Nej verkligen inte

Nej jag har verkligen inte orkat engagera mig alls så mycket i melodifesitvalen så mycket i år som jag brukar. Int fö att jag är något jättestort fan av cirkusen men den här gången har mitt intresse varit svagt. Delvis så har jg inte trillat dit hlet för någon av låtarna ännu även om det finns några som har varit bra men största anledningen till att jag inte orkat följa mer än de första deltävlingarna är Felippa Bark. Visst kan jag förstå om en del av hennes skämt är roliga men jag tycker samtidigt att några av dem varit riktigt poänglösa också. Tror faktiskt att hon gör artisterna mer nervösa och osäkra ibland än de skulle behöva vara då de sitter i green room. Sedan har jag ju hört om alla skivor som kommit ut innan första egentliga releasedatum med och hur gör man då ?
Nej tycker sedan att det fokuseras väl mycket på artisterna ibland mer än själva låtarna så då känner jag att det får vara.Igår satt jag och såg på en så otrolgit fin film på Horse1 istället och sedan blev det lite Maria Wern med. Just nu sitter jag och ser på skidor eftersom VM ska avslutas. Annars är det mestadels en lugn dag. Försökte sitta ute en stund och kolla in fåglarna men jag vände som siskorna snabbt in i skydd då det var rena stormen också är det plusgrader.Så snön försvinner i väldigt snabb takt just nu men det är ju fortfarande sådär kallt i luften vilket gör att det känns lite kymnigt och gråkallt. Om man kan så sitter man hellre inne helt klart. Vidare så gäller det väl också att försöka göra bort en del måsten som alltid. Fast det blir lite som Skalman skulle ha sagt att man inte gillar sådana ord men ibland är man ju tvungen till att ordna en del saker först. Slapp dessutom att behöva gräva fram Meeko eftersom han inte hade stökat ner allt för mycket. Han stack fram nosen också men var för trött och kom inte ut så har jag tur får jag väl kanske se honom tidigast ikväll.

Fågelmorgon

Ibland så är det skönt när man sovit lite längre på dagen att få kunna göra sig klar och sedan bara gå ut och sätta sig i solen. Här råkar det vara just en sådan där dag. Visst kändes kölden efter en stund då det inte var mer än några plusgrader men den bekom mig inte så mycket. Förän jag hade suttit där en god stund vill säga. Fast det är så härligt att vara ute så här års och höra fåglarna som börjar sätta igång med sina sång reportoarer. Man blir så glad av dem och det finns sådan positiv energi i naturen när det våras. Visst blir man också lite avvaktande när man bor så här, i mitten av Norrland eftersom man vet att det fortfarande kan komma köldknäppar men det är så härligt när solen börjar skina och kommer tillbaka. Allt blir ljusare även om snön har lyst upp bra den med i vintermörkret.
Domherrarna som normalt brukar vara skygga gäster vid fågelbordet gick villigt med på att jag fotade dem. Fast jag fick sitta tyst, stilla och ha en stor dos tålamod .Innan det blev ett par bilder som jag kunde nöja mig med.
Större Hackspetten höll sig i bakgrunden och tycktes tänka:Försök inte fota mig jag ser dig allt.
Skam den som ger sig. Lyckades ändå få till ett foto som blev bra då den hade spetsat ett frö och satt still efter stammen i godan ro.
Sedan dök årets första stare också upp, så våren kanske är på väg ?
Gladast blev jag dock över att notera att både grönsiskor och gråsiskor fanns på plats.. Det är så käcka små fåglar.Fast helt lätta är de inte att fota då de sitter stilla i max två sekunder åt gången-
En av de bofasta talgoxarna ägnade dagen åt att kolla in så den tilltänkta bostaden var ledig.
Sedan var såklart också paret nötväcka på plats för att hämta smaskiga frön. Förutom dessa så landade även ett par sidensvansar men då ville inte fokuset riktigt vara med så det blev inga bra bilder på dem också hoppade det även runt pilfinkar&grönfinkar på marken. Skatorna däremot höll sig på avstånd och satt i träden och skrattade. Åt vad vet jag inte men kanske tyckte de att fotografen såg rolig ut. Så man kan verkligen säga att det går att hitta många fåglar i vår direkta närhet med , bara man ger sig tid till att börja studera dem lite mer.
 
