Aftonbladet skriver att det är en jättemiss
Det är jag nog faktiskt väldigt beredd på att hålla med om den här gången.
För som man kan läsa om i artikeln så är visst britterna till och med bättre på att klippa in autentiska fågelläten i långköraren " Morden i Midsommer".
Då blir det som nu skett ännu mer knepigt för kanal 5 att reda ut fortsättningen på.
Om någon nu bryr sig om det men det känns ju inte så trovärdigt när man gör det tokiga valet att klippa in bilder på en helt unik
art av örn som inte ens finns i Svergie. Hur kan man ens göra den stora missen, eller är det verkligen så att man har så lite koll på våra svenska rovfåglar?
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/kJx4lA/jattemissen-i-bergs-dromkak
Nej jag tycker inte att den förklaringen håller riktigt, för så mycket eller lite ska man väl ändå kunna så att man tydligt ska kunna se skillnad på dem
Jag fick ju syn på min första havsörn tidigare i somras vid en insjö , åtminstone så var det här första gången som jag fick se den, för mig på så nära håll när den fiskade. Min bror som varit på flera fiskeresor till Norge tyckte däremot att "min " havsörn såg liten ut på bilderna men då är det nog avståndet som luras, för jag hajjade riktigt till när den kom insvepandes över vattenytan och man såg tydligt även på det avståndet hur stor den var. Synd nog då att jag inte kunde stanna kvar längre på platsen, men man vet ju aldrig heller riktigt åt vilket håll som den flög sedan den hade ätit upp sitt byte.
Sedan slog den sig i godan ro ner vid vattenbrynet för att kalasa på fångsten och kråkorna satt bara vid sidan av och väntade på sin tur. Så nej jag tycker inte alls att det är lätt att förväxla den med den där amerikanska arten av örn som aldrig har vistats i Svergie utan vi har våra två svenska arter som är havsörn och kungsörn.Fast nu var det inte riktigt det här med örnar som jag hade tänkt skriva om den här gången , men jag blev ju bara tvungen att flika in det häreftersom till och med Aftonbladet har tagit upp det.Fast bara för att ingen ska råka ta fel, vi har inga vithövdade havsörnar som mor i skärgården!
Fast nu så tycker jag att vi går vidare istället.
Hade egentligen bara tänkt gå en liten promenad idag men eftersom nötkråkan inte var närvarande viid fågelbordet när jag gick förbi där och solen sken så fint nere på fjärden så ja , då drog jag iväg på en långpromenad ner runt kajen istället. Jag tycker vyn när man blickar in mot själva staden är så vacker.
Sedan så skulle jag kanske ha kommit ihåg att ta med mig motljusskyddet ut men såklart låg det ju kvar i byrålådan där hemma och då fick jag ändå försöka med att göra det bästa av situationen.
Fjärden låg verkligen kav lugn, blank som en spegel
Ibland så bröt solen igenom molnen och det skapade förtrollande fina vyer.
Sedan så fick lilla Ardent Quirrel åka med i ryggsäcken utifall att jag inte skulle dyka på någonting annat att fota, men det var väl även så att jag ville få ett tillfälle till att försöka få några fina kort på honom där ner
Fast ibland så spelade solen mig små spratt och jag fick verkligen skutta runt på stranden i min jakt på den där perfekta vinkeln att fota honom ur
Skam den som ger sig , för då jag hade hållit på ett tag så gick solen i moln och jag hittde igen den där lilla biten med drivved som jag använt mig av på foton med modellhästarna förut. Han passade perfekt in i miljön.
Så här blank låg vattenytan och det var bara små krusningar som syntes på den.
Det känns som det var länge sedan fjärden låg så här stilla, åtminstone så har den inte gjort det då jag gått förbi hamnen tidigare.
Gräsänderna är kvar ännu så länge, fast det känns verkligen som om de är sent ute så här i mitten snart av November men de stannar nog kvar kan jag tro fram tills dess att isen har börjat med att lägga sig.
Sedan så brukar jag ju kunna komma änderna rätt nära men på hösten och vårkanten är de verkligen mer reserverade av sig och då har man tur om man får komma på ett sådant avstånd att det överhuvudtaget går att fotografera dem. Jag satte mig ner på huk och väntade ut de här lite ändå kom jag inte närmare än så här, men så fort det kom andra gångtrafikanter och passerade oss så simamde de ju tillbaka iväg utåt från stranden.
Nej de tyckte väl helt enkelt att allt folk och alla hundar som rörde på sig där nere när de hade tänkt lägga sig och vila, var ett bottennapp helt enkelt!
Fast några foton fick jag i alla fall på dem och de verkade ha en väldigt fast renordning mellan sig, för när de simmade iväg så var det alltid den ena hanen som tog täten före de andra och när de stannade upp så var det alltid denna individ som först kollade in var jag stod någonstans på stranden. Så de hade lika bra koll på mig som jag hade på dem.
Koll på fotografen hade också kråkfåglarna som jag stötte på , på vägen hemåt. Ingen av dem ville riktigt visa upp sig utan de satt belåtna och dolde sig inne bland grenverket så nog är det fortfarande en utmaning att lyckas med att få fototillfällen av dem
Skatan var verkligen väl kamouflerad där den satt, fast skrattet röjde den och jag hann med att få den på bild innan den hoppade längre in bland grenarna.
Hejsan svejsan!
Idag så var det väldigt vitt utepå marken när man gläntade upp den ena persinnen sedan man hade lyckats med att ta sig upp ur sängen och det virvlade för en stund fortfarande runt snöflingor i luften.
Så jag tror visst att det går visst mot vinter, men det går inte fort inte och den här snön lär visst också försvinna då det ska bli plusgrader senare i veckan oich börja regna.
Det är så typiskt när man vill ha snö! Annars så tycker jag nog den största delen av snacket som kommer fram i media handlar om hur jobbig vintern är med all snöskottning osv. men då tycker jag man ska komma ihåg att det här även är årstiden då naturen går in i sin vila.
Dessutom så tycker jag faktiskt att vi nog egentligen ska vara väldigt glada som har våra fyra årstider, kolla bara hur det brinner just nu down under i Austrailen. där folk tvingas evakuera från sina hem Nej det är med säkerhet inte alls roligt att bo på ett sådant ställe heller, vi fick ju en liten försmak av det om ni minns den där sommaren för ett par år sedan när det blev sådär läskigt varmt här.
Det var inte lätt och då tänker jag ju inte bara på de där riskgrupperna som det pratades om, utan jag tror att de flesta tyckte att det blev jobbigt till sist.
Så nej , att hela tiden ha värme är inte heller bra då det kan leda till torka och en massa andra problem fast det borde vi ju redan vara medvetna om.
Som vanligt hade jag inte alls tänkt göra en fullt så här lång utläggning om vädret och klimatet men det är ändå lätt hänt att det blir så eftersom det är någoting som engagerar väldigt många men nu ska jag skriva om någoting annat istället.
