mspbubblet

Ibland så är det skönt när man sovit lite längre på dagen att få kunna göra sig klar och sedan bara gå ut och sätta sig i solen. Här råkar det vara just en sådan där dag. Visst kändes kölden efter en stund då det inte var mer än några plusgrader men den bekom mig inte så mycket. Förän jag hade suttit där en god stund vill säga. Fast det är så härligt att vara ute så här års och höra fåglarna som börjar sätta igång med sina sång reportoarer. Man blir så glad av dem och det finns sådan positiv energi i naturen när det våras. Visst blir man också lite avvaktande när man bor så här, i mitten av Norrland eftersom man vet att det fortfarande kan komma köldknäppar men det är så härligt när solen börjar skina och kommer tillbaka. Allt blir ljusare även om snön har lyst upp bra den med i vintermörkret.

Ni som följer min blogg vet ju att jag spelar en hel del Sims 3. Man kan kanske säga att jag är lite av en närd och har spelat det av och till sedan originalet kom ut. Såklart går det ju i vågor som så mycket annat beroende på hur kreativiteten flödar. Just nu är jag inne i en mer skapande period så då blir det en hel del timmar som flyger förbi. Gillar i alla fall min senaste familj väldigt mycket och på kort tid har de redan hunnit med en hel del. Nu börjar de dock äntligen att landa efter de turer som varit . Ja de börjar riktigt rota sig på sin lilla trivsamma gård.

Det finns en större shoppinghändelse om året som faktiskt lockar mig och det är bokrean. Fast ibland kan man kanske tycka att jag har ett mindre bibliotek hemma, men egentligen tycker jag inte att jag har så många böcker alls. Klart jag har några lådor Nora Roberts som jag skulle behöva göra mig av med eftersom jag aldrig läser dem men sedan har jag de där guldkornen stående uppe som man kan läsa hur många gånger som helst utan att man blir less på dem. Vissa böcker är ju så. Sedan har jag också samlat på mig några klassiker av Astrid Lindgren och Maria Gripes fantastiska Skuggserie som jag fortfarande tycker är helt och hållet magisk. Barnböcker? nej jag skulle mer klassa dem som att alla kan läsa dem oavsett ålder också älskar jag Agnes Cecilia och Glasblåsarns Barn. Sedan är det ju klart att man har de där som man fått också en del som varit fynd som man köpt bara för att baksidestexten fått en att fastna för just den boken. Det kanske är precis det här som är härligt med böcker. Det finns något för alla. Fast nu märktes det i år att det var betydligt mindre kunder i bokhandeln och det tycker jag är lite synd men samtidigt så slipper man ju den värsta trängseln med. Tror ändå på att böcker alltid kommer att finnas oavsett vilka framsteg tekniken gör för inget går upp emot att få sitta i soffan eller ligga nerbäddad i sängen, vända blad och fullkomligen låta sig uppslukas av en god bok. Det är kanske tvärtom lite lyx att kunna göra det i dagens stressade samhälle men behovet av avkoppling blir samtidigt allt större. Sedan tror jag också att kunskaper som man läser i just böcker om vi pratar ren fakta sitter kvar bättre än det som man bara tar in via distansföreläsningar via datorn eller lektioner som är styrda av paddor. Fast det kanske beror på att jag alltid har gillat att läsa och varit lite av en bokmal. Det allra skojigaste jag varit med om då det gäller böcker är när min svenskalärare på gymnasiet satte Brott och Straff i mina händer. När jag såg den tegelstenen från början undrade jag hur i hela friden jag skulle kunna ta mig igenom den. Efter att ha läst 20 sidor in var jag dock fast, jag var ju tvungen att få veta hur det skulle gå. Fascinerande att en bok som skrevs för så länge sedan fortfarande kan vara så otroligt fängslande som just den är. Andra favoritromaner är Oliver Twist , Törnfåglarna och Jane Eyre. Också har jag även läst ett par av våra svenska deckarförfattare nämligen Camilla Läckberg och Liza Marklund så nog finns det lite blandat i min lilla bokhylla, det gör ju det. En av de mer udda böckerna jag har , hittade den på rea då de hade utförsäljning på biblioteket här är den om Yngersjömordet så därför kände jag igen det fallet då Leif GW tog upp det i Veckans Brott. Annars så försöker jag att inte samla på mig för många böcker men jag har ju såklart även ett par om ritkonsten eftersom det är ytterligare att av mina intressen och något som jag tycker om att göra. Nej annars så ska jag nog bara ta det lugnt idag, göra bort några projekt , se på tv och sedan kanske jag ska lägga mig att läsa någon av de två böcker jag köpte. Får se om jag ska börja med Värdshustrilogin av Nora Roberts eller om jag ska låta mig uppslukas helt av Terese Söderlinds Vägen mot Bålberget. Gillade ju hennes andra roman skarpt då jag hittade den på second hand och jag försvann i den några timmar så jag får se. Först och främst ska jag nog i alla fall satsa på att få i mig lite lunch till att börja med.

