mspbubblet

Nu ni. När jag tittade ut genom föntret idag såg jag hur ett vitt täcke åter hade lagt sig över marken i natt. Det är som om vintern har kommit tillbaka på nytt. Något som förvånar mig är att folk tycks vara så överraskade. Bor man på de här breddgraderna är det ju inget konstigt att det händer. Vi brukar ju som regel ha snö ända in i April. Dessutom så kan ju vi människor faktiskt anpassa våra kläder efter rådande väderlek. Djuren kan inte byta päls på samma sätt utan det tar mer tid och hur går det vid sådana här väderomslag ? Sedan har ju en del flyttfåglar börjat komma och man kan undra hur de ska klara den senaste köldknäppen nu då man inte får hämta ut överblivet bröd i butikerna för att mata dem med. Något man kunde göra tidigare men som nya regler satte stopp för. Visst det är inte lika kallt nu som det var den gången då svanarna hade kommit för tidigt ett år . Jag ryser fortfarande när jag tänker på hur de låg och skrek på tjärnen en bit från där mina föräldrar bor. Man fick rakt ta dit folk för att kolla så de inte hade frusit fast i isen, men jag tror de skrek av matbrist. Något som får blodet att frysa mer än just svanskrik tror jag inte att det finns. Sedan kan mitt engagemang bero på att jag såg på Skavlan i Fredags och hörde när Tristam Stuart pratade så bra om matspillet. Förut så tog man hand om mer rester än vad vi gör idag då det bara får gå till förbränning. Visst kanske det fanns risker att låta överbliven skolmat gå till grisar med men jag tror inte att de moderna reglerna har gjort saken så mycket bättre heller faktiskt. Fast det jag föll för mest och skrattade gott åt var när han sa att " En banan är inte farlig så vida den inte ställer sig upp och börjar slåss". Det har han nog alldeles rätt i, för tydligen är det ju så att mängder med frukter och grönsaker på vissa håll ratas bara för att de inte har ett korrekt utseende och det måste ju vara väldigt onödigt att kasta sådant som är fullt ätbart. Fast det känns ändå som det är den typiska bilden av vårat slit och slängsamhälle som kommer in där igen. Tråkigt nog men vi måste börja förändra oss om vi ska kunna göra något åt växthuseffekten. Sedan tror jag också att visst kan vi göra en hel del i lilla Svergie men de som framförallt måste påverkas är de globala stormakterna kanske speciellt USA som vägrat att skriva på många av förslagna miljöavtal. Visst är det dock så att vi alla har ett ansvar för att ta hand om vår planet men det gäller att få med oss alla på det isflaket, inte bara några små länder.Sedan tycker jag att ingenting går upp mot att på våren besöka fågelskyddsomårdet ett par kilometer från mina föräldrar. Att sittamed ryggen lutad mot ladan i ett soldis och höra sångsvanarnas vårreportoar. Ja det är verkligen underbart!

Med det enkla ordet kan dagen beskrivas. Det har då verkligen varit typiskt vår/vinter väder. Ni vet några grader plus, absolut inget solsken utan bara tö och allt jämt igengrått. Lätt hänt en sådan här dag som kan bli lite trist och tråkig. Passade i alla fall på att sova ut lite imorse när jag vaknade. Masade mig ur sängen vid halv nio och trodde inte att Meeko skulle komma ut men ju. Det gjorde han så han fick vara ute och springa lite på hallgolvet. När han sedan fick gå hem till buren igen vägrade han att gå in , nej han skulle tydligen ha sin ekologiska krasse först. Sikken finsmakare man har! Sedan när han hade krupit in och snott sig så kunde jag själv äta frukost. Efter det så kom lusten sakta krypande, det har den ju inte gjort på länge så jag satte mig och skrev lite på en historia. Innan jag till sist kom på att det faktiskt snart är påsk och då blev det lite pyssel. Vad jag gjorde får ni se sedan då jag gett korten till de som ska få dem. Men jag har ju fått pippi på att rita fjädrar kan man u varje fall säga. Det tycker till och med mamma men jag skrattar mest eftersom det finns så många kombinationer man kan göra med dem. Formen kanske är rätt tråkig men man kan alltid variera färgerna en massa och det gör att motivet blir så mycket intressantare än bara en hög med dun.

I helgen så fick jag en idé för Sims 3. Här hemmahar jag ju en familj som jag oftast spelar. Jag har några andra hushåll med som jag brukar hälsa på hos ibland men ändå så återkommer jag oftast till familjen Williams. När jag spelade hos föräldrarna så kom suget efter att skapa en ny Sim mer och mer. Gjorde ett nytt hushåll på deras dator också men blev inte riktigt nöjd med Connie som hon heter. La ner det lite och startade upp här hemma istället och då ramlade bitarna på plats.

Nej det är inte bara så att våren kom av sig lite genom den senaste tidens snöfall vi har haft här uppe. Visst försvann värmen och fåglarna tystnade men det är ju så här det brukar vara i slutet av Mars/ början på April. Det är som om vädret inte riktigt har bestämt sig ännu. Vi människor kan ju i alla fall anpassa oss och byta kläder men djuren har det inte lika roligt. De kan ju inte bara byta päls sådär hux flux utan för dem tar det så betydligt mycket längre tid med dessa väderomslag. Nej nog är det ett värre bakslag om man ser på det hela ur deras synvinkel. Ändå så börjar de där första flyttfåglarna landa mer och mer som koltrast och bofink men jag tror att de funderar lite då de ser det vita på marken. Dessutom ska det visst komma ännu mer senare. Hur som helst fick jag mig en annorlunda väckning i Lördags. Nej det var inte väckarklockan som hade hackat upp sig, eller jag kanske borde skriva hakat. Nej det var hackspetten som fått för sig att anfalla föräldrarnas hus i sin jakt på mat eller bostad. Lämpligtvis så satt den utanför mitt gamla rum där och trummande. Så det var bara att ge upp att försöka sova och sedan knacka tillbaka för vi vill ju inte att den kommer in.

Nu ska ni få höra vad Liberty har haft för sig idag. Vissa kanske skulle säga att hon har svårt för att bestämma sig och det kan delvis vara sant. Åtminstone när det gäller hennes val av pojkvänner. För sedan hon och Hank bröt upp har det inte gått så bra. Visst har hon haft lätt för att bli kär men det har inte blivit mer än så. När de kommit en bit i vänskapen börjar hon att förolämpa dem utan att jag gör något. Så det är verkligen inte lätt att hitta någon som har tålamod med henne, faktiskt inte alls. Nej jag hade därför bestämt att hon skulle få bo själv ett tag och ta hand om gården men framför allt dottern April.

