Hejsan svejsan!

Hejsan på er alla ni läsare som är vakna så här tidgt och har klickat er in hit på min lilla blogg.
Eller ja egentligen är det ju inte så tidigt utan det kanske bara känns så då man inte har kunnat sova under natten. Nej ibland blir det helt enkelt väldigt avigt numera. Hur som haver reagerade jag på en sak och det var den där strålkastaren utanför fönstret. Visserligen är jag van vid att den skiner in om jag glömt dra för persiennerna men nu tyckte till och med jag att den var ovanligt ljusstark så jag tog mig upp ur soffan där jag hade hamnat för att kolla läget och då fick jag syn på detta fenomen. Alltså när det är supermåne så brukar månen bli stor som en tallrik, vid blodmåne blri den ju röd men vad kallas det här ?Split vision kanske ? Nej och jag intygar att jag inte har lekt med bilden i något redigeringsprogram utan det såg verkligen ut så här.
Försökte hitta en inställning på kamerna som fungerade men det här var väl det närmaste jag kunde komma och då tycker jag inte att det brukar vara så här svårt att få en bra bild på månen som det var i natt.Så då måste den ju ha haft starkare ljus än vanligt, som vid em supermåne men vad var det då som syntes där bredvid ?
 
 
 

Hejsan svejsan!

Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit och hittat vägen till min lilla blogg.
Några av er  som brukar läsa här  kanske funderar över vad jag gör för tillfället eftersom jag inte har skrivit så mycket på sistone men jag har nog spelat lite mer Sims 4 och Nancy Drew under en period och då är det kanske inte litka konstigt att aktiviteten går ner på andra ställen.
För man kan ju inte vara överallt helt enkelt, men nu så så kände jag att det var dags att vandra in här och kolla lite. På tal om det så kom jag faktiskt just in efter att ha tagit mig en härlig långpromenad i solskenet samtidigt som jag har passat på att rasta en av mina modellhästar lite.
Måste nog damma av dem där de står poå hyllorna för det var ett tag sedan , men det kan jag roa mig med imorgon när tvättmaskinerna går nere i källaren.
Hur som helst så tror jag att det som vanlgit kommer att ta ett tag innan det blir vår här, isen ligger då än så länge tjock på fjärden kändes det som, men visst töar det och fåglarna har börjat få vårkänslor speciellt turturduvorna på torget!
Räven raskar över isen?
Rasta modellhästen var det ja..här är han mitt i all  denna snö, min fina Legacy Of Conquistador som faktiskt fått sitt namn efter en tvättäkta mustanghingst som en gång levde i bergen i Colorado. Tyvärr finns han inte kvar längre men oj, så fin han var den hästen.
Sedan skulle jag gå och köpa mig någoting att äta, eller ra med mig men det blev att jag åt ute idag fast först blev jag avbruten då jag fick sällskap av en liten blåmes som gjorde sig av med vårlopporna. Oj så den satt och putsade sig!
 
Sedan ville inte talgoxparet vara sämre utan de kom och satte sig nästan rakt ovanför mig där jag stod och bara  nyfiket kollade in vad jag var för en filur. De är så söta mesarna :)
Rakt över vägen hördes ett bekant svirr i träden och jodå mycket riktigt, där satt en hel flock sidensvansar och kalasade på smaskiga bär! De kände nog på sig att det var lunchdags, fast de tyckte inte om när man kom för nära och jag hade ju hittat ett bra avstånd men till sist försvann de när det blev allt för mycket trafik på trottoaren men jag hann i alla fall få några bra bilder.
Sedan var det alltså dags för att äta och jag funderade på vilken väg jag skulle välja på hemvägen, fast jag bestämde mig till sist för att korsa torget ändå men jag hade inga större förhoppningar om att få se duvorna mitt under rusningstid. För då brukar till och med de kunna sitta och kura uppe vid utblåsen på hustaken& lysa med sin frånvaro.
Fast oj så jag tog miste, hittade först ett par med stans mest centrala bostad bakom en sådan där reklamskylt till en resturang. Alltså ordet orädd har just fått en helt ny innebörd. Fastän folket kom och gick så plockade hanen hela tiden upp allehanda småkvistar som han kunde hitta medan honan låg och där bakom och försökte sig på med att börja bygga boet.
Andra hade fullt upp att springa runt på torget och försöka imponera på sina partners, fast det såg ju inte ut att gå sådär jättebra för honom eller vad säger ni ?
Nyfikna är de ju i varje fall, någoting annat vore  direkt fel att  försöka påstå och kanske trodde den här att jag skulle bjuda på mat när jag sänkte mig försiktigt ner på huk så att jag hamnade mer på deras nivå fast vad gör man inte för att få till en bra bild ibland ? Men jag skulle aldrig drämma om att mata in dem, det behövs inte med duvor de kmomer fram ändå.
 
Sedan ville jag försöka fånga de där fina färgerna de har nu på våren och jag lyckades väl rätt bra trots att jag egentligen hade fel objektiv på men jag ville inte hålla på att böka med något byte.
Se så stolt den marscherar iväg över kullerstensgatan.
 
