Hejsan!

Hejsan på er alla ni läsare som råkat klicka er in hit, eller så kanske en del av er brukar läsa min lilla blogg mer regelbundet. Nåja hejsan oavsett vilken anledning som ligger bakom till att JUSTdu är här och bläddar runt bland mina inlägg. 
Idag så visade temometern åtminstone på minusgrader ute där den står på bordet borta vid fönstret och det känns skönt med tanke på hur det såg ut igår när snön förvandlades till blött klibb och det bara var allmänt grådaskigt hela dagen. Fast det snöar fortfarande och snart så infinner sig kanske den där känslan av att man är en liten fjälämmel igen, åtminstone om man går  genom gången upp till parkeringen på innergården men det är ju en bra bit kvar innan vi får sådana mängder med! Sedan så behövs ju faktiskt nederbörden, både för naturen som vilar under det vita täcket och för grundvattnet som fyller på vårareserver  så ibland kanske vi gnäller allt för mycket över vädret men jag vet inte. Ibland finns det ju fog för att göradet också men personligen så föredrar jag åtminstone både snö och kyla framför den där olidliga hettan som vi hade i somras. Nej nu får det allt räcka med den väderrapporten för idag.
Jag tänkte istället visa upp Björn och Amys nya bostad, som de just har fått flytta in i efter att Björn fick sparken på sitt gamla jobb sedan han hade agerat visselblåsare. De behövde helt enkelt en nystart ute i förorten efter att ha bott i lägenhet inne i stan, inte tvärtom.
Fick idén til det härl bygget då jag såg en bild på exteriören av ett gammalt fallfärdig hotell. Det kliade helt enkelt för mycket i mina fingrar för att jag skulle kunna motstå projektet. Till en början kanske det mer såg ut som en gammal kyrka fast det var ju inte direkt vad jag hade tänkt mig åt dem
Så jag ändrade rappningen på huset istället och jobbade lite mer på att få dit fönstren och nu tycker jag att det har fått en helt annan karaktär som passar det bättre och kanske så förvandlades jag det hlet omedvetet till ett New England Hus :P men dem har jag ju ingenting emot att bygga och de passar ju fint in i kvarteret så det ska bli kul att börja sätta igång med inredningen sedan.
Så här ser det ut på bottenplan med kök, vardagsrm, badrum,tvättstuga och sovrum

På våningsplan II finns två mindre sovrum, två badrum samt ett vardags/hobbyrum.

 
 
 
 

Hallojsan!

Hejsan svejsan på alla er som klickat er in och har lyckats med att hitta vägen in tillmin lilla blogg.
Som ni kanske har upptäckt så har jag varit väldig frånvarande under en period men  nu ser det ut som jag kommer att vara tillbaka på nytt, åtminstone ska jag försöka ta upp bloggen igen och börja skriva mer regelbundet. Har delvis inte  alls känt lusten till att skriva riktigt sedan jag för ett tag sedan tappade Theodor utan det har gått mycket upp& ner också ska man ju plötsligt även om hans bortgång var väntad vänja sig vid hur tomt det har blivit. Tänk jag tror det är först nu så här efteråt som man märker vilken tid som man faktiskt lägger ner på de små liven. Fast det är väl så att man försöker ta vara på alla de där små stunderna som man får tillsammans med dem, ja ni som har djur vet säkert vad jag försöker mig på att beskriva.
Hur som haver så kraschade datorn ett tag efter det och jag fick lov att lämna in den på verkstaden eftersom det var Windows som hade börjat att krångla för mig och det tog en vecka innan jag fick tillbaka den .Tyvärr så kunde de inte  heller rädda någoting utan de var tvugna att blåsa disken helt ren för att få någon fason på den men nu så fungerar den ju åtminstone igen och jag slipper kanske både få ett präktigt  äppelfilanfall och en krafig släng av simsabstinens som var på väg.
 
Lite tur i oturen hade jag ju ändå sedan med då jag faktiskt kommit ihåg att spara ut Mods-mappen på min externa hårddisk men allting annat får jag ju lov att göra om, ja kanske inte riktigt allt utan jag får lov att välja bland hushållen och byggnationerna från en liten lista som jag har skrivit upp på ett papper.Bara för att jag ska vara säker på att inte ska missa något men jag är åtminstone igång igen och inget ont heller som inte för någoting gott med sig utan nu kanske jag får lite bättre översikt bland mina föremål i galleriet med. Har ju redan gjort ett par fynd där på saker som tydligen var kvar trots allt!
Sedan knåpar jag på med en del annat också men först måste jag få lov till att visa upp ett nybygge som jag har jobbat på. Inredandet får vänta tills att mitttilltänkta hushåll får råd att flytta in men oj säger jag bara,som jag gillat den här New England stilen på hus! Kan ju även tillägga att det ser jättestort ut på tomten men i själva verket är rummen såsmå invändigt att det faktiskt ändå kan kallas för mysigt!
 
 
 
 

Tänk vilken tid

Tänk vilken tid det tar att vänja sig vid tystnaden här hemma.
Fast det kanske även är första gången som det blir tomt för en längre tid då jag inte kommer att ha något guldkorn som springer i hjulet på ett tag  Det känns märkligt på samma gång som det även var skönt  och jag kan känna en lättnad över att han till sist fick somna in eftersom han var sjuk och bara blev allt sämre mot slutet. Det är bara det att det blir så väldigt tomt då man är van vid att höra de där små ljuden. Nu tror man sig höra dem men då man tittar mot bordet där buren stod finns ingenting kvar, så när som på hans fina namnskylt som jag ju gjorde åt honom och tårarna kan komma lite när som helst, när jag mnist anar det då jag tänker på honom men det är ju bara första veckan utan husdjur ännu så då måste man väl ändå få lovtill att gråta och vara ledsen? 
Sedan har jag svårt att riktigt förstå mig på de som säger saker som :Du borde ha ett husdjur som lever lite längre.Guldhamstrar är på alla sätt underbara och visst de kanske inte lever så länge men man får sådan glädje tillbaka av dem! Det tror jag är svårt att förstå för de som inte har provat på eller egnagerat sig i smådjur själva men min lilla grabb han hade ju verkligen en underbar personlighet och minst sagt så var han egen av sig men det gjorde honom till den fantastiska hamster som han var.
Fast nu skullle jag inte bara skriva om Theodor idag utan jag hade egentligen tänkt skriva om någonting helt annat efter att ha sett en  intressant artikel på Aftonbladet. Jag är visserligen hajbiten som en del av er kanske redan känner till men det här tycler jag verkar vara minst sagt vädligt dumdristigt gjort.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/A2aB2r/enorm-vithaj-simmade-med-dykare-vid-hawaii?fbclid=IwAR2yS6HPxa74Dxli6Jbbif3XSlKHp2Lmpq2DinGxDG7JtXH0OmmXtIepp2c, varför ska man alls behöva simma så nära att man rör vid djuret? Sett det upprepade gånger de senaste tiden i liknande fall med bland annat späckhuggare och valhajar där dykare inte har legat många meter bort från djuret. Jag tycker  någonstans att det borde bygga på repekt,speciellt när det är frågan om ett så pass stort rovdjur som en vithaj och även om riskerna kan vara mindre kring en dräktig hona tycker jag ändå inte det är så värst klokt av dem att gå ner i vattnet just då. För med djur vet man inte, det kan tvärvända på tre sekunder beroende på vilket humör de är på för stunden & då tivlar jag på att man vill vara i vägen för en vithajt som väger några ton. Sedan kanske ni minns det tragiska fallet borta i Asien där en turist drog upp en delfinunge ur havet för att få en selfie, eller varför inte även nämna fallet här hemma där en ung man i 20-års ålders tryckte upp mobilkameran i mulen på en älg och sedan gick ut i media och påstod: Jag visste inte att den var vild!
Varför är det  uppenbarligen så svårt för vissa att faktiskt respektera djur? Eller så kanske både hemmen och skolan har misslyckats med att lära ut saker, men man får ju så mycket tillbaka av att studera dem & man kan faktiskt göra det utan att i onödan tänja på några gränser.

