Väderomslag

Hejsan alla ni som av någon anledning kollat in just här, kanske brukar ni följa min blogg regelbundet eller så är ni här för första gången. Det spelar ingen roll, jag säger hej till alla så är den biten avklarad. Jag har ju skrivit om vårvädret tidigare och idag passar det verkligen in med några korta rader. Var ju ut på långpromenad igår och hade tänkt ta mig ut även idag. Tills jag såg vädret det vill säga eller rättare sagt hörde vinden som viner utanför fönsterrutan. Nej jag tror helt enkelt att jag får lägga om mina planer. Möjligen så kan det bli en kort promenad senare för att fixa ärenden Så kan det också bli. Några av er kanske funderar om jag inte spela Sims 3 på sistone men jo det har jag. Det går framåt för familjen Williams kan man säga. Fosterdottern Miranda är på gång att flytta hemifrån snart och hon funderar över sitt karriärsval. Endera kommer hon att få bli konstnär eller så blir det något alternativ som har med djur att göra eftersom hon älskar dem. Snusan och familjens papegoja Frankie kommer att flytta med henne. Sedan har de precis fått ännu en tillökning i form av ännu ett gossebarn som fått namnet Trent. Så nu blir det ändå fullt hus trots att Stella och Liberty har flyttat sedan länge men jag tror att de får plats i huset än så länge. Pappa Donald sliter fortfarande som politiker medan mamma Tamara däremot tar hand om hushållet.
Snusan tycker att det är roligt att bada i familjens pool.
Sedan har hon hittat en vän i en liten tvättbjörn som brukar besöka dem.

Naturmorgon

Hejsan på er alla bloggläsare som ramlat in här av någon anledning. Imorse när jag vaknade sken solen och det var något som sög tag i mig. Jag har ju pratat ett tag om att jag ska försöka håll koll på en sjö i närheten . Ja, det blir väl några kilomters promenad i alla fall om man ska gå både dit och tillbaka. Bestämde mig för att passa på när det var den här väderleken. För man vet ju aldrig hur det är nu på våren. Så här i efterhand var det tur att jag gick för nu är det mulet och ja jag blev väl ute i nästan två timmar. Ändå så gick jag bara i lugn takt och njöt av naturen på alla sätt och vis. Såg några hundägare som var ute och några motionärer som jäktade fram i livet, men jag tycker man måste stanna upp och passa på att reflektera över vad som finns på sidan om spåret.

Kniporna höll sig på respektabelt fotoavstånd, men det blev i alla fall en bild på dem.  Som synes låg faktiskt isen kvar på bitar av sjön med, fast det var ju mer en sörja än någon fast yta nu. Grädänderna var som vanligt motsträviga och lite för skygga så här års.
Så dem kom jag inte närmare än så här, men vad gör det då det blev många fina bilder på en av min favoriter då det gäller sjöfåglar.
Ända sedan jag först blev bekant med Storskrakana så har jag kommit att gilla dem. De är verkligen vackra och man ser hur specialiserade de är på sitt bytesområde.
Man kanske kan kalla mig Skrakstalker :P men de visade verkligen upp sig från sin bästa sida i sjön idag och då var det bra att tacka och passa på att fotografera
Sedan hade jag turen att stå på pass då ett sångsvanspar anlände under högljutt trumpetande som hördes långa vägar. Tyvärr har de blivit skrämda av ungdomar så de häckar ända längst in i sjön numera.
Ibland måste man sträcka på vingarna.
Vackraste fågeln i sjön och jag tror han vet om hur fin han är.
En liten talgoxe kom och kvittrade och ville vara med på bild.
Den ena får hålla koll på alla eventuella fågelskådare medan den andra äter så mycket den kan. Elelr så har de skaffat en ny sorts gräsklippare på fotbollsplanen ?
Storfiskaren i full huggning. Det ena paret Storskrake lät sig verkligen studeras. Även om honan fick tag i någon fisk ibland så var hanen en verklig fena på det här området.Så gott som varje gång han dök kom han upp med mat i näbben.
Fisken slukades hel, men det är ju inte helt lätt att svälja den på en gång.
Honan var lite mer orädd, så henne lyckades jag få ett sådant här fint foto på.
Ibland kan man säkert undra vad jag pysslar med då jag är ute med kameran.
Fast ska man fota Storskrake så får man vara beredd på att de dyker ner under ytan med jämna mellanrum.
Här tar man sig verkligen vatten över huvudet.
Det här strömmande vattnet kanske inte var något bra område att fiska i.
Avslutningsvis blev det också en blåmes som ville vara med på kort.
 