Jag hade egentligen tänkt vänta med att köpa Studentliv till Sims 4 då jagf tyckte att priset var ltie för högt, ffast samtidigt så var jag ju sugen med att få komma igång och börja spela det så det blev ändå så att jag tog och klickade hem det via Origin. Sedan när allting väl vart klart och jag hade installerat det så kunde jag inte starta upp det, utan datorn sa att den behövde hämta ner den här nya versionen som EA tydligen har kommit på, ja jag håller såklart på att dilla om Legacy som tydligen kommer att behöva användas för alla nya expansioner i framtiden om man kör spelet från en lite äldre dator. När klassas föresten en dator egentligen sedan som gammal ?
Hur som helst så fick jag till sist igång det , men det visade sig ju även att man behövde byta från den tidigare 32-bitars versionen till 64-bitar. Fast det stod såklart ingenstans på de oficiella sidorna utan där handlade allt om Legacy så jag började att bli orolig, men tyckte att det vore konstigt om det inte skulle gå att få igång det på päronens dator. Till sist så hittade jag i alla fall förklaringen til det via en Facebook.grupp och jag kunde få igång spelet men hann aldrig med att börja prova det riktigt eftersom klockan sprang iväg.
Så jag fick helt enkelt vänta med att prova det till att jag kom tillbaka hem igen och då , när jag startade upp Origin så tog maskinen ner Leagacy på en gång utan att jag ens hade behövt godkänna installationen först. Nåja, spelet startade i alla fall utan krångel och jag skapade en ny Sim som jag skickade iväg på en termins konstvetenskap till Universitetet. På det stora hela så gillar jag nog EP:et men det fanns en sak i det som jag inte riktigt förstod mig på, hur äter de egentligen för jag såg inte att de hade något kök i studentboendet ändå så kom det fram olika tallrikar med mat med jämna mellanrum om man inte blev uthungrad och fick lov att ringa efter pizzabudet.
Är det här en form av bugg eller bara något som de inte har tänkt på ?
Fast det gick ju i alla fall igång, så idag ska jag fortsätta spela med Noreen som hon heter och ni kommer kanske att få träffa henne här då hon har fått lite mer ordning på sitt lilla söta renoveringsobjekt som hon j u gick och köpte innan hon åkte till skolan. Tänkte försöka behålla stilen, men ändå på samma gång även tillföra något nytt också behöver hon bygga ut det lite men jag tror att det kommer att bli fint i slutänden.
lilla
Äntligen!
Jag kan säga som så att äntligen så har jag hittat ett tangentbord som jag tycker om, fast då har jag ju letat runt ett bra tag innan jag tillslut fann den här modellen på Claes Ohlsson och bestämde mig för att slå till trots priset som kanske låg på den övre halvan av kartan men det är väl så det har blivit om man ska ha tag på bra saker. Dessutom så gillar jag inte utplaceringen av tangenter riktigt på de här vanliga standardborden som finns , den känns verkligen så ologisk i alla fall när man som jag kanske sitter och spelar en del &behöver använda sig av en del av de där små genvägarna som finns.
Fast jag vägrar ju på samma gång att köra med något trådlöst alternativ, tro mig jag har testat och det slutade bara med att jag blev frusterad varje gång batterierna tog slut och man var tvungen att byts dem. Nej det ska vara med USB-koppling på sakerna för min del!
Hur som helst efter mycket letande så hittade jag alltså mitt nuvarande tangentbord som jag verkligen är nöjd med..
Måhända så använder jag ju kanske inte den extrafunktionen med lyset på knapparna så ofta, men visst händer det att jag slår på det om jag råkar sitta vid datorn sent på kvällen eller som idag då det är igengrått ute och jag inte vill ha lyset i taket tänkt hela dagen så jag ångrar inte mitt val att införskaffa det, inte det minsta.
Sedan ska det visst även vara spillsäkert men den biten tänkte jag faktiskt inte testa för det har väl såklart hänt att man har råkat välta ut en liten flaska eller ett halvt glas av läskeblask på sakerna man haft tidigare och det har inte slutat så bra för elektroniken kan jag säga. Så den läxan har jag i allla fall lärt mig, sedan så är det av någon anledning mycket svårare att sluta upp med att sitta och äta vid datorn. Även fast jag vet att jag verkligen inte borde göra det eftersom det blir en massa smulor överallt så händer det fortfarande attj ag gör det, speciellt om jag är mitt uppe i något spel eller sitter och skriver på en historia. Så vissa vanor är helt klart svårare att brya än andra, men jag försöker såkalrt med att bättra mig även när det gäller detta , speciellt då jag vet att det inte är så bra heller att peta upp tangenterna när man ska till att rengöra bordet.
Fast det kan ju även vara svårt att helt undvika att smuloroch annat skräp åker ner och samlas under tangenterna, speciellt då man använder databordet även som skrivbord eftersom belysningen råkar vara bäst just där men jag ser ju såklart över tangentbordet med jämna mellanrum.
Man får helt enkelt sätta sig och pillra lite med tops och en lite kraftigare nål för att få loss skräp som har fastnat. Det här får väl bli mitt lilla I-landsproblem att komma med idag. Nej nu så ska jag äta lunch och sedan tänkte jag starta upp Sims 4 och spela lite så ni får veta vad som händer där igen.
Rovdjur eller vilda djur i allmänhet
Under tidagskvällen så hade kommunen genom biolog Johanna Martinell ordnat en föreläsning som handlade om folks rädsla för att möta våra rovdjur ute i naturen. Inledningsvis så pratades det mestadels om de olika satsningarna som kommunen har gjort på olika miljöprojekt och vi fick en kortfattad beskrivning av hur deras mijöstrategi se ut med en rad olika punkter som de arbetar för att försöka uppfylla.
Sedan så tog Linda Thelin från Rovdjurcenteret De 5 Stora över genom att vi först fick bekanta oss med vart och ett av de stora rovdjuren som vi har i landet. Hon gjorde det här utan att dra någon onödig fakta men informationen fylldes ju på vidare allt eftersom under kvällen och det är mina egna anteckningar jag utgår ifrån när jag nu ska försöka med att återge en del av all denna information som vi fick för er.
Man hade även med sig en del föremål som man visade upp, från vänster kranium från björn , varg, järv, ett horn från rådjur och et vargskinn från en skandinavisk varg.
3000 st totalt i Svergie, de flesta av dem lever i de norra eller mellersta delarna av landet just i Västernorrlands län så fanns det vid den senaste inventeringen runt 360 individer. En ny spillningsinventering ska dock göras.
⦁ Älg och renkalvar
⦁ Kadaver
⦁ Frukt och bär
⦁ Tamdjur
⦁ Är ensamlevande, honan tar hand om ungarna
⦁ Kan bli 30 år gammal
⦁ Björnhonorna visslar för att varna ungarna
⦁ En mindre hona kan väga så lite som 60 kg
Varg
Runt 300 st i Svergie, varav de flesta lever kring Dalarna och Värmland.
⦁ Älg
⦁ Rådjur
⦁ Mindre djur
⦁ Tamdjur
⦁ 20-55 kg
⦁ Lever i flock som vanligtvis består av 2-7 indivder ovh utgår från ett alfapar med valpar och de tillåter inga andra vargar inom reviret.
