Om jag vill se outriders efter det här som de har på banorna i USA ? Nej faktiskt inte för det skulle bli för dyrt att behöva anpassa alal våra travbanor till det systemet och vissa hästar stressar faktiskt bara upp sig mer om det dyker upp en annan häst vid sidan av. Så jag tror inte på att fördelerna med det systemet är så stora och vilka skulle dessutom ställa upp tänker man sig i sådana fall ? I det här fallet var det klart bättre att låta hästen få springa sig trött och se till att folk istället höll sig undan från banan.Vi som stod på publiksidan visade såklart hänsyn och backade undan för alla varv han kom förbi i full trav. För det är något jag har tänkt på ibland när man ser folk som går över till domartornet eller fotografer som genar med kamerorna hängande runt halsen, är det alltid så säkert av dem ?
 
När man till sist startade om loppet så segrade fina Bläs Linus , det är så typiskt mig att fatna för en till härlig gulbrun häst!
 
Innan dess hade Magnus A Djuse hunnit med att sätta dit Jon Sånna som verkligen sträckte på sig över mållinjen.
 
En synnerligen nöjd Officer C.D som det verkar, ja han hade då lekstuga med motståndet!
Eller så var det väl bara så då att han hade en väldigt avspänd stil över upploppet för dagen.
Det fanns ju ett par kallblodiga fuxar på plats och de utmärkte sig på lite olika vis, men jag tycker ju ändå att det är något visst när de där röda kommer farandes för de sticker ju ändå ut lite bland mängden trots allt och jag tycker att Dans Mysak påminner så om min gamle favorit , vars karriär tyvärr slutade på allt för tidigt på grund av skadorna han drogs med.är  någon mer än jag som minns Keik Jo ?
 
Så det är kanske inte så konstigt att jag faktiskt blev glad när han fick vinna, det brukar ju oftare gå så att när jag väl tycker om en häst så slutar de i regel långt bak i fältet men idag vändes det alltså också är det alltid kul när en hemmahäst får vinna!
Sed i nästa lopp segrade Hans Bergh med Yayas Nova Sansa
 
Men mitt pris för dagens leende ,ja bortsett från Fredriik Sahlén då, går nog ändå till Jonathan Carre som fick sitta upp i sadeln istället för Erika Guldhag för han vann ju varmblodsmontén med Glorius Tooma . Dessutom nickde han åt mig när han fick syn på min kamera där jag stod på upploppet vilket man måste få pluspoäng för bara det! Nej jag är verkligen ingen mediiamogul , långt ifrån men det är alltid kul att få så fina bilder till akrivet, undrar om den proffesionella banfotografen fick lika fina ?, han sprang ju vid ett tillfälle rakt in i mitt objektiv där jag stod, ja han skulle backa och glömde väl att se sig för men det gick ju som tur var bra med både mig och kameran men i alla fall.  Fast sedan så får jag kanske döpa om priset till dagens leende lerhög istället, åtminstone när man ser hur det har stänkt upp på huvan.
I sista avdelningen så vann Hans Bergh igen, den här gången med ännu en Yaya-uppfödning nämligen Yayas Chili och det blev en fullträff igen som jag tycker att den som påstår någoting elakt om travsporten borde titta på, för den säger nämligen allt om en ägares kärlek till sin häst& hästar är verkligen så mycket mer än att bara tävla för den asom inte visste det, det är en livsstil och det sker så mycket hårt söit dag ut och dag in bakom kulisserna. Tänk er alla dessa team som åker land och rike runt, ja just det! och som går till stallet tidiga morgnar i ur och skur De är de verkliga slitvargarnas och det är inte bara att sätta sig upp och köra, eller att åka häst om någon verkligen fortfarande tror det! Fast vad vet jag, jo jag vet att Lasse Anrell var kaxig tills han hade provat rida själv och insåg hur mycket arbete som ligger bakom det hela.Också vill jag spinna vidare på en av mina funderingarsom jag haft tidiigare igen. Varför verkar det vara så mycket mer okej att arbeta med hästar som kille i utlandet än här hemma ? Jag menar de flesta kuskar är ju visserligen ännu så länge män även om det finns en hel del tjejer som kör nu med och inte bara rider monté, men ändå.
För inom ridsporten här hemma ärä det ju fortfarande fler tjejer som utövar den än killar. De fåtalet killar som, vågar hålla på blir i regel mobbade för det , men kollla på hur det ser ut i världstoppen, ja just det !  Jag har ju min teori om att den här klyftan kan ha uppstått därför att många länder ute i Europa har behållit sina militära anor längre än vad vi har , men jag vet inte det känns åtminstonte som jag kanske är på väg att komma någoting på spåret där men jag vet inte, fast det skulle ju vara allt bra intressant att veta då det blir folkstorm så fort en ryttare lyckas ta hem Jerringpriset eller om en kusk råkar bli nominerad vad är det som gör att frågan om eventuellt röstfusk kommer upp varje gång ? Det tycker jag är väldigt konstigt för de andra idrotterna har väl också sina förbund som de skulle kunna mobilisera i sådana fall, men nej nu tror jag ju inte riktigt på de där anklagelserna ändå och det ska handla om idrottare jo jag tackar ja!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tårar för Theodor

Idag rinner tårarna nerför mina kinderr.
Ja egentligen så kom de ju rullande som strida strömmar redan under kvällen igår. Annars brukar jag ju mestadels vara glad just den här dagen eftersom man känner att våren verkligen har börjat och det ärpå väg mot ljusare tider. Just nu känns det inte riktigt som så då, nej  för igår begravde pappa och jag till sist min älskade lilla guldkille Theodor. Även om han var sjuk på slutet och har varit borta nu ett tag så känns det fortfarande så väldigt tomt efter honom och jag trodde kanske inte att jag skulle känna på det här sättet , men det kan inte riktigt hjälpas för det gör ju det i alla fall. Det känns fortfarande bara konstigt att buren inte står där den brukade och att jag inte längre hör rasslet av hans små tassar när han sprang i hjulet på kvällarna. Ja ni som har hamster vet säkert vad jag menar...det är så oändligt tyst utan alla de där små ljuden som man är van att höra men framför allt så är kvällaena utan mysstunderna i soffan jobbiga. För nej det blir inte riktigt samma sak även om man försöker använda vissa av mjukdjuren som substitut ibland, nej att få koppla av tillsammans med ett guldkorn det är någoting så väldigt speciellt och när man fått förmånen att lära känna en sådan speciell kille som Theodor var då kanske det inte är så konstigt om det kommeratt ta ett tag innan man kan skratta igen och börja tänka på allt kul man haft tilllsammans  utan att bli så härnedstämd och ledsen för varje gång det hände att jag grät om jag höll i honom så ville han vara nära och skulle bara ligga i tröjärmen på min mage. Där låg han även gärna och tittade på hockey, eller ja han hörde nog mer på TVn  men tro inte att det dög men vilket lag som helst nej verkligen inte utan spetsade öronen mest gjorde han å det var Skellefteå AIK som spelade.! Ja det finns så många bilder och filmer kvar på alla hans äventyr och en dag kanske lite av dem kommer upp här men just nu så känns det alltså mestadels bara svart allting.
https://www.youtube.com/watch?v=kVswIdRk_OE
 

