Solsken
Idag så skiner solen här utanför mitt rumsfönster och det är ett så fint vårväder, att man inte bara kan sitta inne i soffan och se på tv hela tiden, fast det skulle egentligen nog vara fullt möjligt nu när SVT har kört igång med sin specialtablå och tänker visa repriser av flera gamla serier som det nu var länge sedan man såg, som till exempel tokroliga Gäster med gester och den helt underbara Skärgårdoktorn.
Det var ju ett bra tag sedan man såg dem som de gick på TV men nog kommer man ändå fortfarande ihåg dem för det.
Kände mig kanske lite rastlös tidigare så jag började göra upp planer på att gå en liten promenad förbi fågelbordet men då jag kom ut så förändrades utsikterna raskt eftersom det var alldeles för fint väder .
Jag bestämde mig för att åter igen styra min kosa ner mot kajjen, fast jag började ju som vanligt med att ta vägen förbi torget. Det vat dock väldigt tomt och öde där kan sägas då ju folk håller sig inne på grun av cornoan men dtill och med fåglarna verkade ha tagit sovmorgon
En morgontrött och aningens frusen stadsduva satt i alla fall ovanpå ett av hustaken och tittade ner på mig när jag passerade förbi på trottaren.
Jag är faktiskt beredd på att hålla med fågeln om att det var kyligt i luften och nätterna är nog fortfarande kalla för så här mycket ligger isen fortfarande kvar på fjärden samtidigt som våren är på gång och islossningen har börjat.
Man kunde faktiskt höra hur det lät om isen idag, när det blev riktigt tyst runt omkring. Det knakade bitvis , knäppte och smällde om den. Tänk så häftigt det kan vara att bara få sitta och lyssna på naturen!
Gräsänderna var naturligtvis kvar, fast de ju är inte helt lätta att fotografera dem heller då de fortfarande är bitvis avvaktande mot folk trots att de uppehåller sig mitt inne i en stadspark. Fast det är på samma gång just i de lägena som jag föredrar att få fota dem, då de uppträder som vanligt utan krusiduller eller att man ska hålla på att muta dem med mat.
När jag hade suttit där en stund och skrivit lite i blocket som jag hade med mig så hörde jag ett flaxande bakom ryggen. Vänder min blick mot strandkanten och vad får jag då syn på ? Jo ett par kråkor som gick och samlade på byggmaterial till sitt bo. Krågfåglar som i regel brukar försvinna så fort de får syn på mig, åtminstone om jag har kameran med men nu fick jag ett utmärkt tillfälle, till att få sitta och studera dem en stund. De visste nog om att jag satt där men gjorde ändå valet att stanna kvar tills dess att de tyckte att de fått med sig nog mycket.
Såg mot det öppna vattnet lite längre bort efter vägen och funderade om jag nu verkligen skulle orka gå ända ut förbi postkontoret , men jag bestämde mig till sist efter att jag hade stått och tvekat en stund för att ändå göra slag i saken när jag liks var på språng.
Tur var väl det! För då jag hade gått en bit så fick jag syn på storskrakarna som alltså har kommit. Kunde inte riktigt se med mitt lilla telezoom (70-300) hur många de var, då de flesta fåglarna stod lite längre ut på isen än vad min fokusering räckte till för men ett av paren vågade sig på att simma lite längre in mot stranden och då hann jag åtminstone få till ett par fina bilder.
Jag fantiserar inte heller det minsta , när jag säger vad jag tycker om skrakarna utan de är verkligen riktigt vackra fåglar! Undrar nu om det här kan vara paret som brukar uppehålla sig där nere för i sådana fall är jag inte minsta förvånad över att de vågade simma så nära som de ändå gjorde. Visst stannade de upp och vände om när de fick syn på mig men de flydde åtminstone inte undan i panik, men det brukar inte skrakar heller göra i första taget när faror hotar . Utan de spelar istället skadeskjutna för att försöka locka bort eventuella rovdjur, det beteendet har jag hitills bara sett hos småskraken.som inte verkade ha kommit ännu.
Närmare än så här kom jag alltså inte tutarna för dagen, utan de stod i vanlig ordning där ute på isen och skrek in våren för full hals. Fast jag tror ändå , om jag nu ska ge mig på att försöka artbestämma den här att det är en silltrut då jag upplevde den som mycket mindre än de gråtrutar som fanns en bit därifrån. men för all del så kan jag ha fel med eftersom det bara är havstruten som har köttfärgade ben tillsammans med sin adulta fjäderdräkt .
Fast ja , det är väl just det här som gör det så svårt att kunna artbestämma trutarna med , men det var då en väldigt liten havstrut om det var en sådan eller ovanlgit stora gråtrutar :P
Ja ni märker vilka dilemman som man kan ställas inför.
