Hallojsan hejsan!
God eftermiddag på alla ni läsare som klickat er in just hit idag för att se om det har hänt någoting nytt sedan ni kollade in här senast. Fast jag har kanske inte varit så flitig med att uppdatera här på sistone men det är ju så det kan bli ibland, att lusten inte riktigt finns där för att skriiva. Eller jo jag har ju för det allra mesta någon historie på någon i något av alla mina block men det är inte riktigt samma sak för det är ju inte alltid som jag har någoting att berätta som jag vill dela med mig av här.
Fast nu känner jag att jag måste låta er få träffa min senaste Sim.
Här är hon och om jag får lov att säga det själv så är jag väldigt nöjd med både hennes yttre och hennes namn. Jag velade länge på hennes namn men till sist så bestämde jag mig för att det nog ändå fick lov att bli en Amy efter en av mina idoler nämligen Amy Winehouse. Sedan vände jag länge på efternamnet men så dök en viss American Idol vinnare också upp i mitt ibland fantastiska minne och så vips som genom ett trollslag hade hon fått ett namn som passade henne perfekt!
Hon började med att flytta in i ett väldigt spartanskt intrett hus och tog jobb som musiker för att försöka komma till rätta i kvarteret.
Det var bara det att hon under en av sina jogginrundor sprang på Mortimer och blev blixtförälskad. Så han skilde sig alltså från Bella och flyttade ihop med Amy istället som förövrigt bytt yrke och gett sig in på en karriär som skådespelerska istället.
De har ju inte fått ihop till något lyxboende ännu utan de bor i det här lilla huset som kanske kan liknas lite vid en stuga fast det har ju stor tomt så det finns gott om plats att bygga till saker på sedan när hushållets ekonomi blivit lite bättre.
Massor av färger
Jag är nog mestadels van vid att se stadsduvor som ser ut som denna individ som har en verkligt klassiskt gråtonad fjäderdräkt
Fast under hösten så har jag ju följt en spännande liten flock på nära håll där det finns några indivder som sticker ut från de andra minst sagt. och jag har försökt att få till fina bilder på dem flera gånger utan att lyckas fram till idag då jag kom lagom till att de fick mat Naturligtvis flög allihop först skrämt upp och satte sig på hustaken runt omkring platsen där de brukar hålla till så jag fick lov att ta mig en promenad medan jag väntade på att de skulle komma tillbaka ner. Hur som helst väntade jag ut dem och till sist fick jag bra foton på nästan alla som jag ville ha bättre bilder på , utom just den som är nästan helt vit som är den individ jag helst vill få till en bra bild på men nej. Det blev ingen idag heller, men jag får väl nöja mig med de andra så länge.
Just den här fågeln var lite modigare än de andra och kom nästan fram till staketet där jag stod men det märks ju ändå att de är uppmärksamma på sin omgivning. För så fort de hör en kråka som kraxar eller när det blir lite mer trafik på platsen ja men då flyger hela flocken upp och sätter sig på behörigt avstånd från nyfikna blickar.
Den här är alltså nästan helt vit och har som synes bara lite grått i sin fjäderdräkt
Sedan så tycker jag även att den här individen är hemskt fin som är lite mer spräcklig. Visserligen så har jag ju sett någon enstaka duva förut på torget som också på ett markant sätt skiljt ut sig från de andra men nu är det alltså hela fyra stycken av tio som har betydligt mer vitt på kroppn än vad som annars är normalt. Fick in synpukten från någon som sett bilderna att det kunde röra sig om tamfåglar som rymt eller blivit utsläppta men det fnner jag inte som så troligt då till exempel brevduvor ska vara ringmärkta och det är så sällan det händer att några sådana kommer fel och landar här. Mig veterligen har det kanske hänt tre gånger och då hade de duvorna ett helt annat utseende eftersom deras fjäderäkt gick mer åt det bruna hållet, åtminstone så är det så få fall som har blivit uppmärksammade.