Är fortfarande så stolt över detta foto som jag lyckades med på sångsvanen. Såg att den låg där utanför vassen, smög mig på huk ner längs strandkanten då jag visste att boet var i närheten och slog mig ner på en gammal murken trädstam. Den lyfte på huvudet för att kolla in mig men låg lungt kvar när jag börjde prata med den.Sedan så återgick den till att födosöka med huvudet under vattenytan då den förvissat sig om att jag inte utgjorde något hot. Orolig blev den först då det kom andra gångtrafikanter efter stigen som hade med sig lösspringande hundar men då de hade passerat så var den tillbaka efter en stund och den var fortfarande inte det minsta störd över att jag satt där och tittade. Så visst går det att  att få till fina bilder på en svan utan att man behöver mata in dem i någon parkdam, för det är dessutom oftaden trängseln som uppstår där som skapar aggressionerna.
Skrakarna är inte bara vackrafåglar att se på utan de är även tydliga i sitt kroppspråk och drar sig inte för att visa när man kommit för nära inpå, men då vet man när det är dags att dra sig tillbaka.
 
Sedan så är en av mina favoritfåglar faktiskt just storskraken,kanske för att jag sett hur när man kan få komma dem om man bara visar att man inte utgör ett hot .Såg någoting komma simmandes uppe i  ån som delat landskapet vid sjön i ett delta när jag var ute på en längre promenad. Trodde föst att det var en knipa men så gled den allt närmare mig och jag blev medveten om att det var en skrake.Eftersom jag sett lite hur de brukar göra var jag först lite tveksam över att ha den så nära men jag satte mig ner på huk på gångstigen&försäkrade den om att det gick bra att simma förbi. När jag satt där så fick jag även syn på honan som ävem hon kom glidande på vattenytan en liten bit upp.Hanen väntade in sin fru också simmade de så fint förbi mig där jag satt med kameran.Det är vertkligen magi!
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu har mattes lilla krigarhjärta somnat

Nu har mattes lilla krigarhjärta äntligen fått somna in. Jag hade det på känn redan igår kväll då han verkade blivt så mycket sämre men någonting annat var ju inte att vänta, jag förstod det redan när jag märkte den där första knölen innan jul. Tänk att man kan bli så fäst vid ett litet djur men man får ju så mycket tillbaka när man har de små liven hos sig& nu kommer det att bli sådär jobbigt tomt ett tag framöver då jag måste prioritera min egen hälsa men oj vad jag kommer att sakna mitt lilla guldkorn och tårarna rinner när jag tänker på alla de där äventyren han hittade på& gladde mig med men det var sådan han var och hanväntade faktiskt med att släppa taget tills jag fick titta till honom nu på morgonkvisten men nu är han alltså borta och en stjärna till har tänts på himlen om man vill tro på det,
Jag kunde i alla fall inte fått en bättre hamster eller hittat en sång som passade honom mer:
https://www.youtube.com/watch?v=kVswIdRk_OE
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Titanic

 
 
Såg på Titanic  när den gick på trean igår, Vet inte hur många gånger jag har sett den filmen vid det här laget men den är fortfarande lika bra tycker jag. Det spelar ingen roll hur många gånger som jag har tittat på den. Blev glatt överraskad nu då de visade det alternativa slutet där forskaren har en mildare framtoning än i den andra versionen. Att den sedan innehåller en del felaktiga fakta, alright men det är bara en spelfilm och det kanske var svårt att kontrollera att alla uppgifter verkligen stämde.
Vill ni läsa mer om den verkliga båten så rekommenderar jag "Sagoskeppet" av Claes Göran Wetterholm!För övrigt så gillar jag inte heller tanken på att privatpersoner nu , från i sommar ska kunna resa ner till vraket, visserligen tillsammans med forskare i en liten undervattensfarkost men ändå det är fortfarande en gravplats! Tänk om man låt säga om x antal år kommer på att man vill göra något liknande kring Estonia?Nej låt RMS Titanic få fortsätta vila i frid där hon ligger på havets botten. Hon kommer nog ändå aldrig riktigt att försvinna ur folks medvetanden även om man ibland kan fundera på om vi faktiskt har lärt oss någoting om säkerheten till sjöss.
Fick ont i magen för ett tag sedan när man på radion pratade med VD: n för Tallink som  i samband med stormen Alfrida där det rapporterades om 14 meter höga vågor ute på havet fortsatte att låta rederiets färjor gå. Han motiverade det på två sätt, dels med passagerare som ville hem samt att han sa att deras båtar var så mycket större än Gotlandsfärjorna som ställdes in helt. Storleken spelar verkligen ingen som helst roll när man har med naturens krafter att göra!Inte ens Titanic visade ju sig vara osänkbar
Har själv åkt från Riga när det blåste så hårt att man fick lov till att ändra kurs & gå inskärs istället och det var verkligen ingen höjdare. Jag klarade mig visserligen från att kasta upp men jag drabbades ändå av sjösjukans yrsel, illamående och totala förvirring & det var ingen trevlig upplevelse det kan jag intyga och vi var många som slog pss ner i trappan på entrédäck där det gungade minst.Dessutom så hade man även bytt ut personalen som arbetade ombord. Säga vad man vill om att thailändare säkerligen både är serviceinriktade och att de har en stark tradition av att arbeta till sjöss men när jag tänker på det så här i efterhand blir jag faktiskt mest mörkrädd eftersom många av dem inte ens pratade engelska så man kunde göra sig förstådd! Det var verrkligen någoting som jag saknade från att  tidigare ha åkt ett par gånger med Silja till Åbo. Visst kunde det vara olika bemötande även då, men man kände sig ändå alltid välkommen på ett helt annat sätt som jag inte upplevde sista gången! Hade man tur så kunde man dessutom få sig en underhållande lektion av städpersonalen som glatt visade hur fort man kan bädda en säng! och få det att se snyggt ut! Det kommer antaligen inte att glömma och det måste ha sett riktigt roligt ut då vi stod där och gapade som två fågelholkar. 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nej till fyrverkerier runt nyår!

