Tänk vilken tid
Tänk vilken tid det tar att vänja sig vid tystnaden här hemma.
Fast det kanske även är första gången som det blir tomt för en längre tid då jag inte kommer att ha något guldkorn som springer i hjulet på ett tag Det känns märkligt på samma gång som det även var skönt och jag kan känna en lättnad över att han till sist fick somna in eftersom han var sjuk och bara blev allt sämre mot slutet. Det är bara det att det blir så väldigt tomt då man är van vid att höra de där små ljuden. Nu tror man sig höra dem men då man tittar mot bordet där buren stod finns ingenting kvar, så när som på hans fina namnskylt som jag ju gjorde åt honom och tårarna kan komma lite när som helst, när jag mnist anar det då jag tänker på honom men det är ju bara första veckan utan husdjur ännu så då måste man väl ändå få lovtill att gråta och vara ledsen?
Sedan har jag svårt att riktigt förstå mig på de som säger saker som :Du borde ha ett husdjur som lever lite längre.Guldhamstrar är på alla sätt underbara och visst de kanske inte lever så länge men man får sådan glädje tillbaka av dem! Det tror jag är svårt att förstå för de som inte har provat på eller egnagerat sig i smådjur själva men min lilla grabb han hade ju verkligen en underbar personlighet och minst sagt så var han egen av sig men det gjorde honom till den fantastiska hamster som han var.
Fast nu skullle jag inte bara skriva om Theodor idag utan jag hade egentligen tänkt skriva om någonting helt annat efter att ha sett en intressant artikel på Aftonbladet. Jag är visserligen hajbiten som en del av er kanske redan känner till men det här tycler jag verkar vara minst sagt vädligt dumdristigt gjort.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/A2aB2r/enorm-vithaj-simmade-med-dykare-vid-hawaii?fbclid=IwAR2yS6HPxa74Dxli6Jbbif3XSlKHp2Lmpq2DinGxDG7JtXH0OmmXtIepp2c, varför ska man alls behöva simma så nära att man rör vid djuret? Sett det upprepade gånger de senaste tiden i liknande fall med bland annat späckhuggare och valhajar där dykare inte har legat många meter bort från djuret. Jag tycker någonstans att det borde bygga på repekt,speciellt när det är frågan om ett så pass stort rovdjur som en vithaj och även om riskerna kan vara mindre kring en dräktig hona tycker jag ändå inte det är så värst klokt av dem att gå ner i vattnet just då. För med djur vet man inte, det kan tvärvända på tre sekunder beroende på vilket humör de är på för stunden & då tivlar jag på att man vill vara i vägen för en vithajt som väger några ton. Sedan kanske ni minns det tragiska fallet borta i Asien där en turist drog upp en delfinunge ur havet för att få en selfie, eller varför inte även nämna fallet här hemma där en ung man i 20-års ålders tryckte upp mobilkameran i mulen på en älg och sedan gick ut i media och påstod: Jag visste inte att den var vild!
Varför är det uppenbarligen så svårt för vissa att faktiskt respektera djur? Eller så kanske både hemmen och skolan har misslyckats med att lära ut saker, men man får ju så mycket tillbaka av att studera dem & man kan faktiskt göra det utan att i onödan tänja på några gränser.
Är fortfarande så stolt över detta foto som jag lyckades med på sångsvanen. Såg att den låg där utanför vassen, smög mig på huk ner längs strandkanten då jag visste att boet var i närheten och slog mig ner på en gammal murken trädstam. Den lyfte på huvudet för att kolla in mig men låg lungt kvar när jag börjde prata med den.Sedan så återgick den till att födosöka med huvudet under vattenytan då den förvissat sig om att jag inte utgjorde något hot. Orolig blev den först då det kom andra gångtrafikanter efter stigen som hade med sig lösspringande hundar men då de hade passerat så var den tillbaka efter en stund och den var fortfarande inte det minsta störd över att jag satt där och tittade. Så visst går det att att få till fina bilder på en svan utan att man behöver mata in dem i någon parkdam, för det är dessutom oftaden trängseln som uppstår där som skapar aggressionerna.
Skrakarna är inte bara vackrafåglar att se på utan de är även tydliga i sitt kroppspråk och drar sig inte för att visa när man kommit för nära inpå, men då vet man när det är dags att dra sig tillbaka.
