Grattis Kolmården!
rattar Kolmården som fått ett litet tillskott i form av en liten delfinkille :) Hoppas att allting får gå bra med det lilla livet forsättningsvis nu bara men det verkade ju redan som om han hade rätt bra fart på fenorna så mamma har nog fullt upp att hålla koll på den. Glömmer aldrig när vi var där och såg showen 1994 med Flip som var helt fantastisk och nej , jag gillar inte aktivisternas påståenden. Djuren har det bra där de är och vet ni att av Kolmårdens idag nio delfiner så är faktiskt endast 3 fångade i det vilda. dessa tre har man importerat från andra länder för genpoolens skull ,så resterande är födda i fångenskap och hur vore det då att släppa ut dem då de redan är så präglade på människan...se bara hur det gick för stackars Keiko i Norge, ni som inte minns vet att späckhuggaren som spelade Willy i de populära filmerna dog i lunginflammation . Fri, ja kanske men samtidigt ändå inte på slutet, i Norge då han åter igen sökte upp människor , för att var vad han var van vid. Redan när man släppte honom på Island så tror jag att man begick ett stort misstag eftersom man inte hade lyckats med att spåra hans vilda familj innan , han var sådeles helt ensam där ute i det stora blå vilket måste vara direkt förödande för dessa enormt sociala djur.
Dessutom så tror jag inte att somliga av individerna som befinner sig i fångenskap skulle bli så gamla heller om de inte mådde bra och blev så väl omskötta som de blir, jag menar Flip blev 40 år och se på Vicky född 1979, hon är still going strong! Fast jag jublade ändå när Sea World meddelade att de lägger ner sina späckhuggarshower synd bara att Tilikum skulle behöva dö först innan det beslutet kom. Har ni fortfarande inte sett dokumentären Blackfish om honom, så gör det. Jag garanterar att era hårstrån kommer att resa sig....nej späckhuggare är inga leksaker som man ska ha i fångenskap och tvinga uppträda. För även om de är delfiner så är de på tok för stora för att stängas in i någon trång bassäng! Det måste man ju inse då de som fullvuxna kan väga 3-4 ton! En anledning till att många hanars ryggfenor böjs i fångenskap är faktiskt att musklerna som håller den uppe förtvinar, alltså bryts ner på grund av bristen på motion och det har man ju kanske också fattat i dags dato men samtidigt så är inte lösningen att släppa ut de djur som väl finns i fångenskap heller. För hur skulle det egentligen se ut om man plötsligt ocksåå började släppa ut rovdjur på gatorna? Nej jag ryser då jag tänker på Zanesville Ohio och vill nästan kråkas för att jag mår så illa av att tänka på dokumentären om det som jag såg. Ja det kanske var synd om djuren ja men hur skulle polisen ha agerat då bedövningsmedlen inte längre hjälpte på grund av adrenalinet? Nej då skämdes jag mer för hur vissa människor betedde sig mot de enskilda poliserna som varit inblandade händelsen efteråt och jag hoppas att det aldrig kommer att behöva ske någonting liknande ige. För även om fler och fler delstater kriminaliserar innehavet av stora exotiska rovdjur för privatpersoner så kommer det alltid finnas de som ändå attraheras av att äga en tiger, tyvärr det är nog så sant som det är sagt. Fast nu var det ju valar detta inlägg skulle handla om och jag måste säga att jag brinner precis lika mycket för späckhuggarna idag som jag har gjort tidigare och det kommer jag nog alltid på något plan även att göra fortsättningsvis men de ska vara där de hör hemma, nämligen i havet om de inte är uppfödda i fångenskap!
