mspbubblet

Först och främst vill jag önska alla läsare ett riktigt gott nytt år och en god fortsättning inpå det som skall komma också såklart. Hoppas att alla har det lugnt och skönt efter all stress som det blir kring jul. Nog för att det kan finnas tankar om hur en nyår ska se ut också men jag tycker det är skönt att slippa de där förväntningarna ibland. Man ska väl egentligen vara nöjd med det man har och vara glad över den tid man får finnas till på jorden. inte sant ? Alltså kan man ju göra något roligare än att stressa omkring och lyssna på de där ständiga kraven som man blir bombarderad med. Nej det gäller att man tar vara på de små sakerna istället. Stod till exempelvis vid fönstret i päronens kök och tittade ut på fågelbordet. Så här på eftermiddagen var det nära på tomt, bara en liten talgoxe och en domherre hade dröjt sig kvar. Då hör jag plötsligt en serie gälla läten och jag hinner inte mer än att fundera på vad det är förrän en sparvhökshona kommer in dundrande i syrenbuskaget. Det var över på två sekunder, fast jag vet inte om hon fick tag i något byte då hon flög åt andra hållet efter överraskningstattacken. Sedan la sig åter lugnet vid huset. Även fast vi försöker ha lite koll så är det inte ofta som vi ser rovfåglarna så här och det är helt klart en upplevelse. Oftast slutar ju själva jakten med att de kammar noll men man får ändå tillfälle att studera dem. Så det var ju också en upplevelse så här i vardagen. Annars så har det bara varit en lugn dag. Inte gjort så mycket men nu sitter jag och väntar på avfärd till min syster där vi ska få äta en god middag och fira in det nya året om vi inte måste ta oss hem tidigare på grund av halkan såklart. Gjorde ett provbygge i Sims igår och nu vet jag att en viss liten grönklädd häxa som jag har i stan kommer att bli jättenöjd då hon får flytta till sitt nya hus. Jag lovar ni ska få skärm dumpar när jag fått det klart. Till att börja med måste hon ju samla ihop lite mer pengar eftersom Dragon Valley är en rätt tråkig stad att bo i.

I går gjorde jag något som jag inte gjort på ett tag. Visst brukar jag kolla på klockan ibland när jag spelar Sims men det hade jag nog helt glömt av. Det fanns ju inget bra att se på tv så det blev så att kvällen spenderades mest framför datorn. Eller ja Bodyguard visades på någon kanal så jag ögnade till på den ibland. Annars satt jag fat i träsket och när jag kollade vad klockan var så hade tiden sprungit iväg till över elva utan att det ens kändes som så. Så det var bara att stänga ner, ta på sig pyjamasen, borsta tänderna och krypa ner i bingen. Fast det är väl ett tecken med på att jag gjort en individ, om man kan kalla simmarna för det som är väldigt underhållande att spela.

Nu ni har jag varit ute och Simmat här hemma igen. På djupt vatten såklart dessutom. Skämt och sido så fick jag ett ryck och laddade Sims 3. Det är ju inte alltid jag har inspiration för att spela utan då får man passa på när den dyker upp. Upptäckte till min stora förvåning att jag nog har en del jobb framför mig sedan jag började om senaste gången. Hur som haver så fick jag i alla fall lust att göra ett nytt hushåll i ett lite annorlunda kvarter än jag normalt brukar jobba med. På päronens dator har jag ju lyckats göra flera häxor i rad, men här hemma hade jag faktiskt inte en enda sparad. Sagt &gjort..här är hon fröken Kim McKennan. Som ni ser försöker hon balansera upp det lite mer moderna med det mer traditionella, Det gör hon såklart på sitt egna lilla vis. Hur det lyckas är en helt annan femma.H