 
 

Påkommen

Ni som följer min blogg vet ju att jag spelar en hel del Sims 3. Man kan kanske säga att jag är lite av en närd och har spelat det av och till sedan originalet kom ut. Såklart går det ju i vågor som så mycket annat beroende på hur kreativiteten flödar. Just nu är jag inne i en mer skapande period så då blir det en hel del timmar som flyger förbi. Gillar i alla fall min senaste familj väldigt mycket och på kort tid har de redan hunnit med en hel del. Nu börjar de dock äntligen att landa efter de turer som varit . Ja de börjar riktigt rota sig på sin lilla trivsamma gård.
Det lustiga sedan de väl fick sin lilla tös Faith är att det är Odin som går upp och sköter om henne på nätterna, detta trots att han egentligen inte gillar barn. Så jag vet inte om det där stämmer så bra egentligen eller så är han väl helt enkelt bara omtänksam. Dock är det väldigt praktiskt eftersom det innebär att Bernadette kan få sova ut på morgnarna och det är aldrig fel sedan heller då hon snart ska börja jobba igen. Då blir det till att anställa en barnvakt över timmarna på dagarna. Fast man vet ju aldrig hur väl det fungerar heller , har ni märkt att en del av dem missköter sig och gör allt annat än att passa barnet/nen ?
Menuette kanske känner sig lite ensam i hagen så funderingarna finns kring att skaffa en till häst då de båda börjar arbeta men då måste det lilla stallet som finns nu byggas om eftersom det bara finns en box  för närvarande.

Bokrean

Det finns en större shoppinghändelse om året som faktiskt lockar mig och det är bokrean. Fast ibland kan man kanske tycka att jag har ett mindre bibliotek hemma, men egentligen tycker jag inte att jag har så många böcker alls. Klart jag har några lådor Nora Roberts som jag skulle behöva göra mig av med eftersom jag aldrig läser dem men sedan har jag de där guldkornen stående uppe som man kan läsa hur många gånger som helst utan att man blir less på dem. Vissa böcker är ju så. Sedan har jag också samlat på mig några klassiker av Astrid Lindgren och Maria Gripes fantastiska Skuggserie som jag fortfarande tycker är helt och hållet magisk. Barnböcker? nej jag skulle mer klassa dem som att alla kan läsa dem oavsett ålder också älskar jag Agnes Cecilia och Glasblåsarns Barn. Sedan är det ju klart att man har de där som man fått också en del som varit fynd som man köpt bara för att baksidestexten fått en att fastna för just den boken. Det kanske är precis det här som är härligt med böcker. Det finns något för alla. Fast nu märktes det i år att det var betydligt mindre kunder i bokhandeln och det tycker jag är lite synd men samtidigt så slipper man ju den värsta trängseln med. Tror ändå på att böcker alltid kommer att finnas oavsett vilka framsteg tekniken gör för inget går upp emot att få sitta i soffan eller ligga nerbäddad i sängen, vända blad och fullkomligen låta sig uppslukas av en god bok. Det är kanske tvärtom lite lyx att kunna göra det i dagens stressade samhälle men behovet av avkoppling blir samtidigt allt större. Sedan tror jag också att kunskaper som man läser i just böcker om vi pratar ren fakta sitter kvar bättre än det som man bara tar in via distansföreläsningar via datorn eller lektioner som är styrda av paddor. Fast det kanske beror på att jag alltid har gillat att läsa och varit lite av en bokmal. Det allra skojigaste jag varit med om då det gäller böcker är när min svenskalärare på gymnasiet satte Brott och Straff i mina händer. När jag såg den tegelstenen från början undrade jag hur i hela friden jag skulle kunna ta mig igenom den. Efter att ha läst 20 sidor in var jag dock fast, jag var ju tvungen att få veta hur det skulle gå. Fascinerande att en bok som skrevs för så länge sedan fortfarande kan vara så otroligt fängslande som just den är. Andra favoritromaner är Oliver Twist , Törnfåglarna och Jane Eyre. Också har jag även läst ett par av våra svenska deckarförfattare nämligen Camilla Läckberg och Liza Marklund så nog finns det lite blandat i min lilla bokhylla, det gör ju det. En av de mer udda böckerna jag har , hittade den på rea då de hade utförsäljning på biblioteket här är den om Yngersjömordet så därför kände jag igen det fallet då Leif GW tog upp det i Veckans Brott. Annars så försöker jag att inte samla på mig för många böcker men jag har ju såklart även ett par om ritkonsten eftersom det är ytterligare att av mina intressen och något som jag tycker om att göra. Nej annars så ska jag nog bara ta det lugnt idag, göra bort några projekt , se på tv och sedan kanske jag ska lägga mig att läsa någon av de två böcker jag köpte. Får se om jag ska börja med Värdshustrilogin av Nora Roberts eller om jag ska låta mig uppslukas helt av Terese Söderlinds Vägen mot Bålberget. Gillade ju hennes andra roman skarpt då jag hittade den på second hand och jag försvann i den några timmar så jag får se. Först och främst ska jag nog i alla fall satsa på att få i mig lite lunch till att börja med.

