Underbar....men varm dag

Är det inte  kylan folk klagar på så är det värmen. Fast det kan jag åtminstone förstå eftersom jag tillhör den sorten av människor själv som blir som en kokt kräfta &svettas så fort solen ligger på lite. Det blir outhärdligt om det varar någon längre tid också märker man att även naturen och djuren runt omkring oss påverkas av det, men värst är väl ändå den övehängande risken för skogsbränder. De är ju dessutom så svåra att få bukt med också eftersom det kan ligga länge och pyra i mossan och en liten gnista kan fort antända mycket.Samtidigt så kan elden också ge liv. men det tar flera år innan en eldhärjad skog återhämtar sig,
Fast nu var det ju inte om det här jag tänkte skriva idag. Nej jag ville egentligen bara åter få visa upp vilken härlig stad jag bor i, åtminstone om man som jag gillar att skåda fåglar. 
Föst så sprang jag på duvorna på torget och fiskmåsarna är väldigt närvarande nu när de har små borymmare som springer överallt, man får verkligen se upp.
Sedan lyckades jag pejla av stränderna och mycket riktigt, det finns gott om småskrake i år,såg dock bara till en hane men desto fler honor låg och solade sig på de uppvärmda stenarna, smarta fåglar.
Sedan måste man ju få kyls ner fötterna ibland när man fått för mycket sol.
Det är härligt att fota fåglar som är så här avslappnade tros att man bara sitter några meter från dem.
Alltså det kliar..precis där under hakan..snälla.....hjälp någon.
Ett,två tre på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det och på det sjätte så småller det!
Storskrakshonan var verkligen helt lugn med att jag satt där och btraktade henne, så lugn att hon visade upp alla sina färdigheter i att bada.
Visst  ser det riktigt skönt ut ?
Tärnorna i småbåtshamnen var helt lugna i  år där de låg på en brygga och solade sig. Kändes lite konstigt för ananrs brukar de ju försvara sitt bo som bara den men jag vet inte om de kommit igång riktigt ännu .
Bättre bild än så här blev det inte på stenskvättan som gäckade mig hela tiden.
Fast jag fick riktigt bra istället på gråsparvarna som är så orädda att de rakt hoppar framför fötterna på en.
 

Tjo vad det var livat i holken

Kunde glädjande nog konstatera att talgoxarna visst var kvar hos mamma och pappa. Ja det verkar till och med som de har fått dubbelt så mycket arbete , för det lät i två holkar om det nu inte är två olika par men pappa säger att Pippi inte kommer till brädan längre och hämtar mat som hon annars alltid brukar göra . Nej hon hinner väl inte om hon har två kullar att föda. Om jag tror rätt så hände ju någonting med pappan till den första barnaskaran och jag tror möjligtvis att hon börjat på en till då det är rätt tätt mellan holkarna för hon har fått tag på en ny partner som det verkar men samtidigt så är ungarna i den första holken så stor nu att det nog inte dröjer länge till innan de kommer ut. Ja säg ibland händer det mycket saker i mesarnas värld.
Jag tyckte helt klart att jag kände igen den här uppsynen, för den var mest orädd av de talgoxar jag såg till så det är nog mycket möjligt att det var pappas Pippi för nog ser hon lite sliten ut,
Fast hennes nya make kände vi inte igen, men vi såg att båda två flög fram och tillbaka med mat i näbben och om de iakttagelser vi gjort stämde så matade de ungarna växelvis & eftersom ena kullen är äldre så kanske det fungerar bra för dem med denna lite ovanliga lösning på problemet.
Sedan så fick jag också syn på den gäckande flugsnapparen som har bosatt sig i en av de anda holkarna , för jag tyckte den var så liten i jämnförelse med en svart/vit ...dessutom var den helbrun i färgen utan den vita vingspegeln och jätteskygg.Flög ut så fort man närmade sig holken , så jag vet inte alls vad jag ska tro på den kan det vara grå eller mindre som flyttat in ...eller är det bara den vanliga gästen men att de är väldigt ovana vid människor ändå ?
Sedan har fiskmåsarna inne i staden fått ut  sin kull för i år, två små dunbollar blev det igen fast jag vet inte om någoting redan hänt den ena för ungarna drog iväg åt olika håll.Inte helt enkelt jobb att stura de där två små dubollarna!
Dessutom har måsarna fått konkurrens om taket sedan ett par silvertärnor också flyttat hit upp, så nu kan man säga att det verkligen är fullt med vingar  i luften. Åtminstone stundtals när alla är här , måsen jagar skatan och tärnorna jagar måsen.....vem behöver TV ?
 

Vatten, ge mig lite vatten!

Hejsan på er alla ni läsare där ute som hittat vägarna in till min lilla blogg, kanske surfade ni in på några nätvågor ? medan andra av er kanske försöker göra sitt allra bästa för att komma undan från den värsta värmen just nu. Jag själv tillhör nog i sådana fall precis den sorten, tvättäkta rödhårig kräfta som jag är & flyer helt in när solen ligger på för mycket. Känns som om högsommarens värme kommit alldeles för tidigt, men det märks väl även av i naturen med alla dessa stackars fågelungar som lämnar sina bon alldeles på tok för tidigt. Vi har ju visserligen tydligen inte några bofasta fiskmåsar i år som det verkar men istället har vi fått en annan återkommande gäst på bakgården så nu har jag löst mysteriumet med det stora fågelbadet.

