Äntligen!
Idag så får jag helt enkelt lov att utbrista i ett äntligen som Gert Fylking gjorde en gång när han var iklädd i en rosa träningsoverall om någon minns det fast de flesta har kanske förträngt det ?
Det var bitvis så det kändes imorse när jag tittade ut genom fönstret och såg att det låg ett vitt täcke kvar där nere på marken. Ja, fast egentligen så började ju det här första riktiga snöfallet redan igår kväll men eftersom det inte har hunnit blivit kallt ännu så trodde jag kanske inte på att det skulle ligga kvar. Fast den här gången kan jag faktiskt kanske finna mig i just den vetskapen om att jag kan ha fel, jodå det händer . Kanske att det på något vis är lite märklgit att man kan bli så här pass glad över att det kommer lite snö men den gör verkligen en stor skillnad när den väl ligger där.
Allting känns i alla fall som om det har blivit mycket ljusare i tillvaron och den där grå filten av dimma på morgnarna , den som man kan bli så trött av ja den känns helt plötsligt inte alls lika jobbig längre.
Sedan så visar ju termometern visserligen fortfarande på plusgrader , men då så får man väl lov att försöka ta till vara på den här känslan så länge som den nu varar. För nog är det så , att det trots allt är bra mycket trevligare så här när det ligger ett lagomt tjockt täcke av snö på marken lagom till jul än när den på en gång ska behöva förvandlas till slask ?
Sedan låter det ju så fint under fötterna när snön knarrar då man går.
Nej nu ska jag allt ta och fortsätta med att spisa julmusik här och nu känns det faktiskt som att det nog kommer att bli en bra jul trots allt, om ni inte har hört den här än så tyckert jag att ni ska lyssna på en av de låtar som jag har med på min julspelista (124) Punters, Christmas In The Harbour - YouTube,
Hörde den för allra första gången för några år sedan, men jag måste säga att det är en låt som hela tiden växer i mina öron men det kanske blir mer så då man faktiskt bor i en gammal kusttstad.
Nu så har det äntligen blivit ett vitt täcke nere på marken när jag tittar ut genom fönstret
Stadsduvorna verkade inte vara allt för bekymrade av väderomslaget men de sitter ju där uppe på hustaken och kurar i varmluften vid utblåsen., så nog tar de på det viset sig igenom vintern Åminstone så länge det inte blir alldeles för kallt.
Hittade mig en fin liten kompis som någon hade hunnit bygga ihop där nere på kajen, men jag tyckte att den stackaren såg ut att vara lite ensam fast jag hade ju bara tagit på mig fingervantarna på mig när jag gick ut.. Om jag bara hade haft handskarna så skulle jag nog gett mig på att försöka bygga en snöhund där bredvid och gett gubben en mössa.
Ett par av storskrakarna dröjer sig ännu så länge kvar här fast jag hade lite otur idag, för då jag väl kom mig dit ner idag vid tiosnåret så låg den här hanen på för långt avstånd för att jag skulle kunna få till bättre kort på honom än så här, men jag fick mig ett gott skratt åt honom ändå då han höll på med att göra sitt årliga julba så att vattnet stänkte åt alla håll! ELller om han höll på med att öva in en ny fisketeknik men vad jag vet så brukar ju skrakarna vanligtvis lägga sig i ubåtsläge när de ska till att fånga fisk.
Jo, några enstaka gräsänder dröjer sig också kvar här inne i fjärden och de är precis som vanligt svåra att få komma närmare in på livet än så här men det verkar alltså som att de två knölsvanarna till sist har gett sig av för i år,Jag är fortfarande så tacksam över att jag hade turen med mig nu i höstas och fick lära känna de båda två , stora vita fåglarna på lite närmare håll. Hoppas verkligen på att de dyker upp igen när det ska till att våras, men då får jag ju kanske akta mig mer om det är så att de var här och mutade in sitt nya revir. De gav mig dock en fin inblick i livet som svan och jag fick så många krot på dem, att det blr en utmaning för mig nu när jag ska sätta igång med sorteringen.
Här är bara några av alla., men jag vet inte om det är så att man kan ta för många kort på dem.
