Rovdjur eller vilda djur i allmänhet

 

Under tidagskvällen så hade kommunen genom biolog Johanna Martinell  ordnat en föreläsning som handlade om folks rädsla för att möta våra  rovdjur ute i naturen. Inledningsvis så pratades det  mestadels om  de olika satsningarna som kommunen har gjort på olika miljöprojekt och vi fick en kortfattad beskrivning av hur deras mijöstrategi se ut med en rad olika punkter som de arbetar för att försöka  uppfylla.
Sedan så tog Linda Thelin från Rovdjurcenteret De 5 Stora  över genom att vi först fick bekanta oss med vart och ett av de stora rovdjuren som vi har i landet. Hon gjorde det här utan att dra någon onödig fakta men informationen fylldes ju  på vidare allt eftersom under kvällen och det är mina egna anteckningar jag utgår ifrån när jag nu ska försöka med att återge  en del av all denna information som vi fick för er.
 
 
 
Man hade även med sig en del föremål som man visade upp, från vänster kranium från björn , varg, järv,  ett horn från rådjur och et vargskinn från en skandinavisk varg.
 
 
 
 
 
Björn
3000 st totalt i Svergie, de flesta  av dem lever i de norra eller mellersta delarna av landet just i Västernorrlands län så fanns det vid den senaste inventeringen runt 360 individer. En ny spillningsinventering ska dock göras.
⦁ Älg och renkalvar
⦁ Kadaver
⦁ Frukt och bär
⦁ Tamdjur
⦁ Är ensamlevande, honan tar hand om ungarna
⦁ Kan bli 30 år gammal
⦁ Björnhonorna visslar för att varna ungarna
⦁ En mindre hona kan väga så lite som 60 kg
 
 
Varg
Runt 300 st i Svergie, varav de flesta  lever kring Dalarna och Värmland.
⦁ Älg
⦁ Rådjur
⦁ Mindre djur
⦁ Tamdjur
⦁ 20-55 kg
⦁ Lever i flock som vanligtvis består av 2-7 indivder ovh utgår från ett alfapar med valpar och de tillåter inga andra vargar inom reviret.
⦁ Vår skandinaviska vargstam som vi delar med Norge, härstammar ursprungligen från finsk/ryska djur som har kommit vandrande över gränsen, Det är bevisat via DNA så det finns således inga som helt grunder för att påståendet om utsläppta vargar från djurpark skulle vara sant. Det som diskuterades var hurvida man skulle kunna sätta ut valpar i några av de befintliga reviren men projektet genomfördes aldrig eftersom man ansåg att riskkerna att de utsatta valparna skulle bli dödade av sin nya flock var för stora. En invandring som stammen är beroende av på grund av den allt mer minskande genpoolen och ökade risken för inavel.
⦁ Färgen på den skandinaviska vargen varierar , men går mer mot det gråbruna hållet med gula inslag i pälsen. De svarta  vargarna finns bara i Nordamerika och den färgen sägs dessutom komma från  ett inslag av hund.
⦁ Hybrider, alltså rena korsningar mellan hund och varg är enligt jorbruksverket inte tillåtna i landet men på 80- talet så togs det fram flera hundraser som har en stor del var i sig , som tex Saarloos Wolfhound
⦁ Varför inget vargrevir i Västernorrland?
Det hade hon inget svar på vilket jag tycker var mycket konstigt eftersom det är välkänt vilken inställning de renägande samerna har just i frågan kring våra stora rovdjur och de har ju sin betesrätt ända ner hit i kustlandet. Vilket i sin tur bara försvårar regeringens tanke om en vandringskorridor  för att försöka få in nytt blod till vargstammen ännu mer.
Nu verkar det glädjande nog som att ett par eventuellt ändå har tänkt slå sig ner i trakten av Sundsvall men frågan är ju vad som kommer att hända med dem. Om de får bli kvar där och vara ifred, det är väl ännu så länge väldigt ovisst eftersom de fåtal vandringsvargar  som passerat länet förut som regel har blivit bortskjutna innan de har hunnit förbi gatloppet, då tänker jag  i första hand på  Bullmarksvargen som togs av daga av en jägare utanför Solberg för några år sedan eller försvunnit spårlöst som  den riksbekanta Rödluvan även kallad Susi och hennes partner kom att göra uppe i Junsele.Någon måste ju sitta på sanningen kring av som hände när de försvann för vid tillfället så låg isarna frusna, ändå är alla  forfarande så rädda för att erkänna den misslyckade rovdjurspolitiken och  det ökande problemet med tjuvjakt som sker till och med i våra svenska nationalparker där ju djuren verkligen ska vara fredade!
⦁ Dessutom i många fall där folk tror sig ha sett varg så kan det istället röra sig om  väldigt varglika hundar till exempel laika, siberian husky,gråhund, jämthund eller alaskan malamute . Fast en viktig skillnad som man kan lära sig är att  den skandinaviska vargen aldrig har en mörk teckning i ansiktet.
 
