mspbubblet

Ibland gäller det ju att försöka vara objektiv brukar man säga
I mitt fall så gäller det då verkligen. Har ett telezoom Nikkor IE VD VR 70-300 som börjat krångla. Ofttas numera då jag är ute fungerar inte zoomen på det som den ska också låter det konstigt. Det som fallerar är att det inte går att ställa skärpan, i alla lägen och ibland får jag stänga av det och starta om för att den ska hitta fokus igen. Visserligen så har jag ingen annan än mig själv att skylla på men man har väl ändå rätt att hitta på en ramsa som skulle få Rudolf Anderssons klassiker att blekna. Anledningen till det är att det är ju den zoomen jag använder mest då jag är ute och plåtar och kanske därav den jag riktigt behöver. Nu står jag i valet och kvalet hur jag ska göra för att skicka in det är nog ingen idé. Gjorde det med en kamera en gång men när jag fick tillbaka den var den i ännu sämre skick så nej förstå mig inte fel men jag litar inte på verkstäderna i det fallet. Då blir frågan hur man ska göra. För med min begränsade ekonomi är ett nytt snordyrt. Samtidigt är ett bättre begagnat original också kostsamt men hur är egentligen de billigare alternativa kopiorna som finns i prestanda.
Håller de samma klass ? Nu tänker jag främst på Sigma och Tamaron som är de två stora alternativen eller vet någon annan något fler märke som finns tillgängligt för en Nikon D60,
Nej det är inte lätt det här och samtidigt har jag upptäckt två fläckar på skärmen på även den här kameran nu som sensorrengöringen inte fått bort. Åh vad jag avskyr allt vad prickar och objektiv heter för tillfället. Fråga mig imorgon så är läget kanske ett helt annat, vi får se om jag hittat något. Fast jag ska i alla fall rengöra linsen och speglarna på kameran med så får vi se om i alla fall det ena problemet försvinner.

Hejsan på er alla läsare av denna blogg.Ja alla ni som endera brukar läsa den eller bara kollat in här av någon anledning. Idag så bjuder naturen inte på något vidare väder. Det är grådaskigt, regnlikt och småkallt. Fast det finns ju massor av saker som man ändå kan göra. Som att mysa med hamstern. Normalt skulle han ju få ordet , men jag kanske ska behålla det för ett par inlägg så han inte tar över helt här inne. Sedan får ni ursäkta mig om det blir en del bilder på honom i alla fall.Fast det blir lätt många då man måste dokumentera alla hamsterns framsteg också gör jag det för att jag tycker det är kul att fota.

Eftersom jag har lovat er att jag ska bli bättre på att visa upp mina modellhästar så måste jag göra något åt den senaste tidens torka. Ja, det regnade ju i morse men jag har inte varit speciellt bra på att lägga upp några bilder på dem eller skriva här. Nej det har varit något som jag tänkt men sedan har det stannat vid en tanke. Nu gör dock vårsolen så att jag känner hur inspirationen återvänder med värmen så jag väljer därför att visa upp de hästar som kom in i stallet efter Blue Suede Shoes. Jag har ju kanske alltid haft en dragning åt kallblod. Jag vet inte riktigt när det började men det kanske var tack vare alla mina somrar jag tillbringade med en flock unghingstar. Visst kan jag tycka nu att jag var aningens oförståndig men samtidigt lärde mig de där killarna så mycket hästvett. Så jag tror att de lade grunden till varför jag snöat in på hästar med mycket behåring. Dessutom tror jag det är något i deras temperament som tilltalar mig. Sedan så finns det ju även kallblod med mer motor i men jag tycker om de där hästarna som är lugna ,nyfikna och kloka.

Hejsan på er alla som läser den här bloggen.
Ja hej på er som bara råkat ramla in här av någon annan anledning med. Kanske brukar ni titta på mina foton och inte läsa så mycket men det går ju bra det också. Nu är det i alla fall jag Connie som sitter vid tangentbordet igen. Jag har inte låtit hamstern kidnappa bloggen helt. Bara nästan men det blir lätt så då man är liten och megasöt med sina fläckiga öron. Nej nu ska jag inte prata om honom även om det finns mycket att säga. Imorse när jag vaknade såg det ju inte ut att bli något vidare väder så istället för att gå ut stannade jag inne och umgicks med Timon..läänge. Det kanske är förklaringen till mitt något luddiga språkbruk. Hur som haver klarnade det emellertid upp och jag tog mig ut på en runda ändå.

Mofsan på er alla härliga medhamstrar där ute.
Nu är jag, världens ulligaste lilla guldhamster Timon tillbaka. Fast egentligen är jag ju aldrig speciellt långt borta. Nej jag ligger ju bara och sover i mitt hus om dagarna.Som ni också förmodligen gör om ni inte roar er med att bita er matte i tårna. Min tjöt när jag gjorde om det också bråkade hon på mig, ja jag tror det var första gången jag hört henne bli arg. Så jag blev lite förvånad för jag kände ju bara lite..men tydligen uppskattade hon inte då jag nafsade och provade att se om de gick att äta. Det var i alla fall inte populärt alls. Hur som helst så har hon äntligen fattat att jag älskar den dör gröna bollen jag fick prova tidigare. Det är jättekul att vara ute och springa i den, för jag får ju utforska den övriga delen av boendet när jag är instängd i den. Det retar mig lite fortfarande för jag vill så gärna kolla på världen utanför men matte säger att det finns för mycket farligheter för att hon ska våga ha mig helt lös där. Så jag får väl i alla fall finna mig i bollen då.

Nej nu har ni hört om mina äventyr idag. Det blev en lååång stund med matte så nu ska jag gå in och knyta mig , på återhörande/Timon " The Great"

Får jag presentera min nyaste sim, fröken Rae Katsumura. Egentligen hade jag tänkt att hon skulle bli en sportstjärna men även om hon är atletisk så är hon inte det minsta sportintresserad. Kulmätaren går ner då hon tränar så jag tror inte det är någon vidare idé att låta henne fortsätta med det. Fast hon behöver ju ett jobb och för tillfället har hon tagit ett på den lokala brandstationen efter att ha provat ett par andra platser först. Dock så känns det som att hon inte kommer att bli så långvarig där men det kan åtminstone ge henne lön för att fixa iordning huset om hon stannar kvar i kvarteret. Jag får se hur det blir då hon har bestämt sig vad hon vill syssla med helt enkelt. Fast så här är det ju oftast. Att mina simmars färdigheter inte stämmer överens med deras intressen. Utan av någon okänd anledning så brukar det bli precis tvärtom. Det har och andra sidan lärt mig att lyssna mer på dem och utgå från hur deras situation ser ut. Annars gillar jag ju inte att använda fuski spelet numera och jag gör det sällan men det här är en av de få tillfällen jag gör det. Egentligen kan man ju säga att jag rättar till saker mer när det har blivit fel.

Moff igen på er alla glada medhamstar där ute. Nu är jag här igen, världens bästa Timon. Eller ja matte kallar mig mest för Timmy eller Tim. Men den där listan med smeknamn kommer nog att fyllas på allt eftersom ni ska se. Hon har redan valt ett artistnamn åt mig. Klart att alla små trollkonstnärer eller utbrytarkungar måste ha ett sådant. Valet föll på "Den store Timonski". Visst låter det vackert ? Hur som helst så har jag fått henne att sätta sig på bakdelen i ren förvåning igen.  Jag tycker ju som ni kanske har märkt om att överraska henne och hon är allt lite söt då hon sitter på golvet och gapar som hålet i en fågelholk. Så jag kan ju bara gissa, men jag tror allt att hon börjar tycka att jag håller på att växa i kläderna trots allt. Kan hända att jag blir väldigt bortskämd just nu men det är nara att tacka och ta emot,  för jag, kungen Timon njuter. av uppmärksamheten. Nej gäsp vad jag börjar bli trött efter alla äventyr , kanske dags att jag går in sover och försöker växa ikapp så jag kan komma upp på den där *förbaskade* hyllan någon gång!/Ciao Timon.

Så var det änltigen dags för Miranda och Grady att börja komma till ro i sitt nya hus. Det behövdes ju en hel del jobb med kåken och ännu är jag inte riktigt klar med den. Fast det börjar i alla fall likna något. Dessutom så tror jag att de är rätt nöjda med att bo som de gör. Inte mitt i centrum men inte helt på vischan heller utan någonstans mitt emellan. Så de ändå har några grannar i närheten som de kan umgås med om de får långtråkigt hemma med alla djuren.