Funderade först på varför det stod där vid busken, tycker fortfarande att placeringen kanske är lite illa vald men nu vet jag åtminstone vem som nyttjar det eller vilka för det är väl antagligen fler fåglar som nyttjar det under dygnets alla timmar men det står ju precis så att jag ser det från mitt vardagsrumsfönster& kan följa aktiviteten under bra många av dem.
Det är knappast några små fåglar som badar där men skatan uppskattar det i alla fall väldigt mycket, kanske i synnerhet sedan jag hjälpte dem på traven idag och bytte ut den största delen av vattnet. För det är ju någoting man också måste tänka på om man bestämmer sig för att tillhandahålla en sådan sak åt dem, att de alltid ska ha tillgång till färskt vatten så åtminstone varannan dag bör man väl byta åt dem och skatan verkade nöjd för sedan jag gått in och den vågade sig fram igen så badade den inte mindre än tre hela gånger.Det måste väl vara ett bra betyg!
Den vågar sig alltså inte fram för att bada medan jag är ute , inte riktigt än i alla fall men jag kan sitta vid bordet om jag sitter stilla och inte rör mig. Då kommer den fram och dricker men det märks verkligen hur vaksam den är fast jag tänker ändå göra ett försök till att lära känna den lite närmare , för är det några fåglar jag vill lära mig mer om förutom pilgrimsfalken och stjärtmesen så är det just skatan då jag tycker att kråkfåglarna är så underskattade och fortfarande av många blir illa så sedda på. Vilket jag tycker är konstigt om man ser till hur inilligenta varelser de är!  Pappas kråka har ju visat denna sida för mig redan men vad skrattar egentligen skatorna åt ?
 
 

Kvitter!

Det tog tid i år innan någon hyresgäst flyttade in i fågelholken i björken. Inte undra på det då svart/vita flugsnapparen var här tidigare och hårdbevakade den men någonstans hade han en lucka i sitt larmsystem. För den senaste veckan så har det varit tyst och jag tänkte att han kanske hade flyttat på sig men jag la ändå märke till att det flög fåglar borta i björken.Så idag när jag skulle ut och hämta in sallad åt guldkornet Theodor så tog jag för säkerhetskull med mig kameran ut i buskarna. Jag hade bara stått där en stund när någon landade på en gren och gissa om jag blev glad när jag la märke till vem det var som kom med värsta skrovmålet!
Den nyfikna talgoxen har alltså hunnit före i bostadskön, kanske är det mesarnas år i år?
Samtidigt hörde jag någon rapport som talade för lite flygfän men jag hoppas ju att det kommer igång så att de mer renodlade insektsätarna också klarar sig!
Fast det här var en rolig nyhet som jag ville dela med mig av. Det är väl kanske jag som håller mest koll på fåglarna i huset, för trots att det bor mest äldre här måste man ju ha ett brinnande intresse för de bevingade vännerna med och tänk vad man kan hitta på en bakgård inne i stan!

Talgoxfamiljen

Mina föräldrar har i flera års tid matat småfåglarna om vintrarna. I samband med det har pappa stiftat närmare bekantskaper med ett par mesar och i flera generationer så har ett par talgoxar alltid bott i en av holkarna på deras tomt. Ibland så byts de ju såklart ut av naturliga orsaker men i år har någoing hänt med hanen i paret. De började säsongen som vanligt och nu när det var dags att häcka valde de ut den vanlig holken närmast huset att bygga bo i. Allting verkade frid& fröjd tills för tre dagar sedan då vi gjorde den sista observationen av Putte som vi kallar hanen. Sedan sa pappa att Pippi (som vi kallar honan för) verkade flyga ensam till holken för att mata ungarna. Jag hade spanet på när jag var där på besök i helgen och mycket riktigt så kunde jag slå fast att pappas misstankar verar stämma, Någoting måste ha hänt med Pippis make men vad...ja det kan vi ju bara gissa oss fram till. Endera har han blivit tagen av någon katt eller fallit offer för en rovfågel för vi tror inte att de här fåglarna är så gamla utan de är nog max inne på sitt andra eller tredje år. Nu har någoting uppenbarligen dock hänt med hanen så pappa har fåttt rycka in som extremorfar åt den hungriga kullen. Annars brukar han ju trappa ner på matningen under sommarhalvåret men Pippi är en väldigt flirig gäst vid brädan just nu, det tror jag det då hon har många munnar att mätta ! Annars så brukar ju småfåglarna hjälpas åt med skötseln av familjen så då får vi göra vad vi kan för att hon ska kunna föda upp ungarna ändå. Fast på ett sätt är det otroligt att hon stannar kvar som ensam föräldrer men instinkterna är väl så starka att hon inte bara kan överge de små liven heller.
 