Sedan så är en av mina favoritfåglar faktiskt just storskraken,kanske för att jag sett hur när man kan få komma dem om man bara visar att man inte utgör ett hot .Såg någoting komma simmandes uppe i ån som delat landskapet vid sjön i ett delta när jag var ute på en längre promenad. Trodde föst att det var en knipa men så gled den allt närmare mig och jag blev medveten om att det var en skrake.Eftersom jag sett lite hur de brukar göra var jag först lite tveksam över att ha den så nära men jag satte mig ner på huk på gångstigen&försäkrade den om att det gick bra att simma förbi. När jag satt där så fick jag även syn på honan som ävem hon kom glidande på vattenytan en liten bit upp.Hanen väntade in sin fru också simmade de så fint förbi mig där jag satt med kameran.Det är vertkligen magi!
Nu har mattes lilla krigarhjärta somnat
Nu har mattes lilla krigarhjärta äntligen fått somna in. Jag hade det på känn redan igår kväll då han verkade blivt så mycket sämre men någonting annat var ju inte att vänta, jag förstod det redan när jag märkte den där första knölen innan jul. Tänk att man kan bli så fäst vid ett litet djur men man får ju så mycket tillbaka när man har de små liven hos sig& nu kommer det att bli sådär jobbigt tomt ett tag framöver då jag måste prioritera min egen hälsa men oj vad jag kommer att sakna mitt lilla guldkorn och tårarna rinner när jag tänker på alla de där äventyren han hittade på& gladde mig med men det var sådan han var och hanväntade faktiskt med att släppa taget tills jag fick titta till honom nu på morgonkvisten men nu är han alltså borta och en stjärna till har tänts på himlen om man vill tro på det,
Jag kunde i alla fall inte fått en bättre hamster eller hittat en sång som passade honom mer:
Titanic
Vill ni läsa mer om den verkliga båten så rekommenderar jag "Sagoskeppet" av Claes Göran Wetterholm!För övrigt så gillar jag inte heller tanken på att privatpersoner nu , från i sommar ska kunna resa ner till vraket, visserligen tillsammans med forskare i en liten undervattensfarkost men ändå det är fortfarande en gravplats! Tänk om man låt säga om x antal år kommer på att man vill göra något liknande kring Estonia?Nej låt RMS Titanic få fortsätta vila i frid där hon ligger på havets botten. Hon kommer nog ändå aldrig riktigt att försvinna ur folks medvetanden även om man ibland kan fundera på om vi faktiskt har lärt oss någoting om säkerheten till sjöss.
Fick ont i magen för ett tag sedan när man på radion pratade med VD: n för Tallink som i samband med stormen Alfrida där det rapporterades om 14 meter höga vågor ute på havet fortsatte att låta rederiets färjor gå. Han motiverade det på två sätt, dels med passagerare som ville hem samt att han sa att deras båtar var så mycket större än Gotlandsfärjorna som ställdes in helt. Storleken spelar verkligen ingen som helst roll när man har med naturens krafter att göra!Inte ens Titanic visade ju sig vara osänkbar
Har själv åkt från Riga när det blåste så hårt att man fick lov till att ändra kurs & gå inskärs istället och det var verkligen ingen höjdare. Jag klarade mig visserligen från att kasta upp men jag drabbades ändå av sjösjukans yrsel, illamående och totala förvirring & det var ingen trevlig upplevelse det kan jag intyga och vi var många som slog pss ner i trappan på entrédäck där det gungade minst.Dessutom så hade man även bytt ut personalen som arbetade ombord. Säga vad man vill om att thailändare säkerligen både är serviceinriktade och att de har en stark tradition av att arbeta till sjöss men när jag tänker på det så här i efterhand blir jag faktiskt mest mörkrädd eftersom många av dem inte ens pratade engelska så man kunde göra sig förstådd! Det var verrkligen någoting som jag saknade från att tidigare ha åkt ett par gånger med Silja till Åbo. Visst kunde det vara olika bemötande även då, men man kände sig ändå alltid välkommen på ett helt annat sätt som jag inte upplevde sista gången! Hade man tur så kunde man dessutom få sig en underhållande lektion av städpersonalen som glatt visade hur fort man kan bädda en säng! och få det att se snyggt ut! Det kommer antaligen inte att glömma och det måste ha sett riktigt roligt ut då vi stod där och gapade som två fågelholkar.