 
 
 
 
 
 
 

Överflash

Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit ikväll på min lilla blogg för att kolla om det har hänt någoting nytt sedan ni senast var och besökte min lilla, ibland lite dammiga vrå.
Fast idag så känns det som om jag har varit igång hela dagen. Det började med att jag tittade på skidåkningen och såg den spännande striden på damernas sprint. Alltså så grymt duktiga alla i laget är och det kändes helt fantastiskt att Charlotte visade upp den formen på sin sträcka! Nu vet vi att den finns där så då kan vi vara lite lugnare, det tror jag faktiskt att även hon själv blev.
Sedan hade jag tid nere hos tandhyginisten så då blev det en promenad dit och när jag var klar där så passade jag på att uträtta ett par andra ärenden som jag ändå hade tänkt att göra bort nere på stan.
Så nu sitter jag här med ett sprillanns nytt gaming tangentbord och känner mig så nöjd då alla knapparna är där jag vill ha dem för att komma åt bättre  på genvägarna när jag spelar Sims 4.Sedan så fanns det väl en funktion till på det som möjligtvis var ltie överkurs, nämligen de lysande tangenterna men det går att stänga av och hur är väl det för det är ju inte så att jag sitter och spelar mitt i natten och kommer att ha behovet av den! Fast jag kommer nog att nyttja spelläget om det inaktiverar windows kortkommandon som annars kan göra en tokig ibland då de aktiveras på grund av att man råkar trycka ner vissa tangenter samtidigt. Ja ni som spelar och har upplevt det själva vet nog mycket väl vad jag sitter här och dillar om. 
Sedan måste jag bara dela ett klipp som jag såg på aftonbladet tidigare under veckan. Alltså jag har alltid gillat späckhuggare. Tror det började redan innan jag såg filmerna om Rädda Willy  och fick lära känna den fantastiska Keiko  vars öde tyvärr inte fick något lyckligt slut. Det blev det inte heller för stjärnan Tilikum i dokumentären "Blackfish" men världen har kanske åtminstone lärt sig någoting på vägen.För även om de tillhör familjen delfiner så är de på tok för stora att ha i fångenskap, det räcker inte med den största av bassänger ens, men det här klippet visar verkligen hur intilligenta de är elelr tror den ka nske att dykaren är en ytterst svältfödd unge som behöver gödas upp? Jag tror bara valen själv vet svaret på den frågan om nu klippet gått till som det visas.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gPqkM1/spackhuggaren-simmar-rakt-mot-henne--och-erbjuder-sin-mat
Fast på samma gång som jag skriver det här så måste man också inse att djur som är födda i fångenskap aldrig kan släppas ut i naturen. Åtminstone inte om de blivit präglade och socialiserade med människor, för det vore farligt.Se hur det gick med frisläppandet av Keiko som ett exempel. Han hittade aldrig igen sin familj  när man släppte honom från fjorden på Island och simmade istället in i en norsk fjord eftersom han var van vid människor och saknade den sociala kontakten som är så viktig för dem. Sedan påverkade hans ålder även uigången och han dog då han drabbades av lomplikationer efter att ha fått lunginflammation. Knappast ett värdigt avslut för en, en gång så älskad val men det får en kanske att börja tänka efter en del med. Visste ni till exempel att Kolmården som är den enda av våra svenska djurparker som har ett delfinarium. för tillfället bara har tre valar som är viltfångade? Alltså är resten uppfödda där och de skulle aldrig kunna klara sig på egen hand ute i havet! Har faktiskt varit på besök en gång och hann då med att få se den helt fantastiska delfinen Flip som blev hela 41år gammal! Konmmer fortfarande ihåg hur han åkte på stjärtfenan längs bassängen och hans  otroliga 3 3/4 baklängsvolt! Nu börjar Vicky, ledarhonan i flocken också bli till åren kommen som fyller 40 år och jag tror aldrig de skulle uppnå så hög ålder om de inte mådde bra och blev väl omhändertagna.Såklart kan det ju hända saker och det påstås att valar i fångenskap oftare drabbas av svampinfektioner och dylikt vilket kan stämma men tänk då på vila betingelser de lever med ute i det fria. Allting är inte så skimrande rosa som en del av dagens moderna människor kanske tror utan verkligheten är faktiskt rätt så hård. Det visade inte minst klippet från den tyska djurparken som låg ute förut där en björn lekte med en fågel som hamnat i vallgraven som fanns i inhägnaden. En del besäkare trodde ju att björnen försökte rädda livet på fågeln, men då undrar jag om de missat begreppet "Kattens lek med råttan" eller om de inte sett hur späckhuggarna jagar sjölejon utanför Patagoniens kust ? Rovdjuren kan tyvärr inte bli vegitarianer eller veganer och börja äta spenat med silverbestick vid bordet eller tror sådana människor kanske lite väl mycket på disney ? Jag gillar visserligen disney själv med, men jag har samtidigt inga problem att öppna ögonen för den andra biten i naturen som handlar om kretsloppet.
 
The cairn of stones marking Keiko's grave
 
 

Känslan när man är klar med ett bygge!

