Solsken
Idag så skiner solen här utanför mitt rumsfönster och det är ett så fint vårväder, att man inte bara kan sitta inne i soffan och se på tv hela tiden, fast det skulle egentligen nog vara fullt möjligt nu när SVT har kört igång med sin specialtablå och tänker visa repriser av flera gamla serier som det nu var länge sedan man såg, som till exempel tokroliga Gäster med gester och den helt underbara Skärgårdoktorn.
Det var ju ett bra tag sedan man såg dem som de gick på TV men nog kommer man ändå fortfarande ihåg dem för det.
Kände mig kanske lite rastlös tidigare så jag började göra upp planer på att gå en liten promenad förbi fågelbordet men då jag kom ut så förändrades utsikterna raskt eftersom det var alldeles för fint väder .
Jag bestämde mig för att åter igen styra min kosa ner mot kajjen, fast jag började ju som vanligt med att ta vägen förbi torget. Det vat dock väldigt tomt och öde där kan sägas då ju folk håller sig inne på grun av cornoan men dtill och med fåglarna verkade ha tagit sovmorgon
En morgontrött och aningens frusen stadsduva satt i alla fall ovanpå ett av hustaken och tittade ner på mig när jag passerade förbi på trottaren.
Jag är faktiskt beredd på att hålla med fågeln om att det var kyligt i luften och nätterna är nog fortfarande kalla för så här mycket ligger isen fortfarande kvar på fjärden samtidigt som våren är på gång och islossningen har börjat.
Man kunde faktiskt höra hur det lät om isen idag, när det blev riktigt tyst runt omkring. Det knakade bitvis , knäppte och smällde om den. Tänk så häftigt det kan vara att bara få sitta och lyssna på naturen!
Gräsänderna var naturligtvis kvar, fast de ju är inte helt lätta att fotografera dem heller då de fortfarande är bitvis avvaktande mot folk trots att de uppehåller sig mitt inne i en stadspark. Fast det är på samma gång just i de lägena som jag föredrar att få fota dem, då de uppträder som vanligt utan krusiduller eller att man ska hålla på att muta dem med mat.
När jag hade suttit där en stund och skrivit lite i blocket som jag hade med mig så hörde jag ett flaxande bakom ryggen. Vänder min blick mot strandkanten och vad får jag då syn på ? Jo ett par kråkor som gick och samlade på byggmaterial till sitt bo. Krågfåglar som i regel brukar försvinna så fort de får syn på mig, åtminstone om jag har kameran med men nu fick jag ett utmärkt tillfälle, till att få sitta och studera dem en stund. De visste nog om att jag satt där men gjorde ändå valet att stanna kvar tills dess att de tyckte att de fått med sig nog mycket.
Såg mot det öppna vattnet lite längre bort efter vägen och funderade om jag nu verkligen skulle orka gå ända ut förbi postkontoret , men jag bestämde mig till sist efter att jag hade stått och tvekat en stund för att ändå göra slag i saken när jag liks var på språng.
Tur var väl det! För då jag hade gått en bit så fick jag syn på storskrakarna som alltså har kommit. Kunde inte riktigt se med mitt lilla telezoom (70-300) hur många de var, då de flesta fåglarna stod lite längre ut på isen än vad min fokusering räckte till för men ett av paren vågade sig på att simma lite längre in mot stranden och då hann jag åtminstone få till ett par fina bilder.
Jag fantiserar inte heller det minsta , när jag säger vad jag tycker om skrakarna utan de är verkligen riktigt vackra fåglar! Undrar nu om det här kan vara paret som brukar uppehålla sig där nere för i sådana fall är jag inte minsta förvånad över att de vågade simma så nära som de ändå gjorde. Visst stannade de upp och vände om när de fick syn på mig men de flydde åtminstone inte undan i panik, men det brukar inte skrakar heller göra i första taget när faror hotar . Utan de spelar istället skadeskjutna för att försöka locka bort eventuella rovdjur, det beteendet har jag hitills bara sett hos småskraken.som inte verkade ha kommit ännu.
Närmare än så här kom jag alltså inte tutarna för dagen, utan de stod i vanlig ordning där ute på isen och skrek in våren för full hals. Fast jag tror ändå , om jag nu ska ge mig på att försöka artbestämma den här att det är en silltrut då jag upplevde den som mycket mindre än de gråtrutar som fanns en bit därifrån. men för all del så kan jag ha fel med eftersom det bara är havstruten som har köttfärgade ben tillsammans med sin adulta fjäderdräkt .
Fast ja , det är väl just det här som gör det så svårt att kunna artbestämma trutarna med , men det var då en väldigt liten havstrut om det var en sådan eller ovanlgit stora gråtrutar :P
Ja ni märker vilka dilemman som man kan ställas inför.
Nog för att jag fick syn på de här två gråtrutarna på närmare håll, då de verkade ha tänkt lägga beslag på en riktigt högt belägen boplats inne i centrum så var fågeln på den föregående bilden fortfarande ändå mindre & då blir jag osäker eftersom jag även sett havstrut förut och upplevt dem som betydligt kraftigare än den här, eller om det bara är avståndet som luras och spelar en ett spratt ?
Havstrut i flykt,
Silltrut i flykt.
Kommentarer
Trackback
