Hejsan på er!

Hejsan på er alla ni läsare där ute som kollar in just hit på min lilla blogg idag. Somliga av er kanske gör det regelbundet för att kolla vad jag skriver om. Om det har kommit något nytt inlägg medan vissa andra av er kanske brukar göra det mer regelbundet, Oavsett vad så hoppas jag att ni alla hittar något som ni gillar som får er att vilja öppna bloggen igen och inte bara klicka bort den. De senaste dagarna har det varit ett fasligt blåsväder men idag så hade det lugnat ner sig så jag passade på att gå ut på en liten promenad i solskenet. Man kan ju inte bara spela Sims 4 :). För om man gjorde det skulle man inte få så mycket annat gjort heller. Nej hur som helst så kanske en del av er undrar hur det går med lilla Theodor.
Så jag tänkte att det kunde vara dags för ett inlägg med viss guldkant på igen. Han har blivit så härlig och fin på aööa sätt och vis. Ju mer tid som går , desto mer visar han av sin underbara lilla personlighet. Han älskar verkligen att klättra, det gjorde ju Ariel med sedan är han också lik henne på det sättet att han genast ska ner på golvet om man håller i honom. Men samtidigt så kan man utan problem mysa med honom i soffan och man får ligga som en pinne åd han kryper in i tröjärmen.
Sedan är han lite mer avvaktande inför nya föremål men bara han får försäkra sig om att det inte är något farligt så då är han framåt.
Hamstertvätt pågår, det gäller att hålla koll på alal de där fina lockarna
Sedan tycker han ju verkligen om att krypa in i kartonger, skåp och allt som han kommer åt.
Möblerade om lite åt honom så nu har han fått många bra naturtrogna utsiktsplatser eller platåer som han kan ta sig ner via om han får för sig att gå i taket. Sedan har ju inte mina övriga gossar varit så förjtusa i kojjor men...
Men det verkar Theodor uppskatta eftersom han genast skulle undersöka den så nu får jag väl se hur länge den håller eller om han gnager sönder den på en gång som Ariel gjorde med den här modellen.Också är han verkligen en liten fena på att klättra så ibland undrar jag om det är en guldtamarin som har flyttat in och inte en guldhamster!
Nog har han fått koll på läget alltid och lärt sig klättra minsann! Så eftersom han och Ariel varit sådana fenor på det tror jag inte på pratet om hamstrar som icke-klättrande ökendjur längre. Att de har sämre djupseende ja, men de hänger nog mer ihop med att de är nattdjur än det där andra som en del försökt påstå.För hur skulle de annars klara sig i det vilda om de inte kunde klättra och ta sig undan alla faror som finns? Sedan består en öken inte enabart av sand heller utan där brukr även finnas gräs, palmer,klippblock och annat som också ingår i deras naturliga miljö.Vidare så påminner jag också om att de är gnagare och hur bra är det då med plastburar som kan innehålla både farliga gifter och dessutom bli vassa kanter på om de råkar gnaga upp ett hål, kanter som de kan skada sig på. Fast det största problemet är att många gallerburar som finns i handeln idag är för höga men på alla mina hamstar jag haft så har jag aldrig fått en som haft några som helst svårigheter med just gallret.  Att de gnager på det ser vissa som stress och sterotypt beteende, eller att de klättrar men jag skulle säga att det finns olika sätt att se på de där sakerna med. Visst kan gallergnag vara stereotypt om de till exempel inte gör något annat än att hänga på gallret. Om de gör det en stund ibland mellan varven så tolkar jag det som ett försök till att få komma ut en extra stund och ibland kan det ju fungera men på dagtid så ligger de ju och sover men det är klart, om en hamster själv skulle få välja skulle de vara som min Ariel som ville ha 32 kvm bur att bo på och var och en gör nog istt bästa för att ens djur ska vara nöjda och glada.
Sedan så har alla hamstrar olika personligheter och faser i livet. Som ungdjur vill de ju gärna utforska mer och precis så var min lilla Stuart Little som jag ju hade från det att han var liten. Han älskade att gå i taket och navigerade lika bra där som i rättvänt tillstånd, Fast sedan blev han för baktung och kom inte upp lika lätt men nog skulle han ändå försöka. Så nej , klättring är inte enbart dåligt för dem men man får ju hålla noga koll på dem då de sätter igång!
 
 

Hejsan!

Hejsan på er alla ni läsare som kollar in hit på min lilla blogg just idag. Hade först tänkt vänta en till dag med att skriva men så dök det upp en sak som gjort mig skrivsugen. Media i Svergie brukar ju vara snabba på att plocka upp saker som händer utomlands så varför har de stora medierna inte skrivit något om SeaWorld och deras beslut om att lägga ner programmet med späckhuggare i marin showerna ? Eller är det bara så att jag har missat det helt men jag har ju både följt nyheterna via tv och läst tidningar men inte sett något.F örän jag surfade runt på nätet igår och läste att Tilikum var död :/
Ända sedan jag såg dokumentären Blackfish har hans tragiska historia funnits med mig men kanske är det alltså så att han äntligen har fått frid i sin valhimmel.För om jag nu är rätt informerad så hade han dessutom varit sjuk en längre tid som inte är allt för ovanligt med äldre marina djur i fångenskap. Att de råkar ut för stressrelaterade sjukdomar är också en av anledningarna bakom varför man nu alltså väljer att avsluta det här kapitlet i parkens historia. Vidare får jag dock säga att jag har förståelse kring det vidare resonemanget för vad som ska hända med de kvarvarande valarna som befinner sig i fångenskap världen över. För det skulle aldrig fungera att släppa dem fria då majoriteten av dem är uppfödda just i fångenskap och inte vet hur man skaffar mat på egen hand. Se bara på vad Keiko lärde oss....han fick visserligen simma i frihet på sluter men sökte ju ändå upp människor för att han hade varit allt för lång tid i fångenskap och var van vid närkontakten. Fast man måste ju såklart göra sitt yttersta för att djuren ska ha det så bra som möjligt med den tid de har kvar i livet. Något annat är det ju inte tal om. Sedan är jag lite kluven samtidigt för när det gäller Svergie så har vi ju delfinerna på Kolmården. Var själv där 1994 och fick se en fantastisk show med Flip som stajlade runt bassängen på stjärtfenan. Sedan fick jag en magisk kontakt med Sharky genom glaset i Lagunen som jag aldrig kommer att glömma. Hon såg verkligen rakt på oss med den där speciella blicken de har. Så jag har svårt att tro att allt för dem är dåligt ändå och man gör nog det man kan för att de ska ha det så bra som möjligt ,annars skulle nog aldrig Flip ha levt så länge som han gjorde heller! Om de nu inte mådde bra menar jag. Hans maka Vicky är ju kvar fortfarande och lever än så länge och har hälsan :) . När det gäller de delfiner som dött sedan starten så kan man knappast beskylla enbart fångenskapen för alla dödsfall heller och Komården har alltså idag bara 3 vilfångade delfiner resten är uppfödda där och skulle likt SeaWorlds späckhuggare aldrig klara av ett liv i det vilda.Också vet vi ju hur det gick med just Keiko som kanske egentligen redan var för gammal och hade varit i fångenskap för länge när de släppte honom. På slutet kom han ju att söka upp människor för att han var så invand med det och alltså så klarade han ju inte alls av den där omställningen. Så därför kan jag tycka att alla sådana planer är grymma och bortkastade. Helst skulle man ju se att de fick vara vilda men om det nu inte går att återanpassa dem vilket tyvärr historien med Keiko visar så ja då alternativet att slippa uppträda åtminstone inte är så dumt ändå