Tänkte först vänta med att skriva det här inlägget men så ramlade mina tankar in allt mer på ämnet eftersom det blivit aktuellt igen. När ska vi lära oss att stress inte är bra för varken människan eller samhället ? Ändå så sker den där jakten på det perfekta livet&utseendet i allt större grad. Personligen tycker jag att vi måste bromsa upp och tänka efter på vad vi egentligen håller på med. För det finns faktiskt barn som far väldigt illa och mår dåligt på grund av det moderna samhället. Något är i varje fall fel då en åttaåring ska behöva känna att hon inte duger som hon är, utan att hon är för tjock fastän hon är som en sticka. Sådant gör mig arg men det är en av konsekvenserna som finns idag då media ständigt påverkar oss med sin reklam Det börjar allt tidigare och det är inte konstigt att vi ser en baksida med allt fler unga som mår dåligt och drabbas av ätstörningar. För det är så lätt att trilla dit tidigt eftersom man är lättare att påverka då. Nej jag tycker att fler sunda bilder borde spridas istället för dessa retuscherade bilder med trådsmala, perfekta modeller.Tänk er vad härligt att få se människor för vad de faktiskt är istället för att de ständigt ska behöva göra sig till för andra, för att passa marknaden. Sedan kan vi alltid undra vilka det är som skapar den här bubblan med. Tror att andra tjejer är minst lika bra , kanske till och med bättre på att döma varandra utifrån kläder och utseende. Visst det är lättare att flyta med strömmen men varför ska man göra det då man kan vara sin egen ? Om någon har svårt för den man är utan tillbehör är den kanske ingen bra vän att ha ? Då är det istället bättre att gå vidare och söka upp nya bekantskaper för man vet aldrig heller när man hittar dem. Sedan så kan det ju kanske bli lite ensamt ibland om man alltid säger vad man tycker, tänker och känner men jag kan lägga till där att jag hellre är ärlig mot mig själv och andra än att tiga om något för att passa in. Såklart att det har tagit tid att komma så här långt i livet med. Det tog tid innan jag kunde lita till mina egna tankar men det är inget som jag ångrar att jag börjat göra idag även om det kostat en del. Så är det något som jag skulle vilja säga till alla småtjejer och killar med som sitter där ute och är osäkra så är det en sak; Stå på er själva, lyssna till vad ni själva egentligen tycker, flyt inte bara med strömmen utan våga säg ifrån. För om ni glömmer bort er själva i stressen kommer det garanterat inte att bli bra i slutänden. Sedan vill jag säga till alla vuxna runt omkring med att vi måste försöka förändra bilden av detta ideal. En fälla som är vanligt att gå in i är *syster duktig som kan allt*. Det kanske är just den biten som orsakar så många problem också senare i livet med allt fler som går in i väggen & får lov att sjukskriva sig. Utan vi måste lära oss att koppla av istället , eller borde jag kanske snarare skriva logga ut och stänga av ? För visst kan teknik vara bra på sitt sätt men det kan också bidra till att öka på de där negativa sidorna som vi ändå måste jobba på för att komma ifrån eller få någon rätsida på. Fast allt det här är såklart bara mina egna tankar och funderingar som vanligt.  Så jag kan inte heller säga vilket sätt som är rätt eller vad som är en sanning men helt klart är att något måste hända om vi ska kunna vända denna negativa , egoistiska bild som blir allt vanligare.

Hejsan på er allihopa. Jag hoppas på att ni har haft en riktigt bra jul. Min var ju lite både och eftersom jag blev förkyld igen eller ja jag vet inte riktigt vad det är. Har i alla fall ont i halsen och snuva+ att jag känner mig orkeslös men det vill som inte bryta ut riktigt. Ja ni vet sådär lagom irriterande som det kan vara i början. Hur som haver så får man försöka kämpa på ändå. Sitter just nu här med en kopp te och värmer upp mig. Annars är det ännu en dag då gradantalet ute ligger ner mot -20 strecket så jag tror inte ens att jag tänker sticka ut näsan. Det är bättre att ta det säkra före det osäkra där helt enkelt. Får kanske börja läsa min julklappsbok, Kroknäbbarnas tid om våra svenska rovfåglar. Äntligen så fick jag den :). Vet inte riktigt själv var mitt intresse för dem väcktes, jag har alltid tyckt om djur och fåglar men det är något fascinerande med just dem. Så jag ser fram emot att äntligen få läsa den och jag tycker att alla som inte har upplevt det än borde få se en örn, kanske väcks ett intresse då och kanske kan det skapas mer förståelse för att alla arter har sin funktion i ekosystemet. Vad vet jag ?. Dessutom fick jag en sak till som jag velat ha jättelänge men som vi inte kunnat hitta. Nu blev det nästan helt rätt i alla fall. Jag fick ett "isblock" i glas med vargmotiv inuti målat av Robin Konie. Egentigen så ville jag ha ett sådant där helt i glas men vi var verkligen letat överallt utan resultat och då vi hittat något nytt litet så är de svindyra. Dessutom slumpade det sig så bra då det visade sig att jag förälskat mig i ett av Robins arbeten förut :),

I dag tänkte jag reflektera lite kort över något som skedde innan jul. Han har visserligen aldrig varit en av mina stora idoler, nej men just denna låt med Joe Cocker har fastnat på min hjärna emellanåt. Det måste vara ett säkert tecken på att den faktiskt är bra. För har man en gång fått in den i systemet så vill den inte försvinna heller. Så visst kändes det lite konstigt och ledsamt att få veta att Joe hade dött. Fick en känsla av tomhet faktiskt också dök låten upp och nu kan jag inte sluta sjunga eller åtminstone nynna på den.

Sådär då har man landat hemma igen ett par dagar i alla fall innan man ska hänga hos päronen på nyår igen. Troligen blir det i alla fall så om inte nu min förkylning bryter ut mer, vi får se eller hoppas på att den lägger sig om jag varvar ner lite. Hoppas kan man ju alltid göra förstås men man blir ju onekligen inte lite less på förkylningar när man drabbas av dem mer ofta vissa perioder. Nog om detta nu...städade åt hamstern bland det första jag gjorde och ännu en gång får han mig att bli full i skratt. Har ni sett en sötare hamster någon gång än en som ligger på rygg och äter av en kräcker som sitter fast ? Först låg han med halva sig inne i huset också så han såg sådär riktigt lat ut dessutom. Han är verkligen för underbar helt enkelt. Mattes lilla Meekodini, snutteplutt osv. smeknamnen blir många. Annars så ska jag snart se Djungelboken i orginalversionen på tv men jag tänkte också passa på att visa upp några fågelbilder från idag.Pappas talgoxar är som alltid tacksamma att öva fotografering på men ibland dyker det upp mer spännande motiv vid matningen. Inte för att förringa mesar men det är alltid kul med lite variation också.

