Varning för ulligt inlägg!
Nu i dagarna som var kring midsommar så kom de alltså på plats.
Årets lila flock med får som brukar beta i ett strövområde(som bara ligger en bit från mina föäräldrars hus) under sommaren, På avstånd kan de säkert verka som om de är många men egentligen är det bara nio tackor med lamm som finns i hagen, fast det är ändå fullt tillräckligt när de kommer kutandes allihopa och trängs kring en för att de vill ha mat. Jo , idag när jag var dit så blev jag så gott som överfallen av dem och fick släppa ner den plockade klövern nästan direkt som jag hade kommit innanför grinden. De är riktigs msytvrka och jag höll knappt på att kunna fiska upp den medhavda halvan av banan ur ryggsäcken heller, eftersom de verkligen var överallt!
För visst är det ändå lite mysigt med att de går där, men jag undrar hur i hela friden de hade tänkt att turisterna skulle kunna våga sitta där och fika vid bordet för som regel får man iju inte ha någoting ifred för djuren. Ja då ska man nog lämna ryggsäckarna utanför hagen när de vilar närmast grinden...annars så får man bara helt enkelt lov till att dela med sig ! För de är långt ifrån buskablyga av sig. Ett av de små lammen tänkte faktiskt till och med provsmaka på min jacka , men jag hann som tur var se det i tid och försökte lära henne lite vanligt bordshyfs. Hur det nu gick har jag ingen aning om, men hon slutade i alla fall med att vara så påflugen efter en stund och hon kanske att hon till sist förstod att man faktiskt INTE ska äta tyg.Ibland
Sedan har jag gjort det igen...
Andra gången jag var upp till dem så var de så rädda för mig att bara ett av lammen vågade sig fram men det vände om så snart det hade snusat på klövern
Som tsckan däremot glatt glufsade i sig, innan hon kom med båda sina lamm i släptåg.
Idag var läget ett helt annat när jag kom dit, jag hade inte ens hunnit in i hagen förän den ena bäade högt när hon fick syn på mig och alla nio kom skuttande för att få åt sig en tugga. Så de stod där och trängdes vid grinden och jag kände mig ju minst sagt omringad men jag tror att de allihopa fick åt sig åtminstone lite grönt!
Ibland så måste man få lov till att ta sig en matpaus, man kan ju inte umgås med besökarna precis hela tiden. Jo, jag har alltså gjort det igen och gått och blivit kompis med ett svart litet bagglamm som vid ett tillfälle la sig ner bredvid mig där jag satt och vilade huvudet mot mitt ena ben medan jag kliade honom bakom öronen. Så fort jag slutade klia så påminde han mig och när jag skulle gå för att hämta saker ur ryggsäcken ja då följde han efter mig sådär som en liten skugga.
Det gäller ju att man håller tungan rätt i mun!
Jag <3 Gunnar
Må hända att jag trots allt är lite materalistisk av mig, i alla fall ibland. Jag vet ju skämt åsido att han bara är en modellhäst tillverkad av något slags resin material men det till trots så känner jag ändå ett litet behov av att få säga hur mycket som jag faktiskt tycker om honom trots att han inte är verklig utan kanske bara något av en fantasi, men tänk om han vore en verklig häst den här Blue Gunsmoke! Fast nog är han ändå rätt läcker för att vara tillverkad utav plast!
Jodå det är han.
Jodå det är han.God morgon på er!
Hejsan alla ni som kanske nyss har vaknat och klickat er in hit till min lilla blogg och ja hej även till alla er andra för den delen. En del av er kanske brukar kolla in här mer regelbundet medan andra av er bara råkat trycka på fel knapp men oavsett anledning till varför ni kollat in, så hej helt enkelt. Jag hoppas att ni ska hitta någoting som ni tycker är intressant att läsa om eller så kanske ni bara är lite nyfikna och vill kolla på en del av mina fina foton som jag tar/har tagit.
Nåja det här lilla stycket får alltså kanske räcka som inledning för den här gången!
Tittatde ut genom fönstret, bort mot björken och såg hur någoting fladdrade till så jag gick dit med kameran och bestämde mig för att stanna kvar en stund. Rätt vad det var så satt han som vanligt där på en gren utanför holken och sjöng så vackert, den svart/vita flugsnapparen. som faktiskt såg ut som att den kollade in mig med!
Jag vet ju såklart inte om det är samma individ som återkommer, men jag tror nog att det är så för det här är väl tredje året nu som vi har dem där borta. Fast jag har inte sett till några mesar i närheten, men det är väl klart illbattingen jagar väl bort dem allihop!