Hej på er alla ni läsare som brukar kolla in här på bloggen. Ja hej till er andra med som råkat ramla in här. Idag kände jag för att ta sovmorgon när jag vaknade och tittade ut genom fönstret. Skälet till att jag ville dra upp täcket och somna om är enkelt. Vädret är verkligen långt ifrån någon höjdare alls idag. Om det blåst de senaste dagarna så är det gråväder idag. Regnet ligger i luften och det finns ingen värme alls i luften. Det är med andra ord ett klassiskt vårväder och då kan man faktiskt passa på att göra andra saker istället. Fåglarna brukar ju inte uppskatta sådana här dagar de heller faktiskt och jag förstår dem.

Nej jag funderade på att somna om men så hörde jag att Timon var vaken & då var jag tvungen att kliva upp. Man måste ju passa på att umgås med hamstern medan han är på bra humör. I alla fall så städade jag åt honom också fick han vara ute och springa en god stund i hallen. Jag måste skratta när han håller på och utforskar saker för det märks att han blir allt mer säker, dag för dag nu. Han slappnar ju fortfarande inte riktigt av i knät eller vid beröring men jag får åtminstone ta i honom utan att han bits. Dessutom när han väl får friheten i hallen så här, ja då kan jag vifta med gurkbiten mitt framför honom utan att han visar minsta intresse. Nej friheten är mer lockande!

Fast jag har hittat ett godis som han inte kan motstå och det är såklart dropparna, de var ju Meekos favorit med så jag kanske inte är helt förvånad ändå. Vidare så tränar vi på med selen. Han får krypa genom den ena ringen som jag har dragit upp så den har blivit stor. Bara så att han ska bli van och inte bli lika rädd när han sedan ska ha den på sig. För jo visst är det så Timon har redan försökt krypa in bakom plankan. Eller så sitter han och undrar vad som finns  där bakom. Jag skulle ju visserligen kunna låta honom springa i hamsterbollen men nackdelen med den är att de känner sig mer instängda efter ett tag än vad de tex gör i en leklåda. Fördelen är att de kan vara ute och att man kan ha kontroll på dem. För det finns lite för mycket farliga kablar och hyllor som han skulle älska att klättra upp på för att inte tala om utrymmen att krypa in i. Så jag får se hur jag gör helt enkelt eftersom han är så snabb och påhittig men han måste ju ändå läa sig att gå i selen så småningom så det är lika bra att börja träna med den.

Fast jag tror det kommer att gå bra om man bara tar det i hans takt med och låter honom vänja sig vid den långsamt. Så till sist ska han nog kunna gå på utflykt med. För nyfiken det är han så till den milda grad att han försöker klättra på väggen men det går ju inte så bra.

Det var med viss bävan jag bestämde mig för att prova starta spelet igen idag. Fast jag var ju tvungen att försöka flytta ut Miranda i alla fall innan de blev för trångbodda. Nu önskar jag verkligen att jag inte hade byggt om huset men allt kunde jag ju inte veta då. Nu är det i alla fall bara Donald& Tamara som bor kvar med de tre yngsta barnen, Tamina, Theodor och lilla Trent. Det blir ändå alldeles fullt tillräckligt att hålla ordning på. Miranda har alltså bytt bostad. Fast inte enbart det, hon blev blixtförälskad då hon träffade Grady som jobbade hos dem som hembiträde. Jag hade inte planerat det men de kunde verkligen inte slita sig från varandra utan blev snabbt bästa vänner så varför inte låtadem utforska hur de trivs ihop ? I alla fall är de numera gifta och bildar ett eget hushåll, Estevez tillsammas.
Eftersom de båda två tycker så mycket om djur också så tog de med sig Snusan, katten Selma och kakaduan Frankie till den nya bostaden. Visst gick hela hushållskassan åt till själva köpet men jag har ju faktiskt lite planer på vad de ska få jobba med för att få ihop så de kan sätta igång och renovera det hela. För det blir en hel del som måste göras på bygget. Så får jag se vad som händer allt eftersom men jag vet i alla fall att de ska få ta det lite lugnt på barnfronten ett tag åtminstone tills de har fått huset klart och riktigt börjat rota sig  sin nya vardag.

Har inte löst problemet med kylskåpet än men läst lite olika trick så jag ska försöka använda mig av något och se om det hjälper.I fall jag hittar någon lösning så skriver jag upp den här utifall att någon annan skulle stöta på samma problem. Så jag andas ut lite i alla fall över att det verkar fungera igen idag, men jag undrar verkligen vad det var som hände just då.

Hejsan på er alla glada bloggläsare där ute. Idag så tog jag mig alltså inte ut på promenad förrän klockan hade blivit ett par timmar senare än när jag brukar försöka gå iväg. Fast ibland är det ju skönt att sova ut på morgonen med men nu blev det alltså mer dag innan jag kom tillbaka in. Det var åtminstone lagom till lunchtid. Sedan blev det inga foton idag heller . Vet inte om fåglarna tyckte jag var för sent ute eller om vädret ställde till det en hel del. Solen sken så fint från början men sedan gick den typiskt nog i moln och det började blåsa. Så jag har då inte haft någon vidare tur med vädret de senaste dagarna. Nej igår var det faktiskt äkta aprilväder i form av växlingar mellan sol, snöblandat regn och hagel. Skulle eventuellt komma in något liknande idag och då är det bra att man redan ha gjort bort att vara ut helt enkelt. Nej fåglarna låg och tryckte i sina bon, till och med måsarna tycktes vara tveksamma på att det var säkert då de låg ute på vågorna och guppade i blåsten. Det mest spännande som dök upp var en plog med tranor som kom cirklande över skogen. Tror de letade efter en tillfällig rastplats på väg mot sina häckningsområden. Sjöns egna bofasta tranpar hade innan jag såg gästerna kommit hemflygande och de landade i tysthet inne i vassen. Inte ens fåglarna i skogen verkade vilja visa sig men jag hörde både mesar, trastar, bofinken och siskorna så de lekte väl kurragömma bland de täta grangrenarna. Så kanske var jag ute för sent idag men ibland dyker det ju upp andra saker som man måste göra. Som att städa åt hamstern och låta honom vara ute och springa i hallen. Det är så roligt faktiskt att sitta där med honom och studera allt vad han gör. Han är fortfarande lite reserverad och slappnar inte riktigt av när man har honom i knät eller tar i honom. Tror dock att han kommer att bli mer och mer säker på sig själv för vi gör hela tiden små framsteg. Visst hugger det till ibland och den där saknaden kan komma över mig som en våg men Timon gör det hela mycket lättare att hantera. För visst, jag saknar Meeko fortfarande , inte tu tal om saken men samtidigt hade allt inte hade hänt hade jag aldrig fått träffa eller lära känna min lilla Timmy nu heller. Jag tror att det kanske är så som man måste försöka se på det för annars är väl risken stor att man bara gräver ner sig och det går inte. För det är lite av mitt problem att jag ibland grubblar på tok för mycket och då är det skönt när jag kan släppa alla de där tankarna& funderingarna som snurrar runt. och andra sidan kanske alla mår bra av att kunna göra det ibland med och bara få koppla av eller borde jag kanske säga koppla ner ?

Halloj på er alla bloggläsare där ute och jag kanske borde säga godkväll med. För det har i allra högsta grad hunnit bli det nu. Fast det är faktiskt inte förän nu jag ramlar in här. Eller ja okej var inne som hastigast en stund på förmiddagen med. Sedan tog jag bussen till mina föräldrar som bor en bit från sta.n. Ätit gott och varit lite social. Dammade av byggförmågan och ställde upp ena Belvillehuset på skrivbodet på systerdöttrarnas begäran..Jag hade nästan glömt bort hur kul det var att leka med det. Man kan ju inte bara ligga på golvet i hallen med Timon, , Trassel, Tim , Fillefjun , Timonski eller vilka smeknamn hamstern nu kommer att få. Som ni ser är det redan på gång att bli en liten ramsa för sig. Fast just nu tycker jag bara att han är underbar utom när han gnager på gallret mitt i natten. Det går an om han gör det på kvällen för då kan han få komma ut men göra han det på natten åker han in på toaletten.För matte kan inte ha hamsterns dygnsrytm hur skulle det se ut ?. Det är dock utan tvekan så att jag tror isen är bruten lite mer i alla fall för nu kommer han nästan fram så vi kan stå nos mot näsa :) och det känns som ett stort steg framåt. Han är ju fortfarande lite reserverad då man ska fånga honom och försöker man sätta ett finger mot hans tass i buren så drar han snabbt in i boet. Samtidigt känns han så nyfiken och framåt med att jag tror allting kommer att bli bra till sist.

