Ingen vanlig nyår

 
 
Nej det känns inte som det blir någon vanlig nyår den här gången. Jag sitter redan nu med en klump i magen då jag tänker på alla dessa stackars djur som få lida varje gång bra för att några få människor ska få ha roligt.Det kan inte vara meningen och vad ska folk som flyr hit från krig tro om oss egentligen ? Fast nu var det ju om våra fyrbenta vänner mitt inlägg skulle handla. Har under flera års tid levt i närheten av väldigt skotträdda hundar och jag kan säga som så att för vissa raser som tex vallhundar finns det nog ingen bra hjälp att få om man inte ger dem medicin eller kan åka ut mitt i skogen med dem där det inte skjuts någonting. De är så oerhört signalkänsliga och då räcker det med så lite för att de ska bli rädda även fast man försöker att behandla dem som vanligt.Sådana hundar går det absolut inte att skotträna.Varför jag säger så ? Jo därför att vi bodde bredvid en älgskyttebana och försökte vänja våran bordercollie men hon var ändå lika rädd varje nyår och sista april. För systerns hund var det ännu värre och då kanske man inte ska utsätta dem mer för det som de är rädda för och flyr undan. Nej det är verkligen bara trist med alla förståsigpåare som kommenterar varje år och försöker ge sådana råd, men jag tror att de allra flesta av dem aldrig har haft en riktigt skotträdd hund i sin närhet. Så glad att systerns nya vovve inte reagerar, men så är hon av en helt annan ras med och har väl fått med sig lite mer av schäferns sinnen.
 
Sedan är ju hundarna bara ett av alla de djur som påverkas. Nästan varje år så sker det olyckor med kor och hästar med, det är bara det att de fallen inte skrivs lika mycket om i media eller så blir det en liten notis där den bakomliggande orsaken står som oklar. Det gör mig så ..rasande arg. För ingen ska behöva vara med om det min systers familj fick genomlida förrra nyårsdagen då deras häst fick stresskolik så de blev tvungna att avliva honom. När jag skriver ingen så menar jag verkligen det också för det ligger bara tragedi bakom det. En ponny som de hade hunnit ha ett år bara och precis börjat lära känna..Vissa försöker hävda att det är bättre att stänga in dem , sätta på en radio och täcka för fönstren men jag kan ju säga att jag varit med om det också och det har inte varit roligt att mocka dagen efter :/ då man ser hur de har trampar runt . Dessutom kan de ju skada sig även om de står inne och är oroliga ,för hästar är som bekant flyktdjur så man vet aldrig hur de reagerar på saker de tycker är obehagliga. Så nej det kanske en del borde ta sig en funderare över. Bor man till exempel på landet med många stall i närheten, då kanske det inte alls är så lämpligt att man smäller en massa . I alla fall inte utan att ha förvarnat om det först. Fast det verkar ju tyvärr vara som så att de flesta privatpersoner tycks strunta i att kolla upp vad som faktiskt gäller. I år är jag tacksam över att kommunen här där jag bor åtminstone försöker reglera det till en viss tid men frågan är ju då om detta kommer att hjälpa alls ?
Ja det återstår ju att se men man kan i alla fal hoppas att fler tänker efter också när det gäller de där lyktorna som har blivit så populära att skicka iväg. För de kan landa var som helst och orsaka stor förödelse om de hamnar fel, tex so hos oss när det fastnade tre stycken i ett par tallar. Rena turen att vi kom hem just då men det tog ändå en kvart innan pappa hade fått dem att slockna och rasa ner med hjälp av snöbollar.Så nej ska man fira nyår kan man väl göra det på ett lugnt , städat sätt som inte är en säkerhetsrisk för så väl djur som för människor.
 

Hejsan hoppsan!