 

Identitetskris

Moff på er allihopa nu är det världens bästa lilla gullhamster som har odet igen. Ikväll så kom matte fram till något mycket smart. I alla fall om ni frågar mig. Nej det är inte så att jag fått en identiteskris eller är osäker på vem jag är. Det har bara tagit lite tid för matte att låta saken sjunka in. Jag är helt enkelt ingen Koda även om hon försökte göra mig till en. Nej jag älskar verkligen att gräva i spånet, åtminstone när hon släpper över mig i leklådan och jag älskar tunnlar. Så därför har hon tagit beslutet om att låta döpa om mig till Timon efter en viss världsvan surikat. Får jag erkänna det själv tycker jag faktiskt om det mycket mer också. För även om alternativet också var fint så är det så mycket lättare att hitta på smeknamn på Timmy, Trasslet osv.
Ja ni förstår att mattes val inte var så komplicerat ändå. Hon älskar ju dessutom Lejonkungen så Disneytemat överger hon inte än. Är man hamster hos henne får man finna sig i att heta något efter en tecknad figur. Tvärtom så återvänder hon till kärnan varför hon föll för deras filmer från början. Dessutom så kommer jag inte att ha någon brist på ledmotiv i forsättningen. För det finns massor av bra melodier från den säger matte. Så jag har nog börjat lyssna på henne i alla fall. Åtminstone när hon låter mig smaka på delikat gurka.

https://www.youtube.com/watch?v=xB5ceAruYrI
https://www.youtube.com/watch?v=HwSKkKrUzUk
https://www.youtube.com/watch?v=0bGjlvukgHU
https://www.youtube.com/watch?v=QvHVTYPmoKo


/Ciao allas er Timon

Matchvikt

Matte tyckte att hon behövde kolla upp min matchvikt. Kan ni tänka er något mer korkat än så men jag gick i alla fall med på att sitta still en liten stund. Fast en liten stund i den där gula tingestesten som hon kallar för köksvåg räckte. Nej någon primadonna är jag inte än. Åtminstone inte en fullfjädrad på några vägar.Det är dock klart att vad gör man inte för att få lite godis. Och matte vill ju vara säker på att jag inte är för tunn också. Nu kan hon vara lugn och hon vet att hon har 200 gram snuttekoda i buren :) . Det stod visst på någon fin beskrivning att sådana av min art inte ska väga mer än max 175 men enligt matte så vore det att vara nära till underviktig. Så hon har inga planer på att ändra min baskosthållning. Nej trivselvikten är den bästa lösningen! Så det var dagens läskiga äventyr, eller ja jag fick komma upp och sitta i hennes knä med en stund. För det besväret fick jag mig en droppe och det gör att jag kanske tycker det är värt det helt enkelt. Kan knapp bärga mig tills jag får utforska resten av området. Fast som ni alla vet så är inte matte rikligt säker på mig än så hon vill inte ens lämna mig själv hemma på nätterna, kan ni förstå det.? Jag som aldrig...skulle hitta på något fuffens nej jag är en så liten och snäll hamsterpojke så. Nej nu tror jag det blivit dags för mig att gå in i huset och kolla om hon norpat något ur mitt skafferi men ni får hålla till godo med de bilder hon lyckades få fast mig på idag/Ciao Koda "The Punkrocker"
Fast ibland är jag väldigt duktig på att gömma mig
Fast det är klart ibland måste man ju titta ut för att putsa sig.
Tunnlarna ska verkligen göras om till mina egna
Tjoho här ska klättras
Vad tror ni , kan jag gräva mig in där ?
Det är jag som är Koda om någon har missat det.
Gör om det här om ni kan.

Hejsan på er!