Just nu har jag ett slags hatkärlek till Sims 3 men ibland får man gråa hår av det. Kanske ett tecken på att man riktigt grottar in sig i sina karaktärer ibland och spelar för mycket. Fast och andra sidan är det ju roligt när man väl gör ett hushåll som man gillar. Som en av familjerna jag spelar mest här hemma. Har skrivit en hel del om dem här på bloggen så jag tror säkert att ni börjar lära er vilka Williams är. Dock så fick jag lite smått panik idag då jag trodde att de hade försvunnit. Först spelade jag och det gick inte att spara eller backa ur valet. Avslutade via windowsknappen och ctrl+alt+delete. Vet ju att man ska undvika det här men nu kom jag inte ur från spelet på annat sätt. Provade att starta om datorn och ladda igen. Till min fasa så hade hela spelomgången försvunnit. Är det i sådana lägen man ska bli glad eller börja slita sitt hår ? Tror mer på det sista för jag kollade igenom mappen där spelen sparas. såg ingen backup först. I det läget trodde jag att det skulle vara kört, att jag skulle få börja om ända från det att de byggde det här huset. Dock så kollade jag igenom filerna en andra gång och hittade räddningen långt ner på listan ! Så jag hade tur i oturen att det fanns kvar men jag avskyr verkligen när det krånglar på det här viset. Provade starta upp igen och jo det funkade i alla fall att spara den här gången men lite segare tycker jag att det gick än i vanliga fall Fast jag vet inte , men jag sparade i alla fall nu och stängde på rätt väg så får jag se om det ordnar till sig. Det är i alla fall helt klart knepigt hur ett sådant här fel bara kan uppkomma plötsligt då jag inte har gjort några ändringar eller laddat ner några nya föremål på sistone. Inte heller har jag glömt att uppdatera spelklienten för det var bland de första saker jag kollade. Nåja jag kanske inte ska oroa mig så mycket heller, men man blir ju ett vrak när det händer ett hushåll man verkligen gillar att spela . För även om de "bara" är simmar känner man sig ju ändå stolt över dem. Annars så har jag inte gjort så mycket idag, varit ute på en promenad , lekt med Timon och fixat&donat lite här hemma. Kom faktiskt på en fråga som jag har. Om någon av er som kikar in här också spelar Sims 3 kanske ni kan svara på den. Hur tar man bort ett kylskåp som innehåller ett föremål som någon i hushållet använder ? Jag har försökt med allt men snart blir jag tokig på kylen som står i vägen utan att kunna användas.Det fungerar alltså inte med att sälja den som vanligt eller att ta till släggan. Har försökt kolla alla föremål i denna persons katalog med men nej hittar inget som används.

God morgon på er alla trevliga bloggläsare som brukar titta in här och hejsan till alla er som eventuellt kollar in här för första gången. Om ni läste mitt inlägg igår så vet ni att jag trodde jag skulle blåsa bort då jag var ute och promenerade. Då hade jag inte känt på dagens vindar ännu. För visst är det verkligen vår nu ute i naturen men när man känner hur det drar runt öronen trots mössan så kan man bli lite fundersam. Först hade jag ju tänkt ta det lugnt idag men jag bestämde mig då jag såg solen skina för att i alla fall gå runt den ena delen av sjön igen. Gick tidigt i hopp om att få syn på någon av sjöns andra invånare men tji fick jag. De hade nog kanske redan varit ute eller så var det för tidigt helt enkelt.

Moffsan på er alla små medhamstrar där ute.
Nu har jag faktiskt för en gång skull fått lov av matte att skriva några små rader här. Normalt brukar vi ju slåss om tangetbordet hon och jag men inte ikväll. Nej nu tyckte hon faktiskt att jag kunde få låna er en stund som belöning. Har ni hört på den va ..men jag världens bästa Timon har faktiskt varit på äventyr. Hon har ju faktiskt sagt i ett par dagar nu att hon måste våga lita mer på både sin egen magkänsla och på hamstern. Ni har väl hört det gamla ordspråket som lyder " När Timon börjar gnaga på gallret då ska han få gå ut i hallen" . Jasså har ni inte hört det  förut?. Det var väldigt märkligt, men nu har ni det. Matte vågade knappt ta ögonen från mig av spänd förväntan på vad jag skulle hitta på men jag tror jag förvånade henne igen. Det är ju dock klart, jag är ju världens bästa gullhamster så det kanske inte är så konstigt om hon får en ny idol. Sedan var jag ju tvungen att kolla in alla prylar , inte minst den där konstiga militärgröna saken som hängde över en lite irriterande bräda, undrar vad både den och plankan ska vara bra för egentligen ? Jag får fundera på saken eller så kanske matte kan förklara det för er då hon läst det här. Nej nu känner jag att jag börjar bli trött efter dagens STORA äventyr, för det blir ju stort då man är liten som jag så nu tänkte jag gå och lägga mig igen. Så på återseende/ Ciao Timon

Hejsan på er alla trevliga bloggläsare som kikar in här. Idag så kan man verkligen säga att jag har varit ute på en språngmarsch och stundtals var det bara tur att jag inte blåste bort eller hamnade i vattnet som vinden tog i. Ja ni kan gissa att jag varit ute på långpromenad igen..och nu menar jag verkligen det i ordet rätt bemärkelse eftersom jag precis missade bussen då jag skulle hemöver. Ville ju inte vänta en timme heller på nästa utan det var bara att fortsätta se glad ut och traska på. Fast det regnade i alla fall inte som de sa att det kanske skulle börja göra på väderleken imorse utan solen sken mellan vindbyarna.

Så var det slut på Jordskott. Det ryktas redan om en säsong två men jag undrar hur man ska få en eventuell sådan att bli lika bra som den första. Fast jag tyckte att gårdagens avslutning var lite platt stundtals men helt klart ändå spännande och sevärd. Fler frågor väcktes än de som faktiskt fick svar och kunde avslutas. Så jag tror att det finns en öppning på att fortsätta med historien även om den är liten, men hur ska det gå med Silverhöjd det är ju den fråga som överskuggar allt annat. Även om allt med just Silvret så ligger ju fortfarande mycket under ytan och bubblar. Samtidigt så tycker jag att man ska akta sig för att göra det fel som görs med en del andra serier. Det vill säga när man gör för många säsonger och handlingen efter ett tag blir allt mer urvattnad allt eftersom. Nej låt den få ett par säsonger men kanske inte så mycket mer.
Nog om mitt TV tittande nu. Fast jag var bara tvungen att se Speed igen då den gick i helgen. Normalt så tycker jag inte ens om action men just den filmen med Keanu Reeves och Sandra Bullock diggar jag skarpt. Nej vi skulle ju inte prata mer film och TV nu.
Istället kan jag avslöja att jag igår kväll följde ned till ett ställe där jag inte varit på länge. I alla fall inte sedan jag gick ut gymnasiet och det börjar ju bli några år sedan. Visserligen så fanns inte hästen jag hade då kvar, hon togs bort i somras men jag blev lite småförtjust i en av hennes avkommor också. Inte så konstigt kanske...eftersom jag tycker att fuxar är fina. Eller ja jag tycker ju om alla färger på häst egentligenmen speciellt gulbruna,skimmel och fux ligger bra till.. Sedan verkade ZigZag som den heter vara en nyfiken liten dam så hon kommer säkert att växa till en trevlig personlighet. Nej jag har inte råd med varken hund eller häst heller. Det första hoppas jag ändå kunna skaffa en egen någon dag vad det lider , framtiden får utvisa. Det senare har jag ju min dröm på men då skulle någon i min närhet behöva vinna på lotto först och dessutom är jag ju mer för att pyssla med dem och fota än vad jag är för att faktiskt rida. Fast ja hästar är alltid mysiga :). Dessutom så kan de verkligen konsten att få en att skratta. Som igår då den ena hästen som normalt är skimmel hade fixat sig en lerinpackning i hagen. Smutsen satt dessutom fast så till den milda grad att man kunde fundera på om hästen var en färgväxlare eller av annan ras. Hon var på den ena sidan mer lik en irländsk tinker än en rysk baskir det ni! Eller så var det som sagt bara en skönhetsbehandling värdig en dam som Tuscha är!

