Underbart!

Med just det ordet vill jag börja dagens bloggander. Orsaken?
Jo nu har snön äntligen kommit så det ligger ett litet vitt täcke på marken. Inte mycket men den har i alla fall anlänt. Dessutom ser det ut att bli minusgrader med så har vi tur får vi behålla den över jul. Jag tycker nog att det gott kan få komma några centimeter till så man kan åka skidor men otroligt vilken inverkan det har när bara det här lilla har kommit. Naturen blir så mycket ljusare och trevligare att vistas i, igen. Sedan har jag inte skrivit något på ett par dagar igen. Det blir mer så då jag sitter ute hos päronen helt enkelt, för då gäller det att man hinner vara lite social också och inte bara bor vid skärmen.

Spår efter en varg kanske ?
Nej men inte långt ifrån en polarvarg då Isa (Kasmurens If I Can Dream) poserar.
Tror då aldrig att jag har träffat på en mer glad &positiv vovve som är så nyfiken och lekfull. Ja hon verkligen älskar att springa fram över kullar och att jaga pinnar, det svåra är att hitta dem då de har en förmåga att försvinna i terrängen. Tror att hennes energi smittar av sig fast man känner sig lite klumpig då man ska försöka ta sig fram i skogen, vid sidan av stigen. Hon lyckas göra förflyttningarna till en konstform och ibland kan man undra om det finns en känguru med någonstans i bilden också. Med andra ord är det jättekul att ha henne som promenadsällskap ibland för man hinner aldrig ha riktigt långsamt. Sedan tycker hon ju såklart om att mysa också :)

Städning, nåja det måste göras även då slumpen infinner sig

Idag har jag mestadels gjort bort sådana där tråkiga saker igen. Som att städa klart. Fast det är klart, det känns ju alltid bra när man fått det överstökat*skratt*. Enda nackdelen är väl den att man får svårt att hitta alla saker i ordningen. För är man som jag och är lite kreativ då kan man hitta mer ordning i kaoset . Alltså mer reda i oredan än tvärtom. Jag hoppas att jag lyckats förklara det här fenomenet på ett något så när begripligt vis och inte trasslat till det mer än nödvändigt. Ni märker då ni läser. Hur som haver är det skönt att ha det bortgjort åtminstone inför jul. Då kan man koppla av resten av tiden och göra andra saker istället. Som att se på TV.Visst gör jag det mycket annars också men idag stod den på av en ren slump sedan jag hade tittat på julkalandern. Det blir ju trots allt lite ljud då den surrar i bakgrunden och det blir lite omväxling mot att ha radion igång. Hur som haver fångade en serie mitt intresse. Såg första delen och blev fast vid den utan att veta namnet. Döm om min förvåning när jag sedan kollade upp ursprunget och kom fram till att det är en amerikansk miniserie! Hur ofta brukar jag snöa in på dem ? Det är verkligen INTE alls ofta om man jämför med allt britterna gör. En sak är dock klar och det är att Mildred Pierce är jättebra! Visst var jag tvungen att stöka undan medan jag höll på att titta men handlingen var verkligen fängslande, det får mig lite att tänka på en bok som jag läst Törnfåglarna. Såg aldrig den då den gick på tv, jag var för ung men enligt min mamma var den också sådär jättebra. Boken är i alla fall det även om det är en tegelsten. Fast det var jättekul att hitta en ny favorit på TV nu speciellt eftersom jag nyligen blev besviken över att det inte kommer någon fortsättning på helt magiska Breathless :/ som också gick på SVT. Dessutom längtar jag efter Broadchurch säsong 2 men den börjar gå först 2015 i USA vilket innebär att det lär dröja ännu längre innan vi får se den i svensk television. Då får vi samtidigt glädja oss åt att det blir en sjätte säsong av Downton Abbey trots allt vad det lider men sedan tror jag det får räcka innan den serien blir för urvattnad den också. Ikväll tittar jag annars på handboll och håller så många tummar jag kan. Igår var det ju en liten rysare ändå och jag hoppas att tjejerna har bättre ordning på spelet idag. Fast det tror jag nog att de har, med tanke på att spelet ibland varit riktigt lysande.

