Nu ska ni få höra

Nu ska ni få höra vad Liberty har haft för sig idag. Vissa kanske skulle säga att hon har svårt för att bestämma sig och det kan delvis vara sant. Åtminstone när det gäller hennes val av pojkvänner. För sedan hon och Hank bröt upp har det inte gått så bra. Visst har hon haft lätt för att bli kär men det har inte blivit mer än så. När de kommit en bit i vänskapen börjar hon att förolämpa dem utan att jag gör något. Så det är verkligen inte lätt att hitta någon som har tålamod med henne, faktiskt inte alls. Nej jag hade därför bestämt att hon skulle få bo själv ett tag och ta hand om gården men framför allt dottern April.
För att hon inte skulle bli helt bindgalen av att vara hemma skickade jag iväg henne på en liten resa till Frankrike igen. Mellan uppdragen passade hon på att roa sig lite genom att tricksa med fotbollen inomhus.
Hon hittade en del spännande omgivningar.
Fast ibland borde hon kanske vara mer försiktig.
En okänd sim som hon träffade var inte alls trevlig, han gav henne en örfil också började de slåss.
Plötsligt dök Hank upp hemma hos henne igen utan att han var bjuden, men de hittade snabbt en bra rytmn och började spela juice-pong.
Medan han var på besök passade han på att gulla lite med April och det var kanske det som fick Liberty att omvärdera läget.
För nu är det de två tillsammans igen och förhållandet har faktiskt aldrig varit bättre utan Hank hjälper henne verkligen med allt.
Så här ser alltså den ombyggda gården ut.
Tyvärr så regnade det så bilderna blev inte så bra men de har adopterat en häst på prov. Hon heter Fleur och behövde ett ställe där hon kunde få stanna resten av livet. Det passar fint att hon är åldring för då får de chansen att lära sig saker via henne, samtidigt som hon kanske har tålamod med alla eventuella misstag som de lär göra. Liberty tycker ju att den praktiska biten är kul, men hon är kanske inte den som gillar teorin. Så vi får se men tanken är att hon ska tränas &tävlas lite så de får erfarenhet innan de ger sig i kast med en till.Fleur är den isabellfärgade, enhörningen sprang hon på en kväll då hon var ute på en motionsrunda.

Tji fick matte!

Jag är välrdens mest fenomenala lilla hamster.
Ja hejsan på er alla medhamstrar där ute men det visste ni ju säkert redan. Att jag har bra självförtroende alltså. Just nu tycker matte att jag är en liten filur, en liten skorpa eller snabbare än en vessla. Ja ni vet, det blir väldigt många smeknamn man får till sist. Det här kommer sig av att jag har varit för snabb och lyckats finta bort henne några dagar. Det vill säga när matte närmat sig buren har jag kilat in i mitt hus med blixtens hastighet. Det är inte så att jag inte gillar att umgås med henne för det gör jag utan jag försöker bara ge henne lite diskreta ledtrådar. Sådär som att man borde ge hamstern godis så fort han får komma upp . Tror ni det fungerar ?
Ja kanske , fast jag fick tydligen ändå göra ltie för att få det smaskiga. Tror hon att hon kan gömma godis i händerna tror hon fel, jag har en utmärkt nos. Sedan var jag också tvungen att gå runt för att få en smaskig droppe men det var det värt sedan jag hade tagit mig igenom den obehagligt prassliga tunneln. Ni kan ju tänka er att matte såg nöjd ut sedan, så det är väl roligt att få göra henne lite stolt med ibland och inte bara ställa till med en massa hyss som ananrs tillhör min vardag. Något måste man ju få hitta på då man bor i en liten grön bur eller hur ? Vidare är det rätt mysigt att få krypa innanför hennes munkjacka fast hon tycker att jag är expert på att killas. Nej hjälp nu känner jag mig plötsligt sådär sömnig igen så det kanske är dags för mig att äta lite innan jag ska nanna några timmar. Sedan blir det full fart i natt när matte sover. Jag undrar allt vad jag ska hitta på..vad tycker ni ?