Först vill jag börja dagens lilla inlägg med att säga ett stort grattis till Charlotte Kalla som tog guld idag. Det var verkligen ett spännande lopp. Fast jag blev tvungen att gå ut när man kan säga att själva tävlingen egentligen avgjordes. Dock hann jag ju se starten och höra alla glada jubelrop efteråt. Så ett stort grattis igen. Årets VM har verkligen börjat med en stabil insats av damlaget och var tog norskorna egentligen vägen ? Dåligt vallade skidor..hm jag undrar vad mer man kan skylla på när det går dåligt. Fast jag minns ju hur det lät något mästerskap när vi floppade med och vallning är en hel vetenskap. Som jag tänker lämna åt experterna för åker jag någonting själv så får det bli tråkigt vallafritt men det kanske är allra bäst om man bara är motionär också utan elitambitioner. Nåja jag hade inte bara tänkt dividera om skidor idag. Hade ju trevligt sällskap på min promenad med så jag tänkte bjuda er på några bilder på polarvargen som är i min systers ägo, vita herdehundstiken Isa. Hon visade sig faktiskt ha bra tålamod också och satte sig rakt då jag blev tvungen för att stanna till och rätta till plastbiten som gör att minneskortet sitter fast på rätt sätt i kameran. Fast ja det är en annan historia, eller ja den har fått något fel på korthållaren så minneskortet läses inte av på rätt sätt om man inte tycker fast det med hjälp av den här lilla plastbiten. Skumma problem tekniken kan orsaka ibland.Till sist fick jag i alla fall fast den och det blev några kort i alla fall, men jag måste sätta dit en ny tejpbit så den inte lossnar sådär lätt. Vidare så har jag också ett objektiv...mitt telezoom som jag använder mest Nikkor 70-300 VR IE som börjat strula. Visserligen hände en olycka för ett par dagar sedan då det rullade ner från soffan men då jag provade det direkt efter verkade det ju okej..men jag vet inte kan vara jag som inbillar mig att det faktiskt är något fel på det med. För det funkar ju ändå ute i fält men att fota fåglar vid päronens fågelbord var nära på omöjlig för den ville inte låsa zoomen. Kan ju ha berott på ljuset med , får tro att så är fallet annars ser det inte så bra ut. Jag tycker ju om min kamera och är smått beroende av mitt telezoom eftersom jag ju använder det mest då jag är ute. Nåja får ta med mig det ut på en tur imorgon och prova hur det uppför sig helt enkelt innan jag börjar fundera vidare på vad som eventuellt måste göras.

Ja nu har det hänt saker i hushållet Lewis ikvälll. Tror ingen av dem ångrar sig att de gav sitt förhållande en andra chans . För den här gången har de verkligen kärat ner sig ordentligt, både Odin och Bernadette. De är så lika i mångt och mycket förutom att Odin inte gillar barn. De får dock försöka kompromissa och lösa det på något vis nu när de fått ett tillskott till familjen genom att deras första och ena barn, dottern Faith är född. Tror att han kommer att mjukna trots allt vad det lider och att grunden ska kunna bli stabil för dem alla tre. För visst är det så att han och Bernadette knappt kan slita sig från varandra nu heller, de är fortfarande lika kära och det är ju aldrig fel. Sedan stod de också i valet&kvalet vilken väg de skulle gå med tomten men till sist så blev det både en liten pool och ett stall där Menuette har flyttat in.För trots att ingen av dem egentligen har färdigheten för att ha bra hand med djur så är de snart bästisar båda två med stoet. Så det visar ju om något på att jag trodde rätt, de tycker om henne.Det återstår ju en hel del jobb på gården, men det går sakta framåt i alla fall. Och mjo de har skaffat sig ett hönshus med och får dagligen kloka visdomsord från  de kloka fåglarna*skratt*.

Känner att jag måste få skriva av mig lite sedan jag fick en väldigt trist kommentar på ett inlägg här på bloggen. Eller åtminstone så fick det mig att ta illa upp eftersom jag känner att det som framfördes i det inte alls stämmer överens med de tankar jag har om en del saker. Jag har int gått närmare in på dem förut utan alltid försökt hålla isär privatlivet och bloggandet men nu verkar det som det blir allt svårare. Trist när jag egentligen bara från början ville skriva och tipsa om en bra film som jag hade sett utan att försöka blanda in för mycket känslor. För det finns ju filmer som har en sådan där handling som griper tag i en och rör upp en massa känslor. The Broken Circle Breakdown är verkligen en sådan film men det är just en film och jag tror det är viktgit att man kommer ihåg att skilja på film och verklighet. Sedan är det ju också så att även om vården har gått framåt något enormt idag så dör det fortfarande folk i allvarliga sjukdommar. Det har det alltid gjort. Även om botemedlen blir bättre så biter det fortfarande inte på allt och vi alla vet att för mycket användning av antibiotika kan leda till resistens. Så nej , vad har allt detta med en gripande film att göra ?Ytterst lite skulle jag i alla fall tro. Dessutom så vill jag också inflika att jag gjort en personlig djupdykning historiskt sätt då jag lärde mig mycket .

Moff på er alla medhamstrar där ute. Nu är det så att det är jag Meekodnin som har tagit över tangentbordet igen. Fast jag får kila snabbt över det innan matte hinner vakna och kommer på vad jag pysslar med. Det är dock klart att jag har mina funderingar på vad hon håller på med ibland. Ni ska veta att jag verkligen funderar på att anmäla henne till HRIS (Hamstarnas Rätt I Samhället). Jag har dock inte lyckats hitta några anmälningsblanketter någonstans och det blir ju lite svårt för mig att fylla i dem själv. Orsaken..ja ni ska få se vad hon utsatte mig för häromdagen. Hon hade tydligen kommit på idén att det skulle tas nya kort och att jag kanske ska få vara med på något som kallas för fotoutställning. Vet ni vad det är ?