Ibland undar jag

Ibland undrar jag verkligen om det är något skumt med blogg.se. Hade skrivit ett inlägg och vips så var det försvunnet när jag skulle spara eller publicera som det heter. Nåja hur som haver så är det väl bara att ta tjuren vid hornen och börja om på ny kula.  Första tanken idag när jag vaknade var att jag kände mig ovanligt sugen på att pyssla. Får sådana där infall ibland, till och från. Fast jag kände inte direkt för att rita eller skriva vilket är det jag oftast gör. Började kika runt lite på Youtube och fick syn på en sak som verkade intressant. Eller ja jag hade ju sett ett  speciellt armband tidigare som ena syskonbarnet hade fått av en kompis.(som hade tillverkat det själv). Nu blev jag ordentligt sugen så jag kollade upp priset . Eftersom kitet inte alls var för dyrt tog jag mig en promenad neröver stan och inhandlade det. Satte igång men det blev ett par misslyckade försök innan jag gav upp och kom fram till att det var dags att äta något. Hade faktiskt knappt märkt att klockan hade sprungit iväg så. Nåja det blev en stunds rast innan jag fortsatte men det blev bara pannkaka. Vägrade dock att ge upp riktigt utan kom på att jag kunde försöka använda MINI-loomen istället. Den gick mycket bättre och jag tror att jag lyckades åstadkomma ett armband. Rätt nöjd , i alla fall för att vara första försöket, Övning ger färdighet tror jag det får bli som gäller också ska man nog inte trassla in sig för mycket heller, hittade en del bra visningsvideor på Youtube . Annars är det ett roligt pyssel som gynnar den kreative och man kan säkert hitta på egna mönster, fast det kanske inte är något om man har dåligt tålamod. För det tar ju en stund innan man kan se det färdiga resultatet, men tycker man om att göra saker med pärlor tror jag definitivt att man gillar det här också. Enda egenliga nackdelen som jag kan komma på är att det lätt blir gummiband överallt men då får man roa sig med arr städa också. Typiskt mig som skulle börja få lite ordning på torpet. Också börjar jag pyssla med Rainbow Loom mitt i allt.  Nåja, annars har det varit en lugn dag. Inte gjort så mycket alls faktiskt utan mest tagit det lugnt. Tänkte försöka göra bort en del tråkiga måsten igen innan jag kan varva ner i TV soffan. Fast frågan är om det blir så lugnt att följa handbollen ikväll men det är klart man måste kika och se hur det går för tjejerna ikväll då de har varit så duktiga hittills, spännande! 

Mackenzie Porter

Så heter min allra nyaste sim. Från början så hade jag planerat för att göra henne helt annorlunda . Under processen blev jag dock inte nöjd med hennes personlighet så jag följde den mall jag brukar använda annars. Till sist var jag nöjd och kunde börja spela i det nya kvarteret. Hon bor i ett trevligt litet hus. Ja det blev trevligt till sist fast det krävdes både ombyggnation och renovering på det.
Hon älskar i varje fall alla sorts djur vilket kanske märks.
Numera delar hon bostad med lilla Ariel sedan den minsta familjemedlemmen anjovisen Jalapeno dött. Om hon är speciell ? Ja kanske lite för vem i världen har en anjovis i en fiskskål ? annat än en äkta djurälskare. Sedan tycker hon också om att fiska , snorkla och att måla. Fast det är ju bara några av hennes intressen också. Hon borde tycka att författande är roligt eftersom hon vill bli en lysande författare men inte det. Nej , hon är inte heller speciellt road av matlagning i alla fall inte den praktiska biten men hon hr trots det inlett en kulinarisk karriär.
Så här såg huset ut från början då MacKenzie flyttade in.
 
Utsidan.
Valde dock att bygga om det till en del.
Det är inte smart att försöka elda upp köket.
Här är hon alltså , fröken MacKenzie Porter
Lilla Ariel som är mattes ögonsten.
Hon försöker dryga ut sina inkomster genom att sälja en tavla då och då.
Här är hennes arbetsplats, bistron Lilla Korsika.

Ojsan

Ojsan vilken helg det har varit. Åtminstone om man ser till det sportsliga så känns det som det händer jättemycket just nu. Somliga kanske tycker det är tråkigt men jag tycker att en del idrotter är riktigt roliga att följa, i alla fall när det går bra. Vissa andra grenar kanske det inte är så mycket svenska framgångar i just nu men då finns det andra kanoner som ändå gör att sporten är värd att kolla på. Är man inte alls intresserad kan man byta kanal eller släcka TVn. Dessutom så får man tänka på hur bra det är med motion för välbefinnandet. Alright det kanske inte är så fysiskt ansträngande att sitta i soffan och se andra som åker skidor, men det kan bli rikligt spännande ändå. Fast det lär dröja innan det blir någon snö här så man kan ge sig ut i spåren. Idag har det regnat och det är verkligen ingen höjdare om det är minusgrader. Det blir snorhalt, så halkigt att kommunen rakt ställt in en av busslinjerna nu på morgonen. Visst händer det ibland men det är ändå inte allt för vanligt att de gör det ändå. Så nej jag har inga planer på att ta mig ut idag även om jag skulle behöva gå en promenad. För man vill ju inte dratta på ändan och riskera att göra sig illa, det vore dumt. Visst finns det broddar men om man kan vänta känns det ändå som en bättre idé att vänta. Hellre det än att ge sig ut i hundvädret, ja jag tror faktiskt att hundarna knappt ens vill gå ut idag. Nej jag får försöka ägna tiden inne åt pyssel och annat istället så får jag se om det klarnar upp under dagen. Dessutom kanske jag ska försöka lyckas med att starta upp Sims 3 här hemma igen ::). Blev ju faktiskt riktigt inspirerad till det efter att ha hälsat på hos Maya&Youssef i helgen.