Jag är välrdens mest fenomenala lilla hamster.
Ja hejsan på er alla medhamstrar där ute men det visste ni ju säkert redan. Att jag har bra självförtroende alltså. Just nu tycker matte att jag är en liten filur, en liten skorpa eller snabbare än en vessla. Ja ni vet, det blir väldigt många smeknamn man får till sist. Det här kommer sig av att jag har varit för snabb och lyckats finta bort henne några dagar. Det vill säga när matte närmat sig buren har jag kilat in i mitt hus med blixtens hastighet. Det är inte så att jag inte gillar att umgås med henne för det gör jag utan jag försöker bara ge henne lite diskreta ledtrådar. Sådär som att man borde ge hamstern godis så fort han får komma upp . Tror ni det fungerar ?
Ja kanske , fast jag fick tydligen ändå göra ltie för att få det smaskiga. Tror hon att hon kan gömma godis i händerna tror hon fel, jag har en utmärkt nos. Sedan var jag också tvungen att gå runt för att få en smaskig droppe men det var det värt sedan jag hade tagit mig igenom den obehagligt prassliga tunneln. Ni kan ju tänka er att matte såg nöjd ut sedan, så det är väl roligt att få göra henne lite stolt med ibland och inte bara ställa till med en massa hyss som ananrs tillhör min vardag. Något måste man ju få hitta på då man bor i en liten grön bur eller hur ? Vidare är det rätt mysigt att få krypa innanför hennes munkjacka fast hon tycker att jag är expert på att killas. Nej hjälp nu känner jag mig plötsligt sådär sömnig igen så det kanske är dags för mig att äta lite innan jag ska nanna några timmar. Sedan blir det full fart i natt när matte sover. Jag undrar allt vad jag ska hitta på..vad tycker ni ?

/Ciao El Meekodini

Nu ska ni få träffa Stellas tvillingsyster. Hon heter egentligen Liberty men jag tror att hon helst vill bli kallad för Libby. Åtminstone om hon fick bestämma själv. Och ena sidan kan man beskriva henne som väldigt självsäker men och andra sidan är hon inte klar med hur hon själv vill leva. Då det gäller boendet tror jag dock att hon är rätt så nöjd. Vad det gäller det personliga planet är det en annan historia eftersom on blivit rädd för att skapa relationer sedan hon och Hank gjorde slut. Visst hon kanske flörtar men hon vill inte släppa någon för nära inpå. Dessutom så har hon inte helt lätt att få ihop allt heller men det känns som hon får fokusera mer på lilla dottern April ett tag och lära sig att hitta tillbaka vem hon var innan hon träffade grannen. På intet sätt är det i alla fall Libby som har problemen med att binda sig och sätta bo utan det var Hank som hade dem och satte henne i klistret från början. Han har i alla fall flyttat ut och bor nu med Morgana i ett hus som kanske passar honom bättre.

Ibland har jag tur, trodde ju att jag tappat ena familjegrenen till ett av mnia hushåll i Sims 3. Gissa om jag blev glad när jag lyckades hitta åt mamma Claire som bor med sin fästman Mark. Problemet är bara det att de inte är länkade till familjeträdet längre. Vet inte om det går att åtgärda på något sätt. Visst finns det en massa mods att ladda ner men det kan ju förstöra spelet mer och det vill jag rakt inte. Så jag kanske får nöja mig med att de är vänner till de övriga i familjen Williams. Som alltså börjar att bli rätt stor nu. Från början var det pappa Donald och mamma Claire. Nu är den ju uppdelad i några hushåll efter deras skilsmässa. Fast ser man bara släktträdet är det inte alsl så krångligt. Det är krångligare att förklara så här men jag ska göra ett försök i alla fall. I det ena hushållet ingår papap Donald, nya frun Tamara, lilla Tamina och fosterdottern Miranda som fortfarande bor kvar hemma men är på väg till universitetet snart. Strax bredvid bor Liberty som ju flyttade hemifrån tidigt eftersom hon träffade Hank och blev hals över huvud förälskad. Tur att han är polis och står med båda fötterna på jorden. Sedan har vi Libbys tvillingsyster Stella. Hon pluggade företagsekonomi på universtetet och efter ett par mnidre lyckade förhållanden, ja till och med ett kraschat äktenskap så träffade hon sin nuvarande make Kyle. De flyttade in i i sitt drömhus och har nu fått tillökning i form av lilla Cheyenne. Så det var väl enkelt och inte fullt så invecklat eller hur ?

Ni som brukar läsa här på bloggen vet ju att jag tycker om att spela Sims 3. Just därför så brukar jag också uppdatera er lite då och då om hur det går med de hushåll jag spelar mest. Det är alltid kul att läsa hur andra gör och man kan alltid få några tips av det. Hur som helst så har jag en familj jag spelat med på sistone. Nämligen familjen Williams. Från början var det pappa Donald, mamma X , deras två flickor Stella & Liberty och adoptivtösen Miranda som bodde ihop. Historien tog sin början med att föräldrarna gled isär och barnen valde att bo med sin pappa alla tre. Mamman flyttade ihop med sin nya killw men var de tagit vägen sedan vet jag inte. Den grenen i familjeträdet har i alla fall på något mystiskt sätt försvunnit. Nåja den senaste händelsen på grenen som är kvar är att Stella fått en liten tös själv. Så nu har alltså Donald blivit morfar. Detta samtidigt som han och hans nya fru också har en liten i sitt hushåll. Verkar det komplicerat ? Nej jag lovar att egentligen är det inte alls det. I själva verket så tror jag att det var meningen ända från början att Stellla skulle vara först att bilda familj av de tre  töserna även om det verkade vara som om Liberyt och Hank låg närmare till det. Fast så träffade ju Stella Kyle till sist och de kan verkligen inte ta händerna från varandra.

Moff på er alla små glada medhamstrar där ute. Nu har det blivit dags för allas er El Meekodini att komma med en liten uppdatering om läget igen. Ni kanske undrar hur världens mest fantastiska lilla jag mår ?
Det var ju ett tag sedan matte lät mig låna tangentbordet. Men nu är jag vaken för en stund åtminstone. Jag mår i alla fall finemang. Har haft det så lugnt och skönt idag eftersom matte varit på vift och upptagen med annat. Nog för att hon brukar lämna mig över helgerna oftast , men hon skulle visst på någon utställning hörde jag rykten om så då blir hon kvar hos mig :). Jag kanske ska passa på att tigga åt mig någon extra godbit när jag har chansen. Hon vägrar ändå att öppna dörren till skåpet i hallen där hon har alla godsakerna när jag sitter utanför och tydligt visar vad jag vill ha. Hur kan man ha hjärta till det ?