Det hände för oss ett år med en svart/vit flugsnappare som lät sin avkomma svälta ihjäl sedan honan hade försvunnit men kanske har olika fågelarter skillnader i ekologin? Så måste det vara, Talgoxen tycks i alla fall vara väldigt lojal men det är alltså inte den svart/vita flugsnapparen som kan ha flera fruar inkvarterade i grannskapet.Synd på en sådan fin skönsångare.
Vidare så var vi även med om  det en sommar att en sädesärlshane blev ensam i föräldrarnas grannskap men till och med han hade bättre känsla för föräldrarskapet än ovanämnda kanalje.Det var faktiskt riktigt rörande att se hur ungarna jagade honom fram och tillbaka över gräset! 
 
 

Morsning på er!

Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit på min lilla blogg.
Isag är det morsdag och jag har såklart varit hem till föräldrarna och firat. Det blev kanske inte att jag gav henne så mycket mer än ett par lotter och en chokladask men det viktigaste är väl den andra samvaron som man får under årets alla andra dagar och all den uppskattningen som man kan visa i vardagen tycker jag.
Sedan så är det ju alltid tradition åtminstone för mig att bänka mig framför TVn när det vankas Elitlopet. Fast jag vet inte riktigt vad jag ska säga än om årets upplaga, Gattis till Ringostarr Trebb, men med vilken fart Propulsion kom över upploppet! och mni personliga favorit nämligen Nadal Broline visade åter att om det bara stämmer är han med i de där klasserna, han som blivit utskrattad så många gånger för sin kantiga stil. Nu blev han trea i sitt försök och femma senare finalen! Så helt ute och cyklade var jag ju inte när jag sa att Nadalen måste man alltid se upp med! 
Det som hände i första försöket var bara cirkus däremot. Visst var fransosen Bold Eagle överladdad och han kanske hade galopperat i alla fall men på det här viset som det blev kändes det bara fel allltihopa. Om alla verkligen inte hade hört signalen för omstart varför fälldr de då ner vingarna innan alla hästar hunnit tillbaka till sina postitioner ? Nej det tyckte jag kändes konstigt och taskig för de som fick trava 500 meter extra. Inte så konstigt att tränaren tvekar på att starta i Norden igen. Så skulle nog de flest reagerat om man tog på sig hans skor, nu när de hade haft ett år på sig med förberedelser igen också blir det bara pannkaka.Samtidigt så är hästar inga maskiner utan de är i allra högsta grad levande djur, men den där missen av startpersonalen kostade nog för fler ekipage som ananrs hade velat blanda sig i leken som den långväga gästen Maori Times
Hoppas att mäster Stig H ger henne en ny chans att visa vad hon kan för nu fick hon ju knappt mer än visa sig på banan.
Också har jag suttit ute och bevakat fågalholkar. Nu vet vi att det i föräldrarnas trädgård bor, en familj blåesar, en familj talgoxar(honan har dock blivit ensamstående som det verkar) samt att flugsnapparen sjunger för fulla muggar just nu.
Blåmesen vid sin holk.
Flugsnapparen som gäckar mig i år.
I Trast you

Hallojsan!

Nej jag tror inte att det var mig som polisen var ute och letade efter idag när deras helikopter passerade föräldrarnas hus där jag för tillfället befinner mig. Den flög över hela tre gånger under eftermiddagen!
Fast jag hittade ingen vidare information om att det skulle ha hänt någoting även fast jag kollade både den lokala tidningen och slog på radion som ju brukar meddela om det är någon som har försvunnit. Kan dock tänka mig att så kan vara fallet då det finns både ett äldreboende och ett omsorgsboende i närheten. Hoppas att de hittar vederbörande oskadd i sådana fall och att ingenting annat har hänt fast då borde det väl vara mer pådrag också.
Fast man blir ju ändfå fundersam , speciellt då det inte står någoting.
Annars så hade jag föresatt mig att lyckas fota den Svart/vita flugsnapparenn ,fast indivden som bor här i år är visst lite för skygg. Den som bor hos mig i staden och brukar istället sitta och sjunga på morgonkvisten men han var ju helt tyst idag så jag vet inte om han har hittat en hona, eller om han bara har bytt ställe att sitta på.
Man kan ju aldrig riktigt veta med fjäderfäna, men är man ute efter en viss art finns det andra som kan rädda dagen åt en.
Talgoxen har bott in sig ordentligt
Likaså blåmesen som flyttat in i grannholken. 
 
Pappa berättade att han inte hade sett till nötväckan på länge , men knappt hade han sagt det förän det satt en välbekant uppenbarelse och drack på kanten av fågelbadet. Kom den bara för att dem hörde att jag var hemma på besök?
 
 

Hallojsan!

Hejsan svejsan på er alla ni som klickat er in just hit till min lilla blogg. Om ni brukar kolla in hit har ni säkert märkt att det gått ett bra tag sedan jag författade några rader här senast. Det brukar av någon anledning hända mig varje år inför sommaren, att jag får mindre lust att göra uppdateringar på bloggen, Fast det kanske hänger ihop med att jag försöker vara ute så mycket jag kan med men nu har jag ju fått ta det lite lugnare i år än vad jag brukar.Är dock ändå ute och går lite grann och håller igång men sedan gör jag mycket annat med som gör att jag kanske inte har prioriterat att skriva här. Jag spelar Sims 4, ser på tv, skriver, leker med Theodor och pysslar på med mindre hobbyprojekt förutom de vanliga sakerna som jag håller flytande också hoppas jag på att måendet vänder så att jag kan ta upp de där andra trådarna.