Hejsan hoppsan på er allihopa som snubblat in här. Nu ska ni få läsa om min senaste Sim igen. Tror att jag har bestämt mgi efter mycket velande för att jag faktiskt kan få kalla dem för indivder. För det är ju precis vad de är ändå. Även om de bara är karaktärer i ett spel så har man ju aktiskt sett till att de fått liv, Så ja nog pratat om det, nu till Bernadette. Hon har visst jobbat ett helt år på bistron Lilla Korsika nu och igår fick hon en liten belöning för allt slit hon lagt ner. Åh har jag glömt att berätta för er om de gångerna hon fastnade i frysrummet eller då hon medlade i bråk mellan kocken och en annan anställld. Så det har äntligen börjat lösa sig för henne, på bästa sätt dessutom eftersom Odin kom tillbaka trots att de haft det tufft på det personliga planet. Tror att Bernadette var den som i alla fall insåg till sist att hon inte ville leva utan honom för det där gräset var inte grönare på andra sidan staketet, nej det blev tvärtom! Nu är de i alla fall mer än förälskade de två. Så de har bestämt sig för att överbygga olikheterna och försöka en gång till.

Jag brukar ju säga att jag inte ska göra en till sim utan försöka jobba med de jag har. Det börjar ju bli några stycken nu som var och en är indivder på sitt sätt. Även om jag funderar om man kan kalla dem för det då de befinner sig i ett spel känns det mest som de är personer ändå. Kanske är det ett tecken på att man spelar lite för mycket eller nej jag vet inte men det är snabbt att timmarna flyger iväg då man har roligt. Hur som helst så hade jag en idé´som jag utgick ifrån och till sist var hon kalr fröken Lewis som älskar tt laga mat. Hon kanske inte tycker att den praktiska biten är så roande men väl teorin.

Ibland så ramlar man över bra filmer när man sitter och bläddrar mellan kanalerna. Igår kväll var det dags igen. Hade suttit och tittat på sporten halva dagen så jag kände mig verkligen lite mör och jag orkade inte riktigt engagera mig. Tills jag hittade till svt kanal två. Redan från där jag såg grep filmens handling tag i mig och jag kunde inte sluta titta. För jag var tvungen att se hur det skulle gå. Om ni inte har sett den så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Det är inte alla filmer som väcker känslor men det gör denna. Nog för att jag vet att jag kan bli rörd ibland men igår rann tårarna. Så finstämd, men ändå så sorglig. Om ni inte känner till handlingen kan ni kolla i tablån på svt, googla er till den eller så kan jag dra den i korta drag här. Den handlar om ett par, Elise och Didier.Trots att de är som dag och natt är de vansinnigt förälskade i varanda De har inte bara olika musiksmak utan helt olika uppfattniningar om livet. Han är en romatisk ateist och hon en religiös realist. Tillsammans får de en dotter, Maybelle som drabbas av en svår sjukdom och allt sätts på prov. Ja mer tänker jag inte avslöja utan resten får ni ta reda på själv om ni blivit nyfikna på att se den. Annars så har jag inte kommit så långt idag. Sitter och ska äta frukost , först har jag ju såklart myst med Meeko också har han fått springa i hallen. Tänkte försöka sopa upp lite spån men det var bara att glömma, för är hamstern ute på golvet samtidigt får man räkna med att den lille herrn kommer och ska hjälpa till. Han klättrade inte bara på sopen utan satte sig också mitt på skyffeln. Som tur är vet jag om att han är där och att han är en hamster, men man vet ju inte han kanske har iscensatt den bästa flyktplanen genom att försöka låtsas vara ett stort skräp ? Det skulle i alla fall inte förvåna mig det minsta eftersom han då och då när han är ute sitter och spanar upp mot taket på sitt lekhus. Som om han faktiskt listat ut att om jag tar mig upp där så kan jag kanske klättra över kanten på avgränsningsbrädan och rymma. Han är nog smartare än vad man tror! Sedan så händer det väl inte allt för mycket idag, kanske blir lite pyssel, Simspel och TV-tittande men sedan måste jag ta mig neröver stan en sväg också för att handla. Nog för att jag har en del saker i frysen men man äter ju ändå upp maten allt eftersom. Dessutom fick jag två roliga nyheter igår också. Den ena skrattade jag helt klart varrmt åt och den andra känns nästan otrolig med tanke på hur det har sett ut tidigare.

Läste just att travets främste kallblodige ambassadör genom alla tider förmodligen kommer att lämna oss för evigt gröna ängar när sommaren är slut. Detta på grund av en skadad höft som gör honom halt och hindrar honom från att köras eller göra en annan sak han älskar, att få visa upp sig inför sina alltid trogna fans. Det kommer att bli många tårar den dagen. Inte minst för de som finns inom den närmaste kretsen runt honom, utan också för oss som följt honom så här lite på avstånd. Onekligen så är det många tankar och känslor som studsar runt efter ett sådant tråkigt besked. Fast samtidigt så måste man ha all förståelse för ägaren J-O Perssons tankar. Har hästen ont och det inte går att göra något åt det, då ska man inte låta honom lida. Visst gör det ont att ställa sig de där frågorna och kvalen över att ta det där slutgiltiga beslutet kan vara väldigt svåra men man får absolut inte vara självisk. Utan man måste alltid se till djurets bästa även om det blir tufft, jobbigt och svårt för en själv att hantera. Man känner oftast på sig när det är dags att låta dem gå. Sedan så måste man också få känna efter. Sorg är olika för oss alla och man hanterar den på sitt eget sätt, men att prata är viktigt. Att prata och få ut alla jobbiga tankar och känslor. Det lärde jag mig allt eftersom när mitt livs största kärlek försvann. Från början stänger man omvärlden ute man drar sig in i ett skal. För även om det börjar bli mer och mer accepterat så finns fortfarande den där synen kvar om att man inte kan älska ett djur men jag hävdar bestämt att det går. Försöker man säga motsatsen så har man aldrig öppnat sitt hjärta helt och låtit dem komma så nära eller så kanske man försöker skydda sig själv från jobbiga tankar på det sättet. Fast då brukar de ändå komma upp till ytan till sist.
Idag har jag inga svårigheter att öppna upp och prata om Dickie, för samtidigt som han är borta gör det ju att jag aldrig kommer att glömma honom.  Fastän det har gått så lång tid som tjugo år så minns jag honom ibland fortfarande som om det skedde igår. Sedan fastän det är jobbigt periodvis så vet jag också att det gäller att man kommer ihåg alla de där fina stunderna som man fått ha ihop för det är glädjen som kommer från dem som gör att man orkar fortsätta leva vidare utan dem man förlorat kvar på jorden. Det här lärde jag mig av en rödskimmelfärgad irländsk korsningsponny och det är jag honom evigt tacksam för. Tack för att du såg mig grabben när jag som mest behövde bli sedd!