För mig är det här  nog redan en självklarhet idag.
Både under Sista April, Påsk och Nyår.
Så har det inte alltid varit utan när jag var barn så levde faktiskt även vi med traditionen av fyrverikerier runt högtiderna. Sedan så blev mina båda syskon äldre och växte kanske allt mer ifrån det. I alla fall så blev det allt mer ovanligt att vi köpte några för eget bruk utan vi gick istället på olika firanden, eller hade grannar som sköt upp. Fast systern hade redan häst som hon hade uppstallad en bit från hemmet. Det var långt ifrån någon höjdare att mocka de boxarna dagen efter kan jag säga, för trots förtäcka fönster och radion på högsta volym så hade de alltid trampat runt en massa under natten.Någonting som de inte brukade göra annars, åtminstone inte i samma grad. 
 
Efter det att pappa slutat jobba så kom världens underbaraste hund med in i bilden, men som den border collie hon var så fanns det en nackdel. Hon var otrolgit signalkänslig och rädd för vissa ljud eller snarare oljud då, som till exempel pianospel, åska,kykklockorna, glassbilen och skott medan andra saker som man kunde tänka sig att hon borde ha reagerat över ja de bekom henne inte alls. Som "Hesa fredrik" som fick ljuda ifred. Annars så började hon att yla när hon tyckte att någoting var obekvämt i hennes öron och så fort smällandet kom igång om vi var hemmvid, ja då sprang hon in och försökte gömma sig i klädkammaren.
 
Det hjälpte inte heller att träna som enligt vissa påstår ska hjälp aoch det är skrämmande med folk som har  kvar den här attityden: 
Om man som ägare inte stirrar upp sej gör inte djuren det heller!, eller ännu värre när de  tycker att djurägarna försöker bestämma över andra. För det är så olika hur våra husdjur påverkas av det. Våran hund fick lugnande för att ens våga sig utanför dörren när det var som värst. Ett år så var en annan vallhundskorsning i vår närhet så rädd , till den grad att han trots det lugnande medlet kissade på sig inne i duschen.Det ska ingen hund eller hundägare behövavara med om, bara för att en viss grupp ska kunna få ha kul! I alla fall inte om ni frågar mig vad jag tycker om saken.
 
Sedan rann min bägare över helt och hållet för ett par år sedan, kanske lite mer då  ena systerdotterns dåvarande ponny tyvärr fick stresskolik på nyårsdagen förmodligen på grund av raketer och de blev tvugna att ta bort honom! En  småbusig ponny som  då bara var fem år gammal som de höll på att lära känna allt mer :/ och inte hade hunnit hafti sin ägo mer än ett halvår. 
Dessutom så var det faktiskt  rent av skrämmande att behöva höra hur alla hästägarna i byn där de bor hade gått ihop och faktiskt försökt prata med de som faktiskt hade hållit på att skjuta som mest, för de fick INGET gensvar alls utan tvärtom  så blev tösen till och med hånad i skolan för att hon hade mist sin fyrbenta kamrat.
Det gör mig ledsen när till och med barn kan hålla på så och jag berättar det här för att jag vill att folk tänker efter vilka konsekvenser det kan få! Vem minns inte också den lika tragiska historien om nordsvensken Helge som blevskrämd genom staketet och gick ner sig i en sjö? Dessutom så var det ju även ett fall med en häst rätt nyligen i Danmark där några undomar hade roat sig med att smälla hemmagjorda bomber utanför hagen.
Visst skulle man kunna begränsa tiden när de får smälla och bestämma var det får ske men då kommer man ju ändå inte undan själva grundbulten :Att hundar,hästar ,nötkreatur  och vissa människor varje år ska behöva bli skrämda från vettet! Det finns faktiskt redan regler i många kommuner men ändå så smälls det ju ofta både dagarna innan och dagarna efter nyår.
 
Somliga förespråkar ju även  sådana där lyktor som man kan skicka iväg men jag vill säga att även de utgör en risk då man aldrig kan vara säker på vär de landar, jo pappa fick ett annat år jobba 15 minuter för att kunna släcka ett par som hade fastnat i ett träd på deras tomt.Tack och lov så hade grannen fått syn på dem i tid och han var på väg in för att ringa efter oss men just då var vi redan på väg hem! Tänk vad som hade kunnat hända då. Dessutom för att vända tillbaka till rakterna så skrämmer ju ljuden inte bara djuren tänk även på de gamla eller på de som flyr hit från krig. Hur ser de egentligen på vårt sätt att fira ?Det kanske vore intressant att ta reda på istället för att som vissa andra kommenterar saken: Varför skjuts det då så mycket i Rosengård? Nej jag tycker inte alls att det har med saken att göra INTE alls utan det är ju väldigt långt ifrån den ursprungliga tanken som handlar om ett förbud om fyrverkerier.
 
 

Ojsan!