Hejsan på er allihopa . Nu är världens bästa lilla hamster här igen. Mja eller inte riktigt utan det är matte som får står för skrivndet som vanligt. Själv så har jag knoppat efter morgonens firande av lilljul. Tänk vad hon kan komma på för idéer. Fast lite kul var det ju eftersom hon hade överöst mig med små röda paket. Nej den där matten är inte så dum att ha ibland utan hon är faktiskt rätt så bra emellanåt. Den där konstiga figuren som stod bredvid presenterna kan vi dock disskutera, honom kan vi undra vad man ska till.

Nu ska ni få träffa min senaste sim. Hade egentligen tänkt vänta med att presentera henne för er men eftersom jag kommer att vara här lite till och från under helgen så har jag gjort valet att visa upp henne nu istället. Egentligen är hon inte alls speciellt praktiskt road av matlagning som jag tänkte mig att hon skulle bli men hon tycker åtminstone det är kul att läsa nya recept och lära sig dem. Så det kanske inte blev helt galet den här gången åtminstone.

Hejsan på er allihopa. Ja nu är jag här igen efter ett par dagar.
Ibland blir det så men nu känner jag att det kanske är dags att skriva av sig lite innan jul också. Annars har det blivit mer att jag postat lite bilder&inlägg på FB istället då bloggen har vilat. Idag har dock känslan varit lite halv och jag har haft svårt för att vara riktigt glad men det är ju inte så konstigt. Har ju skrivit om orsaken till detta i tidigare inlägg så nu nöjer jag mig med att säga att jag skickar en tanke till både Calamares som till sist har travat ut på gröna ängar i Trapalanda men inte minst till min syster. Jag ska inte påstå att jag vet riktigt hur det är, jag fick aldrig den tiden med Dickie men jag kommer aldrig att glömma den ponnyn så länge jag lever. Det är en klen tröst just när allt är över, istället får man ändå alltid bära med sig dem i hjärtat och minnas alla de där fina stunderna som man ändå har haft tillsammans. För man har ett ansvar när man har djur, ett ansvar att inte låta dem lida och även fast det känns mörkt ett tag så blir det ljusare igen. Sedan måste man tillåta sig själv att känna alla de där känslorna med och kanske finns det evigt gröna ängar där de får beta tillsammans , allihopa i lugn och roa, fria från alla ålderskrämpor och övriga smärtor.

Med just det ordet vill jag börja dagens bloggander. Orsaken?
Jo nu har snön äntligen kommit så det ligger ett litet vitt täcke på marken. Inte mycket men den har i alla fall anlänt. Dessutom ser det ut att bli minusgrader med så har vi tur får vi behålla den över jul. Jag tycker nog att det gott kan få komma några centimeter till så man kan åka skidor men otroligt vilken inverkan det har när bara det här lilla har kommit. Naturen blir så mycket ljusare och trevligare att vistas i, igen. Sedan har jag inte skrivit något på ett par dagar igen. Det blir mer så då jag sitter ute hos päronen helt enkelt, för då gäller det att man hinner vara lite social också och inte bara bor vid skärmen.

Ibland undrar jag verkligen om det är något skumt med blogg.se. Hade skrivit ett inlägg och vips så var det försvunnet när jag skulle spara eller publicera som det heter. Nåja hur som haver så är det väl bara att ta tjuren vid hornen och börja om på ny kula.  Första tanken idag när jag vaknade var att jag kände mig ovanligt sugen på att pyssla. Får sådana där infall ibland, till och från. Fast jag kände inte direkt för att rita eller skriva vilket är det jag oftast gör. Började kika runt lite på Youtube och fick syn på en sak som verkade intressant. Eller ja jag hade ju sett ett  speciellt armband tidigare som ena syskonbarnet hade fått av en kompis.(som hade tillverkat det själv). Nu blev jag ordentligt sugen så jag kollade upp priset . Eftersom kitet inte alls var för dyrt tog jag mig en promenad neröver stan och inhandlade det. Satte igång men det blev ett par misslyckade försök innan jag gav upp och kom fram till att det var dags att äta något. Hade faktiskt knappt märkt att klockan hade sprungit iväg så. Nåja det blev en stunds rast innan jag fortsatte men det blev bara pannkaka. Vägrade dock att ge upp riktigt utan kom på att jag kunde försöka använda MINI-loomen istället. Den gick mycket bättre och jag tror att jag lyckades åstadkomma ett armband. Rätt nöjd , i alla fall för att vara första försöket, Övning ger färdighet tror jag det får bli som gäller också ska man nog inte trassla in sig för mycket heller, hittade en del bra visningsvideor på Youtube . Annars är det ett roligt pyssel som gynnar den kreative och man kan säkert hitta på egna mönster, fast det kanske inte är något om man har dåligt tålamod. För det tar ju en stund innan man kan se det färdiga resultatet, men tycker man om att göra saker med pärlor tror jag definitivt att man gillar det här också. Enda egenliga nackdelen som jag kan komma på är att det lätt blir gummiband överallt men då får man roa sig med arr städa också. Typiskt mig som skulle börja få lite ordning på torpet. Också börjar jag pyssla med Rainbow Loom mitt i allt.  Nåja, annars har det varit en lugn dag. Inte gjort så mycket alls faktiskt utan mest tagit det lugnt. Tänkte försöka göra bort en del tråkiga måsten igen innan jag kan varva ner i TV soffan. Fast frågan är om det blir så lugnt att följa handbollen ikväll men det är klart man måste kika och se hur det går för tjejerna ikväll då de har varit så duktiga hittills, spännande! 