Äntligen Guld!

Först vill jag börja dagens lilla inlägg med att säga ett stort grattis till Charlotte Kalla som tog guld idag. Det var verkligen ett spännande lopp. Fast jag blev tvungen att gå ut när man kan säga att själva tävlingen egentligen avgjordes. Dock hann jag ju se starten och höra alla glada jubelrop efteråt. Så ett stort grattis igen. Årets VM har verkligen börjat med en stabil insats av damlaget och var tog norskorna egentligen vägen ? Dåligt vallade skidor..hm jag undrar vad mer man kan skylla på när det går dåligt. Fast jag minns ju hur det lät något mästerskap när vi floppade med och vallning är en hel vetenskap. Som jag tänker lämna åt experterna för åker jag någonting själv så får det bli tråkigt vallafritt men det kanske är allra bäst om man bara är motionär också utan elitambitioner. Nåja jag hade inte bara tänkt dividera om skidor idag. Hade ju trevligt sällskap på min promenad med så jag tänkte bjuda er på några bilder på polarvargen som är i min systers ägo, vita herdehundstiken Isa. Hon visade sig faktiskt ha bra tålamod också och satte sig rakt då jag blev tvungen för att stanna till och rätta till plastbiten som gör att minneskortet sitter fast på rätt sätt i kameran. Fast ja det är en annan historia, eller ja den har fått något fel på korthållaren så minneskortet läses inte av på rätt sätt om man inte tycker fast det med hjälp av den här lilla plastbiten. Skumma problem tekniken kan orsaka ibland.Till sist fick jag i alla fall fast den och det blev några kort i alla fall, men jag måste sätta dit en ny tejpbit så den inte lossnar sådär lätt. Vidare så har jag också ett objektiv...mitt telezoom som jag använder mest Nikkor 70-300 VR IE som börjat strula. Visserligen hände en olycka för ett par dagar sedan då det rullade ner från soffan men då jag provade det direkt efter verkade det ju okej..men jag vet inte kan vara jag som inbillar mig att det faktiskt är något fel på det med. För det funkar ju ändå ute i fält men att fota fåglar vid päronens fågelbord var nära på omöjlig för den ville inte låsa zoomen. Kan ju ha berott på ljuset med , får tro att så är fallet annars ser det inte så bra ut. Jag tycker ju om min kamera och är smått beroende av mitt telezoom eftersom jag ju använder det mest då jag är ute. Nåja får ta med mig det ut på en tur imorgon och prova hur det uppför sig helt enkelt innan jag börjar fundera vidare på vad som eventuellt måste göras.
Sedan var det ju skönt att komma sig ut på en promenad en fin vinterdag som det var. Egentligen hade jag ingen lust att gå tillbaka när solen sken så fint över trädtopparna och det inte var mer än några plusgrader, helst ser jag ju egentligen minus. Fast det är just sådana här dagar jag är glad att jag har tillgång till så underbara smultronställen som jag har. Till synes enkla vyer men oj vilka härliga bilder jag fotat i området kring föräldrarnas lya, man kan verkligen säga att det är Norrland när det är som allra bäst och jag tycker Filippa Barks skämt om ödsligheten & ensamheten är gamla fördommar. Visst kan vi säkert ha sådana om folk som bor söder om Dalälven med men ibland tröttnar på de där poänglösa liknelserna och känner att man bara vill ryta ifrån. Vad är det liksom för fel på att gilla naturen och ska inte hela landet leva kan man undra?
 
 

Familjen Lewis

Ja nu har det hänt saker i hushållet Lewis ikvälll. Tror ingen av dem ångrar sig att de gav sitt förhållande en andra chans . För den här gången har de verkligen kärat ner sig ordentligt, både Odin och Bernadette. De är så lika i mångt och mycket förutom att Odin inte gillar barn. De får dock försöka kompromissa och lösa det på något vis nu när de fått ett tillskott till familjen genom att deras första och ena barn, dottern Faith är född. Tror att han kommer att mjukna trots allt vad det lider och att grunden ska kunna bli stabil för dem alla tre. För visst är det så att han och Bernadette knappt kan slita sig från varandra nu heller, de är fortfarande lika kära och det är ju aldrig fel. Sedan stod de också i valet&kvalet vilken väg de skulle gå med tomten men till sist så blev det både en liten pool och ett stall där Menuette har flyttat in.För trots att ingen av dem egentligen har färdigheten för att ha bra hand med djur så är de snart bästisar båda två med stoet. Så det visar ju om något på att jag trodde rätt, de tycker om henne.Det återstår ju en hel del jobb på gården, men det går sakta framåt i alla fall. Och mjo de har skaffat sig ett hönshus med och får dagligen kloka visdomsord från  de kloka fåglarna*skratt*.

