Sims 4
En liten del av er kanske undrar hur det går med mina projekt i Sims 4.
Så därför tänkte jag komma med en liten uppdatering av läget kring familjen Bjergersen/Clarkson som utan tvekan är det hushåll där jag spenderat de flesta timmarna på sistone.
Björn och Amy är helt klart fortfarande precis lika kära i varandra som när de träffades första gången och tur är väl det för snart ska de få tillökning igen.
Jag tyckte att det kunde knyta ihop dem ännu mer efter den tragiska incidenten där Sophia, som just hade flyttat hemifrån råkade misslyckas så fatalt med sina matlagningsförsök att hon brann inne utan att någon kunde rädda henne!
Rent yrkesmässigt så kan det nog inte gå bättre för Amy som har blivit en populär stjärna!
Fast ibland..ehmm kanske man kan få undra hur det går till i det där hushållet som när Elsa kom hem med sin nya pojkvän och skulle presentera honom för föräldrarna, eller ja nu är ju inte Amy hennes biologiska mamma men de har i alla fall en tajt relation till varandra
Sedan var det Elsa ja... hon kanske är värd ett helt eget inlägg? Först blev hon ju kär i Veer och de båda slog slag i saken på direkten och gifte sig. Sedan gick deras äventyr vidare till ett nytt boende där deras son William föddes, men innan dess så hann Elsa med att träffa Alec som hon nu känner sådär kluven runt. Än så länge är de faktiskt bara bästa vänner, men jag vet inte då det ibland känns som han tycker om henne mer än den som han bor ihop med men varje försök att flörta mellan dem har hitills misslyckats så de kanske bestämmer sig för att bara vara vänner med men jag vet inte riktigt hur de tänker. Visserligen är det ju jag som har skapat dem och håller i trådarna när jag spelar men det känns ändå bara som att jag är där ibland och hälsar på, sedan styr de resten själva. Ja och tänk sedan att det finns de som säger att Sims inte är ett riktigt dataspel, men hur verkligt är det egentligen att bara gå runt och skjuta på allt som rör sig ? Nej jag tycker helt enkelt att det resonemanget är så löjligt och rent ut sagt barnsligt, fast då kanske några andra istället tycker att jag är det som har mina speciella intressen men det får stå för dem i sådana fall. För jag kan verkligen inte fatta att en del bara ska vara elaka mot andra, de som kanske inte riktigt är eller tänker som dem heller men det har jag aldrig förstått mig på. och jag lär nig aldrig göra det heller! Vilket jag faktiskt är så tacksam för, för jag tänker då fortsätta med mina hobbyer så länge det bara går.
Men , Lena du brukar aldrig få syn på någoting när du är ute.
Det fick jag höra en gång från ett av mina syskonbarn när jag frågade om hon ville följa med ut på upptäcksfärd i naturen.Visserligen är det någoting som brukar stämma rätt så ofta då man går där och känner sig lite som Martin Emtenäs som ledde Mitt i Naturen. Fast det hänger nog också på vilka förväntningar man har och vad man tror att man ska kunna få syn på. För just den morgonen hon hade sagt det så fick jag faktiskt syn på en älg som kom klivandes på åkern och det var en väldigt häftig upplevelse då vi bara stod där och tittade på varandra, skogens konung och jag. Ändå hör man allt mer i media att vissa människor verkar vara rädda för att möta vilt och enbart ser djuren som något hotfulltoch skrämmande.Till viss del gör det mig ledsen för ingen plats är väl så underbar att få vara på som ute i skog och mark, Visst ska man alltis ha respekt för dem, men därför är det kanske också så viktigt att man lär sig tolka deras kroppsspråk på rätt sätt så att man kan få till de där ibland helt oförglömliga minnena. För man måste faktiskt komma ihåg att de är vilda om man nu inte befinner sig på en djurpark , men även de djuren har ju kvar sina naturliga instinkter. Ja jag hoppas att ni förstår var jag vill komma med det här resonemanget.
Hur som helst så är det verkligen inte alla gånger man får se storvilt, utan långt ifrån. Idag så var jag bara ut på en liten bensträckare för att hämta luft och tog för säkerhetskull kameran med mig eftersom jag sett en ringduva vid fågelbordet tidigare men det var ju ändå fortfarande en ren chansning på att den fortfarande skulle vara kva där och knappt hade jag kommit runt hörnet förän jag såg något gråbrunt som gick omkring på marken och letade mat. Först tänkte jag att det bara var en vanlig stadsduva men så la jag märke till det vita fältet den har i nacken och jag blev så glag över att få se den där igen!