Med det ordet börjar mitt lilla inlägg för dagen. Har inte riktigt hunnit samla alla tankar än som snurrade i mitt huvud när jag var på plats. Trots att det bara var foton jag såg på utställningen så kan verkligen bilder förmedla mer än det talade ordet ibland. Även om det såklart var trevligt att få höra berättelserna bakom med. För bakom vare bild finns det ju ändå en berättelse och ett levnadsöde men det kan bli mycket att ta in på kort tid. Ibland behöver man tid till eftertanke och för att kunna processera all fakta.Jag stod alltså mest tyst och betraktade allt detta. Fast en sak slog mig och det är hur häpnadsväckande indiankulturen är. Att de trots alla förändringar i samhället lyckas hålla fast vid de gamla värderingarna som finns. Hur hantverket är en livsådra för dem också idag. Kanske än mer viktigt nu idag faktiskt när många andra saker sker runt omkring dem. Det är en av de anledningar till att jag alltid har dragits åt det hållet´, deras kärlek till naturen och deras positiva inställning till livet. Nog är det tråkigt att Amerika inte har satt mer värde i det man har, utan att de ska behöva känna sig som främlingar i sitt eget hemland. Fast det räcker ju också att vi tittar på vad de gör med mustangerna som för många, inte bra i USA är en stor symbol för frihet. Frågan är glödande het, men jag ser ett genomgående mönster i allt det här. Även om mönstret delvis håller på att förändras till det bättre så tror jag det fortfarande är lång väg kvar att vandra innan vi uppnår en hållbar kraft av acceptans. Vad är egentligen rätt i allt som vi får veta i media och vad är egentligen fel ? Hur ska man kunna veta. Tror dock att man alltid hittar svaren i botten av sig själv precis som Uno Svenningsson sjunger i Under Ytan. Konstigare än så behöver det inte vara. Dessutom tycker jag att det är hemskt när vi ser hur människan behandlar moder jord ibland. Den är det viktigaste vi har fått att förvalta ändå beter en del av oss sig så illa åt, som att naturen och haven var en soptipp! Kan man bli annat än besviken på mänskligheten då ? Nej jag har väldigt svårt att tro det. Visst finns det bra krafter som försöker motverka det här också men oftast får de på tok för lite medel för att det ska vara möjligt att genomföra någon hållbar verksamhet. Det är i sådana lägen man kan bli frustrerad. När man känner att inget görs, i alla fall långt ifrån tillräckligt. Det är dock så viktigt att man har med sig det här från grunden. Sedan är det allas ansvar för att se till att det lärs ut i skolorna till de som inte får med sig det hemifrån också måste man ta tag i de generationer som säger att de inte orkar bry sig. För hur kan vi sluta upp med det och varför ska det vara något barnsligt att brinna för naturen. Det kan i varje fall inte jag förstå när det är något som angår oss alla.För utan planeten jorden skulle ju inte vi människor heller finnas till. Visst kan viss rymdforskning vara fascinerande men jag tycker det är farligt när vi börjar prata rymdresor och möjligheterna om vi ska kunna bo på en annan planet i framtiden. Vi kan ju lära oss att ta hand om den vi har fått först! Så tänk vilka tankar en liten utställning kan sätta igång inom en. Fast det är också ett tecken på att den verkligen var bra och jag fick veta massor av saker som jag faktiskt inte redan kände till. och tänk bara vilka kort man kunde ta på den tiden med dåtidens teknik! Det är rent otroligt. Har ni inte kollat upp dem så kan jag varmt rekommendera att ni googla på John Anderson så hittar ni några av alla hans otroliga foton.Tänk er sedan tanken att gå runt med ett sådant där åbäke till kamera, det får dagens sytemkameror att verka mycket lättare helt plötsligt!. Så jag är så glad just nu att vi i den här lilla staden har fått se en utställning som varit runt på så många andra ställen i världen. Synd bara att inte fler kom på vernissagen!

På sistone har jag känt mer och mer lust till att skapa saker. Samtidigt så har jag också haft lite stiltje i tankarna. Eller jo visst har de funnits där men samtidigt har jag inte fått den där berömda tummen ur ändan och satt igång med något. Tills jag fick erbjudandet om att börja på en ny verksamhet via kommunen ett par dagar i veckan. Vart det kommer att leda vet jag ju inte än men jag tänker i alla fall göra ett försök. Visst är jag en stor pessimist också men jag är så trött på att andra lägger sig i och försöker styra mitt liv. Det mår jag inte bra av. Visst är det i all välmening vissa råd kommer men jag känner ju så igen det där mönstret. För att sitta och rita och skissa på saker det gör jag ju lika gärna hemma med. Då slipper jag den där känslan av att vara låst till något som är den allra jobbigaste att slippa .Då får jag själv bestämma över mina agar och mitt eget liv. Helt enkelt ta dagen som den kommer och göra precis vad jag känner för. Det har ju funkat bra hittills. För jag har alltid varit lite av en ensamvarg. Visst är jag delvis social men eftersom jag har mitt bagage har jag jättesvårt att lita på folk. Ibland kan jag börja prata med någon då jag står och väntar på bussen, men det är självmant och det går inte att försöka styra ihop mig med folk. Då blir det oftast bara så fel och de där känslorna kommer tillbaka. Nej man ska skynda framåt långsamt. För i grunden är jag ju ändå rätt glad och pratar gärna då folk har samma intressen. Delar man inget övrigt däremot sitter jag också helst däremot tyst. Nu på våren så känner jag hur mina energier samlas och jag ser riktigt fram emot när det blir så varmt att man kan sitta ute och skissa eller kanske skriva. För det är något som jag älskat att göra tidigare men på grund av allt strul som varit har jag inte haft någon energi eller lust över till det alls. Många historier har helt enkelt bara blivit liggande och jag känner sådan fustration över att det blivit så med vissa av dem. Så därför låter jag den saken bero tills min inspiration sätter igång igen. Men jag har ju alltid något projekt igång ändå. Nu har jag ju tack vare Ateljen lyckats göra klart några saker. Så till viss del kanske det är bra att tvinga sig själv till vissa saker, men samtidigt så undrar jag om idéerna bakom dessa motiv inte redan fanns där ? Skapandet ska ju vara kul och lustfyllt , inget som man ska behöva känna ett måste runt, för det är när man börjar tänka så som det kan låsa sig totalt. Så pss borde jag ha lärt känna mig själv vid det här laget.