Skulle fota svart/vita flugnspparen idag var det tänkt. Tog med mig skrivblocket, kameran och dricka ut och satte mig vid det vanliga bordet i skuggan. Skissade lite en stund när den ena av husets vaktmästare kom och satte sig för en paus vid det andra bordet. I samma stund så tystnade alla fåglarna och det blev tyst. Trodde det var kört . Han gick in men jag satt kvar en stund till och precis då jag packat ihop så landade denna skata en bit bort på gräsmattan. Jag tror inte att den såg mig, för den var helt oberörd från början där den gick runt. 
Så jag fick snabbt upp kameran och lyckades fota några fina bilder innan den upptäckte mig och fick bråttom att ta till flykten. Kråkfåglar är faktiskt inte helt enkla att få på korn ändå för de är så otroligt vaksamma av sig!
Fast  jag tyckte det var väldigt roligt då den vågade sig så långt fram som den gjorde, så nära en skata har jag nog inte varit sedan vi hade ett bofast par på bakgråden och det är ju några år sedan! Så nu ser ni varför jag måste ha sele på min lilla guldklimp när han är ute och går i spenaten. Klart ibland så fungerar det ju utan med, men säkrast är i alla fall att ta med både den och transportburen så att ingen får för sig att han är en middagsbit!
 
 

Hejsan. eller moff på er!

Idag är det jingen annan än,jag Theodor som bestämmer vad som ska skrivas här på bloggen. Eller rättare sagt så är det matte som författar medan jag piper och uttrycker min åsikt så att hon väljer rätt ord. Man kallas väl inte Theodor Kallifatides , inte för inte heller.
Hur som helst så måste ni få se vad jag har kommit på under de senate veckorna.
Matte kliar sig i huvudet och undrar vad som har hänt men jag har bestämt mig för att åtminstone tillfälligt sova ute och tillbringa mer tid i klätterhuset. Jag menar har man två bostäder i buren så är det ju dumt att inte utnyttja båda två, i väntan på att det ska bli så varmt ute att matte kanske tar hem min sommarstuga. Ja, jag har faktiskt fått göra bort premiären ute i spenaten med men det var nog i lite kallaste laget så det blev ingen lång stund utan bara då solen låg på som mest och värmde marken.
Enlgit vad jag har hört så blir det dock finare väder till veckan så har man tur kanske man får komma ut då igen om inte mattes grannar  fiskmåsarna syns till förstås. Nog för att hon gillar dem, men jag blir livrädd varje gång de dyker upp för de kan ju faktiskt få för sig att jag är deras lunch! Tur att matte är med jämt och passar mig för ananr skulle jag nog sätta mig i klistret väldigt lätt men världen är ju så spännande för ett litet guldkorn som mig.
 
Tittut!
Vad tror ni ska jag kanske bosätta mgi permanent i ärmen på mattes tröja ? Då måstr hon gå runt och bära på mig hela dagarna.
 
 
 
 
 
 
 

Hur mås det?