Hernandez AB

Nu så här tänkte jag ge er en liten uppdatering vad som händer på fronten kring familjen Hernandez. De är en av de familjer som jag oftast spelar på helgerna då jag ägnar mig åt Sims 3. Eventuellt är det också så att det är en av de familjer jag spelat längst med. Fast ibland är det ett mindre företag att få Maya&Youssef att hinna med allt. Det är en stor tur tror jag att båda två arbetar hemma. Med tre barn och ett fjärde kanske på väg..hoppsan försa jag mig lite nu?
Hur som haver så är de två fortfarande lika kära som de var i början och de glömmer lätt bort omvärlden när de umgås både på tu man hand och med barnen. Ibland blir det dock för rörigt hemma och just nu befinner sig det lyckliga paret på en resa i Egypten. De funderar på att skaffa semesterhus där eftersom Youssef ju kommer därifrån, dessutom har Maya lärt sig uppskatta det främmande landets natur. Fast vad tror ni hon lyckades med igår ? Jo hon satte eld på tältlägrets kök med hjälp av en raket. Inte att rekommenderad alls för brandkåren kom aldrig utan det blev så att hon och Youssef fick hjälpas åt med att släcka eldsvådan istället. Så de tog kanske det där med att samarbeta i ett förhållande till en ny nivå, de släcker bränder också. Det kan man verkligen kalla för ett dynamiskt par eller hur ? ...med andra ord dit den ena går följer den andra oftast efter. Och Youssef flörtar med andra men det tycks inte bekymra Maya så mycket, kanske lite men de pratar om det och sekunden efter är allting som hände innan lika glömt. Så jag tror det tyder på att de har en väldigt bra relation i grunden. Sedan är det alltid lika festligt att tänka tillbaka på då de först hade träffats och kom ihåg, de gifte sig på toaletten!
Tror dessutom att det är den faktorn som gör att de är så roliga att hälsa på, man vet aldrig vad de hittar på. Det gör att spelat blir än mer underhållande och svårt att slita sig ifrån. Så det kanske är tur att jag bara kan spela med dem på helgen för annars undrar jag om det inte blivit så att jag hade fastnat totalt. Har dock ett par hushåll hemma också som har blivit andra favoriter men fortfarande är det familjen Hernandez som engagerar mig mest.