In-MÅSAD

Jag trodde de skulle glömma att ha upp den där fula draken i år men tji fick jag , idag satt den där på baksidan när jag tittade ut men jag tvivlar jju på att det hjälper så mycket. Dessutom så tror jag måsen lär sig att det inte är någonting att vara rädd för, för de är faktiskt både smarta och har bra syn. Sedan tycker jag att bor man i en kusstad som jag gör då får man räkna med att sjöfåglarna finns där...måsen också, men så säger jag kanske bara för att jag är inMås-ad och har lärt mig uppskatta deras låten så här på vårkanten också tänker jag på om det verkligen är lagligt att ha de där sakerna uppe sedan när fåglarna ska till att häcka ? Nej det kan jag INTE tycka är bra...de har det nog svårt ändå se bara på paret vi har på taket här...de har inte fått ut en unge på tre år, Första året försvann ungarna tidigt, i för två år sedan försvann den ena likadant i början och den andra blev påkörd då den just hade lärt sig att flyga och ifjol var den ena ungen sjuk och den andra blev tagen av räven. Så nej, jag undrar vilka som bestämde att fåglarna plötsligt blivit ett elände ? För jag förknippar verkligen måsarna med våren och tärnorna med sommaren &skulle inte vilja vara utan dem! Vet man bara om var de har bona är det så enkelt att gå en omväg istället för att trigga fåglarna att attackera. men det är ju min åsikt och hur vore det om vi slarviga människor höll efter oss på uteserveringarna ? Men eftersom alla inte hörsammat det så är det inte konstigt att de smarta fåglarna utnyttjar oss heller! Och vad håller egentligen på att hända med bår fina Berguv? Det är verkligen bara tragiskt :/ helt enkelt och jag känner mig förunnad som har fått se en på nära håll innan den släpptes ut genom just Berguv Nord! Men ja...vad är orsakerna till den här kraftiga nergången igen ...de måste ju vara flera än att det är ont om bytesdjur men jag tror inte att vindkraftverken hjälper till och jag förstår mig inte heller på Greenpeace som försvarar dem som förnybar energikälla då de i regel sätts upp i redan känsliga miljöer, eller i anslutning till skyddsvärda områden! Det kanske är något att tänka på och hur ska man lösa problemet med örnar och järnvägen Ja säg det .för det är ju inte otänkbart att samma öde även drabbar vår största uggla. Fast nej .vad vet jag om de här sakerna..jag är ju långt ifrån någon Greta Thunberg.utan bara en helt vanlig skogstoka som tycker om att ligga ute i någon buske med en kikare eller kamera i händerna och spana på djur och fågellivet i vår natur!
Dessutom så måste jag fråga mig hur en del av aktivisterna tänker som. I synnerhet så undrar jag hur de kan påstå att de uppskattar vår fina svenska natur när de inte har någon aning om vad vi har jobbat för att komma dit där vi är idag. Visst man kan alltid göra förbättngar när det gäller industrin men på samma gång så finns det så många gamla övergivna fabriksområden som står kvar som tickande miljöbomber, eller tunnor som ligger kvar i bottensedimentet. Vem ska ta ansvar för att de tas reda på och knostigt nog så känns det inte som att det har blivit mindre plastprodukter i omlopp heller utan snarare tvärtom och det känns fortfarande som att många unga ser ner på en om man enagerar sig och verkligen brinner för djure&natur men det kanske bara i själva verket säger någoting om hur ytliga en del av mänskligheten fortfarande är ovh hur skulle vi någonsin ha kommit framåt utan jord och skogsbruket där hästen alltidhar varit en trogen arbetskamrat så väl framför plogen som framför timmerkälken eller snöplogen om vintrarna? Ja det kan de ju få fundera över och även om vi inte riktigt använder våra hästar på samma sätt idag eftersom att behovet inte längre finns så ändrar ju inte det på det brinnande intresset, tvärtom så blir hästen allt viktigare när fler och fler jordbruk tvingas lägga nwe och då ska de som orkar hålla betande djur ha all heder för landskapen behövs för att gynna den så viktiga biologiska mångfalden som även många av aktivisterna verkar uppskatta men tyvärr inte förstår sig på hur den har kommit till!
Silltrut på besök.
Så här nära kan man få komma fåglarna om man bara tar sig tid och går försiktigt till väga, jag lovar på nära håll är också en fiskmås fin.
Små söta dunbollar, perfekt kamouflage i det höga gräset, ja nästintill då ändå kalgar många bara på måsarna för att de attackerar men jag lovar det finns en god anledning till att de gör det!
Gråtruten är vår vanligaste trut och visst är det en mäktig syn när den kommer inseglande
Jag blir så glad när sommaren börjar och silvertärnorna återvänder från det kalla Antarktis!!
Dvärmåsen är inte lätt att se bland alla skrattmåsar, men jag har lyckats få syn på den en gång vid en av stadens fågelsjöar.
 
 

Alltså NEJ

Läste precis en tråkig nyhet på ridskolans hemsida. Tydligen så hade det hänt en hemsk olycka i hagen för en vecka sedan och de blev tyvärr tvugna att ta bort en av de ponnyer där som jag nog tyckt allra mest om på senare år nämligen lilla härliga gotlandsrusset Monsun. Så det är med en klump i magen jag måste skriva det här inlägget men om jag ska vara ärlig så rinner trårarna faktiskt ner längs mina kinder just nu. Vanligtvis så brukar jag vara så bra på att kunna hålla inne med mina känslor men samtidigt lärde jag mig någoting tack vare Dickie Rock, nämligen att det brukar kännas bättre när man har fått släppa på dem och gråta ut.
Ja tänk, ändå träffade jag ju inte Sune som han kallades så ofta men han var ju liksom alltid en av de där ponnyerna som kom fram till först en  när de gick i hagen och man var där för att fota så på ett vis kändes det som att man fick lära känna honom
Detta lilla fina gotlandsrusset med den där så busiga blicken och den stora aptiten på livet, ja det finns faktiskt en historia om hur han då han kom ny till stallet och lyckades smita ur hagen. Det bar raka spåret bort till det närbelägna finbageriet! Så nog var han en ponny med viss apit på livet och jag kan bara tänka mig hur stort tomrum han kommer ett lämna efter sig för alla i stallet....för han var verkligen en riktig guldklimp den ponnyn!
 

Milda Matilda, nej knappast!

 Till att börja med så tog jag mig ut på en liten tur för att försöka hitta ringduvan men hon ville inte visa sig. Må hända var jag ute för sent på dagen så hon tyckte kanske att det hade blivit allt för mycket oväsen kring fågelbordet där hon anars brukar hålla till. Hade handlat lite så allra först gick jag hem och packade in sakerna där de skulle vara innan jag kände suget av att gå ut en sväng till. Ja jag menar det, jag kan inte bara sitta hela dagarna och se på SVT:s Slow sändning med de simmande älgarna från Tallberg för hitills så har de ju åtminstone inte visat sig någoting framför kameran utan de lyser ännu med sin frånvaro, fast det går in på dygn fyra.
När allt kommer omkring så är det väl ändå oftast så det är när man ska fota vilda djur eller fåglar man får helt enkelt ha tålamod och de kommer verkligen inte på beställning om någon trodde det!
Fast det är ju klart , det är roligt att få se den fina naturen upp över Ångermanälven och man känner sig lite stolt som får bo i ett av våra naturskönaste landskap men så kanske man går och blir lite hemmablind med men jag vet inte.
Hur som helst så snörde jag på mig skorna igen och gick ut, den här gången med kurs mot överstan som jag faktiskt sällan brukar undersöka närmare.
Till att börja med såg jag ingenting, eller hörde för den delen utan det var faktiskt märkligt tyst och stilla i luftrummet. Sedan så stannde jag upp och hörde  några mesar som, kvittrade och fick syn på några små pilfinkar som hoppade runt inne i buskaget sedan jag tagit av på en av sidogatorna på vägen tillbaka.
På samma gång så funderade jag på om mitt beslut att gå ut igen hade varit så bra tänkt, men jag kunde ju knapppast ångra mig när jag hade kommit så långt. Sedan hörde jag ett skratt vid sidan av trottaren och fick syn på en skata som letade mat vid en plastpåse som låg slängd på marken eller om fågeln själv hade hämtat den ur någon öppet sopkärl. Hur som helst betraktade jag den en stund innan den hoppade runt hörnet på ett av husen och plötsligt utbröt världens br¨k inne på gården.Blev fundersam över vad som stod på och tog några försiktiga kliv framåt längs trottaren. När jag kom mitt för gårdsplanen så trodde jag verkligen att jag skulle få behöva  bli vittne till ett mord.
Som gänget med skator slogs! Det var till och med så att fjädrarna rök åt alla håll och kanter men jag tror det började med att den ena hoppade på den andra så de tumlade nerför slänten i ett enda virrvarr
Alla gav de sig sedan på den där stackaren som hamnade underst i högen och jag trodde faktiskt att de skulle ha ihjäl den. Vet ju hur grymma de kan vara ibland mot varandra, samtidigt har jag även sett raka motsatsen också när de uppfostrar sina ungar..
Som jag tolkade det var det i alla fall nog så att den ena av dem förde befäl och jag bestämde mig tidigt för att bara iaktta på håll och låta naturen ha sin gång även om jag på samma gång fick lite ont i magen där jag stod kvar.
Sedan började bråket om, med samma roller som förut och jag trodde verkligen att det var kört för den som blev nertryckt på rygg men i samma ögonblick så bestämde sig bråkmakarna för att göra någoting annat och de skringrade sig åt olika håll. Vad jag såg så verkade även den som hade legat underst i högen må bra, för den flög då iväg från platsen så det kanske bara var ett litet handgemäng men det såg då åtminstone väldigt brutalt ut i mina ögon!
Den här sparven dök upp vid fågelbordet och gjorde mig lite fundersam, är det bara en vanlig gråsparvshona med överväxt näbb eller är det någoting annat som jag råkat fått syn på ?
 