Nog för att jag fick syn på de här två gråtrutarna på närmare håll, då de verkade ha tänkt lägga beslag på en riktigt högt belägen boplats inne i centrum så var fågeln på den föregående bilden fortfarande ändå mindre & då blir jag osäker eftersom jag även sett havstrut förut och upplevt dem som betydligt kraftigare än den här, eller om det bara är avståndet som luras och spelar en ett spratt ?
Havstrut i flykt,
Silltrut i flykt.
Liten promenad?
Idag så hade jag egentligen tänkt börja komma igång med att städa i bokhyllan då det börjar bli dags för att göra en liten rensning bland böckerna också måste jag försöka få någon ordning på alla andra saker som jag av någon okänd anledning har för vana att ställa in där fastän de kanske borde stå någon annanstans. Ja det är väldigt lätt hänt att det blir så, att det är där som saker hamnar ibland då man har hållit på med att pyssla och vill kunna ställa udan dem tillfälligt för det är ju inte alltid som man vill lägga tillbaka dem ner i lådan.
Fast på samma gång medan jag höll på att fundera på hur jag skulle göra så kände jag ju hur den där lusten till att gå ut på en promenad växte sig allt starkare. Ja nu var jag i och för sig ute och traskade nere runt hamnen med min nya kontaktperson igår men det blir ju inte riktigt samma sak att gå ut en sväng med någon annan som när man bara går för sig själv med kameran.
Klart att ibland så är det även roligt att få sällskap med sig på vandringarna men jag finner nog den största ron i att få gå ensam trots allt, för då kan jag verkligen lägga allt mitt fokus på naturen och att spana efter flyttfåglarna som kanske börjar komma tillbaka efter vintern, men det finns ju ändå en hel del spännande att upptäcka.
Lyckades med den svåra konsten att smyga mig p åett par kajjor som letade mat på andra sidan vägen när jag kom ut från porten. Vanligtvis så brukar de ju flyga iväg när man kommer gående men nu så var det lite trafik i övrigt och då satt de här två kvar länge när jag kom gåendes.
Det verkade nästan som om den ena av dem satt och försökte lokalisera sitt byte eller om den nu bara funderade på vem jag var , för jag vad jag kunde se så fick den ju inte tag på någoting men de tar nog vara på de tillfällen som de får.
Annars så kanske jag har lite svårt för just kajjorna men de är ju faktiskt kråkfåglar de också.
Så jag kanske får göra ett försök att se ut ett par och lära känna dem, för de är nog minst lika intilligenta som sina större släktingar, vilka jag ju lärt mig att med åren uppskatta.
Sedan blev jag glatt överraskad när det kom en liten flock med grönfinkar och slog sig ner i buskaget invid promenadvägen. De satt då där och kvittrade så att det hördes på långa vägar! Hoppas verkligen på att de börjar hämta sig efter att beståndet drabbades av gulknopp nu.
En nyfiken liten blåmes var ifärd med att söka efter någoting ätbart invid trädstammarna.
Morgonljus över fjärden som fortfarande är täckt av en tunn hinna med is, det tar sin tid det här innan islossningen börjar på allvar.
Gräsänderna var fortfarande kvar, träffade faktiskt på en kvinna med två hundar som hade haft mer koll än mig och hon berättade att hon trodde att de hade varit kvar hela vintern men jag känner mig ändå tveksam till att det stämmer eftersom hela fjärden ju frös in till sist och sjöfåglar behöver ha tillgång till öppet vatten men visst kan jag tro att de har kommit ovanligt tidigt i år.
Den ena av drakarna var helt klart mer orädd av sig än de andra och han vände bara lite på huvudet när han fick syn på mig där jag stod.
Sedan passade han också på att sträcka ut ordentligt, klart att man behöver strecha musklerna ibland för det blir väl jobbigt i längden att bara stå där och vila.
Fast jag måste ju verkligen undra om det finns någotingting som är finare än en gräsandshane , alltså en drake i sin praktdräkt nu på våren. Titta bara hur stilig karl han blir när han sträcker lite på sig och riktigt visar upp hur ståtlig fågel han är för fotografen som känner sig väldigt tacksam över att ha fått möta honom.
Stannade faktiskt kvar ett bra tag med fåglarna där nere och gjorde mig verkligen ingen brådska tillbaka hem och äntligen efter ett par tidigare försök så fick jag äntligen mig min belöning med det här fina kortet på den ena av honorna(ni läste rätt det hade landat en till, så nu var de två och hanarna fyra) som ställde upp sig så här fint för posering.
Sedan passerade jag torget på väg tillbaka och jag kan inte låta bli att fota stadsduvorna , där hanarna håller på med sina ständiga försök till uppvaktning så här års och är så roliga att studera då de går runt och kuttrar& faktiskt försöker övertyga sina mer skeptiska partners genom att dansa.