Dessutom så tror jag inte att somliga av individerna som befinner sig i fångenskap skulle bli så gamla heller om de inte mådde bra och blev så väl omskötta som de blir, jag menar Flip blev 40 år och se på Vicky född 1979, hon är still going strong! Fast jag jublade ändå när Sea World meddelade att de lägger ner sina späckhuggarshower synd bara att Tilikum skulle behöva dö först innan det beslutet kom. Har ni fortfarande inte sett dokumentären Blackfish om honom, så gör det. Jag garanterar att era hårstrån kommer att resa sig....nej späckhuggare är inga leksaker som man ska ha i fångenskap och tvinga uppträda. För även om de är delfiner så är de på tok för stora för att stängas in i någon trång bassäng! Det måste man ju inse då de som fullvuxna kan väga 3-4 ton! En anledning till att många hanars ryggfenor böjs i fångenskap är faktiskt att musklerna som håller den uppe förtvinar, alltså bryts ner på grund av bristen på motion och det har man ju kanske också fattat i dags dato men samtidigt så är inte lösningen att släppa ut de djur som väl finns i fångenskap heller. För hur skulle det egentligen se ut om man plötsligt ocksåå började släppa ut rovdjur på gatorna? Nej jag ryser då jag tänker på Zanesville Ohio och vill nästan kråkas för att jag mår så illa av att tänka på dokumentären om det som jag såg. Ja det kanske var synd om djuren ja men hur skulle polisen ha agerat då bedövningsmedlen inte längre hjälpte på grund av adrenalinet? Nej då skämdes jag mer för hur vissa människor betedde sig mot de enskilda poliserna som varit inblandade händelsen efteråt och jag hoppas att det aldrig kommer att behöva ske någonting liknande ige. För även om fler och fler delstater kriminaliserar innehavet av stora exotiska rovdjur för privatpersoner så kommer det alltid finnas de som ändå attraheras av att äga en tiger, tyvärr det är nog så sant som det är sagt. Fast nu var det ju valar detta inlägg skulle handla om och jag måste säga att jag brinner precis lika mycket för späckhuggarna idag som jag har gjort tidigare och det kommer jag nog alltid på något plan även att göra fortsättningsvis men de ska vara där de hör hemma, nämligen i havet om de inte är uppfödda i fångenskap!
Morgonstund
.God morgon på er alla ni små och stora läsare som klickat er in hit för att kolla om det har hänt någonting nytt på bloggen sedan senast . Ja det har ju fått gå några dagar igen sedan jag postade ett inlägg men ibland blir det ju så. I synnerhet om det inte änder så mycket, fast det beror ju såklart på vad man tycker är intressant att läa om , Alla är vi ju olika. Idag så har jag i alla fall inre kunnat sova, vaknade tidigt och gick och satte igång TVn men så fort jag hade kommit till rätta i soffan, gissa vem som kom ut ? Jo ett litet guldkorn såklart och han pep så sött för att få min uppmärksamhet, så jo nog pratar hamstrar med även då de inte är förkylda eller så kanske Theodor som vanligt bara yrade i nattmössan? För det är ju inte så lätt för matten att veta vad han snackar om då han låter sådär, men han brukar bli väldigt glad då han får komma ut,
Så det blev till att rasta killen innan matten kunde äta frukost själv också fick han gå ut en sväng till efter det, sedan kan han sova bort hela dagen och inte vakna förän vad nio-tiotiden på kvällen. Så här på vintern så sover han kanske lite mer men när han väl är vaken, ja då är det verkligen full fart som gäller, enda gången han kan mysa hos matte är om hon tae ut honom då han är trött så han är ävldigt lik Ariel på det viset.
Hagen står ju numera säkert ihopfälld , fast Theo verkar helt ha glömt bort olyckan där han klämde sig mellan två sektioner då den föll ner. Hamstern kutade vettskrämd in under sängen och matte blev så nervös, men som tur var gick allting bra och han klrade sig oskadd. Han måste ändå bara dit och snusa på den.
Sedan har jag pysslat lite med , fick för mig att jag ville prova göra en vagn till min Omalley och jag valde den här i präriemodell. Inte riktigt klar än dock med detaljerna fast jag måste ju säga att jag är väldigt nöjd så här långt med den.
Hallojsan på er!
