mspbubblet

Hejsan på er alla ni läsare där ute som tittar in just hit idag till min lilla blogg. En del av er kanske brukar göra det mer regelbundet för att se om jag skrivit några rader medan för vissa andra kanske det är första gången ni klickat er in hit. Oavsett så hoppas jag att ni alla ska hitta något som ni tycker är intressant att läsa om eller så kanske ni bara vill titta på foton. I vilket fall som helst så säger jag god morgon till er allihopa, det är enklast så. Känns fortfarande bitvis konstigt igen att bara ha två guldkorn men jag kanske vänjer mig med tiden..eller så får jag se om jag kan hitta en till underbaring sedan igen men just nu tänkte jag ta det lite lugnt och inte skriva så mycket om dem här. Fast det är alltid så roligt att uppdatera er om alla deras upptåg de har för sig och Rafiki är verkligen en underbar liten kille! Han älskar verkligen att klättra och att kolla in världen så när man har honom i soffan får man allt se upp eftersom han är så snabb. Sedan är han verkligen snäll och tycker om att vara ute i hallen. Dessutom så spetsar han nyfiket öronen då han hör att Ariel är ute och stökar runt...och mjo hon är helt galen i honom men det är väl därför jag kallar henne för flörtkulan nu också!  De får ju visserligen inte träffas mer än att de kan få snusa på varandra genom gallret ibland men man märker ju ändå hur de lär känna varandra men så här besatt vr hon inte ens då jag hade Stuart! Nu skulle jag inte bara skriva om guldkoren idag..nej det hände något hemskt här i stan imorse nämligen ett SMASH&GRAB inbrott mot en klädbutik. I samband med det har de spärrat av halva staden för det hittades explosiva varor i en bil som hade brunnit. Det känns verkligen så obehagligt att även sådana här saker börjar sprida sig till mindre orter nu tydligen. Tur i oturen den här gången var väl ändå att någon hade iakttagit dem och ringt polisen som tagit in sju personer på förhör!

Fast det känns fortfarande läskgit och man undrar ju hur folk ska kunna komma hem då dehar stängt av ett så stort område över så många timmar ? Ja man lär väl få höra hur det går under dagen för bilen var visst tänkt som en undanledade manöver men det verkar alltså inte ha fungerat riktigt som det var planlagt och tur det!

Sedan kanske man undrar över polisens agerande i vissa andra fall. Till exempel så blev det helt stopp i trafiken för ett tag sedan norr om staden och det rapporterades att en lös häst var ute  och sprang. Märkligt eftersom det just i det området inte tycktes sakna någon skimmel och flera boende sa att de varit ute och letat men inte hade sett någon förvirrad, rädd pålle. Det fanns visserligen hagar bredvid vägen med betandes hästar, bland annat ett par skimlar men de var ju inhägnade. Så det kan lika gärna ha varit en synvilla eller något annat djur, kanske en ren som kommit ut på fel plats för lite märkligt var det ju annars att ingen ägare hörde av sig. Fast det kanske bara är jag som tänker så men jag tycker ju att man borde försöka få tag på någon vidare inforamtion i fallet från medias håll och inte bara släppa historien som de gjorde nu med meningen: Hästen har inte synts till på vägen längre så den har förmodligen försvunnit eller blivit infångad.

Om någon hade hämtat den så borde ju kanske den uppdateringen ändå komma via någon av de många sociala plattformarna som finns idag, ändå så blev det tyst från alla håll. Då kan man ju börja fundera över de där andra alternativen eller så kanske det var ett spöke som visade sig ?

Ja oavsett vad de nu än var så hoppas jag att ni alla har en bra dag och tar det lungt där ute!

Ja jag tänkte faktiskt inte bara skriva om guldkornen idag utan jag känner att jag måste få bli av med lite andra tankar som jag gått runt och burit på. Åtminstone sedan jag såg programmet om Amy Winehouse som visades på SVT2. Någon mer än jag som såg det ? Kom visserligen in på slutet men måste ändå säga att jag INTE alls tyckte om det. Visst att hon hade enorma problem men samtidigt tror jag att media bidrog till så mycket av hennes tragiska öde också. Tänk er att inte kunna gå ut, utan att bli igenkänd och att ständigt vara bevakad& fast i en kändisbubbla. Det måste vara väldigt jobbigt och tärande i längden. Att kanske aldrig kunna slappna av helt och bara vara sig själv. Fast jag förstår inte varför de inte kunde få bort henne från alla störande element tidigare men det var väl så att hon inte ville heller men det kom fram för lite tycker jag att hon faktiskt hade börjat ordna upp sitt liv ändå. Det här programmet målade mer ut henne som en skandaldrottning än som den begåvade sångerskan hon faktiskt var. Jag rös till exempel när jag hörde hennes Rehab, alltså den där raspiga härliga rösten som bara hon hade...den är väldigt sällsynt och ändå gillar jag inte heller Jazz men när Amy sjöng ihop med Tony Bennett så var det magiskt. Tänk så mycket man kan göra bara med hjälp av rösten och utan att lägga på en massa konstiga ljudeffekter som gör att melodin drunknar i något helt annat. Ja den är den delen jag tycker det borde fokuseras att minnas henne för inte allt det där andra tragiska som tyvärr tagit allt för mänga stjärnors liv. För när allt kommer omkring så var hon en lysande artist när hon kunde fokusera utan att blanda in drogerna. Hon var helt enkelt bara människan Amy och ingen utomjording eller vad nu media försökte måla upp henne som.