/Ciao El Meekodini

Liberty Williams

Nu ska ni få träffa Stellas tvillingsyster. Hon heter egentligen Liberty men jag tror att hon helst vill bli kallad för Libby. Åtminstone om hon fick bestämma själv. Och ena sidan kan man beskriva henne som väldigt självsäker men och andra sidan är hon inte klar med hur hon själv vill leva. Då det gäller boendet tror jag dock att hon är rätt så nöjd. Vad det gäller det personliga planet är det en annan historia eftersom on blivit rädd för att skapa relationer sedan hon och Hank gjorde slut. Visst hon kanske flörtar men hon vill inte släppa någon för nära inpå. Dessutom så har hon inte helt lätt att få ihop allt heller men det känns som hon får fokusera mer på lilla dottern April ett tag och lära sig att hitta tillbaka vem hon var innan hon träffade grannen. På intet sätt är det i alla fall Libby som har problemen med att binda sig och sätta bo utan det var Hank som hade dem och satte henne i klistret från början. Han har i alla fall flyttat ut och bor nu med Morgana i ett hus som kanske passar honom bättre.
Att äta kryddstarka saker är tydligen ingen god idé för någon av systrarna.
En av Libertys nya vänner gör allt hon ber honom om och hon försöker sig på att visa sin uppskattning. Fast frågan är ju om hon vågar utveckla relationen med Isac mer än de goda vänner de är nu ? Det kanske är lite oansvarigt av henne att lämna lillan hemma med en barnvakt och ge sig ut och resa men hon vill ju försöka skaffa perspektiv på saker och hitta sig själv igen. Det är inget som ens simmarna gör över en natt heller. Vi får se vad det här kommer att leda till , i värsta fall skaffar hon sig en massa nya erfarenheter och vänner. Inget av det är ju heller fel. En sak trivs hon dock med som jag skrev ovan, boendet. Man kan säga att jag byggde om lite på granntomten och det fick bli en stadsnära gård helt enkelt.

Tur ibland!

Ibland har jag tur, trodde ju att jag tappat ena familjegrenen till ett av mnia hushåll i Sims 3. Gissa om jag blev glad när jag lyckades hitta åt mamma Claire som bor med sin fästman Mark. Problemet är bara det att de inte är länkade till familjeträdet längre. Vet inte om det går att åtgärda på något sätt. Visst finns det en massa mods att ladda ner men det kan ju förstöra spelet mer och det vill jag rakt inte. Så jag kanske får nöja mig med att de är vänner till de övriga i familjen Williams. Som alltså börjar att bli rätt stor nu. Från början var det pappa Donald och mamma Claire. Nu är den ju uppdelad i några hushåll efter deras skilsmässa. Fast ser man bara släktträdet är det inte alsl så krångligt. Det är krångligare att förklara så här men jag ska göra ett försök i alla fall. I det ena hushållet ingår papap Donald, nya frun Tamara, lilla Tamina och fosterdottern Miranda som fortfarande bor kvar hemma men är på väg till universitetet snart. Strax bredvid bor Liberty som ju flyttade hemifrån tidigt eftersom hon träffade Hank och blev hals över huvud förälskad. Tur att han är polis och står med båda fötterna på jorden. Sedan har vi Libbys tvillingsyster Stella. Hon pluggade företagsekonomi på universtetet och efter ett par mnidre lyckade förhållanden, ja till och med ett kraschat äktenskap så träffade hon sin nuvarande make Kyle. De flyttade in i i sitt drömhus och har nu fått tillökning i form av lilla Cheyenne. Så det var väl enkelt och inte fullt så invecklat eller hur ?
Jag tror Claire är minst lika förvånad över att Stella satte bo först av hennes två flickor, men just nu charmar ju lilla Cheyenne alla runt sig.

Otroligt Stella!


 
Ni som brukar läsa här på bloggen vet ju att jag tycker om att spela Sims 3. Just därför så brukar jag också uppdatera er lite då och då om hur det går med de hushåll jag spelar mest. Det är alltid kul att läsa hur andra gör och man kan alltid få några tips av det. Hur som helst så har jag en familj jag spelat med på sistone. Nämligen familjen Williams. Från början var det pappa Donald, mamma X , deras två flickor Stella & Liberty och adoptivtösen Miranda som bodde ihop. Historien tog sin början med att föräldrarna gled isär och barnen valde att bo med sin pappa alla tre. Mamman flyttade ihop med sin nya killw men var de tagit vägen sedan vet jag inte. Den grenen i familjeträdet har i alla fall på något mystiskt sätt försvunnit. Nåja den senaste händelsen på grenen som är kvar är att Stella fått en liten tös själv. Så nu har alltså Donald blivit morfar. Detta samtidigt som han och hans nya fru också har en liten i sitt hushåll. Verkar det komplicerat ? Nej jag lovar att egentligen är det inte alls det. I själva verket så tror jag att det var meningen ända från början att Stellla skulle vara först att bilda familj av de tre  töserna även om det verkade vara som om Liberyt och Hank låg närmare till det. Fast så träffade ju Stella Kyle till sist och de kan verkligen inte ta händerna från varandra.
Att äta kryddstarka saker är tydligen igen bra idé alls , i alla fall inte om mn heter Stella Williams.
Som vanligt kan man tjäna ihop en hel del simdaler på att göra uppdrag på resorna.
Från början trodde jag att Stella skulle satsa på ett säkert kort och ta jobb som designer, men tji fick jag när hon ville bli  ghostbuster istället.
Till sist sedan hon hade träffat Kyle så hade hon äntligen råd att köpa sin drömbostad.
Smekmånaden tillbringades med fiske i Kina.
Innan det blev dags för nästa stora händelse för både Kyle och Stella.
Fast jag tycker att det verkar som de båda trivs i sin nya roll, som föräldrar åt lilla Cheyenne.
Till och med morfar Donald verkar stolt över det lilla underverket.
En del jobb återstår med huset som de fått bygga ut lite och det är några saker kvar att fixa med gården fast jag tror verkligen att de trivs med situationen just nu.
 