Hejsan på er alla ni små och stora läsare med för den delen som klickar er in hit till min och Theodors lilla hörna av webben. Ja för jag får ju lov att säga att jag delar min blogg med min lilla guldklimp tll hamster .Konstigt vore väl annars. Just nu så ligger han och sover sött i sitt hus , men de har ju lite annorlunda dygnsrytm än de flesta av oss andra. Dock så tror jag att han även håller på att vila upp sig lite efter gårdagens lilla utflykt och det gör matten med som hade ett tillfälligt anfall av migrän& på grund av det inte riktigt kunde sova sedan utan vaknade mitt i natten och var sådär jättepigg men det blev väl till sist i alla fall några timmars sömn också var vi båda två vakna igen imorse vid åttasnåret som vanligt.
Kan man ha en busigare uppsyn än den här killen får till ibland ?
Ja det är verkligen frågan, speciellt efter igår då han smet in på Ariels gamla gömställe bakom ena skåpet i rummet och inte kom ut. Han tittade fram med nosen så jag visste var han befann sig men så snart jag kom nära drog han tillbaka in i mörkret.Där satt han och var njöd en hel kvart medan matte dukade upp med godsaker för att försöka få fram honom, men nej först när hamstern hade tröttnat på äventyret ja då kom han ut med en nöjd uppsyn och lät sig infångas. Sedn var det bara för matte att först stoppa ner odågan i sin bur innan hon fick lov att städa upp röran som hade blivit då hon gick runt och letade. Fast han är en väldigt kär liten odåga kanske jag även måste få passa på att tillägga, han är så nyfiken att man kan förså varför det kan sätta de där små liven i klistret ibland. Hur som helst så tog jag det sedan bara lungt resten av kvällensmåpysslade lite och låg nerbäddad i soffan och såg på handbollen. Idag har jag varit lite lagomt mör , men det är inte att undra på så jag har inte gjort så mycket utan bara vilat och varit ut med godsaker till fåglarna i form av ett par talgbollar och en nätpåse med kalade jordnötter så nu finns det alltså lite birdie nam nam för mesara att äta om de vågar sig hit och inte blir bortskrämda av de betydligt större kråkfåglarna då, ,men och andra sidan så ska de väl också ha sin mat och jag kan tro att de fått det svårare att hitta föda vintertid i takt med att vår hantering av sopor har blivt bättre. Så det är lite tvåeggat det där kan jag tycka för samtidigt som det är bra att det där berget minskar så fanns det ju även endel djur som kanske klarade livhanken tack vare den födokroken. Fast de kanske klarar sig ändå men jag saknar de där korpflygningarna som skedde iblanf för om åren.En sommar så satt vi ute på altanen i föräldrarnas fd sommarstuga och räknade när de kom flygande över trädtopparna.Tror vi som mest räknade upp till 100 fåglar som flög hem i skymningen, det var så mäktigt!
Däremot vet vi ju att de är kvar där i berget där de brukar häcka, det fick pappa och jag se i somras om inte annat då de flög omkring oroligt i samband med att vi även fick se pilgrimmen som var ute och jagade skrattmås men de där otroliga förflyttningarna verkar de alltså inte göra längre sedan den öppna deponin på soptippen upphörde och jag vet ju att det inte enbart var korparna som drog nytta av det. Så tyvärr tror jag faktiskt att det är många arter som har blivit drabbade med.men ja inget ont kanske som inte har något gott med sig och för min del så blev ju det goda att äntligen ha fått se min abslouta drömfågel som jag aldrig trodde jag skulle få möjligheten till. Ja, visste ju att de hade skådat den i berget vid kyrkan för många, många år sedan men nu är de tydligen på återmarsch i länet och har man fått se den en gång , ja då glömmer man det aldrig.