Nu tänkte jag snart stänga ner maskinen för ikväll.
Känns som jag kanske har tillbringat lite väl mycket tid framför skärmen idag men ni vet ju vad man säger . Ja just det, tiden går alldeles för fort när man har roligt och nog stämmer det vissa gånger. Man börjar med något projekt och vips så har det gått ett okänt antal timmar utan att man haft minsta tanke på det. Så är det väl faktiskt, oavsett vad man än håller på med, men det har ju kanske gått lite väl långt ibland.Som när man får syn på en massa lämpliga byggprojekt i andra spel. Då har man kanske suttit och knappat på tangetbordet allt för länge men jag kunde inte motstå att ge mig på det utan jag var tvungen att försöka bygga Nancy Drews hus från Alibi In Ashes. Var dock tvungen till att gå in i speelet och klicka mig runt först så att jag kunde få till planlösningen något så när. Sedan var det bara att stänga ner det och starta upp Sims 4 istället och sätta igång.
 
Jag fick hålla på en bra stund innan jag till sist kände att jag var nöjd med taken.
Baksidan av bygget ser kanske lite konstig ut med den tomma våningen, men det är ett måste för att få till en snygg svängd trappa. Man kan även göra dem på ett annat sätt men då går det inte att bygga som jag har gjort här, det gäller att man provar sig fram.
Det ser kanske rörigt ut med trapphuset och taken men det här våningsplanet kommer alltså inte att användas utan det ersätter alltså bara den del av trappen som egentligen hamnar halvvägs upp.
Plan II
Tycker att bibliotekt ser riktigt trevligt ut på närmare håll, så jag kommer nog inte att göra så mycket mer med det än att sätta dit gardiner och lite tavlor på väggarna men mer jobb väntar ju med resten av huset innan det är färdigt. Fast Alec och Nancy kommer nog att få flytta in först, så priset inte kommer att skena iväg alldels för mycket.
 
 
 
 
 
 

Hejsan!

Hejsan på er alla ni läsare som råkat klicka er in hit, eller så kanske en del av er brukar läsa min lilla blogg mer regelbundet. Nåja hejsan oavsett vilken anledning som ligger bakom till att JUSTdu är här och bläddar runt bland mina inlägg. 
Idag så visade temometern åtminstone på minusgrader ute där den står på bordet borta vid fönstret och det känns skönt med tanke på hur det såg ut igår när snön förvandlades till blött klibb och det bara var allmänt grådaskigt hela dagen. Fast det snöar fortfarande och snart så infinner sig kanske den där känslan av att man är en liten fjälämmel igen, åtminstone om man går  genom gången upp till parkeringen på innergården men det är ju en bra bit kvar innan vi får sådana mängder med! Sedan så behövs ju faktiskt nederbörden, både för naturen som vilar under det vita täcket och för grundvattnet som fyller på vårareserver  så ibland kanske vi gnäller allt för mycket över vädret men jag vet inte. Ibland finns det ju fog för att göradet också men personligen så föredrar jag åtminstone både snö och kyla framför den där olidliga hettan som vi hade i somras. Nej nu får det allt räcka med den väderrapporten för idag.
Jag tänkte istället visa upp Björn och Amys nya bostad, som de just har fått flytta in i efter att Björn fick sparken på sitt gamla jobb sedan han hade agerat visselblåsare. De behövde helt enkelt en nystart ute i förorten efter att ha bott i lägenhet inne i stan, inte tvärtom.
Fick idén til det härl bygget då jag såg en bild på exteriören av ett gammalt fallfärdig hotell. Det kliade helt enkelt för mycket i mina fingrar för att jag skulle kunna motstå projektet. Till en början kanske det mer såg ut som en gammal kyrka fast det var ju inte direkt vad jag hade tänkt mig åt dem
Så jag ändrade rappningen på huset istället och jobbade lite mer på att få dit fönstren och nu tycker jag att det har fått en helt annan karaktär som passar det bättre och kanske så förvandlades jag det hlet omedvetet till ett New England Hus :P men dem har jag ju ingenting emot att bygga och de passar ju fint in i kvarteret så det ska bli kul att börja sätta igång med inredningen sedan.
Så här ser det ut på bottenplan med kök, vardagsrm, badrum,tvättstuga och sovrum

På våningsplan II finns två mindre sovrum, två badrum samt ett vardags/hobbyrum.

 
 
 
 

Hallojsan!

Hejsan svejsan på alla er som klickat er in och har lyckats med att hitta vägen in tillmin lilla blogg.
Som ni kanske har upptäckt så har jag varit väldig frånvarande under en period men  nu ser det ut som jag kommer att vara tillbaka på nytt, åtminstone ska jag försöka ta upp bloggen igen och börja skriva mer regelbundet. Har delvis inte  alls känt lusten till att skriva riktigt sedan jag för ett tag sedan tappade Theodor utan det har gått mycket upp& ner också ska man ju plötsligt även om hans bortgång var väntad vänja sig vid hur tomt det har blivit. Tänk jag tror det är först nu så här efteråt som man märker vilken tid som man faktiskt lägger ner på de små liven. Fast det är väl så att man försöker ta vara på alla de där små stunderna som man får tillsammans med dem, ja ni som har djur vet säkert vad jag försöker mig på att beskriva.
Hur som haver så kraschade datorn ett tag efter det och jag fick lov att lämna in den på verkstaden eftersom det var Windows som hade börjat att krångla för mig och det tog en vecka innan jag fick tillbaka den .Tyvärr så kunde de inte  heller rädda någoting utan de var tvugna att blåsa disken helt ren för att få någon fason på den men nu så fungerar den ju åtminstone igen och jag slipper kanske både få ett präktigt  äppelfilanfall och en krafig släng av simsabstinens som var på väg.
 