Den här hanen verkade då vara väldigt upptagen med att jaga sin hona runt, runt men samtidigt var de så söta att se tillsammans då han verkligen ansträngde sig gför att göra allting , bara för att försöka fånga hennes uppmärskamhet. Hon var då inte alls lika road utan kilade iväg från honom så fort hennes små ben bar.
Han hade då helt klart inga planer på att ge upp så lätt, utan han fortsatte att snurra runt fastän han i ett läge nästan hamnade rakt framför mina fötter.
Somliga av paren har nog faktiskt redan hittat sina respektive och då gäller det att få tag på de bästa boplatserna i staden. Det här paret verkade då ha lyckats väldigt bra med det, då de till och med hade rum för att kunna sitta och titta ner på på alla andra stadsflanörer.
Tingeling
Nej det blir visst inget publikt kosläpp på mjölkgårdarna i år., utan det är som det mesta annat inställt på grund av Coronan. Såklart tycker jag att det här är viktigt MEN ibland så tror jag faktiskt att det kanske går lite till överdrift med även om vi såklart ska tänka oss för och många om riskgrupperna ute i samhället.
Det får ju folk till att göra massa konstiga saker , som att börja med att hamstra toalettpapper och andra livsmedel fastän det egentligen inte finns något behov av att göra det.
Sedan denna handsprit i all ära, när dett viktigaste väl ändå måste vara att vi alla sköter den basala hygenien och tvättar händerna noga med tvål och varmt vatten så fort vi har varit ute ?
Vidare så tycker jag också att det i längden kan bli kontraprodukuktivt med TVs specialsändningar, visst är det bra att informationen finns och att de ser till att dela faktan men, ja då var vi där igen det kan även bidra till att skapa mer rädsla i samhället.
Det kanske också har att göra med alla dessa restriktioner som har börjat med att komma och som får allt fler till att börja med att isolera sig där hemma.
Fast håller man sig till det som står på https://www.krisinformation.se/, så tycker jag att man har kommit rätt så långt, fast om man ser på TV så blir man nästan bara nedstämd och bedrövad över läget.
Fast nu så har jag väl ändå skrivit tillräckligt om det här,åtminstone för den här gången.
Här bjussar jag på en gammal bild från akrivet på en våryster mjölkko från Lövsjö Gråd som vi besökte ett år. Härligt att få se så glada och välskötta djur <3 men där så tycker jag ju att aktivisterna skjuter sig själva i foten. För om vi la ner alla bondgårdar och förbjöd folk att ha hästar eller får hur skulle våran landsbygd då komma att se ut egentligen ? Ja just det man får ju försöka tänka sig för INNAN man säger någoting åt det hållet men ibland så känns det som att de inte har någon koll på hur saker fungerar. För utan de betande djuren så skulle slyn växa upp och skogen skulle ta över helt, men vissa arter är beroende av den brukade marken och hur skulle vi överhuvdtaget klara oss utan pollinatörer som bin, humlor och fjärilar ? Jo det tycker jag att man kan ta sig en funderare över, men vissa av dagens stadsungar vet ju inte heller varifrån mjölken kommer och det tycker jag är en tråkig utveckling men kanske inte konstigt att det gått åt det hållet när de bara sitter inne framför sina paddor och då menar jag inte direkt de där grågröna sakerna som hoppar omkring nere på marken men det förstår ni nog att jag inte gör. Utan jag menar givetvis alla de där tekniska sakerna som barn roar sig med idag,visst kan teknik också vara bra på sitt sätt men på samma gång så bör det ersätta allt det där andra som också främjar en naturligt del lärandet.
Kommer ni någon gång då tjejer ?!!
Mjuuuuuuu. det är klart vi vill inte missa att få komma ut på bete.
Man kan lära sig så mycket om kor , när man väl lär känna dem och får se deras olika personligheter men de flesta som jag har stött på har då varit väldigt nyfikna av sig.
Nu skulle jag ju inte riktigt låta korna ta över inlägget helle ändå så är det lätt att jag hamnar där, någonstans i hagen med dem men det kanske beror på att jag i själva verket någostans
är en förklädd lantlolla fastän jag bor inne i staden.
är en förklädd lantlolla fastän jag bor inne i staden.
Åkte ut och gästspelade lite hos mina päron idag för några timmar , men passade såklart på att gå ut på en liten promenad i solskenet
Äntligen kan man säga att jag fick till en fin bild på pappas lilla kråka som har kommit tillbaka, ja jag tror i alla fall att det var hon för den satt där uppe i trädet på andra sidan vägen och var så orädd. Nör jag började prata med den så kom den flygande mot mig, men jag hann inte med att zooma annars så brukar ju kråkfåglarna i vanliga fall sky när jag tar fram kameran.