Så heter min allra nyaste sim. Från början så hade jag planerat för att göra henne helt annorlunda . Under processen blev jag dock inte nöjd med hennes personlighet så jag följde den mall jag brukar använda annars. Till sist var jag nöjd och kunde börja spela i det nya kvarteret. Hon bor i ett trevligt litet hus. Ja det blev trevligt till sist fast det krävdes både ombyggnation och renovering på det.
Hon älskar i varje fall alla sorts djur vilket kanske märks.
Numera delar hon bostad med lilla Ariel sedan den minsta familjemedlemmen anjovisen Jalapeno dött. Om hon är speciell ? Ja kanske lite för vem i världen har en anjovis i en fiskskål ? annat än en äkta djurälskare. Sedan tycker hon också om att fiska , snorkla och att måla. Fast det är ju bara några av hennes intressen också. Hon borde tycka att författande är roligt eftersom hon vill bli en lysande författare men inte det. Nej , hon är inte heller speciellt road av matlagning i alla fall inte den praktiska biten men hon hr trots det inlett en kulinarisk karriär.

Ojsan vilken helg det har varit. Åtminstone om man ser till det sportsliga så känns det som det händer jättemycket just nu. Somliga kanske tycker det är tråkigt men jag tycker att en del idrotter är riktigt roliga att följa, i alla fall när det går bra. Vissa andra grenar kanske det inte är så mycket svenska framgångar i just nu men då finns det andra kanoner som ändå gör att sporten är värd att kolla på. Är man inte alls intresserad kan man byta kanal eller släcka TVn. Dessutom så får man tänka på hur bra det är med motion för välbefinnandet. Alright det kanske inte är så fysiskt ansträngande att sitta i soffan och se andra som åker skidor, men det kan bli rikligt spännande ändå. Fast det lär dröja innan det blir någon snö här så man kan ge sig ut i spåren. Idag har det regnat och det är verkligen ingen höjdare om det är minusgrader. Det blir snorhalt, så halkigt att kommunen rakt ställt in en av busslinjerna nu på morgonen. Visst händer det ibland men det är ändå inte allt för vanligt att de gör det ändå. Så nej jag har inga planer på att ta mig ut idag även om jag skulle behöva gå en promenad. För man vill ju inte dratta på ändan och riskera att göra sig illa, det vore dumt. Visst finns det broddar men om man kan vänta känns det ändå som en bättre idé att vänta. Hellre det än att ge sig ut i hundvädret, ja jag tror faktiskt att hundarna knappt ens vill gå ut idag. Nej jag får försöka ägna tiden inne åt pyssel och annat istället så får jag se om det klarnar upp under dagen. Dessutom kanske jag ska försöka lyckas med att starta upp Sims 3 här hemma igen ::). Blev ju faktiskt riktigt inspirerad till det efter att ha hälsat på hos Maya&Youssef i helgen.

Nu så här tänkte jag ge er en liten uppdatering vad som händer på fronten kring familjen Hernandez. De är en av de familjer som jag oftast spelar på helgerna då jag ägnar mig åt Sims 3. Eventuellt är det också så att det är en av de familjer jag spelat längst med. Fast ibland är det ett mindre företag att få Maya&Youssef att hinna med allt. Det är en stor tur tror jag att båda två arbetar hemma. Med tre barn och ett fjärde kanske på väg..hoppsan försa jag mig lite nu?
Hur som haver så är de två fortfarande lika kära som de var i början och de glömmer lätt bort omvärlden när de umgås både på tu man hand och med barnen. Ibland blir det dock för rörigt hemma och just nu befinner sig det lyckliga paret på en resa i Egypten. De funderar på att skaffa semesterhus där eftersom Youssef ju kommer därifrån, dessutom har Maya lärt sig uppskatta det främmande landets natur. Fast vad tror ni hon lyckades med igår ? Jo hon satte eld på tältlägrets kök med hjälp av en raket. Inte att rekommenderad alls för brandkåren kom aldrig utan det blev så att hon och Youssef fick hjälpas åt med att släcka eldsvådan istället. Så de tog kanske det där med att samarbeta i ett förhållande till en ny nivå, de släcker bränder också. Det kan man verkligen kalla för ett dynamiskt par eller hur ? ...med andra ord dit den ena går följer den andra oftast efter. Och Youssef flörtar med andra men det tycks inte bekymra Maya så mycket, kanske lite men de pratar om det och sekunden efter är allting som hände innan lika glömt. Så jag tror det tyder på att de har en väldigt bra relation i grunden. Sedan är det alltid lika festligt att tänka tillbaka på då de först hade träffats och kom ihåg, de gifte sig på toaletten!
Tror dessutom att det är den faktorn som gör att de är så roliga att hälsa på, man vet aldrig vad de hittar på. Det gör att spelat blir än mer underhållande och svårt att slita sig ifrån. Så det kanske är tur att jag bara kan spela med dem på helgen för annars undrar jag om det inte blivit så att jag hade fastnat totalt. Har dock ett par hushåll hemma också som har blivit andra favoriter men fortfarande är det familjen Hernandez som engagerar mig mest.