Moff och god morgon på er alla små medhamstrar där ute. Alright jag säger väl även god morgon till era hussar och mattar med så de inte behöver känna sig sura över att jag har missat dem. Hur mår ni ? Sälv så mår jag bara fin, fint faktiskt. Börjar känna mig lite trött efter morgonens äventyr men jag ska nog hinna få ner några rader ändå med mattes hjälp innan jag tänker gå och knyta mig. Fast hon kanske somnar om efter frukost hon med idag. Hur jag kan veta det ? Jo hon fastnade i en bok i natt och låg och läste på tok för länge och då har de inte ens varit bokrea än. Sedan när hon skulle försöka sova så luktade det brandrök så hon blev tvungen att kliva upp och kolla så allt var okej. Ingen fara på taket , kontakterna var okej så det hade nog kommit in via ventilationen. Ja matte har lärt mig att de små luckorna i fönstret heter så. Nej annars så har jag fått vara ute på promenad som vanligt.

Nu ska ni få se vad som landade i en stor kartong här hemma idag. Tror det är bäst att hon får stå långt ifrån Merlin och Murdoch i alla fall. Annars kanske det blir några små hoppande shettisföl framöver men vi får väl se. För jag har ju en liten plan att föda upp tinker men Shire är ju kallblod de med så de kvalar in bland de raser jag gillar. Sedan har jag ju en del annat godis i hyllorna och skåpen med men just kallblod har alltid legat mig varmast om hjärtat. Kanske är det allt härligt hår som gör det och deras otroliga lugn som de ofta visar som gör att man smälter. Nåja kunde inte hålla mig från att befria henne från sin mumifiering när jag hade hämtat ut boxen. Detta trots att jag hade fått ett till paket med pysselsaker som jag var tvungen att gå ner på stan sedan och hämta. Lilla Baronessa fanns fem minuter bort på kiosken. Eller ja , lilla vet jag ju inte eftersom hon springer om herrarna med hästlängder fast det är hon väldigt , väldigt värd. Hon är nästan otäckt fin och jag ser fram emot att få fotografera henne på ett par alldeles speciella ställen.
Sedan kan jag också ska tillägga att hon fått namnet efter en hingst jag tyvärr aldrig hann se live, men han fanns här i Sverige och hette Bordenog Baro & var förstås en skimmelfärgad Shire.

 

Hejsan på er alla. Idag är det äntligen dags för Fettisdag. Har faktiskt lyckats med den svåra konsten att inte tjuväta någon sådan där god semla. Nog för att jag gillar dem men jag kan inte säga att jag är överdrivet förtjust i dem så det är kanske därför det går bra att motstå. Fast nog är de goda alltid. Fick mig i alla fall en i eftermiddags då jag åkte ut till päronen imorse. De sulle iväg på något vid lunch och någon måste ju vara hemma med systerns vovve som är där på dagarna. Det var bara det att det inte kom någon hund för ett par av barnen var småkrassliga. Så jag fick vara lite social med föräldrarna istället också satt jag vid datorn även där men spelade sims. Lyckades hålla mig ifrån att hälsa på Maya men nu tror jag att jag slagit alla rekord med min nya individ. Om man nu kan kalla simmar för det. Hon heter i alla fall Aileen och strävar mot att bli kompositör. Man kan verkligen säga att hon älskar musik på alla sätt och hon drar sig inte för att stå i parken och spela gitarr för att få dricks. Så hon passar perfekt ihop med sin make Gerard. Ja jag tror jag gjort ett par som har värre problem än Maya&Youssef för de här två kan bokstavligen inte vara utan varandra utan de håller hela tiden på och är sådär gulliga :). Sedan visste jag inte heller att simmar kunde få presenter i form av skatt. Men det har de här fått eftersom Gerard flyttade från Frankrike. Jag tänker i alla fall inte klaga för det innebar ju att de fick mer i hushållskassan. Så nu kanske de snart har råd att bygga ett nytt hus, för det som de bor i nu liknar inget annat än en sylta. Ja ni hör hur illa det låter. Men de blir ju rätt underhållande att spela då det händer saker med :). Så då kanske det är lätt att man börjar se dem som individer istället för som figurer i ett spel. Nåja nu ska jag inte bara prata Sims 3 idag. Såg premiären av Jordskott igår och jag får säga att det verkar som om den kommer att bli bra. Äntligen en bra serie på SVT igen som man kan se utan att bli avbruten av reklam! Ikväll ser jag först Djuräddarna, sedan blir det Veckans Brott och avslutningsvis väljer jag Stalkers. Det låter väl som en trevlig TV-kväll, kanske med lite touch av något annat men det är nog lätt hänt att man snöar in på det området då man gillar kriminal-serier annars. Man kan ju blanda och se på lite allt av varje. Häromkvällen såg jag en bra ungdomsserie på Barnkanalen. Ja jag vet, det kanske låter illa men den var faktiskt bra och inte helt otippat var det Southern Star från Australien som hade producerat den. Har sett många bra serier från det bolaget :). Fast den som fastnat mest måste ändå vara Spegel Spegel som gick i jullovsmorgon ett år. Älskade den så. Under en period så var jag mest insnöad på den andra serien Spegel Spegel 2  som gick på sommarlovet och som var en samproduktion Australien/Nya Zeeland men sedan jag såg den första är den andra något jag helst vill glömma.Så kan det bli ibland.