Hallojsan!

Hejsan på er alla ni läsare där ute som klickar er in hit till min lilla blogg just idag.Somliga av er kanske regelbundet klickar er in för att se om jag har skrivit något nytt men för vissa andra kanske det är allra första gången ni öppnar min lilla blogg. Oavsett anledning till att ni kommit hit så säger jag hej till er alla.Nu så kan jag nog säga att det börjar gå mot vår så sakteliga även här uppe i norr fast nätterna kan ju fortfarande vara kyliga så ännu dröjer sig vintern kvar för en period till. Fast det är ju just precis så det brukar vara varje år men samtidigt så känns det som om allt går ett par veckor fortare nu på grund av klimatförändringarna. Man får bara hoppas att det inte ställer till det för flyttfåglarna som börjar komma tillbaka till våra breddgrader igen. Fast nu var det inte det som jag tänkte skriva om igen idag , nej utan i själva verket så ville jag bara tipsa om en jättefin film som jag sett på tv i veckan: http://www.svtplay.se/mote-med-polarvargen
Även om jag kan tycka att han utsätter sig för en onödig risk så ser man ju samtidigt hur otroliga och intelligenta varelser det där är. Varför är det då så svårt för oss att samexistera med dem .Det har jag nog fortfarande svårt för att fatta för egentligen är det ju stora hundar det handlar om. Visst finns det vissa skillnader i dras språk, det gör det men man kanske kan beskriva det som att de pratar med olika dialekter och utan den ena skulle den andra heller inte finnas i människans tjänst och normalt är det verkligen skygga djur som håller sig undan oss tvåbennigar. De gånger det går snett är det oftast vi själva som från början ha skapat problemet men ändå är det vargen som art som får bära hunduvudet. Det tycker jag är så fel för om vi nu är satta att förvalta vår natur varför tilltås då tjuvjakten på rovdjur i nationalparkerna ? Man har ju länge vetat att det har förekommit ändå kommer det fram först nu i rapporterna..nej det tycker jag inte stämmer överens med bilden av en bra förvaltning.Sedan kan jag kanske acceptera att man måste ha viss avskjutning men samtidigt tror jag att naturen är rätt bra på att reglera det själv , det är så vi lägger oss i för mycket som det blir problem också vill jag även passa på att undra varför bara en liten klick i SJF får komma till tals i media. Varför frågar man inte alla de andra som faktiskt har röstat för att vi ska få ha kvar rovdjuren i vår svenska natur?
Och varför visar media en så ensidig bild så att det är skrämmande? För det är just okunsakp som är dn största roten till rädslan men så länge vi inte uppträder hotfullt så attackerar de ju inte heller oss.
Sedan att vargen tar hundar ja...det är väl inget ovanlgit eftersom de är så nära släkt heller, men varför tänker inte jägarna på det då om man går ut i ett vargrevir för att söka andra villebråd? Nej det finns onekligen många bra frågor men jag vet inte om det går att hitta svar på dem alla, för i sådana fall tror jag att den där bilden måste förändras och att viljan måste finnas att bevara ekosystemet annars tror jag vi kommer att få en väldigt död skog i framtiden.
 
 
Det ter mig fortfarande verkligen märkligt varför den ena är så omtvistad för sin existens
Medan den andra är människans bästa vän och troget finns där i vår tjänst, för egentligen pratar de ju samma språk och hur började relationen en gång i tiden?
 
Det närmsta jag kommit levande björn är på djurpark, annars har jag bara sett spåren av en i det vilda men jag var inte rädd  den gången då pappa och jag spårade utan tyckte snarare att det var väldigt intressant och läroikt att få se hur den vandrade. Sedan pratade vi hela tiden och då håller sig djuren undan.
De här två rådjuren räddade vi undan en lös hund som sprang och jagade dem. Det påminner mig om varför man ska ha hunden kopplad i skog&mark då man inte har kontroll på den. För vad händer om ens hudsjur skulle döda eller skada ett djur allvarligt och nu menar jag inte möss eller sorkar.
Räven ser man ju till då och då rätt nära bebyggelse då vissa individer blir vädigt orädda.den här hade jag turen att överraska en gång då den jagade en sork över vägen.
Vissa säger ju att älgar är farliga och visst, alla djur kan försvara sig om de blir hotade eller känner sig trängda. Jag har dock aldrig känt mig rädd i deras närvaro men jag undrar om det inte är ett vanligt fel som folk gör. Endera att man blir rädd eller att visa övermodiga individer försöker gå  för nära. Fast det är två helt olika saker med att se djur i det vila kontra djurpark/hägn
För visst är älgkalvar bedårande söta pch himla kramgoa men ser man dem i det vilda eller ett kid så ska man låta dem vara om man inte är säker på att mamman har förolyckats på något vis. Det är alltså se men inte röra som gäller. Har man tur så kan man få komma dem riktigt nära i hägn och där kan man kanske få den bästa bilden av dem samtidigt som man lär sig förstå hur naturen faktiskt fungerar.
Sedan tycker jag också en sak som folk ofta verkar glömma bort är att alla ungdjur faktiskt har en naturligt nyfiken sida men träffar man på dem ute i naturen är det vi som människor osm måste backa undan om de blir allt för närgågna för de har inte förstånd alla gånger till att göra det själva och ibland är ju inte mamman i närheten och kan säga ifrån åt dem på skarpen. Man ska alltså inte mata söta björnungar vid vägkanten! Samt att om man har tamdjur det vill säga nöt,häst eller får så har man alltid ett ansvar att se över stängslen om man bor i ett rovdjurstätt område. Nu vet jag att det råder delade meningar också här för vissa säger att vargen inte tar större byten på egen hand medan en del påstår att de visst kan göra det men personligen tror jag att det är relativit ovanligt ändå. För det är smarta rovdjur som vet sina begränsningar och för att lyckas ta en älg helt på egen hand krävs det nog att älgen endera redan har blivit skadad, är gammal eller kanske sjuk. Den bilden har jag fått efter att ha sett hur de stora flockarna i Kanada får följa efter bisonhjordarna i flera veckor för att ens kanske ha chansen att kunna nedlägga sitt byte till sist.  Det talar ju alltså för att det inte kan vara speciellt vanligt förekommande ändå. Sedan så ahr det ju ocksp visat sig att många gånger där får blivit rivna så har den skydliga inte alls varit varg utan i själva verket mer vanligt med lodjur eller förrymda jakthundar  som ställt till det. För dessutom så får tamdjursägarna ersättning för det rovdjuren fäller men ändå tycks ju inte det vara nog då vissa försöker beskylla svält bland renar på våra örnar.Nej då måste väl ändå vara något uppåt väggarna fel och sedan vet jag inte hur myndigheterna tänker då de inte räknar in antalet vargar som skjutis via skyddjakt och alla som försvinner spårlöst i den totala kvoten heller för vad som faktiskt fick skjutas. Då urholkas ju genetiken ännu mer än vad den redan gjort och hur kan vår statsminister säga att de vill se en korridor efter kusten som ska göra det lättare för vargar att vandra in norrifrån för efter ksuten bor flest människor och samerna har renbetesland ända ner så hur ska det fungera i praktiken då de få som lyckas just endra skjuts bort eller försvinner spårlöst?
Nej jag får inte det att gå ihop helt enkelt men jag hoppas på att mer kommer att göras åt problemen som nu har blivit synliga. Sedan tror jag det kommer att ta lång tid innan vi ser någon ljusning i tunneln Men jag tycker att det är vår stora skyldighet att se till att vi blir bättre på de här områdena med också tror jag att skolan skulle vinna på att lära ut mer om djur&natur igen på alla stadium för vissa unga tycker jag verkar ha en mycket tråkig nedsättande bild adessa ämnesområden fortfarande.
 