Så det får mig att tro att det istället kan röra sig om någoting som har med pigmenten att göra. För två av dem har ju i alla fall de vanliga färgerna på delar av kroppen medan det saknas helt på andra fjädrar. vilket skulle kunna tyda på att det istället rör sig om partiell albinis eller någon annan form av färgmutation som ligger bakom deras lite udda utseende. Fina är de hur som helst och snart kanske ni tror att jag har fått pippi på duvor men ni kan vara lugna även om jag hänger en hel del vid fågelbordet så gör jag ju samtidigt andra saker med men jag vill ju passa på att fota fglarna nu med innan de blir för kallt, snön börjar falla och de ger sig av.
Här var det stickigt värre
För ett par dagar sedan så fick jag ett infall. Ja nu läste ni rätt jag fick någoting som det brukar var långt mer vanligt att simmarna får. Fast det är ju faktiskt jag som basar över dem så det kanske inte är så konstigt. Hur det än nu må ha varit så kom tanken sådär från ingenstans som den kan göra när inspirationen trillar ner. Det kanske var det där stjärnfallet som jag såg häromkvällen som fick det till att lossna ordentligt. För jag letade fram mina stickor i trä som jag bara haft liggnade i lådan och bestämde mig för att göra något som jag ju inte har gjort sedan syslöjden i skolan, eller haft lust till för den delen då jag bara fick höra att det skulle vara för omständigt att lära mig som vänsterhänt, eller så var min lärare bara för stressad och upptagen med att hjälpa de andra.Den gav jag i alla fall upp efter att ha gjort EN vante.
Nu provde jag mig fram men landade till sist i att stickorna jag hade hemma var antingen för grova eller för smala. Läste någonstans på nätet om att man kunde använda ett par pennor och tänkte att det borde gå lika bra med ett par blompinnar. Det tog ju däremot ett tag innan jag kom på hur jag skulle göra de olika momenten men jag hittade användbara tips på youtube som jag kunde utgå ifrån.
De monment som jagtyckte var krångligast, förutom att jag tapapde någon maska ibland var helt klart att byta färg och att maska av men till sist så får jag väl ändå lov att säga att jag är rätt nöjd ändå.
Det sägs ju att övning ger färdighet och nu hade jag ju int gjort det här på flera år men jag tror inte att Orla klagar direkt heller. Nu fattas bara att hon får ett par vantar& ett par skor så kan hon nog gå ut och leka i snön sedan eller vad tror ni ?
Duvslaget!
Den lilla klick av som känner mig lite mer privat och har kontakt med mig på facebook vet ju redan om det. Fast ni som bara läser min blogg kanske inte har lika stor koll på att jag har intresserat mig lite mer för en viss art av fåglar under hösten. Eller ja egentligen började det långt tidigare för det är lite svårt att missa dem då de ibland kan komma hoppandes rakt framför fötterna då man går ner på stan. Några av er kanske kan gissa sig fram till att det handlar om stadsduvor. Här i huset så hänger vi ju bara ut talgbollar och jordnötter så de brukar inte komma hit även om vi har ett fågelbord på innergården men i vintras var det ju ändå allt för mycket snö för att mata. Längre upp på vägen mot kiosken dit jag brukar gå och handla finns dock ett ställe där en flock på sju-åtta individer brukar hålla till och jag tycker att det är intressant att stå där och försöka lära mig deras vanor. Vanligtvis så skulle jag kanske inte bry mig så här mycket om dem heller om det inte vore för att det finns en av dem som är väldigt speciellt tecknad. Den sticker verkligen ut från mängden då den är spräcklig i fjäderdräkten och bitvis alltså saknar pigment men den är på samma gång så otroligt fin. Fast de smarta fåglarna har hitills dragit mig vid näsan då jag kommit dit med kameran, tills idag när jag såg att de var nere allihopa. Såklart hade jag inte med mig kameran nu heller men jag gick hem med det jag hade handlat också gick jag tillbaka och tänkte skam den som ger sig men de var änå motvilliga till att komma ner så jag vet inte om de bara uppträder så här på hösten eller om någon annan faktiskt varit där och skrämt dem på något vis. Hur som helst hade jag inga planer att ge upp utan jag väntade enträget och blev till sist belönad men det började ju som vanligt när jag går dit illa om man nu får lov att säga det sedan de andra duvorna faktiskt också visade sig från sin bästa sida till sist.