Tråkig kommentar

Känner att jag måste få skriva av mig lite sedan jag fick en väldigt trist kommentar på ett inlägg här på bloggen. Eller åtminstone så fick det mig att ta illa upp eftersom jag känner att det som framfördes i det inte alls stämmer överens med de tankar jag har om en del saker. Jag har int gått närmare in på dem förut utan alltid försökt hålla isär privatlivet och bloggandet men nu verkar det som det blir allt svårare. Trist när jag egentligen bara från början ville skriva och tipsa om en bra film som jag hade sett utan att försöka blanda in för mycket känslor. För det finns ju filmer som har en sådan där handling som griper tag i en och rör upp en massa känslor. The Broken Circle Breakdown är verkligen en sådan film men det är just en film och jag tror det är viktgit att man kommer ihåg att skilja på film och verklighet. Sedan är det ju också så att även om vården har gått framåt något enormt idag så dör det fortfarande folk i allvarliga sjukdommar. Det har det alltid gjort. Även om botemedlen blir bättre så biter det fortfarande inte på allt och vi alla vet att för mycket användning av antibiotika kan leda till resistens. Så nej , vad har allt detta med en gripande film att göra ?Ytterst lite skulle jag i alla fall tro. Dessutom så vill jag också inflika att jag gjort en personlig djupdykning historiskt sätt då jag lärde mig mycket .

Som att en lunginflammation kunde vara livsfarlig, något vi kanske rycket på axlarna åt idag men det kan fortfarande se ut så i tredje världen och varför sker det missar inom vården där akut sjuka människor som sedan avlider skickas hem ? Är det så stora framsteg vi egentligen har gjort när detta händer trots all teknik och möjligheter till diagnostiseringar. Nej det kan jag inte tycka och det är riktigt skrämmande. Fast man kan inte gå och älta det jämt heller, för skulle man göra det så är jag väldigt övertygad om att man skulle bli en hypokondriker till sist. Finns det några som jag beundrar så är det faktiskt alla de med sådana där yrken som handlar om människor. Ja ni vet vården, polisen, brandmän. Jag beundrar deras styrka som gör att de orkar arbeta med vad de gör, för utan dem skulle vårat samhälle av idag aldrig kunna fungera som det gör.
"
 

Moffsan!

Moff på er alla medhamstrar där ute. Nu är det så att det är jag Meekodnin som har tagit över tangentbordet igen. Fast jag får kila snabbt över det innan matte hinner vakna och kommer på vad jag pysslar med. Det är dock klart att jag har mina funderingar på vad hon håller på med ibland. Ni ska veta att jag verkligen funderar på att anmäla henne till HRIS (Hamstarnas Rätt I Samhället). Jag har dock inte lyckats hitta några anmälningsblanketter någonstans och det blir ju lite svårt för mig att fylla i dem själv. Orsaken..ja ni ska få se vad hon utsatte mig för häromdagen. Hon hade tydligen kommit på idén att det skulle tas nya kort och att jag kanske ska få vara med på något som kallas för fotoutställning. Vet ni vad det är ?
Släpp mig då matte jag vill ner!
Vad tänker du hitta på att ta för foto härnäst ?
Jasså jaha bara ett då jag sitter i vågen, men det är ju en baggis!
Så här gullig är jag alltså också från ovan!
Okej då, jag går väl med på att bli fasthållen då, men vad gör man inte för att få lite majs ?
Så det hjälpte  ju sådär med att försöka protestera men som sagt tycker jag matte kör med fula metoder som plockar fram så goda mutor som hon vet att jag inte kan motstå. Sedan har jag ju gett igen lite efter och vägrat komma fram då hon släppt ner mig på golvet i hallen utan jag har sprungit och gömt mig under lavoaren. Så det fungerar ju också. Vad tycker ni är jag får hård mot henne?, ja kanske men jag tyckte inte om att ta kort ur den där vinkeln hellert fast hon har i alla fall fått lova att aldrig göra om det så då är vi överens igen. Dock så kommer det nog ta ett tag innan jag vågar lita på henne riktigt igen. Jo och vet ni, igår kväll när jag var ute släppte selen från kopplet och det höll på att bli ett äventyr för mig igen men matte är snabb på att fånga in mig!
Nej nu ska jag gå och sova igen, var bara tvungen att ställa huset till rätta först och gnaga av lite gott bäddmaterial från toalettrullen/ El Meekodini

Ibland händer det en hel del...