 

Moffsan!

Moff på er alla små glada medhamstrar där ute. Nu har det blivit dags för allas er El Meekodini att komma med en liten uppdatering om läget igen. Ni kanske undrar hur världens mest fantastiska lilla jag mår ?
Det var ju ett tag sedan matte lät mig låna tangentbordet. Men nu är jag vaken för en stund åtminstone. Jag mår i alla fall finemang. Har haft det så lugnt och skönt idag eftersom matte varit på vift och upptagen med annat. Nog för att hon brukar lämna mig över helgerna oftast , men hon skulle visst på någon utställning hörde jag rykten om så då blir hon kvar hos mig :). Jag kanske ska passa på att tigga åt mig någon extra godbit när jag har chansen. Hon vägrar ändå att öppna dörren till skåpet i hallen där hon har alla godsakerna när jag sitter utanför och tydligt visar vad jag vill ha. Hur kan man ha hjärta till det ?
Jag är mycket noga med att spånen ska ligga rätt i min bädd. Städar matte i den övriga delen av buren måste jag genast ut , dra in nytt spån och ställa allt till rätta igen. Det ska ligga på milimetern rätt helst innan jag kan vara nöjd och sova igen.
Ibland blir matte lite väl närgången och leker paparazzi, men jag har alltid stenkoll på vad hon gör.
Tro inte att jag bara ligger i soffan och myser. Ibland måste jag hårdträna för att komma i form till Hamster-OS. Det har ni väl hört talas om ändå ?
Nej nu har det blivit hög tid för mig att krypa tillbaka in i huset och rulla ihop mig till ren boll. Inte heller hittade jag några dammråttor i mattes hallmatta ikväll heller vilken otur man har ibland!/Ciao El Meekodini
 

Magiskt.