⦁ Vår skandinaviska vargstam som vi delar med Norge, härstammar ursprungligen från finsk/ryska djur som har kommit vandrande över gränsen, Det är bevisat via DNA så det finns således inga som helt grunder för att påståendet om utsläppta vargar från djurpark skulle vara sant. Det som diskuterades var hurvida man skulle kunna sätta ut valpar i några av de befintliga reviren men projektet genomfördes aldrig eftersom man ansåg att riskkerna att de utsatta valparna skulle bli dödade av sin nya flock var för stora. En invandring som stammen är beroende av på grund av den allt mer minskande genpoolen och ökade risken för inavel.
⦁ Färgen på den skandinaviska vargen varierar , men går mer mot det gråbruna hållet med gula inslag i pälsen. De svarta vargarna finns bara i Nordamerika och den färgen sägs dessutom komma från ett inslag av hund.
⦁ Hybrider, alltså rena korsningar mellan hund och varg är enligt jorbruksverket inte tillåtna i landet men på 80- talet så togs det fram flera hundraser som har en stor del var i sig , som tex Saarloos Wolfhound
⦁ Varför inget vargrevir i Västernorrland?
Det hade hon inget svar på vilket jag tycker var mycket konstigt eftersom det är välkänt vilken inställning de renägande samerna har just i frågan kring våra stora rovdjur och de har ju sin betesrätt ända ner hit i kustlandet. Vilket i sin tur bara försvårar regeringens tanke om en vandringskorridor för att försöka få in nytt blod till vargstammen ännu mer.
Nu verkar det glädjande nog som att ett par eventuellt ändå har tänkt slå sig ner i trakten av Sundsvall men frågan är ju vad som kommer att hända med dem. Om de får bli kvar där och vara ifred, det är väl ännu så länge väldigt ovisst eftersom de fåtal vandringsvargar som passerat länet förut som regel har blivit bortskjutna innan de har hunnit förbi gatloppet, då tänker jag i första hand på Bullmarksvargen som togs av daga av en jägare utanför Solberg för några år sedan eller försvunnit spårlöst som den riksbekanta Rödluvan även kallad Susi och hennes partner kom att göra uppe i Junsele.Någon måste ju sitta på sanningen kring av som hände när de försvann för vid tillfället så låg isarna frusna, ändå är alla forfarande så rädda för att erkänna den misslyckade rovdjurspolitiken och det ökande problemet med tjuvjakt som sker till och med i våra svenska nationalparker där ju djuren verkligen ska vara fredade!
⦁ Dessutom i många fall där folk tror sig ha sett varg så kan det istället röra sig om väldigt varglika hundar till exempel laika, siberian husky,gråhund, jämthund eller alaskan malamute . Fast en viktig skillnad som man kan lära sig är att den skandinaviska vargen aldrig har en mörk teckning i ansiktet.
Runt 300 st i Svergie, varav de flesta lever kring Dalarna och Värmland.
⦁ Älg
⦁ Rådjur
⦁ Mindre djur
⦁ Tamdjur
⦁ 20-55 kg
⦁ Lever i flock som vanligtvis består av 2-7 indivder ovh utgår från ett alfapar med valpar och de tillåter inga andra vargar inom reviret.
⦁ Vår skandinaviska vargstam som vi delar med Norge, härstammar ursprungligen från finsk/ryska djur som har kommit vandrande över gränsen, Det är bevisat via DNA så det finns således inga som helt grunder för att påståendet om utsläppta vargar från djurpark skulle vara sant. Det som diskuterades var hurvida man skulle kunna sätta ut valpar i några av de befintliga reviren men projektet genomfördes aldrig eftersom man ansåg att riskkerna att de utsatta valparna skulle bli dödade av sin nya flock var för stora. En invandring som stammen är beroende av på grund av den allt mer minskande genpoolen och ökade risken för inavel.
⦁ Färgen på den skandinaviska vargen varierar , men går mer mot det gråbruna hållet med gula inslag i pälsen. De svarta vargarna finns bara i Nordamerika och den färgen sägs dessutom komma från ett inslag av hund.
⦁ Hybrider, alltså rena korsningar mellan hund och varg är enligt jorbruksverket inte tillåtna i landet men på 80- talet så togs det fram flera hundraser som har en stor del var i sig , som tex Saarloos Wolfhound
⦁ Varför inget vargrevir i Västernorrland?
Det hade hon inget svar på vilket jag tycker var mycket konstigt eftersom det är välkänt vilken inställning de renägande samerna har just i frågan kring våra stora rovdjur och de har ju sin betesrätt ända ner hit i kustlandet. Vilket i sin tur bara försvårar regeringens tanke om en vandringskorridor för att försöka få in nytt blod till vargstammen ännu mer.
Nu verkar det glädjande nog som att ett par eventuellt ändå har tänkt slå sig ner i trakten av Sundsvall men frågan är ju vad som kommer att hända med dem. Om de får bli kvar där och vara ifred, det är väl ännu så länge väldigt ovisst eftersom de fåtal vandringsvargar som passerat länet förut som regel har blivit bortskjutna innan de har hunnit förbi gatloppet, då tänker jag i första hand på Bullmarksvargen som togs av daga av en jägare utanför Solberg för några år sedan eller försvunnit spårlöst som den riksbekanta Rödluvan även kallad Susi och hennes partner kom att göra uppe i Junsele.Någon måste ju sitta på sanningen kring av som hände när de försvann för vid tillfället så låg isarna frusna, ändå är alla forfarande så rädda för att erkänna den misslyckade rovdjurspolitiken och det ökande problemet med tjuvjakt som sker till och med i våra svenska nationalparker där ju djuren verkligen ska vara fredade!
⦁ Dessutom i många fall där folk tror sig ha sett varg så kan det istället röra sig om väldigt varglika hundar till exempel laika, siberian husky,gråhund, jämthund eller alaskan malamute . Fast en viktig skillnad som man kan lära sig är att den skandinaviska vargen aldrig har en mörk teckning i ansiktet.
1200 st, lever över hela landet, disskution om hurvida man ska minska miniminivån just i länet men vid ett tidigare tillfälle så erkände ju faktiskt jägarförbundet att man skjutit av stammen här för mycket.
⦁ Rådjiur, ren
⦁ Mindre djur
⦁ Tamdjur.
⦁ Ensamlevande, honan tar hand om ungarna
Jag tyckte nog att det mest intressanta föremålet som de hade med sig för att titta på var det här skinnnet från en järv. Faktiskt otroligt att tänka sig, hur de trots sin ringa storlek på egen hand klarar av att fälla en ren!
Järv
680 st järvar i Svergie, för första gången ett antal som överstiger den satta miniminivån för vad regeringen anser ska få finnas. Just nu så finns 40-50 st av dem i Västernorrlands län.
⦁ Ren
⦁ Kadaver
⦁ Andra mindre djue
⦁ Tamdjur
⦁ Är ensamlevande, honan tar själv hand om ungarna
680 st järvar i Svergie, för första gången ett antal som överstiger den satta miniminivån för vad regeringen anser ska få finnas. Just nu så finns 40-50 st av dem i Västernorrlands län.