Hejsan på er alla läsare av min blogg som gjort det goda valet att titta in här idag. Nu har jag varit på språng igen. Trots att det var lite blåsigt tog jag ändå beslutet att försöka gå och fota svanarna. Nu när jag ändå visste var de fanns. Det var liksom lika så bra att passa på. Fast man får ju gå en bra bit först innan man väl når sitt mål.

Hejsan alla ni som av någon anledning kollat in just här, kanske brukar ni följa min blogg regelbundet eller så är ni här för första gången. Det spelar ingen roll, jag säger hej till alla så är den biten avklarad. Jag har ju skrivit om vårvädret tidigare och idag passar det verkligen in med några korta rader. Var ju ut på långpromenad igår och hade tänkt ta mig ut även idag. Tills jag såg vädret det vill säga eller rättare sagt hörde vinden som viner utanför fönsterrutan. Nej jag tror helt enkelt att jag får lägga om mina planer. Möjligen så kan det bli en kort promenad senare för att fixa ärenden Så kan det också bli. Några av er kanske funderar om jag inte spela Sims 3 på sistone men jo det har jag. Det går framåt för familjen Williams kan man säga. Fosterdottern Miranda är på gång att flytta hemifrån snart och hon funderar över sitt karriärsval. Endera kommer hon att få bli konstnär eller så blir det något alternativ som har med djur att göra eftersom hon älskar dem. Snusan och familjens papegoja Frankie kommer att flytta med henne. Sedan har de precis fått ännu en tillökning i form av ännu ett gossebarn som fått namnet Trent. Så nu blir det ändå fullt hus trots att Stella och Liberty har flyttat sedan länge men jag tror att de får plats i huset än så länge. Pappa Donald sliter fortfarande som politiker medan mamma Tamara däremot tar hand om hushållet.

Hejsan på er alla bloggläsare som ramlat in här av någon anledning. Imorse när jag vaknade sken solen och det var något som sög tag i mig. Jag har ju pratat ett tag om att jag ska försöka håll koll på en sjö i närheten . Ja, det blir väl några kilomters promenad i alla fall om man ska gå både dit och tillbaka. Bestämde mig för att passa på när det var den här väderleken. För man vet ju aldrig hur det är nu på våren. Så här i efterhand var det tur att jag gick för nu är det mulet och ja jag blev väl ute i nästan två timmar. Ändå så gick jag bara i lugn takt och njöt av naturen på alla sätt och vis. Såg några hundägare som var ute och några motionärer som jäktade fram i livet, men jag tycker man måste stanna upp och passa på att reflektera över vad som finns på sidan om spåret.

Moff på er allihopa nu är det världens bästa lilla gullhamster som har odet igen. Ikväll så kom matte fram till något mycket smart. I alla fall om ni frågar mig. Nej det är inte så att jag fått en identiteskris eller är osäker på vem jag är. Det har bara tagit lite tid för matte att låta saken sjunka in. Jag är helt enkelt ingen Koda även om hon försökte göra mig till en. Nej jag älskar verkligen att gräva i spånet, åtminstone när hon släpper över mig i leklådan och jag älskar tunnlar. Så därför har hon tagit beslutet om att låta döpa om mig till Timon efter en viss världsvan surikat. Får jag erkänna det själv tycker jag faktiskt om det mycket mer också. För även om alternativet också var fint så är det så mycket lättare att hitta på smeknamn på Timmy, Trasslet osv.
Ja ni förstår att mattes val inte var så komplicerat ändå. Hon älskar ju dessutom Lejonkungen så Disneytemat överger hon inte än. Är man hamster hos henne får man finna sig i att heta något efter en tecknad figur. Tvärtom så återvänder hon till kärnan varför hon föll för deras filmer från början. Dessutom så kommer jag inte att ha någon brist på ledmotiv i forsättningen. För det finns massor av bra melodier från den säger matte. Så jag har nog börjat lyssna på henne i alla fall. Åtminstone när hon låter mig smaka på delikat gurka.

https://www.youtube.com/watch?v=xB5ceAruYrI
https://www.youtube.com/watch?v=HwSKkKrUzUk
https://www.youtube.com/watch?v=0bGjlvukgHU

https://www.youtube.com/watch?v=QvHVTYPmoKo


/Ciao allas er Timon

Matte tyckte att hon behövde kolla upp min matchvikt. Kan ni tänka er något mer korkat än så men jag gick i alla fall med på att sitta still en liten stund. Fast en liten stund i den där gula tingestesten som hon kallar för köksvåg räckte. Nej någon primadonna är jag inte än. Åtminstone inte en fullfjädrad på några vägar.Det är dock klart att vad gör man inte för att få lite godis. Och matte vill ju vara säker på att jag inte är för tunn också. Nu kan hon vara lugn och hon vet att hon har 200 gram snuttekoda i buren :) . Det stod visst på någon fin beskrivning att sådana av min art inte ska väga mer än max 175 men enligt matte så vore det att vara nära till underviktig. Så hon har inga planer på att ändra min baskosthållning. Nej trivselvikten är den bästa lösningen! Så det var dagens läskiga äventyr, eller ja jag fick komma upp och sitta i hennes knä med en stund. För det besväret fick jag mig en droppe och det gör att jag kanske tycker det är värt det helt enkelt. Kan knapp bärga mig tills jag får utforska resten av området. Fast som ni alla vet så är inte matte rikligt säker på mig än så hon vill inte ens lämna mig själv hemma på nätterna, kan ni förstå det.? Jag som aldrig...skulle hitta på något fuffens nej jag är en så liten och snäll hamsterpojke så. Nej nu tror jag det blivit dags för mig att gå in i huset och kolla om hon norpat något ur mitt skafferi men ni får hålla till godo med de bilder hon lyckades få fast mig på idag/Ciao Koda "The Punkrocker"

Hej på er alla bloggläsare där ute.
Ni kanske börjar fundera på om Koda har tagit över bloggen helt. I alla fall om ni kikat in de senaste dagarna. Svaret är dock, nej han har inte övermannat matte än helt. Fast han visar bit för bit mer av sin personlighet . Ju mer vi lär känna varandra desto mer börjar jag känna att jag tycker om min nya lilla sambo..nej förlåt hambo menade jag ju naturligtvis.. Han är en riktig liten gullhamster helt enkelt. Lite blyg och tillbakadragen men samtidigt nyfiken och ska kolla in allt nytt som händer. Så han kommer nog också att kunna bli en riktigt härlig individ till sist, elelr jag kanske borde säga hårig.Senast igår gav han mig ett gott skratt då han var i Kodalådan för han grävde så det stod härliga till i spånet. Hade jag vetat om hans intresse så hade han fått heta Timon istället men nu hade jag redan döpt honom till Koda. Nej nu har jag nog pratat färdigt om hamstern för idag., men det blir lätt hamstersurr så här då man ska lära känna en ny personlighet. Annars så flyter det mesta på av bara farten faktiskt. Försöker vara ute och gå mycket nu så här på våren och bara njuta av naturen. Sedan tecknar jag ju en hel del till och från.

Moff Moff på er alla kära medhamstrar där ute.
Nu har alltså jag världens bästa Koda lyckats sno tangentbordet av matte en stund igen. Ja ni vet jag är alldeles för kvick för att hon ska hinna med att reagera. Innan hon vet ordet av så har jag redan skrivit ett inlägg till er och hunnit med att gå in och lägga mig igen. Eller ja , hon hjälper ju till att överätta det jag vill ha sagt för annars skulle ni nog inte era mattar/hussar kunna läsa det jag skriver. Nej som ni vet har vi hamstar lite problem med synen så vi kan behöva vissa hjälpmedel med allt information i dagens samhälle.
Hur som helst så tycker jag om att överraska min matte, men det där visste ni ju redan eller hur ? Knappt hinner hon med att tänka på mig så sitter jag där vid gallret och väntar på ännu en godbit. Ja, eller så försöker jag att övermanna kräckersen som hon hängde in åt mig från början, fast det tar ju ett tag innan man hunnit sätta i sig hela. Åtminstone om man föredrar att faktiskt äta upp godsakerna, min föregångare gnagde loss allt på två minuter och stoppade i skafferi har jag hört! Då kan jag glädja matte med att så gör inte jag, jag äter minsann upp min mat. Vet ni..om jag fortsätter och sköter mig så här bra så kanske matte vågar....ha mig i hallen snart men bara kanske. Hon vill ju vara säker på att jag kommer då hon lockar med något smaskigt först.