För det är verkligen en uppvisning i både skicklighet och elegans när den kommer seglandes. Sedan hann vi ju aldrig se när den slog måsen, det gick så otrolgit fort attm an inte ens hann med att blinka utan det var jag som såg den först sedan med ett byte i klorna. Pappa trodde att det var en korp men jag var tvärsäker på att det var en rovfågel. Fick upp kameran snabbt som attan och brände av en hl serie bilder. När jag sedan på plats zoomade in på en av dem så tyckte jag att, vänt nu är inte det där en pilgrim ändå men jag var ju inte helt säker. Gick hem, la in dem på datorn och skrev även in observationen på artportalen och mycket riktigt å fick jag den verifierad. De är tillbaka och jag känner mig forfarande nästintill löjligt tacksam över att ha fått se en av dessa luftrummets absoluta toppakrobater! Fast nu skulle jag inte skriva om pilgrimsfalken idag, ändå gledflög jag in på det spåret.
Jag ser det snöar!
På bara några få timmar så kan det verkligen helt förändras.Från det att jag vaknade imorse till att snöbyarna nu har dragit in då jag tittar ut genom fönstret. En sak vi inte kan klaga på i vinter är i alla fal bristen på snö :) och det tycker jag är skönt, att vi faktiskt även längs efter kusten får massor av det där härligt vita. Fast samtidigt blir det även lite opraktiskt när man ska ta sig ut och det ligger snöhögar eller snövallar överallt men bor man norrut så får man ju lära sig leva med det också frå man tänka på att det är nu som naturen håller på att ladda upp sina batterier. Fast egentligen var det inte väder och snöförhållanden jag tänkte blogga om idag heller men jag kom att tänka på det när jag tittade ut i yran.
Egentligen hade jag tänkt börja allt med att säga GRATTIS till handbollskillarna för deras seger igår, maken till spännande match har jag då aldrig sett men oj vad de måste ha haft problem att höra varandra i det där oväsendet som var på läktarna, illar personligen inte publik som sitter och buar åt sina motståndare men det kanske bara är jag som tycker att sådant beteende är osportsligt men jag är ju mer van vid ridsport och trav där åskådarna brukar vara lite mer städade än så. Sedan har jag totalt glömt bort att lägga in de senaste bilderna på ett visst guldkorn ås det tänkte jag också passa på att göra eftersom vi har haft julgransplundring här och städat ut julen, nästan helt och hållet i alla fall. Det är väl någr små saker kvar men de försvinner då jag ska byta sängkläder nästa gång.
Har man ingen riktig gran att plundra , då får man ta till USB granen
Grattis Peder !
Då var det dags igen då att summera årets idrottsgala. som både hade sina toppar, men även ett par riktigt djupa bottennapp som sänkte stämningen betydligt. För det första så kanske man från SVTs håll borde ha förvarnat Anna Holmlunds familj om den inplanerade hyllningen. Efter vad hon varit med om, gått igenom och fortfarande kämpar med sviterna efter så får man väl ändå också ha förståelsen för det och räkna med att hon kunde bli upprörd. Som om det inte är tufft nog att hantera, nej det var en klar miss. Sedan vill jag ta upp det pinsamma efterspelet till Jerringpriset. Det har varit likadant så fort en ryttare vunnit, första gången var det ju Rolf-Göran som råkade ut för att bli ifrågasatt. Att priset ifrågasätts så av vissa är bara barnsligt och Sarah har redan vunnit det två gånger men det verkar folk ha glömt bort, samt att hon äve fick pris som Europas mest framgångrika idrottskvinna, så nog tror jag att hon har fått nog med upppmärksamhet ändå för sina presatationer också.Med de framgångar som Peder och All In haft under både EM och Världscup så tycker jag att de inte kunde ha hittat en mer värdig vinnare heller, men det kan väl de här som kritiserar inte förstå vilket slit som ligger bakom varje framgångsrik ryttare och häst, nej vissa verkar ju tro att hästarna skulle kunna hoppa banorna själva utan sina ryttare och hitta de rätta vägarna genom hindren men det skrev jag ju redan ifjol