Normalt brukar jag inte skriva så mycket om religion eller tro här, men nu känner jag att jag måste få dela med mig av mina intryck. Slog på TV och såg utdelningen av Fredspriset. Visste ju att Malala skulle få det men oj så starkt tal hon höll. Hon är verkligen modig och en bra förebild för alla barn, inte minst alla flickor över hela jorden. För det finns så många orättvisor där ute och det går inte att förändra dem om man inte gör något för att bekämpa dem. Om man inte för ett samtal till exempel utan konstant vägrar att samtala. Då är det bäddat för problem. För på något sätt måste vi alla bekämpa fundantalismerna och terroristerna som vill skapa kaoset. Alla har vi väl sedan våra skelett i garderoben men då får vi hjälpas åt att städa också. För man måste kunna fundera på varför det ser ut som det gör också. Jag har inget emot folk från andra länder, jag tycker alla ska få en chans men problemet uppstår naturligtvis då vissa element tror att de kan agera efter andra lagar då de kommer hit. Det är ju inte mer konstigt i själva verket än att vi också får rätta oss efter andra länder lagar om man reser/flyttar utomlands. Egentligen borde det vara en självklarhet ändå och inget som ska vara konstigt. Visst ska folk som behöver fly få komma, men hur vet man att människor verkligen är de som de utger sig för då det förekommer så mycket fiffel med papper&pass?

Vad jag sedan har svårt för är dessa ungdomar som drar runt i gäng och skyller på att det inte finns något att göra. För det finns massor av saker att engagera sig i om man bara vill, fast har man ingen vilja då blir det väldigt svårt att kunna ändra på något. Varför är det så att brotten mot äldre ökar och hur tänker man då man angriper räddningspersonal genom att kasta sten ? Nu påstår jag inte att det enbart är utrikesfödda som gör så här men det känns som det händer mest i förorterna och jag tror att vi infödda svenska växer upp med en helt annan syn på de yrkeskategorierna som bara är till för att hjälpa oss i samhället.
Sedan när det kommer till vilka seder vi har är det en helt annan sa. Vi har många traditioner som vi har fått utifrån och gjort dem till våra men det har tagit lång tid. Det är inget man gör på en handvändning direkt och en del traditioner som kommit på senare år tror jag har svårt för att få samma förankring bland folket.
Och det gäller även att komma ihåg att vi är ett kristet land. Ibland känns det som det glöms bort i strävan mot mångfald. Titta på hur de kristna har det i en del länder..ja då skäms man faktiskt. För att ytterligare nämna en sak så undrar jag också över varför man inte ger mer hjälp till självhjälp eftersom den metoden verkar mer lönsam i längden både då det gäller ekonomi och andra resurser. Nej viss kan bistånd säkert vara bra men hur vet man att medlen verkligen kommer fram och inte försvinner ner i någons ficka eller går till administration på vägen ? Det finns många frågor att fundera på, många problem att hitta lösningarna till men det borde inte vara så svårt egentligen. Dock så är det väl just människan i ett nötskal också. Vi kanske krånglar till det allt för mycket och gör enkla problem svåra genom att tänka allt för mycket ? Åtminstone så verkar det vara så ibland. Allt för ofta så är det nog inte långt från sanningen heller. Det var dock väldigt inspirerande att höra Malalas tal. Tyvärr tror jag att det är en lång väg kvar att gå innan orden i det blir sanning. För så många har försökt förut , ändå har vi inte nått längre än så här. Hur vi ska komma till rätta med problemen ? Ja , jag vet inte men jag tror att alla parter i en konflikt måste få komma till tals för att man ska kunna uppnå en lösning. Det hjälper alltså inte heller om några skrattar åt de som är av en annan åsikt, det tror jag bara leder till mer problem och ökad splittring. Vidare undrar jag också över var FI är ? De som borde skrika och stå på barrikaderna då det gäller det ökade hedersvåldet eller våldet mot kvinnor överhuvudtaget. Visst att de ibland gör uttalanden då det händer något men sådana viktiga saker borde väl ständigt belysas så att folk får ökade kunskaper om det ? Istället är det precis som att problemet inte finns och sopas under mattan ännu en gång. Det är märkligt.

Det är verkligen svårt att komma in i någon vidare julstämning i år. Var på väg att få lite av den när det kom köldgrader och blev lite fin vit rimfrost på marken. Fast det försvann lika fort igen såklart och just nu, idag är det grått och världens ruskväder ute. Ni vet sådär då det både regnar och blåser. Inget vidare väder alls med andra ord utan man gör bäst i att hålla sig inomhus. En liten sväng ner på stan har det dock blivit ändå för att göra klart de sista ärendena inför jul. Allltid skönt när man kan ta det lugnt den sista veckan innan och bara mysa istället för att stressa med julklappsinköpen. Nej då kopplar jag mycket hellre av och försöker komma in i andan istället. Som alltid följer jag SVTs Juklalender. Det är barnsligt roligt :). I år är den dessutom kanske extra spännande då den handlar om pirater och en skatt. Sådana äventyr tror jag aldrig man kan växa ifrån. Sedan känner jag ju igen mig lite då den har spelats in i den kroatiska övärlden för även om det var 14 år sedan vi var där så kommer man ju fortfarande ihåg en del av den där magin som finns på vissa ställen i den trakten. Fast man behöver ju såklart inte åka utomands för att kunna uppleva spänning i vardagen, men jag är glad över att ha fått vara där och se skönheten. Men det var också mitt livs värsta resa på ett annat sätt men det kan jag skriva om en annan gång.