Jg tycker nog inte det men det kan ju tänka sig attj ag blev aningens påverkad av att jag fick stå där på stranden och betrakta dem på så nära håll som de nu till
/Silvertärnan
Hejsan svejsan!
Hej och hallå på er alla ni läsare som har lyckats med att ta er förbi alla dessa olika säkherhetsnivåer som kommit till tack vare GDPR och hittat vägen via länkarna in hit till min lilla blogg.
Ni som brukar gå in och besöka mig har kanske märkt av att jag inte har varit inne och skrivit någoting här på några dagar men nej ni behöver inte bli oroliga utan jag har haft fullt upp och pysslat på med en del andra saker som jag ju oftast gör när jag inte sitter framför dataskärmen.
Vidare så blir det ju inte heller så mycket fotografering av just nu då väderleken här kanske inte har varit den allra bästa, åtminstone inte om man ser till hur det har sett ut här de två senaste dagarna.
Igår så var det visserligen uppehållsväder men då behövde jag gå neröver staden för att handla så då kunde jag inte ta med mig någon kamera och idag så är det både gråmulet också regnar det.
Jo visst kan man få lite lov till att bli trött på hur vädret ser ut. Det är kanske dagar som denna som man får gräva lite i arkivet och plocka fram sina gamla minnen. Ja, jag har stått där och tittat ut över fjärden, från kommandobryggan på en av våra stadsisbrytare som då var här på besök.
Nej det är nog alltså inte bara coronan som gör att den här julen att känns minst sagt konstig.
För det har varit så svårt tycker jag att hitta någon som helst julstämningutan snö som ligger på marken, men med klimatförändringarna som pågår så är det kannske någoting som vi kommer att bli tvugna till att vänja oss vid så här efter kusten och det är givetvis någoting som jag tycker är tristInte bara eftersom jag är trött på det här slaskvädret, men mest för att jag tänker på hur många djur får det besvärligt när snön inte lägger sig, så som till exempel skogharen men det finns så många fler arter som påverkas att jagi nte kan hålla på att räkna upp dem allihopa här för då skulle jag aldrig någonsin bli färdiig med mitt inlägg.
Vidare kan det kanske hända att en del av oss människor kanske har blivit allt för bekväma av oss med tiden och tycker att det är mycket behändligare för oss att det blir varmare så vi får slippa hantera de där snömängderna men då tycker jag att man får lov till att påminna som om konsekvensera av det som samtidigt sker i naturen. Visserligen så har djurarter i alla tider försvunnit och det har upptäckts nya MEN tillbaka på den tiden så hade inte våran exitens hunnit få samma påverkan på jorden.
Det är en sak som man också kan komma ihåg och därför tycker jag att den här frågan borde vara någotinging som är långt viktigare på dagordningen.
Sedan måste man också komma ihåg det att vi inte kan göra allting själva , men alla kan vi kanske göra en sak för att påverka den negativa utvecklingen som man ibland får höra om i media med perfafrosten som håller på att tina och extremvädret som bara verkar bli allt vanligare. Fast då vore det väl ett måste att man också fick med sig de stora elefanterna på tåget, för vad hjälper det lilla vi gör här om de andra fortsätter i samma takt kanske utan att de ens reflekterar över klimatet ? Ja den frågan tåls att fundera på och jag håller inte heller helt med Greta och Co riktigt. För jordbruket arbetar hela tiden med att göra förbättringar ändå så klagas det ständigt på att vi äter allt för mycket kött MEN hur tror de då att landskapet skulle se ut då utan de betande djuren som håller det öppet? Hur skulle människorna kunna fortsätta med att leva och verka på landsbygden, det är ingenting heller som de verkar ha funderat på och det är då defentivit INTE rovdjurens fel att vi har tappat mjölkbönder. Möjligtvis är det politikernas fel ,men det är ett långskott att försöka skylla det problemet på de fyrbenta.
Nej nu ska jag nog inte halka iväg allt för långt på det spåret utan nu så känner att jag vill avsluta det här inlägget med en fin bild på en yster svensk mjölkko på väg ut mot sommarens grönbete!
/Silvertärnan