Har säkert nämnt denna förut men det skadar inte att upprepa namnet eftersom den är så bra! Nej nu ska jag försöka göra bort en del andra saker här. Kanske dags att börja med någon mat nu och Meeko ligger och sover som vanligt. Han brukar börja krypa ut ur huset lagom till att jag gått och lagt mig ;).

Nej jag tänker inte sluta på MSP. Inte ännu i alla fall. Anledningen till att jag dock valt det om rubrik på dagens lilla text är att det finns personer som beter sig på ett visst sätt då de går runt i chatrummen som finns på sidan. En del är bara taskiga och försöker häva ur sig en del kränkande ord. Ni som tycker att censuren med hashtags istället för svordommar och liknande är barnslig. vill ni att någon beter sig så mot er ? Nej just det jag skulle inte tro det. Sedan finns det också en kategori som går runt och beter sig på ett annat sätt som jag också finner otrevligt. Den kategorin består av de som kan slänga ur sig vissa uttryck. Till exempel kan de säga åt någon att sluta med något, fast de säger inte vilken person de menade det utan svarar något i stil med: bry dig inte.Inte konstigt då om det blir missförstånd och förvecklingar, man borde väl åtminstone kunna säga vem man pratar med. Sedan har jag sett vissa fall med folk som skriver:Sluta stå på mig.
När man passerar framför dem. Hela Moviesarplanets chatrumsystem är liksom uppbyggt på det sättet. Så det finns inget att göra åt problemet när man ska passera folk. Därför kan jag tycka att det är väldigt överdrivet att bry sig om en sådan sak. Lite kan man ju faktiskt släppa och man behöver inte reagera på allt. Det gör inte jag heller. Fast en del tycker att jag leker polis, det har jag fått höra. Kanske väljer jag istället att se det lite som en komplimang för trots att sidan ska vara för äldrarna 9-15 och har väldigt ydliga regler ser jag periodvis mycket innehåll som inte alls borde finnas på sidan. Är man dessutom lite äldre borde man kunna förstå varför man måste anpassa språket efter de som är yngre och också spelar. Vill ma prata om annat kan man ta det privat, ellet ännu hellre på någon annan sida som är mer lämpad för sådant språk.

Nej nu har jag verkligen klagat färdigt för idag känns det som men för att avsluta det hela så skyndar jag mig att tillägga att inte ens artisterna verkade så speciellt roade av Flippas så kalalde skämt på Melodifestivalen i Lördags!

Hejsan på er alla. Idag kan man verkligen tala om att det är strålande väder här. Solen skiner och snön gnistrar så vackert strålarnas sken.Fast det är aningens kallt och det märks att det är vinter ännu i allra högsta grad. Även om fåglarna har börjat sjunga glada små trudeluttar emellanåt så lär det där vita ligga kvar ett tag till.Kände behovet av en liten promenad så jag tog helt enkelt och gick den vanliga rundan om man kan säga det. Men jag går utan tvekan helst svängen förbi hamnen.Det är utan tvekan ett smultronställe mitt i stan även så här vintertid.

God dagens på er alla glada bloggläsare där ute! Nu är jag tillbaka i stan hos min lilla goseponke. Som vanligt var han lagomt glad över att matte har kommit hem igen. Tror faktiskt att han haft det rätt skönt då han har fått vara ostörd ett par dagar. Dock så vill jag tro att han i alla fall saknat lite att inte få komma ut och inga mysstunder på kvällarna heller. Han verkade i alla fall nöjd med att få smaskiga groddar och få rent i buren men sedan var han tvungen såklart att gå ut och ställa huset på sniskan igen då matte var klar. Han har verkligen sina lysande idéer den lilla hamstern!
Hur som helst har helgen varit lugn och jag har inte gjort så mycket. Spanat en del på fåglarna och försökt fota gråspetten. Tidigare så var det ju ett par som gästade föräldrarnas matning,  Nu senaste veckan är det dock bara honan som synts till. Skygg är hon dock, så man får knappt gå förbi fönstret när hon är där. Dock verkar hon väldigt snäll för till och med större hackspettarna kör bort henne, speciellt hanarna som börjat med sina revirstrider. Så större hackspettar verkar det gott om i år, päronen har fyra stycken i år, Två hanar och två honor, så det kanske är två par. En av honorna är dessutom lätt att se skillnad på mot de andra eftersom hon inte är vit, hon har en smutsfärgad fjäderdräkt.