Hejsan hoppsan på er allihopa som snubblat in här. Nu ska ni få läsa om min senaste Sim igen. Tror att jag har bestämt mgi efter mycket velande för att jag faktiskt kan få kalla dem för indivder. För det är ju precis vad de är ändå. Även om de bara är karaktärer i ett spel så har man ju aktiskt sett till att de fått liv, Så ja nog pratat om det, nu till Bernadette. Hon har visst jobbat ett helt år på bistron Lilla Korsika nu och igår fick hon en liten belöning för allt slit hon lagt ner. Åh har jag glömt att berätta för er om de gångerna hon fastnade i frysrummet eller då hon medlade i bråk mellan kocken och en annan anställld. Så det har äntligen börjat lösa sig för henne, på bästa sätt dessutom eftersom Odin kom tillbaka trots att de haft det tufft på det personliga planet. Tror att Bernadette var den som i alla fall insåg till sist att hon inte ville leva utan honom för det där gräset var inte grönare på andra sidan staketet, nej det blev tvärtom! Nu är de i alla fall mer än förälskade de två. Så de har bestämt sig för att överbygga olikheterna och försöka en gång till.
Huset börjar bli färdigt med ett par små utbyggnader. Gjorde badrummet lite större också tillkom det även ett kontors/gästrum. Sedan fick de också ett öppet garage. Nu finns det planer på att ordna en uteplats till vänster bakom garagett också har Bernadette kikat lite intresserat på vildhästarna om springer förbi. Hon har ju visserligen inga färdigheter som pekar åt det hållet men visst ska hon få en pålle om hon tycker att det är kul!
Här har ni alltså ett kort på dem ihop, Odin och Bernadette.

Min analys av Melodifestivalen -Deltävling Tre

Först måste jag få börja med att erkänna en sak.
Nej jag tittade inte speciellt engagerat eller aktivt på den här omgången. Trots att den gick i Östersund och Norrland så kändes det faktiskt väldigt avslaget. Jag hade ju ändå TV:n på eftersom jag hade tittat på skidåkningen under dagen men till och med VM är mer intressant än Mellon just nu. Dessutom hade jag umåtts länge med Meeko så jag satt och sorterade lite foton och spelade Sims 3 istället. Visst hörde jag ändå vad som hände och jag får erkänna att jag inte fastnade för någon av låtarna så speciellt. Tyckte faktiskt det var det allra svagaste startfältet hitills och åd tyckte jag det var nog illa förra gången. Hade hoppats på Ellen men hon gjorde likt tyska Lena i ESC och gick över till mörkare musik . Det fungerade inte speciellt bra där heääer. Andreas J blev sist och det förstår jag, hur kan det ha varit den bästa låt han har ställt upp med då jag kan räkna upp minst tre av de andra som är underbara och bra mycket bättre än gårdagens ? Jag älskade We can work it out, Sing For Me och A Little Bit Of Love men snälla Andreas du skulle ha kommit med en monsterhit istil med Glorious istället, då hade taket lyft. Nu ska jag försöka och inte bara klaga men jag har inte listat ut än hur Isa kunde gå vidare och inte Christine med sin fina ballad som jag tyckte var bäst. Nej den gick bara till andra chansen och det var riktigt bottennapp. Så då var vi väl tillbaka i det här med att man lägger fokus mer på artisterna än låtarna och det är väl ändå fel ? Det heter ju ändå fortfarande melododifestivalen och då är det väl musiken som ska stå i centrum. För låten tyckte jag inte var speciellt bra och snälla Jon -Henrik jag tror inte att jojk kommer att fungera i ESC även om du lägger på all den där charmen. Sorry jag är ledsen men jag tycker något mer än så ska krävas nämligen en helhelt och inte bara en dek. Fast det har jag ju som sagt nämnr förut. Någon som håller med ? Sedan undrar jag när de ska ta och skrota Filippa Bark. Visst är idén bra från början men snälla hon är inte ens rolig och hon var det inte igår heller utan skämten kändes bara avslagna. Dock så vill jag säa att jag tycker om Sanna och Robin som programledare, de sköter sig bra och många av deras pausnummer är faktiskt riktigt bra. Fast nu ska vi nog inte analysera det här för mycket heller, men jag tror det kmomer att bli en intressant final men det känns inte som vi har den där låten som kan gå långt i ESC i år. I alla fall inte ännu.