Sedan så har ju fiskmåsarna anlänt till stan igen och de skräds inte för att sitta och sjunga för full hals. Tänk att vissa människor avskyr dem medan jag bara går där och ser fram emot deras ankomst för då vet man att det verkligen är vår och senare kommer tärnorna med sommaren.
Fast man kanske inte kan låta bli att bli påverkad av havet om man bor i en stad som ligger nära kusten, utan man man MÅSte bara försöka lära sig att omfamna alla arter som ingår i ekosystemet för måsarna verkar ju redan ha genomskådat drakarna som redan har börjat komma upp på en del av takeni tron om att det skrämmer bort fåglarna, men det säger jag bara att måsfåglar är smarta och dessutom så har de väldigt bra syn för den som inte redan hade anat sig fram till det.
 
 
 
 
 
 
 
 

Men NEJ!

Det var även min första första tanke när jag fick höra att  självaste Notre Dame i Paris stod i lågor häromdagen. Jag kunde faktiskt inte ens förmå mig att titta på de hemska bilderna som kablades ut över världen, nej det gick helt enkelt bara inte.
Ändå så är det egentligen väldigt sällan jag brukar prata om religion öppet och avslöja mina innersta funderingar så här. Varför det har blivit så vet jag faktiskt inte, men lite beror det kanske på att jag faktiskt är osäker och bättre har det inte blivit när man ser hur mycket elände det orsakar runt omkring i vår vida värld. Ja, jag kanske tror på någoting, jag vet bara inte riktigt vad ännu men för att återknyta till de senaste dagarnas händelser så tycker jag att många kyrkor och katedraler är fantastiskt fina som byggnadverk och för det så kan även jag uppskatta att de finns där och jag respekterar alla som tror på någotinng. I alla fall för det mesta. Sedan är det klart, jag har kanske mina fördomar jag med, men ingen är väl felfri ?
Så sedan när allt fler rapporter började komma in under kvällen och när jag hörde hur det franska folket stod vid sin katedral  och sjöng ja då var det  faktiskt nära att tårarna började att rinna nerför mina kinder, så rörd blev jag.
Ändå så har jag ju bara sett den fantastiska byggnaden på bild, men det hänger kanske kvar sedan man såg Walt Disneys film som liten att man har önskat om att en gång få se och uppleva den i verkligheten. Nu är däremot en del av den tillsynes uråldriga magin borta för evigt  och man har istället utlyst en tävling om hur en ny spira i mitten av katedralen ska se ut, men då blir jag tyvärr tvärkonservativ av mig. Visst kan man bygga nytt och ändra på en del detaljer, men på samma gång tycker jag inte att kan ska ändra på det FÖR mycket, för det var just den gotiska stilen som är och var Notre Dames främsta kännetecken och bör väl så få vara även framöver. Sedan måste man ju kanske se över säkerheten ja, men tänk vad byggnaden har stått emot mycket fram tills nu då olyckan var framme. Man hoppas ju bara att det verkligen var en olyckshändelse men samtidigt är det konstigt om man arbetar på en sådan plats, för då borde man ju verkligen vidta alla nödvändiga åtgärder men nu ska vi inte gå närmare in på alla detaljer. Också är det ju på samma gång fantastiskt att man har lyckats få ut vissa föremål och att de större statyerna på taket redan var nertagna på grund av renoveringen men framför allt att det stora rosettfönstret  och klocktornen verkar ha klarat sig. Det väcker ju ändå en del hopp om att "Damen" ska kunna återfå en del av sin forna glans!
Jag erkänner väl då att jag är svag för rosettfönster, om ni inte redan visste det och tycker att ett par som jag såg i Riga var riktigt vackra att få beskåda, i all sin enkelhet. Fast nog är det någoting visst med färgat glas, det har jag alltid tyckt.
Fast sedan är ju Riga en väldigt intressant stad att gå omkring i om man gillar gamla byggnader, för där finns det  verkligen ALLA stilar samlade på en plats, Lite som Gamla Stan i Stockholm med trånga gränder fast ändå med mycket mer medeltida känsla.
 
St Göran och Draken
 
En gammal vacker dryckesfontän.
Jo det satt lite udda figurer på husen även i Riga om man säger så, men det är någoting med det där medeltida gotiska som fascinerar och man förundras ständigt över hur de kunde på den tiden!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu ni , nu tror jag att våren är här på allvar!

Ja, det riktigt känns i luften. 
För även om det då och då blåser upp till stormvindar på dagarna så går det verkligen så fort att det töar nu när solen ligger på och snön försvinner verkligen bara snabbare. Dessutom så förstår jag mig fortfarande inte på den krets av människor som kallar staden där jag bor för Dövik, men det kanske ska tilläggas att det har jag aldrig riktigt gjort heller. Fast jag tror samtidigt att det kanske är så att man måste tycka om djur och natur för att riktigt kunna uppskatta livet här uppe men jag vet inte , det kan också bara vara någoting som jag har fått för mig . För visst vi kanske inte riktigt har samma nöjesutbud här som i större städer men och andra sidan kan inte alla tränga ihop sig söderut heller utan hela landet måste ju få kunna leva och frodas!
Nej nog pratat om det nu men det var bara någoting som jag kände var relevant att ta upp , inte minst med de ökade hoten från aktivister som ställer till det för våra lantbrukare.
Fast det var inte alls de funderingarna jag skulle vädra idag, Nej jag har ju varit ute på långpromenad med kameran igen.
Passerade torget på väg neröver och funderade på var alla duvorna höll hus någonstans, tills att jag såg det här ovanpå taket till en av bankerna.Jag tror flocken hade bestämt sig för att ha sovmorgon.
Numera ligger den före detta resturangbåten Poseidon helt infrusen i isen, så synd att det inte fungerade med rörelsen ombord fast jag tror det är svårt när man har Kusttrafik som kör sina båtar på samma sträcka &personligen så föredrar åtminstone jag träskutor. Flytande plåtburkar, med undantag för Silja Festival som nu är såld är liksom inte alls lika fina.
Det tar sin tid innan isen försvinner helt från fjärden.
 Den första fågeln som dök upp förutom duvorna var en liten rödhake som satt och sjön i ett träd invid gångvägen. Tänk att en så liten fågel kan få till så högfrekventa ljud!
Jag var långt ifrån säker på att de skulle vara där, först så missade jag dem faktiskt till jag fick syn på någoting i det höga gräset så jag gick närmare för att kolla och då låg de där och hade sovmorgon, men det ska mycket till för att oroa det här paret gräsand. Åtminstone mer än en nyfiken fotograf.
Verkade även ha överraskat den här skatan, för plötsligt rasslade det till ovanpå lampan och hon stack upp huvudet, men det förstår ju jag det. En utmärkt dag för att ligga och solbada!
När jag såg det här så kom jag faktiskt att tänka på låten Uchained Melody.
 