⦁ Ren
⦁ Kadaver
⦁ Andra mindre djue
⦁ Tamdjur
⦁ Är ensamlevande, honan tar själv hand om ungarna
När vargen kommer nära
⦁ Sällan mitt i skogen
⦁ Sökande efter mat
⦁ På vandring
⦁ Nyfikna, speciellt unga djur kan ibland vara väldigt orädda av sig.
⦁ Lockande med hundar på olika vis
Störningsförsök gjorda på varg
Gick undan i snitt på 85 meters håll på försöken som gjordes, avvek lungt från platsen även om de hade ett byte och även hos de vargar som levde närmare bebyggelse såg man att de drog sig undan från människan på det nämnda avståndet.
Gick dessutom undan tidigare om de var fler individer , medan det märktes att väder och vind kan påverka resultatet.
⦁ Ovanligt med angrepp på människa, 1821 var det den såkallade Gysingevargen, innan dess så hittar man faktiskt bara fyra dokumenterade fall från 1700-talet där varg har angripit.
⦁ Rabies kan vara en av faktorerna bakom angrepp.
⦁ Avsaknaden av naturliga byten
⦁ I fallet på Kolmården så handlade det om vargar som var uppfödda med nappflaska, och ingen vet egentligen riktigt vad som hände eftersom djurskötaren gick in ensam i hägnet när olyckan var framme
⦁ Där de har kunnat hitta mat i närheten av människor under en längre tid ökar riskerna, gäller främst i Nationalparkerna i USA.
⦁ Varför utrotades vargen nära på i Svergie?
Det var en kombination av flera olika saker som ledde fram till att de flesta rovdjurstammarna gick ner så kratigt på 1800- talet, det var ju till och med skottpengar på dem under en lång period och handeln med deras pälsar var väldigt utbredd.Sedan så var helt enkelt många rädda för den, en rädsla som på många håll kanske tyvärr fortfarande sitter fast rotad i folksjälen. Fast egentligen så är det kanske lite konstigt eftersom ju hunden har kommit att bli vår allra bästa vän, jag vill bara få säga det att utan vargen så hade vi ju heller aldrig haft hunden i vår närvaro.
Möten med varg: Vad vet vi ?
Se till att ge dig till känna, visa helt enkelt för den att du är en människa, prata och klappa i händerna om det behövs. Om man har hund med sig och den springer löst så ska man faktiskt INTE kalla in hunden i första läget om vargen har fått syn på den, utan försök istället från början med att backa undan från platsen innan du ropar på vovven.
För vargen kommer ju att med största säkerhet se på hunden som en rival, då de båda djuren i grunden tillhör samma släkte och de flesta incidenterna sker just i de fall när jycken vänder tillbaka till sin matte/husse, eller när vi inte har kontroll på den.
Gick dessutom undan tidigare om de var fler individer , medan det märktes att väder och vind kan påverka resultatet.
⦁ Ovanligt med angrepp på människa, 1821 var det den såkallade Gysingevargen, innan dess så hittar man faktiskt bara fyra dokumenterade fall från 1700-talet där varg har angripit.
⦁ Rabies kan vara en av faktorerna bakom angrepp.
⦁ Avsaknaden av naturliga byten
⦁ I fallet på Kolmården så handlade det om vargar som var uppfödda med nappflaska, och ingen vet egentligen riktigt vad som hände eftersom djurskötaren gick in ensam i hägnet när olyckan var framme
⦁ Där de har kunnat hitta mat i närheten av människor under en längre tid ökar riskerna, gäller främst i Nationalparkerna i USA.
⦁ Varför utrotades vargen nära på i Svergie?
Det var en kombination av flera olika saker som ledde fram till att de flesta rovdjurstammarna gick ner så kratigt på 1800- talet, det var ju till och med skottpengar på dem under en lång period och handeln med deras pälsar var väldigt utbredd.Sedan så var helt enkelt många rädda för den, en rädsla som på många håll kanske tyvärr fortfarande sitter fast rotad i folksjälen. Fast egentligen så är det kanske lite konstigt eftersom ju hunden har kommit att bli vår allra bästa vän, jag vill bara få säga det att utan vargen så hade vi ju heller aldrig haft hunden i vår närvaro.
Möten med varg: Vad vet vi ?
Se till att ge dig till känna, visa helt enkelt för den att du är en människa, prata och klappa i händerna om det behövs. Om man har hund med sig och den springer löst så ska man faktiskt INTE kalla in hunden i första läget om vargen har fått syn på den, utan försök istället från början med att backa undan från platsen innan du ropar på vovven.
För vargen kommer ju att med största säkerhet se på hunden som en rival, då de båda djuren i grunden tillhör samma släkte och de flesta incidenterna sker just i de fall när jycken vänder tillbaka till sin matte/husse, eller när vi inte har kontroll på den.
Björn :Möten med björn, vad vet vi ?
ca 600 olika störningsförsök har gjorts på just björn.
70% av de studerade djuren går undan
20% stannade kvar på håll i väntan på passage
10% stannar kvar på platsen där de lägger sig ner
Flyktavståndet varierade mellan 200-400 meter , äldre björnar var mer säkra på sig själv än de yngre och sprang inte lika långt
Ingen av de björnarna som var med i studien reagerade med aggressivitet på människan.
Björnen blev efter mötet i regel mer nattaktiv, troligtvis för att den försökte att undvika ytterligare en konfrontation.
När är risken för att bli angripen större?
⦁ En björn angriper aldrig oprovocerat
⦁ Påskjutna eller skadade
⦁ Störda av hund
⦁ Vid kadaver
⦁ Överraskad björn
⦁ Björn som befinner sig i närheten av, eller i idet
⦁ Hona med årsungar
⦁ När björnen befinner sig i tät terräng.
⦁ Påskjutna eller skadade
⦁ Störda av hund
⦁ Vid kadaver
⦁ Överraskad björn
⦁ Björn som befinner sig i närheten av, eller i idet
⦁ Hona med årsungar
⦁ När björnen befinner sig i tät terräng.
Totalt så har vi sedan 1977 "bara" haft 61 incidenter med 49 fysiska angrepp som involverat björnen. Där ser statistiken ut som följer:
⦁ 1 st kvinna, resten av de inblandade har alltså varit män
⦁ 1 st barn
⦁ 2 st dödade
⦁ 1 st kvinna, resten av de inblandade har alltså varit män
⦁ 1 st barn
⦁ 2 st dödade
Visst har risken för konfrontation ökat, men om man väljer att titta på riskerna i det stora så har de trots en växande björnstam endast gått upp i jaktsituationer och då är hunden många gånger den utlösande faktorn!
Störst risk att stöta på björn löper älgjägaren under hösten när björnarna håller på att äta upp sig innan de ska gå in och lägga sig i idet, eller vid ståndskall men även åter igen i tät terräng när man befinner sig inne i snårskogen där den vanlige bärplockaren kanske sällan eller så gott som aldrig befinner sig.
