mspbubblet

Som ni vet så förolyckades ju mattes lilla ögonsten tidigare imorse. Nu börjar känslorna att lugna ner sig lite och bitarna faller sakta på plats. På något konstigt sätt var det väl inte meningen att han skulle få bli gammal hos mig. Vem vet ? Jag tror att ibland blir man bara mer olycklig av att grubbla för mycket över saker som inträffar. Det bästa är att ta vara på den tid man fått ha tillsammans även med de små liven och det har jag ju kunnat göra med Meeko. Hela tiden har han funnits där och vi har myst på kvällarna i soffan. Det kommer känns lite konstigt att inte få göra det , men samtidigt har jag blivit matte till världens goaste lilla Koda. Så nu har jag något att se fram emot och en ny personlghet att lära känna då våra vägar korsades idag. Det var visst en som hade varit in igår och kikat på honom och nästan bestämt sig också hände allt så snabbt här. Jag tror ialla fall att vi ska lära känna varandra så småningom , jag och lillgrabben.Just nu är han rätt upptagen med att bara orientera sig och klura ut över var han har hamnat.Han har redan kollat in huset och klurat ut var mastskålen finns så det blir spännande att se var han väljer att göra toaletten.Det får vi se när han lugnar ner sig och blir trygg med sina nya omgivningar.  Fast det känns i alla fall mycket bättre att ha ett litet sällskap igen än att vara helt utan och bara man ger dem tid så har man i regel igen det senare, sedan ska man bara hitta vägen till hamsterns hjärta men så här från början tar jag det bara lungt med honom och låter honom bestämma i vilken takt han vill lära känna mig.Godis är en bra start men det gäller att hitta deras unika smak och det kan ta ett tag innan man gör det.