Nu kanske vissa tycker att det är tokig av mig att ta en missbrukare i försvar så här för det var ju en del av hennes liv och visst, det kanske det bitvis är men man måste ju också komma ihåg vad som ledde henne in i mörkret.

Då är det kanske inte lika lätt att dömma folk heller helt ut om man tar in de andra delarna och börjar titta på helheten. Till er andra som läser detta och kanske också gillar Amys musik kan jag säga att ni inte behöver se den där dokumentären, ni kan lungt hoppa över den . Vill ni däremot läsa något som är bra så rekoemnderar jag er att ni letar upp boken som hennes pappa har gett ut :)

Den  kände jag var otrolgit fint gjord och mer för att ära hennes minne än att försöka kasta mer smuts som jag upplevde att den här dokumentären gjorde.

https://www.youtube.com/watch?v=TJAfLE39ZZ8

Hejsan på er allihopa som tittar in hit till in lilla blogg för att kolla om jag har skrivit några nya rader. Tänkte försöka knåpa ihop ett inlägg idag med även om jag går lite på halvfart efter den jobbiga händelsen igår kväll. Jag visste ju visserligen att det var på gång att Timon skulle segla iväg. Ändå så kom det så plötsligt efter Stuarts mer tragiska bortgång. Så nu känns allt lite dubbelt för tillfället samtidigt som det också känns lättare för jag vet ju att han hade haft ett jättebra hamsterliv här hos mig i två år. Ja tänk ....han blev faktiskt gammal för att vara en hamster. Visst har jag läst om att det finns de som blivit så mycket som tre år men de fallen måste vara väldigt sällsynta. För jag märkte ju också att åldern började ta ut sin rätt på slutet. Så då är det också skönast om de bara får somna in hemma och han sa ju dessutom hej då med. Fast det kommer ju kännas konstigt tomt ett tag nu eftersom jag trots allt hade börjat vänja mig vid att ha tre små guldkorn igen. Nu tänker jag däremot nöja mig med att ha bara Rafiki och Ariel ett tag så får vi se hur det känns efter ett tag igen. För även om det känns tomt just nu så hoppas jag ju att Rafiki ska kunna fylla upp en del av det där tomrummet och Ariel..ja hon är sitt vanliga underbara livfulla jag men vi får se...om det skulle dyka upp en sådan där alldeles perfekt omplacering igen är det ju inte otänkbart heller att det kommer att bli en treklöver här även framöver. Fast just nu ska jag ta det lugnt över nyår ...och egentligen tänkte jag inte skriva om det så mycket idag men det blir ju alltid några rader extra om guldkornen. Fast det är ju därför de har sin egen spalt med här på bloggen.

Och jag håller inte med på det som jag läste på facebook i en gnagargrupp från en signatur som sa sig ha hamstrar men inte kände något behov av att mysa med dem & att det mest var för vår skull vi gosar, inte för deras. Tycker man så kanske man ska ta sig en funderare på varför man egentligen väljer att ha husdjur överuhuvdtaget. Visst är det delvis för vårt välbefinnande men man märker ju ändå hur tillgivna djuren blir om man håller på med dem och hur mycket man faktiskt får tillbaka av dem.Så nej , det är inte enbart den ena parten som vinner på kontakten och de där extra små stunderna av gos utan alla får någonting utav det. Annars skulle man ju aldrig välja att skaffa djur heller om man inte ville pyssla med och hantera dem eller tänker jag galet nu ?

Fast det är jsut därför också som jag tycker att butikerna borde informera mer om djuren vid köp , fast samtidigt så finns det ju också bra butiker som faktiskt tar sitt ansvar men ändå hängs ut i medierna av aktivister och det tycker  jag är galet! För de flesta tror jag ändå anstränger sig för att göra det bästa av den tid som djuren ändå tillbringar där, sedan är det alltid köparna som bär det slutgiltiga ansvaret för vad som händer. Visst kan man försöka undvika köpa djur som är uppföddas hos grossist men samtidigt är det svårt att undvika det helt med då det saknas  registerade uppfödare i vissa delar av landet. Jag har bara köpt guldkorn i butik och rent hälsomässigt har det inte varit några problem förän Stuart kom in i mitt liv då men samtidigt så ångrar jag ju inte att jag valde honom heller då han också var en på miljonen bland hamstar. För även hos uppfödare är det så att även om de har stamtavlor kan bära med sig genetiska defeketer och dylkt som kanske inte syns så då blir den svåra frågan vilket som egenligen är bäst? För av nu sju guldkorn totalt är det bara han som hade problem med hälsan Snuttan, Stanley och Timon de fick bli gamla, ilket jag hoppas att mina nuvarande två också får bli och att de inte ska behöva råka ut för Meekos eller Stus öden..men man kan aldrig veta vad som händer i förväg utan man kan bara agera efter hur det blir.

Imorse så fyllde brisen seglen på hans fartyg med en stark och kraftfull vin för att hjälpa honom att lätta ankaret. Timon begav sig så ut på sin allra sista seglats. Innan han gav sig av så såg han däremot till att ta ett farväl av sin älskade matte. För han kunde inte kasta loss innan han hade gjort det, det hade han inte samvete till.
Nu seglar han omkring på de sju haven. På väg mot ett främmande rike och vem vet kanske så står Meeko och Stuart och väntar på honom när han kliver i land ? För det är utan tvekan så som hans matte vill minnas honom . Som Timon,Timmymolnmannen, Yetin och sist men inte minst så var ju hans vanligaste smeknamn trots allt Columbus,äventyraren .För jämt när han skulle utforska världen så utgick han från en karta men han förivrade sig aldrig utan kom jämt tillbaka när det vankades godis eller då matten tog fram sopen. Så nog kommer matten att sakna honom helt klart, så är det men hon har ju ändå två underbara guldkorn kvar.