Nej nu hör jag stegen närma mig så det kanske är bäst att jag lämnar över bloggen..innan matte tror att jag tagit över här helt och hållet. Tss.. jag måste få passa på att säga hur kul leklådan var idag...fast matte säger att den numera bytt namn ..hon tänker kalla den Kodalåda i fortsättningen ;)

Hejsan på er alla som kikat in här på bloggen. Idag så börjar det vara mer som våren ska vara. Ni vet sådant där typiskt vårväder med ömsom sol , blåst och ibland riktigt ruskväder. Fast man är väl rätt van vid det här. Åtminstone när man bor på de norra breddgraderna och nej mössan och vantarna behövs verkligen än då vinden blåser så isande som den faktiskt gör. Visst kan solen komma och värma korta stunder men det svänger ju lika lätt. Ändå så är det kanske nu som naturen är allra finast när flyttfåglarna börjar återvända efter den långa vintern och det kan ge sådan ro i själen att bara få sitta ute och studera deras vardagsliv.

Tjenixen på er alla små medhmastrar där ute! Det här är alltså de första orden jag skriver här...så det känns lite spännande och konstigt. Fast det känns samtidigt bra att ha fått ett kärleksfullt och helt eget hem också. Att sitta i en glasbur i butik är inget vidare. Det tycker jag ni ska låta era mattar/hussar prova på om de inte förstår er helt&fullt.
Fast nu kanske jag ändå ska börja med att presentera mig..Jag heter Koda och är en långhårig hamsterkille. Hur gammal jag är vet jag inte riktigt men enlig matte så är jag åtminstone inte äldre en än ett halvår, Frågar du mig så är jag i min allra bästa ålder just nu. Så det är viss skillnad. Jag har faktiskt precis hunnit bo in mig i min nya lya och kommit fram till att jag kanske kan trivas här. Matte är så snäll och skämmer bort mig med gos, fast hon säger att det bara är nu från början hon kommer att göra det, pyttsan det ska vi allt bli två om haha :). Hon är tydligen väldigt lätt att imponera på i alla fall för hon bara satt och gapade när jag kröp genom den prasslande hamstertunneln, inte bara en utan hela två gånger, det ni! Helt utan att ha blivit mutad och allt. Fast det var ju inte ett dugg läskigt då jag såg ut genom andra änden. Så hade jag ingen lust egentligen att gå tillbaka till min normala bur, fast till sist fick hon ändå tag i mig, attans också. Ni vet ett sådant där brottargrepp som inte ens den skickligaste hamster tar sig loss ur. Så det var bara att gå med på att bli tillbakalyft och sitta och se glad ut.  Helst hade jag stannat kvar ett tag till och lekt för det var roligt att få komma ut, krypa i tunnlar och gräva i spånet. Ja till och med matte kan inte låta bli att skratta åt mig när hon ser hur jag jobbar på, men det kanske jag kan bjussa på nu. Dessutom säger hon att jag har stora skor att fylla, men vad hon menar med det har jag inte riktigt kommit underfund med än. Fast ibland kallar hon mig fel namn, så jag toror min föregångare var otroligt betydelsefull för henne. Nåja jag får göra mitt bästa för att komma upp i samma viktklass.

 

                                                      /Ciao Koda " The Greatest Little Punkrocker"

Idag var det fler än måsarna som tyckte att det var okej att ta sovmorgon. Jag fick sova ända till åttasnåret. Då vaknade jag av mig själv och funderade på hur tyst det var, att Koda inte hade väckt mig. Jag är ju så van attt bli väckt tidigare av Meekos stökande så det tar tid att komma in i det här nya nu. Inte för att jag har något emot att få sova heller. Nåja klev i alla fall upp , städade åt Koda och åt frukost. När jag rengjorde buren kunde jag konstatera att han inte blev rädd igår för han kom och plockade godsen ur min hand. Ni vet sådär då de sätter upp tassarna. Så vi får se hur den här killen kommer att bli men jag hoppas att han blir lika tillgiven och mysig att hantera. Nåja åt sedan frukost och gick ut på en promenad. Trodde inte det skulle blåsa så men ack vad jag hade fel. Så av sjöfåglarna syntes inte så mycket som en fjäder till, eller jo jag såg fyra änder som drog iväg annars låg de nog någonstans och tryckte.

Hejsan på er alla. Ikväll har det varit en spännande afton här. Matte har suttit och faktiskt haft underhållning av sitt nya lilla ullnystan . Visst känns det fortfarande periodvis lite dubbelt men vi börjar landa på fötterna igen efter allt som varit. Så jag tänkte att det skulle vara dags för Koda att få vara i leklådan men bara för en kort stund. Alltså ingen lång period utan bara så han skulle få känna på hur det är att vara där.så att han inte känner sig allt för instängd om han får vara där framöver ibland då jag ska städa i buren åt honom. Nu lyfte jag bara över honom som sagt för att han skulle få bekanta sig med omgivingen där. Tror faktiskt att han tyckte det var kul för att sprang både i röret och provade tältet. Sedan hade han stormkul och grävde runt i spånet med . Fast det var kul att bara sitta och studera honom för att se vad han skulle hitta på att göra. Det är ju verkligen full fart som gäller då han är på ny mark. Nej hallen kommer att få vänta ett bra tag eller åtminstone tills lilla björnen kommer då man prasslar med godispåsen. Då kanske jag kan börja fundera på det men inte förän dess. Nu är det lite mer att han tillåter att jag lyfter honom men han tycker inte om det, Fast har jag godis i handen så kan han ändå inte motså att komma och ta den.  Så här från början kanske jag kan skämma bort honom lite extra men det är ingen diet som han kommer att få hålla framöver. Dessutom så tror jag att det underlättar i hans hantering att jag vänjer honom att bli flyttad så här också, så han får känna sig för på båda ställena där han kommer att tillbringa rätt mycket tid.

Hejsan på er allihopa! Nu börjar vi sakta att landa här igen efter den senaste tidens dramatik. Det vill säga att vi sakta börjar landa i det nya normala livet med Koda. Han har i alla fall inte väckt matte i natt utan jag har fått sova. Ända tills klockan sex imorse då jag hörde att han var uppe och gnagde på sin kräcker vill säga. Då klev jag upp och vi hade en stunds samvaro innan jag gick och la mig igen för ytterligare ett par timmars sömn innan jag till sist klav upp. Sedan låg han och sov innan han kom ut lite för att dricka och då passade jag på att träna socialisering en liten stund igen. Inte för mycket på en gång och allt får ske på hans villkor såklart. Fast han har hitills nappat på alla beten jag försökt med. Såväl droppar, som husmans, majs och makaroner verkar fungera. Nu är det här ju ingen diet han kommer att få så ofta sedan men jag tycker att jag kan skämma bort honom lite så här extra nu från början så vi lär känna varandra redan från början. Vill han dra sig tillbaka till huset får han göra det och vara ifred där men ikväll var första gången jag hörde honom prata lite också. Så han bor nog in sig mer och mer, undan för undan. Sedan känner jag mig lite stotl över honom trots att vi bara håller på att bekanta oss med varandra än, han har faktiskt inte bitit mig än. Han bara provar om man gett honom godis men det är ju för att lukten av det goda sitter kvar, så gjorde Meeko med så jag vet vad jag kan förvänta mig. Fast han är ju lite blyg än med och går helst in när man kommer men ändå så vill han komma ut och lyssna om man sitter och pratar med honom. Provade att lägga ner en mjuk tandborste åt honom sedan som jag planerar att använda till hans pälsvård . Lät den ligga en stund för att han ska få vänja sig och jisses vilken fart det blev, då han försökte slåss med själva borsten. Då tuffade man tydligen till sig innan man drog in och visade sitt tydliga missnöje. Nåja får låta honom träffa den sådär korta stunder bara. Måste ju kunna reda ut hans fina släp så han inte får tovor i dem. Men ett stort framsteg är att han sätter upp tassarna på min hand om jag ökar insatsen och har godiset högre upp. Sitta i handen vill han inte men och andra sidan byggdes inte Rom på sju dagar heller, så jag ska låta honom ta det lite lugnare hädanefter för det kommer ju om man har tålamod.