Två kråkor var upptagna i en bitter strid om en bit mat som den ena hade fått tagpå, de var så inne i sin krigföring att de knappt la märke till när jag kom gående längs promenadvägen vid strandkanten. Äntligen fick jag bra bilder på flygande kråkfåglar!
Sedan såg jag den först bara på håll, men nu har alltså storskrakarna äntligen landat!
Fick en lyckad bild på ett av paren när de kom inflygande över vattnet, honan till vänster och hanen till höger.
Sedan hann jag inte zooma in honan riktigt , hon flög väl för snabbt men hennes partner fick jag in en riktig fullträff på. De är bara så fina!
Fiskarfänge! Han var verkligen skicklig den här hanen på att få fast fisken.Stod och betraktade honom ett tag och så gott som varje gång han kom upp till ytan så hade han mat med sig i näbben!
Ibland så lyckas man med bilderna utan man vet om det.Såg hur rödhaken flög ner från stenen när jag var på väg dit  och tryckte av lite på måfo. För de är ju så snabba de där små rackarna!
Gick förbi kanotrännan på vägen hem för att kolla om änderna låg kvar och det gjorde de såklart. De kanske tyckte att det var lite för kallt och gruvade sig för att ta ett dopp men varför ge sig ut och simma i onödan när man inte behöver?
Sedan visade sig rödhaken igeni buskaget innan jag ändrade kursen hemåt.
Dessutom  när jag nästan hade landat igen hemmavid så hörde jag ett bekant kuttrande som kom från ett av hustaken i närheten då jag var på väg att passera.Tittade upp och ja vem tror ni att jag fick syn på ? Jo mycket riktigt ringduvan såklart! När jag började prata med fågeln, så svarade den med samma kuttrande tillbaka. Jag vet inte om det bara är jag som inbillar mig saker, men jag tror faktiskt att den känner igen mig för när någon annan gick förbi då höll den tyst. Fast det var ju ocksåp för lustigt att den satt där precis idag då jag hade varit ut! Annars har jag ju inte sett den på några dagar, men det har ju varit sämre väder med. Fast ändå att den dök upp bara sådär just nu.
 
 
 
 
 
 

Äppelknyckarbyxor

Sådana har man ju hört talas om, men jag hade då aldrig tidigare den syn som väntade på mig ute i föräldranas syrenbuskage imorse. Jag tog alltså bussen ut på morgonen för att vara hundvakt åt syrrans jycke då mamma och pappa skulle iväg båda två på andra ärenden och inte ville att hunden skulle behöva ligga hemma själv. Det går ju bra att göra nu så länge jag inte har något nytt guldkorn men hur som helst plockade jag för sökerhetskull med mig kameran. Vis av den lärdommen att oftast får man se saker när man inte har den med och har man den till hands så tycks fåglar och djur aldrig vilja visa sig. 
Dessutom så friskade vinden i ordentligt när pappa och jag först gick en liten promenad med hunden och då trodde jag ju såklart att jag tagit med mig den helt i onödan men så kom korpen flygandes.En del ryser när de får syn på den stora svarta kråkfågeln men jag blir bara glad av att se den och att höra dess karakteristiska klongande ljuda över markerna. Då¨vet man att våren nalkas!
 
Sedan var vi alltså ute en stund innan vig vände tillbaka hem eftersom vinden tog i lite för mycket, för att vi  skulle våga oss upp efter stigen i skogen. Försökte fota lite mesar men de är som alltid otroligt kvicka och svåra att hinna zooma in ibland även om de är väldigt nyfikna fåglar.
Efter en stund så dök ekorren upp men den här gången så överraskade den oss verkligen.
Den satte tänderna i ett äpple! Nog för att de är allätare men det här är första gången som det händer hos föräldrarna. Då fick frågan varför det har gått åt så mycket äpplen under vintern sitt svar, det är inte bara fåglarna som har hållit sig framme.
Nej den satt där och mumsade så förnöjt fast ett par gångerså var den lite tvålhänt och  tappade ner den smaskiga frukten.
Inga problem, för då hoppar man bara ner och hämtar upp godiset igen! Ingen mat får förfaras.
Räknade upp till 11 bofinkar på en och samma gång
Koltrastarna har också anlänt  och de slåss ibland om maten!
Det har inte ens varit lätt för skatorna att kunna lyfta på grund av stormvädret, idag men hur lätt är det då träden svajjar betänkligt
 
 
 
 
 
 
 
 

Sims 4

En liten del av er kanske undrar hur det går med mina projekt i Sims 4.
Så därför tänkte jag komma med en liten uppdatering av läget kring familjen Bjergersen/Clarkson som utan tvekan är det hushåll där jag spenderat de flesta timmarna på sistone.
Björn och Amy är helt klart fortfarande precis lika kära i varandra som när de träffades första gången och tur är väl det för snart ska de få tillökning igen.
Jag tyckte att det kunde knyta ihop dem ännu mer efter den tragiska incidenten där Sophia, som just hade flyttat hemifrån råkade misslyckas så fatalt med sina matlagningsförsök att hon brann inne utan att någon kunde rädda henne!
 
 
Rent yrkesmässigt så kan det nog inte gå bättre för Amy som har blivit en populär stjärna!
Fast ibland..ehmm kanske man kan få undra hur det går till i det där hushållet som när Elsa kom hem med sin nya pojkvän och skulle presentera honom för föräldrarna, eller ja nu är ju inte Amy hennes biologiska mamma men de har i alla fall en tajt relation till varandra
Sedan var det Elsa ja... hon kanske är värd ett helt eget inlägg? Först blev hon ju kär i Veer och de båda slog slag i saken på direkten och gifte sig. Sedan gick deras äventyr vidare till ett nytt boende där deras son William föddes, men innan dess så hann Elsa med att träffa Alec som hon nu känner sådär kluven runt. Än så länge är de faktiskt bara bästa vänner, men jag vet inte då det ibland känns som han tycker om henne mer än den som han bor ihop med men varje försök att flörta mellan dem har hitills misslyckats så de kanske bestämmer sig för att bara vara vänner med men jag vet inte riktigt hur de tänker. Visserligen är det ju jag som har skapat dem och håller i trådarna när jag spelar men det känns ändå bara som att jag är där ibland och hälsar på, sedan styr de resten själva. Ja och tänk  sedan att det finns de som säger att Sims inte är ett riktigt dataspel, men hur verkligt är det egentligen att bara gå runt och skjuta på allt som rör sig ? Nej jag tycker helt enkelt att det resonemanget är så löjligt och rent ut sagt barnsligt, fast då kanske några andra istället tycker att jag är det som har mina speciella intressen men det får stå för dem i sådana fall. För jag kan verkligen  inte fatta att en del bara ska vara elaka mot andra, de som kanske inte riktigt är eller tänker som dem heller men det har jag aldrig förstått mig på. och jag lär nig aldrig göra det heller! Vilket jag faktiskt är så tacksam för, för jag tänker då fortsätta med mina hobbyer så länge det bara går.
 
 
 
 

Men , Lena du brukar aldrig få syn på någoting när du är ute.

Det fick jag höra en gång från ett av mina syskonbarn när jag frågade om hon ville följa med ut på upptäcksfärd i naturen.Visserligen är det någoting som brukar stämma rätt så ofta då man går där och känner sig lite som Martin Emtenäs som ledde Mitt i Naturen. Fast det hänger nog också på vilka förväntningar man har och vad man tror att man ska kunna få syn på. För just den morgonen hon hade sagt det så fick jag faktiskt syn på en älg som kom klivandes på åkern och det var en  väldigt häftig upplevelse då vi  bara stod där och tittade på varandra, skogens konung och jag. Ändå hör man allt mer i media att vissa människor verkar vara rädda för att möta vilt och enbart ser djuren som något hotfulltoch skrämmande.Till viss del gör det mig ledsen för ingen plats är väl så underbar att få vara på som ute i  skog och mark, Visst ska man alltis ha respekt för dem, men därför är det kanske också så viktigt att man lär sig tolka deras kroppsspråk på rätt sätt så att man kan få till de där ibland helt oförglömliga minnena.  För man måste faktiskt komma ihåg att de är vilda om man nu inte befinner sig på en djurpark , men även de djuren har ju kvar sina naturliga instinkter. Ja jag hoppas att ni förstår var jag vill komma med det här resonemanget.
Hur som helst så är det verkligen inte alla gånger man får se storvilt, utan långt ifrån. Idag så var jag bara ut på en liten bensträckare för att hämta luft  och tog för säkerhetskull kameran med mig eftersom jag sett en ringduva vid fågelbordet tidigare men det var ju ändå fortfarande en ren chansning på att den fortfarande skulle vara kva där och knappt hade jag kommit runt hörnet förän jag såg något gråbrunt som gick omkring på marken och letade mat. Först tänkte jag att det bara var en vanlig stadsduva men så la jag märke till det vita fältet den har i nacken och jag blev så glag över att få se den där igen! 
Den såg allt ut att vara lite frusen om fötterna med där den gick omkring i snön och vadade sig genom vattenansamlingarna , tycker ni inte det?  Stod i alla fall kvar och tog några kort på den och idag så upptäckte jag en ny sak. Den och stadsuvorna tycker helt klart inte om varandra!, för den jagade bort sin mindre släkting! under högljudda protester! Sedan hade den upprenbarligen  ätit färdigt , eller tyckte att det var för klent med mat på stället så den flög iväg hemöver medan jag fortsatte promenaden.
I buskaget som finns runt omkring stället så sitter det nästan alltid några nyfikna gråsparvar och kollar in en vilket känns roligt eftersom de på andra håll blivit allt mer ovanligs men i  stan finns de alltså fortfarande gott om dem.
Så jag kan inte riktigt hålla med på det där , att jag aldrig får syn på någoting för när jag inte fotar djur eller fåglar så finns det alltid andra saker man kan zooma in objektivet på!
 