Mesarna däremot är inte buskablyga av sig , tvärtom när man är ute och går så dyker det nästan alltid upp en liten nyfiken talgoxe eller blåmes som vill försöka att se efter vem man är, eller så måste de förvissa sig om att man inte är farlig. Ibland kan man snudd på se hur de sitter där och funderar.
Hejsan svejsan!
Nu så börjar jag äntligen med att vakna till liv igen känns det som efter att jag haft ett liten liten släng av migrän och därför bara legat och vilat i soffan framför TV efter det, men den här gången så kände jag ju av huvudvärken redan tidigt så jag kunde ta tablett och mota den innan det blev till ett riktigt anfall. Ändå så tyckte jag , att jag tog det lungt när jag gick ner en sväng på biblitoket för att kolla in om jag kunde hitta några fynd bland alla gamla låneböcker som de för tillfället skänker bort, jodå jag hittade några stycken men det tog ett tag att leta igenom alla vagnarna som de hade kört ut.
Fast det är ju kanske lite farligt att gå dit, åtminstone för mig som i perioder fortfarande är en riktig bokmal...men jag begränsade mig och valde ut de som jag tyckte verkade mest läsvärda och det stod faktiskt på en skylt: Gratis böcker, ta så många du orkar bära!, men jag hade nog inte fått ner en till heller i ryggsäcken.
Sedan så har jag inte heller kunnat låta bli att gå runt och nynna lite för mig själv. Den låt som funnits med mig hela dagen, ända sedan den tråkiga nyheten kom imorse om att, en stor legendar nämligen Kenny Rogers hade gått bort:
https://www.youtube.com/watch?v=Cvq6lHDatNs, den där rösten som han hade alltså...ja den var fullkomligt magisk och jag förstår inte varför så många av våra svenska moderna musiker verkar se ner på countrymusiken ibland och emellanåt till och med skrattar åt den, lite i tron att de själva är så mycket bättre fastän många av dem poppar upp som svampar och försvinner lika fort igen in i glömskan.
När det kommer till Islands in the stream så är det en älskad klassiker, åtminstone för den del av oss som tycker om att lyssna på hästjazz och med den så kommer Kennys unika röst för alltid att finnas kvar även fast han själv numera har vandrat vidare och inte längre finns bland oss på jorden.
En del av er kanske faktiskt inte ens känner till vem han var, men jag hoppas att ni har fått upp korkgluggarna med det här.
Jag orkade inte bära med mig kameran ner på staden idag, så ni får hålla till godo med några foton som jag tog häromdagen istället.
Ringduvan utövar morgongymnastik.
Det gäller att man snyggar till sig ordentligt så att man är fin när fotografen kommer.
Det är verkligen roligt att försöka sig på att fota mesar, de är så små och kvicka men samtidigt så är de inte alltid precis buskablyga av sig heller utan de kommer tvärtom fram för att se efter vad man är för en filur.
Den här blåmesen var mestadels hungrig och fullt upptagen med talgbollen.
Hejsan!
Hejsan hoppsan på er alla ni läsare som klickar er in hit och lyckats med att hitta min lilla blogg.
Nu så var det några dagar sedan det kom någoting nytt från mig igen men ibland så har jag helt enkelt sådana perioder när jag känner att jag kanske inte riktigt har någoting att berätta. Då blir det ju kanske färre inlägg men och andra sidan så kan det bli så att jag skriver mer när jag väl har någoting som jag känner att jag vill dela med mig av eller har något visst ämne som jag vill ta upp.
Var ute på en riktig långpromenad i den fina väderleken som vi hade här igår när solen sken och naturen visade sig från sin allra bästa sida. Idag blev det bara att jag gick en kortare tur men det kändes att det blåste betydligt mer och det blir alltså fortfarande riktigt kyligt emellanåt i luften när vinden väl tar i trädkronorna och då är det jus åklart inte fullt lika skönt att vara ute.Så vintern biter sig fortfarande fast och ännu så länge ligger ju isen kvar där nere på fjärden.
Min lilla gulliga guldhamster Scrat är uppenbarligen inte helt som alla andra hamstrare där ute just nu, han blev tvärtom rädd då jag föröskte vara snäll och satte fram en hel rulle åt honom på golvet. Han är ju mer van vid att få in det upprivet i remsor när jag stoppar ner det åt honom i buren
Passerade idag som vanligt uppe vid fågelbordet som jag ju försöker hålla koll på när jag är ute och traskar. Igår när jag och min nya kontaktperson vandrade förbi på samma ställe såg vi ju inte till en enda liten fjäderbeklädd varelse, men nu så hade jag turen mer på min sida.