Den såg allt ut att vara lite frusen om fötterna med där den gick omkring i snön och vadade sig genom vattenansamlingarna , tycker ni inte det? Stod i alla fall kvar och tog några kort på den och idag så upptäckte jag en ny sak. Den och stadsuvorna tycker helt klart inte om varandra!, för den jagade bort sin mindre släkting! under högljudda protester! Sedan hade den upprenbarligen ätit färdigt , eller tyckte att det var för klent med mat på stället så den flög iväg hemöver medan jag fortsatte promenaden.
I buskaget som finns runt omkring stället så sitter det nästan alltid några nyfikna gråsparvar och kollar in en vilket känns roligt eftersom de på andra håll blivit allt mer ovanligs men i stan finns de alltså fortfarande gott om dem.
Så jag kan inte riktigt hålla med på det där , att jag aldrig får syn på någoting för när jag inte fotar djur eller fåglar så finns det alltid andra saker man kan zooma in objektivet på!
Våren är här!
Tänk nu verkar det som att våren äntligen är på väg i år också, även fast det kom snö häromdagen så tycker jag det känns i hela luften när solen börjar värma så smått, fåglarna sätter igång att sjunga och man får fundera på hur man överhuvudtaget ska klara av att ta sig fram torrskodd när det väl sätter igång att töa. Man kanske borde sätta på sig ett par gummistövlar och plaska runt riktigt i vattenpölarna fast då kanske folk skulle titta lite konstigt på en och undra över ens mentala tillstånd :P och dessutom så vill jag inte riskera att halka.
Så jag får låta bli och glädja mig åt alla härliga vårtecken som tinat fram när alla dessa fåglar börjar återvända. Svanarna har enligt rapporter redan landat på sjöarna, koltrastltrast, bofink och den vackra steglitsen är här och idag när jag var ut på en liten promenad så hade jag ett nära möte med en annan kär vän nämligen ringduvan. Den satt där på marken vid fågelbordet som jag brukar passera ibland och letade mat. När jag kom gåendes så blev den naturligtvis skrämd, men bara så till den grad att den flög upp och satte sig på ett av hustaken i närheten. Jag stod kvar där på trottaren och betraktade den , jag var kanske lite överraskad över att ha fått syn på den så här tidigt på året men den flög inte alls iväg som den brukar. Nej utan den satt istället kvar och kollade in mig. Efter att ha stått där stund så började jag prata lite lågmält för att se hur den skulle reagera och döm om min förvåning då den satt kvar helt lungt och började snacka den också., ett väldigt karakteristiskt dovt *phooo phooo*
Jag har ingen aning om vad den försökte få fram och ville ha sagt men förmodligen så tyckte den att jag stod ivägen för maten och eftersom jag inte hade kameran med mig så fortsatte jag promenaden. När jag gick tillbaka hemåt så tittade jag efter den igen då jag passerade stället på nytt men då var den såklart försvunnen. Antar att den inte riktigt uppskattade att det, vid det laget hade blivit en del mer trafik på trottaren utan tyckte det var bättre att söka upp en plats som var något lugnare. Visserligen så har jag ju sett ringduva förut, ute hos mina föräldrar men så här nära dem har jag ändå aldrig fåttt komma förän nu och jag måste ju få lov att säga att det verkligen är fina fåglar! Jag brukar ju vanligtvis fota stadsduvor en hel del , men det här måste vara duvornas rolls royce.
Hejsan svejsan!
Hejsan på er alla ni läsare som är vakna så här tidgt och har klickat er in hit på min lilla blogg.
Eller ja egentligen är det ju inte så tidigt utan det kanske bara känns så då man inte har kunnat sova under natten. Nej ibland blir det helt enkelt väldigt avigt numera. Hur som haver reagerade jag på en sak och det var den där strålkastaren utanför fönstret. Visserligen är jag van vid att den skiner in om jag glömt dra för persiennerna men nu tyckte till och med jag att den var ovanligt ljusstark så jag tog mig upp ur soffan där jag hade hamnat för att kolla läget och då fick jag syn på detta fenomen. Alltså när det är supermåne så brukar månen bli stor som en tallrik, vid blodmåne blri den ju röd men vad kallas det här ?Split vision kanske ? Nej och jag intygar att jag inte har lekt med bilden i något redigeringsprogram utan det såg verkligen ut så här.
