mspbubblet

Ja jag tänkte faktiskt inte bara skriva om guldkornen idag utan jag känner att jag måste få bli av med lite andra tankar som jag gått runt och burit på. Åtminstone sedan jag såg programmet om Amy Winehouse som visades på SVT2. Någon mer än jag som såg det ? Kom visserligen in på slutet men måste ändå säga att jag INTE alls tyckte om det. Visst att hon hade enorma problem men samtidigt tror jag att media bidrog till så mycket av hennes tragiska öde också. Tänk er att inte kunna gå ut, utan att bli igenkänd och att ständigt vara bevakad& fast i en kändisbubbla. Det måste vara väldigt jobbigt och tärande i längden. Att kanske aldrig kunna slappna av helt och bara vara sig själv. Fast jag förstår inte varför de inte kunde få bort henne från alla störande element tidigare men det var väl så att hon inte ville heller men det kom fram för lite tycker jag att hon faktiskt hade börjat ordna upp sitt liv ändå. Det här programmet målade mer ut henne som en skandaldrottning än som den begåvade sångerskan hon faktiskt var. Jag rös till exempel när jag hörde hennes Rehab, alltså den där raspiga härliga rösten som bara hon hade...den är väldigt sällsynt och ändå gillar jag inte heller Jazz men när Amy sjöng ihop med Tony Bennett så var det magiskt. Tänk så mycket man kan göra bara med hjälp av rösten och utan att lägga på en massa konstiga ljudeffekter som gör att melodin drunknar i något helt annat. Ja den är den delen jag tycker det borde fokuseras att minnas henne för inte allt det där andra tragiska som tyvärr tagit allt för mänga stjärnors liv. För när allt kommer omkring så var hon en lysande artist när hon kunde fokusera utan att blanda in drogerna. Hon var helt enkelt bara människan Amy och ingen utomjording eller vad nu media försökte måla upp henne som.

Nu kanske vissa tycker att det är tokig av mig att ta en missbrukare i försvar så här för det var ju en del av hennes liv och visst, det kanske det bitvis är men man måste ju också komma ihåg vad som ledde henne in i mörkret.

Då är det kanske inte lika lätt att dömma folk heller helt ut om man tar in de andra delarna och börjar titta på helheten. Till er andra som läser detta och kanske också gillar Amys musik kan jag säga att ni inte behöver se den där dokumentären, ni kan lungt hoppa över den . Vill ni däremot läsa något som är bra så rekoemnderar jag er att ni letar upp boken som hennes pappa har gett ut :)

Den  kände jag var otrolgit fint gjord och mer för att ära hennes minne än att försöka kasta mer smuts som jag upplevde att den här dokumentären gjorde.

https://www.youtube.com/watch?v=TJAfLE39ZZ8