Med det ordet börjar mitt lilla inlägg för dagen. Har inte riktigt hunnit samla alla tankar än som snurrade i mitt huvud när jag var på plats. Trots att det bara var foton jag såg på utställningen så kan verkligen bilder förmedla mer än det talade ordet ibland. Även om det såklart var trevligt att få höra berättelserna bakom med. För bakom vare bild finns det ju ändå en berättelse och ett levnadsöde men det kan bli mycket att ta in på kort tid. Ibland behöver man tid till eftertanke och för att kunna processera all fakta.Jag stod alltså mest tyst och betraktade allt detta. Fast en sak slog mig och det är hur häpnadsväckande indiankulturen är. Att de trots alla förändringar i samhället lyckas hålla fast vid de gamla värderingarna som finns. Hur hantverket är en livsådra för dem också idag. Kanske än mer viktigt nu idag faktiskt när många andra saker sker runt omkring dem. Det är en av de anledningar till att jag alltid har dragits åt det hållet´, deras kärlek till naturen och deras positiva inställning till livet. Nog är det tråkigt att Amerika inte har satt mer värde i det man har, utan att de ska behöva känna sig som främlingar i sitt eget hemland. Fast det räcker ju också att vi tittar på vad de gör med mustangerna som för många, inte bra i USA är en stor symbol för frihet. Frågan är glödande het, men jag ser ett genomgående mönster i allt det här. Även om mönstret delvis håller på att förändras till det bättre så tror jag det fortfarande är lång väg kvar att vandra innan vi uppnår en hållbar kraft av acceptans. Vad är egentligen rätt i allt som vi får veta i media och vad är egentligen fel ? Hur ska man kunna veta. Tror dock att man alltid hittar svaren i botten av sig själv precis som Uno Svenningsson sjunger i Under Ytan. Konstigare än så behöver det inte vara. Dessutom tycker jag att det är hemskt när vi ser hur människan behandlar moder jord ibland. Den är det viktigaste vi har fått att förvalta ändå beter en del av oss sig så illa åt, som att naturen och haven var en soptipp! Kan man bli annat än besviken på mänskligheten då ? Nej jag har väldigt svårt att tro det. Visst finns det bra krafter som försöker motverka det här också men oftast får de på tok för lite medel för att det ska vara möjligt att genomföra någon hållbar verksamhet. Det är i sådana lägen man kan bli frustrerad. När man känner att inget görs, i alla fall långt ifrån tillräckligt. Det är dock så viktigt att man har med sig det här från grunden. Sedan är det allas ansvar för att se till att det lärs ut i skolorna till de som inte får med sig det hemifrån också måste man ta tag i de generationer som säger att de inte orkar bry sig. För hur kan vi sluta upp med det och varför ska det vara något barnsligt att brinna för naturen. Det kan i varje fall inte jag förstå när det är något som angår oss alla.För utan planeten jorden skulle ju inte vi människor heller finnas till. Visst kan viss rymdforskning vara fascinerande men jag tycker det är farligt när vi börjar prata rymdresor och möjligheterna om vi ska kunna bo på en annan planet i framtiden. Vi kan ju lära oss att ta hand om den vi har fått först! Så tänk vilka tankar en liten utställning kan sätta igång inom en. Fast det är också ett tecken på att den verkligen var bra och jag fick veta massor av saker som jag faktiskt inte redan kände till. och tänk bara vilka kort man kunde ta på den tiden med dåtidens teknik! Det är rent otroligt. Har ni inte kollat upp dem så kan jag varmt rekommendera att ni googla på John Anderson så hittar ni några av alla hans otroliga foton.Tänk er sedan tanken att gå runt med ett sådant där åbäke till kamera, det får dagens sytemkameror att verka mycket lättare helt plötsligt!. Så jag är så glad just nu att vi i den här lilla staden har fått se en utställning som varit runt på så många andra ställen i världen. Synd bara att inte fler kom på vernissagen!

Kreativa ådran

På sistone har jag känt mer och mer lust till att skapa saker. Samtidigt så har jag också haft lite stiltje i tankarna. Eller jo visst har de funnits där men samtidigt har jag inte fått den där berömda tummen ur ändan och satt igång med något. Tills jag fick erbjudandet om att börja på en ny verksamhet via kommunen ett par dagar i veckan. Vart det kommer att leda vet jag ju inte än men jag tänker i alla fall göra ett försök. Visst är jag en stor pessimist också men jag är så trött på att andra lägger sig i och försöker styra mitt liv. Det mår jag inte bra av. Visst är det i all välmening vissa råd kommer men jag känner ju så igen det där mönstret. För att sitta och rita och skissa på saker det gör jag ju lika gärna hemma med. Då slipper jag den där känslan av att vara låst till något som är den allra jobbigaste att slippa .Då får jag själv bestämma över mina agar och mitt eget liv. Helt enkelt ta dagen som den kommer och göra precis vad jag känner för. Det har ju funkat bra hittills. För jag har alltid varit lite av en ensamvarg. Visst är jag delvis social men eftersom jag har mitt bagage har jag jättesvårt att lita på folk. Ibland kan jag börja prata med någon då jag står och väntar på bussen, men det är självmant och det går inte att försöka styra ihop mig med folk. Då blir det oftast bara så fel och de där känslorna kommer tillbaka. Nej man ska skynda framåt långsamt. För i grunden är jag ju ändå rätt glad och pratar gärna då folk har samma intressen. Delar man inget övrigt däremot sitter jag också helst däremot tyst. Nu på våren så känner jag hur mina energier samlas och jag ser riktigt fram emot när det blir så varmt att man kan sitta ute och skissa eller kanske skriva. För det är något som jag älskat att göra tidigare men på grund av allt strul som varit har jag inte haft någon energi eller lust över till det alls. Många historier har helt enkelt bara blivit liggande och jag känner sådan fustration över att det blivit så med vissa av dem. Så därför låter jag den saken bero tills min inspiration sätter igång igen. Men jag har ju alltid något projekt igång ändå. Nu har jag ju tack vare Ateljen lyckats göra klart några saker. Så till viss del kanske det är bra att tvinga sig själv till vissa saker, men samtidigt så undrar jag om idéerna bakom dessa motiv inte redan fanns där ? Skapandet ska ju vara kul och lustfyllt , inget som man ska behöva känna ett måste runt, för det är när man börjar tänka så som det kan låsa sig totalt. Så pss borde jag ha lärt känna mig själv vid det här laget.
 