Hej på er alla bloggläsare där ute.
Ni kanske börjar fundera på om Koda har tagit över bloggen helt. I alla fall om ni kikat in de senaste dagarna. Svaret är dock, nej han har inte övermannat matte än helt. Fast han visar bit för bit mer av sin personlighet . Ju mer vi lär känna varandra desto mer börjar jag känna att jag tycker om min nya lilla sambo..nej förlåt hambo menade jag ju naturligtvis.. Han är en riktig liten gullhamster helt enkelt. Lite blyg och tillbakadragen men samtidigt nyfiken och ska kolla in allt nytt som händer. Så han kommer nog också att kunna bli en riktigt härlig individ till sist, elelr jag kanske borde säga hårig.Senast igår gav han mig ett gott skratt då han var i Kodalådan för han grävde så det stod härliga till i spånet. Hade jag vetat om hans intresse så hade han fått heta Timon istället men nu hade jag redan döpt honom till Koda. Nej nu har jag nog pratat färdigt om hamstern för idag., men det blir lätt hamstersurr så här då man ska lära känna en ny personlighet. Annars så flyter det mesta på av bara farten faktiskt. Försöker vara ute och gå mycket nu så här på våren och bara njuta av naturen. Sedan tecknar jag ju en hel del till och från.
För er som inte sett den här ännu så visar jag nu upp den. Den är en del av min personliga hyllning till naturen och den passar så väl in på mitt björnspår jag haft på sistone.
Den här lilla fågeln satt jag med igår. Helt enkelt bara för att jag kände för att teckna något.
 

Mofsan på er alla!

 
Moff Moff på er alla kära medhamstrar där ute.
Nu har alltså jag världens bästa Koda lyckats sno tangentbordet av matte en stund igen. Ja ni vet jag är alldeles för kvick för att hon ska hinna med att reagera. Innan hon vet ordet av så har jag redan skrivit ett inlägg till er och hunnit med att gå in och lägga mig igen. Eller ja , hon hjälper ju till att överätta det jag vill ha sagt för annars skulle ni nog inte era mattar/hussar kunna läsa det jag skriver. Nej som ni vet har vi hamstar lite problem med synen så vi kan behöva vissa hjälpmedel med allt information i dagens samhälle.
Hur som helst så tycker jag om att överraska min matte, men det där visste ni ju redan eller hur ? Knappt hinner hon med att tänka på mig så sitter jag där vid gallret och väntar på ännu en godbit. Ja, eller så försöker jag att övermanna kräckersen som hon hängde in åt mig från början, fast det tar ju ett tag innan man hunnit sätta i sig hela. Åtminstone om man föredrar att faktiskt äta upp godsakerna, min föregångare gnagde loss allt på två minuter och stoppade i skafferi har jag hört! Då kan jag glädja matte med att så gör inte jag, jag äter minsann upp min mat. Vet ni..om jag fortsätter och sköter mig så här bra så kanske matte vågar....ha mig i hallen snart men bara kanske. Hon vill ju vara säker på att jag kommer då hon lockar med något smaskigt först.
Nej nu hör jag stegen närma mig så det kanske är bäst att jag lämnar över bloggen..innan matte tror att jag tagit över här helt och hållet. Tss.. jag måste få passa på att säga hur kul leklådan var idag...fast matte säger att den numera bytt namn ..hon tänker kalla den Kodalåda i fortsättningen ;)
Här kämpas det på med kräcker.
Mums mums, vad gott det är.
Sedan blir man lite törstig efter all god mat så då får man ju passa på att dricka med.
 
 
                                            /Ciao Koda"The Punkrocker"
 

Moff Moff!

Mofsan på er alla glada medhamstrar där ute!
Nu är det jag Koda som är tillbaka för att skriva några rader och hålla er underättade om vad som händer och sker. Matte trodde ju att hon skulle få hålla hamsterskola med mig men vet ni hur det har gått ? Jo jag har naturligtvis tagit över hela föreställningen såklart, vad annars? Det är matte som ska skolas in. Idag hade hon ner mig en stund i den där konstiga lådan igen, men oj vilka roliga saker det finns att undersöka i den. Spännande tunnlar, ett mysigt tält, ett härligt sandbad och dessutom fluffigt spån man kan gräva sig igenom. idag ställde hon dessutom ner en ny tingest, vippbräda kallas det visst. Det var väl ingen match för mig att känna mig för hur den funkade genom att gå hallvägs upp ? Hela vägen vågar jag nog inte riktigt än men jag förbluffade henne ändå (igen). Så nu har jag lyckats med konsten att imponera på henen två dagar i rad, hur ska det här sluta tror ni ? Ja jag vet att jag inte riktigt vill mysa än, men jag måste ju få upptäcka allt spännande först på det här nya stället. Sedan har hon fått för sig att mina släp ska borstas Men det är faktiskt rätt skönt att bli av med allt spån som fastnar där så jag inte går omkring med en extra last hela tiden. Nej nu ska jag se om hon har något mer godis att bjuda på ikväll, på återseende.
/Ciao Koda "The Punkrocker"