 
 
 
 
 

Våren är här!

Tänk nu verkar det som att våren äntligen är på väg i år också, även fast det kom snö häromdagen så tycker jag det känns i hela luften när solen börjar värma så smått, fåglarna sätter igång att sjunga och man får fundera på hur man överhuvudtaget ska klara av att ta sig fram torrskodd när det väl sätter igång att töa. Man kanske borde sätta på sig ett par gummistövlar och plaska runt riktigt i vattenpölarna fast då kanske folk skulle titta lite konstigt på en och undra över ens mentala tillstånd :P och dessutom så vill jag inte riskera att halka.
Så jag får låta bli och glädja mig åt alla härliga vårtecken som tinat fram när alla dessa fåglar börjar återvända. Svanarna har enligt rapporter redan landat på sjöarna, koltrastltrast, bofink och  den vackra steglitsen är här och idag när jag var ut på en liten promenad så hade jag ett nära möte med en annan kär vän nämligen ringduvan. Den satt där på marken vid fågelbordet som jag brukar passera ibland och letade mat. När jag kom gåendes så blev den naturligtvis skrämd, men bara så till den grad att den flög upp och satte sig på ett av hustaken i närheten. Jag stod kvar där på trottaren och betraktade den , jag var kanske lite överraskad över att ha fått syn på den så här tidigt på året men den flög inte alls iväg som den brukar. Nej utan den satt istället kvar och kollade in mig. Efter att ha stått där stund så började jag prata lite lågmält för att se hur den skulle reagera och döm om min förvåning då den satt kvar helt lungt och började snacka den också., ett väldigt karakteristiskt dovt *phooo phooo*
Jag har ingen aning om vad den försökte få fram och ville ha sagt men förmodligen så tyckte den att jag stod ivägen för maten och eftersom jag inte hade kameran med mig så fortsatte jag promenaden. När jag gick tillbaka hemåt så tittade jag efter den igen då jag passerade stället på nytt men då var den såklart försvunnen. Antar att den inte riktigt uppskattade att det, vid det laget hade blivit en del mer trafik på trottaren utan tyckte det var bättre att söka upp en plats som var något lugnare. Visserligen så har jag ju sett ringduva förut, ute hos mina föräldrar men så här nära dem har jag ändå aldrig fåttt komma förän nu och jag måste ju få lov att säga att det verkligen är fina fåglar! Jag brukar ju vanligtvis fota stadsduvor en hel del , men det här måste vara duvornas rolls royce.
 
 
 
 

Hejsan svejsan!

Hejsan på er alla ni läsare som är vakna så här tidgt och har klickat er in hit på min lilla blogg.
Eller ja egentligen är det ju inte så tidigt utan det kanske bara känns så då man inte har kunnat sova under natten. Nej ibland blir det helt enkelt väldigt avigt numera. Hur som haver reagerade jag på en sak och det var den där strålkastaren utanför fönstret. Visserligen är jag van vid att den skiner in om jag glömt dra för persiennerna men nu tyckte till och med jag att den var ovanligt ljusstark så jag tog mig upp ur soffan där jag hade hamnat för att kolla läget och då fick jag syn på detta fenomen. Alltså när det är supermåne så brukar månen bli stor som en tallrik, vid blodmåne blri den ju röd men vad kallas det här ?Split vision kanske ? Nej och jag intygar att jag inte har lekt med bilden i något redigeringsprogram utan det såg verkligen ut så här.
Försökte hitta en inställning på kamerna som fungerade men det här var väl det närmaste jag kunde komma och då tycker jag inte att det brukar vara så här svårt att få en bra bild på månen som det var i natt.Så då måste den ju ha haft starkare ljus än vanligt, som vid em supermåne men vad var det då som syntes där bredvid ?
 
 
 

Hejsan svejsan!

Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit och hittat vägen till min lilla blogg.
Några av er  som brukar läsa här  kanske funderar över vad jag gör för tillfället eftersom jag inte har skrivit så mycket på sistone men jag har nog spelat lite mer Sims 4 och Nancy Drew under en period och då är det kanske inte litka konstigt att aktiviteten går ner på andra ställen.
För man kan ju inte vara överallt helt enkelt, men nu så så kände jag att det var dags att vandra in här och kolla lite. På tal om det så kom jag faktiskt just in efter att ha tagit mig en härlig långpromenad i solskenet samtidigt som jag har passat på att rasta en av mina modellhästar lite.
Måste nog damma av dem där de står poå hyllorna för det var ett tag sedan , men det kan jag roa mig med imorgon när tvättmaskinerna går nere i källaren.
Hur som helst så tror jag att det som vanlgit kommer att ta ett tag innan det blir vår här, isen ligger då än så länge tjock på fjärden kändes det som, men visst töar det och fåglarna har börjat få vårkänslor speciellt turturduvorna på torget!
Räven raskar över isen?
Rasta modellhästen var det ja..här är han mitt i all  denna snö, min fina Legacy Of Conquistador som faktiskt fått sitt namn efter en tvättäkta mustanghingst som en gång levde i bergen i Colorado. Tyvärr finns han inte kvar längre men oj, så fin han var den hästen.
Sedan skulle jag gå och köpa mig någoting att äta, eller ra med mig men det blev att jag åt ute idag fast först blev jag avbruten då jag fick sällskap av en liten blåmes som gjorde sig av med vårlopporna. Oj så den satt och putsade sig!
 
Sedan ville inte talgoxparet vara sämre utan de kom och satte sig nästan rakt ovanför mig där jag stod och bara  nyfiket kollade in vad jag var för en filur. De är så söta mesarna :)
Rakt över vägen hördes ett bekant svirr i träden och jodå mycket riktigt, där satt en hel flock sidensvansar och kalasade på smaskiga bär! De kände nog på sig att det var lunchdags, fast de tyckte inte om när man kom för nära och jag hade ju hittat ett bra avstånd men till sist försvann de när det blev allt för mycket trafik på trottoaren men jag hann i alla fall få några bra bilder.
Sedan var det alltså dags för att äta och jag funderade på vilken väg jag skulle välja på hemvägen, fast jag bestämde mig till sist för att korsa torget ändå men jag hade inga större förhoppningar om att få se duvorna mitt under rusningstid. För då brukar till och med de kunna sitta och kura uppe vid utblåsen på hustaken& lysa med sin frånvaro.
Fast oj så jag tog miste, hittade först ett par med stans mest centrala bostad bakom en sådan där reklamskylt till en resturang. Alltså ordet orädd har just fått en helt ny innebörd. Fastän folket kom och gick så plockade hanen hela tiden upp allehanda småkvistar som han kunde hitta medan honan låg och där bakom och försökte sig på med att börja bygga boet.
Andra hade fullt upp att springa runt på torget och försöka imponera på sina partners, fast det såg ju inte ut att gå sådär jättebra för honom eller vad säger ni ?
Nyfikna är de ju i varje fall, någoting annat vore  direkt fel att  försöka påstå och kanske trodde den här att jag skulle bjuda på mat när jag sänkte mig försiktigt ner på huk så att jag hamnade mer på deras nivå fast vad gör man inte för att få till en bra bild ibland ? Men jag skulle aldrig drämma om att mata in dem, det behövs inte med duvor de kmomer fram ändå.
 