Hejsan, hallå på er alla ni läsare som klickat er tillbaka in hit idag för att se efter om jag har fått hit några nya rader och det är i alla fall min tanke. Att det ska bli ett inlägg till sist av alla mina tankar och ord. Idag är det lite gråmulet väder här och det ser väl ut att kunna börja regna vilken stund som helst men jag har ändå varit ute och försökt röra lite på mig trots allt. Hur som haver så har dessa två grannar anlänt för årets häckning.
Hörde dem för några dagar sedan och har sett dem  landa utanför fönstret men alltså först nu var det läge för mig att fotografera dem, men jag tänkte att jag var tvungen att passa på att gå en liten sväng med kameran eftersom det var uppehållsväder. Hur som helst vill jag ta upp frågan om måsfåglar igen. Inte minst sedan jag blev fögrymmad häromveckan då det pratades om dem på radion, P4 Västernorrland och den ena av de två programledarna ironiskt sa att man borde skjuta dem allihopa.
Jag förstår inte hur man kan uttrycka sig på ett sådant sätt. För även om man kan uppleva måsar som störande när de försöker försvara sina boplatser eller ungarna som är borymmare så får väl inte gemene man ge sig på fåglarna för den sakens skull och vem försvarar inte sina barn ??
Nej ursch för de som har den inställningen alltså. Det värsta var väl hur de fortsatte skämta om det och skrattade åt mina åsikter när jag försökte förklara måsfåglarnas viktiga roll i naturen på ett lungt och pedagogiskt vis samtidigt som jag försökte låta bli att bli arg när det inflikades " Om man inte får skämta om måsar, vad får man då skämts om"?"
För visst pratade den ena programledaren om att man MÅSTE kunna samexistera men det är väl just det vi människor är dåliga på ibland. I alla fall den del av oss som tror att det går bra att bara skjuta av fåglar hur som helst. Då kände jag hur ilskan kokade i mg. Fast jag kanske är bortskämd med som bor i ett hus med häckande fiskmåsar på taket? Ja jag tror det, för det är så spännande att kunna följa dem varje år på nära håll och se hur hårt de sliter för att försöka föda upp en kull. Efter två år med missflyt så hoppas jag åtminstone på att årets häckning ska få bli lyckad när den kommer igång!
Ifjol hade de en liten kull med bara två ungar. Den ena försvann tidigt medan den här andra knappt han bli flygfärdig förän någon dåre fick för sig att ta livet av den genom att gasa med bilen uppför baclen. Som tur var, var jag inte hemma men de som hade sett det sa att det var rena avrättningen! Så i år funderar jag på om man ska gå dit och måla ett måsövergångsställe till dem. I synnherhet sedan bussarna har börjat gå den vägen med, men jag tycker att en mås är en så pass stor fågel att den borde man hinna se när den sitter på vägen!
Ungfåglarna är faktiskt väldigt orädda av sig ibland, men då kan man ju lära känna arten ännu närmare genom att studera deras beteenden istället för att klaga som vissa gör. Det finns faktiskt också enkla anledningar som gör att de söker sig till städer eller åkrar på landet. I takt med att fiskenäringen kanske minskar och man blir allt mer effektiv på att ta hand om avskrädet därifrån så måste måsfåglarna söka sig till andra ställen där de kan passa in. För är det någoting som måsar har så är det bra syn och de är väldigt intilligenta med.
Så då blir det ju lätt för dem att hänga i städerna och spana efter sopor &annat gott. Dessutom så finns det gott om platta hustak som blir alldeles utmärkta ställen att bygga sitt bo på. Nej, jag tror helt enkelt på att det är vi som får vänja oss vid att de finns där, i synnnerhet om man bor vid havet då är sjöfåglarna bara ett naturligt inslag i vardagen precis som vilka andra fåglar som helst!
 
 
 
 
 

Hejsan igen!

 
 
Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit till min lilla blogg för att se efter om det har hänt någonting nytt. Eller så kanske några av er besöker mitt lilla ställe på nätet för allra första gången. Oavsett så hoppas jag att ni alla ska hitta någonting som gör att ni tycker att bloggen är tillräckligt intressant för att ni ska vilja fortsätta läsa den.Idag så åt jag lunch och kände efter, men till sist bestämde jag mig för att försöka gå en promenad trots allt. Det var lite gråmulet men jag tog ändå med mig kamera, en liten flaska Loka-Citron och satte kurs mot hamnen. Trodde inte jag skulle ha turen med migutan det såg ut att bli en lite sådär gråmulen dag.
Kustbevakningens båt låg inne vid kajen , men eftersom gångvägen var avstäng vågade jag inte gå hela vägen runt, utan jag gick åt andra hållet istället. Det var full hals på samtliga måsfåglar.Både fiskmås &skrattmåsarna satt på isen och sjöng för full hals, ja skrattmåsarna var till och med så våryra att de hade börjat dansa på den isbelagda grusplanen en bit bort. Allt för att hitta igen sin partner från föregående år , eller att försöka få tag på en ny.
Så jag lyssnade på deras konsert en stund innan jag gick vidare för att kolla av resten av sträckan.
Som sagt isen ligger fortfarande kvar bra mycket på fjärden.
Storskraken hade visst anlänt men tyckte inte om då jag kom för nära bron, eller om det var någoting annat som skrämde upp honom. Så närmare än så här kmo jag inte idag. Sjöfåglar och vår= lättskrämda.
Först hörde jag någoting bland stenarna, sedan såg jag att det flaxade till så jag gick närmare för att kolla vad det var och då satt den lilla kvicka Stenskvättan där och såg aningens frusen ut.
Årets första tussilago hade tittat upp på strandkanten.
Precis som jag kände att jag hade fått nog och var på väg att gå hem så kom äkta paret gräsand flygande och landade i kanotrännan, hm de kanske hade hört att jag frågat efter dem ? de flög på så låg höjd över den närbelägna lekplatsen att det till och med gick att höra deras vingslag & en pojke som satt i en klätterställning såg frågsam ut sedan de dragit förbi. Fast när jag letade upp fåglarna så hörde jag hur killgänget skrattade och gjorde sig lustiga över fåglarna, alltså vad är det med en del unga killar och djur ?
Jag förflyttade mig längs kanten på rännnan, satte mig på huk så att änderna skulle bli tryggs med att jag var där sedan fotade jag på och småpratade med dem och till sist så var åtminstone hanen så säker att han både kunde leta mat 
Samt putsa fjädrarna i i min närhet.
Fast han höll ändå ett öga på när jag förflyttade mig och ibland pratade han med sin fru när han tyckte att hon kommit för långt bort, eller låg för nära mig.
Fast jag måste ju få säga hur fina drakarna är nu på våren med sina speldräkter! Ändå pratas det så mycket om tex den asiatiska  mandarinanden som från att ha funnits på några få ställen nu förekommer lite varstans som det kan verka, då vi har inhemska arter som är minst lika vackra ta till exempel just gräsand eller varför inte den lilla krickan ?
Jag gillar nog visserligen alla sorterrs fåglar , inklusive måsfåglar och kråkfåglar som förargar många andra men jaag vet inte vad man ska tycka om de där parkrymlingarna egentligen, eller fåglar som hästammar från sådana. Fast en sak är åtminstone bra med mandarinen och det är att den inte kan korsa sig med någon av våra inhemska arter och bilda hybrider.
Den har nämligen olika antal kromosomer som våra innhemska änder, så därför kan de inte få fram någon livsduglig avkomma tillsammans &skulle de mot förmodan lyckas så skulle denna i sin tur förmodligen bli steril. Det kanske låter krångligt men i själva verket är det inte heller det, åtminstone inte för den som är intresserad och vill lära sig.Sedan kan man undra vaför man inte vill ha hit den, men det är en fågel som egentligen lever vilt borta i Östasien och alltså ingår den inte i vår naturligs fauna precis som mårdhunden.
 