Hejsan hoppsan på er alla ni morgonpigga läsare där ute. Ja en del av er kanske just har klivit upp ur sängen och sitter &äter frukost så här på julaftons morgon. Fast det måste man ju få lov till medan en del av er kanske redan har hunnit vara igång ett tag. Jag hör nog till den där senare skaran fast egentligen är jag mycket mer kvällsmänniska än att jag är i farten tidigt men det kanske är så att jag har lärt mig att man får mer saker gjorda om man sätter igång.
Hur som haver lär vi få riktigt ruskväder här idag med snö och blåst sades det igår , så jag ska till päronen och fira med dem och syskonen m familjer. Det blir med andra ord fullt hus men det är ju trevligt att träffa lite folk ibland med. Annars så har jag ju passat på och myste med guldkornen i förväg och lagom tills idag, jo då kom Rafiki på hur han skulle ta sig över brädan så nu är det en konst som de behärskar alla tre och nej jag visade honom inte, han kom på det helt själv! Sedan var det bara turen att jag fick tag i honom innan han, hann med att vandra ut som de andra två gör i lägenheten. För jag litar inte riktigt på att han hittar runt ännu och dessutom så är han ju väldigt nyfiken av sig och kan nog få för sig både det ena och det andra så ska han gå ut får han allt ha sele på ett tag till så jag kan ha koll på var han tar vägen. Nog är de härliga alla tre guldkornen...de är ju det dessutom så tar jag mig mer tid nu och myser med Timon de stunder jag kan för visst märks det att han börjar bli gammal och trött då han inte kommer ut som vanlgit eller gräver ner sig i spånet men det är ju så det är..man får glädjas åt varje ögonblick man får ha de små liven hos sig och det här blir ju trots allt Yetins andra jul..två år är liksom bra om man får ha dem hos sig. Har hört talas om hamstrar som blivit tre år med men de måste verkligen vara sällsynta!Jag är i alla fall glad som fått ha Yetins så här länge :)

NEJ var nog det första ordet som dök upp i mitt huvud idag då jag hörde vad som hade hänt med Anna Holmlund. Visserligen så vet ju extremsidåkarna om riskerna med sin hobby eller yrke men ändå...det går så fort att det händer en tragisk olycka. Något som jag blev väldigt medveten om under min skoltid då jag hade en klasskompis som råkade ut för något liknande. Hen drabbades av en allvarlig hjärnskakning och låg nedsövd en vecka och även fast vi inte stod varandra speciellt nära så blev ju hela klassen påverkad eftersom vi kände honom.. Så ja, jag kan precis förstå hur jobbigt det är den här gången för alla inblandade att inte veta hur det ska gå. Den gången med min klasskompis gick det vägen och han blev helt återställd så givetvis måste man ju hoppas på det bästa nu och läkarna gör säkert sitt yttersta för att allt ska göra det. Somliga kanske tycker att det är konstigt att man blir berörd då det handlar om en människa som man aldrig har träffat och inte känner men det är väl just det som är väldigt mänskligt att göra,

Sedan går mina tankar också till alla berörda parter i Berlin. Fy så gräsligt och hemskt det med.

Hejsan på er alla ni läsare som kanske bara råkat klicka er in hit av någon ibland lite diffus och oklar anledning. Ja hej till den lilla skara av er som läser min blogg mer regelbundet än de där första. ja tänk att det går mot jul...bara fyra dagar kvar nu fast det känns inte alls som årets största högtid skulle vara på väg. Inte vet jag varför men kanske är det snöbristen som hjälper till så att den där känslan är svårare att få fram än vanligt. Har försökt plocka fram den med diverse bra jullåtar men nej det är ovanligt segt helt enkelt. Någon som inte är det är såklart mina goa hamstrar. Nej Rafiki och Ariel håller migverkligen sysselsatt då de är ute i hallen och sniffar runt. Timon börjar ju bli lite mer återhållsam och åldern håller på att ta ut sin rätt över mattes Yeti men idag skulle han prompt klättra över brädan så jo nog har han fortfarande ett ess i rockärmen.

Rafiki ....ja vad säger man ? Han är verkligen makalös den lilla mannen. Ja så liten är han ju inte, men jag måste verkligen fortfrande nypa mig i armen och fundera på om jag drömmer. Allt har liksom gått mer än bra med inskolningen av honom och han tar de flesta situationer med ro.När han blir rädd så bits han inte utan han smäller bara med käkarna och då respekterar matte et och låter honom vara men han blir verkligen säkrare för varje dag och har redan lärt sig hur man ska bära sig åt för att få gå ut också har han haft selen på sig.Sedan är han en riktig liten klätterapa så man får ju hålla koll när man myser med honom i soffan så han är verkligen nyfiken av sig! Ja tänka sig...att man kan hitta en så mysig man i en helt vanlig djurbutik fast jag var ju förstås inte ens säker på att jag skulle lyckas igen men det kanske var Rafiki som hittade mig ?

Dessutom tror jag att han har blivit trygg på den här korta tiden med för nu har jag sett att han har börjat göra något som Stuart också ägnade en hel del tid åt, nämligen att dra in leksaker i huset!