Den tredje hästen att komma in på stallplanen var också en helt unik gosse. Eller jag får nog säga att han är det fortfarande eftersom han än så länge är kvar hos mig. Funderingar finns dock på att placera om honom till ena systerdottern men det är bara funderingar eftersom han fortfarande betyder så mycket för mig ändå. Egentligen så kanske han får bli kvar eftersom han bara kommit att symbolisera allt mer också sedan jag hörde talas om mustanghingsten Cloud för fösta gången och såg filmerna om hans liv. Så vid närmare eftertanke vill jag nog inte alls skiljas från min kille Blue Suede Shoes egentligen. För han är en pärla trots sitt vilda temperament. Han är ingen häst som går med på att bli hanterad hur som helst och han är inte rädd för att säga ifrån Helt enkelt får man säga att han gör sig bäst i frihet. Gillar uttycket " Du kan ta en mustang från det vilda, men du kan aldrig ta det vilda från mustangen" och jag håller fullständigt med om den meningen. För om man tar en mustang från det vilda och tränar den, så vad har man kvar då egentligen  och hur snäll är man i själva verket mot en häst som levt kanske hela sitt liv bekymmerslöst i frihet. Ja nu ska vi ju inte säga att det vilda livet är helt utan vedermödor för det kan vara väldigt tuffa förhållanden ibland  men de är trots allt fria. Ska de då inte få förbli det kan man tycka ? För hör jag ordet mustang så tänker jag genast på två ord och det är just frihet och stryrka. Ändå ses de idag kanske mer än någonsin som ett ogräs i sitt hemland  dit de kom som invandrare en gång men anpassade sig synnerligen väl och blev en del av själen och mystiken som gör Amerika just till USA vi känner idag. Varför ? jo allting handlar i grund och botten om somligas icketolerans mot andra arter och om rätten till mark. Vad har man hellre 2000 hästar som betar ner marken på ett naturligt sätt utan att slita på den utan byter område efter årstiderna eller 4000 nötkreatur som trampar sönder allt i sin väg ? Frågar ni mig vad svaret på den frågan är så är det väl uppebart vad jag tycker. Heja mustangerna, ner med byråkratiska BLM!

Det har gått ett tag sedan jag skrev något om mina modellhästar här på bloggen. Fast nu känner jag att det är dags igen att skriva några rader om en av de som var först in i samlingen, eller ja hon kom in som god tvåa i stallet eller vad man ska säga om samlingens grundbult.. Hur som helst var förlagan en amerikansk galoppör vid namn Ruffian. med en minst sagt hjärteknipande historia som bakgrund . Ett enda lopp och avel kan göra att även en till synes okrossbar häst blir övertrumfad till sist av den egna viljan och sina egna ben. Då det hände 1975 fanns inte den teknik vi har idag heller att tillgå men ibland måste man fråga sig hur långt man ska gå i vården av dem. Klart man griper tag i varje halmstrå som finns och gör allt, men allting går inte att fixa. Ska en häst som är född för att springa och älskar det, plågas genom att hänga kanske flera månader i vagga ? Nej även om det är svårt så måste man komma ihåg att det alltid ska vara djurets bästa som gäller och det är knappast värt att utsätta ett kraftfullt djur för ett sakta borttynande hängande.
Modellen symboliserar för mig bara en del av det som gjorde Ruffian så speciellt magisk, jag var inte ens född det året som hon förolyckades men jag kan ändå förstå storheten i denna häst genom att se på alla gamla klipp från youtube på när hon sprang. Hon var verkligen en obestridd drottning, det är hon fortfarande.

Idag vaknade jag till ännu en dags gråväder. Ni vet sådant där typiskt vår/vinter väder som det oftast är en under en period. Även om snön börjar försvinna mer och mer genom solens strålar så är det inte riktigt vår än helt och hållet. Naturen behöver den här tiden på sig för att samla kraft för sommaren som kommer sedan. Har spenderat de senaste dagarna med att försöka styra in mina tankar på rätt spår igen men de studsar fortfarande hit och dit, känslorna kommer och går men det är ju fullt naturligt med efter att något jobbigt har hänt. Fast jag har ju lärt mig genom de sorger jag haft att man får ta dag för dag. Så småningom kommer allting att kännas bättre igen för att till sist kännas bra en dag. Dessutom så har jag ju en underbar Koda att stifta bekantskap med. Ni skulle ha sett honom imorse. Han skulle ut och dricka men var så trött att han knappt fick upp ögonen till en springa utan han satt och drack, halvsovandes. Lilla grynet. Annars har han också lite försiktigt börja ta godis ur min hand så han kommer nog också att bli fin. I alla fall så hoppas jag på det. Dessutom kan jag inte grubbla för mycket över det som hände, då blir jag bara mer olycklig. Men an får ta en dag i sänder och skynda långsamt. Idag ska jag försöka göra bort några småärenden, spela lite Sims och försöka med att hålla mig lite sysselsatt åtminstone.  Också passar jag på att ta varje stund som ges till att försöka vinna Kodas tillit. Han har redan bott in sig i huset, fast det händer när han sprungit mycket i hjulet att han sitter och vilar där med. Annars är han som en hamster ska än så länge. Det vill säga han sover på dagarna och är uppe på nätterna, fast då får jag ju passa på då han går ut för att dricka eller provianterar.Att han i alla fall lyssnar tvekar jag inte på eftersom han kommer fram till gallret, men det är verkligen små rörelser man får göra med honom. Fast jag har ju hittat några mutor som fungerar på även honom som droppar, sallad och kräckers.

Han kommer att ta över skrivandet här så småningom men just nu håller han som bäst på att göra sig hemmastadd. Det är lika mycket nytt för honom som för mig, kanske mer för en sådan liten ullråtta.
Funderade lite idag på vad han verkligen skulle få heta. Det visade sig inte bli så lätt från Flit till Koda , till Toadie i Bumbibjörnarna eftersom Koda inte är så lätt att komma på smeknamn till. Lägger man till ändelsen is istället så kan grannarna tro att man fått fnatt om de hör att man ropar på honom. Så det visade sig bli en liten utmaning bara att komma på ett namn. även om alternativen var många. Fast nu har jag ändå bestämt mig för att det får bli en Koda. Egentligen väldigt passande med tanke på de björnspår pappa och jag såg då vi var ut på promenad under påsken. Det gav mig en konstig kick från ingenstans..och även hur tragisk Meekos olycka och bortgång än må vara så kanske allting som händer ändå har en mening. på något konstigt sätt. Den tanken damp ner hos mig allt eftersom jag satt och lyssnade igenom soundtracket till Björnbröder och framför allt I'm On My Way. Har egentligen alltid gillat den filmen med men kanske inte satt den i främsta rummet förut, förän nu. Och han är ju verkligen ett litet lurvmonster, så jag får väl försöka komma på de de där smeknamnen allt eftersom instället. Det brukar ju ändå bli så att det blir en lång lista till sist. Så även om jag dyker ner i saknadens tårar ibland så måste jag tänka ljusa tankar och ge plats åt Koda istället. För tänker jag tillbaka för mycket så låser jag ju bara fast mig vid det som varit, vad jag kan göra av situationen är att lära mig något, ta med mig den kunskapen och gå vidare tillsammans med Koda.Dessutom får jag väl erkänna att något annat från just Björnbröder som jag alltid har gillat är de två älgarnas lilla gissningslek jag ser något med bark på-ett träd, jag ser något grönt ett träd!

Som ni vet så förolyckades ju mattes lilla ögonsten tidigare imorse. Nu börjar känslorna att lugna ner sig lite och bitarna faller sakta på plats. På något konstigt sätt var det väl inte meningen att han skulle få bli gammal hos mig. Vem vet ? Jag tror att ibland blir man bara mer olycklig av att grubbla för mycket över saker som inträffar. Det bästa är att ta vara på den tid man fått ha tillsammans även med de små liven och det har jag ju kunnat göra med Meeko. Hela tiden har han funnits där och vi har myst på kvällarna i soffan. Det kommer känns lite konstigt att inte få göra det , men samtidigt har jag blivit matte till världens goaste lilla Koda. Så nu har jag något att se fram emot och en ny personlghet att lära känna då våra vägar korsades idag. Det var visst en som hade varit in igår och kikat på honom och nästan bestämt sig också hände allt så snabbt här. Jag tror ialla fall att vi ska lära känna varandra så småningom , jag och lillgrabben.Just nu är han rätt upptagen med att bara orientera sig och klura ut över var han har hamnat.Han har redan kollat in huset och klurat ut var mastskålen finns så det blir spännande att se var han väljer att göra toaletten.Det får vi se när han lugnar ner sig och blir trygg med sina nya omgivningar.  Fast det känns i alla fall mycket bättre att ha ett litet sällskap igen än att vara helt utan och bara man ger dem tid så har man i regel igen det senare, sedan ska man bara hitta vägen till hamsterns hjärta men så här från början tar jag det bara lungt med honom och låter honom bestämma i vilken takt han vill lära känna mig.Godis är en bra start men det gäller att hitta deras unika smak och det kan ta ett tag innan man gör det.