Tänkte en serie med händer som håller i droppar av olika form, vatten,blod osv.
Lånade det här motivet från Sims, men jag älskar faktiskt fyrar och skårgårdsbilder själv.
Vem som var förlagan till denna lilla gnagare kan ni ju gissa? Jodå nog ser Meeko ungefär ut sådär då han proppat kindpåsarna fulla.
 
 
 
 

Inget gör mig mer arg

Hejsan på er allihopa. Idag så måste jag få skriva av mig om en sak som fortfarande känns jobbig för mig. Även om det är många år sedan jag gick genom skolans korridorer och kände de där blickarna i nacken på mig så är det fortfarande bitvis jobbigt att hantera. Fast det är ju något jag får leva med och även om jag börjar kunna släppa taget så kliar det fortfarande i de gamla såren då det pratas nätmobbning. Nu senast var det programmet Trolljägarna på TV3 med Robert Aschberg som tog upp det.Tycker bara att det är så tragiskt att det inte har hänt mer sedan jag gick ut högstadiet och det är riktigt skrämmande att enast fyra metoder för att motverka eländet får godkänt av skolverket. Ändå så verkar så många fortfarande blunda för att problemet finns där. För den psykiska mobbningen är minst lika jobbig att utstå. Någon klok forskare jämnstäldle det med tortyr och jag är beredd på att hålla med eftersom målet är detsamma. Att bryta ner en annan individ. Bit för bit.Egentligen så kanske jag borde skriva en bok om ämnet men jag känner att det här är ett bättre sätt att nå ut på. Alla erfarenheter och historier ser naturligtvis olika ut men det finns några gemensamma nämnare i dem. Av hänsyn till de inblandade tänkte jag inte dyka allt för djupt ner i min egen utan jag tänkte försöka skriva mer allmänt om ämnet. För är det något jag tycker man oftast missar då man tar upp det så är det att prata om ansvar. Eller åtminstone så tycker jag att man pratar kring det på fel sätt. För av Trolljägarnas repotage framkom det tydligt hur olika instanser inom skolan bollar ärendena mellan varandra. Oftast tystas de ner innan det når polisanmälan och endast i några få fall har det lett till polisanmälan. Ändå så framgår det tydligt att allt fler barn och unga som mår dåligt på grund av det här . Om mobbningen flyttat ut på internet istället borde väl ändå viljan att göra något åt det finnas där forfarande men allt som hörs är suckar och meningar liknande denna: Vad ska vi göra ?
Vill man så kan man göra något. Som att sprida mer kunskaper och undervisa eleverna om värdegrunder. Det pratas ju om att sätta betyg allt tidigare eller lyfta in mer idrott på schemat, men då tror jag att man riskerar något annat. Om utsatta elever ska få det ännu mer jobbigt. För jag känner så väl igen känslan av magont och oviljan att gå dit. Det spelar dessutom ingen roll vem man är, mobbare hittar ändå alltid sina anledningar till att ge sig på folk. Det räcker med att man kanske ser lite annorlunda ut, eller iblnd kan det räcka med hur man är som person. Själv så har jag alltid varit blyg och mer tillbakadragen. Man kan kanske säga att jag alltid varit lite lillgammal av mig och föredragit de vuxnas sällskap eftersom jag känt mig som en udda fågel ihop med jämnåriga. Fast det blir ju så att man sätter upp ett skal för att skydda sig själv. Det måste man kanske också göra för att kalra av den allt mer kalla vardagen i samhället där normer tydligt talar om hur man ska vara. Fast vem bestämmer egentligen dem och vad som ska vara normalt ? Ja inte känner jag till svaret på den frågan i varje fall utan jag tror att var och en får resonera för sig själv och fundera på det. Klart är i alla fal latt jag tror vi skulle må bra av att få in mer acceptans för att alla är olika i grundtanken. Det är väl också som så att det här har lett in mig på några av alla mina sidointressen genom åren. Som den kreativa människa jag är i botten fungerar det lite som terapi. Vet faktiskt ingen bättre plats att ladda batterierna på än i naturen. Ändå så händer det att jag får höra saker som: Det är bara pensionärer som gör det, eller att det är barnsligt att brinna för djur på det vis som jag gör. Då är min enkla motfråga till det: Varför skulle det vara det, då man kan lära sig så mycket om sig själv genom båda dessa områden ? Tror dessutom att många som haft eller har det jobbigt finner en stor tröst i att umgås med just djur eftersom de accepterar en för den man är utan att lägga någon vikt vid ytan. Där spelar det mer roll hur man är. Inte vilken fasad man har med sig utan helt enkelt bara vem man är. Är man snäll mot dem får man så mycket tillbaka.
Ett av de djur jag tycker mest om fortfarande är hästarna. Även om jag höll på mer med dem förut så är de underbara på alla sätt och vis. Ibland så tror jag att de har den där unika förmågan att se rakt igenom en och att bara få pyssla med dem utan krav är härligt! Just den här kravlösa kärleken tror jag är det speciella i relationen till dem och något som är så svårt att hitta i förhållandet till andra människor.
Näst efter hästarna , eller på delad första plats sätter jag hunden. Det är verkligen inte för inte de kallas människans bästa vän.
Just nu har jag bara ett litet liv här hemma i närheten men nog är Meeko minst lika viktig för mig. För han finns där ett tag när jag behöver det och även en liten hamster kan ju faktiskt vara betydelsefull. Fastän jag haft ett par guldisar innan så är det ändå just han som fått upp mina ögon för hur underbara även dessa små gnagare kan vara.
Varför det skulle vara speciellt barnsligt med naturen vet jag inte heller då man kan få se helt magiska skeenden i den. Nej djur och natur kommer alltid att vara en stor del i mitt liv. Sedan visst om någon annan vill hålla på att gå på korgen och festa, så är det upp till den personen men det finns så mycket annat här i livet än att supa sig redlös varje helg! Visst pratas det fins i media om att unga dricker allt mindre alkohol men samtidigt har jag svårt att tro på de undersökningar som visar detta. Detta eftersom det känns bitvis som vi blir matade med allt mer reklam. Nej jag tror att det inte riktigt visar på sanningen. Fick man se de egentliga sifforna skulle vi nog bli mörkrädda och varför finns det då fortfarande så mycket ifrågasättande om man väljer att avstå ?
Det är intressant men nu kanske vi börjar komma ifrån dagens ämne i inlägget lite men jag vet inte. För när allt kommer omkting så har ju alla saker med varandra att göra om än kanske lite indirekt ibland. Vad jag tror är viktgt för att saker ska kunna ändras måste vara viiljan hos de ledande inom skolan. Fast inte bara det. Föräldrar måste också bli mer engagerade i sina barn för många gånger känns det som om man inte sitter ner tillsammans vid matbordet och pratar igenom vardagens ens. Nej alla är så upptagna på sina egna håll att man håller på att glömma bort hur man ska bete sig mot andra och hur man kommunicerar. Så tekniken är faktiskt inte enbart av godo alla gånger! Visst kan paddor och annat vara ett br hjälpmedel i jobbet eller undervisningen men de kan ändå aldrig ersätta den där mäniskliga kontakten helt!