Hejsan hoppsan falleralla när julen kommer ska var enda unge vara glad! Med dessa små rader väljer jag att inleda dagens inlägg också hälsar jag alla julfirare välkomna in hit till min lilla blogg. Hoppas att ni hade en fin kväll igår och att firandet blev lugnt med trevligt sällskap, mycket god mat och många presenter. Fast det är ju trots allt inte julklapparna som är det viktigast heller utan kanske mer det där andra som spelar roll. Hur som haver så är kameran kvar hos päronen så det blir inga bilder här tidigast förän imorgon då jag ska dit igen men just nu är jag hemma och landar hos guldgossen. Han verkar dock ta allting med ro och jag fick faktiskt lov att leta fram honom under ett berg av toalettpapper men man vill ju kolla trots allt att han mår bra när man lämnat honom över natten sådär. Dock så får man tydligen inte ens lämna smådjur ensamma mer än så numera,så då är det ju tur att man kan få skjuts hem för att se till honom och jag tror faktiskt inte jag skulle vara bekväm heller om han bara fick sitta i buren ett par dygn .Vet ju hur stissig han blir ibland när jag varit borta med. Hur som haver så ville han dessutom gärna ha sockerärten som jag hade inhandlat åt honom och han tog den så fort han kunde &gömde bort den lite snyggt i ena kindpåsen. Annars då ?
Ja det är riktigt kallt här idag även om det har blivit lite varmare nu så har det ändå varit ner mot -15 och det märktes ute hos päronen.. Det var full fart vid fågelbordet som besöktes av såväl mesarna som äkta paret nötkråka, hackspettar och ett par ekorrar men vi räknade upp till 35 pilfinkar på en och samma gång, jag tror det är något av ett personligt rekord att se så många, åtminstone samtidigt.De var verkligen överallt på marken och letade frön så nog var det kallt alltid.  Blir det liknande väder imorgon så kanske gråspetten tittar fram med för den brukar ju dyka upp när köldgraderna visar sig men vi får väl se om pappa hänger ut späcket så kanske. Dessutom får jag mig ett skratt åt nötkråkorna, de har verkligen en gulpande apiit på jordnötter kan man säga. Fylls behållaren på till hälften på morgonen så är det defenitvit helt slut redan samma eftermiddag! Det ni...men och andra sidan så  behöver ju de små vännerna fktiskt våran hjälp med under vintern så då kan man ju bjuda dem på det ibland, klart att hela vintern kanske man inte har råd att föda dem allihopa heller men åtminstone under de kalare dagarna kan man ju lägga ut någoting. Förut så matade vi ju även här innte i stan , en bit från uteplatsen som vi har på innergården men i år har jag inte sett tillstymmelsen av det och tycker det känns galet. Vet att många boende i huset har bytts ut, men ändå några fler borde det väl ändå finas som tänker på de små liven ? Okej att man kanske bör undvika frön med tanke på risken för fåttor men skalade jodnötter och talgbollar borde ju ändå gå bra att hänga upp, för alltid kan man rädda livet på någon extra liten med under vintern när man gör det! Och jag tror inte det är någon fara för att fåglarna ska bli för vana heller, vet ju hur det fungerar ute hos päronen där de försvinner nästan helt en period under sensommaren för att sedan åtrvända på hösten när stormarna drar in och temperaturen börjar krypa neråt.

Tänk ja

Hejsan på er alla ni läsare där ute som tittar in just hit på min lilla blogg. Många av er kanske befinner er på resande fot, eller så har ni redan landat så här dagen före självaste julafton, Ja tänk vad tiden går fort ibland men nu är det alltså dags för att fira jul igen :)
Här blir det som vanligt lungt med god mat & trevligt sällskap hemma hos mamma och pappa sedan blri det väl lite firande efteråt med guldkornet men jag skippar hans julklapp i år. Han får ju ändå så mycket godsaker och blir så bortskämd som han kan bli tänker jag.Ibland kan det faktiskt verka som han tänkt ta över världen men, ja det är väl just precis så som det brukar bli med att de små liven har en stor förmåga att kunna bestämma helt då de är vakna.Sedan kan de ta det lungt och ligga & sova hela dagen men det är ju så det ska vara. Fast det kan väl hända att han får en liten toarulle med godis i att roa sig med också, för det är någoting som han tycker är kul annars så låter han helst rullarna vara. Han är inte som Ariel som slet dem i stycken, det gör han enbart med kojjor så någon mysvåning har han inte i sin bur. Sedan försökte jag börja spela Sims 3 igen då päronens maskin inte klarar av Hundar&Katter i Sims 4 men det kändes enbart jättekonstigt numera. Tänk så fort det går att vänja sig vid fyran ändå, jag som från början sa att simmarna såg plastiga ut och nu kan jag inte vara utan dem ändå. Lite saknar jag dock hästarna, att inte kunns resa till olika länder och att man måste ta flyget till grannnen men på det stora hela så gillar jag kanske ändå Sims 4 trots allt. Hade ju dessutom avinstallerat det då jag inte kan ha både spelen liggandes på datorn där men då jag körde in hela på nytt så märkte vi att alla spelomgångar låg kvar! Så skönt att slippa göra om allt men hur kunde det gå till för det brukar ju faktiskt försvinna men det kanske var bra att lägga över allting på disken D som jag gjorde den senaste gången men resten ska väl också försvinna vid en avinstallation. Nåja jag är ju glad att hushållen fanns där, för nu skipper jag göra om dem.
God Jul från mig och Theodor!
 

