Men , Lena du brukar aldrig få syn på någoting när du är ute.
Det fick jag höra en gång från ett av mina syskonbarn när jag frågade om hon ville följa med ut på upptäcksfärd i naturen.Visserligen är det någoting som brukar stämma rätt så ofta då man går där och känner sig lite som Martin Emtenäs som ledde Mitt i Naturen. Fast det hänger nog också på vilka förväntningar man har och vad man tror att man ska kunna få syn på. För just den morgonen hon hade sagt det så fick jag faktiskt syn på en älg som kom klivandes på åkern och det var en väldigt häftig upplevelse då vi bara stod där och tittade på varandra, skogens konung och jag. Ändå hör man allt mer i media att vissa människor verkar vara rädda för att möta vilt och enbart ser djuren som något hotfulltoch skrämmande.Till viss del gör det mig ledsen för ingen plats är väl så underbar att få vara på som ute i skog och mark, Visst ska man alltis ha respekt för dem, men därför är det kanske också så viktigt att man lär sig tolka deras kroppsspråk på rätt sätt så att man kan få till de där ibland helt oförglömliga minnena. För man måste faktiskt komma ihåg att de är vilda om man nu inte befinner sig på en djurpark , men även de djuren har ju kvar sina naturliga instinkter. Ja jag hoppas att ni förstår var jag vill komma med det här resonemanget.
Hur som helst så är det verkligen inte alla gånger man får se storvilt, utan långt ifrån. Idag så var jag bara ut på en liten bensträckare för att hämta luft och tog för säkerhetskull kameran med mig eftersom jag sett en ringduva vid fågelbordet tidigare men det var ju ändå fortfarande en ren chansning på att den fortfarande skulle vara kva där och knappt hade jag kommit runt hörnet förän jag såg något gråbrunt som gick omkring på marken och letade mat. Först tänkte jag att det bara var en vanlig stadsduva men så la jag märke till det vita fältet den har i nacken och jag blev så glag över att få se den där igen!
Den såg allt ut att vara lite frusen om fötterna med där den gick omkring i snön och vadade sig genom vattenansamlingarna , tycker ni inte det? Stod i alla fall kvar och tog några kort på den och idag så upptäckte jag en ny sak. Den och stadsuvorna tycker helt klart inte om varandra!, för den jagade bort sin mindre släkting! under högljudda protester! Sedan hade den upprenbarligen ätit färdigt , eller tyckte att det var för klent med mat på stället så den flög iväg hemöver medan jag fortsatte promenaden.
I buskaget som finns runt omkring stället så sitter det nästan alltid några nyfikna gråsparvar och kollar in en vilket känns roligt eftersom de på andra håll blivit allt mer ovanligs men i stan finns de alltså fortfarande gott om dem.
Så jag kan inte riktigt hålla med på det där , att jag aldrig får syn på någoting för när jag inte fotar djur eller fåglar så finns det alltid andra saker man kan zooma in objektivet på!
Kommentarer
Trackback