 

Det är verkligen fin natur där nere, så vackra vyer med alla berg. Fast om man tänker tillbaka så ja..vilket hemskt liv med många hårda prövningar folket där har haft.

 

 

 

 

Hejsan på er alla glada simmare där ute.
Ja hej till alla er andra med som kikat in här av ren nyfikenhet. Som ni redan frälsta säkert kunnat räkna ut redan så har jag spelar en hel del Sims 3 idag. Mellan varven kanske ska sägas för jag har gjort bort lite andra saker med så jag har inte bara suttit framför skärmen. Man måste ju kunna variera ibland så man inte blir alldeles fyrkantig. Annars har det varit en rätt lugn dag faktiskt men då får man ju passa på att ta igen sig också. Har ju faktiskt varit vanlig kreativ på sistone, så nu har jag några projekt mindre liggandes eftersom jag blivit färdig med åtminstone ett par,
Fast nu skulle jag skriva om Sims 3. Noona & Guillimeros hus börjar äntligen att likna något. Dessutom bor de så fint längt ute på en udde. Ni kanske minns att de både jobbade inom flygvapnet från början ?

Nu har de bytt karriärer. Noona tänker i fortsättningen satsa på restaurangbranschen och Gilly som vi kan kalla honom har hittat ett mer passande yrke inom vården. Så just nu arbetar de båda två hårt på att få en stabil ekonomi så att de kan färdigställa sin havsnära villa någon gång.

Noona har ju som ni vet blivit en riktig fena på att dyka och inte sällan så hittar hon spännande saker på botten, även om hon sätter sig själv i klistret också. Fast vanligtvis så gör hon fina fynd och drömmen om ett eget fik kanske ligger närmare än vad hon tror.

Jag blev så otroligt rörd av ett program jag såg igår kväll på Kunskapskanalen om tigern. Det handlade om en filmare i Sibiren som hade följt en familj katter i tre generationer.Så många underbara bilder och så fina porträtt av varje djur, han hade verkligen lärt känna dem som individer. Sedan vände det sig i magen på mig när bilden av tjuvjakt kom upp till ytan .Att man kan vilja skada ett så fantastiskt djur är för mig ofattbart men tyvärr är det mycket pengar med i bilden. Det och den österländska synen på medicin är de störta orsakerna, fast det finns ju faktiskt forskning som visar på att det bara är lurendrejeri. Tigerben har ingen som helst inverkan på folks hälsa ändå lever det så starkt i den tron, så starkt att de vilda tigrarna håller på att försvinna, bli utrotade och det är väldigt sorgligt. Fast det är också en allt för vanlig syn för många djur i de vilda i takt med att vi människor breder ut oss mer&mer. Dock så tycker jag att vi borde kunna stanna upp lite , om vi nu är det enda djur som kan tänka, det sägs ju det och reflektera över vad vi håller på med egentligen. Däremot så är jag övertygad att om vi bara vill kan vi åtminstone göra något för att skydda djur&natur innan det är för sent. För det finns så många fantastiska djur där ute bara man försöker skapa sig en bild av dem och en relation till dem.

God morgon på er alla små glada hamstrar där ute!
Ja hejsan till alla er andra som håller på att gnugga sömnen ur ögonen. Vad jag gör ? Jo just nu stökar jag med mitt hus efter att matte har varit här och flyttat om sakerna igen. Nej jag ber om ursäkt, jag städar i oredan som alltid tycks uppstå då hon pysslat i min bur. Visst är det bra att hon tar bort vissa saker men samtidigt så kan hon orsaka kaos i min lilla hamstervärld. Fast vet ni vilken
bra sak jag kommit på nu ? Mista lilla jag försöker gnaga frenetiskt på burgallret så kommer matte och plockar upp mig, eller sp försöker hon få mig att sluta genom att faktiskt kalla mig vid namn. Jag tror att vi börjar göra vissa framsteg trots allt men det är ändå irriterande då hon måste störa mig då jag vill sova. Nåja jag får knyta mig under dagen istället då hon är fullt upptagen med att göra annat. Dessutom har jag hört vissa rykten om något som jag kommer att så jag kanske ska vara en snäll hamster och uppföra mig om det ska bli några smaskiga julklappar. För jag tror att matte ändå är väldigt förtjust i mig eftersom hon kommer och plockar upp mig för att jag inte ska fortsätta med mina rymningsförsök. Jag förstår ju inte hälften av vad hon säger men jag tror hon försöker förklara varför det är en så dålig idé att gnaga på just galler.

 

Ibland går saker inte riktigt som man har tänkt sig.
Fast idag har det faktiskt känts jättebra trots allt. Till och med tandhygienisten tyckte jag såg positiv ut när jag var där på förmiddagen, Tydligen har jag ännu en visdomstand som växer galet i alla fall, så jag kanske blir av med den också. Har ju dragit en sådan tidigare men jag undrar om den här inte sitter lite knivigare till så det kanske är därför de låtit den vara. Har ju inga bekymmer av den, men den ligger i alla fall på snedden. Det här trots alla år av tandreglerings, räls och jag vet inte vad. Nej nu till helt andra roligare  saker. Fick ett väldigt efterlängtat paket :) med lite roliga saker i så nu ska jag klä på mina små pållar lite så kanske det dyker upp en del foton här sedan när jag är klar. Kunde dock inte vänta med att ta kort på den mest efterlängtade av dem, nämligen ingen mindre än Vargtass.