Lite tur i oturen hade jag ju ändå sedan med då jag faktiskt kommit ihåg att spara ut Mods-mappen på min externa hårddisk men allting annat får jag ju lov att göra om, ja kanske inte riktigt allt utan jag får lov att välja bland hushållen och byggnationerna från en liten lista som jag har skrivit upp på ett papper.Bara för att jag ska vara säker på att inte ska missa något men jag är åtminstone igång igen och inget ont heller som inte för någoting gott med sig utan nu kanske jag får lite bättre översikt bland mina föremål i galleriet med. Har ju redan gjort ett par fynd där på saker som tydligen var kvar trots allt!
Sedan knåpar jag på med en del annat också men först måste jag få lov till att visa upp ett nybygge som jag har jobbat på. Inredandet får vänta tills att mitttilltänkta hushåll får råd att flytta in men oj säger jag bara,som jag gillat den här New England stilen på hus! Kan ju även tillägga att det ser jättestort ut på tomten men i själva verket är rummen såsmå invändigt att det faktiskt ändå kan kallas för mysigt!
 
 
 
 

Tänk vilken tid

Tänk vilken tid det tar att vänja sig vid tystnaden här hemma.
Fast det kanske även är första gången som det blir tomt för en längre tid då jag inte kommer att ha något guldkorn som springer i hjulet på ett tag  Det känns märkligt på samma gång som det även var skönt  och jag kan känna en lättnad över att han till sist fick somna in eftersom han var sjuk och bara blev allt sämre mot slutet. Det är bara det att det blir så väldigt tomt då man är van vid att höra de där små ljuden. Nu tror man sig höra dem men då man tittar mot bordet där buren stod finns ingenting kvar, så när som på hans fina namnskylt som jag ju gjorde åt honom och tårarna kan komma lite när som helst, när jag mnist anar det då jag tänker på honom men det är ju bara första veckan utan husdjur ännu så då måste man väl ändå få lovtill att gråta och vara ledsen? 
Sedan har jag svårt att riktigt förstå mig på de som säger saker som :Du borde ha ett husdjur som lever lite längre.Guldhamstrar är på alla sätt underbara och visst de kanske inte lever så länge men man får sådan glädje tillbaka av dem! Det tror jag är svårt att förstå för de som inte har provat på eller egnagerat sig i smådjur själva men min lilla grabb han hade ju verkligen en underbar personlighet och minst sagt så var han egen av sig men det gjorde honom till den fantastiska hamster som han var.
Fast nu skullle jag inte bara skriva om Theodor idag utan jag hade egentligen tänkt skriva om någonting helt annat efter att ha sett en  intressant artikel på Aftonbladet. Jag är visserligen hajbiten som en del av er kanske redan känner till men det här tycler jag verkar vara minst sagt vädligt dumdristigt gjort.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/A2aB2r/enorm-vithaj-simmade-med-dykare-vid-hawaii?fbclid=IwAR2yS6HPxa74Dxli6Jbbif3XSlKHp2Lmpq2DinGxDG7JtXH0OmmXtIepp2c, varför ska man alls behöva simma så nära att man rör vid djuret? Sett det upprepade gånger de senaste tiden i liknande fall med bland annat späckhuggare och valhajar där dykare inte har legat många meter bort från djuret. Jag tycker  någonstans att det borde bygga på repekt,speciellt när det är frågan om ett så pass stort rovdjur som en vithaj och även om riskerna kan vara mindre kring en dräktig hona tycker jag ändå inte det är så värst klokt av dem att gå ner i vattnet just då. För med djur vet man inte, det kan tvärvända på tre sekunder beroende på vilket humör de är på för stunden & då tivlar jag på att man vill vara i vägen för en vithajt som väger några ton. Sedan kanske ni minns det tragiska fallet borta i Asien där en turist drog upp en delfinunge ur havet för att få en selfie, eller varför inte även nämna fallet här hemma där en ung man i 20-års ålders tryckte upp mobilkameran i mulen på en älg och sedan gick ut i media och påstod: Jag visste inte att den var vild!
Varför är det  uppenbarligen så svårt för vissa att faktiskt respektera djur? Eller så kanske både hemmen och skolan har misslyckats med att lära ut saker, men man får ju så mycket tillbaka av att studera dem & man kan faktiskt göra det utan att i onödan tänja på några gränser.

Är fortfarande så stolt över detta foto som jag lyckades med på sångsvanen. Såg att den låg där utanför vassen, smög mig på huk ner längs strandkanten då jag visste att boet var i närheten och slog mig ner på en gammal murken trädstam. Den lyfte på huvudet för att kolla in mig men låg lungt kvar när jag börjde prata med den.Sedan så återgick den till att födosöka med huvudet under vattenytan då den förvissat sig om att jag inte utgjorde något hot. Orolig blev den först då det kom andra gångtrafikanter efter stigen som hade med sig lösspringande hundar men då de hade passerat så var den tillbaka efter en stund och den var fortfarande inte det minsta störd över att jag satt där och tittade. Så visst går det att  att få till fina bilder på en svan utan att man behöver mata in dem i någon parkdam, för det är dessutom oftaden trängseln som uppstår där som skapar aggressionerna.
Skrakarna är inte bara vackrafåglar att se på utan de är även tydliga i sitt kroppspråk och drar sig inte för att visa när man kommit för nära inpå, men då vet man när det är dags att dra sig tillbaka.
 