Modiga Malala

Normalt brukar jag inte skriva så mycket om religion eller tro här, men nu känner jag att jag måste få dela med mig av mina intryck. Slog på TV och såg utdelningen av Fredspriset. Visste ju att Malala skulle få det men oj så starkt tal hon höll. Hon är verkligen modig och en bra förebild för alla barn, inte minst alla flickor över hela jorden. För det finns så många orättvisor där ute och det går inte att förändra dem om man inte gör något för att bekämpa dem. Om man inte för ett samtal till exempel utan konstant vägrar att samtala. Då är det bäddat för problem. För på något sätt måste vi alla bekämpa fundantalismerna och terroristerna som vill skapa kaoset. Alla har vi väl sedan våra skelett i garderoben men då får vi hjälpas åt att städa också. För man måste kunna fundera på varför det ser ut som det gör också. Jag har inget emot folk från andra länder, jag tycker alla ska få en chans men problemet uppstår naturligtvis då vissa element tror att de kan agera efter andra lagar då de kommer hit. Det är ju inte mer konstigt i själva verket än att vi också får rätta oss efter andra länder lagar om man reser/flyttar utomlands. Egentligen borde det vara en självklarhet ändå och inget som ska vara konstigt. Visst ska folk som behöver fly få komma, men hur vet man att människor verkligen är de som de utger sig för då det förekommer så mycket fiffel med papper&pass?
Vad jag sedan har svårt för är dessa ungdomar som drar runt i gäng och skyller på att det inte finns något att göra. För det finns massor av saker att engagera sig i om man bara vill, fast har man ingen vilja då blir det väldigt svårt att kunna ändra på något. Varför är det så att brotten mot äldre ökar och hur tänker man då man angriper räddningspersonal genom att kasta sten ? Nu påstår jag inte att det enbart är utrikesfödda som gör så här men det känns som det händer mest i förorterna och jag tror att vi infödda svenska växer upp med en helt annan syn på de yrkeskategorierna som bara är till för att hjälpa oss i samhället.
Sedan när det kommer till vilka seder vi har är det en helt annan sa. Vi har många traditioner som vi har fått utifrån och gjort dem till våra men det har tagit lång tid. Det är inget man gör på en handvändning direkt och en del traditioner som kommit på senare år tror jag har svårt för att få samma förankring bland folket.
Och det gäller även att komma ihåg att vi är ett kristet land. Ibland känns det som det glöms bort i strävan mot mångfald. Titta på hur de kristna har det i en del länder..ja då skäms man faktiskt. För att ytterligare nämna en sak så undrar jag också över varför man inte ger mer hjälp till självhjälp eftersom den metoden verkar mer lönsam i längden både då det gäller ekonomi och andra resurser. Nej viss kan bistånd säkert vara bra men hur vet man att medlen verkligen kommer fram och inte försvinner ner i någons ficka eller går till administration på vägen ? Det finns många frågor att fundera på, många problem att hitta lösningarna till men det borde inte vara så svårt egentligen. Dock så är det väl just människan i ett nötskal också. Vi kanske krånglar till det allt för mycket och gör enkla problem svåra genom att tänka allt för mycket ? Åtminstone så verkar det vara så ibland. Allt för ofta så är det nog inte långt från sanningen heller. Det var dock väldigt inspirerande att höra Malalas tal. Tyvärr tror jag att det är en lång väg kvar att gå innan orden i det blir sanning. För så många har försökt förut , ändå har vi inte nått längre än så här. Hur vi ska komma till rätta med problemen ? Ja , jag vet inte men jag tror att alla parter i en konflikt måste få komma till tals för att man ska kunna uppnå en lösning. Det hjälper alltså inte heller om några skrattar åt de som är av en annan åsikt, det tror jag bara leder till mer problem och ökad splittring. Vidare undrar jag också över var FI är ? De som borde skrika och stå på barrikaderna då det gäller det ökade hedersvåldet eller våldet mot kvinnor överhuvudtaget. Visst att de ibland gör uttalanden då det händer något men sådana viktiga saker borde väl ständigt belysas så att folk får ökade kunskaper om det ? Istället är det precis som att problemet inte finns och sopas under mattan ännu en gång. Det är märkligt.

Ruskväder

 
 
Det är verkligen svårt att komma in i någon vidare julstämning i år. Var på väg att få lite av den när det kom köldgrader och blev lite fin vit rimfrost på marken. Fast det försvann lika fort igen såklart och just nu, idag är det grått och världens ruskväder ute. Ni vet sådär då det både regnar och blåser. Inget vidare väder alls med andra ord utan man gör bäst i att hålla sig inomhus. En liten sväng ner på stan har det dock blivit ändå för att göra klart de sista ärendena inför jul. Allltid skönt när man kan ta det lugnt den sista veckan innan och bara mysa istället för att stressa med julklappsinköpen. Nej då kopplar jag mycket hellre av och försöker komma in i andan istället. Som alltid följer jag SVTs Juklalender. Det är barnsligt roligt :). I år är den dessutom kanske extra spännande då den handlar om pirater och en skatt. Sådana äventyr tror jag aldrig man kan växa ifrån. Sedan känner jag ju igen mig lite då den har spelats in i den kroatiska övärlden för även om det var 14 år sedan vi var där så kommer man ju fortfarande ihåg en del av den där magin som finns på vissa ställen i den trakten. Fast man behöver ju såklart inte åka utomands för att kunna uppleva spänning i vardagen, men jag är glad över att ha fått vara där och se skönheten. Men det var också mitt livs värsta resa på ett annat sätt men det kan jag skriva om en annan gång.
 
Det är verkligen fin natur där nere, så vackra vyer med alla berg. Fast om man tänker tillbaka så ja..vilket hemskt liv med många hårda prövningar folket där har haft.