Lodjur
1200 st, lever över hela landet, disskution om hurvida man ska minska miniminivån  just i länet men vid ett tidigare tillfälle så erkände ju faktiskt jägarförbundet att man skjutit av stammen här för mycket.
⦁ Rådjiur, ren
⦁ Mindre djur
⦁ Tamdjur.
⦁ Ensamlevande, honan tar hand om ungarna

 

Jag tyckte nog att det mest intressanta föremålet som de hade med sig för att titta på var det här skinnnet från en järv.  Faktiskt otroligt att tänka sig, hur de trots sin ringa storlek på egen hand klarar av att fälla en ren!
 
Järv
680 st järvar i Svergie, för första gången ett antal som överstiger den satta miniminivån för vad regeringen anser ska få finnas.  Just nu så finns 40-50 st av dem i Västernorrlands län.
⦁ Ren
⦁ Kadaver
⦁ Andra mindre djue
⦁ Tamdjur
⦁ Är ensamlevande, honan tar  själv hand om ungarna
När vargen kommer nära
 
Vargskinn från en en äkta, amerikansk så kallad timberwolf

⦁ Sällan mitt i skogen
⦁ Sökande efter mat
⦁ På vandring
⦁ Nyfikna, speciellt unga djur kan  ibland vara väldigt orädda av sig.
⦁ Lockande med hundar på olika vis
Störningsförsök gjorda på varg
Gick undan i snitt på 85 meters håll på försöken som gjordes, avvek  lungt från platsen även om de hade ett byte och även hos de vargar som levde närmare bebyggelse  såg man att de drog sig undan från människan på det nämnda avståndet.
Gick dessutom undan tidigare om de var fler individer , medan  det märktes att väder och vind kan påverka resultatet.
⦁ Ovanligt med angrepp på människa, 1821 var det den såkallade Gysingevargen, innan dess så hittar man faktiskt bara fyra dokumenterade fall från 1700-talet där varg har angripit.
⦁ Rabies kan vara en av faktorerna bakom angrepp.
⦁ Avsaknaden av naturliga byten
⦁ I fallet på Kolmården så handlade det om vargar som var uppfödda med nappflaska, och ingen vet egentligen  riktigt vad som hände eftersom djurskötaren gick in ensam i hägnet när olyckan var framme
⦁ Där de har kunnat hitta mat i närheten av människor under en längre tid ökar riskerna, gäller främst i Nationalparkerna i USA.
⦁ Varför utrotades vargen nära på i Svergie?
Det var en kombination av flera olika saker som ledde fram till att de flesta rovdjurstammarna gick ner så kratigt på 1800- talet, det var ju till och med skottpengar på dem under en lång period och handeln med deras pälsar var  väldigt utbredd.Sedan så  var  helt enkelt många rädda för den, en rädsla som  på många håll kanske tyvärr fortfarande sitter fast rotad i folksjälen. Fast egentligen så är det kanske lite konstigt eftersom ju hunden har kommit att bli vår allra bästa vän, jag vill bara få säga det att utan vargen så hade vi ju heller aldrig haft hunden i vår närvaro.
Möten med varg: Vad vet vi ?
Se till att ge dig till känna, visa helt enkelt  för den att du är en människa, prata och klappa i händerna om det behövs.  Om man har hund med sig och den springer löst så ska man faktiskt  INTE kalla in hunden i första läget om vargen har fått syn på den, utan försök istället från början med att backa undan från platsen innan du ropar på vovven.
För vargen kommer  ju att med största säkerhet se på hunden som en rival, då de båda djuren i grunden tillhör samma släkte och de flesta incidenterna sker just i de fall när jycken vänder tillbaka till sin matte/husse, eller när vi inte har kontroll på den.
 