Sedan borde samma matte officiellt kalla sig för klant!
Fast det har ju hänt förut att jag missat med att spara mellanversionen då jag spelar Sims 3. Det hände i alla fall än en gång igår. Så jag förlorade mitt mest spelade kvarter med Dennis&Cynthia. Behöver nog inte tala om för er hur typiskt det känns just nu. Fast samtidigt kan jag inte riktigt grotta ner mig i eländet för på samma gång kanske det blir bäst så här ändå. Cynthia var ju missnöjd med att var vampyr, plasmajucie blir väldigt långtråkigt att leva på i längden och skulle precis till att forska fram ett botemedel åt sig. Ja jag kunde inte hitta det varken i vetenskap labbet eller i den Magiska affären. Så jag lärde mig i alla fall något på att ha vampyrer. De lär sig saker som alkemi snabbt men det är verkligen en stor nackdel att de inte tål ljus. Dessutom funkar det dåligt om de visar sig vara sociala för et är få simmar som uppskattar att bli störda mitt i natten. I alla fall så blir det att jag får börja om. Som tur är sparas ju alltid grundsimmen i det automatiska simbiblioteket så det var lätt att hämta henne där. Det som tar tid är att bygga upp huset men jag får gå efter skärmdumparna jag har på det.Så det ska nog ändå gå vägen trots allt. Sedan så gjorde jag faktiskt en till Sim. Det var när jag skulle spara om henne för att hon flyttat som något gick på tok med det andra. Fast nu ska ni få träffa det senaste tillskottet.

Hejsan på er alla. Jag har ju lovat att jag någon gång skulle berätta om hur jag snubblade in på just modellhästar så varför inte ta tag i skrivandet nu. Hur som helst så har jag alltid samlat på något ända sedan jag var barn. Först hade jag jättemånga playmobilhästar, sedan föll valet på kapsyler som var populära under en period. Lyckan var när min brors ena kompis gav mig två kassar fulla, de hade pizzeria! Sedan föll samlandet i glömska, eller ja jag tänkte inte på det i alla fall. Såg annonser om breyers i Min Häst och drömde mig bort men det blev aldrig så att jag fick någon. Fast jag hade tre stycken MLP. En av dem hängde med från allra fösta början och det var Posey. De två andra köpte jag dock själv och det var Surprise Newborn Cuddles aka Den Rosa Grisen eller bara Grisen kort och gott och den andra var Sweetie Baby Liqurice. Sedan hade jag också såklart några barbiehästar, varav jag älskade ett par mindre. En traditonellt svart som jag hade döpt till Korall och en alldeles underbar liten skäck vid namn Kamomill.
Alla de här sakerna finns såklart kvar idag, hemma hos päronen fast MLP:na står här i bokhyllan med resten av den samlingen men den återkommer vi till. När jag sedan snubblade in på något att samla på så föll valet först på LEGOS Belville serie och då menar jag enbart stallserien. Har alla dem utom ett! . Efter detta tror jag att det var som vissa ponnyer gjorde sitt intåg på nytt. Har alltid gillat dem och nu kanske jag tog igen att jag inte fick fler när jag var liten *skratt*. Det kom i alla fall att bli ca 250 stycken till sist innan samlingen blev klar. Egentligen har jag två eller tre som fattas med så man kanske inte ska räkna dem som helt färdig men blir man någonsin det som samlare? *skatt*.Har dessutom några som jag gjort om så kreativiteten har alltid funnits där som en råd tråd också.

Som jag redan var inne på lite under gårddagen så såg jag på melodifestivalen under helgen. Inte för att jag varit så engagerad i det den här gången utan det var mer för att vara social. Nåja, får erkänna att jag egentligen inte fastnade för någon av låtarna så värst. Nej tyckte att många av artisterna som hade varit med förut hade riktigt platta och tråkiga bidrag nu. Somliga växte kanske sedan man hade hört dem ett par -tre gånger men textmässigt var där då inga nya hittar utan de flesta var väldigt enformiga och välproducerade enligt mallen. Nu kanske jag låter väldigt kräsen här, men jag vet inte. Tycker att man kan förvänta sig lite mer då det handlar om Melodifestivalen åtminstone. Fast det är något jag också reflekterat över i samband med Eurovision. Att det ibland verkar som att det fokuseras mer på artisterna och framförandena, än musiken självt. Trodde att det är hela paketet som ska räknas. Det är väl också därför det är så svårt att tävla i just musik. För att gå tillbaka till helgen så tyckte jag i alla fall att Dollyville kändes som en fräsch injektion av glädje. Visst hade de kanske fått lite sminktips av Yohio men låten var i alla fall svängig och själva konceptet kan jag hålla med , att ungdommar behöver titta upp från sina telefoner mer och säga hej ibland. Hoppas att resten av årets deltävlingar blir bättre, för det känns som det här var det svagaste kortet. Går vi tillbaka till ESC så funderar jag också på hur mycket förra årets vinnare egentligen har spelats i radion ? Nej fastän låten var helt okej har jag inte hör den speciellt mycket och det är synd att det ska bli så. Det kanske bevisar att man borde ta och tänka över varför tävlingen heter som den gör. För lite måste man börja reflektera då ett land som Irland som vunnit den så många gånger tidigare knappt får några bra placeringar längre. Det verkar inte heller spela någon roll vad de skickar för sorts bidrag utan de åker ut relativit tidigt. Inte behöver låtarna heller vara dåliga men det känns som de åker ut på grund av bidrag som är mer tivelaktiga och det är ju aldrig okej om det ska vara så. Förstår året de surnade till och skickade dit en kalkon. Fast nu kanske jag är partisk i den här frågan, vad vet jag men jag tycker att irländarna är ett väldigt musikaliskt folkslag. Dessutom så älskar jag ju hela den där biten med sagor&legender också men nog borde de ha en bra chans med sin folkmusik också och inte bara popinfluerade slagdängor.

https://www.youtube.com/watch?v=VykUjEVVO-Q
https://www.youtube.com/watch?v=NZ9jfwOcmro
https://www.youtube.com/watch?v=wtqTO0p6nIs

 

Sedan finns det ju en rad andra bidrag från andr länder också som varit bra men som det inte alls gått vägen för i finalen. Jag tänker kanske allra mest på vår egen favoritippade Las Vegas med Martin Stenmarck, vad hände egentligen den gången ?  Jag menar så dålig är inte låten så att den förtjänade den usla placeringen sedan.