Promenad i vårvädret

Hejsan på er alla som kikat in här på bloggen. Idag så börjar det vara mer som våren ska vara. Ni vet sådant där typiskt vårväder med ömsom sol , blåst och ibland riktigt ruskväder. Fast man är väl rätt van vid det här. Åtminstone när man bor på de norra breddgraderna och nej mössan och vantarna behövs verkligen än då vinden blåser så isande som den faktiskt gör. Visst kan solen komma och värma korta stunder men det svänger ju lika lätt. Ändå så är det kanske nu som naturen är allra finast när flyttfåglarna börjar återvända efter den långa vintern och det kan ge sådan ro i själen att bara få sitta ute och studera deras vardagsliv.
Träffade på paret Storskrake som låg och guppade på vågorna.
Men nog var det lite småkallt och jobbigt att skaffa mat så ibland kan det vara skönt att vila
Ibland kan molnens bana över himlen också vara riktigt intressant att följa.
Som vanlig så satt min vän måsen där på stenarna och väntade,. Ja i alla fall så kanske jag börjar tycka att jag känner den nu. Den pratade lite med mig, men satt kvar och tycktes tycka att det var okej att bli plåtad
Skatan ville vara med på bild idag igen , så självklart fick den det.
En fiskmås seglade uppe i det blå
En liten talgoxe som satt och pratade med mig.
En till flygbild på fiskmås. Det gäller att hinna med när de kommer inseglandes.

Moff på er!

Tjenixen på er alla små medhmastrar där ute! Det här är alltså de första orden jag skriver här...så det känns lite spännande och konstigt. Fast det känns samtidigt bra att ha fått ett kärleksfullt och helt eget hem också. Att sitta i en glasbur i butik är inget vidare. Det tycker jag ni ska låta era mattar/hussar prova på om de inte förstår er helt&fullt.
Fast nu kanske jag ändå ska börja med att presentera mig..Jag heter Koda och är en långhårig hamsterkille. Hur gammal jag är vet jag inte riktigt men enlig matte så är jag åtminstone inte äldre en än ett halvår, Frågar du mig så är jag i min allra bästa ålder just nu. Så det är viss skillnad. Jag har faktiskt precis hunnit bo in mig i min nya lya och kommit fram till att jag kanske kan trivas här. Matte är så snäll och skämmer bort mig med gos, fast hon säger att det bara är nu från början hon kommer att göra det, pyttsan det ska vi allt bli två om haha :). Hon är tydligen väldigt lätt att imponera på i alla fall för hon bara satt och gapade när jag kröp genom den prasslande hamstertunneln, inte bara en utan hela två gånger, det ni! Helt utan att ha blivit mutad och allt. Fast det var ju inte ett dugg läskigt då jag såg ut genom andra änden. Så hade jag ingen lust egentligen att gå tillbaka till min normala bur, fast till sist fick hon ändå tag i mig, attans också. Ni vet ett sådant där brottargrepp som inte ens den skickligaste hamster tar sig loss ur. Så det var bara att gå med på att bli tillbakalyft och sitta och se glad ut.  Helst hade jag stannat kvar ett tag till och lekt för det var roligt att få komma ut, krypa i tunnlar och gräva i spånet. Ja till och med matte kan inte låta bli att skratta åt mig när hon ser hur jag jobbar på, men det kanske jag kan bjussa på nu. Dessutom säger hon att jag har stora skor att fylla, men vad hon menar med det har jag inte riktigt kommit underfund med än. Fast ibland kallar hon mig fel namn, så jag toror min föregångare var otroligt betydelsefull för henne. Nåja jag får göra mitt bästa för att komma upp i samma viktklass.
 