Så jag fattade nog rätt beslut den här gången också mitt uppe i allt, för saknaden känns inte alls lika tung och jobbig även om den fortfarande finns där i utkanten så går det lättare då jag får följa Raffes upptåg och Ariel är mer än nyfiken på honom och han skulle allt bra gärna vilja träffa guldprinsessan med men det blir inget av deras drömdejt!

Sedan vill jag passa på att visa upp min nya sida för modellhästarna för er, är ni nyfikna kan ni kolla in den på: http://norrskenetsmodell.jimdo.com/.

Har en del jobb kvar men nu är den åtminstone igång och uppe så det kommer inte att bli så mycket nytt presenterat i den kategorin här utan så småningom kommer jag ta bort den helt från bloggen men försvinner gör de alltså inte, de bara får en helt egen sida!

Hejsan svejsan på er alla ni läsare där ute som av en eller annan ibland lite okänd anledning bara råkat klicka er in hit till min lilla blogg. Ja hej till alla ni som är mer regelbundna följare också såklart. Jag har inte glömt bort några hoppas jag. Tycker det är lite svårt att hitta igen den där julkänslan i år. Vet inte varför men jag tror att avsaknaden av snö på marken gör en hel del till att det tar lite mer tid innan den dyker upp. Ändå är det ju faktiskt inte så länge kvar nu innan det är dags igen. Om jag önskar mig något speciellt ? Nej jag tror faktiskt inte det utan det blir väl som vanligt mestadels småsaker på listan fast det är klart en stor sak finns det ju som jag önskar mig förutom snön. Skulle så gärna vilja ha en sådan där ombyggd bokhylla med sex fack som jag sett att många har till sina smågnagare eller bara hitta en lägre bokhylla som jag kan ställa alla tre burarna på så jag kan ha alla i rummet och får slippa det lilla kaoset som kanske råder med burarna. Just nu har jag ett omtympligt skåp som jag har två av burarna på och det vore eg helt perfekt om man kunde bygga på det men tyvärr har jag tummen mitt i handen och känner väl ingen heller som skulle vilja ta på sig en sådan uppgift. Dessutom tror jag att kostnaderna snabbt kan rinna iväg om man ska leja någon så nej då blir det ändå bättre att ha det på samma sätt som nu, som jag är van. Sedan måste jag bara berätta hur fantastisk Rafiki verkligen är! För trots att jag bara haft lillkillen här nu sedan den 6: e December är han redan så underbart trevlig på alla sätt och vis. Han var ju lite rädd de första dagarna och ville inte komma fram ur huse utan satt mest och tryckte nu är det snarare tvärtom att han inte vill gå in! På morgnarna är han först av dem att vakna och då hänger han på gallret och vill komma upp. Så det blir en stund var för dem i hallen medan jag byter vattnet i flaskorna och städar. Efter att de fått sitt äter jag själv frukost medan de stökar runt i sina burar och ornar till den eventuella oredan jag orsakat. Om någon av dem fortfarande är vaken efteråt får den komma ut en stund till innan jag ska se på julkalendern vid tiotiden. Ibland är Timon fortfarande igång vid den tiden så då blir det en stunds hamstermys i soffan på förmiddagen också.. Fast vanligtvis sover alla tre lugnt hela dagen tills 18-19-tiden. Så man hinner äta middag innan de är igång igen och har kvällspasset. Med andra ord är det nästan aldrig helt lugnt förutom på dagen då men det är så härligt med att se hur pigga och glada de små underverken är. För att ytterligare berätta något om Rafiki och hans trevliga personligehet så går det resan nu bra att mysa med honom i soffan även om man får passa honom noga. Igår när vi låg där och hade det sknöt så fick han helt plötsligt för sig att han skulle springa, hoppade upp på ryggstödet och klättrade upp via filten som jag har liggandes över så man får vara snabb på att hänga med lillkillen på hans upptåg. Eftersom jag kallar Timon för Columbus så funderade jag ett slag över vad jag ska ge Raffe för äventyrligt smeknamn och till sist landade det på James Cook. Så nu har jag alltså två upptäcktsresanden och en gravplundrare här hemma för det är väl egenligen det som Lara Croft är :P och mjo då hon börjar hitta tillbaka till sitt gamla jag igen och roars sig åter igen med att lasta det portabla skafferiet fullt på kvällarna i tron om att hon ska få bjuda Rafiki på middag men det kan hon ju bara glömma, fast försöka flörta måste man ju i alla fall göra. Ja som ni märker så blir det så ibland att guldkornen kidnappar hela inlägg men det är därför jag har gett dem en helt egen spalt här på bloggen. Sedan är det upp till var och en som kollar in här vad ni vill läsa om eller om ni bara är ute efter att kolla på bilder. Hoppas i alla fall att de flesta av er hittar något som ni gillar. Nej nu ska jag ta och fundera vidare på en helt annan sak idag som jag fortfarande inte riktigt har bestämt mig för hur jag ska göra med..både vill lyfta ut mina modellhästar till en egen separat hemsida och inte men först måste jag hitta något bra ställe där man kan bygga gratis sidor. Det vill säga något ställe som har bra gratis mallar att jobba vidare med och det är inte helt enkelt att hitta. Har väl provat en del men inte känt mig helt bekväm med något av dem ännu...eller om jag kanske borde ha kategorin kvar här under bloggen men kanske utveckla den på något sätt . För det känns ju ändå som att fler ser dem om de får ligga kvar här än att jag ska hålla på att flytta dem men jag vet inte.Som sagt får jag nog i alla fall ta mig en funderare. Dessutom så är jag ju samtidigt kär i min hopsnickrade bakgrund som jag har här...så då är ju frågan om jag ska ta med mi det också i fall jag flyttar dem ? Nej får fundera och troligtvis händer inget än åtminstone eftersom jag inte har bestämt mig för ett ställe än utan ett tag till får ni njuta av mina fina modellhästar här.