Sedan så är en av mina favoritfåglar faktiskt just storskraken,kanske för att jag sett hur när man kan få komma dem om man bara visar att man inte utgör ett hot .Såg någoting komma simmandes uppe i  ån som delat landskapet vid sjön i ett delta när jag var ute på en längre promenad. Trodde föst att det var en knipa men så gled den allt närmare mig och jag blev medveten om att det var en skrake.Eftersom jag sett lite hur de brukar göra var jag först lite tveksam över att ha den så nära men jag satte mig ner på huk på gångstigen&försäkrade den om att det gick bra att simma förbi. När jag satt där så fick jag även syn på honan som ävem hon kom glidande på vattenytan en liten bit upp.Hanen väntade in sin fru också simmade de så fint förbi mig där jag satt med kameran.Det är vertkligen magi!
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu har mattes lilla krigarhjärta somnat

Nu har mattes lilla krigarhjärta äntligen fått somna in. Jag hade det på känn redan igår kväll då han verkade blivt så mycket sämre men någonting annat var ju inte att vänta, jag förstod det redan när jag märkte den där första knölen innan jul. Tänk att man kan bli så fäst vid ett litet djur men man får ju så mycket tillbaka när man har de små liven hos sig& nu kommer det att bli sådär jobbigt tomt ett tag framöver då jag måste prioritera min egen hälsa men oj vad jag kommer att sakna mitt lilla guldkorn och tårarna rinner när jag tänker på alla de där äventyren han hittade på& gladde mig med men det var sådan han var och hanväntade faktiskt med att släppa taget tills jag fick titta till honom nu på morgonkvisten men nu är han alltså borta och en stjärna till har tänts på himlen om man vill tro på det,
Jag kunde i alla fall inte fått en bättre hamster eller hittat en sång som passade honom mer:
https://www.youtube.com/watch?v=kVswIdRk_OE
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Titanic

 
 
Såg på Titanic  när den gick på trean igår, Vet inte hur många gånger jag har sett den filmen vid det här laget men den är fortfarande lika bra tycker jag. Det spelar ingen roll hur många gånger som jag har tittat på den. Blev glatt överraskad nu då de visade det alternativa slutet där forskaren har en mildare framtoning än i den andra versionen. Att den sedan innehåller en del felaktiga fakta, alright men det är bara en spelfilm och det kanske var svårt att kontrollera att alla uppgifter verkligen stämde.
Vill ni läsa mer om den verkliga båten så rekommenderar jag "Sagoskeppet" av Claes Göran Wetterholm!För övrigt så gillar jag inte heller tanken på att privatpersoner nu , från i sommar ska kunna resa ner till vraket, visserligen tillsammans med forskare i en liten undervattensfarkost men ändå det är fortfarande en gravplats! Tänk om man låt säga om x antal år kommer på att man vill göra något liknande kring Estonia?Nej låt RMS Titanic få fortsätta vila i frid där hon ligger på havets botten. Hon kommer nog ändå aldrig riktigt att försvinna ur folks medvetanden även om man ibland kan fundera på om vi faktiskt har lärt oss någoting om säkerheten till sjöss.
Fick ont i magen för ett tag sedan när man på radion pratade med VD: n för Tallink som  i samband med stormen Alfrida där det rapporterades om 14 meter höga vågor ute på havet fortsatte att låta rederiets färjor gå. Han motiverade det på två sätt, dels med passagerare som ville hem samt att han sa att deras båtar var så mycket större än Gotlandsfärjorna som ställdes in helt. Storleken spelar verkligen ingen som helst roll när man har med naturens krafter att göra!Inte ens Titanic visade ju sig vara osänkbar
Har själv åkt från Riga när det blåste så hårt att man fick lov till att ändra kurs & gå inskärs istället och det var verkligen ingen höjdare. Jag klarade mig visserligen från att kasta upp men jag drabbades ändå av sjösjukans yrsel, illamående och totala förvirring & det var ingen trevlig upplevelse det kan jag intyga och vi var många som slog pss ner i trappan på entrédäck där det gungade minst.Dessutom så hade man även bytt ut personalen som arbetade ombord. Säga vad man vill om att thailändare säkerligen både är serviceinriktade och att de har en stark tradition av att arbeta till sjöss men när jag tänker på det så här i efterhand blir jag faktiskt mest mörkrädd eftersom många av dem inte ens pratade engelska så man kunde göra sig förstådd! Det var verrkligen någoting som jag saknade från att  tidigare ha åkt ett par gånger med Silja till Åbo. Visst kunde det vara olika bemötande även då, men man kände sig ändå alltid välkommen på ett helt annat sätt som jag inte upplevde sista gången! Hade man tur så kunde man dessutom få sig en underhållande lektion av städpersonalen som glatt visade hur fort man kan bädda en säng! och få det att se snyggt ut! Det kommer antaligen inte att glömma och det måste ha sett riktigt roligt ut då vi stod där och gapade som två fågelholkar. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nej till fyrverkerier runt nyår!