Störst risk att stöta på björn löper älgjägaren under hösten när björnarna håller på att äta upp sig innan de ska gå in och lägga sig i idet, eller vid ståndskall men även åter igen i tät terräng när man befinner sig inne i snårskogen där den vanlige bärplockaren kanske sällan eller så gott som aldrig befinner sig.
Om jag träffar en på en björn ?
⦁ Om björnen INTE har sett dig, så gå lungt tillbaka
⦁ Om björnen har noterat att du är där, så ge dig till känna men gå därifrån.
⦁ Om den ändå skulle gå efter dig så ska du stanna till och visa att du är en människa eventuellt så kan du med fördel släppa ner någoting på marken, till exempel en keps eller jacka så att björnen byter fokuseringen.
⦁ Om du märker att björnen verkar irriterad, gå genast därifrån.
⦁ Om björnen rusar mot dig, så behåll lugnet och backa försiktigt undan för björnar gör ibland så kallade skenangrepp.
⦁ Om björnen INTE har sett dig, så gå lungt tillbaka
⦁ Om björnen har noterat att du är där, så ge dig till känna men gå därifrån.
⦁ Om den ändå skulle gå efter dig så ska du stanna till och visa att du är en människa eventuellt så kan du med fördel släppa ner någoting på marken, till exempel en keps eller jacka så att björnen byter fokuseringen.
⦁ Om du märker att björnen verkar irriterad, gå genast därifrån.
⦁ Om björnen rusar mot dig, så behåll lugnet och backa försiktigt undan för björnar gör ibland så kallade skenangrepp.
Hur vet man då om björnen är aggresiv?
En lung men osäker björn uppträder på ett till synes blygt vis. Det kan nästan se ut som om den tittar under lugg och de reser sig ofta upp på bakbenen, ofta bara för att de försöker överblicka själva situationen och vill kolla in läget.
En irriterad björn håller istället huvudet lågt, den kan vagga fram och tillbaka med öppen mun och det händer även att de ger ifrån sig ljud i form av fnysningar eller vrål.
En lung men osäker björn uppträder på ett till synes blygt vis. Det kan nästan se ut som om den tittar under lugg och de reser sig ofta upp på bakbenen, ofta bara för att de försöker överblicka själva situationen och vill kolla in läget.
En irriterad björn håller istället huvudet lågt, den kan vagga fram och tillbaka med öppen mun och det händer även att de ger ifrån sig ljud i form av fnysningar eller vrål.
När björnar kommer in i byar?
⦁ Oftast något slags mat som lockar dit dem, inte allt för sällan handlar det om sopor eller annat avfall som vi människor lämnar efter oss
⦁ Honor med ungar söker sig som regel närmare bebyggelse eftersom de här får vara ifred för de stora hanarna . En främmande hane drar sig ju inte för att döda ungarna om han inte är pappa till dem, allt för att själv få chansen till att bli pappa åt honans nästa kull.
⦁ Kontakta alltid Länsstyrelsen om djuren upplevs som ett problem.
⦁ Honor med ungar söker sig som regel närmare bebyggelse eftersom de här får vara ifred för de stora hanarna . En främmande hane drar sig ju inte för att döda ungarna om han inte är pappa till dem, allt för att själv få chansen till att bli pappa åt honans nästa kull.
⦁ Kontakta alltid Länsstyrelsen om djuren upplevs som ett problem.
Om jag ändå blir angripen då ?
⦁ Lägg dig ner på marken och se till att skydda huvud och nacke.
⦁ Angreppen är oftast bara en markering som är snabbt övergående
⦁ Många av de angrepp som sker i Nordamerika händer ofta i närheten kring, ellerr entav i Nationalparker där djuren länge har haft nära kontakt med människan och därför blivit mer orädda av sig.
⦁ Angreppen är oftast bara en markering som är snabbt övergående
⦁ Många av de angrepp som sker i Nordamerika händer ofta i närheten kring, ellerr entav i Nationalparker där djuren länge har haft nära kontakt med människan och därför blivit mer orädda av sig.
Så kallade slagbjörnar, finns de ?
Det finns kanske ett uns av sanning i det här uttrycket, eftersom en del björnar föredrar att äta kött medan andra istället livnär sig mer på bär och gräs som de går och betar av.
Det finns kanske ett uns av sanning i det här uttrycket, eftersom en del björnar föredrar att äta kött medan andra istället livnär sig mer på bär och gräs som de går och betar av.
Hur samspelar de olika rovdjuren ?
De påverkar inte varandra så mycket men ett känt faktum är att vargen verkar slå färre älgar om det finns gott om björn i samma område.
De påverkar inte varandra så mycket men ett känt faktum är att vargen verkar slå färre älgar om det finns gott om björn i samma område.
Hur olika syn folk har på rovdjur eller djur i allmänhet.
En karl ur publiken berättade kort om att han hade varit ute och rest. Bland annat så hade han varit och besökt en ö utanför Kanada som hade ett invånarantal på 13000 människor, de delade på ön med ,tillsammans inte mindre än 26.000 svartbjörnar. Hur går det egentligen till och hur klarar de av det då så många som 44% av oss svenskar, enligt en enkätstudie som har gjorts tydligen har svarat att vi är rädda för just björnen.
Enligt samma studie så kände sig även 33% rädda för vildsvin och 10% kände tvekade inför klövviltet,med älgen i spetsen.
Enligt samma studie så kände sig även 33% rädda för vildsvin och 10% kände tvekade inför klövviltet,med älgen i spetsen.
Jag tror att det många gånger rör sig om en helt obefogad rädsla , för ser man till den statistik som finns så är risken betydligt större att man råkar ut för någon annan form av olycka än att man faktiskt ska bli attackerad av något av våra vilda djur . I takt med att allt fler människor har valt att flytta in till städerna så är man kanske på väg att glömma bort det här samspelet som ju måste finnas där mellan oss och allting som lever i vår natur. Det går alltså inte bara att ta bort en art ur ekosystemet och leva i tron att det ska fortsätta att fungera utan den, framför allt inte då det gäller de arter som har så kallade nyckelroller att fylla.
Det borde man ha lärt sig vid det här laget, för vad hände som ett exempel egentligen när vargen försvann från Yellowstones Nationalpark i USA? Jo älgarna och hjortarna exploderade helt enkelt på bara några få år i ett sådant antal att man omöjligtvis kunde reglera stammarna av herbivorer enbart genom avskjutning.
På samma gång så hade man ju även andra arter rovdjur i parken, som björn och puma men vargen visade sig ändå spela en så pass viktig roll att man fick lov att återinföra den & ironiskt nog så är parken idag en av de bästa platserna i världen för att kunna studera hundens vilda anfader på.
Hur går det för projekt Mårdhund ?
Projektet med att få bort den invasiva mårdhunden ur landet verkar ha varit väldigt framgångsrikt, då man på senare tid istället har övergått till att börja jaga sköldpaddor som har blivit utsläppta av en del privatpersoner som tröttnat på att hålla dem som husdjur.Vissa arter av sköldpaddor kan alltså tydligen överleva även i vårat kalla nordiska klimat.