Den är verkligen så fin med sin spräckliga fjäderdräkt. Tyvärr blir de väl även ett lättare byte för rovfåglarna då de sticker ut men jag håller tummarna för att just den här duvan får klara sig ett tag.
Det fanns inte bara duvor i närheten. Gråsparvarna var också på plats och de är ju inte direkt kända för att vara buskablyga av sig.Utan de kommer gärna och sätter sig i närheten av där man står för att kolla om man inte kan tänkas bjuda på något gott.
Sedan fick jag syn på den igen där den satt med sin partner ovanpå taket som gränsar till den gamla brandstationen och försökte hålla värmen uppe..
Så här fina var de alltså mot varandra.
Då jag försökte hitta en bättre vinkel så kan man nog säga att jag blev ut-tittad av dem men de satt faktiskt kvar.Däremot så tyckte de helt klart inte om de andra fotgängarna , eller kråkorna&skatan som kom flygandes emellanåt men de stannade ändå kvar så jag hann med att fota dem.
Typiskt just kråfåglar att sätta sig högst upp , på de allra smalaste grenarma men vad gör man inte för att få sig en bra utsikt
Hallojsan hejsan!
Oj vilket nytt utseende det har blivit här på bloggen nu då man ska till att logga in för att skriva några rader. Man känner ju nästan inte igen sig med den nya layouten alltså eller så är det bara som så att det tar ett tag innan man vänjer sig vid det eftersom den gamla varit så bra. Lite vårare att ha en bra översikt nu kan jag tycka men alla som känner mgi vet att jag sa att jag aldrig skulle spela Sims 4 heller och se hur bra det gick. Det vill säga, rakt åt pipsvängen efter att jag hade gett det ett till försök också var man tillbaka i EA-träsket igen. Fast det finns ju alltid vissa hushåll som man fäster sig mer vid men nu skulle jag kanske inte skriva om mina påittade spelakaraktärer ikväll. Det kvarter jag har aktivt nu kan jag möjligtvis avhanda i ett nytt inlägg imorgon istället för er som vill läsa.
Nej ikväll måste jag få lov till att dela med mig av en underbar sak som hände idag då pappa och jag var ute med min systers hund. Ja jag åkte ut till dem för att rensa mina tankar ltie och knappt hade vi kommit utanför dörren och börjat gå med vovven förän jag tyckte att jag såg någoting på håll som rörde sig. Kommenderade pappa att stanna& mycket ritktigt på åker nedanför den gamla skolan där jag gick lågstadiet dyker det upp hela fyra rådjur i höstsolen.För ser vi bara det ena för hon går långt före de andra men så spetsar vovven öronen och de andra tre kommer trippandes. Till att börja med så vet de nog inte alls att vi är där men så får den första hinden upp väderkornet & då springer de iväg en bit innan de stannar vid skogsbrynet och vi börjar långsamt att röra på oss längs stigen. Vid det laget tror jag att de kommer att sticka om de får syn på oss igen men nej, de stannar faktiskt kvar nu väl medvetna om att vi är där. Så pappa tar hunden och travar iväg med henne medan jag följer rådjuren medan jag försöker hitta en fungerande inställning på kameran för att åtmnistone förska få till stånd ett par bilder på dem, men det är magiskt när de vilda djuren visar upp sin tillit på det här viset. De går där hur lungt som helst och betar av det sista gröna gräset medan jag tar mina bilder och efter ett tag, då jag gått ifatt pappa med hunden så försvinner de tillbaka in i skogen igen &man kan inte ens ana att de nyss gick där och mumsade men de gjorde det. Så man behöver inte alls gå ut i ottan för att få syn på djur eller fåglar, det går tydligen bra även vid andra tider på dygnet om det bara finns en viltstig i närheten också ska man ju råka korsa varandras väg just i det där rätta ögonblicket.