Rensat

 
Hejsan på er allihopa. Igår sa jag till mig själv att det blivit dags att städa bland hushållen i Sims 3 lite grann. Det är en sådan där tråkig sak men ibland behövs det en ordentlig genomgång. Hittade några som jag kunde kasta bort helt, sådana som jag bara börjat på eller aldrig spelar av någon annan anledning. Så nu har jag fått lite mer ordning bland filerna. De bästa hushållen som jag spelar mest med har jag ändå ute hos föräldrarna på deras dator. Visst kan det vara lite irriterande ibland men samtidigt så gör det ju att jag ser fram emot helgerna mer. Visst är jag social med men det hinner ändå bli en hel del dataspelande där med. Om jag inte väljer att göra annat och nu på sistone har jag ju tittat en hel del på sport med. Hur som helst så hittade jag igen en Sim här hemma som jag saknat att spela. Eller jag vet inte varför jag inte hälsat på med hos familjen Williams.Ni vet den där något röriga samlingen jag gjorde där pappa Donald är Den fria världens ledare. Han bor ihop med sin nya fru Tamara,deras lilla tös Tamina också är det dottern Stella och fosterfickan x. I hushållet ingår ju såklart också även dottern Liberty men för tillfället har hon åkt iväg för konststudier på simsuniversitetet. Så hon planerar för ett feamtida jobb inom den banan. Dessutom är hon ju tillsammans med deras granne så snart lämmnar hon boet helt för att flytta in hos Hank. Jag tror det blir bäst så den här gången.Det kanske inte blir någon ranch men väl ett trevligt hus i förorten med möjligheter till trädgård och att ha en hund.
Liberty är rätt självgående och valde att hyra det här huset under studietiden.Dessutom som ni kanske minns så gillar jag planritningen så tanken är att bygga om Hanks hus så att det passar dem båda två sedan.
Man måste ju få anpassa studielyan lite mer än den är det från början för det är viktigt att man trivs under tiden man är iväg från familjen.
Ibland uppstår det trängsel också i simmarnas värld.