Bernadette Lewis

 
Jag brukar ju säga att jag inte ska göra en till sim utan försöka jobba med de jag har. Det börjar ju bli några stycken nu som var och en är indivder på sitt sätt. Även om jag funderar om man kan kalla dem för det då de befinner sig i ett spel känns det mest som de är personer ändå. Kanske är det ett tecken på att man spelar lite för mycket eller nej jag vet inte men det är snabbt att timmarna flyger iväg då man har roligt. Hur som helst så hade jag en idé´som jag utgick ifrån och till sist var hon kalr fröken Lewis som älskar tt laga mat. Hon kanske inte tycker att den praktiska biten är så roande men väl teorin.
Bland de första att välkomna henne till kvarteret var denna lilla tvättbjörn som ville se vad hon hade i soporna.
Sedan är det ju klart att diskhon ska gå sönder också bland de första saker som händer :/. Nåja det är bara att försöka laga den.
Här är resurangen där hon jobbar till vardags. Sedan hade hon tur att träffa Odin på arbetet. Att han är hennes chef verkar inte vara några problem, tvärtom. De delar ansvaret för hemmet och ser till att hjälpa och stötta varandra.
Det har varit en del jobb med huset, fortfarande återstår en del som ni ser med de kvarvarande väggarna på det gamla. Dessutom så funderar jag på var de ska ha garaget och om de ska få ett stall eller en större trädgård istället men tomten blev verkligen mycket rymligare då jag gjorde så här.
Fast allra först går planerna med att starta ett eget hotell. Det är under uppbyggnad men det se minst sagt lovande ut det också. Bara de får in mer pengar i hushållskassan kan det nog bli riktigt fin där också. Ingen av dem tycks vilja ha barn heller , åtmnistonr inte Odin så då passar det bra att de får ha en massa andra järn i elden istället.

Filmtips och morgonmys med Meeko

Ibland så ramlar man över bra filmer när man sitter och bläddrar mellan kanalerna. Igår kväll var det dags igen. Hade suttit och tittat på sporten halva dagen så jag kände mig verkligen lite mör och jag orkade inte riktigt engagera mig. Tills jag hittade till svt kanal två. Redan från där jag såg grep filmens handling tag i mig och jag kunde inte sluta titta. För jag var tvungen att se hur det skulle gå. Om ni inte har sett den så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Det är inte alla filmer som väcker känslor men det gör denna. Nog för att jag vet att jag kan bli rörd ibland men igår rann tårarna. Så finstämd, men ändå så sorglig. Om ni inte känner till handlingen kan ni kolla i tablån på svt, googla er till den eller så kan jag dra den i korta drag här. Den handlar om ett par, Elise och Didier.Trots att de är som dag och natt är de vansinnigt förälskade i varanda De har inte bara olika musiksmak utan helt olika uppfattniningar om livet. Han är en romatisk ateist och hon en religiös realist. Tillsammans får de en dotter, Maybelle som drabbas av en svår sjukdom och allt sätts på prov. Ja mer tänker jag inte avslöja utan resten får ni ta reda på själv om ni blivit nyfikna på att se den. Annars så har jag inte kommit så långt idag. Sitter och ska äta frukost , först har jag ju såklart myst med Meeko också har han fått springa i hallen. Tänkte försöka sopa upp lite spån men det var bara att glömma, för är hamstern ute på golvet samtidigt får man räkna med att den lille herrn kommer och ska hjälpa till. Han klättrade inte bara på sopen utan satte sig också mitt på skyffeln. Som tur är vet jag om att han är där och att han är en hamster, men man vet ju inte han kanske har iscensatt den bästa flyktplanen genom att försöka låtsas vara ett stort skräp ? Det skulle i alla fall inte förvåna mig det minsta eftersom han då och då när han är ute sitter och spanar upp mot taket på sitt lekhus. Som om han faktiskt listat ut att om jag tar mig upp där så kan jag kanske klättra över kanten på avgränsningsbrädan och rymma. Han är nog smartare än vad man tror! Sedan så händer det väl inte allt för mycket idag, kanske blir lite pyssel, Simspel och TV-tittande men sedan måste jag ta mig neröver stan en sväg också för att handla. Nog för att jag har en del saker i frysen men man äter ju ändå upp maten allt eftersom. Dessutom fick jag två roliga nyheter igår också. Den ena skrattade jag helt klart varrmt åt och den andra känns nästan otrolig med tanke på hur det har sett ut tidigare.
Min syster har en härlig liten shetlandsponny. En riktig dam på 39 år som har sina små vanor för sig.Eftersom hushållets andra häst haft fång så står de i en avdelad ligghall. Avdelad så att det blir två boxar och sedan de tog bort den tredje hästen så har drottningen fått överta den ena halvan. Hur som helst är det öppet under så att hon ska kunna gå in och ut som hon vill, och hon får ju äta allt eftersom hon behöver lägga på sig mer hull. I alla fall så har hon börjat med att gå in till sin kompis och lämna skiten där för att sedan gå in till sig själv och stå på ren yta! Har ni hört på maken en sådan liten....
När det gäller den andra hästen kallblodet Silverdocka så är jag så glad för min systers skull om det håller framöver. Fast det blir väl så att om en häst väl haft fång att man inte kan våga ta ut något i förskott men det gäller i alla fall att försöka tänka positivt. Det som nu blir en utmaning är sommaren..om hon kommer att klara av att gå i skogshagen med magert bete eller om hon är förvisad till ännu mindre för resten av livet. Fast bara att hon är på väg tillbaka känns just nu underbart att få veta!

