Nötkråkan i mitt hjärta <3
Aldrig hade jag då trott att jag skulle kunna gilla en fågel så här pass mycket, men då visste jag ju såklart inte heller om att jag skulle komma att få en så nära relation med just en sibirisk nötkråka.
Nej viserligen så hade jag börjat studera dem redan för ett par år, kanske tre år sedan när de för första gången dök uppp hemma hos mina föräldrar, vid deras vintermatning av fåglarna men där ute så kommer man dem inte riktigt lika nära inpå livet som här inne i staden.
Fast jag tyckte ju förstås att de var fina redan då med sin svart/vit spräckligt prickiga fjäderdräkt , ni som känner mig vet ju kanske redan om att jag har en viss svaghet för det mönstret och att de dessutom verkade vara smarta, ja men det var helt uppenbart så jag kunde v'l helt enkelt inte låta bli att falla som en fura för dem.
Det kan i alla fall verligen kännas som att just det här paret , som vistas kring fågelbordet där jag brukar passera ibland när jag är ute på mina vandringar och jag kanske har fått en unik möjlighet till att lära känna varandra lite mer.
I början så visade de ju sig faktiskt inte ens för mig, uttan jag kunde bara ana att de fanns där någonstans,sedan så höll jag ut då jag misstänkte att det kunde vara just nötkråkor som det handladfe om och allt eftersom jag passerat stället med jämna mellanrum så har fåglarna också blivit mindre rädda för mig.
Fast den lilla flocken med stadsduvor håller sig ändå på behörigt avstånd från mig, men jag föredrar ju att kunna få studera deras naturliga beteenden och de har ju redan tillgång till mat då de går och pickar i sig av fröna som ramlar ner på marken då mesarna och de andra slarvigt kastar ut skal från fågelbordet och sölar ner.
Det är på grund av det här som man ska vara noga med att städa om man matar fåglar med jämna mellanrum, för att undvika att smittor sprids vidare då vissa arter ju föedrar att gå omkring på marken och söker efter sin föda där..
Hur som helst så gick jag förbi matningen igen idag, men när jag passerade den på utvägen så var det helt tomt på fåglar så jag traskade istället vidare för det händer att de inte kommer när jag går ut efter lunch. När jag vände tillbaka så satt överraskande nog en helt ny duuva där, ja jag hade åtminstone inte sett den här vackra individen förut.Det var inte helt lätt att komma tillräckligt nära den, för att få till ett bra kort men till sist så fick jag åtminstone den på kornet.
Då hade jag också ställ mig frågan: Var håller nötkråkorna hus ?
Knappt hade jag hunnit med att börja fundera, förän jag såg hur någoting rörde på sig inne i den illa granen vid staketet och efter en stund när jag hade börjat prata med den så dök den ju ändå upp bland alla barren.
Fast den var först lite avvaktande, men när den hade förvissat sig om att det bara var jag så vågade den sig till sist ner på marken där den gjorde några vändor fram&tillbaka för att plocka åt sig jordnötter. Sedan så blev den allt mer nyfiken på mig ttror jag, för den övergick allt mer till att leta efter föda på marken och den kom skuttandes allt närmare. Till sist så hoppade den upp och satte sig på staketet med ett avstånd mellan oss som var mindre än en meter. Den satt där i godan ro och la huvudet på snedden och lussnade uppmärksamt på mig när jag pratade lågmält med den.
Nej glöm allt det där med att vara buskablyg.
Sedan så blev den ändå rädd då det kom andra gångtrafikanter på trottaren som uppenbarligen inte alls hade lagt märke till fågeln. Så den flög tillbaka ner på marken men när de hade passerat så gjorde den alltså flera vändor ut under staketet för att se efter om det kanske gick att hitta mer mat där och den uppehöll sig hela tiden i närheten av mig. Till synes helt orädd!
Det är bäst man kollar efter noga under alla de nedfallna löven som täcker marken, man kan ju råka missa en mumsbit annars som bara lgiger där och väntar på en.
Ja men...ser du inte någonting människa jag är ju hungrig, ro genast hit med lite mer smaskiga, delikata jordnötter nu innan jag dör av svält!
Det är minsann ingen dålig näbb som de har till verktyg, men när man ser de där kottarna förstår man ju också varför de behöver ha ett så tilltaget verktyg.
När man får komma dem så här nära inpå , livet så kan man ju inte låta bli att fundera vad de sitter och tänker på. Till sist så kände jag mig ändå färdig för dagen och började dra mig hemåt. Vad tror ni hände då ? Jo den där smarta fågeln började att hoppa med mig , längs efter staketet när jag gick, Då jag stannade upp , stannade den också till och så fortsatte det en bra bit innan den till sist vek av och hoppade in under några buskar men jag vet inte alls vad den hade planerat att göra.
Jag tycker i allafall att den här fågeln är så pass charmig att alla borde få lära känna en!
Kommentarer
Postat av: Lisa
Vilken fin fågel. Aldrig sett en sibirisk nötkråka förut :) Vilken fin duva. Jag tycker duvor är så söta och roliga :)
Svar:
None None
Trackback