Är det någon som vet om ett bra ställe där man kan bygga egna hemsidor via fina gratis mallar ? Då kan ni kanske tipsa via en kommentar här.

Hejsan på er alla ni läsare som ramlat in hit just idag eller bara råkat klicka er in av en ibland kanske okänd anledning.Oavsett varför ni nu befinner er här så hoppas jag att ni ska hitta något som ni tycker om att läsa om. Eller så kanske vissa andra bara vill titta på kort men hej till er alla helt enkelt. En del av er kanske precis kommit upp ur sängen medan vissa andra redan har hunnit varit uppe en god stund. Själv tog jag mig upp ur bingen vid halv åtta då jag hörde hur Rafiki arbetade i hjulet så då var det bara att stiga upp och umgås med guldkornen. Städade burar också fick de varsin stunds socialt umgänge Det visade sig åd jag satt med Raffe i soffan att han älskar att klättra och han är som en liten miniatyr-Ariel som ska vara överallt men det är så härligt att se hur nyfiken och full av energi han är! Så jag tror det här kommer att bli väldigt bra i slutänden men jag kan inte låta bli att förundras över att han hade suttit så länge i butik som han faktiskt gjort då han är så här underbar.Fast det var väl kanske meningen då att han skulle komma just hit till oss med. Nej nu ska jag försöka låta bli att skriva allt för mycket om guldkornen men de är ju en stor del av min vardag nu till något annat. Jag skapade ju en liten karaktär i Sims 4 nyligen. Tänkt mig att han skulle bli på ett visst sätt men han har faktiskt blivit rena motsatsen. Visst jobbar han som systemtekniker men han har en större hobby här i livet och det är musiken

Närhelst han kommer åt så spelar han på något instrument så musiken är onekligen ett av hans stora intressen

 

Plan II

 

iI familjen Fitzpatrick ingår förutom William också hans fru Eva och barnen Emma och Ralph+ att de har en till liten på väg. Så man kan säga att det har gått snabbt och kanske så är de lite trångbodda men samtidigt så trivs de ju så bra i stan och med lägenheten att alternativet att flytta känns väldigt avlägset.

Hejsan på er alla ni glada bloggläsare där ute som kollar in hit just idag för att kolla vad jag har för mig och om jag har skrivit någonting nytt. Tänkte försöka att få till åtminstone några rader så det ska finnas något att läsa. Inte för att jag brukar göra inlägg varje dag men jag försöker åtminstone hålla bloggen aktiv annars händer det ju med att det kan gå länge tid mellan inläggen också, Det beror helt enkelt på vad jag känner för. Nej nu ska jag inte tråka ut er med en massa utfyllnadsmaterial längre. Tänkte visa upp ett litet prov som jag gjort med mina nya pennor.

Hejsan på er alla ni små läsare där ute som bestämt er för att kolla in just hit idag. Ja och hej till alla er andra med förstås som kanske brukar kolla in min blogg mer regelbundet för att se vad jag pysslar med. Nåja nu är jag i alla fall här så jag tänkte försöka uppdatera er lite om läget .Ja det blir ju en hel del skrivet om Rafiki förstås men det kanske inte är så konstigt eftersom han är så underbar. Frågan är om det är jg som hittar guldkornen eller om det är de som hittar mig ? Ja endera eller för det känns bitvs märkligt att inskolningen av honom har gått så här oroligt bra. Jag hade bara vanten på mig första dagen men det hade nog inte ens behövts, han har inte bitit mig ännu peppar peppar. Så man kan säga att han faktiskt valde sitt vänliga namn helt själv också men det gör honom bara ännu mer speciell. Hur som helst så har han fått trän lite på selen idag så han ska kunna ha den på sig sedan och inte ens då delade han ut ett litet tjuvnyp. Nej snarare tvärtom att han ska slicka på händer och fingrar. Det har väl sin naturlig orsak om jag har tagit i Ariel innan och glömt att tvätta mig men faktum är att han snusar mer på händerna nu ändå och det tycker jag är bra för då lär han ju känna mig.Dessutom älskar han att vara ute i hallen så jag får nära på säga åt honom i vissa lägen att han ska gå in och lägga sig. Det är komsikt eftersom han var så rädd att han inte ville komma ut alls de första dagarna men vi blir ju säkrare på varandra för var dag som går och sitta och mysa i soffan kan han också redan, lillkillen. Fast eg är han ju inte så liten men jag undrar allt hur han kan ha blivit sittande i butiken sedan i Juli då han har en sådan här härlig personlighet. Endera har han varit för rädd då eller så har folk kanske tyckt att han varit för hårig, jag tycker bara att han är UNDERBAR. Ja det gör förövrigt Ariel också och hon är mer tillbaka i sina gamla gängor, får hon inte som hon vill ja då åker dolkarna fram men så är hon en riktig lite flörtkula men några ungar blir det inte. Delvis har jag ingen lust att riskera hälsan på någon av mina djur och sedan har jag inte heller plats för två burar till. Så nej jsut nu är vi väldigt nöjda med läget så får vi se sedan när Timon flyger vidare vad som händer..men jag har ju fått en obeskrivlig kärlek för långhåriga inidivder jsut nu. Så vi får se vad som händer helt enkelt men då kanske det lutar åt mest en långhårig hane till eller en svart/vit som Meeko var ändå. Fast jag tror också att jag kommer nöja mig med bara Rafiki och Ariel ett tag också, eller att jag gör som med Ariel och öppnar upp för att ta in en omplacering. Jag skulle ju egentligen inte ha en ny hona heller och se hur bra det gick. För visst är det så att även om hon har en tendens till att bitas fortfarande då hon inte får som man vill så tycker jag ju ändå om min lilla prinsessa väldigt mycket därför att hon är den hon är.