Det är ju bara synd att de ska ha ett sådant beteende som art med flera honor i olika holkar, men den är nog ändå fortfarande en av mina personliga favoritfåglar.Egentligen är det kanske inte så konstigt att den har blivit det genom åren då jag tycker om så mycket annat som är svart/vitt också som späckhuggare,bordercolle, tinkrar , pilgrimsfalken , bandade hamstrar, osv.
Ja ni kanske börjar ana någoting här...svart/vitt är helt enkelt ruskigt snyggt ibland.
Tätortsbebyggelse., jag verkligen om kommunen skulle godkänna en sådan här detaljplan ? Nej jag är faktiskt lite tveksam till det, för om flugnsapparen hyr in sig i den ena så kommer garanterat inga andra i närheten ens av den andra lägenheten/holken!
En fjäril gör ingen sommar finns det ett välänt uttryck kring, men tänk vad glad man blir när man väl får syn på en av dem. Speciellt ett sådant här år när det kanske har varit lite flygfän i luften rent generellt än så länge! men det lönar sig att kolla runt blommande syrener!
Hejsan svejsan!
Nu var det då dags för att fira våran Nationaldag igen
Fast ska jag vara helt och hållet ärlig med er som läser detta så brukar jag kanske inte fira den här dagen på något speciellt sätt mer än att jag går ut på en promenad samt att jag eventuellt äter någoting gott, men mer än så blir det alltså inte eftersom jag tycker att resten känns som ett komersielllt jippo och det finns så många andra helgdagar att den bara blir en i mängden av dessa. På samma gång så blir jag väldigt tacksam , över att jag får bo just i Svergie när jag tittar ut och ser på all denna oro i omvärlden. Nej vi har det faktiskt nog ändå väldigt bra här även om väldfärden kanske inte är vad den alltid har varit och alla dessa ständiga besparingar överallt börjar att kosta på!
Nej nog filosoferat för mig kring det idag,för om jag fortsätter så kan det resultera i en hel uppsats och det hade jag inte planerat för att det skulle bli, utan det var faktiskt långt ifrån min avsikt med det här inlägget.
Egentligen så ville jag bara passa på att få tillönska er alla en riktigt glad sommar och vad kan passa bättre att göra det med än, ett foto på en vacker styvmorsviol jo det finns en sak fortfarande, nu då jag inte har något guldkorn inneboendes för tillfället.
Jag har varit ute och tagit nya foton på några av mina modellhästar :) Tur att det var morgon och så gott som inga andra promenerare i farten, för de hade nog blivit lite fundersamma om de hade sett mig med ryggsäcken och alla påsarna! Fast vad gör man inte för att försöka få till en bra bild ibland och dessutom är det bra tillfällen för mig att öva på olika vinklar även fast det nog ser roligt ut när jag krälar omkring på marken!
Fick åtminstone med mig tre av mina fyra mustanger ut(annars hade jag behövt assistent), från vänter Ravens Flicka, i mitten Red Raven och längst till höger Legacy Of Conquistador.
Hon är verkligen helt bedårande , lilla Ravens Flicka så jag kanske får se upp så att inte hingstarna börjar slåss om henne ändå där de ståe i samma hylla men jag litar på mina gossar i det här fallet!
Red Raven är i själva verket inte så lätt att fotografera, men han är verkligen ändå en skönhet på sitt sätt och jag är så tacksam för att duktiga Sophie Nordström lyckades fånga hans karaktär när hon målade honom åt mig! För tänk...nu är hästen som fick stå som förlaga till honom borta, ja han har i alla fall inte setts till på ett helt år och då är tyvärr sannorlikheten bland vildhästar stor att de på ett eller annat sätt har strukit med :/. Allra finaste Red...eller ja egentligen hette han Coranando.Är ju tvungen att låna in en bild från google så ni kan få er en bild av hur fin han var i sin krafts dagar! Det här, eller då en bild på hans mer kände bror Cloud är åtminstone för mig sinnebilden av hur en mustang ska få leva sitt liv!Vild och fri!. Fast tyvärr är ju läget inte riktigt så för dem i dagens USA där vildhästarna av vissa bönder tycks ses på som skadedjur som orsakar enorma beteskador men de borde egentligen ofrågasätta sig själva och se på hur deras enorma hjordar trampar sönder landskapet fullstänndigt medan mustangerna faktiskt bara berikar livet runt dem .Dessutom verkar de som klagar och tycker att de är för många ha glömt två viktiga saker till, för det första så är hästarna inte en stor massa utan det är flera olika små väl sammansvetsade hjordar. Plockar man bort en individ ur en sådan hjord