 
Havet är vackert turkosblått och det gör nästan ont i ögonen då det glittrar i solskenet. Sedan var det första gången jag inte hade några problem med att ligga på ytan och flyta :). Vi var där mitt i sommaren och jag kan säga att jag inte direkt saknade kylan eller snön, fast jag fick influensa så egentligen ville jag nog bara hem men lite hann jag i alla fall njuta av solen. Även om det var för varmt för en och annan kräfta.
Fast en sak saknar jag än så länge i årets kalender , kanske har jag sett för mycket på Pirates Of The Carribean men  handlar det om sjörövare så borde man ha  väl ändå ha med båtar. Älskar dessa gamla träskepp. Även om Götheborg III är en modern rekonstruktion så förtar det inte hennes skönhet.
Man får en känsla av historia när man ser kanonerna stå där ombord och med lite fantasi kan man tänka sig hur hårt livet var ute till sjöss. Fast det är också mycket spännning i det och intressant att lära sig hur saker&ting fungerade då.Det är kanske inte så många som tänker på det men utan alla händelser i historien hade vi ju faktiskt inte funnits till idag :)Dessutom finns det hela tiden nya saker man kan intressera sig för och upptäcka om man bara tittar tillbaka lite. Man behöver inte snöa in sig helt på all ny teknik eller bara bry sig om ytan. Det finns så mycket mer som är värdefullt.  Sedan passar det kanske in mer att tänka tillbaka på en sådan resa då det är mer höstlikt ute. Nog för att jag uppskattar våra årstider men ibland blir det väldigt mörkt, grått och trist ute. Då kan man plocka upp bilderna igen och reflektera mer kring hur det var då. För när man väl var mitt upp i allt så kanske man inte stannade upp och tänkte efter så mycket, det brukar ju bli så att man vill försöka ta in allt när saker väl intträffar.Saken är dock väldigt klar att man hinner se en hel del när man tillbringar 500 mil på vägen i bil.
 
 
 

Taylors

Hejsan på er alla glada simmare där ute.
Ja hej till alla er andra med som kikat in här av ren nyfikenhet. Som ni redan frälsta säkert kunnat räkna ut redan så har jag spelar en hel del Sims 3 idag. Mellan varven kanske ska sägas för jag har gjort bort lite andra saker med så jag har inte bara suttit framför skärmen. Man måste ju kunna variera ibland så man inte blir alldeles fyrkantig. Annars har det varit en rätt lugn dag faktiskt men då får man ju passa på att ta igen sig också. Har ju faktiskt varit vanlig kreativ på sistone, så nu har jag några projekt mindre liggandes eftersom jag blivit färdig med åtminstone ett par,
Fast nu skulle jag skriva om Sims 3. Noona & Guillimeros hus börjar äntligen att likna något. Dessutom bor de så fint längt ute på en udde. Ni kanske minns att de både jobbade inom flygvapnet från början ?
Nu har de bytt karriärer. Noona tänker i fortsättningen satsa på restaurangbranschen och Gilly som vi kan kalla honom har hittat ett mer passande yrke inom vården. Så just nu arbetar de båda två hårt på att få en stabil ekonomi så att de kan färdigställa sin havsnära villa någon gång.
Noona har ju som ni vet blivit en riktig fena på att dyka och inte sällan så hittar hon spännande saker på botten, även om hon sätter sig själv i klistret också. Fast vanligtvis så gör hon fina fynd och drömmen om ett eget fik kanske ligger närmare än vad hon tror.
 
Så här ser planlösningen ut för etage 1.
Huset från framsidan.
Nu kanske hon har lärt sig att man inte ska bråka med hajarna som simmar omkring, jag var nervös men hon hade tur och klarade sig undan med en del skråmor.
 

Eye Of The Tiger

Jag blev så otroligt rörd av ett program jag såg igår kväll på Kunskapskanalen om tigern. Det handlade om en filmare i Sibiren som hade följt en familj katter i tre generationer.Så många underbara bilder och så fina porträtt av varje djur, han hade verkligen lärt känna dem som individer. Sedan vände det sig i magen på mig när bilden av tjuvjakt kom upp till ytan .Att man kan vilja skada ett så fantastiskt djur är för mig ofattbart men tyvärr är det mycket pengar med i bilden. Det och den österländska synen på medicin är de störta orsakerna, fast det finns ju faktiskt forskning som visar på att det bara är lurendrejeri. Tigerben har ingen som helst inverkan på folks hälsa ändå lever det så starkt i den tron, så starkt att de vilda tigrarna håller på att försvinna, bli utrotade och det är väldigt sorgligt. Fast det är också en allt för vanlig syn för många djur i de vilda i takt med att vi människor breder ut oss mer&mer. Dock så tycker jag att vi borde kunna stanna upp lite , om vi nu är det enda djur som kan tänka, det sägs ju det och reflektera över vad vi håller på med egentligen. Däremot så är jag övertygad att om vi bara vill kan vi åtminstone göra något för att skydda djur&natur innan det är för sent. För det finns så många fantastiska djur där ute bara man försöker skapa sig en bild av dem och en relation till dem.
Har visserligen bara sett tiger i djurpark men inget tar bort den där magin man kan känna när de tittar rakt på en. Det känns verkligen som de ser rakt igenom en och visst kan det räcka för att göra en mer ödmjuk.
Inget är heller som att höra en tiger ryta, nackhåren reser sig och man blir på helspänn, men oj så mäktiga de är.
När vi var på besök i somras så fick de precis mat. Fyra kg kött på en måltid per tiger. Vet att det finns många som kritiserar djurparker också men tänk, hur skulle det gå om man släpper ut djur som är födda i fångenskap och som aldrig har upplevt något annat ? Det skulle kanske bli som i  Zainesville, Ohio och det är en hemsk tanke. Visst ska djuren skötas efter bästa förmåga men jag tyckte att de här katterna såg ut att ha det väldigt bra.
Samba såg ut att njuta efter att ha ätit, men hon var fortfarande på helspänn när jag kom tillbaka en andra gång för att fota mer. Allt folk hade gått därifrån så det blev bara jag och katterna. Mysigt och jag såg faktiskt hur öronen rörde sig då hon hörde mig.
Till sist så tyckte hon att hon kunde kosta på sig att slappna av och vila på maten. Samtidigt så kom syrrans ena tös flåsande uppför backen och undrade var jag hade blivit av . Fast jag får erkänna att det var väldigt svårt att slita sig från hägnet, hade det inte varit stängningsdags så hade jag kunnat stå kvar länge.
Fast den bild jag är mest nöjd med får ändå bli denna. På vägen ner gick vi förbi hägnet där de har avelsdjuren. Första gången vi passerade syntes inga tigrar till men nu fick jag verkligen en perfekt bild då den ena av dem visade upp sig från sin bästa sida. Då gjorde det mindre att de vita hanarna Nalin och Terak inte visade sig utan höll sig i bakgrunden.
 