 

Hejsan!

 
 
Jag borde ha lärt mig en sak då det gäller Sims 4 vid det här laget. Ibland blir det väldigt långt ifrån det man har tänkt då man skapar sina karaktärer. För trots att man väljer personlighetsdragen så har simmarna ändå mycket egen vilja och gör som de själva har lust. Visst går det att justera nivån av det men jag tycker alltså att spelet blir mer underhållande när man låter mätaren stå på mitten så de får lite att säga till om. Skulle man styra precis allt så tror jag att det skulle bli mycket tråkigare.
Här har ni alltså mina två senaste karatärer. Två systrar som från början bodde ihop men man kan faktiskt inte tro att de är systrar för de är totalt olika varandrs. Eller ja en del intressen har de gemensamt men den ena jobbar som astrinaut medan den andra är kock.
Flyttade in dem i ddet här lilla huset i Oasis Springs och jag trodde nog de skulle trivas.
Var rädd att den ena hade fösvunnit helt uppe i rymden när det såg ut så här ett tag, lyckligtvis återvände hon till skärmen då hon kom tillbaka hem till huset.
De åkte på semester över en dag för att hitta sig själva och mjo när de kom hem sa båda upp sig från sina dåvarande jobb och inledde nya karriärer.
Sedan flyttade de båda isär och den ena fick det här fina huset. Ja egentligen tänkte jag bygga ett nytt modernt och futuristiskt ställe åt henne men när jag var färdig såg det ut så här istället. Ett mysigt lite hus som väl blev något slags mellanting på saklan mellan gammalt och nytt.
Fast jg måste ju säga att jag är nöjd med bygget då jag exprimenterade lite med delade nivåer. Visst saknade jag att inte kunna ha dörren på bottenplanet men det kanske är något man vänjer sig vid fast det var faktiskt en av sakerna trean var bättre på. Så det kan jag ju sakna lite men samtidigt så kanske man vänjer sig vid det här sättet att bygga med för det går ju trots allt att variera en del och det är så mycket enklare med det nya verktyget med att placera ut grunden bland annat. Tror jag börjar få tankar på ännu en karaktär med , kanske tack vare att jag gjorde systrarna Brennan.
 
 

Hejsan på er!

Hejsan svejsan på er alla ni läsare där ute som klickat er in hit just idag för att kolla om jag har skrivit några nya rader sedan senast. Jo ibland så händer det att skrivandet blir lite mer sporadiskt men det händer ju såklart ändå en del saker här. Bara det att allt kanske inte är värt att berätta om fast det beror ju på hur närgången man vill vara men alla små detaljer behöver man ju inte blogga om. Fast nu känner jag alltså att det är dags att komma med en liten uppdatering igen så ni får något roligt att läsa om och lite fina Theodor- bilder att beskåda. För varje dag som går så blir han mer och mer hemmastadd det lilla guldkornet. Ja det verkar som om matte har haft lika stor tur igen och full av hyss det är han. En av hans favoritsysselsättningar är att krypa in in armen på mattes collegetröja om hon har en sådan på sig då hon sitter med honom i soffan.Det är dessutom inte alltid som man behöver ta samma väg ut som man tog sig in så då händer det att matte får ligga som en pinne med hamster innanför tröjan! Ett sådant litet buskorn!
Theodor älskar majskorn och får ett ibland som gosi men....
Mattes försök att ge honom en bit av en majskolv för att vara extra snäll fungerade dålgit Endera visste han inte vad han skulle göra med den eller så var den inte alls god för den torkade ihop över en natt. Nej de är ju olika och han föredrar helt enkelt att få maten uppdelad innan den serveras.
Som ni ser har lillen lärt sig att klättra över brädan,det ingår helt klart i hamsterskolan hos matte.
Fast det innebär ju att man får hålla koll på honom mer då han är ute och far för han är duktig på att ta sig upp, här satt han och spanade på en kartong som står under sängen.
Döm om min förvånnig när han sträckte på sig och lyckades med sin plan. Sedan fick matte dra fram lådan som stod närmast och försiktigt lirka fram kartongen där den lilla hamstern satt och verkade vara så nöjd med sitt tilltag under locket.

Hallojsan!