                                                      /Ciao Koda " The Greatest Little Punkrocker"

Sovmorgon

Idag var det fler än måsarna som tyckte att det var okej att ta sovmorgon. Jag fick sova ända till åttasnåret. Då vaknade jag av mig själv och funderade på hur tyst det var, att Koda inte hade väckt mig. Jag är ju så van attt bli väckt tidigare av Meekos stökande så det tar tid att komma in i det här nya nu. Inte för att jag har något emot att få sova heller. Nåja klev i alla fall upp , städade åt Koda och åt frukost. När jag rengjorde buren kunde jag konstatera att han inte blev rädd igår för han kom och plockade godsen ur min hand. Ni vet sådär då de sätter upp tassarna. Så vi får se hur den här killen kommer att bli men jag hoppas att han blir lika tillgiven och mysig att hantera. Nåja åt sedan frukost och gick ut på en promenad. Trodde inte det skulle blåsa så men ack vad jag hade fel. Så av sjöfåglarna syntes inte så mycket som en fjäder till, eller jo jag såg fyra änder som drog iväg annars låg de nog någonstans och tryckte.
Ett, två tre...
Vågor på fjärden
Ibland uppstår små konstverk då man ser solen glittra på vattnytan
Vissa ser på måsar som skräpfåglar, men jag älskar att studera dem för de är så nyfikna.
Kom hit maten , jag ska inta alls äta upp dig.
Skata i full färd med att söka mat under de torra löven om täcker marken.
Krokusar på väg upp i en av stans parker

Premiär!

Hejsan på er alla. Ikväll har det varit en spännande afton här. Matte har suttit och faktiskt haft underhållning av sitt nya lilla ullnystan . Visst känns det fortfarande periodvis lite dubbelt men vi börjar landa på fötterna igen efter allt som varit. Så jag tänkte att det skulle vara dags för Koda att få vara i leklådan men bara för en kort stund. Alltså ingen lång period utan bara så han skulle få känna på hur det är att vara där.så att han inte känner sig allt för instängd om han får vara där framöver ibland då jag ska städa i buren åt honom. Nu lyfte jag bara över honom som sagt för att han skulle få bekanta sig med omgivingen där. Tror faktiskt att han tyckte det var kul för att sprang både i röret och provade tältet. Sedan hade han stormkul och grävde runt i spånet med . Fast det var kul att bara sitta och studera honom för att se vad han skulle hitta på att göra. Det är ju verkligen full fart som gäller då han är på ny mark. Nej hallen kommer att få vänta ett bra tag eller åtminstone tills lilla björnen kommer då man prasslar med godispåsen. Då kanske jag kan börja fundera på det men inte förän dess. Nu är det lite mer att han tillåter att jag lyfter honom men han tycker inte om det, Fast har jag godis i handen så kan han ändå inte motså att komma och ta den.  Så här från början kanske jag kan skämma bort honom lite extra men det är ingen diet som han kommer att få hålla framöver. Dessutom så tror jag att det underlättar i hans hantering att jag vänjer honom att bli flyttad så här också, så han får känna sig för på båda ställena där han kommer att tillbringa rätt mycket tid.
Vd har matte hittat på för något nytt konstigt ?
Hmmm kan jag rymma över kanten ?
Om jag gräver så kanske  jag kan ta mig ut i något hör, vad tror ni om det ?
Det här konstigt blåa tältet skulle man ha haft inne i sin vardagslya istället. Så himla mysigt att tälta.
 