Försökte hitta en inställning på kamerna som fungerade men det här var väl det närmaste jag kunde komma och då tycker jag inte att det brukar vara så här svårt att få en bra bild på månen som det var i natt.Så då måste den ju ha haft starkare ljus än vanligt, som vid em supermåne men vad var det då som syntes där bredvid ?
Hejsan svejsan!
Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit och hittat vägen till min lilla blogg.
Några av er som brukar läsa här kanske funderar över vad jag gör för tillfället eftersom jag inte har skrivit så mycket på sistone men jag har nog spelat lite mer Sims 4 och Nancy Drew under en period och då är det kanske inte litka konstigt att aktiviteten går ner på andra ställen.
För man kan ju inte vara överallt helt enkelt, men nu så så kände jag att det var dags att vandra in här och kolla lite. På tal om det så kom jag faktiskt just in efter att ha tagit mig en härlig långpromenad i solskenet samtidigt som jag har passat på att rasta en av mina modellhästar lite.
Måste nog damma av dem där de står poå hyllorna för det var ett tag sedan , men det kan jag roa mig med imorgon när tvättmaskinerna går nere i källaren.
Hur som helst så tror jag att det som vanlgit kommer att ta ett tag innan det blir vår här, isen ligger då än så länge tjock på fjärden kändes det som, men visst töar det och fåglarna har börjat få vårkänslor speciellt turturduvorna på torget!
Räven raskar över isen?
Rasta modellhästen var det ja..här är han mitt i all denna snö, min fina Legacy Of Conquistador som faktiskt fått sitt namn efter en tvättäkta mustanghingst som en gång levde i bergen i Colorado. Tyvärr finns han inte kvar längre men oj, så fin han var den hästen.
Sedan skulle jag gå och köpa mig någoting att äta, eller ra med mig men det blev att jag åt ute idag fast först blev jag avbruten då jag fick sällskap av en liten blåmes som gjorde sig av med vårlopporna. Oj så den satt och putsade sig!
Sedan ville inte talgoxparet vara sämre utan de kom och satte sig nästan rakt ovanför mig där jag stod och bara nyfiket kollade in vad jag var för en filur. De är så söta mesarna :)
Rakt över vägen hördes ett bekant svirr i träden och jodå mycket riktigt, där satt en hel flock sidensvansar och kalasade på smaskiga bär! De kände nog på sig att det var lunchdags, fast de tyckte inte om när man kom för nära och jag hade ju hittat ett bra avstånd men till sist försvann de när det blev allt för mycket trafik på trottoaren men jag hann i alla fall få några bra bilder.
Sedan var det alltså dags för att äta och jag funderade på vilken väg jag skulle välja på hemvägen, fast jag bestämde mig till sist för att korsa torget ändå men jag hade inga större förhoppningar om att få se duvorna mitt under rusningstid. För då brukar till och med de kunna sitta och kura uppe vid utblåsen på hustaken& lysa med sin frånvaro.
Fast oj så jag tog miste, hittade först ett par med stans mest centrala bostad bakom en sådan där reklamskylt till en resturang. Alltså ordet orädd har just fått en helt ny innebörd. Fastän folket kom och gick så plockade hanen hela tiden upp allehanda småkvistar som han kunde hitta medan honan låg och där bakom och försökte sig på med att börja bygga boet.
Andra hade fullt upp att springa runt på torget och försöka imponera på sina partners, fast det såg ju inte ut att gå sådär jättebra för honom eller vad säger ni ?
Nyfikna är de ju i varje fall, någoting annat vore direkt fel att försöka påstå och kanske trodde den här att jag skulle bjuda på mat när jag sänkte mig försiktigt ner på huk så att jag hamnade mer på deras nivå fast vad gör man inte för att få till en bra bild ibland ? Men jag skulle aldrig drämma om att mata in dem, det behövs inte med duvor de kmomer fram ändå.
Sedan ville jag försöka fånga de där fina färgerna de har nu på våren och jag lyckades väl rätt bra trots att jag egentligen hade fel objektiv på men jag ville inte hålla på att böka med något byte.
Se så stolt den marscherar iväg över kullerstensgatan.