Idag har sorgen gjort ett besök hos mig. Min lilla älskade hamstergrabb Meeko har tyvärr gått bort genom en olyckshändelse. Himlen har kanske fått ännu en lysande stjärna.

Medan jag skriver detta har jag svårt för att riktigt ta in alla känslor och se tangenterna för alla tårar. Mattes älskade ullråtta är borta och lämnar naturligtvis ett väldigt stort tomrum efter sig. Men samtidigt så får jag vara glad för den tid jag fick ha honom hos mig och tacka honom för allt han ändå lärde mig. Tack världens bästa största lilla Meeko, El Meekodini , Apbak, Nils osv.
Du lärde mig hur fin en liten hamster kan bli om man tillbringar dagarna ihop. Hur tomt det känns just nu vet jag inte om jag känt med dina föregångare , utan det känns väldigt tyst. Samtidigt skiner solen och det spelades I'll be missing you på radion när vi var på väg hem i bilen, jag och pappa med dig så fin inlindad i en bit av det där blåa fleecetyget jag gjorde ditt älsklingstält av. Det är så mina känslor går just nu. Samtidigt så känner jag också en sakta tillförsikt om att det går att ta sig vidare trots att det just nu känns hemskt men jag måste försöka på något vis. Det har bara gått lite tid ändå så saknar jag min lilla grabb något ofantligt, hans varma päls och alla våra mysstunder i soffan. Någon dag så kommer det kanske att kännas lättare och man ska tydligen lära sig något för varje liten hamster som man har. Tack Meeko för allt, hoppas du träffar Snuttan och Stanley där på regnbågsbron i hamsterhimmeln .Egentligen så räcker inte mina ord till för att beskriva alla känslor men jag har i alla fall gjort det bästa jag kunnat.

Meeko 1 april 2014- 8 April 2015

 

Hejsan på er allihopa. Idag tror jag att det mesta har flutit på som vanligt faktiskt. Bestämde mig för att prova göra ett besök här i stan på en butik som fyller på färgpatroner. Gissa om jag inte ångrar mig. Så skönt att slippa köpa nya hela tiden när det är enkelt för dem att fixa det hela. Behövde bara vänta 15-20 minuter innan han hade gjort båda. Inte var det allt för kostsamt heller så nu tror jag att jag kommer att hålla mig till det då det behövs nytt bläck i fortsättningen. Annars är det ju en sak som tenderar att bli onödigt dyr. Nåja sedan fick jag för mig att jag skulle gå igenom mina Promarkerpennor. Hade ju två som lagt av efter att korkarna på dem lossnat. Det är ett gissel. Hur som helst så har jag låtit dem ligga i tygkassen i ett par veckor nu och vips så fungerar den ena av dem igen. Den andra är fortfarande lika stendöd så den måste ha legat för länge, fast jag är ju rätt glad ändå. Eftersom jag har ett helt gäng av pennor så behöver jag bara köpa en ny. Egentligen kanske jag skulle kunna använda de andra nyanserna mer med och vara utan den här om det inte vore för att jag använder just den så ofta. Ja ni förstår att det lätt blir ett litet problem då. Sedan stör jag mig fortfarande lite på lukten som blir av dem, men man får väl istället försöka begränsa tiden man sitter och färglägger saker. Eller så gör man som jag brukar och jobbar en del med vanliga hedeliga gamla färgpennor istället. Nog för att jag gillar promarkers väldigt mycket men ibland tycker jag att färgpennor kan vara ett bättre val. Allt beror helt enkelt på teckningen , vad man tänker sig göra. Det är ju sällan något som jag vet från början heller utan när jag ritar blir det vad det blir av sig självt. Försöker jag säga att jag ska rita en sak, kan det lika gärna bli något helt annat. Strecken lever sitt eget liv. Sedan är jag nog inte så kräsen heller med vad jag skissar med för pennor, jag tar helt enkelt de som finns till hands men då det gäller att fylla i konturer har jag blivit petig, Det ska vara stabilopennor då och inget annat krafs. Möjligen fungerar också GreenBalls tunna svarta påfyllbara variant men då måste man vänta mer innan man kan sudda bort all blyerts. Jo som ni hör är jag ju lite pysslig av mig och i påsk gjorde jag de här korten till mina närmaste :). Alltid roligt att ge bort något litet som kan glädja andra ibland. Då är det defentitiv värt allt pyssel och ll tid som man faktiskt lägger ner men sedan så tycker ju jag att det är rolgit med att rita förstås. Annars skulle jag aldrig ha gett mig in i fjädrarnas underbara värld. Fast man kan hitta så mycket inspiration i till synes små enkla ting den saken är klar.

Idag har det verkligen bara varit gråväder. Eftersom det började duggregna vid lunchtid hade jag ingen vidare lust att gå på någon promenad. Vet ju att jag egentligen borde hitta den fär motivationen men sådana här dagar känns det som man kan få skolka lite från det. Hur som helst så fick mitt bilderedigeringsprogam för sig att börja krånga. Det har ju varit lite avigt ett tag men just nu valde det att krascha helt. Så det var bara att avinstallera, leta upp filerna på nytt och göra en fullständig ominstallation. Den här gången så tog jag dock en tidigare version som fanns till hands och nu fungerar det prickfritt igen. Vid det här laget har man ju provat lite olika versioner med men jag tycker inte det finns något bättre program att tillgå än Photoshop och då kan jag skriva under på att jag provat en hel rad av de övriga. Men inget är så smidigt att jobba med, när det inte får för sig att scratchdiskarna är fulla eller något liknande förstås.Så nu äntligen har jag knåpat ihop ett familjeträd åt min Simsfamilj som jag spelar mest. Det kanske blir lite lättare att förstå familjedynamiken om man ser alla grenarna på det. Vet ni att det faktiskt är den första familjen jag behållit i hela tre generationer ? Fast det måste ju helt enkelt bero på att det är så roligt att få följa dem allihop och se hur deras liv utvecklas i olika banor.

God morgon på er alla glada bloggläsare där ute och hej till alla er andra som också kanske råkat titta in här av någon anledning. Idag börjar tydligen dagen med gråväder. Får se om jag ska gå ut en sväng i alla fall, åtminstone så gör jag nog det om det inte ösregnar. Om inte annat brukar det faktiskt vara rätt skönt och lugnt ute sådana här dagar med. Fast det är klart när vädret är som det är. I går när jag kom hem så hade Meeko haft disco. Det såg i alla fall ut så i buren. Huset stod på sniskan, leksakerna låg huller om buller och sandbadet var upp och nervänt. Så jo hamstern är också kreativ av sig och kan åstadkomma mycket. Det var med andra ord också bara att packa upp väskorna innan man satte igång att städa åt det lilla vilddjuret. Han kom ut en liten vända innan han gick och knöt sig igen. Sedan har han varit ute och rättat till huset igen nu på morgonen, att man aldrig lär sig att det ska stå på snedden tror jag att han tänker! Vad jag har gjort i helgen förutom att vara social, spåra björn och spana på fåglar ? Inte så mycket faktiskt men det har ändå varit fullt upp och nu ska jag ta det lite lugnare i veckan.