Det har visst hunnit gå en månad nästan sedan jag skrev här senast. Fast då kan det ju verkligen vara dags för att komma med en liten uppdatering så här lagom till jul. Fast egentligen så kanske det inte har hänt så värst mycket heller sedan snön kom utan vintern gör ju att det blir lite lugnare mellan varven. Dessutom så sitter jag ändå mestadels i soffan och ser på skidåkning av allehanda slag eller så passar jag på och myser med Theodor som tyvärr har blivit sjuk och fått en knöl på ena sidan munnen, från början trodde jag faktiskt att det bara var en liten hudfliik.Den verkar visserligen inte växa längre men jag anar ju ändå vad det är. Eftersom han är en äldre hamster så är det tyvärr inte heller någon ovanlighet att de får det så nu tar vi bara vara på tiden. Han mår ju hyffsat än så länge men jag vet att det bara är en fråga om när men då ska han få somna in hemma. Antar att jag har läst allt för många historier om besök hos veterinär med smådjur som inte slutat allt för väl och dessutom så vill jag inte stressa honom någoting i onödan heller eftersom han alltid har varit så reserverad mot andra människor än mig.Då är han tryggast antingen i boet eller nerbäddad bland filtar och kuddarna i soffan,om han inte kryper in i ärmen på min tröja som han är van vid. Sedan är det väl också en viss dos av vintertötthet som har smugit sig på, för han sov ju mer redan innan hälsoproblemen kom smygandes för honom & det här med att tajulkort är ju  ändå inte riktigt hans grej då han hellre demolerar tomtarna än sitter still så ni får hålla till godo med några bilder ur arkivet. Fast trots detta så vill vi i alla fall önska er alla En God Jul och Ett Gott Nytt År.
Tänk så gott man kan må av att få sitta i soffan och bara bli sådär extra bortskämd av matte!
 
 
Den här bilden är från ifjol
I år gick det så här när jag skulle försöka arrangera julkortet med honom,
 
 
 
 
 
 

Hallojsan hejsan!

God eftermiddag på alla ni läsare som klickat er in just hit idag för att se om det har hänt någoting nytt sedan ni kollade in här senast. Fast jag har kanske inte varit så flitig med att uppdatera här på sistone men det är ju så det kan bli ibland, att lusten inte riktigt finns där för att skriiva. Eller jo jag har ju för det allra mesta någon historie på någon i något av alla mina block men det är inte riktigt samma sak för det är ju inte alltid som jag har någoting att berätta som jag vill dela med mig av här.
Fast nu känner jag att jag måste låta er få träffa min senaste Sim.
Här är hon och om jag får lov att säga det själv så är jag väldigt nöjd med både hennes yttre och hennes namn. Jag velade länge på hennes namn men till sist så bestämde jag mig för att det nog  ändå fick lov att  bli en Amy efter en av mina idoler nämligen Amy Winehouse. Sedan vände jag länge på efternamnet men så dök en viss American Idol vinnare också upp i mitt ibland fantastiska minne och så vips som genom ett trollslag hade hon fått ett namn som passade henne perfekt!
Hon började med att flytta in i ett väldigt spartanskt intrett hus och tog jobb som musiker för att försöka komma till rätta i kvarteret.
Det var bara det att hon under en av sina jogginrundor sprang på Mortimer och blev blixtförälskad. Så han skilde sig alltså från Bella och flyttade ihop med Amy istället som förövrigt bytt yrke och gett sig in på en karriär som skådespelerska istället.
De har ju inte fått ihop till något lyxboende ännu utan de bor i det här lilla huset som kanske kan liknas lite vid en stuga fast det har ju stor tomt så det finns gott om plats att bygga till saker på sedan när hushållets ekonomi blivit lite bättre.
 
 

Massor av färger

Jag är nog mestadels van vid att se stadsduvor som ser ut som denna individ som har en verkligt klassiskt gråtonad fjäderdräkt
Fast under hösten så har jag ju följt en spännande liten flock på nära håll där det finns några indivder som sticker ut från de andra minst sagt. och jag har försökt att få till fina bilder på dem flera gånger utan att lyckas fram till idag då jag kom lagom till att de fick mat Naturligtvis flög allihop först skrämt upp och satte sig på hustaken runt omkring platsen där de brukar hålla till så jag fick lov att ta mig en promenad medan jag väntade på att de skulle komma tillbaka ner. Hur som helst väntade jag ut dem och till sist fick jag bra foton på nästan alla som jag ville ha bättre bilder på , utom just den som är nästan helt vit som är den individ jag helst vill få till en bra bild på men nej. Det blev ingen idag heller, men jag får väl nöja mig med de andra så länge.
 Just den här fågeln var lite modigare än de andra och kom nästan fram till staketet där jag stod men det märks ju ändå att de är uppmärksamma på sin omgivning. För så fort de hör en kråka som kraxar eller när det blir lite mer trafik på platsen ja men då flyger hela flocken upp och sätter sig på behörigt avstånd från nyfikna blickar.
Den här är  alltså nästan helt vit och har som synes bara lite grått i sin fjäderdräkt
Sedan så tycker jag även att den här individen är hemskt fin som är lite mer spräcklig.  Visserligen så har jag ju sett någon enstaka duva förut  på torget som också på ett markant sätt skiljt ut sig från de andra men nu är det alltså hela fyra stycken av tio som har betydligt mer vitt på kroppn än vad som annars är normalt. Fick in synpukten från någon som sett bilderna att det kunde röra sig om tamfåglar som rymt eller blivit utsläppta men det fnner jag inte som så troligt då till exempel brevduvor ska vara ringmärkta och det är så sällan det händer att några sådana kommer fel och landar här. Mig veterligen har det kanske hänt tre gånger och då hade de duvorna ett helt annat utseende eftersom deras fjäderäkt gick mer åt det bruna hållet, åtminstone så är det så få fall som har blivit uppmärksammade.
Så det får mig att tro att det istället kan röra sig om någoting som har med pigmenten att göra. För två av dem har ju i alla fall de vanliga färgerna på delar av kroppen medan det saknas helt på andra fjädrar. vilket skulle kunna tyda på att det istället rör sig om partiell albinis eller någon annan form av färgmutation som ligger bakom deras lite udda utseende. Fina är de hur som helst och snart kanske ni tror att jag har fått pippi på duvor men ni kan vara lugna även om jag hänger en hel del vid fågelbordet så gör jag ju samtidigt andra saker med men jag vill ju passa på att fota fglarna nu med innan de blir för kallt, snön börjar falla och de ger sig av.
 