 
 
 

Hejsan svejsan!

Hejsan på er alla ni läsare som kikar in hit och har vägarna förbi min lilla blogg. Nu har jag faktiskt inte skrivit på ett bra tag utan jag har mestadels tagit det lugnt, legat i soffan &sparat min energi genom att plöja igenom åtta säsonger av McLeods döttrar. Ville ju försöka titta mig igenom hela den här gången och nu är jag alltså äntligen klar. Fy..att den skulle vara så här bra alltså. Saknar den ju på riktigt på TV, kanske skulle vara läge att den visas i repris nu när man har börjat beta av Doktorn Kan Komma. Ja australiensarna kunde verkligen göra bra serier helt enkelt, det är så tydligt när man ser de där gamla favoriterna. De hade helt enkelt allt! Medan mycket anant som visas på TV bara faller platt, men inte de där gamla klassikerna inte. Fast jag är inte så sugen på en remake av den för trots att det skulle ha varit roligt att få följa några av karaktärerna lite längre så kanske de ändå slutade medan serien var som bäst, innan den hann med att bli allt för urvattnad och blek i handlingen. Så jag är ändå glad att få ha den på DVD för då kan jag ju se den när jag vill även om vissa avsnitt krånglar och hoppar så kmomer man ju snabbt in i handlingen igen på nästa.
Sedan vill jag skriva om en till sak som hände mig idag då jag startade upp datorn och loggade in på Facebook. Hittade en bild på Theodor i en gnagargrupp, ja eller på en hhamster som var identiskt lika. Vi började skriva lite med varandra men ju mer jag tittade på bilden dessto mer insåg jag ju att den var stulen. Det enda som var gjort med den var att den var lite beskuren. men det var alltså den enda skillnaden. Hur som helst rapporterade jag det vidare till admin för gruppen som trodde på mig, jag menar två hamstrar kan omöjligen vara så identiskt lika,ha samma golv som bakrund, sitta på samma sätt eller ha sammma leksaker.Det var för många indicer helt enkelt och jag avskyr det. Visst kan man få låna bilder av mig om man frågar snällt men jag vill ju INTE att man tar dem utan lov och framför allt inte att man påstår saker om djuret som inte stämmer. Nog för att jag gjorde något liknande då jag gick på högstadiet & inte visste bättre när jag lånade saker till ett sk Internetstall som jag och en kompis drev men samtidigt tog jag ju bort de bilderna sedan och lärde mig av mitt misstag att aldrig göra om det. Liknande problem har ju även förekommit på stallet.se med fotografer som fått bilder stulna och en del hr till och med bytt ut copyright och suddat ut vattenmärkningar men jag tycker det ska ha blivt bättre numera eftersom det pratats mer om reglerna sedan dess. Fast ibland kanske de behövs förtydligas ännu mer och pratas om internetkunskap i skolan men det är ju liknande regler som gäller överallt egentligen, mitt är mitt och ditt är ditt. Det är väl ingenting som är konstigt och svårt att förstå ?
 

En småsak

Hejsan på er alla ni läsare som har valt att titta in på min lilla blogg just idag för att kolla om jag har skrivit någonting nytt på sitone. Dock så har det nästan gått en vecka igen innan jag kände att det åter var dags att skriva några rader så ni får någonting att läa. Måste delvis passa på att visa upp min senaste teckning som jag har gjort färdigt, började som vanligt skissa framför TVn igen och då blev resultatet detta.
Sedan måste jag fundera över en sak då jag läste det, kaniner ska visst inte räknas som gnagare längre utan de ska räknas som hardjur men vad är det egentligen för skillnad på dessa två ordningar elelr hur man nu ska välja att katalogisera dem. Dessutom så delar ju kaninerna fortfarande mer med det övriga släktet gnagare än med sina vilda kusiner hararna vilket gör att det bara blir än mer förvirrat eftersom skillnaderna mellan dem är så små, för att ibland inte säga hårfina och de stämmer ju inte alltd heller, för enligt det jag läser om så ska se ut såhär.
 