Sims 4

Hallojsan på er alla ni läsare som kikat in hit just idag. Ja hej till er alla oavsett om ni bara råkat klicka er in eller om ni brukar kolla upp mer på regelbunden basis vad jag pysslar med. Idag har det börjat lite segt men det kanske blir bättre. Tänkte jag måste skriva några rader om Sis 4. Jag hade ju planerat att göra en originell familj, åtminstone någonting ovanligt för att vara mig. Sagt och gjort så började jag skapa hushållet, men det blev såklart inte riktigt som jag hade tänkt mig. Nej jag tror faktiskt att det blev snäppet bättre. ändå mycket eftersom de vuxna verkligen är tokiga i varndra. Om någon minns mitt radarpar i Sims 3 Maya och Youssef så kan jag säga att de här två påminner lite om dem, fast värre då de går runt och är smågulliga med varandra utan att jag ens behöver be dem om det.
Visserligen så är Vincenzo kriminell och går runt & är elak mot många, men han älskar verkligen sin fru Lena och deras två små pojkar Ivan &Sergeij. Som ni ser i bakgrunden började de med att bo i ett ganska spartanskt inrett litet hus
Efter en större renovering så ser exteriören ut så här, men trädgården är ju inte riktigt färdig än
Ibland så blir det tydligen så att Ivan får sitta i soffan och äta  sin mat där, men det går ju bra det också.
Sedan tyckte Vincenzo tt någoting fattades i hushållet Areghetti/Asanov och bestämde sig för att adoptera en katt. Egentligen fastnade hans fru för en annan men den försvann innan de han bestämma sig och då fick lilla Barley flytta in istället.
 

Hejsan hoppsan!

Hejsan på er alla ni läsare som har hittat hit i vintermörkret så här på luciamorgon.Fast nu börjar det ju att ljusna och solen tittar fram allt mer medan det är sådär härligt kallt i luften. Snön lyser vit på taken och det ser ut att bli en alldeles underbar vinterdag så här långt. Min dag började dock såklart med mys i soffan framför TVn men jag måste säga att hag har lite svårt för årets julkalender på TV. Vet inte om det är för att jag har svårt för just SCIFI, kanske men i vissa avsnitt är det inte mycket till dialog heller och då hjälper dwt inte att både Rikard Wolff( må han ila i frid) och underbara Ev Rydberg är med.Storyn blir lite för tunn, men det kanske vägs upp av att radiokalendern i sin tur är fenomenal. Efter frukost fick mitt lilla vilddjur komma upp en tund, ja han har blivit snudd på ett rovdjur sedan han fick smak på kycklingen. Tror jag får hålla mig till två dagar i veckan så att han inte får både vingar och ståltänder& rymmer ur buren men jag har ju kvar hänglåsen på sidoluckan fast han tittar ju begärligt upp i taket och försöker använda hjulet till att klättra upp men det funkar ju inte så bra som tur är utan han kanar hela tiden ner igen och ser alltid lika snopen ut efter varje gång.

Så här går det då jag försöker ta en fin julbild med honom, nej vadå svårflörtad ?Det är mycket roligare att klättra omkring på sakerna än att posera, det är alltså inte riktigt vad Theodor är bra på att göra helt klart, nej klättra på tomtar och förstöra julfesten genom att välta granar är mycket roligare.
Efter lekstunden med guldkornet klädde jag på mig och tog mig en promenad ut. Hade först bara tänkt gå en liten vända men det blev två eftersom jag hörde ett välbekant svirr i luften när jag var på hemväg första turen.Så jag blev förstås tvungen att gå hem och hämta kameran och göra ett försök att få dem på bild även i år. Jag kvitttrar förstås om sidensvansarna som är rätt så orädda här inne i stan,Hade nog gått ännu bättre med mitt andra objektiv men jag ville inte vara ute för länge så då blev det helt enkelt vad det blev.
 