För mig är det här  nog redan en självklarhet idag.
Både under Sista April, Påsk och Nyår.
Så har det inte alltid varit utan när jag var barn så levde faktiskt även vi med traditionen av fyrverikerier runt högtiderna. Sedan så blev mina båda syskon äldre och växte kanske allt mer ifrån det. I alla fall så blev det allt mer ovanligt att vi köpte några för eget bruk utan vi gick istället på olika firanden, eller hade grannar som sköt upp. Fast systern hade redan häst som hon hade uppstallad en bit från hemmet. Det var långt ifrån någon höjdare att mocka de boxarna dagen efter kan jag säga, för trots förtäcka fönster och radion på högsta volym så hade de alltid trampat runt en massa under natten.Någonting som de inte brukade göra annars, åtminstone inte i samma grad. 
 
Efter det att pappa slutat jobba så kom världens underbaraste hund med in i bilden, men som den border collie hon var så fanns det en nackdel. Hon var otrolgit signalkänslig och rädd för vissa ljud eller snarare oljud då, som till exempel pianospel, åska,kykklockorna, glassbilen och skott medan andra saker som man kunde tänka sig att hon borde ha reagerat över ja de bekom henne inte alls. Som "Hesa fredrik" som fick ljuda ifred. Annars så började hon att yla när hon tyckte att någoting var obekvämt i hennes öron och så fort smällandet kom igång om vi var hemmvid, ja då sprang hon in och försökte gömma sig i klädkammaren.
 
Det hjälpte inte heller att träna som enligt vissa påstår ska hjälp aoch det är skrämmande med folk som har  kvar den här attityden: 
Om man som ägare inte stirrar upp sej gör inte djuren det heller!, eller ännu värre när de  tycker att djurägarna försöker bestämma över andra. För det är så olika hur våra husdjur påverkas av det. Våran hund fick lugnande för att ens våga sig utanför dörren när det var som värst. Ett år så var en annan vallhundskorsning i vår närhet så rädd , till den grad att han trots det lugnande medlet kissade på sig inne i duschen.Det ska ingen hund eller hundägare behövavara med om, bara för att en viss grupp ska kunna få ha kul! I alla fall inte om ni frågar mig vad jag tycker om saken.
 
Sedan rann min bägare över helt och hållet för ett par år sedan, kanske lite mer då  ena systerdotterns dåvarande ponny tyvärr fick stresskolik på nyårsdagen förmodligen på grund av raketer och de blev tvugna att ta bort honom! En  småbusig ponny som  då bara var fem år gammal som de höll på att lära känna allt mer :/ och inte hade hunnit hafti sin ägo mer än ett halvår. 
Dessutom så var det faktiskt  rent av skrämmande att behöva höra hur alla hästägarna i byn där de bor hade gått ihop och faktiskt försökt prata med de som faktiskt hade hållit på att skjuta som mest, för de fick INGET gensvar alls utan tvärtom  så blev tösen till och med hånad i skolan för att hon hade mist sin fyrbenta kamrat.
Det gör mig ledsen när till och med barn kan hålla på så och jag berättar det här för att jag vill att folk tänker efter vilka konsekvenser det kan få! Vem minns inte också den lika tragiska historien om nordsvensken Helge som blevskrämd genom staketet och gick ner sig i en sjö? Dessutom så var det ju även ett fall med en häst rätt nyligen i Danmark där några undomar hade roat sig med att smälla hemmagjorda bomber utanför hagen.
Visst skulle man kunna begränsa tiden när de får smälla och bestämma var det får ske men då kommer man ju ändå inte undan själva grundbulten :Att hundar,hästar ,nötkreatur  och vissa människor varje år ska behöva bli skrämda från vettet! Det finns faktiskt redan regler i många kommuner men ändå så smälls det ju ofta både dagarna innan och dagarna efter nyår.
 
Somliga förespråkar ju även  sådana där lyktor som man kan skicka iväg men jag vill säga att även de utgör en risk då man aldrig kan vara säker på vär de landar, jo pappa fick ett annat år jobba 15 minuter för att kunna släcka ett par som hade fastnat i ett träd på deras tomt.Tack och lov så hade grannen fått syn på dem i tid och han var på väg in för att ringa efter oss men just då var vi redan på väg hem! Tänk vad som hade kunnat hända då. Dessutom för att vända tillbaka till rakterna så skrämmer ju ljuden inte bara djuren tänk även på de gamla eller på de som flyr hit från krig. Hur ser de egentligen på vårt sätt att fira ?Det kanske vore intressant att ta reda på istället för att som vissa andra kommenterar saken: Varför skjuts det då så mycket i Rosengård? Nej jag tycker inte alls att det har med saken att göra INTE alls utan det är ju väldigt långt ifrån den ursprungliga tanken som handlar om ett förbud om fyrverkerier.
 
 

Ojsan!