Efter att det att hälften av den avsatta tiden hade förflutit så var det äntligen dags för en stunds paus för ett välbehövligt fika . De som ville blev bjudna både på ett väldigt smakligt brysselkex samt att det även fanns te eller kaffe att dricka till. Jag hade ju kanske varit lite mer förutseende, då jag enbart dricker te till frukost också dricker jag inte heller kaffe, så jag hade sett till att köpa med mig en liten flaska med läskeblask i förväg innan jag gick dit så den hade jag liggande tillsammans med min reflexväst och det ena lilla anteckningsblocket som jag inte behövde använda mig av nere i bärkassen som stod bredvid mig på golvet.
Sedan så fortsatte föredraget och det kändes faktiskt hela tiden intressant att sitta där och lyssna på allting som sades. När det till sist blev tid för frågor från allmänheten så satt jag kvar och jag skulle tro att vi inte blev färdiga förän någon gång framåt niosnåret.
Så när jag skulle traska hemöver var det alldeles mörkt ute och det regnade dessutom, men tänk jag tror faktiskt att det var länge sedan som jag har känt mig sådär riktigt trygg och säker som jag gjorde just där och då. Säkert mycket beroende på det lilla enkla att jag hade fått mina kunskaper som jag redan har om rovdjuren och kanske även om djur i största allmänhet veriferade under kvällen.
Om man går ut ensam skogen så finns det en rad vettiga skäl till varför man hålla på och prata för sig själv. Min pappa brukar faktiskt påstå att det är därför som det är bra att ha mig med när de ska ut i skogen för att plocka bär. Jag vet inte men men det förhåller sig kanske på det viset att jag pratar för det allra mesta just då ,men då hör ju åtminstone djuren att man kommer .Det kanske även är därför som man inte heller får syn på ofta, men det händer ju ändå att våra vägar korsas ibland och faktiskt för det allra mesta så går detta ju trots allt bra och slutar väl.
Majoriteten av gångerna så vet du kanske inte ens om att de har befunnit sig där utan man får som sin höjd bara syn på spåren som de lämnar efter sig.
Sedan få ska vi också komma ihåg att när man har med djur att göra så får man fortfarande vara beredd på att det allra mesta kan hända , eftersom de saknar språk på det sätt som vi kanske tänker oss att vi talar till varandra och till en betydligt större grad går efter instinkterna eller kroppspråket. Fast det är ju ändå sällan som det händer någoting och på alal gånger som jag har stött på vilda djur ute i naturen är det väl bara en gång som jag har blivit nervös och det var i somras då jag under en promenad en tidig morgon fick stå öga mot öga med en råbock och hans get, men de gjorde ju mig ändå ingenting trots att jag verkligen kom den nära inpå livet.
Fastän jag gjorde som man skulle så var de så upptagna med sitt att de inte vek av, förän det kändes som de nästan var mitt framför fötterna på mig men det blev i alla fall till några fina bilder med kameran.
Dessutom så var det första gången för mig att få se mink på så här nära håll, men det kan ju tänka sig att jag skulle ha varit av en annan åsikt om det hade handlat om ett aav de stora rovdjuren, men jag tror att det egentligen är samma sak som gäller där. Så länge du ser till att ha respekt för djuren så gör de inte heller dig någonting.Men kliver man över gränslinjen så kan de såklart försvara sig genom att bita ifrån! Det är ju trot allt vilda djur det handlar om.
Ledsen och förbannad
Nu måste jag få lov till att låna en del den rubriken från ett annt blogginlägg som poppade upp pä första sidan.Från början så handlade det om någon som satt och var irriterad över en flygresa till Kanada som tydligen inte hade blivit av utan, istället så var den inställd på grund av Lufthansas strejk.
Just nu har jag dock lite svårt att förstå mig på hur man kan känna så visst det är kanske tråkigt att bli fast någongstans och att inte få komma iväg om man sedan länge har gått och sett fram emot det men jag tycker det ändå att det är en droppe i havet för har man tur så betalar väl flygbolaget tillbaka pengarna man betalat om de inte bjuder på en ny biljett vid ett senare tillfälle
Den känns i alla fall lite som en bagatell mot det som inträffade sent på kvällen till den 5 Oktober på en ryttarförening nere i Burlöv, Skåne där en hitills okänd gärningsperson gick in och mycket brutalt knivskar en av hästarna som stod inne i stallet.
Så där går alltså alla eventuella teorier om att den skulle ha blivit attackerad av ett rovdjur ute i hagen i stöpet, utan den stod inne i sin box när det hela inträffade
Ägaren upptäckte visst det hemska som hade hänt när hon hade gått tillbaka till stallet för att hämta sina kvarglömda nycklar, när hon kom dit så kom inte hästen inte om vanligt fram till henne då hon skulle ge den lite pellets.
Efter att veterinär hade tittat på den och gjort en nogrannare undersökning av skadorna så kom nog det allra värsta svar som en orolig djurägare någonsin kan få, fram en väldigt dyster och oklar prognos, då det på det ena benet där ett av snitten låg visade sig handla om en allvarlig skada på en sena.
Så därför fattades redan då det mycket tråkiga beslutet om avlivning och det får man ju kanske också förstå i det läget , ingen av oss vill väl någonsin heller se sin bästa vän tvingas till att lida och behöva ha ont ? För vilket liv är det egentligen för en annars levnadsglad unghäst på 3 år att för en obestämd framtid kanske bli tvingad till boxvila och vem vet om det någonsin hade blivit bra igen?
Då hamnar man i ett moment 27, som min syster gjorde med sin ena häst som klev ner i ett hål under en ridtur och var halt av och till efteråt. Inga fel hittades på honom heller, men en vidare röntgenundersökning hade blivit för dyr och även om man hade hittat var felet satt var det inte säkeret att en operation skulle ha hjälpt honom heller. Han blev, åtmnistone 11 år gammal.
Nej såklart så ska man ju heller sitta och spekulera för kring det , hur det kunde ha blivit eller vem som begått det här vidriga och illvilliga dådet mot ett helt oskyldigt djur.
Den här händelsen gör mig verkligen ändå så ARG och jag tror att det smärtar i mig av att bara behöva läsa om den, men det känns tyvärr inte som att det är ovanligt att det sker.
Nästan varje år händer det liknande saker på sommaren när många hästar går på bete och jag tycker det är en så trist utveckling, att djurägarna nu också ska behövas sätta upp kameror överallt för att kunna få känna sig trygga och för att freda sina djur.
Det måste väl ändå tyda på att vi har problem eller ska man kanske godta att sådana här saker händer? Nej det kan jag verkligen INTE tycka att man ska men varför är det då bara ett fåtal av gärningspersonerna bakom de här brotten som åker dit ?
Ja den frågan tycker jag gott att man kan slänga ut och sedan så tycker jag att staffen kring de här fallen skulle vara mycket stängare , för det känns ju lite som att vårt svenska rättsväsende alla gånger ser så med så allvarliga ögon på just djurplågerimål,
Fast då kanske de skulle behöva titta efter lite bättre i lagboken , men jag säger bara det. Jag vet inte om ni minns dem de där x som först kallblodigt jagade en vargtik med skoter för att sedan slå hjäl henne med påk för ett antal år sedan de fick bara fängslse i två år för det grova jaktbrottet som de hade utfört. Vad är egentligen det i förhållande till det lidande som de hade utsatt henne för ?