Sedan ville jag försöka fånga de där fina färgerna de har nu på våren och jag lyckades väl rätt bra trots att jag egentligen hade fel objektiv på men jag ville inte hålla på att böka med något byte.
Se så stolt den marscherar iväg över kullerstensgatan.
 
 
 
 
 
 
 
 

Överflash

Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit ikväll på min lilla blogg för att kolla om det har hänt någoting nytt sedan ni senast var och besökte min lilla, ibland lite dammiga vrå.
Fast idag så känns det som om jag har varit igång hela dagen. Det började med att jag tittade på skidåkningen och såg den spännande striden på damernas sprint. Alltså så grymt duktiga alla i laget är och det kändes helt fantastiskt att Charlotte visade upp den formen på sin sträcka! Nu vet vi att den finns där så då kan vi vara lite lugnare, det tror jag faktiskt att även hon själv blev.
Sedan hade jag tid nere hos tandhyginisten så då blev det en promenad dit och när jag var klar där så passade jag på att uträtta ett par andra ärenden som jag ändå hade tänkt att göra bort nere på stan.
Så nu sitter jag här med ett sprillanns nytt gaming tangentbord och känner mig så nöjd då alla knapparna är där jag vill ha dem för att komma åt bättre  på genvägarna när jag spelar Sims 4.Sedan så fanns det väl en funktion till på det som möjligtvis var ltie överkurs, nämligen de lysande tangenterna men det går att stänga av och hur är väl det för det är ju inte så att jag sitter och spelar mitt i natten och kommer att ha behovet av den! Fast jag kommer nog att nyttja spelläget om det inaktiverar windows kortkommandon som annars kan göra en tokig ibland då de aktiveras på grund av att man råkar trycka ner vissa tangenter samtidigt. Ja ni som spelar och har upplevt det själva vet nog mycket väl vad jag sitter här och dillar om. 
Sedan måste jag bara dela ett klipp som jag såg på aftonbladet tidigare under veckan. Alltså jag har alltid gillat späckhuggare. Tror det började redan innan jag såg filmerna om Rädda Willy  och fick lära känna den fantastiska Keiko  vars öde tyvärr inte fick något lyckligt slut. Det blev det inte heller för stjärnan Tilikum i dokumentären "Blackfish" men världen har kanske åtminstone lärt sig någoting på vägen.För även om de tillhör familjen delfiner så är de på tok för stora att ha i fångenskap, det räcker inte med den största av bassänger ens, men det här klippet visar verkligen hur intilligenta de är elelr tror den ka nske att dykaren är en ytterst svältfödd unge som behöver gödas upp? Jag tror bara valen själv vet svaret på den frågan om nu klippet gått till som det visas.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gPqkM1/spackhuggaren-simmar-rakt-mot-henne--och-erbjuder-sin-mat
Fast på samma gång som jag skriver det här så måste man också inse att djur som är födda i fångenskap aldrig kan släppas ut i naturen. Åtminstone inte om de blivit präglade och socialiserade med människor, för det vore farligt.Se hur det gick med frisläppandet av Keiko som ett exempel. Han hittade aldrig igen sin familj  när man släppte honom från fjorden på Island och simmade istället in i en norsk fjord eftersom han var van vid människor och saknade den sociala kontakten som är så viktig för dem. Sedan påverkade hans ålder även uigången och han dog då han drabbades av lomplikationer efter att ha fått lunginflammation. Knappast ett värdigt avslut för en, en gång så älskad val men det får en kanske att börja tänka efter en del med. Visste ni till exempel att Kolmården som är den enda av våra svenska djurparker som har ett delfinarium. för tillfället bara har tre valar som är viltfångade? Alltså är resten uppfödda där och de skulle aldrig kunna klara sig på egen hand ute i havet! Har faktiskt varit på besök en gång och hann då med att få se den helt fantastiska delfinen Flip som blev hela 41år gammal! Konmmer fortfarande ihåg hur han åkte på stjärtfenan längs bassängen och hans  otroliga 3 3/4 baklängsvolt! Nu börjar Vicky, ledarhonan i flocken också bli till åren kommen som fyller 40 år och jag tror aldrig de skulle uppnå så hög ålder om de inte mådde bra och blev väl omhändertagna.Såklart kan det ju hända saker och det påstås att valar i fångenskap oftare drabbas av svampinfektioner och dylikt vilket kan stämma men tänk då på vila betingelser de lever med ute i det fria. Allting är inte så skimrande rosa som en del av dagens moderna människor kanske tror utan verkligheten är faktiskt rätt så hård. Det visade inte minst klippet från den tyska djurparken som låg ute förut där en björn lekte med en fågel som hamnat i vallgraven som fanns i inhägnaden. En del besäkare trodde ju att björnen försökte rädda livet på fågeln, men då undrar jag om de missat begreppet "Kattens lek med råttan" eller om de inte sett hur späckhuggarna jagar sjölejon utanför Patagoniens kust ? Rovdjuren kan tyvärr inte bli vegitarianer eller veganer och börja äta spenat med silverbestick vid bordet eller tror sådana människor kanske lite väl mycket på disney ? Jag gillar visserligen disney själv med, men jag har samtidigt inga problem att öppna ögonen för den andra biten i naturen som handlar om kretsloppet.
 
The cairn of stones marking Keiko's grave
 
 

Hejsan!

Hejsan på er alla ni läsare som råkat klicka er in hit, eller så kanske en del av er brukar läsa min lilla blogg mer regelbundet. Nåja hejsan oavsett vilken anledning som ligger bakom till att JUSTdu är här och bläddar runt bland mina inlägg. 
Idag så visade temometern åtminstone på minusgrader ute där den står på bordet borta vid fönstret och det känns skönt med tanke på hur det såg ut igår när snön förvandlades till blött klibb och det bara var allmänt grådaskigt hela dagen. Fast det snöar fortfarande och snart så infinner sig kanske den där känslan av att man är en liten fjälämmel igen, åtminstone om man går  genom gången upp till parkeringen på innergården men det är ju en bra bit kvar innan vi får sådana mängder med! Sedan så behövs ju faktiskt nederbörden, både för naturen som vilar under det vita täcket och för grundvattnet som fyller på vårareserver  så ibland kanske vi gnäller allt för mycket över vädret men jag vet inte. Ibland finns det ju fog för att göradet också men personligen så föredrar jag åtminstone både snö och kyla framför den där olidliga hettan som vi hade i somras. Nej nu får det allt räcka med den väderrapporten för idag.
Jag tänkte istället visa upp Björn och Amys nya bostad, som de just har fått flytta in i efter att Björn fick sparken på sitt gamla jobb sedan han hade agerat visselblåsare. De behövde helt enkelt en nystart ute i förorten efter att ha bott i lägenhet inne i stan, inte tvärtom.
Fick idén til det härl bygget då jag såg en bild på exteriören av ett gammalt fallfärdig hotell. Det kliade helt enkelt för mycket i mina fingrar för att jag skulle kunna motstå projektet. Till en början kanske det mer såg ut som en gammal kyrka fast det var ju inte direkt vad jag hade tänkt mig åt dem
Så jag ändrade rappningen på huset istället och jobbade lite mer på att få dit fönstren och nu tycker jag att det har fått en helt annan karaktär som passar det bättre och kanske så förvandlades jag det hlet omedvetet till ett New England Hus :P men dem har jag ju ingenting emot att bygga och de passar ju fint in i kvarteret så det ska bli kul att börja sätta igång med inredningen sedan.
Så här ser det ut på bottenplan med kök, vardagsrm, badrum,tvättstuga och sovrum

På våningsplan II finns två mindre sovrum, två badrum samt ett vardags/hobbyrum.

 
 
 
 

Hallojsan!