Idag kom tankarna över mig igen.
Numera är jag rätt van vid att kunna hantera dem men egentligen är det rätt otroligt att man faktiskt kan känna så starkt fortfarande för ett djur som inte längre finns bland oss. Ibland känns det overklig på många sätt att det faktiskt har gått så lång tid som 19 år. Vet inte om jag fortfarande känner på det här viset just för att vi fick så kort tid ihop som vi faktiskt fick ändå. Det kanske är så för jag älskade honom verkligen och jag vet säkert att var mitt livs första &största kärlek. Vet inte riktigt vad som gjorde honom så speciell men för mig var han och kommer alltid att vara den där klippan som man kan luta sig mot när det är jobbigt. Han hade ett alldeles speciellt sätt att se på en, med de där mörka varma ögonen som kanske också var han största kännetecken. Sedan hade han det där lugnet och jag tror att om han hade kunnat prata så hade han försökt se det positiva i allt. Sådan var den ponnyn jag kände i honom och det har gjort att jag försökt hålla ´den synen genom alla händelser senare i livet med. Så på det viset kanske han fortfarande finns där någonstans, galopperandes bland molnen. I alla fall så vill jag gärna tro det. Även om den här tiden på året alltid känns lite halvhjärtad efterdom det var mellan jul och nyår 95 som han avlivades på grund av sina gamla förslitningsskador. Hur många gånger har ordet OM inte dykt upp i mina tankar men det var tydligen aldrig meningen att vi skulle åldras ihop, han och jag. Gud hade anda planer helt enkelt. Fast Dickie hann lära mig så mycket ändå, för han var ju verkligen som man säger om connemaran " Den lilla hästen med det stora hjärtat". För redan första gången jag träffade honom sa det klick mellan oss två och jag är evigt tacksam över att ha hans träns. Det hänger fortfarande på hedersplatsen i mitt gamla rum hemma hos päronen och om jag tittar riktigt noga kan jag se de där vita små hårstråna som sitter kvar i pannbandet. De finns där, trots alla gånger jag plockat isär och smort upp det. Det är egentligen också otroligt att de gör det och inte har försvunnit med åren. Fortfarande så händer det att jag ibland gråter en skvätt när jag tänker på honom, på den där saknaden men det är just i sådana lägen som man också får försöka tänka på de glada stunderna som man ändå har haft tillsammans, dessutom hade jag tur som fick förmånen att lära känna honom. En låt som egentligen beskriver alla de här känslorna som bubblar upp ibland så bra är : https://www.youtube.com/watch?v=BwyWmqV_RJc
För när jag hör den tänker jag alltid på Dickie och minns tillbaka, egentligen finns det också så mycket man skulle vilja ha sagt men som man inte kan sätta ord på, men det är väl också som så att det är det som är det stora i det hela. Speciellt mycket tycker jag om meningarna I'll keep a part of you with me/Jag håller en del av dig med mig och I owe so much to you/Jag är skyldig dig så mycket eftersom jag känner igen båda delarna så väl. En viktig del av sorgearbetet är väl också att tillåta sig själv att både gråta och att tillåta sig känna, eftersom jag höll så mycket inne från början är det kanske inte konstigt att det svämmar över ibland, fastän all den där tiden nu har gått. Visst har det funnits även andra hästar /ponnyer i mitt liv men ingen av dem har kommit mig så nära som den rödskimmelfärgade korsningsponnyn från Irland.

Hejsan eller ja hej på er allihopa där ute.
Idag hade jag blandat ihop dagarna alldeles och trodde jag skulle till tandläkaren, fast egentligen var det imorgon jag skulle dit. Nåja ingen skada skedd. Det var bara att gå in och handla lite istället då jag ändå va nere på stan innan jag kunde traska hemöver i godan ro, Så då fick man sig en liten promenad och det skadar ju ingen. Egentligen borde jag ta mig i kragen då jag är hemma men man blir mer lat den här årstiden också. Nåja nu var det inte bara det här jag tänkte ha på tapeten idag utan det var ett par saker till som jag ville ta upp till ytan.'

Det finns vissa filmer som är otroliga, det finns skådespelare som kan förvandla dem till det även fast de ibland har halvhjärtade manus. En av de där mest lysande stjärnorna var Robin Willams. Jag tror inte ens att han var medveten om hur mycket omvärlden uppskattade honom. Synd nog. Utan den där kritiken blev istället det som brände mest och kanske var det just den som fick honom att fatta sitt tragiska beslut i somras. Kanske också är det just tanken på det som har gjort mig så rörd i eftermiddag efter att jag har sett hans Uppvaknanden i eftermiddag. Har ni inte sett den, se då till att hyra den! För han hade så rätt i en del saker som fanns bland replikerna där. Är det också inte lite så att många gamla människor idag är bortglömda och instoppade på institutioner?
Man stoppar i pysksjuka mediciner för att de ska må bättre. Visst kanske det hjälper till en viss punkt men också så tror jag att man bedövar många viktiga känslor på den kemiska vägen. Visst finns det också många andra former av terapi och ibland kan känslorna komma ifatt en, men jag föredrar att leva framför att gå runt som halvsovande och icke kännande. För det viktigaste är ändå att man måste kunna tycka om sig själv innerst inne för att orka med livet. Man får inte lyssna på vad alla andra säger eller tycker, man måste lära sig sätta ner foten. Nu är det här kanske inte fullt så enkelt som det låter, det vet jag men man får låta beslutet växa fram långsamt tills man är säker. på sig själv. För någonstans minns man ändå hur man kände när man var yngre och kan man plocka fram de känslorna igen så kan man faktiskt bli stärkt av dem och inse vissa saker som man kanske höll på att glömma.