så kan det få förödande konsekvenser dessutom så har vildhästarna ett tillräckligt tufft liv mef den naturliga urgallringen! Ja tänk er själva, de ska klara sig både från klimatet och rovdjuren som finns omkring dem så de ska långt ifrån behöva tampas med människans dumhet dessutom! Även om det var Européerna som förde med sig hästen in i Amerika , så tycker jag att den numera har sin självklara plats i ekosystemet och då kan man väl helt plötsligt bara inte ändra sig men jag har aldrig gillat BLM(Bureu of Land Management) heller och det lär jag nog aldrig göra då de konsekvent verkar vilja ha bort denna symbol för friheten både genom så kallade Round-Ups, de fångar dem i fällor eller ger stona P-sprutor. Att jag brinner för mustangerna kanske kan tyckas lite märkligt, men jag har nog alltid gjort det så länge jag kan minnas och jag tror det hänger ihop med att de sitter i samma sax som vargen gör här på hemmaplan , enda skillnaden mellan dem är väl att det ena är ett rovdjur. Däremot är jag kluven till de som vill se vildhästar även här i Svergie, visserligen så har vi ju vårat gotlandsruss och man gjorde väl något försök med dessa där en liten hjord unga hingstar fick gå fria i stora hagar har jag för mig men projektet fick både slut på pengar också var man även tvungen att avbryta det på grun av djurskyddsmässia skäl så jag tror helt enkelt inte att det är värt det. Samt att jag funderar på hur man skulle lösa tillsynen av djuren och hur tänker man kring att möta frigående hästar i skogen eller hur ser man på snön som lägger sig som ett tjockt täcke över marken i de norra delarna av landet på vintern? Nej det känns inte om man har tänkt efter så mycket där.
Det här är det närmsta jag har kommit att få träffa en äkta vildhäst från Nordamerikas prärie, visserligen ingen mustang men väl en tvättäkta Nokotahäst vilket jag tycker är nära nog och jag kan ju bara säga som så att det är någoting speciellt som ligger över dem. Nog för att en del hästar brukar bli glada när man kommer till deras hage för att fota, men det är ett fåtal som sticker ut och Ronnie var helt klart en av dessa då hon gnäggade när hon fick syn på mig!
Eye of The Nokota, ja det kändes verkligen som om hon hade en speciell utstrålning med den där blicken som ser allting.
Då var det dags igen
Vanligtvis så brukar jag inte vara den som har svårt för att hitta ord.
Fast det har jag just nu och de vill inte komma sådär direkt som det brukar, men den där tomheten får kanske illustera det jag känner idag då jag läser den tråkiga nyheten på ridskolans hemsida om att Ninor nu också är borta. Fast det var ju inte oväntat heller eftersom han ju tyvärr hade drabbats av spatt i två leder och säkerligen hade fruktansvärt ont, men det känns alltid trist när det ska behöva hända med en så underbar häst som han nog verkade vara.
För även om jag bara träffade på honom ett antal gånger när jag befann mig där ute för att fotografera så var han under alal våra möten verkligen en sådan där mysig häst som alltid kom fram till staketet för att hälsa och man kunde verkligen inte låta bli att skratta åt alla hans upptåg som han hade för sig tillsammans med kompisarna. Det är nog faktiskt också just så som jag,kommer att minnas honom , som den där positiva och glada, hästen alltid med den där glimten i ögonen. Vidare så kanske hans berättelse också , åtminstone till viss del bekräfta några av mina tankar som jag har. För även om de KAN skutta så kanske det ändå inte innebär att kallblodstravare SKA hoppa i alla fall inte regelbundet. Åtminstone inte om de tillhör den modell som är lite tyngre i kroppen, för de är ju inte heller framavlade för det utan hoppningen innebär faktiskt en ännu större belastning på skelettet. Riktigt tunga kallblodsraser ska man ju helst undvika att hoppa med alls och man kan inte jämnföra ett halvblod med en ardenner. Kallbloden är så bra på mycket annat istället, så varför riskera deras hälsa med någoting som riskerar att nöta ut dem i förtid ? Nu kan det ju såklart lika gärna bara ha varit otur med, men att Ninor både skulle behöva drabbas av en senskada och spatt känns kanske ändå inte heller som någon slump.
r
Lucifer och Ninor(fuxen) busar tillsammans ute i hagen.
Lugnare stund tillsammans med bästa kompisen Monsun, ja tänk nu är de borta båda två.
Snöhästen Ninor.
Ja, tänk vilken blick han hade!
Bosse Ninor 2003-2019 ljusfux, e. Mogum u.Jirma Tabac