Det började med en ensam stadsduva som verkade ha blivit skrämdav någoting och flög upp efter att jag hade hunnit få ta ett par kort på hen. Funderade i det läget på om jag skulle ta och traska hemåt , för mesarna är ju som bekant inte gärna ute och flyger i blåsvädrer när jag plötsligt fick syn på en stor fågel som hade slagit sig ner ovanpå en av lyktstolparna. Ringduvan!
Tänka sig vad glad jag blev när jag fick syn på den där den satt och jag hann få till ett par riktigt fina bilder på den med. Undrar nu om det är samma individ som brukar hålla till på platsen för den verkade då vara sådär lagom skygg av sig när jag stod och pratade med den.
Det syntes faktiskt att den satt och lyssnade på mig och efter en stund så vågade den ju sig ner på marken för att äta men jag hann aldrig med att få någon bättre bild på den än så här eftersom det blev för mycket annan trafik på platsen för att den skulle kunna känna sig riktigt trygg. Den flög istället upp och satte sig ovanpå en skorsten på ett närbeläget hustak där det verkade som om den kunde tänka sig att ta en liten vilopaus och jag tror även att den passade på att värma sig lite i vårsolen.
Hejsan svejsan!
Hejsan och hallå på er läsare som har lyckats med att klicka er in hit och hittat vägen in till min lilla blogg. Nu har det gått nåra dagar igen sedan min senaste inlägg men under tiden ni har väntat så har jag i alla fall försökt med att kurera mig efter förkylningen och visst har det blivit mycket bättre men jag får visst fortfarande inte prata för mycket, för då börjar jag bara att kraxa som en kråka igen efter ett tag så det är visst fortfarande till att försöka med att vila rösten som gäller.
Det kanske också är klokt att hålla sig inne med tanke på Coronaviruset som ju har drabbat så stora delar av världen men jag måste faktiskt få erkänna att jag ännu så länge är lagomt orolig för det. Detta eftersom det hitills i första hand varit så att det bara verkar drabba endera de som har varit ute och till riskområdena eller de som på något vis kommer i direktkontakt med dem.
Fast nu ska jag försöka att inte bli långrandig och tråka ut er allt för mycket med den saken, men jag tycker nog att våra politiker trots allt har fattat bra beslut htillis för vad blir egentligen bättre av att man stänger ner allting och skickar hem barnen från skolan.? Förmodligen ingenting eftersom de yngre barnen behöver någon som ser till dem när föräldrarna jobbar och om man skulle stänga ner allting helt och hålelt hur skulle då exempelvis vårdapparaten kunna fortsätta med att fungera?
Det är ju sådana saker som man också måste tänka på och vidare förstår jag inte riktigt hur folk tänker när de fortsätter resa till exempelvis Italien och ännu mindre så förstår jag mig på de som kommer hem och stuntar helt i reglerna om karantän som visserligen är frivilliga men de finns ju ändå där av en god anledning.
Nej utan istället kan jag berätta för er vad Scrat lyckades med häromkvällen . Hade tagit ut honom på andra sidan brädan och höll på med att fixa inställningarna på kameran lite , för att jag skulle kunna försöka med att få till ett klipp på guldkornet när han måste ha hört någonting eller om han bara fick fasligt bråttom.för plötsligt såg jag i ena ögonvrån hur han drog iväg över golvet med en väldig fart.
Först fick jag snudd på panik och tänkte att jaha nu är det kört, ja jag hann faktiskt inte ens med att stänga av kameran som stod på inspelning medan.
Sedan stängde jag av TVn och försökte lyssna mig fram till var han hade tagit vägen men jag hörde inte ett knyst och jag började vid det här laget bli riktigt nervös. För att vara på den säkra sidan stängde jag ändå för vägen in till köket med en kartongskiva, då skulle han åtminstone inte kunna dra in bakom spisen eller ännu värre frysen som ju Ariel gjorde en gång när hon höll på att vägra komma fram.
Efter att jag funderat en stund på var jag hade lagt den så hittade jag ficklampan och började gå runt och lysa längs golvet för någonstans i lägenheten befann han sig ju och mjo mycket riktigt fick jag syn på honom till sist, under sängen där han gladeligen for runt och nyfiket nosade bland lådorna och kartongerna som jag har ståendes där. Det lilla busfröet, fastän jag får väl allt skylla mig själv och när jag har haft honom ute sådär, så ska han ju ha selen på sig men vanligtvis så brukar han inte gå så långt bort från mig om han inte känner sig trygg men den här g gången drog han alltså iväg helt på egen hand.
Han kanske tycker att han börjar bli stor nu och kan klara sig själv, vad vet jag.
Försökte i alla fall med att kalla på honom, men han vägrade att komma fram eftersom han nog tyckte att han hade fått det jättebra där i mörkret och det var nog spännande för honom med alla nya saker som fanns för honom att lukta på.