 
 
 
 

Här var det stickigt värre

För ett par dagar sedan så fick jag ett infall. Ja nu läste ni rätt jag fick någoting som det brukar var långt mer vanligt att simmarna får. Fast det är ju faktiskt jag som basar över dem så det kanske inte är så konstigt. Hur det än nu må ha varit så kom tanken sådär från ingenstans som den kan göra när inspirationen trillar ner. Det kanske var det där stjärnfallet som jag såg häromkvällen som fick det till att lossna ordentligt. För jag letade fram mina stickor i trä som jag bara haft liggnade i lådan och bestämde mig för att göra något som jag ju inte har gjort sedan syslöjden i skolan, eller haft lust till för den delen då jag  bara fick höra att det skulle vara för omständigt att lära mig som vänsterhänt, eller så var min lärare bara för stressad och upptagen med att hjälpa de andra.Den gav jag i alla fall upp efter att ha gjort EN vante.
Nu provde jag mig fram men landade till sist i att stickorna jag hade hemma var antingen för grova eller för smala. Läste någonstans på nätet om att man kunde använda ett par pennor och tänkte att det borde gå lika bra med ett par blompinnar. Det tog ju däremot ett tag innan jag kom på hur jag skulle göra de olika momenten men jag hittade användbara tips på youtube som jag kunde utgå ifrån.
De monment som jagtyckte var krångligast, förutom att jag tapapde någon maska ibland var helt klart att byta färg och att maska av men till sist så får jag väl ändå lov att säga att jag är rätt nöjd ändå.
Det sägs ju att övning ger färdighet och nu hade jag ju int gjort det här på flera år men jag tror inte att Orla klagar direkt heller. Nu fattas bara att hon får ett par vantar& ett par skor så kan hon nog gå ut och leka i snön sedan eller vad tror ni ?
 

Duvslaget!

 Den lilla klick av som känner mig lite mer privat och har kontakt med mig på facebook vet ju redan om det. Fast ni som bara läser min blogg kanske inte har lika stor koll på att jag har intresserat mig lite mer för en viss art av fåglar under hösten. Eller ja egentligen började det långt tidigare för det är lite svårt att missa dem då de ibland kan komma hoppandes rakt framför fötterna då man går ner på stan. Några av er kanske kan gissa sig fram till att det handlar om stadsduvor. Här i huset så hänger vi ju bara ut talgbollar och jordnötter så de brukar inte komma hit även om vi har ett fågelbord på innergården men i vintras var det ju ändå allt för mycket snö för att mata. Längre upp på vägen mot kiosken dit jag brukar gå och handla finns dock ett ställe där en flock på sju-åtta individer brukar hålla till och jag tycker att det är intressant att stå där och försöka lära mig deras vanor. Vanligtvis så skulle jag kanske inte bry mig så här mycket om dem heller om det inte vore för att det finns en av dem som är väldigt speciellt tecknad. Den sticker verkligen ut från mängden då den är spräcklig i fjäderdräkten och bitvis alltså saknar pigment men den är  på samma gång så otroligt fin. Fast de smarta fåglarna har hitills dragit mig vid näsan då jag kommit dit med kameran, tills idag när jag såg att de var nere allihopa. Såklart hade jag inte med mig kameran nu heller men jag gick hem med det jag hade handlat också gick jag tillbaka och tänkte skam den som ger sig men de var änå motvilliga till att komma ner så jag vet inte om de bara uppträder så här på hösten eller om någon annan faktiskt varit där och skrämt dem på något vis. Hur som helst hade jag inga planer att ge upp utan jag väntade enträget och blev till sist belönad men det började ju som vanligt när jag går dit illa om man nu får lov att säga det sedan de andra duvorna faktiskt också visade sig från sin bästa sida till sist.
 
 
 
Den är verkligen så fin med sin spräckliga fjäderdräkt. Tyvärr blir de väl även ett lättare byte för rovfåglarna då de sticker ut men jag håller tummarna för att just den här duvan får klara sig ett tag.
 
Det fanns inte bara duvor i närheten. Gråsparvarna var också på plats och de är ju inte direkt kända för att vara buskablyga av sig.Utan de kommer gärna och sätter sig i närheten av där man står för att kolla om man inte kan tänkas bjuda på något gott.
Sedan fick jag syn på den igen där den satt med sin partner ovanpå taket som gränsar  till den gamla brandstationen och försökte hålla värmen uppe..
Så här fina var de alltså mot varandra.
Då jag försökte hitta en bättre vinkel så kan man nog säga att jag blev ut-tittad av dem men de satt faktiskt kvar.Däremot så tyckte de helt klart  inte om de andra fotgängarna , eller kråkorna&skatan som kom flygandes emellanåt men de stannade ändå kvar så jag hann med att fota dem.
Typiskt just kråfåglar att sätta sig högst upp , på de allra smalaste grenarma men vad gör man inte för att få sig en bra utsikt
 
 
 
 
 
 
 
 

Hallojsan hejsan!

Oj vilket nytt utseende det har blivit här på bloggen nu då man ska till att logga in för att skriva några rader. Man känner ju nästan inte igen sig med den nya layouten alltså eller så är det bara som så att det tar ett tag innan man vänjer sig vid det eftersom den gamla varit så bra. Lite vårare att ha en bra översikt nu kan jag tycka men alla som känner mgi vet att jag sa att jag aldrig skulle spela Sims 4 heller och se hur bra det gick. Det vill säga, rakt åt pipsvängen efter att jag hade gett det ett till försök också var man tillbaka i EA-träsket igen.  Fast det finns ju alltid vissa hushåll som man fäster sig mer vid men nu skulle jag kanske inte skriva om mina påittade spelakaraktärer ikväll. Det kvarter jag har aktivt nu kan jag möjligtvis avhanda i ett nytt inlägg imorgon istället för er som vill läsa. 
Nej ikväll måste jag få lov till att dela med mig av en underbar sak som hände idag då pappa och jag var ute med min systers hund. Ja jag åkte ut till dem för att rensa mina tankar ltie och knappt hade vi kommit utanför dörren och börjat gå med vovven förän jag tyckte att jag såg någoting på håll som rörde sig. Kommenderade pappa att stanna& mycket ritktigt på åker nedanför den gamla skolan där jag gick lågstadiet dyker det upp hela fyra rådjur i höstsolen.För ser vi bara det ena för hon går långt före de andra men så spetsar vovven öronen och de andra tre kommer trippandes. Till att börja med så vet de nog inte alls att vi är där men så får den första hinden upp väderkornet & då springer de iväg en bit innan de stannar vid skogsbrynet och vi börjar långsamt att röra på oss längs stigen. Vid det laget tror jag att de kommer att sticka om de får syn på oss igen men nej, de stannar faktiskt kvar nu väl medvetna om att vi är där. Så pappa tar hunden och travar iväg med henne medan jag följer rådjuren medan jag försöker hitta en fungerande inställning på kameran för att åtmnistone förska få till stånd ett par bilder på dem, men det är magiskt när de vilda djuren visar upp sin tillit på det här viset. De går där hur lungt som helst och betar av det sista gröna gräset medan jag tar mina bilder och efter ett tag, då jag gått ifatt pappa med  hunden så försvinner de tillbaka in i skogen igen &man kan inte ens ana att de nyss gick där och mumsade men de gjorde det. Så man behöver inte alls gå ut i ottan för att få syn på djur eller fåglar, det går tydligen bra även vid andra tider på dygnet om det bara finns en viltstig i närheten också ska man ju råka korsa varandras väg just i det där rätta ögonblicket.