Förmodligen ingenting utan jag tycker gott att de borde ha fått suttit inlåsta dubbla den tiden, så att det kanske hade blivit lite mer kännbart för dem och kanske även lite mer avskräckande för andra tjuvjägare. Det skulle ju verkligen behövas åtgärder frontlinjen men, nej då finns det väl inte längre några pengar kvar i kassan. Så det är väl därför som det har gått så lågt som det har gjort på sina håll, då de har kunnat operera i pricip ostört där ute i storskogen
Fast alla de andra fallena ser vi ju aldrig eftersom SGT - Skjukt, Gräv,Tig numera är ett så pass välkänt begrepp
Nu skulle jag ju inte glida in på det här tassavtrycket riktigt i och med kvällens inlägg men jag tyckte ändå att det var bra att ta upp det i samma veva då jag inte vill skriva allt för mycket om det andra , åtminstone inte innan vi riktigt vet hur det har gått till - eller snarare vilken/vilka dåre/dårar som kan ha gjort sig skyldiga till Kesos , allt för tidiga bortgång.
Nötkråkan i mitt hjärta <3
Aldrig hade jag då trott att jag skulle kunna gilla en fågel så här pass mycket, men då visste jag ju såklart inte heller om att jag skulle komma att få en så nära relation med just en sibirisk nötkråka.
Nej viserligen så hade jag börjat studera dem redan för ett par år, kanske tre år sedan när de för första gången dök uppp hemma hos mina föräldrar, vid deras vintermatning av fåglarna men där ute så kommer man dem inte riktigt lika nära inpå livet som här inne i staden.
Fast jag tyckte ju förstås att de var fina redan då med sin svart/vit spräckligt prickiga fjäderdräkt , ni som känner mig vet ju kanske redan om att jag har en viss svaghet för det mönstret och att de dessutom verkade vara smarta, ja men det var helt uppenbart så jag kunde v'l helt enkelt inte låta bli att falla som en fura för dem.
Det kan i alla fall verligen kännas som att just det här paret , som vistas kring fågelbordet där jag brukar passera ibland när jag är ute på mina vandringar och jag kanske har fått en unik möjlighet till att lära känna varandra lite mer.
I början så visade de ju sig faktiskt inte ens för mig, uttan jag kunde bara ana att de fanns där någonstans,sedan så höll jag ut då jag misstänkte att det kunde vara just nötkråkor som det handladfe om och allt eftersom jag passerat stället med jämna mellanrum så har fåglarna också blivit mindre rädda för mig.
Fast den lilla flocken med stadsduvor håller sig ändå på behörigt avstånd från mig, men jag föredrar ju att kunna få studera deras naturliga beteenden och de har ju redan tillgång till mat då de går och pickar i sig av fröna som ramlar ner på marken då mesarna och de andra slarvigt kastar ut skal från fågelbordet och sölar ner.
Det är på grund av det här som man ska vara noga med att städa om man matar fåglar med jämna mellanrum, för att undvika att smittor sprids vidare då vissa arter ju föedrar att gå omkring på marken och söker efter sin föda där..
Hur som helst så gick jag förbi matningen igen idag, men när jag passerade den på utvägen så var det helt tomt på fåglar så jag traskade istället vidare för det händer att de inte kommer när jag går ut efter lunch. När jag vände tillbaka så satt överraskande nog en helt ny duuva där, ja jag hade åtminstone inte sett den här vackra individen förut.Det var inte helt lätt att komma tillräckligt nära den, för att få till ett bra kort men till sist så fick jag åtminstone den på kornet.
Då hade jag också ställ mig frågan: Var håller nötkråkorna hus ?
Knappt hade jag hunnit med att börja fundera, förän jag såg hur någoting rörde på sig inne i den illa granen vid staketet och efter en stund när jag hade börjat prata med den så dök den ju ändå upp bland alla barren.
Fast den var först lite avvaktande, men när den hade förvissat sig om att det bara var jag så vågade den sig till sist ner på marken där den gjorde några vändor fram&tillbaka för att plocka åt sig jordnötter. Sedan så blev den allt mer nyfiken på mig ttror jag, för den övergick allt mer till att leta efter föda på marken och den kom skuttandes allt närmare. Till sist så hoppade den upp och satte sig på staketet med ett avstånd mellan oss som var mindre än en meter. Den satt där i godan ro och la huvudet på snedden och lussnade uppmärksamt på mig när jag pratade lågmält med den.
Nej glöm allt det där med att vara buskablyg.
Sedan så blev den ändå rädd då det kom andra gångtrafikanter på trottaren som uppenbarligen inte alls hade lagt märke till fågeln. Så den flög tillbaka ner på marken men när de hade passerat så gjorde den alltså flera vändor ut under staketet för att se efter om det kanske gick att hitta mer mat där och den uppehöll sig hela tiden i närheten av mig. Till synes helt orädd!
Det är bäst man kollar efter noga under alla de nedfallna löven som täcker marken, man kan ju råka missa en mumsbit annars som bara lgiger där och väntar på en.
Ja men...ser du inte någonting människa jag är ju hungrig, ro genast hit med lite mer smaskiga, delikata jordnötter nu innan jag dör av svält!
Det är minsann ingen dålig näbb som de har till verktyg, men när man ser de där kottarna förstår man ju också varför de behöver ha ett så tilltaget verktyg.
När man får komma dem så här nära inpå , livet så kan man ju inte låta bli att fundera vad de sitter och tänker på. Till sist så kände jag mig ändå färdig för dagen och började dra mig hemåt. Vad tror ni hände då ? Jo den där smarta fågeln började att hoppa med mig , längs efter staketet när jag gick, Då jag stannade upp , stannade den också till och så fortsatte det en bra bit innan den till sist vek av och hoppade in under några buskar men jag vet inte alls vad den hade planerat att göra.
Jag tycker i allafall att den här fågeln är så pass charmig att alla borde få lära känna en!
Migrän
Tack och lov så får jag ju inte mina anfall så ofta, men det är fortfarande ingenting som är speciellt roligt att behöva leva med.
På samma gång så är jag inte så speciellt förvånad över att jag har fått det eftersom min mamma lidit av det i många år och jag har ju stått på sidan av och sett hur jobbiga hennes anfall har varit med, hon har haft det många gånger värre än mig och till med behövt åka in på sjukhus vid ett par tillfällen när det har varit som värst för att få hjälp och de gångerna när det hände så blev jag så rädd.
Dessutom så har även båda mina syskon av och till med huvudvärk, så jag tror på att det är någoting som är ärftligt just i vårat fall, men man får ju försöka med att leva med det.
Fast jag har ju heller inte alltid lidit av det , utan det har kommit de senaste åren även om jag redan tidigare kunde känna av spännnigshuvudvärk vid kraftigare ansträgning eller få problem de gånger när jag har varit förkyld.
Den där vanliga huvudvärken som man kan känna av går ju dock snabbt över, migrän ter sig annorlunda och den brukar vanlgitvis, efter att ha börjat dunka vid tinningarna kunna däcka mig i ett eller ett par dygn.