 

Hejsan på er allihopa. Idag så måste jag få skriva av mig om en sak som fortfarande känns jobbig för mig. Även om det är många år sedan jag gick genom skolans korridorer och kände de där blickarna i nacken på mig så är det fortfarande bitvis jobbigt att hantera. Fast det är ju något jag får leva med och även om jag börjar kunna släppa taget så kliar det fortfarande i de gamla såren då det pratas nätmobbning. Nu senast var det programmet Trolljägarna på TV3 med Robert Aschberg som tog upp det.Tycker bara att det är så tragiskt att det inte har hänt mer sedan jag gick ut högstadiet och det är riktigt skrämmande att enast fyra metoder för att motverka eländet får godkänt av skolverket. Ändå så verkar så många fortfarande blunda för att problemet finns där. För den psykiska mobbningen är minst lika jobbig att utstå. Någon klok forskare jämnstäldle det med tortyr och jag är beredd på att hålla med eftersom målet är detsamma. Att bryta ner en annan individ. Bit för bit.Egentligen så kanske jag borde skriva en bok om ämnet men jag känner att det här är ett bättre sätt att nå ut på. Alla erfarenheter och historier ser naturligtvis olika ut men det finns några gemensamma nämnare i dem. Av hänsyn till de inblandade tänkte jag inte dyka allt för djupt ner i min egen utan jag tänkte försöka skriva mer allmänt om ämnet. För är det något jag tycker man oftast missar då man tar upp det så är det att prata om ansvar. Eller åtminstone så tycker jag att man pratar kring det på fel sätt. För av Trolljägarnas repotage framkom det tydligt hur olika instanser inom skolan bollar ärendena mellan varandra. Oftast tystas de ner innan det når polisanmälan och endast i några få fall har det lett till polisanmälan. Ändå så framgår det tydligt att allt fler barn och unga som mår dåligt på grund av det här . Om mobbningen flyttat ut på internet istället borde väl ändå viljan att göra något åt det finnas där forfarande men allt som hörs är suckar och meningar liknande denna: Vad ska vi göra ?
Vill man så kan man göra något. Som att sprida mer kunskaper och undervisa eleverna om värdegrunder. Det pratas ju om att sätta betyg allt tidigare eller lyfta in mer idrott på schemat, men då tror jag att man riskerar något annat. Om utsatta elever ska få det ännu mer jobbigt. För jag känner så väl igen känslan av magont och oviljan att gå dit. Det spelar dessutom ingen roll vem man är, mobbare hittar ändå alltid sina anledningar till att ge sig på folk. Det räcker med att man kanske ser lite annorlunda ut, eller iblnd kan det räcka med hur man är som person. Själv så har jag alltid varit blyg och mer tillbakadragen. Man kan kanske säga att jag alltid varit lite lillgammal av mig och föredragit de vuxnas sällskap eftersom jag känt mig som en udda fågel ihop med jämnåriga. Fast det blir ju så att man sätter upp ett skal för att skydda sig själv. Det måste man kanske också göra för att kalra av den allt mer kalla vardagen i samhället där normer tydligt talar om hur man ska vara. Fast vem bestämmer egentligen dem och vad som ska vara normalt ? Ja inte känner jag till svaret på den frågan i varje fall utan jag tror att var och en får resonera för sig själv och fundera på det. Klart är i alla fal latt jag tror vi skulle må bra av att få in mer acceptans för att alla är olika i grundtanken. Det är väl också som så att det här har lett in mig på några av alla mina sidointressen genom åren. Som den kreativa människa jag är i botten fungerar det lite som terapi. Vet faktiskt ingen bättre plats att ladda batterierna på än i naturen. Ändå så händer det att jag får höra saker som: Det är bara pensionärer som gör det, eller att det är barnsligt att brinna för djur på det vis som jag gör. Då är min enkla motfråga till det: Varför skulle det vara det, då man kan lära sig så mycket om sig själv genom båda dessa områden ? Tror dessutom att många som haft eller har det jobbigt finner en stor tröst i att umgås med just djur eftersom de accepterar en för den man är utan att lägga någon vikt vid ytan. Där spelar det mer roll hur man är. Inte vilken fasad man har med sig utan helt enkelt bara vem man är. Är man snäll mot dem får man så mycket tillbaka.

Hejsan på er allihopa. Igår sa jag till mig själv att det blivit dags att städa bland hushållen i Sims 3 lite grann. Det är en sådan där tråkig sak men ibland behövs det en ordentlig genomgång. Hittade några som jag kunde kasta bort helt, sådana som jag bara börjat på eller aldrig spelar av någon annan anledning. Så nu har jag fått lite mer ordning bland filerna. De bästa hushållen som jag spelar mest med har jag ändå ute hos föräldrarna på deras dator. Visst kan det vara lite irriterande ibland men samtidigt så gör det ju att jag ser fram emot helgerna mer. Visst är jag social med men det hinner ändå bli en hel del dataspelande där med. Om jag inte väljer att göra annat och nu på sistone har jag ju tittat en hel del på sport med. Hur som helst så hittade jag igen en Sim här hemma som jag saknat att spela. Eller jag vet inte varför jag inte hälsat på med hos familjen Williams.Ni vet den där något röriga samlingen jag gjorde där pappa Donald är Den fria världens ledare. Han bor ihop med sin nya fru Tamara,deras lilla tös Tamina också är det dottern Stella och fosterfickan x. I hushållet ingår ju såklart också även dottern Liberty men för tillfället har hon åkt iväg för konststudier på simsuniversitetet. Så hon planerar för ett feamtida jobb inom den banan. Dessutom är hon ju tillsammans med deras granne så snart lämmnar hon boet helt för att flytta in hos Hank. Jag tror det blir bäst så den här gången.Det kanske inte blir någon ranch men väl ett trevligt hus i förorten med möjligheter till trädgård och att ha en hund.