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Gråväder

Idag däremot är det gråväder&regnlikt ute och det är betydligt mer höst än vad det var under gårddagen. Alltså en sådan där dag när man egenligen helst undviker att gå ut om man inte måste. Fast jag var helt enkelt tvungen att ta mig en liten bensträckare efter lunchen när  det värsta illamåendet hade lagt sig, men jag ska inte klaga elelr skriva för mycket om vad det beror på för sanningen är att inte ens läkarna verkar riktigt överens om vad det beror på men nog om det nu. Jag tog i alla fall på mg ytterkläderna och gick ut. Första vändan så behövde jag göra bort ett ärende men på vägen dit så var det typiskt mig att få syn på den lilla flocken med stadsduvor som hade landat på marken vid ett av fågelbordena. De gick där allihopa och jag hade kanske kunnat strunta i det men bland dem så gick det en jättefin individ som hde en mer spräcklig fjäderdräkt än grå. Typiskt nog hade jag såklart ingen kamera med mig den här gången heller men det var ju mitt på hållet tänkte jag då jag valde att gå vidare. Uträttade mitt ärende, gick hem med sakerna och hämtade kameran och gick tillbaka. 
Vid återkomsten hade dock flocken flyttat på sig , så när som på två stycken som gick kvar på marken och sökte frön. Resten av dem var dock spårlöst försvunna men jag kan tro att de satt där uppe någonstans och tryckte, men inte ens duvorn uppskattar den ökade trafiken.
Dagens foto blev nog istället den här fina bilden som jag lyckades med att fånga på vägen tillbaka då jag fick sällskap av några till synes unga talgoxar som flaxade runt husfasaderna. Den här fick för sig att den skulle kolla in fotografen lite närmare.
 
 

En vacker höstdag!

Det måste jag få säga att vi har haft här idag.Solen har visat sig och temperaturen har legat kring 10-11 grader så det har varit en riktigt behaglig väderlek för årstiden, helt perfekt för att man ska kunna vara ute och fotografera. Så idag tog jag helt enkelt bussen ut till föräldrarna och skannade av det lilla grannskapet där ute., det var ju ett tag sedan nu,se på den där sparvugglan som jag har hört vissa rykten om men tji fick jag. Den lös med sin fråvaro och visst är det så det oftast blir när man ska fota vilda djur eller fåglar. De kommer ju inte på beställning direk, de är levande varelser. Så istället för att fota uggla bestämde jag mig för att kolla vad jag kunde hitta för spännande saker i den lilla skogsdungen på andra sidan stigen som går till den ena av busshållplatserna. Jag kände mig nästan som Martin Emtenäs där jag tog mig fram genom slyn!
 
Fast först började jag med att gå ut på tomten och så fort den fick syn på mig kom ena nötväckan och började prata
Sedan gav jag mig såklart till att försöka fota pappas lilla kråka och det gick äver förväntan bra, då jag satte mig ner på huk och tog det steg för steg. Jag måste helt klart lära mig hyfs ch se var säkerhetslinjen går!
Jo mesarna fanns där i buskaget men det märktes helt klart att de var mer oroliga nu än förut när de brukade rada upp sig på dörren eller komma och undra vad fotografen var för en filur.
Efter det gav jag mig ut i terrängen.
Försökte få till lite djungelliknande perspektiv.
Går det här in under kategorin svartbyggen ? Snart är det nog ingenting kvar v den gamla kojan.
Såg först den större hackspetten när den flög upp i en träd med en kotte men jag kom inte närmre utan den flög iväg när jag kom för nära. Så jag tog mig stället tillbaka till tomten och vem tror ni uppenbarar sig i en björk ? Jo såklart fru hackspett.Sedan flög hon upp i en stor tall innan hon fortsatte bort till granen för att hämta en kotte innan hon förflyttade sig till en annan björk för att äta. Stod nedanför och betraktade henne en god stund innan det kom en bil som hon blev rädd för också gav hon sig till sist av. Tror faktiskt att det här är en av de gånger som jag har kommit hackspetten riktigt nära inpå livet utan att för den skull ha uppsikt öve ett fågelbord men det är intressant att komma ner på den nivån då man lär sig känna igen de olika individerna. Visst har föräldrarna haft fler hackspettar i grannskapet men den här honan hon sticker ut från mängden.
 
 

Lever på hoppet och håller tummarna

Så ser min dag ut  då jag följer hästhoppningen från Tryon hemma från TV-soffan med spänning. Ibland blir det nära på värre än en rysare så då vågar jag faktiskt inte titta men efter gårdagens omgång så får vi ju vara glada att vi fortfarande har en chans på medalj och att inte fler bommar föll. Oj vad många ekipage det var som hade problem alltsts! Nog för att det handlar om stora hinder som säkerligen påminner mer att rida mot en vägg men ibland måste känns det även finnas någon annan bakomliggande orsak till utslaget än vad ryttarna säger själva efter sina ritter. Malin verkar till exempel ha en väldigt lovande häst i Indiana men samtidigt är hon nog ingen picknick att rida så där kom kanske inte bommarna ner med sådan överraskning. De behöver bara mer rutin tillsammans men vad hände med Henrik och Mary-Lou egentligen som brukar vara lite som Peder & All In nämligen säkerheten själv?
Nu blev det inte alls så igår utan det blev istället en osäker häst som tittade på vattnet!Såklart tyckte en av kommentatorerna genast att vatten på en hoppbana var någoting omodernt och borde tas bort men samtidigt ska ju hästarna vara tränade för det men de är ju individer & har olika dagar så vad gör det då om man tränar ? De är ju trots allt levande jur och inga maskiner men ibland känns det som om man glömmer bort det. Nåja det var väl lite det Henrik sa själv med efter sin ritt att det var upp till honom att hålla koll på allt men jag vet inte, för det känns ju som att värmen också tar ut sin rätt. Det sa ju till och med dressyryttarna att det var väldigt varmt men jag tycker mer man har hört det från andra ekipage än våra svenska fast de måste ju helt klart också bli påverkade av det.
 