Då mår jag bara tjyvens och ständigt behöver ha tillgång till vätska, en hink och en våt trasa som jag kan lägga över pannan för att dämpa hettan som också följer med.
Helst ska det dessutom vara mörkt , tyst och svalt i rummet där jag befinner mig, jag antar att man kan beskriva det lite som när man får värmeslag. En del av de olika symptomen liknar i alla fall varandra och det är kanske inte alltid så lätt att känna av vilket som hör till vad.
En sak som jag däremot aldrig hade klarat mig utan att ha tillgång til lhemma det är Eeze , eller Ignorin de får kalla de små pillren för vad de vill bara de hjälper mig att bli av med det där eländet Jag är faktiskt väldigt tacksam över att det i mitt fall fungerar med dem och det har då hitills avhjälpt alla mina anfall som jag har behövt gå igenom.
Någonting som vanliga värktabletter som alvedon INTE gör.
Så nu undrar jag vad som ska hända efter den 1 juni 2020 när dessa läkemedel som innehåller diflofenak alltså nte kommer att få säljas utan recept ens på apoteken längre ?
Visst, att det kanske är så att de för med sig en risk för ökade biverkningar inom hjärt och kärlområdet men samtidigt så kan de även vara en livsnödvändighet för många patienter om man ska kunna klara av vardagslivet, ja jag tror att ni andra som kanske läser det här och som kanske också lider av migrän ibland vet vad jag pratar om.
Fast jag antar att det är så som läkemedelsverket har tänkt sig det hela, när de betämde sig för att ändra i de här bestämmelserna. Visserligen bra att de gör någoting för att försvåra ett eventuellt missbruk av vissa mediciner men samtidigt så kommer man knappt någonstans när man är mitt uppe i ett migränanfall , har man tur så tar man sig upp från sängen eller soffan till toaletten men det är absolut det längsta avståndet som man klarar av. Då har jag ju ändå bara lindrig migrän och heller inte så ofta, men jag vet med mig att ett anfall kan komma.
Så jag vet faktiskt inte riktigt hur de hade tänkt att det hela ska fungera framöver men jag antar att man får ta kontakt med sjukvården sedan om det blir aktuellt då, men det känns ju som en ren bagatell att behöva ta upp deras tid med någoting som man redan vet så väl hur det fungerar
Det här får trots allr kanske räcka kring just det härt ämnet för idag, känns i alla fall som jag har för tillfället kommit tillräckligt långt ner i det medicinska träsket.
Sedan finns det såklart även gott om konstiga tabletter ,som jag känner mig tacksam över att de har förbjudit eller att de rakt utgått ur sortimentent. Jo tänk minsann bara vad man kan hitta för spännande askar liggandes bland en massa bråte när man är ute på äventyr.
Vad kan vi egentligen göra åt all denna plast ?
Den här frågan dök upp i mitt huvud sedan jag hade nu på morgonen hade suttit och läst en väldigt skrämmande artikel som låg uppe på Aftonbladet. Visste ni att runt 80% av det skräp som slängs på land till sist kommer att hamna i havet genom att det bryts ner till farliga mikroplaster ?
Det är i sig riktigt otäck läsning, samtidigt så tycker jag också att man måste dyka ner mer på djupet för att komma åt kärnan av problemet.
För vad hjälper det egentligen om vi som svenskar är duktiga och gör allting rätt när det flyter in sopor som kanske kommer från andra länder med havströmmarna ?
Ibland känns det lite som att har glömt bort att ta med det här i debatten, men det är jku också en viktig fråga som man behöver hitta en lösning på.
För vi kan inte ensamma bära på ansvaret att städa upp runt Östersjön utan alla måste helt enkelt hjälpas åt och göra sin del av jobbet. För när allting kommer omkring så sitter vi alla faktiskt ironiskt nog i samma båt där.
Om man sedan håller sig kvar på det området och läser vidare så är de stora kryssningsfartygen såklart också en del av det här. Förut så var det ju till och med rentav tllåtet att dumpa sopor överbord, tack och lov så har vi en ny lagstiftning idag som ska förbjuda det här men tyvärr så vet vi ju också att det finns sådana som struntar i det här.och det är något som gäller både på land och till sjöss.
Hur ska man då egentligen gå till väga för att komma åt de som smiter ?
Nej svaret är inte alltid lika lätt att komma fram till , men jag kände ändå som så att jag ville lyfta det här ämnet igen eftersom det som jag nu skriver kanske kan få någon till att börja tänka efter mer på var skräpet egentligen hamnar någonstans.
"Vi kan kanske inte göra allting på egen hand, men alla kan göra någoting", det tycker jag är ett talesätt som verkligen passar bra in i just det här sammanhanget och man behöver inte heller göra skräpplockningen till något fånigt jippo och kalla det för plogging. Bara alla hjälper till genom att försöka , likt myran att dra sitt lilla strå till stacken.
Gör man det,då tror jag på att man ska kunna vända på den här negativa utvecklingen och bryta den onda spiralen av djurarter som är på väg att försvinna. Visst, det kanske har skett i alla tider men vi kan inte blunda för den mänskliga påverkan av naturen, det går inte. Fast om vi nu har kommit till för att förvalta den så varför gör vi då inte ett bättre jobb än så här ?
Det kan man ju verkligen fundera över och borde vi i sådana fall inte försöka lära oss någoting av våra tidigare misstag ?
Nej det är så märkligt hur vi verkar fungera och ibland så undrar man ju om människan verkligen är det enda djuret som har förmågan till att kunna tänka. Det känns i alla fall som att vissa djur stundtals är långt mycket mer intilligenta än vad vi tror.
En sak till som vi också borde försöka påminna oss om är att , det här är någoting som borde gälla alla elefanter som befinner sig i rummet, även den där stora jätten på andra sidan atlanten som vägrar att skriva på EUs gällande miljöavtal.
Visst finns det goda krafter även där men tyvärr så har de ju för närvarande en president som är av en helt annan åsikt.
Nej , nu tror jag att det har blivit dags för mig att försöka få på mig lite kläder och ta mig ut på en liten promenad medan solen skiner innan jag tänkte äta lunch. Jag avslutar därför passande nog dagens inlägg med en bild från mitt arkiv som är fotat för ett antal år sedan på Cirkus Maximum, på Anton Frank tillsammans med hans två flickor Dunja och Daela numera boendes på en elefantpark i Belgien. Tycka vad man vill sedan om detta , men det här var de två sista elefanterna i Svergie som tjänsgjorde på cikrus och jag är då glad över att jag har lyckats fånga den här fina bilden på dessa j två jättar. Om ni inte redan har hört den så tycker jag att ni måste gå in och lyssna på den fina dokumentären som SR gjorde med honom: https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/705512?programid=3381, det säger kanske någoting om hur han kände för djuren och kanske ger det en lite annan bild än den som DR förmedlar och kablar ut i media men enligt en del vegitarianter och veganer så ska vi ju inte heller ha några husjdur och hur tråkigt skulle då inte många andra människors liv bli ?