Moffsan!

God morgon på er alla små glada hamstrar där ute!
Ja hejsan till alla er andra som håller på att gnugga sömnen ur ögonen. Vad jag gör ? Jo just nu stökar jag med mitt hus efter att matte har varit här och flyttat om sakerna igen. Nej jag ber om ursäkt, jag städar i oredan som alltid tycks uppstå då hon pysslat i min bur. Visst är det bra att hon tar bort vissa saker men samtidigt så kan hon orsaka kaos i min lilla hamstervärld. Fast vet ni vilken
bra sak jag kommit på nu ? Mista lilla jag försöker gnaga frenetiskt på burgallret så kommer matte och plockar upp mig, eller sp försöker hon få mig att sluta genom att faktiskt kalla mig vid namn. Jag tror att vi börjar göra vissa framsteg trots allt men det är ändå irriterande då hon måste störa mig då jag vill sova. Nåja jag får knyta mig under dagen istället då hon är fullt upptagen med att göra annat. Dessutom har jag hört vissa rykten om något som jag kommer att så jag kanske ska vara en snäll hamster och uppföra mig om det ska bli några smaskiga julklappar. För jag tror att matte ändå är väldigt förtjust i mig eftersom hon kommer och plockar upp mig för att jag inte ska fortsätta med mina rymningsförsök. Jag förstår ju inte hälften av vad hon säger men jag tror hon försöker förklara varför det är en så dålig idé att gnaga på just galler.
 
Ibland får matte för sig att jag måste jobba för att få godbitarna.
Så här får jag bära mig åt då matte varit i farten.
 

Ibland går...

Ibland går saker inte riktigt som man har tänkt sig.
Fast idag har det faktiskt känts jättebra trots allt. Till och med tandhygienisten tyckte jag såg positiv ut när jag var där på förmiddagen, Tydligen har jag ännu en visdomstand som växer galet i alla fall, så jag kanske blir av med den också. Har ju dragit en sådan tidigare men jag undrar om den här inte sitter lite knivigare till så det kanske är därför de låtit den vara. Har ju inga bekymmer av den, men den ligger i alla fall på snedden. Det här trots alla år av tandreglerings, räls och jag vet inte vad. Nej nu till helt andra roligare  saker. Fick ett väldigt efterlängtat paket :) med lite roliga saker i så nu ska jag klä på mina små pållar lite så kanske det dyker upp en del foton här sedan när jag är klar. Kunde dock inte vänta med att ta kort på den mest efterlängtade av dem, nämligen ingen mindre än Vargtass.
Har inte riktigt bestämt mig för om jag ska måla honom eller inte, han är liksom lite fulsnygg helt enkelt med sina olika nyanser på kroppen. Dessutom är han tillräckligt magisk för mig& passar som hand i handske med tanke på vilket djur jag gillar. Så han får i alla fall vara tills vidare tror jag.
Matilda(isabellen) verkar nöjd med sin nya grimma som klär henne så bra men vad tittar egentligen Trace efter för läskigheter ?
Blev lite inspirerad och kände för att försöka fixa till ett träns i alla fall och det blev väl i alla fall rätt så bra för att vara första försöket alltså. Inte perfekt men det ska det ju inte vara heller utan man måste lära sig vad som fungerar och inte tror jag. Mockaimitationer är dock lätta att jobba med och lätt att ändra om något går fel.
Ser inte allt för pjåkigt ut eller vad tycker ni  med min Ranger som glatt leker fotomodell.
En del putsning kvar på tränsets andra sida men det går i alla fall framåt i viss westernanda :) och det passar ju faktiskt med ett svart träns också eftersom sätet på sadeln är det.
 