  • Gnagare har två framtänder i överkäken, hardjur har fyra.
  • Gnagarna för käkarna upp och ned när de tuggar, medan hardjuren för dem i sidled.
  • Gnagarna har 3-5 kindtänder per överkäkshalva medan hardjuren har 6.
  • Gnagarna har fem tår på baktassarna, medan hardjuren har fyra.
Hur många tänder har egentligen en syriansk hamster, jo av det jag har lärt mig har de totalt fyra, alltså två uppe och två nere  men vad ska man då placera in dem i för grupp. Jo de hör väl till gnagarna i alla fall, sedan finna det ju vissa olikheter med som gör att kaninerna har mer gemensamt med marsvinen , då de båda är växtätare och hur förklarar man kapybaran storlek ? Den är ju v faktiskt ärldens största gnagare och lever i sydamerika så nog måste grupperna åtminstone vara väldigt närbesläktade med varandra och dp ör det kanske inte så konstigt om man väljer att fortsätta se på kaninen som en gnagare heller för oftast brukar de ju räknas in i samma grupp av smådjur som just marsvimråttor och hamstrar.

Turen på rätt sida

Ibland så kan man ha turen med sig. Det gällde mig idag när allting stämde så jag kunde gå ut och ta mig en liten promenad medan solen sken och gradantalet var på rätt sida med för tekniken skull .Har ju kanske blivit lite mer nojig med systemkameran efter det jag läste men jag vet ju hur känsliga batterierna brukar vara när det är kallt ute och hur fort de laddar ur. så är det mycket mer än nollgradigt brukar jag inte ge mig längre. Idag visade temometern däremot bara på -4 grader så då var det bäst att passa på att gå och lägga sig på lur &försöka få till några bra kort på de där övervintrande duvorna.Hitills har de ju dragit mig vid näsan och bara suttit uppe på taket mer eller mindre och betraktat mig på säkert avstånd. Fast efter det här vet jag, det kanske är så här man ska göra för att få tag i bilder.Dels ska man gå ut lite tidigare om det är bra tempratur ute vill säga och inte oväder, sedan ska man ladda alla batterierna och helst ta med sig en stol också så man kan parkera på uppfarten, nu stod jag aldrig är i dag eftersom jag var rädd för vad de som gicl förbi skulle säga elelr att de som bodde i huset skulle komma ut och undra vad jag pysslade med men hade jag gjort det kanske jag hade fått bättre sikt mot fågelbordet fast nu fick jag ju ändå till fina bilder så jag är mer än nöjd!
Så började det idag med och de verkade minst sagt svårflörtade igen.
Men jag hade inga planer på att ge upp i första taget, för säkerhetskull så hade jag även tagit med mig ett extra batteri.
Bäst vad det är då jag står där och spanar efter duvorna hör jag ett bekant smackade läta från trädet och vad får jag syn på då om inte den här lilla gynnaren som inte är helt bekväm med min närvaro, för trots att den vistas mitt inne i stan är det ju ändå ett vilt inslag i tillvaron.
Jag ser till att ha is i magen och ställer mig på ett annat ställe en bit ifrån och pratar med den, Efter ett tag sänker den garden och börjar äta avlappnat.
Fast den har hela tiden koll på vart jag står någonstans och så fort det passerar ndra gåntrafikanter förbi plasen så skuttar den uppför trädstammen och försvinnner för att vara tillbaka på en liten stund.
Duvorna har god uppsikt från hustaken.
Ser två gråsparvshonor som bråkar men hinner inte med att få själva slagsmålet på bild men trycker ändå av en intervall och får till denna bild av en slump
Efter det så har ekorren vågat sig ner igen då trafiken på gångbanan har blivit lite lugnare.
Talgoxarna är förstås alltid lika nyfikna och måste kolla in vd man är för en lustig prick
Medan ekorren är mer intresserad av ätt äta.
Lite ofint att vända ryggen till men vilka små balanskonstnärer de är!
 
 
Till sist så vågade även stadsduvorna sig ner och det var ju faktiskt dem jag gått ut för att fota men det var ju nära att ekorren stal showen som gnagare oftast gör.
Fast jag menar det...de är ju så söta och påminner mig om Theodor,känner så igen den där vakna uppsynen.
Så jag fick försöka fota duvorna när de befann sig nere på marken samtidigt som jag höll på att bekanta mig med ekorren. Ja jag brukar ju försöka lära mig att tolka dem ute hos föräldrarna som alltid har ett par på plats vid sin matning, men det är bara andra gången jag ser en inne i stan,ekorre alltså men farorna är ju betydligt fler är med så jag hoppas den lilla krabaten klarar sig.
Försökte fånga duvornas vackra skimrande nyanser i solskenet, men det gick ju sådär...
Fast jag fick ju åtminstone till några bilder på dem , men lätt var det inte för vid minsta lilla rörelse som gjorde att överiga gångare kom för nära flög de tillbaka upp och satte sig på taken.
Det går ju att få till fina bilder då med när de sitter och bröstar upp sig.
Till sist tror jag ändå att jag fick till  en fin bild på färgprakten, inte så pjåkigt för att vara en helt vanlig stadsdyva faktiskt!
Men nog såg det ut som de hade det lite kallt om fötterna ändå..och precis då jag skulle gå kvittrade det till i buskaget vid sidan om min fotoplats så jag tittade efter lite mer noga och vad får jag syn på bland barren ?
Jo den här lilla kavata gråsparsvshanen sitter alltså och kollar in mig där bland grenana. Kul att de finns kvar inne i stan men bara fem kilometer bort hos mina föräldrar finns det inte en enda längre. Fast de är visst betydligt känsligare än pilfinkarna för störningar men det känns ju ändå lite konstigt med sådana lokala skillnader.
 