Hejsan på er alla ni läsare som råkat klicka er in hit av en eller annan, ibland lite oklar och kanske aningens diffus anledning. Ja hej såklart även till den lilla skara som följer min lilla blogg mer regelbundet och brukar kolla vad jag har för mig. Det kanske har blivit lite mycket tillpälsade bilder på senaste tiden men det är lätt hänt att det blir så då man har ett litet guldkorn inneboendes som tycker om att hitta på sina små hyss. Fast idag ska jag försöka skriva om något helt annat tänkte jag. Ett intressant ämne som dök upp under en härligt vårpromenad i solen. Vad skulle du göra om du vann en massa pengar? Ja den frågan är ju faktiskt kanske inte alls så lätt att svara på som man först tänkte sig. För många är idéerna på vad man skulle vilja göra men sedan skulle ju inte allt gå att genomföra. Fast man måste ju få fantisera lite och om jag tänker efter så är det en tre -fyra saker jag skulle komma på att jag skulle göra om jag vann sådär otäckt mycket pengar. Först skulle jag vilja resa till Irland och vandra omkring i Connemara. Det är en sådan där dröm som jag alltid haft och den finns med på min att göra lista helt klart.
 
Som nummer två skulle jag vilja adoptera det här gamla huset som jag verkligen har gillat från första gången jag såg det. Det förfaller bara mer& mer och är egentligen en ganska sorglig syn men oj sp fint det måste ha varit en gång i tiden. Tänk att bygga upp ett nytt´på platsen med samma planlösning, ja ibland måste man få segla bland molnen och ja jag tror det kanske är något med själva miljön där ute som gör så att jag automatiskt dras dit för någon annan förklaring är svår att hitta.
Som nummer två skulle jag kanske köpa mig en egen tinker då det är en ras som jag verkligen älskar, vilket inte märks minst bland mina modellhästar. Tycker det verkar vara en fin ras att lufsa fram på i skogen och de flesta av dem verkar stå stadigt med hovarna ppå marken. Klart jag gillar ju shire med...men tinkern är ju litem er behändlig storleksmässigt
Och den där tredje saken på listan som jag går och drömmer om är att en dag kunna ha en egen hund :) för visst saknar jag utan tvekan det där  härliga livet tillsammans med Bianca. Sedan är det nog som så att har man haft en border collie en gång så blir man inte lite bortskämd men visst är det så att det fortfarande är min favoritras. Det har det alltid varit och kommer alltid att vara och mjo visst är de lite av en utmaning med all den där energin men samtidigt så kan de verkligen bli människans bästa vän när allt klickar mellan dig och hunden!
 

Luft under vingarna

Jag tänkte ge SVT.s nya program en chans eftersom jag älskar fåglar och alltid haft ett brinnande intresse för både djur&natur så länge jag själv kan minnas. Det började redan någon gång när jag som liten tös försökte gosa med min storebrors inte lika förtjusta kanin. Sedan gick det vidare till det satidet då jag gick omkring och ledde min storasysters ena häst i hagen fastän jag i själva verket inte fick men jag var så stolt trots bannorna jag fick efter mitt tilltag. Men ja djuren har alltid betytt mycket genom åren fast jag vet inte riktigt när jag fick upp ögonen för just fåglarna utan det kom nog bitvis mer och mer genom att jag ju redan var biten. De enda djuren jjag möjligen har svårt för och tycker är obehagliga är spindlar&insekter men de finns ju där av en anledning de också. Fast nu var det alltså fjäderfän det här inlägget skulle handla om. Speciellt en sort nämligen rovfåglar. Vet inte varför men har alltid varit fångad av deras speciella mystik och upplevt det som en stor ynnest då jag har fått syn på en i det vilda. För det är trots allt inte så ofta det händer ändå men varför ska man se utländska rovfåglar på djurpark när vi har så många inhemska arter att upptäcka.Det måste jag verkligen undra...för ett tips jag har läst om och använt mig av i praktien med är att man måste kolla på andra fåglar för att alls ha chansen att få syn på luftens eleganter.För det känns so de verkligen är det då de uttnytjar vindarna och samtidigt lär man sig förstå problemet med vindkraft på ett helt annat sätt när man får studera dem sådär. Nej en örn är inget jaktplan som kan lyfta på en kortare sträcka utan de behöver få upp ordentlig fart innan de kan lätta från marken och turbulensen som blir från vindkraftverkens rotorvingar..nej den är inget att leka med och jag undrar hur Greenpeace kan försvara att det varje år dödas ett antal fråglar på detta vis? Nej det är för mig som brinner för dem obegripligt svårt att förstå...örnarna som här efter ksuten redan haft det nog svårt och fortfarande inte riktigt blivit kvitt problemet med miljögifter ännu. Har väl själv sett örn vid åtminstone två tillfällen och jag kan bara säga att alla som inte har gjort det borde få uppleva magin då den kommer seglandes sådär långsamt nära trädtopparna och det första man slås av är deras oerhört imponerande storlek. Så det är mer den bilden jag tycker att media borde försöka förmedla ut till dagens unga. Istället för att haka på den trista trenden med alla flaska nyheter som sprids på faceboook och andra sociala medier. Nej örnar anfaller inte småbarn men visst kan de försöka sig på att ta en katt om det inte finns några andra bytesdjur, men det är ändå väldigt ovanligt. Här i Sverige känner man bara till två fall där det hittats rester av katt i örnbon och det var dessutom över en tidsperiod på tio år så nej det är inget byte de väljer att ta i första hand.
Det är så mäktig då fiskgjusen kommer inflygandes över sjön och alla andra fåglar försvinner, de vet ju inte att den här bara äter fisk då den verkligen kan se ut som en örn på så här långt håll. Men tittar man noga ser man hur ljus den är.
Tornfalken är en av våra vanligaste rovfåglar och den är rätt ätt att känna igen då den har sitt karakteriskiska sätt att stå stilla i luften och ryttla när den jagar över fälten.
Ormvråken är också en vanlig syn där den cirklar över åkrar eller kanske sitter uppflugen på någon hög utsiktspunkt och spnanar
Då och då så syns de till även på nära håll i trädgårdarna där en del av dem tycker om att sitta vid fågelborden och lurpassa på byten.Fast det är väldigt sällan de lyckas med sina jakter där, åtminstone inte om det finns gott om skyddande buskage för småfåglarna att fly in i. Men då kan manåtminstone få njuta av att få se till exempel sparvhöken.
 
Det närmsta jag kommit mig med att fuska då det göller att fota rovfåglar är nog då jag fotade denna lilla hornuggla som så tragiskt förolyckades på min före detta arbetsplats. Det kom en riktig ornitolog och arbestämde den och då han började förklara hur man kunde se åldern på fjäderdräkten...ja jag hade kunnat lyssna många timmar på honom kan jag säga.
Dessutom för nu sju år sedan så släpptes en berguvshane ut i ett gammalt revir eftersom hanen som hade funnits där innan hade råkat ut för en olycka. det här var i samband med invigningen av botniabanan och vi hade turen att få se denna ståtliga uggla lyfta. Dessutom fick vi oss ett närgånget möte innan som jag nog aldrig kommer att glömma så länge jag lever
Den där blicken ser ju verkligen rakt igenom en och de har onekligen rätt skapliga vapen till klor med!Inte roligt att tillhöra deras bytesdjur där inte men det är ju tur att vi människor inte står på menyn!