Det har visst hunnit gå en månad nästan sedan jag skrev här senast. Fast då kan det ju verkligen vara dags för att komma med en liten uppdatering så här lagom till jul. Fast egentligen så kanske det inte har hänt så värst mycket heller sedan snön kom utan vintern gör ju att det blir lite lugnare mellan varven. Dessutom så sitter jag ändå mestadels i soffan och ser på skidåkning av allehanda slag eller så passar jag på och myser med Theodor som tyvärr har blivit sjuk och fått en knöl på ena sidan munnen, från början trodde jag faktiskt att det bara var en liten hudfliik.Den verkar visserligen inte växa längre men jag anar ju ändå vad det är. Eftersom han är en äldre hamster så är det tyvärr inte heller någon ovanlighet att de får det så nu tar vi bara vara på tiden. Han mår ju hyffsat än så länge men jag vet att det bara är en fråga om när men då ska han få somna in hemma. Antar att jag har läst allt för många historier om besök hos veterinär med smådjur som inte slutat allt för väl och dessutom så vill jag inte stressa honom någoting i onödan heller eftersom han alltid har varit så reserverad mot andra människor än mig.Då är han tryggast antingen i boet eller nerbäddad bland filtar och kuddarna i soffan,om han inte kryper in i ärmen på min tröja som han är van vid. Sedan är det väl också en viss dos av vintertötthet som har smugit sig på, för han sov ju mer redan innan hälsoproblemen kom smygandes för honom & det här med att tajulkort är ju  ändå inte riktigt hans grej då han hellre demolerar tomtarna än sitter still så ni får hålla till godo med några bilder ur arkivet. Fast trots detta så vill vi i alla fall önska er alla En God Jul och Ett Gott Nytt År.
Tänk så gott man kan må av att få sitta i soffan och bara bli sådär extra bortskämd av matte!
 
 
Den här bilden är från ifjol
I år gick det så här när jag skulle försöka arrangera julkortet med honom,
 
 
 
 
 
 

Hallojsan hejsan!

God eftermiddag på alla ni läsare som klickat er in just hit idag för att se om det har hänt någoting nytt sedan ni kollade in här senast. Fast jag har kanske inte varit så flitig med att uppdatera här på sistone men det är ju så det kan bli ibland, att lusten inte riktigt finns där för att skriiva. Eller jo jag har ju för det allra mesta någon historie på någon i något av alla mina block men det är inte riktigt samma sak för det är ju inte alltid som jag har någoting att berätta som jag vill dela med mig av här.
Fast nu känner jag att jag måste låta er få träffa min senaste Sim.
Här är hon och om jag får lov att säga det själv så är jag väldigt nöjd med både hennes yttre och hennes namn. Jag velade länge på hennes namn men till sist så bestämde jag mig för att det nog  ändå fick lov att  bli en Amy efter en av mina idoler nämligen Amy Winehouse. Sedan vände jag länge på efternamnet men så dök en viss American Idol vinnare också upp i mitt ibland fantastiska minne och så vips som genom ett trollslag hade hon fått ett namn som passade henne perfekt!
Hon började med att flytta in i ett väldigt spartanskt intrett hus och tog jobb som musiker för att försöka komma till rätta i kvarteret.
Det var bara det att hon under en av sina jogginrundor sprang på Mortimer och blev blixtförälskad. Så han skilde sig alltså från Bella och flyttade ihop med Amy istället som förövrigt bytt yrke och gett sig in på en karriär som skådespelerska istället.
De har ju inte fått ihop till något lyxboende ännu utan de bor i det här lilla huset som kanske kan liknas lite vid en stuga fast det har ju stor tomt så det finns gott om plats att bygga till saker på sedan när hushållets ekonomi blivit lite bättre.
 
 

Massor av färger

Jag är nog mestadels van vid att se stadsduvor som ser ut som denna individ som har en verkligt klassiskt gråtonad fjäderdräkt
Fast under hösten så har jag ju följt en spännande liten flock på nära håll där det finns några indivder som sticker ut från de andra minst sagt. och jag har försökt att få till fina bilder på dem flera gånger utan att lyckas fram till idag då jag kom lagom till att de fick mat Naturligtvis flög allihop först skrämt upp och satte sig på hustaken runt omkring platsen där de brukar hålla till så jag fick lov att ta mig en promenad medan jag väntade på att de skulle komma tillbaka ner. Hur som helst väntade jag ut dem och till sist fick jag bra foton på nästan alla som jag ville ha bättre bilder på , utom just den som är nästan helt vit som är den individ jag helst vill få till en bra bild på men nej. Det blev ingen idag heller, men jag får väl nöja mig med de andra så länge.
 Just den här fågeln var lite modigare än de andra och kom nästan fram till staketet där jag stod men det märks ju ändå att de är uppmärksamma på sin omgivning. För så fort de hör en kråka som kraxar eller när det blir lite mer trafik på platsen ja men då flyger hela flocken upp och sätter sig på behörigt avstånd från nyfikna blickar.
Den här är  alltså nästan helt vit och har som synes bara lite grått i sin fjäderdräkt
Sedan så tycker jag även att den här individen är hemskt fin som är lite mer spräcklig.  Visserligen så har jag ju sett någon enstaka duva förut  på torget som också på ett markant sätt skiljt ut sig från de andra men nu är det alltså hela fyra stycken av tio som har betydligt mer vitt på kroppn än vad som annars är normalt. Fick in synpukten från någon som sett bilderna att det kunde röra sig om tamfåglar som rymt eller blivit utsläppta men det fnner jag inte som så troligt då till exempel brevduvor ska vara ringmärkta och det är så sällan det händer att några sådana kommer fel och landar här. Mig veterligen har det kanske hänt tre gånger och då hade de duvorna ett helt annat utseende eftersom deras fjäderäkt gick mer åt det bruna hållet, åtminstone så är det så få fall som har blivit uppmärksammade.
Så det får mig att tro att det istället kan röra sig om någoting som har med pigmenten att göra. För två av dem har ju i alla fall de vanliga färgerna på delar av kroppen medan det saknas helt på andra fjädrar. vilket skulle kunna tyda på att det istället rör sig om partiell albinis eller någon annan form av färgmutation som ligger bakom deras lite udda utseende. Fina är de hur som helst och snart kanske ni tror att jag har fått pippi på duvor men ni kan vara lugna även om jag hänger en hel del vid fågelbordet så gör jag ju samtidigt andra saker med men jag vill ju passa på att fota fglarna nu med innan de blir för kallt, snön börjar falla och de ger sig av.
 