Ja nu ska ni äntligen få se en av de där platserna på jorden som jag har besökt och som man kan kalla för magisk kanske ur flera synvinklar. Allt handlar om hur man ser på saker men ja det är med andra ord ett väldigt vackert ställe och en av mina smultronställen ändå så har jag bara varit där en gång..men det är något visst som vilar över slottet. Ja innan jag säger för mycket ska jag börja visa er en del av alla de bilder som jag har med mig därifrån.

Hejsan hoppsan på er alla ni läsare där ute i den stora vida världen. Ja hej på den lilla skara av er som kollar in hit för att se om jag har skrivit några nya rader. Idag så känner jag mig positivt lagd ja tänk vad en liten hamster kan göra med en. Fast så är det ju verkligen märklgit hur bra Rafiki har gjort sig hemmastadd här. Han har ju bara varit här i fyra dagar så det har inte ens gått en vecka med det lilla livet! Från början så var han ganska rädd, försiktig och tillbakadragen av sig men jag tror mycket satt i att han inte alls var van vid hanteringen. Har tagit det steg för steg verkligen för att inte stressa honom och nu så har han redan hunnit med alla stegen. Det vill säga leklådan,hagen, hallen och soffmyset eller så är det bara jag som är bra på att skola in hamstrar helt enkelt. Sedan måste jag alltså tro på att det var meningen att det var hit han skulle..Rafiki som ju betyder vän. Han kanske bara ville ha ett eget hem och det har han ju fått nu sedan får jag ju inte skämma bort dem för mycket heller men så här mycket godis som han fått nu blir det ju INTE framöver men vad gör man inte för att vinna över det lilla hjärtat :)

Sedan är alla hamstrar olika men Raffe som han kommer att kallas verkar också vara ett av de där så sällsynta guldkornen för han är så snäll.Han har liksom inte bitit mig en gång och ändå så väntade jag mig det eftersom han behövde en handske för att bli infågad  då jag köpte honom.Här hemma är det helt andra bullar som gäller, när jag väl kopplat grepp på honom ger han upp utan minsta knussel och därför tycker jag att hans namn som ju betder vän på swahili passar så bra. Tänk så underbara de små liven kan vara! Okså blir jag fundersam varför han blivit sittandes där nere sedan i slutet av juli, för han är ju helt makalöst fantastisk!

Hallojsan på er alla ni läsare där ute som kollar in här idag för att se efter om det har kommit någon uppdatering med bilder som jag utlovade idag. Måste tyvärr göra er besvikna och säga att det inte blir något sådant inlägg idag eftersom jag kommit hem senare än vad jag trodde det skulle bli då jag fick lov att hoppa på bussen istället för att så skjuts som jag ju brukar få annars. Hur som helst så kan jag säga att både foton och berättelsen omen av de mest magiska platser jag besökt kommer imorgon och det törs jag lova den här gången. Nej idag har jag skådat fåglar och varit lite social samt jobbat på ett litet projekt som jag har påbörjat. Fick nämligen sådan lust igår kväll ju att sätta mig med akvarellpennorna och kanske var det jsut därför att jag fick det som det kommer att bli något som jag kanske kan bli nöjd med i slutänden. Visst ser jag vissa saker som hade kunnat bli bättre med men så är det att jobba med gamla akvarellfärger!Också blev jag tvungen att se ett känslofyllt progrogram på TV härokvällen.Tänkte sluta men kunde inte det utan jag var bara tvungen att se hur det skulle gå för de modiga dykarna som riskerade sina egna liv för att få upp sina förolckade kompisar till vilket pris som helst. Jag överdriver inte heller när jag säger att det var bland de finaste programmen jag har sett på länge trots att det samtidigt också kändes jobbigt att ens försöka tänka de tankarna och sätta sig in i deras situation. Nej det går liksom inte. Så ahr ni inte sett den och är över 15 år gamla, då tycker jag absolut att ni ska gå in på svt och se den:
http://www.svtplay.se/video/11359562/ett-dyk-in-i-det-okanda/dox-ett-dyk-in-i-det-okanda-ett
Sedan kan man ju också ifrågasätta sporten extremdykning men och andra sidan vet de ju vad de ger sig in på...men jag tycker det är precis som en del av de som sysslar med extremsport tror sig vara duktigare än alla andra och så behöver det ju inte alls vara bara för att man tar större risker så blir ju insatsen också är efter. Och vi är faktiskt små i förhållande till naturkafterna men det kanske borde göra oss mer ödmjuka med ?

Fast det är bara mina små tankar kring det hela , men ibland ska man nog tänka efter mer innan man ger sig in på vissa områden.