att inte ens Allan alltid har varit så lätt att handskas med heller och att de kunnat ställa honom i skick sedan igen efter magoperationen gör det hela nog faktiskt bara än mer hedervärt. Det är väl därför jag tycker det är minst sagt löjligt med tidningarna som väljer att förstora upp, och plocka ut de där artiklarna där det mest tycks förekomma skitsnack från olika andra idrottsutövare som bara framstår som dåliga förlorare! För nej, visst skulle hästarna säkerligen kunna hoppa hindren själva, men då skulle man ju förlora själva essensen i ridsporten nämligen samarbetet mellan häst och ryttare som är vad det handlr om. För bara , för att en häst är bra innebär det ju inte att alla ryttare klarar av den heller utan det kan lika gärna bli pannkaka. Se bara hur det gick när Angelika Augustssons fantastiska fuxa Mic Mac du Tillard såldes, har man hört talas om den hästen något mer efter det eller hur har det eg gått för Meredith Michaels Beerbaum med Fibbonachhi tidigare Fendi som hästen hette tidigare när han tävlades av Lisen Bratt ? Av det jag läst blev väl den affären trots allt inte allt för lyckad, visst har de haft en del stora framgångar men nu är den såld igen till en ung amerikanska och dit över är det ju en del hästar som försvunnit genom åren men hör man någonsin talas om dem mera ? De flesta gångerna så gör man ju inte det och det är trist men det är en del av branschen med . Fast de flesta som bara ägnar sig åt sporten på en hobbynivå till vardags, men samtidigt har egen häst hemma då behåller nog sina guldklimpar till sista andetaget för djuren blir ju också en del av familjen. Tävlar man så måste man försöka hålla det på en mer professionell nivå men det är nog inte alltid heller så lät, att inte bli för engagerade i dem Men det vet man ju också med sig om man vill ge sig in i hetluften men för alla är det långt ifrån viktigast med att tävla och vinna. Utan det viktigaste är utan tvekan förhållandet till hästen och då kommer kanske de eventuella framgångarna också mer som en bouns. Jag vill bara säga till de som håller på att nedvärdera ridsporten , eller ja hästsport överlag varsågoda och gör som Lasse Anrell när Rolf-Göran Bengtsson vann, sätt er själva på hästryggen så får ni se hur enkelt det är!*ironiskt leende*
Halljosan på er!
Hejsan på er alla ni läsare som tittar in hit på min lilla blgg.Nu har det gått ett tag igen sedan jag gjorde någon uppdatering och skrev några rader. Fast idag kände jag att det var dags igen för att göra ett inlägg innan ni börjar undra var jag har tagit vägen. Har haft en lugn och skön nyårshelg i år. Var bara hemma med Theodor faktiskt och slappade framför alla filmer i soffan. Eller ja guldkorent är ju inte så bra på det här med att ta det lugnt men matten kan ju tända värmeljus och kura skymning så här på vintern då mörkret ibland lägger sig väldigt snabbt. Sedan blir det en hel del tittande på skidåkning med på dagarna :) men idag tog jag mig ut på en liten promenad med. När jag nästan var hemma så hörde jag sidensvansarnas välbekanta svirr i luften. Lokaliserade dem till bakom elcentralen där de satt så jag gick upp och hämtade kameran. När jag kom ner var de såklart som bortflugna på nytt och jag såg dem ingenstans, Gick en bit och då hörde jag ljudet igen, de hade bara flyttat sig en bit neråt gatan. Så jag gick dit och skyndade mig ta några kort , eftersom jag inte ville vara ute så länge med kameran i denna kyla.
Stannade ett tag och tog några foton samtidigt dom jag stod och surrade med dem litr, de svarade faktiskt men jag har ingen aning om vad de sa.
Skatan var däremot väldigt tydlig där den satt och skrattade ut mig och tyckte att jag skulle gå därifrån så den fick fortsätta lurpassa på svansarma medan de åt. Till sist så bet kölden i kinderma med , så jag var beredd på att göra den vackra svart/vita fåglen till viljes ändå. men då jaggick hade den försvunnit sin kos. Ja sidensvansarna kanske tackade mig för att jag faktiskt stod kvar där ändå.