Såg som så många andra på finalen av melodifestivalen i helgen. Har ju inte orkat engagera mig lika mycket i år eftersom jag tycker att startfäetet i deltävlingarna varit så väldigt spretande. Visst är det kul att tävlingen åker ut i landet men samtidigt blir det också lite för mycket och lite för tjatigt med så många deltävlingar. Hur som helst så tycker jag nog att det var rätt låt som vann till sist. I alla fall om vi ska ha någon chans i ESC. Fast man vet ju adrig vad som går hem där när det väl gäller. Annars så har jg varit väldigt frånvarande från datorn under några dagar. Skönt att koppla av helt emellanåt också. Dessutom när det går så här mot vår måste man ju vara ute och passa på att njuta av när naturen vaknar till liv igen. Lyssnat till svansång och kommit fram till att det verkligen är magiskt att höra när de återvänder.

Ibland när man vaknar på morgonen så känner man det där suget. idag sken solen och det var några grader varmt. En perfekt dag för att gå ut på promenad helt enkelt.Vilket jag också gjorde så snart jag hade fått på mig kläderna, gjort bort morgontoaletten och fått i mig frukosten. Det kan vara så härligt att få komma ut just så här på våren. ja ibland känner man faktiskt att man inte alls har någon lust att gå in. Dessutom var jag ju nära på tvungen att ge mig ut på en runda för att se hur det går med islossningen nere vid hamnen. Den har kommit en bit på väg men bara på den ena sidan. På den andra ligger isen fortfarande som en tunn hinna över men det sparkade betänkligt i den. Lite mer tid och snart är den nog bort helt. Trodde jag skulle få se kniporna men där gick jag bet. Inte en enda av dem i sikte, de som brukar komma så tidigt. Dock så såg jag att de första skrakarna redan hade anlänt.

Nej gården är inte riktigt klar än hos familjen Lewis. Fast det händer lite saker i taget och nu börjar man kunna se skillnad mot för hur det såg ut från början.Det känns som om det verkligen kommer att kunna bli toppenbra faktiskt. Så jag kanske borde låta simmarna bestämma mer själva egentligen men det händer ju ockå att de sätter sig i klistret då Just därför känns det bäst att ändå behålla lite kontroll på dem. Vem vet vad de annars kan få för sig.

Hej på er allihopa. Idag är det verklign jättefint väder här. Solen skiner,fåglarna sjunger och det har börjat att våras riktigt ordentligt. Fast samtidigt så känns det ju som om ljuset kommer lite för snabbt med i år. Det blir väl dock som så att man får ta vara på det när det väl anländer och det är ju alltid lika skönt här i norr. För även om snön är vit och lyser upp den också så är det två helt olika slags ljus vi pratar om. Passade i alla fall på att ta en promenad tidigare just av den anleningen. Ville ju se hur långt våren har kommit men jag skulle samtidigt gå och handla så jag orkade inte släpa med mig någon kamera. Man måste ju klara av att ta de där improviserade promenaderna utan den ibland också. Vintern har i alla fall inte riktigt släppt sitt grepp ännu men visst har islossningen på fjärden satt igång. Längtar tills man kan sitta där nere och, läsa,teckna,skriva eller bara studera fåglarna.Häromdagen såg jag ju några måsfåglar som kom seglande och det gjorde mig också glad men idag blev det bara en kråka, en skata,en duva och några småfgålar som ville visa sig. Visst är de också fina men det är ju roligt om man kan se något annat ibland också. Nog för att jag gillar kråkor&skator med men dem ser man ju året runt. Fast de duger om det inte finns något annat och de kan vara nog så bra att börja med. Samtidigt är de smarta , så de kan vara riktigt svåra att komma nära inpå livet men då lär man sig mycket om dem på vägen. Nej jag är inte helt insnöad på fåglar, utan bara en glad amatör men samtidigt tycker jag att fåglarna är en så bra indikator på hur den övriga naturen runt okring också mår.En sak som kanske inte så många reflekterar över då vi människor jäktar fram här i livet men som jag tycker att fler borde få upp ögonen för. Detta eftersom vi fortfarande har många arter i naturen som det går knackigt för och det känns som allt färre eldsjälar kvar i leden som verkligen brinner för vad de gör. Det mesta av idag har blivit så snedvridet på något vis , tävlinginriktat och väldigt fokuserat på resultat men har vi inte då glömt bort den egentliga målbilden ibland. Det kan man ju i varje fall fundera på.Sedan så undrar jag också hur man kan jämföra tiggeri och välgörenhet. Visst att det kan tolkas olika när man skänker pengar till olika organisationer/fonder men att de skulle ge sig ut och tigga då de har insamlingar det kan jag inte hålla med på helt. Tiggeri är något annat som inte ska jämnställas med med donationer och arbete för välgörenhet. Visst är det sedan synd om de människor som sitter där de gör, utanför så gott som varje galleria i staden eller utanför matvarubutikerna. Men jag tycker man måste ställa sig själv frågan varför det har blivit så och varför det behövs ? Dessutom så kommer det ju också fram att många av dem inte alls har det så besvärligt ställt som vi tror utan att vissa blir utnyttjade i kriminellt syfte.Då är det ju kanske inte så konstigt om man blir fundersam heller. fast det finns ju en hel del intreessanta tankar där, som varför länderna många av dem kommer ifrån tycker att vi ska skicka hem dem igen. Jag har inget generellt mot människor från andra länder utan tycker att alla oavsett de vanligaförhållndena ska få en chans. Samtidigt tycker jag att om man kommer till ett annat land, då får man ju respektera det landets regler&lagar. Ändå så har det inte hänt mycket gällande till exempel hedersvåldet. Fortfarande trots alla så kallade satsningar verkar kunskaperna fortfarande vara skrämmande dåliga kring det och landets kvinnojourer ska gå på knäna.  Det är det ju föresten många andra verksamheter som också gör när det hela tiden bara ska sparas in och skäras ner överallt. Så visst måste man stanna upp och fundera ibland. Jag blev så glad när jag hörde Zinat Al Sadat Pirzadeh prata på TV häromkvällen. För hon sa en så bra sak som jag håller med på. Att om man väljer att flytta hit, så kan man ju inte bara klumpa ihop sig ute i förorterna om man ska få en fungerande integration. Visst finns det äldre som kommer hit och kanske inte kan eller vill lära sig språket men det är så viktigt för att det ska fungera i samhället. Vidare så finns det också de som inte får och hur ska man lyckas nå den gruppen? Nej som sagt det är inte lätt med mångkultur när det finns så många onda krafter på båda sidor. I grunden så bygger ju det mesta på samförstånd men hur ska man kunna föra en vettig dialog då saker spetsas till och man döljer egentliga fakta  och varför ska vi behöva gå in och censurera i böckeroch filmer. Kan man inte bara lära ut till barn och ungdomar att det är en del av vår historia istället. Det kanske vore bättre istället för att sopa ämnet under mattan. Ska jag försöka knyta ihop det här inlägget på något sätt så undrar jag också varför man tror att stödet för SD ökar, när de blir så sågade av både media och det övriga etablissemanget ? För någonstans mitt i all politisk soppa finns det faktiskt vettiga frågor som jag tycker att man borde fundera mer över och diskutera. Att inte prata och stänga ute en viss del av befolkningen tycker jag faktiskt inte liknar något annat än sandlådemetoder.