Sedan som om det inte räckte med Box Quites olycka så blev det inget mästerskap alls för vår duktiga pararyttare då hennes häst hade fått en inflammation i hovarna& att det skulle handla om en lättare konvalecens.
Det var i alla fall så första rapporten lät i media under kvällen, sedan när mer utökade fakta framkom så stod det klart att det rörde sig om akut fång någoting som är långt mycket mer allvarligt än det som sades från början. Ibland så borde de faktiskt kanke vänta med att gå ut med vissa saker. För fång innebär kronisk smärta och är defenitivt ingenting som man leker med utan det kan bli en väldigt lång tid av konvalecens som de har framför sig men jag hoppas verkligen att allting kommer att gå bra för dem.Nu får det räcka med elände,låt oss få den där så efterlängtade medaljen ikväll nu!
Annars så lyckades jag äntligen tummen ur och började på en ombyggnation i Sims 4 bara för att inse att jag nog i slutänden kommer att få göra om hela kvarteret men så kan det gå när inspirationen infaller sig.
Tycker ju om det här gamla huset som finns i stan och tänkte att jag skulle försöka med att bygga något liknande i Sims 4 och med lite mer jobb så tror jag att det kommer att bli ett jättefint litet bilblitoek av det hela. Det känns i alla fall som jag är på god väg.
 
 
 

Blåsigt värre

Hejsan på er alla läsare där ute som harkat klicka er in hit på min lilla blogg idag, eller ni kanske bara blåser förbi. För blåser gör det i trädkronorna samtidigt som solen skiner och det egenligen är en väldigt fin höstdag men vinden gör ju så att man drar sig lite för att gå ut.Fast jag har ändå varit ute på en liten besträckare men det var verkligen lungt då till och med stdens småfåglar verkr undvika att vara ute och flyga.Såg bara till några kajor som trotsade stormen och flocken med stadsduvor som satt och kurade uppe på ett av hustaken.Så det blev ingen längre promenad men jag gick i alla fall över gamla smedjebacken för att kolla om ringduvan var hemma men hen lyste med sin frånvaro och då bestämde jag mig för att vända tillbaka hemåt.
Men NEJ  då jag kom just in och läser jag den här oerhört tråkiga nyheten: https://www.msn.com/…/freskgårds-vm-häst-box-qu…/ar-BBNzN3k…, samtidigt så finns det alltid risker i sporten men det känns så ledsamt och dämpat idag men det gäller ju att tänka på djurets bästa och sätta det framför allting annat. Det är jag säker på att de har gjort i detta svåra läge som verkar ha uppstått, komplikationer går faktiskt inte att förutse.Det tråkiga är väl nu att bara aktivisterna säkerligen kommer att börja skriva en massa, men då ska de veta vilket lagarbete som ligger bakom & detta var verkligen inget annat än en olycka.
Allting såg ju trots allt ändå relativit bra ut direkt efter när det hade hänt, men även om det pekade mot en allvarligare senskada så var ju utgången ändå oviss och nu slutade det alltså i djupaste sorg för alla de som stod ekipaget nära. Då tycker jag att man ska respektera det och alltså inte sitta och spekulera en massa i hästsportens vara eller icke vara men det är ju bara min åsikt kring det hela men den har jag delat med mig av förut.
Fast det är kanske lika viktigt att även den godansidan av näringen får synas för vad händer om alla travbanor och ridskolor runt omkring i landet skulle tvingas lägga ner ? Nej så långt känns det inte som alla de där som sitter och skriver en massa negatvia saker har tänkt utan de väljer att bara se enkelddpårigt på en sak men  hur ska man då kunna sysselsätta alla de som arbetar med djurn undrar jag & hur ska landsbygden kunna hållas levande men det är ju en helt annan fundering. Fast för att lätta upp dagens annars tunga inlägg så kanske jag kn få skriva ett par rader till om travet. Jag blev rakt varm i hjärtat när jag var på V75 senast och stod där vid staketet och tittade på alla de fina hästarna samtidigt som det strömmade countrymusik ur högtalarna.  Ja jag blev så glad av någoting så enkelt, framför allt när jag fick höra den här låten: 
https://www.youtube.com/watch?v=CgTmrv9630c
 
Alltså kolla in den där manen som flyger på Nordby Kuling!
 
 
 

Se upp!

Eller snarare titta ner på marken innan du sätter ner fötterna.
Den uppmaningen vill jag framföra till alla idag. Den bakomliggande orsaken till varför är att jag var ut och promenerade en liten sväng innan lunchen i det fina höstvädret och jag höll faktiskt bosktavligt talat på att snubbla över en liten vän som nära på satt kvar helt obekymrat när jag kom och gick längs med trottaren innan den till sist hoppade iväg just som jag skulle sätta ner ena skon där men den stanande liksom upp och tittade sådär förvånat på mig men jag hade inte väntat mig att stöta på en flock pilfinkar just där så det var nog därför jag var så oförberedd på det.Visst brukar de hoppa omkring i buskarna men nu var de till och med ute helt synligt på trottaren!
 
Passerade även över backen där stadens gamla smedja låg och ja, jag hade lite svårt för att räkna alla de där små siskorna som satt på marken och letade efter smarriga björkfrön.
 Det märks att det börjar gå mot höst trots allt då träden har börjat skifta i färg.
 
 

Halljosan på er!

Hejsan på er alla ni morgonpigga läsare som klickat er hit och hittat vägen in till min lilla blogg. 
Igår kväll så hade jag något av en pysselafton här hemma& jag satte mig vid köksbordet och sydde på maskin för första gången på länge. Kände ju att min fina tonnerdocka som jag har behövde en ny look. Hon kunde ju inte sitta där som hon gjorde, nken framför tvn och jag måste få säga att so far, so good nu ska jag bara jobba på detaljerna med så kanske det blir någoting av det här till sist.
Just nu tror jag dock att Francine vore ett mer passande namn för henne , men jag måste bara kolla upp om jag har tillräckligt med materiak för att kunna göra ett bälte med bara nitar på också sedan så ska hon ju även få en jeanskjol men riktigt där är vi inte ännu. De små fröknarna i bkrunden råkade bara få följa med hem då jag inte kunde bestämma mig riktigt för vem av dem som var finast men jag lovar, det ska inte hända igen har ju haft ögonen på dem ett bra tag innan jag till sist bestämde mig nu för att införskaffa alla tre. Behövde ju ändå en docka som kunde ta över min Irländska dress som blivit liggande i bokhyllan sedan Orla åkte i soporna. Ja jag tvingaes ju kasta henen eftersom hon hade fått fel i plasten, ni vet det där fenomnenet med prickar och klet som lker ut. men kläderna var det ju absolut inget fel på när jag synade dem och nu har jag alltså hittat någon som kan få låna dem tillfälligt tills jag hittar en annan rödhättamen för nu så känner jag att det åtminstone får duga så här.
Sedan så kanske några av er undrar hur det är med Theodor och då kan jag få avslöja att han mår alldeles förträffligt i all sin hamstriskhet vilken ni även kan se på det här videklippet från min facebook som jag hoppas att ni kan komma åt att titta på om ni kopierar adressen och klistrar in i sökrutan. Min hall är lite som ett bootcamp för en guldhamster:
https://www.facebook.com/100009251966820/videos/2134241773560867/
 
 

Oj vilken kväll!