Hejsan svejsan på alla er som klickat er in och har lyckats med att hitta vägen in tillmin lilla blogg.
Som ni kanske har upptäckt så har jag varit väldig frånvarande under en period men  nu ser det ut som jag kommer att vara tillbaka på nytt, åtminstone ska jag försöka ta upp bloggen igen och börja skriva mer regelbundet. Har delvis inte  alls känt lusten till att skriva riktigt sedan jag för ett tag sedan tappade Theodor utan det har gått mycket upp& ner också ska man ju plötsligt även om hans bortgång var väntad vänja sig vid hur tomt det har blivit. Tänk jag tror det är först nu så här efteråt som man märker vilken tid som man faktiskt lägger ner på de små liven. Fast det är väl så att man försöker ta vara på alla de där små stunderna som man får tillsammans med dem, ja ni som har djur vet säkert vad jag försöker mig på att beskriva.
Hur som haver så kraschade datorn ett tag efter det och jag fick lov att lämna in den på verkstaden eftersom det var Windows som hade börjat att krångla för mig och det tog en vecka innan jag fick tillbaka den .Tyvärr så kunde de inte  heller rädda någoting utan de var tvugna att blåsa disken helt ren för att få någon fason på den men nu så fungerar den ju åtminstone igen och jag slipper kanske både få ett präktigt  äppelfilanfall och en krafig släng av simsabstinens som var på väg.
 
Lite tur i oturen hade jag ju ändå sedan med då jag faktiskt kommit ihåg att spara ut Mods-mappen på min externa hårddisk men allting annat får jag ju lov att göra om, ja kanske inte riktigt allt utan jag får lov att välja bland hushållen och byggnationerna från en liten lista som jag har skrivit upp på ett papper.Bara för att jag ska vara säker på att inte ska missa något men jag är åtminstone igång igen och inget ont heller som inte för någoting gott med sig utan nu kanske jag får lite bättre översikt bland mina föremål i galleriet med. Har ju redan gjort ett par fynd där på saker som tydligen var kvar trots allt!
Sedan knåpar jag på med en del annat också men först måste jag få lov till att visa upp ett nybygge som jag har jobbat på. Inredandet får vänta tills att mitttilltänkta hushåll får råd att flytta in men oj säger jag bara,som jag gillat den här New England stilen på hus! Kan ju även tillägga att det ser jättestort ut på tomten men i själva verket är rummen såsmå invändigt att det faktiskt ändå kan kallas för mysigt!
 
 
 
 

Tänk vilken tid

Tänk vilken tid det tar att vänja sig vid tystnaden här hemma.
Fast det kanske även är första gången som det blir tomt för en längre tid då jag inte kommer att ha något guldkorn som springer i hjulet på ett tag  Det känns märkligt på samma gång som det även var skönt  och jag kan känna en lättnad över att han till sist fick somna in eftersom han var sjuk och bara blev allt sämre mot slutet. Det är bara det att det blir så väldigt tomt då man är van vid att höra de där små ljuden. Nu tror man sig höra dem men då man tittar mot bordet där buren stod finns ingenting kvar, så när som på hans fina namnskylt som jag ju gjorde åt honom och tårarna kan komma lite när som helst, när jag mnist anar det då jag tänker på honom men det är ju bara första veckan utan husdjur ännu så då måste man väl ändå få lovtill att gråta och vara ledsen? 
Sedan har jag svårt att riktigt förstå mig på de som säger saker som :Du borde ha ett husdjur som lever lite längre.Guldhamstrar är på alla sätt underbara och visst de kanske inte lever så länge men man får sådan glädje tillbaka av dem! Det tror jag är svårt att förstå för de som inte har provat på eller egnagerat sig i smådjur själva men min lilla grabb han hade ju verkligen en underbar personlighet och minst sagt så var han egen av sig men det gjorde honom till den fantastiska hamster som han var.
Fast nu skullle jag inte bara skriva om Theodor idag utan jag hade egentligen tänkt skriva om någonting helt annat efter att ha sett en  intressant artikel på Aftonbladet. Jag är visserligen hajbiten som en del av er kanske redan känner till men det här tycler jag verkar vara minst sagt vädligt dumdristigt gjort.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/A2aB2r/enorm-vithaj-simmade-med-dykare-vid-hawaii?fbclid=IwAR2yS6HPxa74Dxli6Jbbif3XSlKHp2Lmpq2DinGxDG7JtXH0OmmXtIepp2c, varför ska man alls behöva simma så nära att man rör vid djuret? Sett det upprepade gånger de senaste tiden i liknande fall med bland annat späckhuggare och valhajar där dykare inte har legat många meter bort från djuret. Jag tycker  någonstans att det borde bygga på repekt,speciellt när det är frågan om ett så pass stort rovdjur som en vithaj och även om riskerna kan vara mindre kring en dräktig hona tycker jag ändå inte det är så värst klokt av dem att gå ner i vattnet just då. För med djur vet man inte, det kan tvärvända på tre sekunder beroende på vilket humör de är på för stunden & då tivlar jag på att man vill vara i vägen för en vithajt som väger några ton. Sedan kanske ni minns det tragiska fallet borta i Asien där en turist drog upp en delfinunge ur havet för att få en selfie, eller varför inte även nämna fallet här hemma där en ung man i 20-års ålders tryckte upp mobilkameran i mulen på en älg och sedan gick ut i media och påstod: Jag visste inte att den var vild!
Varför är det  uppenbarligen så svårt för vissa att faktiskt respektera djur? Eller så kanske både hemmen och skolan har misslyckats med att lära ut saker, men man får ju så mycket tillbaka av att studera dem & man kan faktiskt göra det utan att i onödan tänja på några gränser.

Är fortfarande så stolt över detta foto som jag lyckades med på sångsvanen. Såg att den låg där utanför vassen, smög mig på huk ner längs strandkanten då jag visste att boet var i närheten och slog mig ner på en gammal murken trädstam. Den lyfte på huvudet för att kolla in mig men låg lungt kvar när jag börjde prata med den.Sedan så återgick den till att födosöka med huvudet under vattenytan då den förvissat sig om att jag inte utgjorde något hot. Orolig blev den först då det kom andra gångtrafikanter efter stigen som hade med sig lösspringande hundar men då de hade passerat så var den tillbaka efter en stund och den var fortfarande inte det minsta störd över att jag satt där och tittade. Så visst går det att  att få till fina bilder på en svan utan att man behöver mata in dem i någon parkdam, för det är dessutom oftaden trängseln som uppstår där som skapar aggressionerna.
Skrakarna är inte bara vackrafåglar att se på utan de är även tydliga i sitt kroppspråk och drar sig inte för att visa när man kommit för nära inpå, men då vet man när det är dags att dra sig tillbaka.
 
Sedan så är en av mina favoritfåglar faktiskt just storskraken,kanske för att jag sett hur när man kan få komma dem om man bara visar att man inte utgör ett hot .Såg någoting komma simmandes uppe i  ån som delat landskapet vid sjön i ett delta när jag var ute på en längre promenad. Trodde föst att det var en knipa men så gled den allt närmare mig och jag blev medveten om att det var en skrake.Eftersom jag sett lite hur de brukar göra var jag först lite tveksam över att ha den så nära men jag satte mig ner på huk på gångstigen&försäkrade den om att det gick bra att simma förbi. När jag satt där så fick jag även syn på honan som ävem hon kom glidande på vattenytan en liten bit upp.Hanen väntade in sin fru också simmade de så fint förbi mig där jag satt med kameran.Det är vertkligen magi!
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu har mattes lilla krigarhjärta somnat

Nu har mattes lilla krigarhjärta äntligen fått somna in. Jag hade det på känn redan igår kväll då han verkade blivt så mycket sämre men någonting annat var ju inte att vänta, jag förstod det redan när jag märkte den där första knölen innan jul. Tänk att man kan bli så fäst vid ett litet djur men man får ju så mycket tillbaka när man har de små liven hos sig& nu kommer det att bli sådär jobbigt tomt ett tag framöver då jag måste prioritera min egen hälsa men oj vad jag kommer att sakna mitt lilla guldkorn och tårarna rinner när jag tänker på alla de där äventyren han hittade på& gladde mig med men det var sådan han var och hanväntade faktiskt med att släppa taget tills jag fick titta till honom nu på morgonkvisten men nu är han alltså borta och en stjärna till har tänts på himlen om man vill tro på det,
Jag kunde i alla fall inte fått en bättre hamster eller hittat en sång som passade honom mer:
https://www.youtube.com/watch?v=kVswIdRk_OE
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Titanic

