Aftonbladet skriver att det är en jättemiss
Det är jag nog faktiskt väldigt beredd på att hålla med om den här gången.
För som man kan läsa om i artikeln så är visst britterna till och med bättre på att klippa in autentiska fågelläten i långköraren " Morden i Midsommer".
Då blir det som nu skett ännu mer knepigt för kanal 5 att reda ut fortsättningen på.
Om någon nu bryr sig om det men det känns ju inte så trovärdigt när man gör det tokiga valet att klippa in bilder på en helt unik
art av örn som inte ens finns i Svergie. Hur kan man ens göra den stora missen, eller är det verkligen så att man har så lite koll på våra svenska rovfåglar?
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/kJx4lA/jattemissen-i-bergs-dromkak
Nej jag tycker inte att den förklaringen håller riktigt, för så mycket eller lite ska man väl ändå kunna så att man tydligt ska kunna se skillnad på dem
Jag fick ju syn på min första havsörn tidigare i somras vid en insjö , åtminstone så var det här första gången som jag fick se den, för mig på så nära håll när den fiskade. Min bror som varit på flera fiskeresor till Norge tyckte däremot att "min " havsörn såg liten ut på bilderna men då är det nog avståndet som luras, för jag hajjade riktigt till när den kom insvepandes över vattenytan och man såg tydligt även på det avståndet hur stor den var. Synd nog då att jag inte kunde stanna kvar längre på platsen, men man vet ju aldrig heller riktigt åt vilket håll som den flög sedan den hade ätit upp sitt byte.
Sedan slog den sig i godan ro ner vid vattenbrynet för att kalasa på fångsten och kråkorna satt bara vid sidan av och väntade på sin tur. Så nej jag tycker inte alls att det är lätt att förväxla den med den där amerikanska arten av örn som aldrig har vistats i Svergie utan vi har våra två svenska arter som är havsörn och kungsörn.Fast nu var det inte riktigt det här med örnar som jag hade tänkt skriva om den här gången , men jag blev ju bara tvungen att flika in det häreftersom till och med Aftonbladet har tagit upp det.Fast bara för att ingen ska råka ta fel, vi har inga vithövdade havsörnar som mor i skärgården!
Fast nu så tycker jag att vi går vidare istället.
Hade egentligen bara tänkt gå en liten promenad idag men eftersom nötkråkan inte var närvarande viid fågelbordet när jag gick förbi där och solen sken så fint nere på fjärden så ja , då drog jag iväg på en långpromenad ner runt kajen istället. Jag tycker vyn när man blickar in mot själva staden är så vacker.
Sedan så skulle jag kanske ha kommit ihåg att ta med mig motljusskyddet ut men såklart låg det ju kvar i byrålådan där hemma och då fick jag ändå försöka med att göra det bästa av situationen.
Fjärden låg verkligen kav lugn, blank som en spegel
Ibland så bröt solen igenom molnen och det skapade förtrollande fina vyer.
Sedan så fick lilla Ardent Quirrel åka med i ryggsäcken utifall att jag inte skulle dyka på någonting annat att fota, men det var väl även så att jag ville få ett tillfälle till att försöka få några fina kort på honom där ner
Fast ibland så spelade solen mig små spratt och jag fick verkligen skutta runt på stranden i min jakt på den där perfekta vinkeln att fota honom ur
Skam den som ger sig , för då jag hade hållit på ett tag så gick solen i moln och jag hittde igen den där lilla biten med drivved som jag använt mig av på foton med modellhästarna förut. Han passade perfekt in i miljön.
Så här blank låg vattenytan och det var bara små krusningar som syntes på den.
Det känns som det var länge sedan fjärden låg så här stilla, åtminstone så har den inte gjort det då jag gått förbi hamnen tidigare.
Gräsänderna är kvar ännu så länge, fast det känns verkligen som om de är sent ute så här i mitten snart av November men de stannar nog kvar kan jag tro fram tills dess att isen har börjat med att lägga sig.
Sedan så brukar jag ju kunna komma änderna rätt nära men på hösten och vårkanten är de verkligen mer reserverade av sig och då har man tur om man får komma på ett sådant avstånd att det överhuvudtaget går att fotografera dem. Jag satte mig ner på huk och väntade ut de här lite ändå kom jag inte närmare än så här, men så fort det kom andra gångtrafikanter och passerade oss så simamde de ju tillbaka iväg utåt från stranden.
Nej de tyckte väl helt enkelt att allt folk och alla hundar som rörde på sig där nere när de hade tänkt lägga sig och vila, var ett bottennapp helt enkelt!
Fast några foton fick jag i alla fall på dem och de verkade ha en väldigt fast renordning mellan sig, för när de simmade iväg så var det alltid den ena hanen som tog täten före de andra och när de stannade upp så var det alltid denna individ som först kollade in var jag stod någonstans på stranden. Så de hade lika bra koll på mig som jag hade på dem.
Koll på fotografen hade också kråkfåglarna som jag stötte på , på vägen hemåt. Ingen av dem ville riktigt visa upp sig utan de satt belåtna och dolde sig inne bland grenverket så nog är det fortfarande en utmaning att lyckas med att få fototillfällen av dem
Skatan var verkligen väl kamouflerad där den satt, fast skrattet röjde den och jag hann med att få den på bild innan den hoppade längre in bland grenarna.
Kommentarer
Trackback