Nej det hela började med att jag inte var nöjd idag. Inte nöjd alls med hur familjen Lewis hus såg ut. Detta trots en bra ritning som jag utgått från då jag började byggt. Kände att det var något som behövde ändras för att både de och jag skulle trivas med kåken. Så kan det bli ibland. Att det inte riktigt går som man hade tänkt från början ens när man spelar sims. Fast och andra sidan är det något som jag börjar vänja mig vid. Att de har sina egna viljor men då hade jag ju aldrig vågat drömma om att den här familjen skulle bli så bra. Jag gav dem ju visserligen grunden men sedan har de fått göra val själva.

Moff på er alla medhamstrar där ute. Tänkte bara kolla in här och fråga hur läget är med er lite snabbt. Jag var så fantastisk glad då matte lyckades med konsten att slarva bort min sele.Nog för att jag gillar att vara ute men jag verkligen avskyr då hon ska ta på mig den. Jag fattar inte varför jag inte får springa fritt i hennes lya, liksom kom igen vad skulle jag kunna ställa till med ?
Mer än att gnaga sönder någon av de där smala svarta ormarna som hon kallar för kablar eller försvinna in i något hål ? Nej jag är ju så liten och snäll så det vet jag inte. Nu hittade hon den i alla fall oturligt nog under soffan. Så där var alla drömmar om total frihet för hamstern slut. Fast det är klart, det är ändå rätt roligt när jag får komma ut och gå i koppel med. men vi har ju lite delade åsikter om var jag får vara och inte. Själv vill jag vara överallt men matte är intew med på de noterna. Speciellt inte när jag försöker krypa in under allt. Nej då ska hon prompt nog vara där och bromsa min framfart. Dock så får jag ju vara lös i hallen och det tycker jag om. Har jag dessutom tur så kan jag hitta riktigt smaskiga godsaker med som hon gömt. Jag kanske inte har någon vidare syn men jag har andra supersinnen som jag kan använda med. Så idag blev det alltså en stund äventyr och lite samvaro med matte också. Jag fattar dock inte varför hon ska envisas med att ta fram den där stora svarta klumpen. Hon vet ju att jag är alldeles för snabb för att hon ska hinna med att få bra bilder...

Hej på er allihopa. Idag började dagen här med ett riktigt ruskväder ute. Åtminstone var det grått och det såg ut som det blåste rejält. Nej det verkade inte vara något höjdarväder för att gå ut. Trots det var jag tvungen att gå och handla ett par saker. Först när jag börjat gå hem från affären slog det mig att det trots allt kändes okej. Vinden låg inte på så farligt som jag hade trott och det var faktiskt riktigt skönt i luften. Sedan så var jag färdig för att baka cupcakes.. Hade lite ägg som jag behövde göra av med och eftersom det var ett tag sedan jag bakade något så fick det bli vanliga muffins. Så nu har jag några godsaker till vasaloppsoffan imorgon. Nog för att jag hade köpt hem en del annat med tidigare men sändningen är ju lång så det kan behövas mer än ett fika. Ibland får man lust helt enkelt till att svänga ihop npgot som inte är allt för avancerat vill säga. Annars är jag nog rätt ointresserad av sådana där sysslor men jag försöker i alla fall lära mig en del och muffins ska man väl i alla fall klara. Hade dock inget florsocker hemma så det fick bli något slags nödfrostning med mjölk, vaniljsocker, smör och philadelphiaost istället. Får se om de går att äta men nog tror jag att de ska slinka ner. Hur som helst så blev jag dessutom så glad när jag var ute. Orsaken var att jag fick syn på ett gäng måsfåglar som seglade på uppvindarna. Ibland tycktes de nästintill stå helt stilla i luften. Våren kanske är på väg i alla fall trots snöfallet vi fick häromdagen men det känns som att det är lite för tidigt.

Än vågar man inte ta ut något i förskott men jag längtar tills det torkar upp så jag kan sätta igång och fota lite modellhästar. Försökte häromdagen men nej det var lite väl blött ännu...och att fota skimlar i snö är ingen vidare idé. Det blir helt enkelt kanske lite väl mycket av tårta på tårta, vitt mot vitt.  Fast jag har ju visioner då det gäller Baronessa framöver!

När allt sedan var klart så tog jag mig i kragen och städade åt Meeko. Trodde inte han skulle vakna alls men det gjorde han . Så han fick springa en stund i hallen innan det blev dags att gå in då jag skulle se på tv och stöka undan efter baket. Det gick inget vidare kan man säga för Fredrik i skidskyttet, men det tror jag det för där blåste det visst storm. Så jag undrar vad det är bli här i natt. Nej jag är glad att man får vara inomhus. Vidare så vaknade hamstern till en stund ikväll med. Han fick komma ut men han var så pömsig att han nästan somnade när han satt hos mig. Fast det är just då man kan passa på att mysa med honom också, när han är sådär lugn för ananrs är det ju mestadels full fart hela tiden utom på dagtid då han sover förstås. Jag kom i alla fall på en passande vaggvisa åt honom nämligen Klättermusens vaggvisa, fast jag kanske borde göra en hamstervariant av den ? Nu har han i alla fall gått in och lagt sig igen efter en stunds stök med sitt hus och jag funderar på vad jag ska se ikväll. Har int bestämt mig riktigt än om jag trots allt ska se Andra chansen på mellon eller om jag ska leta efter någon bra serie/film. Igår såg jag ett intressant program på kunskapskanalen om dvärgflodhästar så något ska jag nog kunna hitta bland alla tablåer.

Nu börjar äntligen gården ta form för familjen Lewis. Eller ja grunden hade jag ju redan börjat på sedan förut men det går framåt med designen. Om man kan kalla det för det när man fortfarande bygger. En del golv har dock kommit på plats och tapeten på ytterväggarna är också klar. Så det händer saker så smått. Allt medan de sliter för att få in mer pengar så att de ska ha råd med att göra de större sakerna. De får dock ta det lite eftersom , som man faktiskt måste göra ibland i verkligheten med. Bernadette har ju som tur är kvar sitt jobb som köksmästare så den vägen ska de väl alltid kunna få in lite kontanter. Dessutom säljer de bakverk som till och med zombiesarna inte kan motstå!