Visst att alla länder har olika musiksmaker men åtmnistone jag skäms när bra låtar riskerar att åka ut pga bidrag som Polens häromåret. Nej då är det inte konstigt att man tar sig en funderare på om man alls ska följa med cirkusen på tv. Det ska vara om fältet blir starkade i de andra deltävlingarna av Melodifestivalen. Sedan måste jag kanske hålal tummarna lite för en av de artister jag gillade i fjol. Hon lär visst ha något helt annorlunda i år men det ska bli kul att höra vad hon kan mer än vackra Songbird.

 

 

Hejsan på er allihopa.
Nu så har det väl gått några dagar sedan jag skrev något igen. Fast det är lätt hänt att man glömmer att gå in när man har andra saker för sig. I helgen har jag variut ute hos päronen och varit lite social igen.Ska dock inte säga för mycket än, som att bakterien är helt borta men jag är mycket bättre åtminstone. Sedan är det ju en lång väg kvar att arbeta upp någon kondis igen men man får skynda långsamt så man inte knäcker sig på vägen och råkar på någon mer förkylning. För segt så in i...har det verkligen varit den här omgången. Nej man får börja lite långsamt, varit ute och promenerat lite och åkt UFO med syskonbarnen men nog märks det att man tappat mycket. Efter några vändor upp och ner i backen är man alldeles flåsig och helt färdig. Då är det mysigt att gå in och äta mellanmål. Sedan så har det blivit en hel del tittandes på fåglarna också. Det händer faktiskt mycket vid ett fågelbord under en hel dag. Har räknat in inte mindre än tre större hackspettar, ett par gråspettar, en svartmes och en stackars sidensvans under helgen. En av hackspettarna försökte ta sig in i en fågelholk. Trots nubben runt hålet så gav hon inte upp, utan hon försökte hacka sig in på sidan och hon hängde sig även fast i botten på holken för att försöak den vägen. När det inte gick blev hon irriterad, flög upp på taket och satte sig där och sprätte snö så att det yrde! Ja jag säger då det, alla fåglar har sina personligheter. Fast det är rolgit när man ser det och väl börjar lära känna de små liven Ibland kan det ju kanske verka som mina päron bor mitt ute i ingenstans men det är faktiskt bara 3 kilometer tilll stan, det ni!

Hejsan på er alla morgonpigga medhamstrar där ute. Alright, hej till era hussar och mattar också. Nu är det jag, världens bästa Meeko som tänkte skriva några rader igen innan jag måste gå och knyta mig. Man blir ju så förskräckligt trött av att vara uppe hela natten och stöka runt. Ni kanske känner igen er ?
Hur som haver så får min lilla matte ju sina ideér ibland. Nog för att jag blir glad då jag får komma ut och utforska världen. Fast jag avskyr verkligen att man ska behöva sitta fast. Borde det inte ingå att hamstern ska få springa lös i lägenheten ? Nåja jag får väl försöka nöja mig med att göra det i hallen då. Jag vet ändå att jag är bäst eftersom jag lyckas med konsten att finta henne då och då. Ni ska se vad snopen hon ser ut! Hur som haver så fick hon för sig något idag. Jag begriper inte heller riktigt varför hon måste envisas med att fota mig så mycket, men det är faktiskt rolig att undersöka den där konstiga apparaten hon har i händerna.