 
 
 
 

Här var det stickigt värre

För ett par dagar sedan så fick jag ett infall. Ja nu läste ni rätt jag fick någoting som det brukar var långt mer vanligt att simmarna får. Fast det är ju faktiskt jag som basar över dem så det kanske inte är så konstigt. Hur det än nu må ha varit så kom tanken sådär från ingenstans som den kan göra när inspirationen trillar ner. Det kanske var det där stjärnfallet som jag såg häromkvällen som fick det till att lossna ordentligt. För jag letade fram mina stickor i trä som jag bara haft liggnade i lådan och bestämde mig för att göra något som jag ju inte har gjort sedan syslöjden i skolan, eller haft lust till för den delen då jag  bara fick höra att det skulle vara för omständigt att lära mig som vänsterhänt, eller så var min lärare bara för stressad och upptagen med att hjälpa de andra.Den gav jag i alla fall upp efter att ha gjort EN vante.
Nu provde jag mig fram men landade till sist i att stickorna jag hade hemma var antingen för grova eller för smala. Läste någonstans på nätet om att man kunde använda ett par pennor och tänkte att det borde gå lika bra med ett par blompinnar. Det tog ju däremot ett tag innan jag kom på hur jag skulle göra de olika momenten men jag hittade användbara tips på youtube som jag kunde utgå ifrån.
De monment som jagtyckte var krångligast, förutom att jag tapapde någon maska ibland var helt klart att byta färg och att maska av men till sist så får jag väl ändå lov att säga att jag är rätt nöjd ändå.
Det sägs ju att övning ger färdighet och nu hade jag ju int gjort det här på flera år men jag tror inte att Orla klagar direkt heller. Nu fattas bara att hon får ett par vantar& ett par skor så kan hon nog gå ut och leka i snön sedan eller vad tror ni ?
 

Duvslaget!

 Den lilla klick av som känner mig lite mer privat och har kontakt med mig på facebook vet ju redan om det. Fast ni som bara läser min blogg kanske inte har lika stor koll på att jag har intresserat mig lite mer för en viss art av fåglar under hösten. Eller ja egentligen började det långt tidigare för det är lite svårt att missa dem då de ibland kan komma hoppandes rakt framför fötterna då man går ner på stan. Några av er kanske kan gissa sig fram till att det handlar om stadsduvor. Här i huset så hänger vi ju bara ut talgbollar och jordnötter så de brukar inte komma hit även om vi har ett fågelbord på innergården men i vintras var det ju ändå allt för mycket snö för att mata. Längre upp på vägen mot kiosken dit jag brukar gå och handla finns dock ett ställe där en flock på sju-åtta individer brukar hålla till och jag tycker att det är intressant att stå där och försöka lära mig deras vanor. Vanligtvis så skulle jag kanske inte bry mig så här mycket om dem heller om det inte vore för att det finns en av dem som är väldigt speciellt tecknad. Den sticker verkligen ut från mängden då den är spräcklig i fjäderdräkten och bitvis alltså saknar pigment men den är  på samma gång så otroligt fin. Fast de smarta fåglarna har hitills dragit mig vid näsan då jag kommit dit med kameran, tills idag när jag såg att de var nere allihopa. Såklart hade jag inte med mig kameran nu heller men jag gick hem med det jag hade handlat också gick jag tillbaka och tänkte skam den som ger sig men de var änå motvilliga till att komma ner så jag vet inte om de bara uppträder så här på hösten eller om någon annan faktiskt varit där och skrämt dem på något vis. Hur som helst hade jag inga planer att ge upp utan jag väntade enträget och blev till sist belönad men det började ju som vanligt när jag går dit illa om man nu får lov att säga det sedan de andra duvorna faktiskt också visade sig från sin bästa sida till sist.
 
 
 
Den är verkligen så fin med sin spräckliga fjäderdräkt. Tyvärr blir de väl även ett lättare byte för rovfåglarna då de sticker ut men jag håller tummarna för att just den här duvan får klara sig ett tag.
 
Det fanns inte bara duvor i närheten. Gråsparvarna var också på plats och de är ju inte direkt kända för att vara buskablyga av sig.Utan de kommer gärna och sätter sig i närheten av där man står för att kolla om man inte kan tänkas bjuda på något gott.
Sedan fick jag syn på den igen där den satt med sin partner ovanpå taket som gränsar  till den gamla brandstationen och försökte hålla värmen uppe..
Så här fina var de alltså mot varandra.
Då jag försökte hitta en bättre vinkel så kan man nog säga att jag blev ut-tittad av dem men de satt faktiskt kvar.Däremot så tyckte de helt klart  inte om de andra fotgängarna , eller kråkorna&skatan som kom flygandes emellanåt men de stannade ändå kvar så jag hann med att fota dem.
Typiskt just kråfåglar att sätta sig högst upp , på de allra smalaste grenarma men vad gör man inte för att få sig en bra utsikt
 
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0