Så fort som jag närmade mig drog han iväg på nytt och verkligen lät sig uppslukas av äventyret som sagt och det var nog mest matten som blev nervös. Helt och hållet i onödan visade det sig dock , för när jag drog fram ett par av lådorna och lockade på honom med hjälp av burken där jag lagt ner alla smaskiga solrosfrön i efter att jag sorterat ut dem från hans mat ja då kunde det illla guldkornet inte motstå frestelsen längre.
Han klättrade helt enkelt ner i burken och det återstod bara för mig att ta fast den lilla rymlingen!
Som ju naturligtvis satt där snaskade & såg sådär lagom oskyldig ut som bara en guldhamster på rymmen kan göra när den blir infångad!
Låter fortfarande som en kråka
Sitter alltså här och låter fortfarande lite som en kråka när jag hostar & förkylningen vill tydligen inte riktigt ge med sig ännu utan den biter sig verklligen kvar. Fast jag tar det ju bara lungt och försöker med att kurerera mig, men visst blir det mycket vila i soffan framför TVn.
Har åtminstone börjat med att låta Scrat få komma ut igen och han har fått sådan otrolig överskottsenergi de senaste två dagarna att jag ser hur mycket han behöver få tillgång sina dagliga äventyr utanför buren, men då jag har snörvlat på så tycker jag att det har varit bättre att ta det säkra före det osäkra och jag har ju föd den delen inte haft någon vidare ork heller.
Hoppas dock på att den ska vara på väg tillbaka för man blir lite trött på att bara ligga och zappa mellan kanalerna med.
Fast idag är det ju inget vidare väder ute heller utan det är rätt så grådaskigt och regnlikt.
Då var det bättre igår när solen sken, men allting är väl händelsevis relativt.
Det får i alla fall bli att pyssla inne för min del, men jag var ju faktiskt ute och gick en sväng runt hamnen igår. Ja , jag kunde inte riktigt hålla mig borta därifrån fast det märkes ju direkt att det tog emot även om jag bara gick sakta så det var kanske egentligen lite för tidigt att bege sig dit ner, men samtidigt så gäller det ju kanske att man passar på om värderleken tillåter det.
Utiskten mot spillvärmeverket är alltid på något vis lika slående.
Så här ser det ut när man blickar ut ö ver fjärden, ännu ligger isen frusen.
Det kommer den nog att göra ett tag till tror jag, men när dagsmejan väl börjat kan man höra hur den knakar
Gick upp längs gångvägen som går vid kanotrännan och där fick jag syn på årets första gräsänder som hade landat Fast de var fortfarande lite skygga och inte helt vana vid folk ännu så det var inte det lättaste att fota fåglarna men jag blir alltid lika glad när jag får syn på dem efter vintern. Det känns som att återse gamla bekanta.
Den ena av drakarna lät sig i alla fall fotograferas där han stod och tog sig sin siesta.
Enda gången som han lyfte på huvudet var när det kom folk och gick förbi med hundar, sedan putsade han bara fjädrarna lite och la huvudet till rätta igen.
Gick runt och försökte få en bild på den enda honan i sällskapet men damen i fråga var betydligt mer var om sig än hanarna så det var betydligt svårare att få komma åt att fota henne, trots att jag hade teleobjektivet på. Så jag tror därför att det har var frågan om rastande änder, för det bofasta paret som brukar hålla till där nere regelbundet brukar ju knappast reagera när man kommer gående.
Till sist så lyckades jag ändå fånga den här fina bilden på henne när hon var på väg att vagga tillbaka ner mot vattnet igen. Fast det kanske ändå är drakarna som man lägger märke till allra först. De får ju alltid så fina färget nu på våren, men trots det så kändes det som om folk bara skyndade sig förbi och kanske så la de inte ens märke till att änderna hade landat.
Förkylning och Mello
Ja nu så förhåller det sig som så att jag har gått och blivit förkyld.
Fast då tycker jag allt att jag har klarat mig undan länge i år, och sluppit bli sjuk i alla fall så har det gått längre tid än vsad det brukar. Annars är jag något mer av den sorten som brukar suga åt mig flera olika virus likt en tvättsvamp men nu höll det tydligen inte längre. Utan få känningar nerei halsen för kanske fyra dagar sedan ochden ruskiga slemhostan sitter sitter ju fortfarande i så jag får inte prata för mycket än...för då börjar jag verkligen att låta som en kråka .Medan näsan kanske börjar klarna upp något men det verkar alltså som att det är en seg historia att bli av med den här omgången.
Ja då är det allt tur att jag bara kan bädda ner mig under filtarna i soffan för att försöka kurera mig, jag tar det verkligen lungt och låter det gå en dag i taget. Har faktiskt knapppt ens orkat se på TV eller pyssla med någoting anant under tiden utan det är väl först de senaste två dagarna som jag känt att orken kanske är på väg tillbaka lite.
