När man inte kan sova
Idag var det en sådan där dag när jag vaknade på tok för tidigt och inte kunde somna om hur mycket jag än låg kvar under täcket i sängen och försökte.Till slut så gav jag i alla fall upp tankarna på det och beslutade mig för att få på mig kläderna och äta frukost istället.
Eftersom jag sedan såg hur solen sken utanför fönstret så blev det faktiskt lite av en ren omöjlighet att inte på nytt vilja ta sig ut och vandra. Det är bara så skönt , kanske speciellt så här nu på våren när det är full fart ute i naturen att det blir extra roligt.
Dessutom så var klocka inte mer än sju och det var alldeles tyst i staden . Visst hade en del trafik börjat med att komma igång men på det stora hela så var fåglarnas sång allting som hördes, ja jag fick till och med höra en storspov som ropade över fjärden!
Fast allting började med att jag hörde ett välbekant kuttrande när jag kom ut, tänkte genast på att det måste röra sig om en duva och när jag tittade upp på hustaken ja vem sitter då där på andra sidan vägen om inte ringduvan. Nu har den smarta fågeln listat ut var jag bor någonstans med eller om det bara handlade om en lyckträfff! När jag började småprata med den så kuttrade den då till svar.
Vinden friskade till i bland , så vågorna gick ute på fjärden
En nyfiken liten sädesärla som kom och satte sig i ett av de där träden som växer utmed strandkanten, där jag tidigare fotade den lilla talgoxhannen.
Skam den som ger sig , men nu lyckades jag smyga mig på ett par av skarvarna som faktiskt hade gått ända in i den lilla viken för att fiska. Så vill man fota skarv är det alltså till att gå upp i ottan som gäller!
Nej fågeln har inte tappat huvudet utan den är bara på väg att dyka ner igen för att försöka sig på att fånga någon fisk.
Så här nära fick jag komma när jag följde efter dem in i småbåtshamnen där de dök ner under bryggorna och rörde sig mellan de olika hamnbassängerna.
Ett...
Två...
Tre ..på det fjärde ska det ske
På det femte så gäller det...
Och på det sjätte så smäller det!
Viggarna får tydligen agera som ett slags förtrupp till storskrakarna ibland,
Gräsänderna är fortfarande kvar, men idag såg jag bara till två av drakarna.
Stenskvättorna flög runt bland stenarna och kvittrade.
Lyckades med att få till ett jättefint kort på en av storskrakarna igen, har räknat dem och till antalet så är de nog åtminstone ca 20 -talet som regelbundet uppehåller sig i fjärden och dess omgivningar men det är ju inte så lätt att försöka gissa då de befinner sig på olika platser hela tiden, men det är väl bara ett par av dem som man kan få ha turen att följa på nära håll ibland. De andra är betydligt mer skygga och inte lika exebishonistiska av sig som vissa andra.
Det ser minst sagt lite knövligt ut det här, så speciellt lätt är det nog inte för dem att dra upp ena foten och försöka klia sig med näbben där man vill komma åt.
På tillbakavägen så tittade jag förbi mitt lilla ställe där jag brukar stanna till för att fotografera mina modellhästar ibland och nu så låg kniporna där nere. Jag fick se hur den lilla hanen kröke på nacken och gjorde sitt bästa för att försöka imponera på sin fru.
Fick verkligen jättefina bilder på en skrattmås som kom flygande förbi helt nära där jag stod.
Björktrastarna har också kommit på plats.
Sedan kan man ju inte låta bli att fota de där charmiga mesarna som ibland verkar vara lika nyfikna på människorna som vi är på dem. Ja tänk så härliga fåglar talgoxarna är!
Kommentarer
Trackback