Sagan om Järvsöfaks

Läste just att travets främste kallblodige ambassadör genom alla tider förmodligen kommer att lämna oss för evigt gröna ängar när sommaren är slut. Detta på grund av en skadad höft som gör honom halt och hindrar honom från att köras eller göra en annan sak han älskar, att få visa upp sig inför sina alltid trogna fans. Det kommer att bli många tårar den dagen. Inte minst för de som finns inom den närmaste kretsen runt honom, utan också för oss som följt honom så här lite på avstånd. Onekligen så är det många tankar och känslor som studsar runt efter ett sådant tråkigt besked. Fast samtidigt så måste man ha all förståelse för ägaren J-O Perssons tankar. Har hästen ont och det inte går att göra något åt det, då ska man inte låta honom lida. Visst gör det ont att ställa sig de där frågorna och kvalen över att ta det där slutgiltiga beslutet kan vara väldigt svåra men man får absolut inte vara självisk. Utan man måste alltid se till djurets bästa även om det blir tufft, jobbigt och svårt för en själv att hantera. Man känner oftast på sig när det är dags att låta dem gå. Sedan så måste man också få känna efter. Sorg är olika för oss alla och man hanterar den på sitt eget sätt, men att prata är viktigt. Att prata och få ut alla jobbiga tankar och känslor. Det lärde jag mig allt eftersom när mitt livs största kärlek försvann. Från början stänger man omvärlden ute man drar sig in i ett skal. För även om det börjar bli mer och mer accepterat så finns fortfarande den där synen kvar om att man inte kan älska ett djur men jag hävdar bestämt att det går. Försöker man säga motsatsen så har man aldrig öppnat sitt hjärta helt och låtit dem komma så nära eller så kanske man försöker skydda sig själv från jobbiga tankar på det sättet. Fast då brukar de ändå komma upp till ytan till sist.
Idag har jag inga svårigheter att öppna upp och prata om Dickie, för samtidigt som han är borta gör det ju att jag aldrig kommer att glömma honom.  Fastän det har gått så lång tid som tjugo år så minns jag honom ibland fortfarande som om det skedde igår. Sedan fastän det är jobbigt periodvis så vet jag också att det gäller att man kommer ihåg alla de där fina stunderna som man fått ha ihop för det är glädjen som kommer från dem som gör att man orkar fortsätta leva vidare utan dem man förlorat kvar på jorden. Det här lärde jag mig av en rödskimmelfärgad irländsk korsningsponny och det är jag honom evigt tacksam för. Tack för att du såg mig grabben när jag som mest behövde bli sedd!
Sedan ville ju ödet annorlunda, vi skulle inte bli gamla ihop. Det var väl aldrig tänkt så men ibland känns det faktiskt som om han fortfarande finns med mig någonstans i tanken eller kanske så finns han där ovan molnen, betandes på gröna ängar eller hoppandes över hinder som han också älskade. Då blir saknaden lite lättare att hantera, dag för dag, månad, för månad och år för år men tårarna kommer fortfarande ibland vid tanken på honom. Det händer men man är ju inte mer än mänsklig på det viset.  Fast nu var det ju Faksen det här inlägget skulle handla om, men jag ville nog bara visa att jag förstår hur det måste kännas för Jan -Olov.
Glad över att ha fått den stora äran att träffa honom då han var här och visade upp sig i samband med att det ordnades hästival. Travvärldens obestridde kallblodskung och jag Först då kanske jag riktigt förstod hans storhet. Sedan var det ju lite otur att han och en annan hedershäst, Nordgubben skulle vara så bra samtidigt eller så kanske de hade fördelen i att de kunde sporra varandra på tävlingsbanan. Vem vet vad de kommer att hitta på när de träffas igen där uppe i Trapalanda ?
Kommer de kanske att gå betandes på ängarna och diskutera sin bedrifter och analysera över konkurrenterna eller kommer de att ta ett sista varv runt travovalen?
Det är det ingen som vet men jag vet att jag är löjligt tacksam över att ha fått träffa dem båda två och fått uppleva två sådana storheter.
 