Katastrof

Ibland inträffar katastrofen. Då pratar jag inte om förödelsen på Vanatu just nu men ibland så är vi människor verkligen små. Vi har inte mycket att sätta emot då naturens egna krafter sätter in. Nu var det dock inte om stora naturkatastrofer som jag hade tänkt skriva idag. Egentligen kanske det är fel av mig att kalla det här för just katastrof men det är åtminstone ett litet missöde som höll på att hända i helgen då jag spelade Sims 3. Nej spelet kraschade inte men min ena sim, Aileen dog efter att ha gått på fest och blivit träffad av en meteroit som kom nerramlande från skyarna. Som tur var, var jag snabbtänkt och kunde få tillbaka henne genom att låta bli att spara och återgå till huvudmenyn. Verkligen tur i oturen eftersom jag inte ville tappa henne. Hon är en av mina mer lyckade karaktärer. Alltså en av de simmar jag spelar oftast då jag är hos föräldrarna. Det retar mig lite att de hushåll som jag faktiskt är mest nöjd med ligger där ute på deras dator. Typiskt men ja så kan det bli.Fast det är kalrt har ju några lyckade simmar här också & egentligen så kanske jag borde ta mig i kragen och gå igenom dem lite innan jag hittar på någon ny med. Har ju om inte annat familjen Williams som kan vara rolig att få följa lite mer. Man kan ju i alla fall säga att det händer en hel del när jag spelar sims, men det var i alla fall första gången jag har varit med om en olyckshändelse av den graden.Så jag kanske fick lite av en chock först innan jag samlat mig så pass att jag kunde agera. Dock så måste jag få säga att Aileen verkligen hade tur i oturen & hon hade helt andra livsmål än att bli krossad av en stor rymdsten.

Rätt låt vann!

Såg som så många andra på finalen av melodifestivalen i helgen. Har ju inte orkat engagera mig lika mycket i år eftersom jag tycker att startfäetet i deltävlingarna varit så väldigt spretande. Visst är det kul att tävlingen åker ut i landet men samtidigt blir det också lite för mycket och lite för tjatigt med så många deltävlingar. Hur som helst så tycker jag nog att det var rätt låt som vann till sist. I alla fall om vi ska ha någon chans i ESC. Fast man vet ju adrig vad som går hem där när det väl gäller. Annars så har jg varit väldigt frånvarande från datorn under några dagar. Skönt att koppla av helt emellanåt också. Dessutom när det går så här mot vår måste man ju vara ute och passa på att njuta av när naturen vaknar till liv igen. Lyssnat till svansång och kommit fram till att det verkligen är magiskt att höra när de återvänder.
Man blir så glad av att höra dem. Även om jag bara såg dem på håll så hörs ju sången långa vägar.
Koltrastarna har kommit nu också så då får man passa på att försöak fota. Fast först får man övertala dem om att man inte tänker käka upp dem till frukost.
Äpple är verkligen smaskigt!
 
Tänker du inte gå in snart ?, jag vill äta tack.
Jag ser dig fortfarande.
Siskor är kvicka små fåglar som man blir glad av att se, men att få dem på kort är en annan uppgift.
Grönsiskorna var också på plats
Liksom talgoxarna såklart. Just nu har pappa ingen handtam men de kommer ändå när man visslar på dem, pratar med en också blir de överlyckliga dp de får ost.
Nötväckorna är också pratsamma och inte sällan är de först på plats när man kommer ut.
 

Morgonprommis

Ibland när man vaknar på morgonen så känner man det där suget. idag sken solen och det var några grader varmt. En perfekt dag för att gå ut på promenad helt enkelt.Vilket jag också gjorde så snart jag hade fått på mig kläderna, gjort bort morgontoaletten och fått i mig frukosten. Det kan vara så härligt att få komma ut just så här på våren. ja ibland känner man faktiskt att man inte alls har någon lust att gå in. Dessutom var jag ju nära på tvungen att ge mig ut på en runda för att se hur det går med islossningen nere vid hamnen. Den har kommit en bit på väg men bara på den ena sidan. På den andra ligger isen fortfarande som en tunn hinna över men det sparkade betänkligt i den. Lite mer tid och snart är den nog bort helt. Trodde jag skulle få se kniporna men där gick jag bet. Inte en enda av dem i sikte, de som brukar komma så tidigt. Dock så såg jag att de första skrakarna redan hade anlänt.
Lyckades inte få någon bättre bild på vårens försa skrakar än så här då de låg på motsatta sidan men visst såg de ändå lite frusna ut
Skator kan faktiskt vara fina fåglar om man får komma dem nära inpå.
Tog vägen förbi torget med förhoppning om att kunna hitta igen den udda duvan jag sett där förut men inte. Blev dock ändå några fina bilder på duvornas vårbestyr med att samla bomaterial. De är ju inte direkt rädda av sig , annat än då det blir för mycket folk men vill man ta de där fina bilderna då ska man gå på morgonkvisten innan stan vaknar.
Vänta nu, blev det inte lite fel den här gången ?, det här är väl knappast någon olivkvist ?