 
 
Såg på Titanic  när den gick på trean igår, Vet inte hur många gånger jag har sett den filmen vid det här laget men den är fortfarande lika bra tycker jag. Det spelar ingen roll hur många gånger som jag har tittat på den. Blev glatt överraskad nu då de visade det alternativa slutet där forskaren har en mildare framtoning än i den andra versionen. Att den sedan innehåller en del felaktiga fakta, alright men det är bara en spelfilm och det kanske var svårt att kontrollera att alla uppgifter verkligen stämde.
Vill ni läsa mer om den verkliga båten så rekommenderar jag "Sagoskeppet" av Claes Göran Wetterholm!För övrigt så gillar jag inte heller tanken på att privatpersoner nu , från i sommar ska kunna resa ner till vraket, visserligen tillsammans med forskare i en liten undervattensfarkost men ändå det är fortfarande en gravplats! Tänk om man låt säga om x antal år kommer på att man vill göra något liknande kring Estonia?Nej låt RMS Titanic få fortsätta vila i frid där hon ligger på havets botten. Hon kommer nog ändå aldrig riktigt att försvinna ur folks medvetanden även om man ibland kan fundera på om vi faktiskt har lärt oss någoting om säkerheten till sjöss.
Fick ont i magen för ett tag sedan när man på radion pratade med VD: n för Tallink som  i samband med stormen Alfrida där det rapporterades om 14 meter höga vågor ute på havet fortsatte att låta rederiets färjor gå. Han motiverade det på två sätt, dels med passagerare som ville hem samt att han sa att deras båtar var så mycket större än Gotlandsfärjorna som ställdes in helt. Storleken spelar verkligen ingen som helst roll när man har med naturens krafter att göra!Inte ens Titanic visade ju sig vara osänkbar
Har själv åkt från Riga när det blåste så hårt att man fick lov till att ändra kurs & gå inskärs istället och det var verkligen ingen höjdare. Jag klarade mig visserligen från att kasta upp men jag drabbades ändå av sjösjukans yrsel, illamående och totala förvirring & det var ingen trevlig upplevelse det kan jag intyga och vi var många som slog pss ner i trappan på entrédäck där det gungade minst.Dessutom så hade man även bytt ut personalen som arbetade ombord. Säga vad man vill om att thailändare säkerligen både är serviceinriktade och att de har en stark tradition av att arbeta till sjöss men när jag tänker på det så här i efterhand blir jag faktiskt mest mörkrädd eftersom många av dem inte ens pratade engelska så man kunde göra sig förstådd! Det var verrkligen någoting som jag saknade från att  tidigare ha åkt ett par gånger med Silja till Åbo. Visst kunde det vara olika bemötande även då, men man kände sig ändå alltid välkommen på ett helt annat sätt som jag inte upplevde sista gången! Hade man tur så kunde man dessutom få sig en underhållande lektion av städpersonalen som glatt visade hur fort man kan bädda en säng! och få det att se snyggt ut! Det kommer antaligen inte att glömma och det måste ha sett riktigt roligt ut då vi stod där och gapade som två fågelholkar. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nej till fyrverkerier runt nyår!

För mig är det här  nog redan en självklarhet idag.
Både under Sista April, Påsk och Nyår.
Så har det inte alltid varit utan när jag var barn så levde faktiskt även vi med traditionen av fyrverikerier runt högtiderna. Sedan så blev mina båda syskon äldre och växte kanske allt mer ifrån det. I alla fall så blev det allt mer ovanligt att vi köpte några för eget bruk utan vi gick istället på olika firanden, eller hade grannar som sköt upp. Fast systern hade redan häst som hon hade uppstallad en bit från hemmet. Det var långt ifrån någon höjdare att mocka de boxarna dagen efter kan jag säga, för trots förtäcka fönster och radion på högsta volym så hade de alltid trampat runt en massa under natten.Någonting som de inte brukade göra annars, åtminstone inte i samma grad. 
 
Efter det att pappa slutat jobba så kom världens underbaraste hund med in i bilden, men som den border collie hon var så fanns det en nackdel. Hon var otrolgit signalkänslig och rädd för vissa ljud eller snarare oljud då, som till exempel pianospel, åska,kykklockorna, glassbilen och skott medan andra saker som man kunde tänka sig att hon borde ha reagerat över ja de bekom henne inte alls. Som "Hesa fredrik" som fick ljuda ifred. Annars så började hon att yla när hon tyckte att någoting var obekvämt i hennes öron och så fort smällandet kom igång om vi var hemmvid, ja då sprang hon in och försökte gömma sig i klädkammaren.
 
Det hjälpte inte heller att träna som enligt vissa påstår ska hjälp aoch det är skrämmande med folk som har  kvar den här attityden: 
Om man som ägare inte stirrar upp sej gör inte djuren det heller!, eller ännu värre när de  tycker att djurägarna försöker bestämma över andra. För det är så olika hur våra husdjur påverkas av det. Våran hund fick lugnande för att ens våga sig utanför dörren när det var som värst. Ett år så var en annan vallhundskorsning i vår närhet så rädd , till den grad att han trots det lugnande medlet kissade på sig inne i duschen.Det ska ingen hund eller hundägare behövavara med om, bara för att en viss grupp ska kunna få ha kul! I alla fall inte om ni frågar mig vad jag tycker om saken.
 
Sedan rann min bägare över helt och hållet för ett par år sedan, kanske lite mer då  ena systerdotterns dåvarande ponny tyvärr fick stresskolik på nyårsdagen förmodligen på grund av raketer och de blev tvugna att ta bort honom! En  småbusig ponny som  då bara var fem år gammal som de höll på att lära känna allt mer :/ och inte hade hunnit hafti sin ägo mer än ett halvår. 
Dessutom så var det faktiskt  rent av skrämmande att behöva höra hur alla hästägarna i byn där de bor hade gått ihop och faktiskt försökt prata med de som faktiskt hade hållit på att skjuta som mest, för de fick INGET gensvar alls utan tvärtom  så blev tösen till och med hånad i skolan för att hon hade mist sin fyrbenta kamrat.
Det gör mig ledsen när till och med barn kan hålla på så och jag berättar det här för att jag vill att folk tänker efter vilka konsekvenser det kan få! Vem minns inte också den lika tragiska historien om nordsvensken Helge som blevskrämd genom staketet och gick ner sig i en sjö? Dessutom så var det ju även ett fall med en häst rätt nyligen i Danmark där några undomar hade roat sig med att smälla hemmagjorda bomber utanför hagen.
Visst skulle man kunna begränsa tiden när de får smälla och bestämma var det får ske men då kommer man ju ändå inte undan själva grundbulten :Att hundar,hästar ,nötkreatur  och vissa människor varje år ska behöva bli skrämda från vettet! Det finns faktiskt redan regler i många kommuner men ändå så smälls det ju ofta både dagarna innan och dagarna efter nyår.
 
Somliga förespråkar ju även  sådana där lyktor som man kan skicka iväg men jag vill säga att även de utgör en risk då man aldrig kan vara säker på vär de landar, jo pappa fick ett annat år jobba 15 minuter för att kunna släcka ett par som hade fastnat i ett träd på deras tomt.Tack och lov så hade grannen fått syn på dem i tid och han var på väg in för att ringa efter oss men just då var vi redan på väg hem! Tänk vad som hade kunnat hända då. Dessutom för att vända tillbaka till rakterna så skrämmer ju ljuden inte bara djuren tänk även på de gamla eller på de som flyr hit från krig. Hur ser de egentligen på vårt sätt att fira ?Det kanske vore intressant att ta reda på istället för att som vissa andra kommenterar saken: Varför skjuts det då så mycket i Rosengård? Nej jag tycker inte alls att det har med saken att göra INTE alls utan det är ju väldigt långt ifrån den ursprungliga tanken som handlar om ett förbud om fyrverkerier.
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0