Hejsan på er alla läsare där ute och samtidigt också god morgon på er. Ja det är faktiskt morgonstund fastän det inte känns som så med det här mörkret.Tänk att bara lite snö kan göra en så stor skillnad på vintern. Det är egentligen ganska otroligt att det är så. Samtidigt flyr vissa söderut under de månaderna och gör allt för att undvika just vintern. Fast jag håller med någon som skrev att de gnäller på att korna släpper ut för mycket koldioxid men det är ju bevisat att flyget spyr ut så mycket mer, hur kan det då komma sig att så många ändå väljer att göra långa resor över hela jorden? Nej jag får inte det att gå ihop riktigt. Nu till något som går ihop mer.Rafiki har bara bott här i ett par dagar än så länge men han har redan börjat göra sig otroligt hemmastadd. Tror dock att någon måste ha skrämt honom för ibland springer han och gömmer sig i huset eller så drar han in bakom hjulet men han ska ju få mer tid på sig också. då han inte är van vid att bli hanterad. Fast han är redan nu världens bästa hamster näst efter Timon och Ariel då för han är jättesnäll att flytta mellan leklådan och buren. Känner han att matte har fått in ett bra grepp så ger han upp och bits inte heller eller nafsar.Sedan tycker han ju såklart om godis så målet är ju att han ska kunna komma och ta det ur handen frivilligt men det kommer nog. Det som riktigt lockat ut honom ur sitt skal var däremot att idag fick han och de andra sniffa på varandra genom gallret, ja egentligen hade jag tänkt vänta men han måste ju bli van vid deras lukter med. Timon brydde han sig inte om och Yetin är nog mest förbannad för att det har flyttat in någon som är ännu hårigare än han. i hallen. Ariel blev klart intresserad och ja Raffe är redan kär i hennne för sedan hade han inte det minsta plam på att gå in och sätta sig i huset. Nej han blev verkligen glad det syntes på hela honom hur han levde upp och nu är han ute och motionerar i hjulet och kollar in buren. Så det är för lustigt hur det kan bli verkligen, jag tror mer på att hamstrarna hittar mig, det är inte jag som hittar dem.

God morgon på er alla ni små och stora läsare som bestämt er för att kolla in hit på min blogg just idag. En liten skara av er kanske brukar göra det regelbundet medan för vissa andra kanske det är första gången som ni besöker min lilla hörna på nätet. Hoppas att det ska finnas något för alla att läsa eller så kanske ni bara vill se en massa fina eller sötabilder. Ja men då har ni verkligen kommit till rätt ställe,
Jag har ju gett mig själv fotoförbud på Rafiki nu de första dagarna medan han håller på att göra sig hemmastadd men än så länge verkar det gå över förvänatan bra.

Blir han rädd springer han in bakom hjulet eller gömmer sig i huset men samtidigt är han sådär nyfiken att han komer och sätter sig vid gallret då man pratar med honom och godis kan han ju bara inte motså. Eller ja gurkan ville han inte ha igår men å jag tittade nu på morgonen var den borta så han kanske blev sugen på en nattmacka i alla fall men det är väl så att han inte är van vid all den här kärleken heller :)
Hur de andra två märker av nytillskottet? Jo Ariel packade in skafferiet i kindpåsarna igår kväll och tänkte gå över och bjuda på välkomstmiddag. När hon inte fick det blev hon sur och nöp till mig fastän hon inte ens är brunstig! Så ja nog har den lilla damen ett passande namn för hon är helt enkelt en riktigt bortskämd liten prinsessa men det var ju kanske därför jag valde det namnet med..eller som vissa vet så hade jag det på lager då jag från början var osäker på om Timon verkligen var en han från början. Så när jag fick tag i en så levnadsglad tjej stod det klart redan efter ett tag vad hon skulle heta, klart det blev en Ariel till sist!

Hej på er alla ni läsare där ute som bestämt er för att klicka er in hit just idag. Somliga av er kanske gör det regelbundet för att komma om jag gjort någon ny spännande uppdatering och för andra av er kanske det är första gången ni hittat hit. Oavsett anledning så hoppas jag att bloggen innehåller något som ni tycker om att läsa om. Sedan så kanske vissa av er också bara vill kolla in mina fina foton och det går ju såklart också bra. Kort och gott hej på er alla. Idag är det lite kylslaget igen ute , fastän termometern inte visar på mer än sex grader känns det som det vore betydligt mer men nu ska vi inte kalga då de haft ner mot -30 redan i Nikkaloukta. Därvill jag i varje fall inte bo men jag har absolut ingenting emot att bo i mitten av landet, det är ju Norrland det också!
Fast nog undrar man hur politikerna tänker då de vill lägga ner mer och mer av sjukvården här uppe , då blir man orolig men de kanske inte vet hur det är att ha 10 mil eller längre till närmsta akutsjukhus heller också vill de ju dra in BB igen. Man kan i alla fall börja fundera på hur de planerar som när de ens sitter och lägger sådana förslag men vad vet vi här uppe, vi kanske bara är skogtokiga helt enkelt som tycker att nästan varje stad borde ha infrastruktur som gör att man kan bo och verka i just den delen av landet. Åtminstone de större städerna men vad går egentligen gränsen mellan storstad och ett mindre samhälle kan man ju också fråga sig då. Nu var det ju inte det här dagens inlägg skulle handla om alls men jag kände att jag behövde få skriva av mig lite då man ibland blir väldigt frustrerad av att höra hur resonemanget går i media. Frågan är om man ska skära ner eller inte men det kan ju bli fruktansvärda konsekvenser av ett sådant handlande. Nog om det nu till något helt annat. Ni som brukar läsa här på bloggen vet ju att Stuart Little så tragiskt somnade in den 26/11. Jag har verkligen tagit det lugnt och sörjt honom sedan dess . Pysslat med mina två kvarvarande pälsklingar men sett att de också verkat nedstämda, åtminstone Ariel men faktum är ju att även Timon har verkat sakna honom. Så idag tog jag mig iväg ner med föresatsen att jag bara skulle köpa sand och ett nytt hus. Hade visserligen med mig transportburen i ryggsäcken men jag trodde inte jag skulle hitta en ny hane bara sådär. Det är ju stora skor som ska fyllas men nu har jag alltså hittat honom ändå. Guldkornet som ska få fylla igen en del av hålet som uppstått, men inte hela för det kan nog ingen göra men det känns så bra att ha tre små liv igen om väntar på en när man kommer hem. Det kommer med all största sannorlighet bli massor av foton även på nytilskottet vad det lider men just nu ska han bara få ta det lungt ett par dagar och boa in sig ordentligt i Stus gamla bur först. Faktum är dock att han redan har invigt hjulet. Åh jag har visst glömt bort att säga vad han ska heta. Jag har ju haft några alternativ som jag gått och klurat på men jag tror att Rafiki passar honom bäst så välkommen hem Raffe!