Jag kan inte riktigt svara på när jag började intressera mig för just vargen. Fast jag vet med all största säkerhet att det skedde redan under skoltiden. När vi fick skrivuppgifter där vi skulle forska om något djur så var alltid mitt val självklart. Det spelade ingen roll på vilket stadium det var och många har häftena blivit. Har dock inte sparat alla men något arbete finns kvar. En sak som fortfarande får mig att fundera när jag läser igenom dessa enkla texter är att jag inte förstår varifrån folks hat kommer. Visst är jag uppvuxen med en del av de där gamla sagorna& sägnerna också men jag tycker inte att man ska döma ut någon enskild art på grund av mytbildningen som uppstått runt den. För går man tillbaka och tittar på exempelvis indianerna och deras tro så har vargen alltid varit ett av deras allra viktigaste totemdjur. De är inte så kallblodiga som vissa böcker vill görande gällande. Det enda de gör är egentligen är att vara djur och vad skiljer dem så mycket från våran bästa vän , hunden egentligen ? För utan den ena hade inte den andra heller funnits till. Deras språk är till stora delar detsamma och jag lovar er instinkterna finns kvar även om vovven får maten serverad i skål.Den vet dock kanske inte alltid vad den ska göra till skillnad från vargen som måste slåss för sin överlevnad. Dessutom som någon klok person skrev i en annan blogg " Vi människor kan inte hålla på att ändra naturen efter våra förutsättningar utan ibland måste vi faktiskt anpassa oss mer efter den". För om vi bara har viljan till det så går det att hitta lösningar som fungerar. Bättre lösningar än det som just nu pågår där ute någonstans i skogarna. Sedan måste vi kunna ha förmågan att se på det från olika håll men hela tiden behålla den där öppenheten. För fortsätter det i den takt det gjort har vi snart inga vargar kvar i det vilda och kanske inga rovdjur heller eftersom avskjutningen och jakttrycket på stammarna hela tiden ökat(då har vi inte ens räknat in tjuvjakten). Sedan så hävdar vissa jägare att älgstammen minskat men se på antalet olyckor varje år där klövviltet står för merparten av kostnaderna. Samt de pengar som läggs ner för att försöka förhindra dessa genom stängsel och övergångar. Så det känns som om den där bilden inte stämmer till fullo. För det är ju också så att en frisk älgstam gynnas av vargen, men skjuter jägarna bort avelstjurarna för att ha hornen till trofeér ja då säger det sig självt att det till sist uppstår problem.Ett problem som man gärna skyller på någon annan eftersom man inte vill ta ansvar för sitt eget handlande. Vidare så är det också fortfarande så att vargen är den som får stå som skyldig till många attacker på tamboskap. I väldigt många av de fallen har stängslen varit under all kritik, helt saknats eller att rensningen kring dem varit undermålig. Ändå är det djuren som utpekas som boven i det hela. Nu tycker jag synd om de djurägare som drabbas, visst men varför skaffar man inte RAS(rovdjursanpassat stängsel) om man nu är så mån om krittren. På senare tid har det dessutom framkommit att antalet hundattacker på får  är lång fler än vad man kunnat se förut. Ändå är hatet mot vargen så ingrott i själva folksjälen att dessa oftast mörkas eller tystas ner helt. Inte är det konstigt att endast en av tre valpar per kull uppnår vuxen ålder. För, förutom licensjakt och tjuvjakt så kan de också råka ut för olyckor, bli sjuka eller helt enkelt spårlöst försvinna. Vidare så tycker jag också att det är väldigt konstigt att man inte har hittat fler skabbvargar där ute om de vore så angripa av det lilla otäcka kvalstret. Det djur som lider i betydligt större utsträckning av den sjukdom
men, rödräven bryr man sig knappt om. Det här tycker jag skapar en väldigt tvådelad situation.  Ska vi utrota rävarna härnäst efter att de stora järv, lo, björn och varg är borta?Nej tack säger jag, jag protesterar mot själva tanken på att ge mig ut i en tom, död och ödslig skog. Den idén är inte det minsta tilltalande, men vad jag tror på istället är att vi måste skapa oss mer kunskap& förståelse för världens runt omkring oss. Vi måste få upp ögonen för naturen och inte bara se det mänskliga eländet som pågår jorden runt. För kollapasar ekosystemet vem får då stå till svars och betala ?

Hejsan på er alla ! Nu har jag varit ute på ett litet äventyr. Kände behovet av att få i mig lite luft också. Har ju nite blivit så mycket av den varan då man kämpat mot dne här förbaskade bakterien så länge. Vet ju inte heller säkert om det är den jag har haft men det är väldigt troligt eftersom förkylningen suttit i så pass länge. Är inte riktigt kurant än men nog börjar jag i alla fall att få tillbaka den där orken. Sedan är det alltid motigt i början när man ska bygga upp något slags kondis igen. Fast man får ju börja långsamt så man inte knäcker sig och åker på något igen. I alla fall bestämde jag mig för att gå ut lite trots den rådande väderleken. Och vad kunde jag göra annat än att skratta då det första jag fick göra var att klättra över Mount Everest i form av en snövall ? Nog har snöröjarna jobb alltid även i staden den här årstiden i Norrland. Fast det fick bli en kortare promenad, även om det kändes behagligt i luften då det inte var så kallt. Dock så har jag i alla fall varit ute :) och det kändes skönt. Annars gör man nog faktiskt bäst i att stanna inne nu om man absolut inte måste ut. Så det blir ju mycket sittandes här vid datorn också , eller sittandes i TV soffan. Just nu hör jag faktiskt också knaper från hamsterburen eftersom Meeko är vaken och gnager på in toalettrulle. Han blev tvungen att vakna till så han knude gå ut och hämta godsakerna han precis fick i matskålen för vilken liten hamster gillar inte sallad och majs ?
Tror bestämt att han kan lukta sig till sakerna och har bra hörsel för även om han är jättetrött så kommer han alltid ut då man prasslar med en viss påse. Har provat andra påsar med, men de ragerar han inte ens på. Utans hans favoritgodis, alla kategorier förutom att få färska grönsaker det är de här små dropparna.Först ville han inte äta annat än salladsdropparna men på senare tid börjar han tycka att ett par av de andra smakerna också är ok men han ratar fortfarande de med youghurt eller honung. De duger tydligen inte!

Så lite rolig är han alltid den lilla svart/vita gnagaren, men får jag fortsätta så kan jag beskriva fler egenehter han har eller bara berätta om hur mysigt det är att hålla i honom, när man känner det där lilla hjärtat som slår. Nej nu skulle inte dagens inlägg kretsa kring världens bästa lilla Meekodini! ändå är det lätt hänt eftersom han är den ulliga, gulliga lilla korthårshamster som han är.

Nu ni, nu tror jag att jag äntligen har lyckats skapa en Sim som verkar bli helt som jag har tänkt mig. I alla fall än så länge kanske jag ska skynda mig att tillägga eftersom de mer brukar ha sina egna åsikter om den saken. Fast man kan ju undra hur det kan komma sig eftersom jag skapar dem allihop och bestämmer över dem. Ja, jag har nivån på självbestämmandet på mitten. För jag tycker det är rolig att se vad de hittar på själva. Det ser jag ju inte minst på Maya och hennes familj. Hur som haver. nu till gårddagens lyckade Sim.