Björn :Möten med björn, vad vet vi ?
ca 600 olika  störningsförsök har gjorts på just björn.
70% av de studerade djuren går undan
20% stannade kvar på håll i väntan på passage
10% stannar kvar på platsen där de lägger sig ner
Flyktavståndet varierade mellan 200-400 meter , äldre björnar var mer säkra på sig själv än de yngre och sprang inte lika långt
Ingen av de björnarna som var med i studien reagerade med aggressivitet på människan.
Björnen blev efter mötet i regel mer nattaktiv, troligtvis för att den försökte att undvika ytterligare en konfrontation.
När är risken för att bli angripen större?
⦁ En björn angriper aldrig oprovocerat
⦁ Påskjutna eller skadade
⦁ Störda av hund
⦁ Vid kadaver
⦁ Överraskad björn
⦁ Björn som befinner sig i närheten av, eller i idet
⦁ Hona med årsungar
⦁ När björnen befinner sig i tät terräng.
Totalt så har vi sedan 1977 "bara" haft 61 incidenter med 49 fysiska angrepp som involverat björnen. Där ser statistiken ut som följer:
⦁ 1 st kvinna, resten av de inblandade har alltså varit män
⦁ 1 st barn
⦁ 2 st dödade
Visst har risken för konfrontation ökat, men om man väljer att  titta på riskerna i det stora så har de trots en växande björnstam endast gått upp i jaktsituationer och då är hunden många gånger den utlösande faktorn!
Störst risk att stöta på björn löper älgjägaren under hösten när björnarna håller på att äta upp sig  innan de ska gå in och lägga sig i  idet, eller vid ståndskall men även åter igen i tät terräng när man befinner sig inne i snårskogen där den vanlige bärplockaren kanske sällan eller så gott som aldrig befinner sig.
  
Om jag träffar en på en björn ?
⦁ Om björnen INTE har sett dig, så gå lungt tillbaka
⦁ Om björnen har noterat att du är där, så ge dig till känna men gå därifrån.
⦁ Om den ändå skulle gå efter dig så ska du stanna till och visa att du är en människa eventuellt så kan du med fördel släppa ner någoting på marken, till exempel en keps eller jacka så att björnen byter fokuseringen.
⦁ Om du märker att björnen verkar irriterad, gå genast därifrån.
⦁ Om björnen rusar mot dig,  så behåll lugnet och backa försiktigt undan för björnar gör ibland så kallade skenangrepp.
 
 
Hur vet man då om björnen är aggresiv?
En lung men osäker björn uppträder på ett  till synes blygt vis. Det kan nästan se ut som om den tittar under lugg och de reser sig ofta upp på bakbenen, ofta bara för att de försöker överblicka själva situationen och vill kolla in läget.
 En irriterad björn håller istället huvudet lågt, den kan vagga fram och tillbaka med öppen mun och det händer även att de ger ifrån sig ljud i form av fnysningar eller vrål.
 
När björnar kommer in i byar?
⦁ Oftast något slags mat som lockar dit dem, inte allt för sällan handlar det om sopor eller annat avfall som vi människor lämnar efter oss
⦁ Honor med ungar söker sig som regel närmare bebyggelse eftersom de här får vara ifred för de stora hanarna . En främmande hane drar sig ju inte för att döda ungarna om han inte är pappa till dem, allt för att själv få chansen till att bli pappa åt honans nästa kull.
⦁ Kontakta alltid Länsstyrelsen om djuren upplevs som ett problem.
 
Om jag ändå blir angripen då ?
⦁ Lägg dig ner på marken och se till att skydda huvud och nacke.
⦁ Angreppen är oftast bara en markering som är snabbt övergående
⦁ Många av de  angrepp som sker i Nordamerika  händer ofta i närheten kring, ellerr entav  i Nationalparker där djuren  länge har haft nära kontakt med  människan och därför blivit mer orädda av sig. 
 
Så kallade slagbjörnar, finns de ?
Det finns kanske ett uns av sanning i det här uttrycket, eftersom en del björnar föredrar att äta kött medan andra istället livnär sig mer på bär och gräs som de går och betar av.
 
Hur samspelar de olika rovdjuren ?
De påverkar inte varandra så mycket men ett  känt faktum är att vargen verkar slå färre älgar om det finns  gott om björn i samma område.
 
Hur olika syn folk har på rovdjur eller djur i allmänhet.
En karl ur publiken berättade kort om att han hade varit ute och rest. Bland annat så hade han varit och besökt en ö utanför Kanada som hade ett invånarantal på  13000  människor,  de delade på ön med ,tillsammans inte mindre än 26.000 svartbjörnar. Hur går det egentligen till och hur klarar de av det då så många som  44% av oss svenskar, enligt en enkätstudie som har gjorts tydligen har svarat att vi är rädda för just björnen.
Enligt samma studie så kände sig även 33% rädda för vildsvin och 10% kände tvekade inför klövviltet,med älgen i spetsen.
 