Hej på er alla glada och positiva bloggläsare som av någon anledning råkat snubbla in här. Ni som regelbundet brukar följa mina inlägg kanske har märkt av att jag haft några dagars uppehåll igen i skrivandet. Fast det händer ju ibland om det blir så att min motivation dalat,om jag är förkyld eller som nu att jag varit upptagen med annat då det har varit påsk och långhelg. Som oftast har jag tillbringat den mesta tiden ute hos föräldrarna och varit social med dem. Man vill ju passa på att träffas så länge man får ha dem kvar. Så det har blivit mycket god mat och ett till födelsedagskalas då ena syskonbarnet nyligen fyllde år. Fast jag har ju redan haft ett mini-kalas redan då världens bästa lilla Meeko fyllde ett år den första April. Nu skulle jag ju inte enbart skriva om hamstern idag. Enligt mamma så pratar jag ju alldeles för mycket om min lilla ullråtta. är det kanske en konsekvens av att jag inte får träffa honom på ett par dagar och får Meeko-abstinens ?
Nej hur som helst så gav jag och min kära far oss ut på en liten promenad en av dagarna. Vi hade planerat att spana efter fågel och fick se såväl gräsänder,tofsvipa som knipa. Dock så hände något spännande då vi var på hemväg. Vi snubblade över något helt annat nämligen spår som inte liknade något vi sett tidigares. Efter mycket funderande lutade allt mer mot att det var Nalle som hade vaknat ur idet och varit hungrig, Det ni. Såklart blir man ju också lite mer fundersam och vaksam när man råkar på en sådan spårlöpa. Tror dock att vi båda mest tyckte det var intressant så vi började försöka och spåra &tyda åt vilket håll den hade gått. Tänk vad mycket man kan få se när man börjar tolka naturens egna små tecken.Till sist vek dock tassavtrycken av åt ett annat håll så då bestmde vi oss för att ta det säkra före det osäkra och vi gav oss iväg hemöver. Visst har vi hört att folk i närliggande byar har sett björn och många andra har ju sett spår efter dem. Ändå trodde jag aldrig att jag en dag själv skulle få vara med om den upplevelsen. Det visar ju också egentligen på att visst finns djuren där i vår närhet men det är sällan eller aldrig man faktiskt får syn på dem. Att en del kan bl irädda för rovdjur det kan jag förstå men samtidigt tror jag folk måste förstå mer att de faktiskt har sin roll att fylla i ekosystemet,. Dessutom så tror jag på att man ska visa sitt sunda förnuft då man går i skog och mark. Hört många olika teorier om hur man ska bete sig men jag tror det är huvudsaken om man visar att man kommer. Den anledningen tror jag är en de viktigast fakoterna som ligger bakom till varför ett djur angriper. För att man på något sätt tränger den och missar att läsa av djurets rörelser. Att de känner sig hotade i vissa situationer är ju egentligen inget konstigt. Går man för långt kan ju till och med den fredligaste bäver bli en militant taliban och anfalla. Jag brukar alltid då jag går ut själv i skogen med kamera försöka prata för mig själv eller sjunga på någon låt som jag inte kan få ur tankesystemet. Det brukar för det mesta fungera väldigt bra. För jag får oftast känna mig som Minn i Naturens Martin Emtenäs. Även han har gått bet många gånger trots alla försök och ibland har hans listiga fäller inte heller fungerat. Så jag tror definitivt inte på att man ska vara överdrivet rädd heller. Om man börjar tänka på det sättet finns det ju massor av djur i skogen som kan vara livsfarliga. Personligen har jag mött älg,rådjur,räv och till och med grävling utan problem. Aldrig att jag känt mig hotad trots att jag mött två av dem på riktigt nära håll. Om de inte stuckit så springer de i regel om man börjar försöka prata med dem.

 

För den som inte följt historien från början så kommer här en liten förkortad berättelse om familjens historia. Ända från början av släktträdet så ni förstår dagens alla förgreningar på ett bättre sätt. Det hela började med att jag skapade ett par pappa Donald och mamma Claire. De började på ett gemensamt liv tillsammans och fick barnen Stella och Liberty. Sedan tog de också in adoptivdottern Miranda i hushållet. Fast äktenskapet började knaka i fogarna och till sist sprack det. Pappa Donald träffade sin nuvarande fru Tamara på jobbet. Mamma Claire träffade en ny pojkvän och flyttade ut tillsammans med honom. Liberty och Stella bodde hemma tills de hade gått ut skolan och skulle börja på universitetet. Fast redan innan dess hade ju Libby träffat Hank. De gifte sig så snart hon var färdig med utbildningen och fick dottern x ihop. Sedan fick Hank kalla fötter eftersom han har svårt att binda sig och de separerade en tid men är nu igen ett par och de verkar faktiskt lyckligare tillsammans än på länge. Stella träffade under sin tid på universitetet och efter ett par mindre seriösa förhållanden så gifte även hon sig. De har idag också en liten tös tillsammans.
Miranda bor än så länge kvar hemma men även hon har planer på vad hon vill göra i framtiden. Hon har två stora intressen, eller tre och det är matlagning , djur och måleri.
Ibland är det dock praktiskt att hon bor hemma än. Speciellt eftersom Tamara och Donald nyligen ordnade ´ännu ett tillskott och ett syskon till Tamina i form av lilla gossen Theodor. Om det blir rörigt att hålla reda på dem ? Nej och som grädde på moset byggde de ju om huset nyligen också eftersom jag inte trodde de skulle behöva hela ytan på övervåningen mer. Fast de kommer nog att klara sig fint med ändringen också eftersom Miranda snart är på väg att flytta ut även hon.

Tänkte börja med att passa på att önska alla ni som läser min blogg en riktigt glad påsk! Idag så har vädret här varit betydligt mer gråmulet och småkallt kanske är det lite varannandags principen som gäller. Hur som helst så passade jag ändå på att gå en promenad. Från början var det mycket lugnare än senare då allt folk började vakna till liv.Det blev i alla fall en liten sväng ner runt hamnen idag med.

Idag verkar det bli en sådan där toppenfin vårvinter dag. Solen skiner och lite värme börjar allt kännas i luften. Eventuellt var det , det som lockade mig till att gå ut på en promenad också för dagar som den här gör det inte så mycket om man förskjuter lunchen lite.Visst kan det verka lite oklokt på ett sätt men man måste ju verkligen passa på att njuta när man bjuds p ådet här efter en lång vinter. Det är bara att hoppas på att våren får komma nu men visst finns kölden kvar i luften då det blåser. Så ån vågar man inte riktigt tro på bra väder. Har man bott i Norrland hela sitt liv så är det kanske lätt hänt att det blir att man tänker så. Man är van att ha naturen alldeles inpå knuten och man känner sig mer bekväm med växlingarna mellan årstiderna. Jag menar det är ju inte roligt i de länder där de har extrem torka eller monsun regn heller.

Nej för det är Meekos födelsedag :). Mattes lilla gohamster fyller ett år så jag skrev ihop ett inlägg i word igår som jag nu tänkte dela med mig av till er andra som kikar in här.Det kanske säger något mm mig som person men också hur mycket jag värdesätter mitt lilla husdjur.

Sä är underbart är det att vara sambo med en liten hamsterkille på ett år och dryga 200 gram.Även om jag har haft just guldhamstrar tidigare är det ingen av dem som har lärt mig så mycket som Meeko. Han har en underbart litet sätt. Redan från början märkte jag att han praktiserar feng shui. Huset måste stå på snedden, gör det inte så då jag varit och städat *läs stökat till* då måste han såklart ut och ställa allt till rätta. Även om han är jättetrött. Sedan så hade jag en kritask med spån i som toalett åt de andra.Det har inte gått med den här grabben. Nej bland det första han gjorde var att gnaga sönder den. Så fick han en i hårplast istället men den dög bara tll sandbad. Behoven gör man helst i ett hörn där man är noga med att krafsa bort spånet först innan man uträttar dem.Sedan så är man kräsen.Matte har försökt få honom att gnaga på kvistar så hon ska slippa bli störd ibland på nätterna då han hänger på burgallret, men icke det är bara kräckers och spisbröd som duger till att vässa tänder på tydligen. Sedan är han såklart en klätterapa som ska vara överallt och ingenstans då han får vara ute i selen och gå i koppel. Fast det är nog inte riktigt Meekos grej för ibland protesterar han vilt över att behöva ha den på sig, slänger sig på sidan, eller med alla fyra i vädret och sprattlar och fräser. Dock är det ju som sagt roligt när man väl har kommit i den och får se vad matte har för spännande lektyr i bokhyllan, kanske ett hamsterlexikon ? På eftermiddagen eller kvällen om man får komma ut, ja då är man trött och lite pömsig som matte säger men då tycker mandet är skönt att bara få komma upp , sitta hos matte och mysa endera på henne eller undangömd i hennes munkjacka. Så är det alltså att ha blivit hambo igen som man lättast kallar personer som bor ihop med sin hamster. Fullkomligt underbart och matten som skriver detta ångrar sig verkligen inte att hon köpte en liten ullråtta igen. Som simmarna kanske säger om marsvin , men den beskrivningen passar faktiskt in på hamstrar med. Den enda nackdelen som matte kan komma på förutom att bli vväckt mitt i natten ibland är att de lever så kort tid. Fast det kanske är just därför man lär sig ta vara på tiden man trots allt får ha tillsammans med de små liven. För det blir ju så att man får lära sig att ta vara på varje dag och varje liten stund man kan umgås. Gör man det , tar sig tid med dem och kommer dem nära så upptäcker man faktiskt att varje litet djur också har en helt unik personlighet där ingen annan är den andra lik.