 
Det kan man verkligen säga att det blev för suveräne Ulf Ohlsson som inte tog mindre än tre segrar under helgens rysare till V75 omgång på Solänget. För nog var det som vanlgit spännande att stå där vid staket och se ett samlat fält på 15 hästar som kommer in över upploppet. Trav är utan tvekan en sport som helst ska upplevas live , det säger jag även om det händer att även jag sitter och ser det på TV ibland men det är ju inte alltid man har möjligheten att få vara på plats på banan, men då gäller det kanske att ta till vara på just de tillfällena mer för vem vet hur länge de mindre säsongsbetonade banorna som till exempel just Solänget blir kvar med den utveckling som råder idag. Visserligen  så var gårdagens pubiliksiffra med dryga 3000 fullt godkänd men samtidigt långt ifrån det en eventuell sommaromgång kan dra så det är lite synd att banorna som ligger längre norrut inte får förträde till V75 under sommaren för det skulle gynna sporten mer här uppe där det annars går mer och mer åt andra hållet&en del tränare väljer att flytta. Det är trist även i det sammanhanget att hästarna faktiskt gör mycket för landsbygden när lantbruken blir färre och korna försvinner. Vi behöver betande djur för att kunna hålla den brukande marken öppen och för att kunna bevara den så viktiga biologiska mångfalden!
Nu gled jag visst in på ett litet annat spår men det har ju också med saken att göra och därför  så vill jag rikta en liten känga till alla aktivister som sitter och skriver negativa saker i trådar på nätet. Visst finns det gott om hästskojare men det innebär inte för den sakens skull att man kan såga av en hel näring vid fotknölarna. Har ni någon gång tänkt kring alll sysselsättning som skapas med hästägrare,kuskar,tränare , hästskötare och banans egna personal samt alla frivillig arbetskraft som också finns ? Nej jag skulle inte tro det men jag kan försäkra er om att tävlingsreglementet är en hel liten nyttig bok som det går utmärkt att läsa och vidare skulle flera av dessa hästar kanske må sämre av att bra gå i hagen och skrota. Vi har trots allt avlat fram dem för främst en sak och det är att de ska springa fort!
Sofia Adolfsson vann enkelt kvällens enda montélöp tillsammans med Assult, så bra hon rider just nu!
I lopp två som gick utanför  V75 så segrade faktiskt en hemmahäst nämligen Unceratin When med Heidi Hiltunen i sulkyn, äg Pernilla Nordlund.
I lopp tre som också var utanför v75 spelet så satte Ulf Ohlssson dit Bear Bahare så han tog egentligen fyra segrar under eftermiddagen!
I sista loppet innan V75:an började så segrade Erik Adielsson med Amiral Weah
I femte löpet, V75:ans första avdelning så kunde inte Espirit Sisu stå still så det gäldde att vara snabb med kameran. Ulf Ohlssons andra vinst för kvällen.
Sedan så plockade han även hem avdelning tre på V75, nu tillsammans med gigantiska Roheryn som tog mäktiga kliv förbi de andra, däribland hemmahoppet Super Ariel som inte hade någon lyckad dag.
I fjärde avdelningen segrade All Star med Peter G Norman i sulkyn.
Det blev ännu en norsk seger i Säterbests Minne genom Kaksen, för oss som var på plats kanske det kändes lite konstigt när stall Karlsson  i Moliden inte hade någon häst med.
I femte avdelningen så var det dags för en seger signerad Ulf Ohlsson igen, den här gången tillsammans med Disco Volante.
Så blev det äntligen dags för  årets höjdpunkt nämligen anrika Silverörnen. Alla förhandstips handlade om Diamanten och Makethemark men på upploppet tittade trollgubben Peter Ingves fram och satte dit Timokosonen Dreamoko som var så ståtlig. Fantastisk kul att ha fått se honom, en topphäst som verkade vara så lugn med allt.Som Peter Ingves sa i segerintervjun: Hästen är som min mamma hemma i Finland.
 
I sista och sjunde avdelningen så vann en inte helt kry Sign Me Up Too, på den imponerande tiden 1,10,6,körde gjorde duktiga Emilia Leo som verkar ha topptrim på hästen ändå.
I sista loppet för kvällen så vann Nordby Kuling, vilken läcker häst alltså ! 
Fast i samma lopp var det en häst som onekligen stack ut med sin gulbruna färg och yviga hårsvall nämligen Blixten E.S. Jag tror att jag på plats bakom kameran inte blev så lite kär <3, kallblod när de är som bäst!
 
 
 
 
 
 

God morgon!

Hejsan på er alla ni morgonpigga läsare som klickar in hit idag för att kolla om jag har hunnit uppdatera med några nya rader ännu. Ja jag brukar ju försöka att skriva några små ord åtminstone varannan dag om jag inte har någoting annat för mig. Idag så hade jag väl planerat att gå ner på stan och ta kort till ett nytt leg som jag måste beställa då mitt gamla gått ut men så fanns det en tid ledig så då fick det bli tvättstugan istället. Behövde ju göra bort den också då korgen var full och jag hade slut på pyjamaser. Ja så kan det gå!
Så då kände jag att det fick räcka med den promenaden just nu, eller ja jag gick ju ut en liten sväng i närheten här på överstan med för att se om jag kunde hitta några fjäderfän igen som ville vara med på kort och tur nog för mig så  fanns det åtminstone ett par arter som ställde upp. Så det var värt att få skorna våta av daggen som fortfarande låg kvar i gräset. Nej nu ska jag gå ner och fortsätta med tvätten så kanske , kanske att jag blir klar lagom tills lunchen.
För andra gången  så fick jag syn på ringduvan mitt inne i staden. Den satt högt uppe i en björk och kollade in omgivningarna men när jag kom närmare, eller om det var skatan som kom för nära , ja då flög den.
Kajor fanns det desto fler som gick på trottaren och de småkivades när de lyckades hitta någoting som de tyckte var ätbart.
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0