Kodafiske

Hejsan på er allihopa! Nu börjar vi sakta att landa här igen efter den senaste tidens dramatik. Det vill säga att vi sakta börjar landa i det nya normala livet med Koda. Han har i alla fall inte väckt matte i natt utan jag har fått sova. Ända tills klockan sex imorse då jag hörde att han var uppe och gnagde på sin kräcker vill säga. Då klev jag upp och vi hade en stunds samvaro innan jag gick och la mig igen för ytterligare ett par timmars sömn innan jag till sist klav upp. Sedan låg han och sov innan han kom ut lite för att dricka och då passade jag på att träna socialisering en liten stund igen. Inte för mycket på en gång och allt får ske på hans villkor såklart. Fast han har hitills nappat på alla beten jag försökt med. Såväl droppar, som husmans, majs och makaroner verkar fungera. Nu är det här ju ingen diet han kommer att få så ofta sedan men jag tycker att jag kan skämma bort honom lite så här extra nu från början så vi lär känna varandra redan från början. Vill han dra sig tillbaka till huset får han göra det och vara ifred där men ikväll var första gången jag hörde honom prata lite också. Så han bor nog in sig mer och mer, undan för undan. Sedan känner jag mig lite stotl över honom trots att vi bara håller på att bekanta oss med varandra än, han har faktiskt inte bitit mig än. Han bara provar om man gett honom godis men det är ju för att lukten av det goda sitter kvar, så gjorde Meeko med så jag vet vad jag kan förvänta mig. Fast han är ju lite blyg än med och går helst in när man kommer men ändå så vill han komma ut och lyssna om man sitter och pratar med honom. Provade att lägga ner en mjuk tandborste åt honom sedan som jag planerar att använda till hans pälsvård . Lät den ligga en stund för att han ska få vänja sig och jisses vilken fart det blev, då han försökte slåss med själva borsten. Då tuffade man tydligen till sig innan man drog in och visade sitt tydliga missnöje. Nåja får låta honom träffa den sådär korta stunder bara. Måste ju kunna reda ut hans fina släp så han inte får tovor i dem. Men ett stort framsteg är att han sätter upp tassarna på min hand om jag ökar insatsen och har godiset högre upp. Sitta i handen vill han inte men och andra sidan byggdes inte Rom på sju dagar heller, så jag ska låta honom ta det lite lugnare hädanefter för det kommer ju om man har tålamod.
Tycker ni att han verkar lite skeptisk till att komma ut ?
Nej men ibland är man helt enkelt en liten pömsig hamsterkille
 

Blue Suede Shoes

Den tredje hästen att komma in på stallplanen var också en helt unik gosse. Eller jag får nog säga att han är det fortfarande eftersom han än så länge är kvar hos mig. Funderingar finns dock på att placera om honom till ena systerdottern men det är bara funderingar eftersom han fortfarande betyder så mycket för mig ändå. Egentligen så kanske han får bli kvar eftersom han bara kommit att symbolisera allt mer också sedan jag hörde talas om mustanghingsten Cloud för fösta gången och såg filmerna om hans liv. Så vid närmare eftertanke vill jag nog inte alls skiljas från min kille Blue Suede Shoes egentligen. För han är en pärla trots sitt vilda temperament. Han är ingen häst som går med på att bli hanterad hur som helst och han är inte rädd för att säga ifrån Helt enkelt får man säga att han gör sig bäst i frihet. Gillar uttycket " Du kan ta en mustang från det vilda, men du kan aldrig ta det vilda från mustangen" och jag håller fullständigt med om den meningen. För om man tar en mustang från det vilda och tränar den, så vad har man kvar då egentligen  och hur snäll är man i själva verket mot en häst som levt kanske hela sitt liv bekymmerslöst i frihet. Ja nu ska vi ju inte säga att det vilda livet är helt utan vedermödor för det kan vara väldigt tuffa förhållanden ibland  men de är trots allt fria. Ska de då inte få förbli det kan man tycka ? För hör jag ordet mustang så tänker jag genast på två ord och det är just frihet och stryrka. Ändå ses de idag kanske mer än någonsin som ett ogräs i sitt hemland  dit de kom som invandrare en gång men anpassade sig synnerligen väl och blev en del av själen och mystiken som gör Amerika just till USA vi känner idag. Varför ? jo allting handlar i grund och botten om somligas icketolerans mot andra arter och om rätten till mark. Vad har man hellre 2000 hästar som betar ner marken på ett naturligt sätt utan att slita på den utan byter område efter årstiderna eller 4000 nötkreatur som trampar sönder allt i sin väg ? Frågar ni mig vad svaret på den frågan är så är det väl uppebart vad jag tycker. Heja mustangerna, ner med byråkratiska BLM!
Känner ni att ni blivit nyfikna och vill lära er mer om mustangerna så tycker jag att ni ska gå in på http://www.thecloudfoundation.org/ och läsa mer eller kolla efter klippen om Cloud på youtube. Dessutom så finns det en så otrolgit gripande men samtidigt sorlig video där på en hingst som de kallade för Braveheart. Hans tapperhet visar hur långt en hingst går för att försvara sin familj om det krävs av honom och den ger mig kalla kårar fortfarande samtidigt som jag tycker den säger så mycket om hur underbara dessa hästar är precis som de är.Sedan älskar jag ju filmen Spirit-Stallion of the Cimarron men framför allt soundtracket är magiskt bra
 