Hejsan på er!

Hejsan, hallå på er alla ni läsare där ute som kollar in just hit på min lilla blogg idag för att se efter vad jag har för mig mer än att försöka få på sig något annat än pyjamasen såklart ;)
Ibland är nog alla lite segstartade på morgonkvisten så också jag numera eftersom Theodor i regel inte vaknar förän senare vid lunchtid eller ibland kommer han inte ut förän på eftermiddagen. Så han är kanske mer en typisk hamster i det avseendet än vad någon av de andra var men de har ju sina personligheter och alla är de så väldigt olika. Mig gör det kanske inget heller eftersom jag ändå är mer av en kvällsmänniska men visst känns det lite ovant med att inte ha någon som gnager på galrret och väcker en vid sextiden utan man får sova ut i lugn och ro. Sedan får han ju gå ut en ordentlig sväng på kvällen istället som igår blev en hel timme då jag fick för mig att ställa äggklockan och hålla koll på hur länge han var nöjd i hallen. Det tog en halvtimme så kom han klättrandes över brädan och han fick sig 30 minuter på samma sida som sängen med. Sedan då jag skulle se på TV så var han verkligen tillfreds med livet och låg o jäste på toaletten/sandbadet. Ett beteende som gör mig lite nervös men jag tror att han söker upp sanden eftersom den är sval och skön. Så alla är de verkligen sina egna personligheter och Theo verkar än så länge vara en liten STOR liten grabb med sina egna åsikter om saker som tycker att han kommit till ett jättebara ställe :)
Han är väldigt nyfiken av sig samtidigt som han är lite blyg och gärna springer iväg när man ska fånga in honom, då drar han helst in under sängen eller lavoaren i hallen men sedan kommer han fram efter ett tag och sniffar o låtsas som om ingenting hade hänt.
Framför allt så ska han sniffa överallt på saker som jag rengjort men som varit till de ndra guldkornen jag hade så jag vet inte om det är så att dofterna sitter kvar ändå
Se så liten och totalt oskyldig man kan se ut att vara
Tjoho matte har uppfunnit ett nytt hamstergym, eller ?
Här kunde man visst ta sig upp
Bor det någon annan här eller är det bara en utmärkt rastplats ?
 
 

Hallojsan!

Hejsan på er alla ni läsare som tittar in här idag för att se om jag har skrivit några nya rader. Ibland så blir ju inläggen lite mer sporadiska men nu så tycker jag att jag faktiskt varit rätt så duktig på att uppdatera er med nyheter. Visst blir det en del upprepningar med, det ser jag ju när jag ska ladda upp bilder men somliga saker tåls ju att sägas mer än bara en gång och ibland när man vill ha något sagt kan det vara bra med återknytningar. Dessutom så tycker jag ju om vissa specifika områden så då blir det lätt hänt att jag återvänder till dem med jämna mellanrum. Fast nu var det inte det jag tänkte skriva om idag . Nej jag tänkte faktiskt göra en liten uppdatering om Theodor eftersom jag inte skrivit om mitt lilla guldkorn så mycket här egentligen sedan han kom. Eller ja ni har ju fått lära känna honom lite men sedan tappade vi ju Ariel och då gick det mesta ner på sparlåga men lillen är verkligen underbar på alla sätt och jag har haft sådan tur som hittade honom eller ja jag tror ju mer igen att de hittar mig. eftersom det trots allt blivit så lyckat varje gång. Visst har jag haft mer än min beskärda del av otur med dem men samtidigt är de ju så underbara att jag verkligen inte vill vara utan deras sällskap.
Så här såg det ut idag då jag hade tagit av gallret för att fota hans bäddning och kolla till hans lilla skafferi, genast kikar han ut och undrar  vad som händer.
Han var bara tvungen att komma fram för att försäkra sig om att jag inte tänkte göra något galet
Så här fint kan man bädda.
Jag kunde inte låta bli att leka paparazzi utan var bara tvungen att få ett kort på det här. För alla har de sina vanor helt klart men Theo är speciell också när han ska gå på toan.
Först och främst så dög det ju inte med keramiskålen som Ariel hade, nej den skulle han prompt inte ha utan han bara kastade runt på den och kissade hellre i hörnet bakom hjulet. När jag satte in Timons gamla hörntalett så blev det andra bullar och man riktigt ser hur han anstränger sig för att komma så högt upp som han bara kan med ändan!  Vet inte men det kanske är ett typiskt manligt beteende ändå som går ut på att man måste kissa över alla andra! Nu är det ju sällan jag pratar toalettvanor här på bloggen men ja det är verkligen Timon och Theo som varit lika i det här fallet av minga gossar.Både  Meeko,Stuart och Rafiki var mer så att de trödde ner sig i det mörkaste hörnet de kunde hitta och Ariel men ja , hon var ju nöjd med att snurra runt i sin skål.
Theodor däremot, ja han har ett smärre gymnastikpass som synes.
Också vill jag även passa på att visa upp en av mina senaste alster för er :) Har inte riktigt bestämt mig än för vad som ska ske med denna men kanske att jag fyller i konturerna och använder copics på den senare .Efter det får jag se om den fakiskt ska få ram runt sig och komma upp på väggen eller på någon hylla om den får plats.
 
 

Hallojsan!