När det gäller skådespelaren Robin som de flesta av oss kände honom så kan man väl hålla på att lista filmer och roller som han för alltid kommer att bli ihågkommen för men några av de bästa insatserna tycker jag var Goodmorning Vietnamn, Will Hunting, Garp&Hans värld, Uppvaknanden, Jumanji ,Döda Poeters Sällskap , Välkommen Mrs Doubtfire, och Natt på Museet 1&2. Sedan gjorde han en underbar röstolkning av Ramon/Lovlace i Happy Feet också. Ja ni märker jag skulle kunna hålla på länge att räkna upp filmer med honom som jag sett.

Det känns fortfarande så skrämmande overkligt att han inte längre finns utan är borta. Fast vi ska vara tacksamma över hur mycket han gav as sig själv till oss som såg honom på film och fick ta del av den storhet som gjorde honom till den han var.

Ikväll får det bli en pirog till middag. Fastnade lite lätt i Sims 3 igen. Det händer någon gång ibland då jag lyckats med att göra en intressant person. Noona är det helt klart fast vissa tycker hon är tråkig. Fascinerande skulle nog hennes pojkvän, tillika chef Guilmero säga. Ja ni märker hur det kan gå när de får bestämma själva. Fast och andra sidan kan man ju säga att det verkligen sa klick den här gången. Det var faktiskt samma sak med Maya och Youssef när jag tänker efter. Egentligen skulle hon ju få slå sig till ro i kvarteret först men de kunde inte sluta prata och det ena ledde till det andra. Fast de hade svårt att bestämma sig för var de skulle bo någonstans.

Hejsan.
Idag känner jag att jag måste få ta upp ett problem som varit på tapeten ett tag. Det har debatterats mycket sedan Pewdiepie valde att stänga ner kommentarsfältet på sin Youtube. Allvarligt så tillhör jag den sorten som aldrig befattar mig med att se på de där kanalerna. Ändå hör man mycket från dem som läcker ut i media och skapar ett eko i omvärlden. Det som sprids digitala vågor är dessutom oftast inte bra saker. Ta till exempel alla kommentarer full av hat som riktas mot dataspelsälskande tjejer. Varför kan man inte bara istället fokusera på glädjen med själva spelandet utan att man ska behöva dra in andra saker i det också.´?
Det har jag svårt att förstå och jag tror att de hårda tongångarna som skrämmer bort många från att alls vilja börja med intresset. Rätta mig om jag har fel men det kan vara en del i hela sanningen. Sedan tror jag att den andra biten är att spel som oftast spelas i riktiga gamerkretsar oftast väldigt *grabbiga* som diverse krigsspel medan vi tjejer istället ägnar oss åt diverse oäkta dataspel som Sims. Bara en sådan attityd att kalla ett av världens mest storsäljande spel för oäkta eller när folk , i synnerhet killar skrattar åt en kan göra mig så less och förbannad. Fast jag undrar vilka det egentligen som har kommit längst med den personliga utvecklingen kanske tack vare sitt spelande ? Ja just det finns många aspekter av det men jag kan inte förstå varför man ska trampa på andra som har samma intresse, då är det väl bara bättre att låta saken vara istället ?

För jag är väldigt övertygad om att det finns de tjejer där ute som älskar att spela lika mycket som killarna, ändå så får de inte rum att synas på samma sätt utan blir klassade som introverta nördar ;P men det är ju kanske det killarna också i själva verket är. Så det kanske är precis därför vi måste sätta ljus på att problemen fortfarande existerar. Vi har hela tiden kämpat för jämnställdhet men om vi gräver oss ner i bottendyn hur ser det då egentligen i själva verket ut ?

Sedan kanske några skrattar med åt alltihopa och menar att det här är ett I-lands problem och visst, till viss del kanske det är så också. Fast hur ser det då ut för kvinnor/tjejer i många andra av världens länder ?

Jo tanken på det är uppriktigt sagt väldigt skrämmande. dessutom tror jag knappast att världen blir bättre om vi lär våra barn att strida. Samtidigt så kan jag beundra de som jobbar med att försvara vårt land men jag är glad att jag slipper brottas med samma svåra frågor som de får möta. Någon forskare hävdade att krigsspel inte alls var farligt , men jag tror att man blir väldigt avtrubbad till våld om det blir för mycket och det är nog väldigt lätt hänt då det matas från alla olika håll. Dessutom så fungerar det ju inte alltid med diplomati ute i den stora världen men jag tror ändå att man alltid ska försöka undvika en väpnad konflikt in i det längsta.Hårdhandskarna ska alltså bara tas fram då det absolut inte finns någon annan lösning. Så på det sättet är jag faktiskt väldigt tacksam över var jag bor, speciellt om man sett något annat. Det pratas ju så mycket om olika konventioner men det kan jag säga att under brinnande krig finns inga lagar och att bara komma i efterhand och se spåren av ett är hemskt för det träffar en verkligen rakt i hjärtat.