 
 
 

I`ll keep a part of you with me

Idag kom tankarna över mig igen.
Numera är jag rätt van vid att kunna hantera dem men egentligen är det rätt otroligt att man faktiskt kan känna så starkt fortfarande för ett djur som inte längre finns bland oss. Ibland känns det overklig på många sätt att det faktiskt har gått så lång tid som 19 år. Vet inte om jag fortfarande känner på det här viset just för att vi fick så kort tid ihop som vi faktiskt fick ändå. Det kanske är så för jag älskade honom verkligen och jag vet säkert att var mitt livs första &största kärlek. Vet inte riktigt vad som gjorde honom så speciell men för mig var han och kommer alltid att vara den där klippan som man kan luta sig mot när det är jobbigt. Han hade ett alldeles speciellt sätt att se på en, med de där mörka varma ögonen som kanske också var han största kännetecken. Sedan hade han det där lugnet och jag tror att om han hade kunnat prata så hade han försökt se det positiva i allt. Sådan var den ponnyn jag kände i honom och det har gjort att jag försökt hålla ´den synen genom alla händelser senare i livet med. Så på det viset kanske han fortfarande finns där någonstans, galopperandes bland molnen. I alla fall så vill jag gärna tro det. Även om den här tiden på året alltid känns lite halvhjärtad efterdom det var mellan jul och nyår 95 som han avlivades på grund av sina gamla förslitningsskador. Hur många gånger har ordet OM inte dykt upp i mina tankar men det var tydligen aldrig meningen att vi skulle åldras ihop, han och jag. Gud hade anda planer helt enkelt. Fast Dickie hann lära mig så mycket ändå, för han var ju verkligen som man säger om connemaran " Den lilla hästen med det stora hjärtat". För redan första gången jag träffade honom sa det klick mellan oss två och jag är evigt tacksam över att ha hans träns. Det hänger fortfarande på hedersplatsen i mitt gamla rum hemma hos päronen och om jag tittar riktigt noga kan jag se de där vita små hårstråna som sitter kvar i pannbandet. De finns där, trots alla gånger jag plockat isär och smort upp det. Det är egentligen också otroligt att de gör det och inte har försvunnit med åren. Fortfarande så händer det att jag ibland gråter en skvätt när jag tänker på honom, på den där saknaden men det är just i sådana lägen som man också får försöka tänka på de glada stunderna som man ändå har haft tillsammans, dessutom hade jag tur som fick förmånen att lära känna honom. En låt som egentligen beskriver alla de här känslorna som bubblar upp ibland så bra är : https://www.youtube.com/watch?v=BwyWmqV_RJc
För när jag hör den tänker jag alltid på Dickie och minns tillbaka, egentligen finns det också så mycket man skulle vilja ha sagt men som man inte kan sätta ord på, men det är väl också som så att det är det som är det stora i det hela. Speciellt mycket tycker jag om meningarna I'll keep a part of you with me/Jag håller en del av dig med mig och I owe so much to you/Jag är skyldig dig så mycket eftersom jag känner igen båda delarna så väl. En viktig del av sorgearbetet är väl också att tillåta sig själv att både gråta och att tillåta sig känna, eftersom jag höll så mycket inne från början är det kanske inte konstigt att det svämmar över ibland, fastän all den där tiden nu har gått. Visst har det funnits även andra hästar /ponnyer i mitt liv men ingen av dem har kommit mig så nära som den rödskimmelfärgade korsningsponnyn från Irland.
 
 Var han nu än är så vet jag att han har det bra, allra goaste vännen.
Rest in Peace Dickie Rock. Du kommer alltid att vara ihågkommen.
Så till alla er som skattar när någon sörjer ett djur vill jag bara säga sluta, ni har aldrig kommit ett djur nära och då kan ni omöjligt förstå känslan med dem heller. För det fina med djur är  att de alltid finns där och de tycker om en för den man är utan att man behöver göra sig till på en massa konstiga sätt. Vem vill inte ha en sådan vänskap ? Där man blir sedd och accepterad utan en prydlig tillsnyggad fasad. För när det väl kommer till kritan är väl ändå personligheterna det viktigaste vi har.
 
 

Haj på er!