 
 
 

Ruffian

Det har gått ett tag sedan jag skrev något om mina modellhästar här på bloggen. Fast nu känner jag att det är dags igen att skriva några rader om en av de som var först in i samlingen, eller ja hon kom in som god tvåa i stallet eller vad man ska säga om samlingens grundbult.. Hur som helst var förlagan en amerikansk galoppör vid namn Ruffian. med en minst sagt hjärteknipande historia som bakgrund . Ett enda lopp och avel kan göra att även en till synes okrossbar häst blir övertrumfad till sist av den egna viljan och sina egna ben. Då det hände 1975 fanns inte den teknik vi har idag heller att tillgå men ibland måste man fråga sig hur långt man ska gå i vården av dem. Klart man griper tag i varje halmstrå som finns och gör allt, men allting går inte att fixa. Ska en häst som är född för att springa och älskar det, plågas genom att hänga kanske flera månader i vagga ? Nej även om det är svårt så måste man komma ihåg att det alltid ska vara djurets bästa som gäller och det är knappast värt att utsätta ett kraftfullt djur för ett sakta borttynande hängande.
Modellen symboliserar för mig bara en del av det som gjorde Ruffian så speciellt magisk, jag var inte ens född det året som hon förolyckades men jag kan ändå förstå storheten i denna häst genom att se på alla gamla klipp från youtube på när hon sprang. Hon var verkligen en obestridd drottning, det är hon fortfarande.
Vill ni läsa mer om denna otroliga häst så får jag varmt rekommendera er att läsa boken Ruffian-Burning from the start, skriven på engelska av Jane Schwarts. Det finns också en film som ESPSN gjorde som jag sett men då jag fick veta att de som fanns i den närmaste kretsen kring Ruffian  inte gav dem rättigheterna till storyn så har jag svårt att gilla den. Jag tycker man ska respektera ett sådant beslut utan att förvandla allt till en kassako. För visst var storyn som gjord för en äkta Hollywood film men man måste också förstå varje persons enskilda sorg kring ödet i den och respektera det.

Gråväder

Idag vaknade jag till ännu en dags gråväder. Ni vet sådant där typiskt vår/vinter väder som det oftast är en under en period. Även om snön börjar försvinna mer och mer genom solens strålar så är det inte riktigt vår än helt och hållet. Naturen behöver den här tiden på sig för att samla kraft för sommaren som kommer sedan. Har spenderat de senaste dagarna med att försöka styra in mina tankar på rätt spår igen men de studsar fortfarande hit och dit, känslorna kommer och går men det är ju fullt naturligt med efter att något jobbigt har hänt. Fast jag har ju lärt mig genom de sorger jag haft att man får ta dag för dag. Så småningom kommer allting att kännas bättre igen för att till sist kännas bra en dag. Dessutom så har jag ju en underbar Koda att stifta bekantskap med. Ni skulle ha sett honom imorse. Han skulle ut och dricka men var så trött att han knappt fick upp ögonen till en springa utan han satt och drack, halvsovandes. Lilla grynet. Annars har han också lite försiktigt börja ta godis ur min hand så han kommer nog också att bli fin. I alla fall så hoppas jag på det. Dessutom kan jag inte grubbla för mycket över det som hände, då blir jag bara mer olycklig. Men an får ta en dag i sänder och skynda långsamt. Idag ska jag försöka göra bort några småärenden, spela lite Sims och försöka med att hålla mig lite sysselsatt åtminstone.  Också passar jag på att ta varje stund som ges till att försöka vinna Kodas tillit. Han har redan bott in sig i huset, fast det händer när han sprungit mycket i hjulet att han sitter och vilar där med. Annars är han som en hamster ska än så länge. Det vill säga han sover på dagarna och är uppe på nätterna, fast då får jag ju passa på då han går ut för att dricka eller provianterar.Att han i alla fall lyssnar tvekar jag inte på eftersom han kommer fram till gallret, men det är verkligen små rörelser man får göra med honom. Fast jag har ju hittat några mutor som fungerar på även honom som droppar, sallad och kräckers.

RSS 2.0