Hejsan svejsan på er alla ni små läsare som ramlar in här just idag för att kolla om jag har skrivit något nytt. Jag tänkte försöka göra en spännande inledning som lockar er till att läsa vidare i dagens inlägg men vet inte riktigt vad jag ska börja med förutom vädret även om en del kanske tycker det är lite tråkigt så tycker jag själv att det är ett bra allmänt ämne att inleda ett samtal medOm ni inte känner samma sak så står det er fritt att skrolla ner eller gå vidare och lämna bloggen. Fast gör ni det så kanske ni missar något kul men det är helt upp till er vad ni gör! Nåja tillbaka till spåret med vädret. Just nu skiner solen ute och det ser ut att bli en fin vinterdag, fast det lär visst ska mulna på senare som det oftast gör så här års. Just nu tycker jag dessutom att vi har fått lite för tidigt aprilväder. Ni vet sådär att det töar ena dagen för att sedan frysa på under natten och bli snorhalt överallt där det inte har hunnit töa fram barmark än. Än så länge är det i alla fall mer vinter kvar än att våren är på väg men det är ju faktiskt bara mars månad än så länge så det dröjer säkert några veckor innan det tar fart på riktigt och fåglarna har ju redan börjat sjunga sina melodier.
Visst är det otrolgit att man kan stå mitt i stan och hitta en vy som denna, som andas mer fjäll än stadskärna ?
Snart så kommer det att forsa vatten i åarna igen. Jag gillar visserligen inte att ta mig vatten över huvudet men jag kan tycka att brus, rinnande,kluckande eller droppande kan vara så rofyllt att lyssna till så kanske är vatten mitt element ändå trots att jag blir sjösjuk. Fast det kanske inte är så konstigt ändå att jag dras till det våta elementet heller, jag är ju i många avseenden nog en rätt typisk kräfta ändå.
Snart så kommer de åter och man kan inte annat än bli glad då man får höra ljuden av vinslagen och det där oemisskännliga trmupetandet från sångsvanarna. Det är en fågel som jag efter mnia möten kommit att uppskatta allt mer :)
Knölsvanana är ju däremot lite mer ovanliga här uppe i norr men visst kan man stöta på dem ibland i kustbandet och att få se en helt familj ibland är alltid lika roligt.
Men sångsvanen ja...att få komma ett par så nära inpå livet att man kan sitta där vid strandkanten och betrakta dem medan de bara är sig själva och ägnar sig åt sina göromål utan minsta trick för att locka dem det är verkligen magi det. Som jag tycker att fler borde ta chansen att lära sig se istället för att bara ägna sig åt teknikens under eller försöka passa in i vad som anses vara normalt
Läste Fågelvännen då jag var hos föräldrarna nyligen. Tyckte det var intressant att läsa om den där unga tjejen som skådade men jag håller tyvärr med på att många av dagens unga ser ner på de med brinnande intresse för djur& natur. Själv har jag blivit kallad pensionär av vissa då jag berättat om mitt intresse eller så tycker en del att man är barnslig men varför skulle det vara det....finns bra mycket annat i sådana fall som jag tycker är superbarnsligt som att tex dricka sig stupfull varje helg...eller att se på löjliga dokusåpor där folk röstas ut en efter en där alllting bara handlar om ren och skär ytlighet!
Visserligen så finns ju sådana beteenden i naturen med men att vi människor ska behöva sänka oss till den nivån ibland är verkligen bara tragiskt dessutom så tror jag att det skulle gynna alla om skolorna återgick till att börja lära ut mer biologi för då kanske den ökade nedskräpningen skulle minska! För det är verkligen en sak som jag måste skriva att jag har lessnat på då man går ner på stan ibland och ser dessa fimpar som ligger invid väggarna på en del ställen, det känns bara äckligt och så otrolgit ofräscht!  Samtidigt undrar man ju varför ingen verkar bry sig om det och vems ansvar det egentligen är för vi har ju tex en grupp här i staden som går runt och städar stadskärnan men varför ligger då fimparna ändå i drivor på sina håll? Och hur svårt kan det vara att hitta en papperkorg att slänga skäpet i? Fast visst oftast är de kanske överfulla men då får man ta hem det och slänga det i sina hushållsopor istället för att förorena naturen!
Sedan så upphör jag aldrig att förvånas över de som tycker att vissa fågelarter är skräpiga och inte borde få finnas till.Visst kan de orsaka en hel del problem men bor man efter kusten så får man lära sig att måsarna finns där. För de är INTE hönshjärnor utan snarare långt ifrån då de lärt sig dra nytta av oss och våra vanor.De har dessutom mycket god syn och kan upptäcka mat på väldigt långt håll och när man väl börjar studera dem så inser man att det inte handlar om en stor massa, utan det finns väldigt olika indivder och många fscinerande arter.Alltså handlar det inte bara om en mås.
Jag personligen är väldigt förtjust i fiskmåsarna men visst kan även skrattmåsen vara charmig iböand då de är så väldigt orädda av sig och tar alla chanser till föda som de kan få.
Sedan är det en utmaning att hinna få med de små kvicka silvertärnorna på bild och jag är alltid lika glad då de återvänder, tänk bara hur långt de flyttar!
Men döm om min förvåning då jag vid en av fågelsjöarna i kommunen hittade ännu en art av mås, som jag ditills aldrig hade stött på förut nämligen svärgmåsen.Ser ni hur det bruna tydlgit täcker hela huvudet istället för som på skrattmåsen ? Det är sådana små detajer man väl börjar lägga märke till om man studerar dem tillräckligt länge.
Sedan har vi trutarna spm då och då kommer inglidandes i hamnen och då får man pasa på att ta upp kameran. Allt som oftast är det ju gråtruten som är vanligast men ibland så dyker det alltså upp något mer intressant som denna vackra silltrut.
För rätt många år sedan nu stötte vi på den här unga gråtruten där den satt i flera dagar och rastade ovanpå taket. Tog en hel serie foton på den och när vi granskade dem närmare syntes det att den var ringmärkt.Skickade in uppgifterna som gick att tydas vid förstoring och fick ett mycket intressant svar: Det var en rysk fågel som var här på besök. Ja tänka sig hur långt de kan ta sig med hjälp av vingarna, fast jag undrar allt jag om den där individen inte var ltie extra påhittig och hade liftat med någon båt på åtminstone en del av resan.
 
 
 

Hejsan på er!

Hejsan svejsan på er alla ni läsare som av en eller annan anledning ramlat in här eller ja , somliga av er kanske brukar kolla mer regelbundet för att se vad jag pysslar med för tillfället. Det brukar helt enkelt bero på vilket humör jag är men oftast så har jag ju några projekt som ligger så jag kan jobba med lite i taget då Theodor sover på dagtid. Annars så börjar mitt nya lilla guldkorn ta för sig mer och mer dag för dag och han blir allt säkrare på sig själv. Igår var första gången som jag sett honom klättra i taket.Fast genast som jag kom på honom såg han sig noga för , släppte taget och landade så säkert på alla fyra, fast den där blicken jag fick skvallrade tydlig om: Har du inte sett en hamster som hänger upp och ner förut matte?
Sedan har han också börjat leka lite med sina leksaksbollar, men han gillar inte att göra det då man tittar på honom av någon anledning. Tror att han håller på att känna sig för eller så försöker han övertyga mig om att han är så stor att han inte alls tycker om att hitta på sådana upptåg!
Nej men han är verkligen en underbar liten kille som klättrar runt för fulla muggar i soffan då han får tillfälle att sitta där och mysa men det händer att han bara tar det lugnt med och sitter och putsar sig eller slickar på filten. Ju mer jag lär känna honom desto mer ser jag den där fina personligheten han har och jag är så glad att ännu en sådan där underbar hamster hittat sin väg hit. Nog om detta ..nu till något helt annat. Har ju berättat en hel del för er om min senaste sim Aileen så nu ska ni få en uppdatering. Efter vättarnas senaste hyss flyttade hon och Raj ut till ett hus.Fast problemen följde med dit så till att börja med fick de åter igen laga alla apparater.
 