Konservburkskamp

Nu ska ni få höra om en liten strid som utspelade sig i köket ikväll.
Indhandlade en konservburk med ravioli häromdagen. Lite medvetet har jag låtit den bli stående där i kylen. Fast nu ikväll blev jag sugen på att öppna den. Eller man kanske borde säga på att försöka få upp den. Som tur är har jag hittat en fungerande metod eftersom jag inte har någon bra öppnare. Verkar ju vara riktigt svårt att hitta en som är både bra och smidig. Nåja hur som haver var det till att gå in och hämta syl&hammare. Knackade försiktigt upp locket genom att göra en serie hål. Till sist kunde jag bända upp locket så pass mycket att det gick att få ut innehållet. med hjälp av en sked. Det är dock lika festligt var gång man ska göra den här sortens inbrott. Klarade mig i alla fall utan skador den här gången och jag fick i mig någon middag. Vet inte om jag ska rekomendera den här metoden, men den funkar om man inte har en bra öppnare. Får hålla ögonen öppna om jag skulle se någon, men det har inte hänt ännu och det är inte jämt de har sådana där bra burkar med draglock heller. Fast man gör väl vad man kan för att öppna burken utan att yttra allt för många fina ord eller komma på allt för många kreativa ramsor. Det blev det i alla fall inte ikäll utan jag kunde jobba på mer målmedvetet. Speciellt svårt att öppna dem är det ju kanske också när man inte är så stark i nyporna men det gäller att hitta alternativa vägar att komma åt födan. Så det var kvällens lilla stid med konservburken. Igår så talade min lilla hamster tydligt om vad han tycker om selen med. Skulle sätta fast kopplet i den och då la han sig på rygg, fräste och sprattlade så det var bara att ge upp alla tänkta försök. Fast samtidigt så tycker jag ju att det är bra att han vänjer sig om han ska få vara ute sedan i sommar(givetvis bara med matte med). Får se om jag ska kunna muta honom. För är det något han tycker om så är det i alla fall godis. Så fort man sätter ner handen på golvet om han har varit ute på äventyr, ja då kommer han fram och snusar för att kolla om man har något gott. Sedan så får han för sig ibland att matte ska ge honom något om han sätter sig och tigger framför dörren till matskåpet men då går han oftast bet. Fast de lär sig ju fort vad godis är för något. Provade lägga in en kvist åt honom igen, men nej han vill inte alls gnaga på dem så det blir att återgå till spisbrödet tror jag. det är ju det och kräckers eller hårda godisbollar som han tycker om att gnaga mest på förutom burgallret. Annars så har jag mest tagit det lungt idag. Varit ute på en promenad och ikväll laddar jag för att se Veckans Brott och Stalkers.

Inte rikigt klar

Nej gården är inte riktigt klar än hos familjen Lewis. Fast det händer lite saker i taget och nu börjar man kunna se skillnad mot för hur det såg ut från början.Det känns som om det verkligen kommer att kunna bli toppenbra faktiskt. Så jag kanske borde låta simmarna bestämma mer själva egentligen men det händer ju ockå att de sätter sig i klistret då Just därför känns det bäst att ändå behålla lite kontroll på dem. Vem vet vad de annars kan få för sig.
Plan I: Sovrum,Barnrum,Kök,Tvättstuga och Hall
Plan II innan ombyggnationen, nu finns det två minde sovrum istället för ett stort till vänster. Sedan finns även en mindre WC, Studierum, Finrum,Kontor och Konstatelje.
Första gången som jag valt att prova lite ny planlösning. Här med öppet ner till köket från vardagsrummet uppe.
Nya stallet är nästan klart. Det som stör mig är stalldörrarna som inte vill in där de ska.
Framsidan på huset. Snart är alla fönster på plats.
Baksida, notera att även staketet till trädgården kommit på plats.

RSS 2.0