 
 
 

Moffsan på er!

 
Moff och god morgon på er alla små medhamstrar där ute. Alright jag säger väl även god morgon till era hussar och mattar med så de inte behöver känna sig sura över att jag har missat dem. Hur mår ni ? Sälv så mår jag bara fin, fint faktiskt. Börjar känna mig lite trött efter morgonens äventyr men jag ska nog hinna få ner några rader ändå med mattes hjälp innan jag tänker gå och knyta mig. Fast hon kanske somnar om efter frukost hon med idag. Hur jag kan veta det ? Jo hon fastnade i en bok i natt och låg och läste på tok för länge och då har de inte ens varit bokrea än. Sedan när hon skulle försöka sova så luktade det brandrök så hon blev tvungen att kliva upp och kolla så allt var okej. Ingen fara på taket , kontakterna var okej så det hade nog kommit in via ventilationen. Ja matte har lärt mig att de små luckorna i fönstret heter så. Nej annars så har jag fått vara ute på promenad som vanligt.
Idag så hade matte glömt att stänga dörren till klädkammaren så då fick jag upp farten riktigt, klart jag måste ju hjälpa henne med städningen ibland.
Man kan inte bara sitta i soffan och mysa hela tiden även om det är mjukt och skönt bland alla filtarna.
Sedan måste jag kolla så att hon inte har gjort något fuffens med mina leksaker.
Och sa jag det, jag är väldigt svår att ta en närbild på, för jag är alldeles för tok för snabb för att matte ska hinna med i svängarna! Vet ni att idag blev jag kallad två nya saker Snuttblubben och Turbo-Hamstern. Det där andra kan jag gå med på men det där första det låter ju bara löjligt. Inte kan jag ha ett sådant smeknamn eller tycker ni att jag ska godta det ? Hon hade i alla fall lagt ut ett mumsigt majsspår och det hittade jag såklart på en gång. Jag vet ju var hon förvarar godsakerna med men hon säger att hon inte smälter det minsta då jag, världens bästa hamster sätter mig framför kylskåpet och tittar på henne med mina pepparkornsögon. Attans också att det inte funkar så man ska behöva göra allt själv! Nåja nu börjar jag bli sömnig så det kanske har blivit dags för mig att krypa in i boet och sussa några timmar.Vi ses, hörs eller vad man nu ska säga!/El Meekodini

Norrskenets Baronessa

Nu ska ni få se vad som landade i en stor kartong här hemma idag. Tror det är bäst att hon får stå långt ifrån Merlin och Murdoch i alla fall. Annars kanske det blir några små hoppande shettisföl framöver men vi får väl se. För jag har ju en liten plan att föda upp tinker men Shire är ju kallblod de med så de kvalar in bland de raser jag gillar. Sedan har jag ju en del annat godis i hyllorna och skåpen med men just kallblod har alltid legat mig varmast om hjärtat. Kanske är det allt härligt hår som gör det och deras otroliga lugn som de ofta visar som gör att man smälter. Nåja kunde inte hålla mig från att befria henne från sin mumifiering när jag hade hämtat ut boxen. Detta trots att jag hade fått ett till paket med pysselsaker som jag var tvungen att gå ner på stan sedan och hämta. Lilla Baronessa fanns fem minuter bort på kiosken. Eller ja , lilla vet jag ju inte eftersom hon springer om herrarna med hästlängder fast det är hon väldigt , väldigt värd. Hon är nästan otäckt fin och jag ser fram emot att få fotografera henne på ett par alldeles speciella ställen.
Sedan kan jag också ska tillägga att hon fått namnet efter en hingst jag tyvärr aldrig hann se live, men han fanns här i Sverige och hette Bordenog Baro & var förstås en skimmelfärgad Shire.
 
Nej jag hann ju aldrig träffa Baron men däremot en av hans söner. Shiregårdens Cevin som var och visade upp sig i samband med en liten rasparad på travbanan. När man får se världens största hästras sådär på nära håll förstår man hur otroligt maffiga de faktiskt är. Sedan är det kanske aningens behändligare och lite billigare att ha en i modellversion :P Vill ni kolla in dem mer så kan ni kika in på http://www.shire.nu/

RSS 2.0