Kanske var det stressen som till sist blev för mycket för deras förhållande och de valde efter närmare funderingar att flytta isär men de förblev trots allt goda vänner. Aileen fick bo kvar i huset och jag kom fram till att det var en stil som verkligen passade henne, att bo i ett före detta kapell/slott men planlösningen på det var minst sagt lite konstig och det saknade ju dessutom grundmur.
Så jag satte igåång med att renovera stället men var inte riktigt nöjd med takläggningen utan jag fick lov att verkligen ta mig en funderare på hur ett slott kan se ut.
 
Så nu bor hon alltså så här :)
´Raj bor inte fullt lika lyxigt men vad gör det då hans nya lya också blev superfin :) så just nu verkar de trivas bäst som särbos men ajg får väl se hur det blir framöver för dem men det kan ju ändå fungera för de är fortfarande bästa vänner ...och gnistan finns ju där men Rajs humör gör det bitvis svårt för något mer hållbart. Eller så kanske det blev för påfrestande med alla apparater som gick sönder ...och inte mindre än två hantverkare dog ju så den där lägenheten var verkligen ett hemskt ställe att bo på!
 
 
 
 
 
 

Halljosan på er!

 
Hejsan hoppsan på er alla ni läsare där ute i den stora vida världen som tittat in hit för att se efter om jag skrivit några nya rader sedan senast. Och dessutom god morgon på er för den delen med eller om jag kanske borde säga god dagens fast än så länge är det ju faktiskt förmiddag.Solen skiner ute även idag och det ser ut att vara ett sådant där strålande väder ute helt enkelt.Så jag får nog allt se om jag inte ska försöka ta mig en liten promenad senare efter lunch men det är ju samtidigt lite bökigt nu då det blir tö överallt. För det är fortfarande för halkigt för att man ska kunna ta på sig stövlarna och gå i dem men tur att man har kängor!
Nåja men nu skulle jag inte skriva om den senate tidens bildväder nej jag tänkte uppdatera er med mitt simmande. Hade ju inte planerat att lfytta in ytterligare en ny karaktär egentligen men så blev det. Filade på att göra en counteysångerska men istället så blev Aileen rockmusiker när jag gick efter en gammal mall jag hade från tvåan. Hur som helst flyttade hon in till staden, i en av de där lite mer fallfärdiga lägenheterna som finns. Det stod på tomtbeskrvningen att där fanns vättar och jag borde ha tagit et på allvar för även om allt verkade frid och fröjd i början så ja..men vi återkommer till det. Hon var ändå rätt nöjd med att bo själv men så träffade hon sin indiske granne Raj. Det sa väl inte direkt klick men de började i alla fall umgås och blev goda vänner. Så jag tyckte de lika gärna kunde få flytta ihop eftersom han hela tiden sprang över till Aileen och ville umgås.Sedan var det ju ett stort plus att han jobbar som konditor för även om Aileen behärskar spisen så innebär ju hennes jobb att det blir många sena kvällar. Hur som haver blev det så att han flyttade in och de började känna sig för både inom suna yrkesliv och i förhållandet. Visst finns det en liten gnista där ändå även om han försöker spela oflörtig sp köper inte riktigt Aileen den sidan av honom för de har så många gemensamma intressen med. Fast ja det höll på att gå upp i rök sedan vättarna hade sabbat alla hushhållsmaskiner och Aileen försökte laga spisen. Hon fick en elchock och dog. Gissa om jag var tacksam över att jag inte hade sparat den omgången utan kunde rädda henen genom att avsluta &starta om spelet. Samma sak hände visserligen igen och vättarna förstörde alla apparaterna men då ringde de efter hantverkaren istället. Fast då blev det istället som så att den första reparatören som kom råkade ut för ödet- att dö av en elchock och det tog tre gånger innan alla saker var lagade!Så nej jag tror inte de tänker bo kvar så mycket längre för även om lägenheten blivit himla mysig efter renoveringen och går mycket i blått så nej så här kan de omöjligt fortsätta!
Så här såg lägenheten ut innan de började renovera och Raj var bara en gäst som häslade på.
 
Sedan flyttade han in och de knude börja renovera tills det blev så här mysigt, varmt och ombonat.
Fast att dela bostad med de där vättarna är alltså ingen bra idé alls för sedan jag hade börjat spela om omgången avled den första reparatören på fläcken efter samma elchock som drabbade Aileen. Nej jag vet faktiskt inte vem som ska kunna bo bär eller om jag ska riva hlea hyreshuset och bygga ett nytt på den tomten istället. Visserligen synd för lägenheten är mysig men ..de där vättarna förstör onekligen lite för mycket för att man ska kunna leva där!
 
 

Tjillivippen!

Hejsan på er alla läsare där ute och god kväll på er. Somliga av er kanske brukar kika in här regelbundet för att kolla om jag skrivit några nya rader men för vissa andra så kanske det är första gången som in rökat klicka er in just på min lilla blogg. Eller så kanske ni planerade besöket, ja hej i alla fall oavsett anledningen och varmt välkomna!
Jag hoppas att ni ska hitta något som ni tycker är roligt, spännande eller intressant att läsa om. För det mesta brukar jag börja mina inlägg med att skriva lite om vädret så också nu. Idag har vi haft jättefint och härligt vårväder. Passade på att ta mig en liten promenad och det var snudd på nästan så att jag undrade om jag skulle få lov att hyra en båt. Tänk att all denna snön ska väck....men fortfarande kan det ju komma bakslag så nej än vågar jag inte säga att det är dag för att bli vår.Den där aå omtalade snöhögen om ligger på parkeringen vid huset brukar ju tidigast försvinna i April och det är ju ändå ett tag kvar innan det är dags.Sedan så har jag plockat på lite här hemma, burit ner ena buren i förrådet och ställt upp Stuarts gamla i ett av mina många överskåp. Så just nu blir det alltså bara Theodor här hemma för ett tag innan vi får se hur det går längre fram. Fast det är ju lite skönt med att kunna fokusera på en individ med , men risken är väl större att man skämmer bort honom alldeles för mycket. Sedan är det väl kanske så man måste få lov att göra med, med de små liven för man har dem ju bara hos sig för en begränsad tidsrymd och då får man göra det mesta av den tiden man får tillsammans.