Fast det vore ju dumt att ta ut någoting i förskott, så i det stora hela så är det fortsatt vila som gäller här för tilfället , åtminstonre till febern börjar ge vika av sig själv.
Höll mig dock vaken hela kvällen igår när det var final på Melodifestivalen och jag måste få säga att nog tyckte jag att det var rätt låt som vann till sist men jag begriper inte varför det gick så dåligt för duktiga Victor Crone ? Alright , den låt som han ställde upp med hos oss i år var kanske inte lika bra som den han hade ifjol då han valde att tävla för Estland men kom igen SÅ dålig var den faktiskt inte och han har en sådan otrolig utstrålning på scen trots ett enkelt nummer så varför gick det inte bättre för honom ?
Smaken den är väl som baken antar jag...men Troubled Waters är i alla fall en av det här årets Mellolåtar som jag gillat mest och defentivit kommer att vilja höra spelas mer i radio :)
https://www.youtube.com/watch?v=ElEX13jDzsM
Sedan kan jag hålla med på en del av kritikien mot tävlingen.
Varför har man gått ifrån det gamla systemet man hade med juyrgrupper som satt över hela landet landet och istället plockat in en internationell jury ? Det är väl ändå en svensk tävling i musik ?
Fast det kanske styper i att alla delar i The Mamas inte ens verkar kunna prata svenska, trots att man nu ställer upp och tävlar...det blir ett moment, lite som med Duplatis i stavhoppet.
Dessutom så saknar jag att få se åtmnistone en riktig schlageräv i startfältet. Visst de bidag som en del av dem ställde upp med i år kanmske inte höll måttet men det skulle åtminstone ha gått att ha fått till ett som var mer nyanserat än det där....och nej jag trodde ju faktiskt på att Jan Johanssen skulle klara av att framföra Torstens bidrag, men säga vad man vill om Herr Flink, han är helt klart orginell. Nu kanske det inte 'r snågot som skulle slå i ESC men vad vet man om vad som kommer att gälla där just i år ?
Fast det kanske är ett tecken på att man börjar att bli gammal, men jag vet inte då en del av dagens moderna musik bara känns konstig och ibland så verkar det ju helt klart handla mer om showen kring än själva bidraget--men börjar man inte hamna inne på fel spår då i sådana fall ?
Ja jag vet inte, för det är så oliam ed vad som fungerar i Eurovision.
Det kan vara altl från finska hårdrock monster, till en blå rymdfigur från Ukraina som studsar runt på scen eller vem glömmer någonsin året med de charmiga ryska gummorna som ställde upp?
Så det är ju verkligen olika smak ute i Europa och varför får Australien fortfarande vara med i tävlingen ? Från början släpptes de ju in i showen på grund av jubileumet som firades och att ESC alltid har varit stort down under vet nog de flest av oss vid det här laget , ja men vad hände sedan då ?
Nej det tycker jag är lite märkligt när de får en så avgörande roll i vissa lägen, men det kanske bara är jag och skulle man inte försöka att ålla politiken borta från sången ändå verkar det bara smyga sig in mer och mer sådana saker i konceptet kring tävlingen med vilket får mig att undra hur man ska börja resonera om tävlingen ska finnas kvar i framtiden och inte hålla på att bara bler mer och mer urvattnad.
Fast nog om detta ämnet nu över till Scrat som ska få några rader ås jär mot slutet av inlägget.
Är ju förkyld och har inte velat hålla på med honom så mycket spm jag brukar då heller. Nog för att jag vet att en vanlgit virus inte smittar utan det är det bara de så kallade zoonoserna som gör men i alla fall. Utan det var alltså först igår som jag tog upp och pysslade med honom lite mer igen och idag så fick han först gå ut en kort stund på morgonkvisten för att han skulle få spring av sig och gissa om den lille hamstern blev sjövild och skulle hålla på att vara överallt och ingenstans när jag städade i hans skåp. Släppte ner honom i hallen, men ja han kom kilandes bakom brädan och skulle såklart se efter vad jag höll på med. Så det var bara att skrota de aktuella planerna och rasta nyfikne Groddmannen istället,, eller så hade han bara hunnit med att bli översocial på de här dagarna. Efter det så fick han gå tillbaka in då jag skulle se på skidåkningen på TV och det hade blivit dags för att äta lunch. När jag hade ätit och det var slut på dramatiken i skidspåren så funderade jag på att helstäda buren åt honom, tänkte att det vore lika bra att passa på.
Satte ner honom i hallen så han fick vara där medan jag höll på att fixa&dona och när han fick komma tillbaka så bråkade han lite först på mig med några väl valda ljud innan han samlade på sig allt nytt toalettpapper som jag hade lagt ner åt honom & drog in med det i huset och somnade om sedan han hade bökat runt ett tag där inne. Så nu undrar jag bara vad som väntar när han vaknar i natt? Ja vi får väl se om han har haft efterfest imorgon när jag kliver upp.