Så nu måste jag alltså lära mig den här ramsan utan till, första delen kan jag ju redan men den andra måste jag öva in: Asante sana, squash banana, we we nuga, mi mi apana

Som kan översättas till ungefär : "tack så jättemycket, mosa en banan, du är en babian och det är inte jag". För det är alltså ramsan som en viss babian i Lejonkungen går och säger till Simba vid ett tillfälle

Får klura lite på vilken låt som ska vara hans temamelodi..Timon har ju såklart Hakuna matata men Rafiki kan ju få Circle Of Life; https://www.youtube.com/watch?v=8zLx_JtcQVI som jag fått höra Elton sjunga för några år sedan via telefon :)

God morgon på er alla ni läsare där ute som klickat er in hit till min lilla blogg. Ja hej på både er som brukar kolla in här för att se om jag skrivit något nytt på sistone och till er andra som tittar in hit för första gången. Jag hoppas som sagt att ni alla ska hitta något som ni gillar och att ni ska vilja kolla in min blogg fler gånger än bara en. Idag skiner solen ute och det ser faktiskt ut att kunna bli en riktigt fin dag men det har varit lite kylslaget minst sagt kan man säga på sistone. ...fast ibland är det töväder med så det blir sådär härligt halt på vissa avsnitt av trottoaren som de glömt att sanda. Jo det gäller att man ser sig för och går försiktigt så här års även om man bor i stan så att man inte drattar på ändalykten och slår sig fördärvad. Sedan har jag inte varit ut med kameran på ett tag men jag läste faktiskt någonstans att systemkamerorna är rätt känsliga för köld och egentligen tålde bara ner till nollgrader så därför har jag blivit mer restriktiv med min nya under vintermånaderna, man får ge sig till tåls helt enkelt men jag har ju en hel del foton i arkivet att njuta av så länge.. Inte heller tycker jag att man behöver mixtra med dem i Photoshop eller något annat bildredigeringprogram eller då de är fina bara som de är i all sin enkelhet.

Hejsan svejsan på er alla ni läsare där ute som ramlar in hit av en eller annan ibland kanske lite oklar och diffus anledning. Hoppas att de flesta av er hittar något som ni gillar med allt innehåll. Några tycker kanske om att läsa mina bitvis ibland för långa inlägg och en del andra kanske bara är här för att kolla på bilder . Hej till er alla oavsett varför i alla fall. De senaste dagarna har ju alltså varit lite upp och ner på grund av Stuarts tråkiga frånfälle men nu känns det idag som det börjar lägga sig lite fast det är ändå fortfarande bitvis jobbigt att ta in att han inte finns längre. Ja tänk hur stort tomrum en liten hamster kan lämna efter sig ändå. Fast det gör ju också att jag uppskattar de två kvarvarande guldkornen ännu mer och de tycker kanske att jag har blivit lite pjåskig men det är också väldigt lätt hänt att det blir så. Planerna på en ny bekantskap står däremot fast och till veckan ska jag försöka ta mig ner för att kolla men en sak som är sann är att det blir stora skor att fylla oavsett vem det blir som får äran att flytta in till oss. Om jag inte hittar någon nu heller är det kanske inte lika stor panik längre heller men jag tro fortfarande att vi skulle må bra av det alla tre ...för jag kommer ändå alltid att sakna min lilla mysman och stunderna vi hade tillsammans i soffan på kvällarna när han låg på min mage och såg Veterinärerna på tvn. Dessutom kommer det att bli nya tårar den dag då Timon väl vandrar samma väg så därför tycker jag att det känns bäst att skola in en ny så snart som möjligt i alla fall. Inte för snabbt heller men så man hinner sörja Stuart och samtidigt göra plats för ett till guldkorn i hjärtat.
Nu kanske jag har skrivit nog mycket om hamstrarna men det har samtidigt varit skönt att få skriva av sig lite tankar, känslor och funderingar som har dykt upp men nu till något annat. Jag hade ju skapat ett nytt hushåll i Sims 4 som ni kanske läst. Den ena blev dock blixtförälskad i sin chef på jobbet och de har nu gift sig och flyttat ut till förorten.De bor i ett lagot..ehmm litet hus fast man kanske egentligen inte kan kalla det litet då det har två våningar och tre sovrum men samtidigt tycker jag inte heller att det blev för stort för dem att växa i. Utan istället blev det alldeles perfekt för deras lilla blivande familj..ja än väntas det INTE tillökning men de är tokförälskade och kan inte låta bli varandra..lite som Maya och Youssef om ni minns dem?