Sedan ville jag passa på att försöka fånga det där första fina, rosa ljuset ner över fjärden men det gick sådär när jag bara hade mitt lilla zoomobjektiv på men jag ville inte vara ute för länge heller, eftersom kylan inte är bra för kamerans batteri men några bilder blev det ju i alla fall.
.
Tycker det är en rätt fin utsikt jag för att vara mitt i centrum och när ljuset faller sådär ner mot fjärden...ja då är jag väldigt glad att jag får bo just här mitt i Höga Kusten.
 
 
 

Fantastiska djur!

Bergsgorillorna. Ja vad ska man säga om dem ?
Jag känner mig verkligen tagen efter att ha sett andra delen av tre om Diane Fosseys och arbete. Hade faktiskt inte gjort det innan , utan bara fått se kortare glimtar från den men nu visas alltså hela på National Geographic. Har inte kanalen själv men fick ändå möjligheten att se den när jag åkte ut till päronen igår på ett gästspel över natten eftersom vi skulle fira pappa idag då han fyller år på lucia men det är något helt annat tillbaka till de dimhöljda bergens gorillor. Jag måste säga att jag bara satt och gapade som en fågelholk en stor del av tiden. Alltså vilken oerhört tillit Diane byggde upp melllan sig och aporna. Numera skulle mn kanske inte använda sig av samma tillvägagångsätt eftersom man känner till hur känsliga de är för våra sjukdomar men då var tiden en annan. Sedan fick jag så ont i magen och ville bara gråta när problemet med tjuvjakt togs upp och bilderna på de lemlästade djuren visades. Det är ett stort problem ännu, inte bara över hela världen men också här hemma& ibland kan det tyckas omöjligt att få stopp på det .Diane , trots sitt hemska öde som hon gick till mötes lyckades ändå sätta ljuset på ett viktigt faktum. Om man nu ska kunna stoppa eländet så måste man arbeta från två fronter. Man måste inte bara få ut kunskaper till allmänheten utan man måste också sätta in en styrka som är mer handgriplig. De gör ju det för att skydda de stora djuren i Afrika, så varför inte titta på något liknande system till våra nationalparker? Det kanske borde vara ett bra förslag att ha i bakfickan ändå. För som det är nu så har det ju helt uppenbarligen inte funkat utan tjuvjägarna har mer eller mindre kunnat operera fritt utan risk för att åka fast. I Norrbotten så skyller man ju på varandra och det är väl stor risk tyvärr att miljöåklagaren inte får igenom sitt överklagande utan att domarna blir oförändrade och vad är knappt två års fängelse i förhållande till djurens lidande? Nej FY säger jag bara, då får systemet skämmas för man ska INTE kunna komma undan med en sak utan jag tyckte det åklagaren yrkade på från början med fem år i kurran lät mer viktigt. Då kanske det skulle avskräcka fler med som tänkt ge sig ut.
För att återvända till Virungamassivet så ja ...det är verkligen så långt ifrån den bild man kan komma av hur gorillor är. Fast egentligen så tycker jag man kan se det på fler håll med, ger man djuren tillit så får man samma sak tillbaka av dem. Det är egentligen enkelt men kan faktiskt bli någonting magiskt.För jag lovar Anders Lundin man behöver inte krypa en meter ifrån en förbannad parksvan som väser  av iriitation bara för att få den där perfekta bilden med en IPHONE. Man kan lika gärna sitta på lite större avstånd och bara betrakta deras skönhet utan att de gör något som helst anfall eller markerar gränsen med. För visst ja svanar är vackra fåglar men jag upplever också att de är väldigt bra på att visa sin intigritet och närma sig djur som har  bon eller ungar i närheten är verkligen INGET man sk ägna sig åt utan då är det bättre fly än illa fäkta som gäller.
Dessutom vill jag påpkepa att det faktiskt är olagligt att lägga ut åtel åt rovdjiren, nu var det visserligen bara en sork som fick mat men ändå., det skadar ju inte att ha lite större koll på faktana i programmet så att det inte blir fel i framtiden. För djur är fantastiska och TACK Diane för att du öppnade upp världens ögon mot gorillorna och fick oss att se att de inte alls är  som filmens King Kong, de är snarare mer som Apa i DjungelGeorge . Har ni inte sett den filmen ännu så är det ett absolut måste!
 
 

Hoppla hejsan!!