 

Jag tror att det många gånger rör sig om en helt obefogad rädsla , för ser man till den statistik som finns så är risken betydligt större att man råkar ut för någon annan form av olycka än att  man faktiskt  ska bli attackerad av något av våra vilda djur . I takt med att allt fler människor har valt att flytta in till städerna så är man kanske på väg att glömma bort det här samspelet som ju måste finnas  där mellan oss och allting som lever i vår natur. Det går alltså inte bara att ta bort en art ur ekosystemet och leva i tron att det ska fortsätta att fungera utan den, framför allt inte då det gäller de arter som har så kallade nyckelroller att fylla.
Det borde man ha lärt sig vid det här laget, för vad hände som ett exempel egentligen när vargen försvann från Yellowstones Nationalpark i USA? Jo älgarna och hjortarna exploderade helt enkelt på bara några få år i  ett sådant antal att man omöjligtvis kunde reglera stammarna av herbivorer  enbart genom avskjutning.
På samma gång så hade man ju även andra arter rovdjur i parken, som björn och puma men vargen visade sig ändå spela en så pass viktig roll att man fick lov att återinföra den & ironiskt nog så är parken idag en av de bästa platserna i världen för att kunna  studera hundens vilda anfader på.
 
 
Hur går det för projekt Mårdhund ?
Projektet med att få bort  den invasiva mårdhunden ur landet verkar ha varit väldigt framgångsrikt, då man på senare tid istället har övergått till att börja jaga sköldpaddor som har blivit utsläppta av en del  privatpersoner som tröttnat på att hålla dem som husdjur.Vissa arter av sköldpaddor kan  alltså tydligen överleva även i vårat kalla nordiska klimat.
 

Efter att det att hälften av den avsatta tiden hade förflutit så var det  äntligen dags för en stunds paus för  ett välbehövligt fika . De som ville blev bjudna både på ett väldigt smakligt brysselkex samt att det även fanns te eller kaffe att dricka till. Jag hade  ju kanske varit lite mer förutseende, då jag enbart dricker te till frukost  också dricker jag inte heller kaffe, så jag hade sett till att köpa med mig en liten flaska med läskeblask i förväg innan jag gick dit så den hade jag liggande tillsammans med min reflexväst och det ena lilla anteckningsblocket som jag inte behövde använda mig av  nere i bärkassen som stod bredvid mig på golvet.
Sedan så fortsatte föredraget och det kändes faktiskt hela tiden intressant att sitta där och lyssna på allting som sades. När det till sist  blev tid för frågor från allmänheten så satt jag kvar och jag skulle tro att vi inte blev färdiga förän någon gång framåt niosnåret.
Så när jag skulle traska hemöver var det alldeles mörkt ute och det regnade dessutom, men tänk jag tror faktiskt att det var länge sedan som jag har känt mig sådär riktigt trygg och säker som jag gjorde just där och då.  Säkert mycket beroende på det lilla enkla  att jag hade fått mina kunskaper som jag redan har om rovdjuren och kanske även om djur i största  allmänhet  veriferade  under kvällen.
Om man går ut ensam  skogen så finns det  en rad vettiga skäl till varför man hålla på och prata för sig själv. Min pappa brukar faktiskt påstå att det är därför som det är bra att ha mig med när de ska ut i skogen för att plocka bär. Jag vet inte men men det förhåller sig kanske på det viset  att jag pratar  för det allra mesta  just då ,men då hör ju åtminstone djuren att man kommer .Det kanske även är därför som man inte heller får syn på ofta, men det händer ju ändå att våra vägar korsas ibland och faktiskt för det allra mesta så går detta ju trots allt bra och slutar väl.
Majoriteten av gångerna så vet du kanske inte ens om att de har befunnit sig där utan man får som sin höjd bara syn på spåren som de lämnar efter sig.
Sedan få ska vi också komma ihåg att när man har med djur att göra så får man fortfarande vara beredd på att det allra mesta kan hända , eftersom de saknar språk på det sätt som vi kanske tänker oss att vi talar till varandra och till  en betydligt större grad går efter instinkterna eller kroppspråket. Fast det är ju ändå sällan som det händer någoting och på alal gånger som jag har stött på vilda djur ute i naturen är det väl bara en gång som jag har blivit nervös och det var i somras då jag under en promenad en tidig morgon fick stå öga mot öga med en råbock och hans get, men de gjorde ju mig ändå ingenting trots att jag verkligen kom den nära inpå livet.
Fastän jag gjorde som man skulle så var de så upptagna med sitt att de inte vek av, förän det kändes som  de nästan var mitt framför fötterna på mig men det blev i alla fall till några fina bilder med kameran.
Dessutom så var det första gången för mig att få se mink på så här nära håll, men det kan ju tänka sig att jag skulle ha varit av en annan åsikt om det hade handlat om ett aav de stora rovdjuren, men jag tror att det egentligen är samma sak som gäller där. Så länge du ser till att  ha respekt för djuren så gör de inte  heller dig någonting.Men kliver man över gränslinjen så kan de såklart försvara sig genom att bita ifrån! Det är ju trot allt vilda djur det handlar om.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0