mspbubblet

Hejsan på er allihopa som tittar in hit till in lilla blogg för att kolla om jag har skrivit några nya rader. Tänkte försöka knåpa ihop ett inlägg idag med även om jag går lite på halvfart efter den jobbiga händelsen igår kväll. Jag visste ju visserligen att det var på gång att Timon skulle segla iväg. Ändå så kom det så plötsligt efter Stuarts mer tragiska bortgång. Så nu känns allt lite dubbelt för tillfället samtidigt som det också känns lättare för jag vet ju att han hade haft ett jättebra hamsterliv här hos mig i två år. Ja tänk ....han blev faktiskt gammal för att vara en hamster. Visst har jag läst om att det finns de som blivit så mycket som tre år men de fallen måste vara väldigt sällsynta. För jag märkte ju också att åldern började ta ut sin rätt på slutet. Så då är det också skönast om de bara får somna in hemma och han sa ju dessutom hej då med. Fast det kommer ju kännas konstigt tomt ett tag nu eftersom jag trots allt hade börjat vänja mig vid att ha tre små guldkorn igen. Nu tänker jag däremot nöja mig med att ha bara Rafiki och Ariel ett tag så får vi se hur det känns efter ett tag igen. För även om det känns tomt just nu så hoppas jag ju att Rafiki ska kunna fylla upp en del av det där tomrummet och Ariel..ja hon är sitt vanliga underbara livfulla jag men vi får se...om det skulle dyka upp en sådan där alldeles perfekt omplacering igen är det ju inte otänkbart heller att det kommer att bli en treklöver här även framöver. Fast just nu ska jag ta det lugnt över nyår ...och egentligen tänkte jag inte skriva om det så mycket idag men det blir ju alltid några rader extra om guldkornen. Fast det är ju därför de har sin egen spalt med här på bloggen.

Och jag håller inte med på det som jag läste på facebook i en gnagargrupp från en signatur som sa sig ha hamstrar men inte kände något behov av att mysa med dem & att det mest var för vår skull vi gosar, inte för deras. Tycker man så kanske man ska ta sig en funderare på varför man egentligen väljer att ha husdjur överuhuvdtaget. Visst är det delvis för vårt välbefinnande men man märker ju ändå hur tillgivna djuren blir om man håller på med dem och hur mycket man faktiskt får tillbaka av dem.Så nej , det är inte enbart den ena parten som vinner på kontakten och de där extra små stunderna av gos utan alla får någonting utav det. Annars skulle man ju aldrig välja att skaffa djur heller om man inte ville pyssla med och hantera dem eller tänker jag galet nu ?

Fast det är jsut därför också som jag tycker att butikerna borde informera mer om djuren vid köp , fast samtidigt så finns det ju också bra butiker som faktiskt tar sitt ansvar men ändå hängs ut i medierna av aktivister och det tycker  jag är galet! För de flesta tror jag ändå anstränger sig för att göra det bästa av den tid som djuren ändå tillbringar där, sedan är det alltid köparna som bär det slutgiltiga ansvaret för vad som händer. Visst kan man försöka undvika köpa djur som är uppföddas hos grossist men samtidigt är det svårt att undvika det helt med då det saknas  registerade uppfödare i vissa delar av landet. Jag har bara köpt guldkorn i butik och rent hälsomässigt har det inte varit några problem förän Stuart kom in i mitt liv då men samtidigt så ångrar jag ju inte att jag valde honom heller då han också var en på miljonen bland hamstar. För även hos uppfödare är det så att även om de har stamtavlor kan bära med sig genetiska defeketer och dylkt som kanske inte syns så då blir den svåra frågan vilket som egenligen är bäst? För av nu sju guldkorn totalt är det bara han som hade problem med hälsan Snuttan, Stanley och Timon de fick bli gamla, ilket jag hoppas att mina nuvarande två också får bli och att de inte ska behöva råka ut för Meekos eller Stus öden..men man kan aldrig veta vad som händer i förväg utan man kan bara agera efter hur det blir.