Sims 4: Familjen Bjergsen
Hallojsan på er alla!
Idag så kände jag att det har börjat bli dags igen för att uppdatera er om hur det går med mitt spelande i Sims 4 så det kan ju hända att det blir ett inlägg åt det lite mer nördiga hållet den här gången.
Om ni inte spelar själva så hoppas jag att ni har överseeende med att jag snöar in på det här ämnet ibland och för den sakens skull så kan ni ju i alla fall tycka att det är roligt att titta på skärmdumparna från spelet för situationerna blir ju lite tillskruvade ibland när simmarna gör som de vill.
På tal om att vara insnöad i någoting så faller det vita flingor från himlen utanför mitt fönster här idag och det ser faktiskt ut som om det kan få bli lite vitt på marken, vilket vi kanske inte har haft allt för mycket av den här vintern.
Fast nu var det väl allt Sims som jag hade tänkt skriva några rader om i det här inlägget, väderleken kan vi skriva en mer utförlig rapport om en annan gång.
Jag har ett hushåll som jag spelat med mer på sistone och det är den redan färdiga familjen Bjergsen fast det har ju hänt en massa sedan jag började på deras historia, men jag ska försöka med att berätta den lite kortfattat fram till idag.
Clara och Björn bodde från början ihop med sina två flickor och var lyckligt gifta men efter ett tag så visade det ändå sig att ingen av dem var så speciellt nöjd längre i äktenskapet så de bestämde sig efter nogrant övervägande för att de skulle gå skilda vägar. Sofia bodde kvar i huset med mamma medan Elsa istället valde att flytta med pappa till hans nya villa. Tiden gick och såren efter det spruckna förhållandet började så smått att läkas. Så småningom träffade Björn Amy och det var som om blixten hade slagit ner precis utanför huset vilket den också gjorde dock vid ett senare tillfälle och det är en helt annan historia.
Hur som helst gifte de sig och hann med att bli föräldrar till lilla x.
Sedan var det dags för nästa omvälvande händelse i familjelivet då flickorna båda hade blivit äldre och valde att flytta ut tillsammans för att testa sina vingar. Fast de bodde inte långt bort hemifrån, utan bara ett stenkast bort från Björn&Amy och det går kanske att säga att de någonstans hade tur i oturen.För olyckan var framme och Sofia brann tyvärr inne när hon skulle försöka sig på med att laga till ett mål mat på spisen som visade sig vara helt livsfarlig om man råkar vara klantig. Sorgen var såklart stor, och de sörjer fortfarande förlusten efter henne varje dag. Någonstans mitt i allt det där kaoset som rådde så träffade Elsa också sitt livs första kärlek, eller ja i varje fall så blev hon från början helt betagen av x och tyckte inte att den stora ålderskillnaden mellan dem var något problem. Utan de var så lyckliga tillsammans och till sist så kom lilla William till världen men efter det så verkade det börja knorra allt mer i förhållandet.
I samband med det så flyttade det in ett nytt,yngre par i grannskapet och Elsa började kanske inse när hon såg dem tillsammans att det var någoting som fattades men hon visste bara inte riktigt vad det var ännu. Tills hon lärde känna Alec och allting ställdes lite på sin spets kan man säga eftersom han också redan var gift, med Nancy. De försökte verkligen att stå emot frestelsen från början men allt eftersom tiden gick så blev de allt mer goda vänner och till sist så kunde ingen av dem hålla på att leva i förnekelsen längre utan de valde att göra slut med sina respektive för att flytta ihop och det visade sig vara helt rätt väg att gå, frö samtidigt som Alec är så kär i Elsa och har funnits där som ett stöd när hon även förlorade sin bilogiska mamma Clara på grund av ålderdom så är han en helt fantastisk styvpappa åt lilla William.
Så här söta är Elsa och Alec när de sitter och kelar med varandra i soffan på kvällen då William har gått och lagt sig.
Det är inte alltid som det finns ett spöke i huset, men Sofia är helt klart fortfarande en del av familjen och inte ens lilla William blir rädd för henne när hon kommer på besök på kvällarna. Elsa saknar såklart sin storasyster och håller på att öva upp sin matlagning ihop om att hon någon gång ska kunna lära sig att framställa ambrosia för att få tillbaka henne eftersom de har tröttnat på att hela tiden behöva laga hushållsapparaterna som går sönder hela tiden när spöket får för sig att använda dem.
Tror allt att det här lilla köket snart börjar med att se rikitgt hemtrevligt och ombonat ut, sedan är tanken den att de ska kunna koncentera sig på resten av huset eller på tomten som är helt renskalad så när som på blommorna de har planterat i närheten av huset.