 
 

Rödluvan och vargen

Med den rubriken väljer jag att påbörja skrivandet av dagens inlägg här på bloggen. Hade först tänkt se på dagens skidskyttetävlingar från OS men det har visst blåst bort i Korea där det alltså verkar som om vinden fortsätter ställa till det men säkerheten går såklart först också är det ju bra om det är rättvisa förhållanden när man ska köra! Fast nog om detta nu till någonting helt annat nämligen en sak som jag reagerade väldigt mycket på då jag hörde den på TV häromdagen. En reporter pratade med allas vår Guld-Stina Nilsson och hon erkände att hon var rädd för att möta djur när hon är ute och springer i naturen &därför så har hon alltid musik på i öronen. Är det inte just då, när man är som minst uppmärksam på skogen runt en som man oftast träffar på dem med ? I alla fall så fortsatte reportern att fråga henne vilka djur hon var mest rädd för och då svarade hon såklart björn och varg. Kom det en varg tänkte hon hinna klättra upp i ett träd medan det var mer oklart vad hon skulle göra om det kom en björn. Tyckte att det svaret från henne var närmast på lågstadienivå. Visserligen så känner jag mig lagom bekväm själv vid tanken på att möta björn där ute men då ska man också komma ihåg att i de flesta fall när det går riktigt illa när folk stöter på dem så är det oftast jägare som hamnar i klistret på grund av att hunden är den utlösande faktorn när den springer tillbaka till husse/matte. Om rovdjuren nu vore så farliga som vissa media försöker få det att framstå varför hör man då inte talas om fler incidenter med vanliga motionärer/friluftsfolk som råkar på dem, nej kanske för att i de allra flesta fall så vill djuren råka på oss precis lika lite som vi vill träffa på dem men ibland så korsar ju våra vägar ändå varandra men för det mesta så har vi tur om vi får se spåren efter dem när vi är ute och rör på oss. Dessutom brer vi bara ut oss mer och mer medan djuren får allt mindre yta att leva på så då kanske det inte heller är märkligt om vi ser till dem mer under vissa perioder på året, tex nu under vintern söker sig ju deras naturliga bytesdjur sig också närmare bebodda trakter och då följer rovdjuren efter. men för det verkar det finnas lite förståelse överlag då det i vissa fall verkar räcka med att de visar sig för att man ska få till §28. Det måste klassas som ett väldigt stort misslyckande, för det konstiga är att när man hör folk från andra länder som har betydligt mycket mer rovdjur än oss så verkar även gemene man mycket mer accepterande, till och med bönderna som faktiskt verkar kunna leva sida vid sida med dessa fantastiska djur i ett någorlunda fridfullt förhållande mycket tack vare boskapshundarna som kulle kunna används mer även här i förebyggande syfte. Varför är det så svårt att få till det här? Det har jag alltid grubblat över. Visst innebär det kanske merjobb att ha regelbunden uppsikt över sina tamdjur och en sak som ständigt återkommer förutom konflikten varg-jakthund är ju den brännpunkten om fårbönder som inte verkar bry sig om att se till att ha fulllgod stängsling. Är man mån om sina djur är väl det en sak som inte borde vara så svårt att lösa då många kommuner faktiskt delar ut bidrag för den som skaffar RAS? Så glad att fåren som sedan ett par år betar några veckkor under sommaren en bit från mina föräldrar verkar ha seriösa ägare som bryr sig. Nu har vi ju inte varg här i mina trakter men så väl lodjur som räv och björn. Fast lite undrar jag hur de tänkte då de valde att sätta dit flocken mitt i ett strövområde men det är ju en annan fråga. Nu tillbaka till själva kärnan i inlägget.
Om man ska gå ut i naturen och vara rädd då skulle man ju även få vara panikslagen så fort man såg en älg, som faktiskt är det djur som skadar flest människor årligen men jag tror det är samma även här. Allt fler människor lever i städerna och alla barn har inte föräldrar som kan föra kunskapen om djuren vidarre och det glappet lär ju bara öka om man inte tar tag i saken och börjar lära ut mer om naturen igen i skolorna. Man pratar ju så mycket om teknik och kunskapsklyftor, att allt färre barn läser böcker osv. men ja skulle man inte kunna bryta denna nedåtgående spiral om man bara ville ?
För vi är faktiskt inte ensamma på jorden utan allting hänger ihop i ett kretslopp, så enkelt är det och varje art har sin unika funktion att fylla, så också rovdjuren som ju bara följer sina naturliga instinkter till skillnad från oss människor som har fått förmågan att tänka men iband så verkar det ju faktiskt som att djuren är smarare än en del av oss,

RSS 2.0