Nu känner jag att det var ett tag sedan jag skrev om Theodor här på bloggen , eller åtminstone lät guldkornet ta över ett helt inlägg så det har blivit hög tid att låta honom göra det igen. Nåja jag får försöka översätta det han säger åt er, för annars tror jag det kan vara lite svårt att tolka de små ljud han ger ifrån sig. Jo han pratar faktiskt liksom Stuart ibland då han är ute och det känns som han försöker prata med mig, men jag vet inte hur bra han lyckas. Nåja, tror att hamstrar faktiskt har långt fler ljud för sig än vad man tror.De kanske inte låter lika mycket som större gnagare men visst att de ändå säger små saker och man får försöka lista ut vad de menar med sina *moffar* eller vad man nu ska kalla ljuden som de har för sig.
Han dyker upp lite som gubben i lådan ibland, men det är klart varenda kartong måste kollas...matte kan ju ha gömt något spännande där nere i dem
Fast då vet ju matte åtminstone var hon ska börja kolla efter hamstern, tänk vad mycket kul man kan ha med en liten låda!
Det är alltså så här det har gått till då han fick hit släkten på besök, eller har jag en ovanligt hårig datamus ?
Det är så här man ska göra då matte ställer en på vågen, klart man vill ju inte avslöja hur många gram guldkorn det finns.
Så här går det när matte försöker sig på att ta ett julkort med hamstern, inte så bra eftersom han är lite FÖR nyfiken och tycker det är roligare att förstöra festen genom att klättra över alla andra, men ja det är härligt med djur, de gör ju som de vill ibland.
Nyfiken var det ja...
ibland bjuder matte på mums och då gäller det minnsann att man visar att ingen annan ska ta ens godbitar
 

Det är inte rovdjuren som är farliga

https://www.dn.se/sthlm/beslut-varg-pa-sodertorn-far-skjutas/
Utan det är inte sällan vi människor som bär grunden till att problemen uppstår från början. Det här tror jag att den minoritet som vill fälla gråben har myckrt bred kunskap kring. De vet att bästa sättet att splittraen vargflock är att först rikta in sig på alfaparet för att skapa oredan och kaoset.Sedan kan man i detta land tyvärr driva igenom §28 på eventuella ungdjur som börjar driva runt i skogarna och inte vet slillnad på ett får eller ett rådjur.För det är ingen som lärt dem den naturliga kedjan av bytesdjur om de inte fått ha sina föräldrar kvar under den så viktiga upplärningsfasen.När en flock får vara intakt är chansen till överlevnad så mycket större, ändå är det endast en av tre valpar som ens får uppnå en vuxen ålder. Fast det är väl inte så konstigt när de tvingas springa gatlopp mellan tjuvjägare, andra lite för skjutglada jägare och den eviga konflikten i norr med renägarna.
Nej det ser verkligen allt annat än ljust ut, inte minst sedan politikerna verkar tro att 170 djur är tillräckligt många individer för att ha en livskraftig vargstam. Får faktiskt lust att avreagera mig iböand när jag tänker på det, att det ska vara så svårt för vissa att lära sig av misstagen som gjorts tidigare. Det räcker väl med att man tittar på Yellowstone nationalpark i USA där det höll på att gå väldigt illa när gråben försvann. Fast tak och lov så var man ju kloka nog och inse att man hade handlat fel & allt sedan dess att man återinförde canis lupus där så har det varit en av de bästa platserna i världen att bedriva vilstudier på. Alla arter behövs kort sagt för den biologiska mångfalden och då är det upp till oss att lära barnen andra sagor än bilden som media försöker kabla ut i form av Rödluvan och vargen. Visst ska man ha stor respekt för rovdjuren, något annat försöker jag inte att påstå men det är faktiskt större risk att man blir attackerad av en älg eller råkar ut för någon annan olycka än att man blir dödad av varg,björn,lodjur eller järv. För tänk efter, om nu björnen vore så farlig varför hör man inte talas om fler bärplockare eller motionärer som blir attackerade då? Nej i de allra flesta fall är det ändå jägare med tränade hundar som råkar illa ut. Hunden utlöser först attacken och springer sedan tillbaka mot husse för att få beskydd. Djuren försöker ju trots allt bara med att försvara sig, men går man i skog och mark så är det viktig att man väsnas och för liv. Helt enkelt att man visar att man kommer för då flyttar de vilda djuren tros allt oftast på sig. För de vill helt enkelt egentligen råka på oss lika lite som vi vill träffa på dem. Det visade ju inte minst Martin Emtenäs på när han var i Sarek för att filma björn. Trots att de var märkta med sändare så fick han bara se den bruna bakdelen som försvann i snåren.Har man tur..eller otur så är spåren det mesta man får se efter dem. En sak till dessutom, det är väl inte konsgit heller att rovdjuren kommer närmare bebyggelsen på vintern, för även lägar och rådjur söker ju upp våra trädgårdar och rabatter i sin jakt på mat. Ska man då skjuta rovdjur bra för att de råkar visa sig i närheten av samhällen, nej det har jag då åtminstone väldigt svårt att tycka att man ska men man kan ju försöka hålla koll på sin sophantering till exempel, koppla hundarna och kanske hålla katterna inne. Hittar de ingen mat så går de ju vidare efter ett tag.