Theodor tänkte vara smakråd eller så är han bara väldigt fascinerad av tapeter
Hur matte än bär sig åt så blir det alltid ett spår av spån kvar efter mannen när han har varit ute.
Ibland måste man få lov att stanna upp och putsa sig.
Vad tror ni övar han på den nya Yogaställningen ?
Sedan finns det så många som säger att hamstrar lever i öknen & att de därför är marklevande djur som ser dåligt och inte ska klättra omkring alls. Mina terorier kring detta är att en hamster måste ju kunna klättra för att fly undan faror, hur skulle de liksom annars överlva i det vilda ? Och även i en öken så är allt faktiskt inte bara sand utan det brukar finnas klippor,gräs och träd på sina håll. Sedan har aldrig mina djur haft några problem med gallret men jag har ju hela tiden haft låga burar av just den anledningen att jag vet hur unga djur faktiskt älskr att klänga omkring och ha sig. Det är däremot en fas som de brukar växa ur men lilla välsignade Ariel hon blev nog aldrig riktigt vuxen i det fallet för hela tiden jag hade henne, ja ända tills de sista veckorna så skulle hon promt ta sig över brädan.Och de sägs ju faktiskt ha ett synfält på 16 centimeter ändå, men  visst de har inen uppfattning om höjder men det beror nog mer på att de är nattdjur mer än något annat.Sedan om synen inte är den bästa så navigerar de ju med sina andra sinnen som ibland verkar vara superutvecklade.Som när de ligger inne  boet och slumrar så gott men ändå kan känna lukten av ägg,köttfärs och ibland även gurka! De två första sakerna doftar starkt men hur är det med gurkan eller spaghettin som de också känner av ?
Så nog har de finslipad hörsel, lukt och känsel som kanske får ta vid de gånger då synen sviker dem vilket gör att de ändå kan navigera över ett golv.
Det här med att klättra över brädan är alltså något som de lär sig alldeles själva, jag har inte visat dem vilken väg de ska gå utan jagh ade nog hellre sett att de stanande kver i hallen.Visst kan jag samtidigt helelr inte hindra dem, för det är ju trots allt ett naturligt beteende och de är verkligen nyfikna små djur!
Theodor säger tittut!
Varför ska man nöja sig med att ta ett frö när man kan få hela asken med smaskiga solroskärnor för sig själv ? Fast det ska visst inte bli någon vana säger matte...hamstern skulle bli för fet, attans också!
 

Halljosan på er!

 
Hejsan på er alla ni små och stora bloggläsare som har vägarna förbi just här på min lilla blogg. Somliga av er kanske brukar läsa den mer regelbundet och se vad jag skriver om medan vissa andra av er kanske klickat er in för allra första gången. Pratade med mamma på telefon i morse och on sa att det snöade ändå så blev jag förvånad då jag vinklade upp persiennerna och såg allt det där vita som yrde runt. Fast det är ju faktiskt bara mars än och sportlov vilket får mig att minnas en väldigt rolig händelse som jag var med om på just ett tidigare sportlov. Hur som haver så hade jag följt med pappa och brorsans då små barn ut till en fornby vi har i trakten.Det ordnades sportlovsaktivieter där förut och en av dessa blev jag alltså såld på. Nämligen att åka kappsläde bakom en travandes fjordhäst. Ja , jag fick sitta längst bakpå släden ett par vändor för att den inte skulle tippa över i svängarna och oj så kul jag hade det ,För trots att jag fick hålla i mig för glatta livet så var det samtidigt inte otäckt. Jag skulle nog vilja påstå att det kittlade i magen som när man åker berg och dalbana. Inte för att jag har gjort det men jag har varit ute och åkt bil på liknande vägar. Annars innan jag träffade det där underbara stoet´vid ett par tillfällen så var det enda minnet jag hade av fjordingen det som kom från ridskolans småfeta halvlata korsningsvalack som jag inte vågade gå in till eftersom han alltid måttade till med en hov. Sedan hade han nog även sina goda sidor kan jag tro eftersom han varje år gick med målad som indianhäst i stadens Barnens dagståg. Så det visar väl på hur många sidor som den rasen kan ha. Sedan beror det ju på vilken slags individ det är med men den där dagen ute på fornbyn är något som jag sent kommer att glömma! Tyvärr fanns det ingen kamera till hands just då men jag kan ju alltid bjussa er på lite hästigt vintriga bilder i alla fall.
 
 
 
 
 

Hallojsan!

Hejsan på er alla ni läsare som kikar in hit idag för att kolla läget om jag har skrivit några nya rader. Har ju fortfarande inte riktigt hunnit smälta gårdagens stora händelse med Ariels bortgång riktigt. Fast det känns ju mest skönt på något sätt att hon slapp ha ont längre för den senaste tiden har hon ju inte alls varit sig själv. Så visst kan jag misstänka att hon hade ont men hamstrar är ju sådana djur som inte visar om de blir dåliga heller förrän just riktigt mot slutet men det är just därför man får ta vara på varje litet ögonblick som man får tillsammans med var och en av dem. Hur många skratt har hon inte gett mig med alla sina oräkneliga hyss som de gånger då hon sprungit in bakom frysen och vägrat komma fram, Det är just sådana där små saker som jag kommer att sakna så mycket.Sedan är det för väl att jag har Theodor. Han tar det mesta i livet som det verkar med ro.Städade ju Ariels bur när jag kom hem från föräldrarna där jag sov i narr. Han kikade fram på en gång och ville ha min uppmärksamhet så det var bara att gosa med honom lite extra och låta få honom den där stunden i hallen. Samtidigt passade jag alltså på att städa också flyttade jag över killens alla saker så nu har han bytt upp sig till en större lya.Tror han blev rätt nöjd med för på en gång sedan han hade fått lite mer toapapper att bädda med så ja då gick han in i huset och la sig till rätta för att somna om. Så det är alltså min härliga Theodor det och jag tror att han ändå är rätt så trygg redan med mig då han gör på det viset.Fast först var han ju tvungen att demonstrera sin styrka då han kastade runt på keramikskålen :P men det är ju något matte också är van vid då hon har haft två husvältare förut. Men ja det känns som alltid lite konstigt att bara ha ett guldhjärta just nu och ingen Ariel som ligger och kikar ut från sin koja på kvällarna längre som jag skrev redan igår men man vänjer sig ju långsamt vid det nya även om man saknar dem våldsamt i början. Så är det ju..och nu får jag alltså skämma bort Theo lite extra ett tag :) och lära känna honom för även han verkar vara ett sådant där  helt fantastiskt liter guldkorn!

RSS 2.0