Nu ska ni få veta vad som kan göra mig fundersam över hur det är ställt i samhället idag. Gick runt lite på Moviestarplanet som jag brukar göra och samlade. Fast jag var ute helt i mina ärenden och yttrade inte ett ord. Däremot var det en hel del folk inne, men jag ska komma till saken. Såg att en tjej skrev: Du är för kort!
Det är inte första gången jag möter den reaktionen och knappast den sista men ändå tycker jag att det är så trist när det går så långt på ett spel . Ett spel som påstås vara för barn och som ska vara roligt. Jag vet att min figur är lite kortare än de andra, varför har jag ingen aning om men det har alltid varit så. Det är inget som jag funderar över till vardags eller tänker på. Nu kanske jag överreagerar men tänk om man skulle skriva/säga något liknande till en person i det verkliga livet. Då hade det bara varit elakt och jag tycker det blir så onödigt att uttrycka sig på det viset. Jag menar det är ju verkligen inget konstigt. Det finns ju korta,tjocka,smala, långa människor utanför nätet så varför skulle det inte kunna finnas figurer på MSP med som motsvarar det ? Nej allla är vi tack och lov inte stöpta i samma form som Barbiedockor. Tänk hur trist det skulle bli om det vore så ? Dessutom så vet jag att långa människor irl inte har det så roligt heller utan att det kan vara minst lika svårt att hitta kläder som passar som när man är kortväxt. Tycker dock att det gått för långt då man börjar anmärka på utseenden på en tecknad figur. Då är i alla fall något i min värld fel. Fast jag vet inte det kanske bara är jag som är ute och cyklar igen men när man får höra sådana saker blir man ju inte så sugen på att spela längre. Så jag förstår de som väljer att sluta av olika anledningar för visst märks det att det har blivit mycket hårdare &kallare klimat även på MSP. Somliga ifrågasätter ju också sidans regler men många av dessa verkar göra sitt bästa för att ifrågasätta dem. Nu tycker jag att en del av kritiken kan vara befogad men inte allt negativt som skrivs stämmer heller. Om man nu tycker att sidan blivit så tråkig och barnslig kan man ju alltid välja att sluta istället för att sprida skit i forumet. Så resonerar åtminstone jag. För trots reglerna är det ju skrämmande lätt att låtsas vara någon man inte är, men det gör det åtminstone lite svårare om folk rapporterar de saker som förekommer. Sedan så tycker jag att det borde vara självklart även på nätet att man ska behandla så som man själv vill att andra behandlar en. Det är långt ifrån något som är svårt eller konstigt. Är man taskig så kommer det i regel alltid tillbaka i slutänden och biter en i baken. Också kan man inte heller vara nog försiktig med vilken information man delar när man vet vilka fula fiskar som kan förekomma där ute. För även om man tror att inget kan hända en själv, så kan det ju faktiskt göra det och man vet aldrig vem som råkar ut för saker eller när.Så det är långt ifrån bara att skriva, utan man får faktiskt lov att tänka efter också.

Moff, moff på er alla kära medhamstrar där ute som an någon okänd anledning har kilat in här. Tjaba till era små ägare också så de inte behöver känna sig utanför också. Annars blir det kanske lätt så att de blir lite utanför då vi sätter igång med vårat hamstersnack. Vad vet jag ? Nåja nu var det ett tag sedan jag lyckades vakna före matte och komma åt att sno tangentbordet en stund. Nu har jag däremot lyckas så jag tänkte bara jag måste få berätta vad som händer i mitt liv just nu. Igår började det hela med att hon hade en märklig varelse här. Som en liten variant av hon själv nästan. Jag ser ju inte så bra så jag var tvungen att krya riktigt nära, nos mot näsa för att se men hon verkade också vara snäll i alla fall. Jag var nöjd då jag fick springa runt i hallen en stund som jag brukar. Det har jag gjort nu på morgonkvisten med.

Hejsan på er alla . Nu tänkte jag hinna med att titta in hit en liten stund. Detta efter en händelserik dag. Eller ja det kanske beror på hur man ser det men rolig har den i varje fall varit. Jag kände mig mycket piggare imorse så det jag känt av förkylingen kanske bara var ett skrämskott. I alla fall så får jag välja att tro det. Nåja skönt att den inte bröt ut . Hur som haver så har jag umgåtts med systerns ena tös i några timmar. Från eftermiddag till kväll. Trevligt med lite annat sällskap bara Meeko ibland med, föresten så tittade han ut ur sitt hus en stund så tösen fick träffa honom. Det gick bra, han undersökte henne men jag tror att han var lite avvaktande med eftersom han inte känner henne. Fast han hälsade i alla fall fint innan han sprang in och gömde sig under lavoaren. Sedan så ägnade vi resten av tiden åt en del pyssel också umgicks vi bara och hade det trevligt. Visst blev maten mer av skräpvarianten men det kan man ju få unna sig någon gång ibland med. För det är ju inte allt för ofta det händer ändå. Försöker att bättra mig och lära mig lite mer på den fronten , men nej det är inte ett av mina större intressen. Det kan jag i alla fall konstatera, men jag har aldrig heller varit så road av att laga mat, det är sådant som andra gör bättre också måste man ju faktiskt äta något. Nu håller jag som bäst på att varva ner framför tvn med ett avsnitt av Stalkers. Riktigt vad jag ska pyssla med imorgon vet jag faktiskt inte. Jag brukar ju göra så att jag tar dagarna som de kommer men jag började ju på en skiss imorse så den ska jag väl jobba på att färdigställa. Sedan har jag ett par simmar som snart tjänat ihop tillräckligt mycket slantar för att kunna flytta. Så då är det perfekt att jag rotat fram den bok jag hat med 300 ritningar! Bygger man inte efter någon av dem exakt så kan man ju alltid hitta inspirationen där För det är ju inte alltid man kommer på hur husen ska se ut. Fast det brukar lösa sig allt eftersom man håller på att bygga. Också beror det ju på hur kreativ man är, vissa dagar kommer man på en gång på hur det ska vara och andra dagar så tar det längre tid. Nu tror jag i alla fall att jag har hittat en bra grund så vi får se hur det artar sig så jag väl börjar jobba!