Hejsan eller ja hej på er allihopa där ute.
Idag hade jag blandat ihop dagarna alldeles och trodde jag skulle till tandläkaren, fast egentligen var det imorgon jag skulle dit. Nåja ingen skada skedd. Det var bara att gå in och handla lite istället då jag ändå va nere på stan innan jag kunde traska hemöver i godan ro, Så då fick man sig en liten promenad och det skadar ju ingen. Egentligen borde jag ta mig i kragen då jag är hemma men man blir mer lat den här årstiden också. Nåja nu var det inte bara det här jag tänkte ha på tapeten idag utan det var ett par saker till som jag ville ta upp till ytan.'
Igår råkade min sim Noona ut för en hajattack när hon var och dök. Eftersom det var första gången jag råkade ut för det här blev jag såklart orolig för henne men hon klarade sig undan med några skråmor. Hoppas hon lär sig något av det här, att vara mer försiktig kanske också får väl hennes make(jo de är nygifta) Guillermo plåstra om såren så läng medan hon rabblar någon fin ramsa. Det som verkligen är roligt med dessa två är hur bra det faktiskt passar ihop, några saker skiljer dem åt men i stort sett har de samma intressen också arbetar de ju båda två inom flygvapnet. Fast de får ändå vända på slantarna så här i början, de fick ett litet bidrag för att kunna färdigställa huset men resten får de vackert skrapa ihop och det är de på god väg att göra nu också.
Sedan så måste jag också reflektera över en helt annan sak gällande MSP, alltså Moviestarplanet. Om ni spelar det vet ni att det varje vecka finns ett gällande tema och en tävling där man ska skicka in den bästa filmen, rummet, arbooken eller looken. Ändå så händer det att vissa skickar in en massa random saker som inte alls har något med själva temat att göra. Är det verkligen rätt att göra så och hur kan det komma sig att något som inte följer temat kan vinna  ?
Åtminstone jag tycker det är självklart att det man skickar in ska vara på just det temat och man ska inte rösta på saker som inte heller hör dit, eller tänker jag tokigt ? Nåja nu har jag i alla fall sagt vad jag tycker och det är min åsikt.Tror ju inte att det underlättar för support heller som ska behöva sitta och gå igenom oceaner av material som aldrig borde ha kommit in till dem.  Vad jag pysslar med idag ?
Tänker föröska jobba lite med ett projekt, sedan kan det bli lite Sims 3 också blir det förstås en dos sport med då damernas skidskytte är i kväll innan hockeyn. Sedan har jag hittat ett löjligt roligt spel på FB som heter The Rats Online.

I do belive he was a great man

Det finns vissa filmer som är otroliga, det finns skådespelare som kan förvandla dem till det även fast de ibland har halvhjärtade manus. En av de där mest lysande stjärnorna var Robin Willams. Jag tror inte ens att han var medveten om hur mycket omvärlden uppskattade honom. Synd nog. Utan den där kritiken blev istället det som brände mest och kanske var det just den som fick honom att fatta sitt tragiska beslut i somras. Kanske också är det just tanken på det som har gjort mig så rörd i eftermiddag efter att jag har sett hans Uppvaknanden i eftermiddag. Har ni inte sett den, se då till att hyra den! För han hade så rätt i en del saker som fanns bland replikerna där. Är det också inte lite så att många gamla människor idag är bortglömda och instoppade på institutioner?
Man stoppar i pysksjuka mediciner för att de ska må bättre. Visst kanske det hjälper till en viss punkt men också så tror jag att man bedövar många viktiga känslor på den kemiska vägen. Visst finns det också många andra former av terapi och ibland kan känslorna komma ifatt en, men jag föredrar att leva framför att gå runt som halvsovande och icke kännande. För det viktigaste är ändå att man måste kunna tycka om sig själv innerst inne för att orka med livet. Man får inte lyssna på vad alla andra säger eller tycker, man måste lära sig sätta ner foten. Nu är det här kanske inte fullt så enkelt som det låter, det vet jag men man får låta beslutet växa fram långsamt tills man är säker. på sig själv. För någonstans minns man ändå hur man kände när man var yngre och kan man plocka fram de känslorna igen så kan man faktiskt bli stärkt av dem och inse vissa saker som man kanske höll på att glömma.
När det gäller skådespelaren Robin som de flesta av oss kände honom så kan man väl hålla på att lista filmer och roller som han för alltid kommer att bli ihågkommen för men några av de bästa insatserna tycker jag var Goodmorning Vietnamn, Will Hunting, Garp&Hans värld, Uppvaknanden, Jumanji ,Döda Poeters Sällskap , Välkommen Mrs Doubtfire, och Natt på Museet 1&2. Sedan gjorde han en underbar röstolkning av Ramon/Lovlace i Happy Feet också. Ja ni märker jag skulle kunna hålla på länge att räkna upp filmer med honom som jag sett.
Det känns fortfarande så skrämmande overkligt att han inte längre finns utan är borta. Fast vi ska vara tacksamma över hur mycket han gav as sig själv till oss som såg honom på film och fick ta del av den storhet som gjorde honom till den han var.

RSS 2.0