Det händer i alla fall en del saker också har jag ju en bok var att läsa av de som jag köpte på rean så jag kanske ska sätta tänderna i den. Först så tror jag dock att jag ska jobba med något av de andra projekten jag har liggande på lut Börjar man beta av dem ett i taget så borde de ju bli mindre och till sist kan man drömma om att den största delen av dem ska bli slutförda. Fast jag arbetar i alla fall för det och det är ett framsteg.

Nej nu ska jag gå tillbaka till soffan, god kväll på er /Connie

Ja nu kanske det har blivit dags att familjen Lewis visar upp sina hästar. De har ju inte mindre än tre stycken för tillfället. Fast det är två föl som de hoppas kunna utbilda. För planen är att de ska flytta också får Odin säga upp sig från jobbet och arbeta hemma istället. Tror det kan bli riktigt lyckat till sist. Jag som inte hade tänkt att de skulle ha djur ens från början också väljer de, de vägen av sig själv. Det är lite roligt.

Morgon på er allihopa. Hur är läget mer er en så tidig morgon som denna ? Visst hade jag kunna sova ett par timmar till men det är egentligen lika bra att komma upp och starta dagen. Fast ibland är vissa saker så typiska. Känner mig vissen igen med snuva &frossa så det är väl någon vårförkylning på gång, lagom till att ena syskonbarnet egentligen skulle komma och hälsa på imorgon eftersom de har lov. Fast så typiskt brukar det ju bli att förkylningarna oftast kommer när man inte ber om dem. Nåja får försöka dricka te och hoppas att jag kan skrämma iväg bacillerna den här gången för man blir väldigt less på dem då man haft dem så mycket den här vintern. Nåja nu var det inte förkylning jag tänkte skriva om idag. Nej jag tänkte istället berätta om en helt fanrastisk bok som jag läste ut igår. Ja jag hittar inte på heller. Dock så är jag kanske lite partisk eftersom jag älskade hennes första bok med. Den här andra var minst lika magisk och spännande. Med andra ord så kunde jag nära på inte släppa den förän jag hade läst ut den. Det om något måste räknas som ett bra betyg. För er som inte kollat in här tidigare och sett då jag nämnt den så handlar det om Vägen mot Bålberget av Therese Söderlind.Dessutom så satte den igång en massa tankar hos mig med. Funderingar och frågor på hur det såg ut under Häxprocesserna i resten av Ångermanland. Det är ju inget ämne som det har pratas om speciellt mycket kan jag tycka. Ibland kommer den här hemska perioden i vår egen historia upp till ytan men den faller lika snart in i glömskan igen. Varför är det så ?, då man borde prata om det och diskutera de där frågorna som fortfarande finns där. Nej allt som finns kvar är kanske några minnestenar över de arma kvinnor som förlorade livet på grund av att kyrkans makt var så hemskt stor. Fast när man skalar av alla lager av historia så framgår det tydligt att de bara var människor precis som oss. Det kanske är därför som man fortfarande kan känna att det är ett ämne som fortfarande berör. I alla fall när man får kunskapen om det. Då finns det verkligen så många berättelser som ligger under ytan och bara väntar på att få bli upptäckta. Fast det kanske är så att man måste vara lite av en historienörd för att ha lusten till det ?

Vad vet jag. Har alltid tyckt att det ämnet varit kul, i alla fall på lokalnivå.

Annars så väntar en del saker som man måste göra. Som vanligt så är det ju alltid också ska jag förstås se på Jordskott ikväll om jag orkar.

Snart är gården äntligen färdigbyggd och familjen Lewis kan börja koncentera sig på andra saker . Andra saker än att ständigt behöva jobba på sitt hem. Fast lite arbete fattas det ännu men det börjar i alla fall likna ett litet mysigt ställe.Som jag tror har det allra mesta som de kan tänkas vilja ha. Visst jag kanske inte är helt nöjd med stallet, så om det är något jag skulle göra om är det planritningen där men samtidigt måste de ju ha något litet eftersom tomten inte är så stor. Då blir det helt enkelt så att det får duga också får jag se vad som händer när Menuette får sitt föl. Jo hon är dräktig men först och främst så hann de med att skaffa en framtida kompis också åt det, Foxtrot heter han och är ett brunt hannoveranarföl. Lägg då in i planen att jag inte ens hade tänkt att de skulle få ha några djur från början men nu har det ju visat sig att de älskar hästarna. Som allt annat är teorin kanske lite trist men de tycker verkligen om den fyskiska närheten till dem. Så därför var ju valet att skaffa Menuette åt dem från början inte heller svårt.

Nej jag har verkligen inte orkat engagera mig alls så mycket i melodifesitvalen så mycket i år som jag brukar. Int fö att jag är något jättestort fan av cirkusen men den här gången har mitt intresse varit svagt. Delvis så har jg inte trillat dit hlet för någon av låtarna ännu även om det finns några som har varit bra men största anledningen till att jag inte orkat följa mer än de första deltävlingarna är Felippa Bark. Visst kan jag förstå om en del av hennes skämt är roliga men jag tycker samtidigt att några av dem varit riktigt poänglösa också. Tror faktiskt att hon gör artisterna mer nervösa och osäkra ibland än de skulle behöva vara då de sitter i green room. Sedan har jag ju hört om alla skivor som kommit ut innan första egentliga releasedatum med och hur gör man då ?
Nej tycker sedan att det fokuseras väl mycket på artisterna ibland mer än själva låtarna så då känner jag att det får vara.Igår satt jag och såg på en så otrolgit fin film på Horse1 istället och sedan blev det lite Maria Wern med. Just nu sitter jag och ser på skidor eftersom VM ska avslutas. Annars är det mestadels en lugn dag. Försökte sitta ute en stund och kolla in fåglarna men jag vände som siskorna snabbt in i skydd då det var rena stormen också är det plusgrader.Så snön försvinner i väldigt snabb takt just nu men det är ju fortfarande sådär kallt i luften vilket gör att det känns lite kymnigt och gråkallt. Om man kan så sitter man hellre inne helt klart. Vidare så gäller det väl också att försöka göra bort en del måsten som alltid. Fast det blir lite som Skalman skulle ha sagt att man inte gillar sådana ord men ibland är man ju tvungen till att ordna en del saker först. Slapp dessutom att behöva gräva fram Meeko eftersom han inte hade stökat ner allt för mycket. Han stack fram nosen också men var för trött och kom inte ut så har jag tur får jag väl kanske se honom tidigast ikväll.