Sedan finns det också vissa som bara gör saker för att provocera fram en attack och det är ett direkt våghalsigt och felaktigt beteende som jag inte tycker om att media förstorar upp. Vi har sett ett par fall med unga killar  till exempeö som gått nära älgar för att få en selfie. Snälla det är vilda djur, ni är för guds skull inte på någon älgfarm eller på djurpark när ni går ut i skogen och då ska man ALLTID hålla avståndet om man får syn på dem.
Ingen ovanlig syn efter landsvägarna i Norrland.
Ibland stöter man på dem när man är ute och går också, de kan uppträda väldigt nyfiket  stundtals men sticker oftast då man börjar prata med dem
Rådjuren har blivit en allt vanligare syn norr om Dalälven med, visst är kiden söta men kom ihåg se men inte röra om man hittar dem liggandes gömda i gräset. Mamman är troligtvis aldrig långt borta.
Räven är ingen ovanlig syn i vår närhet heller utan djuren är väldigt smarta och anpassningsbara, det är vi som får lära oss att leva med att de finns där ändå och inte tvärtom men det kanske borde läras ut lite mer ekologi i skolorna idag och inte bara pysslas med en massa experiment inomhus. Få ut barnen i skogen istället och visa dem på alla magiska saker som finns där, så de får se något annattän Pokemon Go !
Nog för att appar också kan fylla sina viktiga funktioner men ändå , går man i skogen så gäller det att vara uppmärksam på omgivningen. Har man otur och inte läser tecknen rätt kan an ju faktiskt snubbla över en björn medan man går omkring med sin mobiltelefon med
https://www.youtube.com/watch?v=QCAntD1-DIk
 

Magkänslan

Ibland ska man lite till den där känslan i magen, för det händer faktiskt att den stämmer. Det visade sig att jag hade rätt med mitt förra inlägg , det som handlade om Luma de Luxmycket tragiska frånfälle under fyrspannstävlingarna i helgen. Det visade sig handla om en brusten kroppspulsåder, mot sådana olyckor kan man inte försäkra sig, speciellt inte då man jobbar med djur. Men det var ju bra arr de fastställde orsaken på en gång och kom med en förklaring så alla, inte bara i den närmaste kretsen av hästen slipper undra. Man hade inte kunnat göra någoting innan heller eftersom hästen inte hade visat på några sjukdomstecken innan och hade tävlat bra under dagarna. Det fanns ingenting där som tydde på att helgens stora glädje skulle förbytas till den djupaste sorgen. Men det blir så viktigt att så fast just det sedan Djurens rätt försöker att påstå något annat genom att svartmåla en hel näring men jag vill lova att alla som arbetar med hästar, ja jag tror jag pratar för de flesta nu försöker faktiskt göra sitt allra yttersta för att djuren ska ha det bra. Något annat vore väldigt dumt att påstå, men så kan ni läsa mitt förra inlägg där jag berörde en del av de frågor som finns. Jag skulle faktiskt vilja ställa ett par frågor till deras företrädare och höra vad de har att säga till sitt försvar, men jag tycker att någonstans så måste de ju begripa ändå att hästar och kor behövs om vi ska ha en levande landsbygd ändå och man behöver inte göra det svårare än det är. Hästar har alltid funnits i människans tjänst, åtminstone i 6000 år och den har tjänat oss så väl som i skogen som i lantbruket men i takt med att samhället har förändrats och vi mer och mer har tappat bort dessa roller för dem så har nya raser med andra användningsområden vuxit fram. Något mer märkvärdigt än så är det inte och de flesta hästar oavsett på vilken nivå de befinner sig får ändå gå och ha det väldigt bra om man jämför med de där hästarna som folk adopterar hit från andra länder, som många gånger är i just då dåligt skick då de väl anländer hit att man ändå får lov att ta bort dem. Det finns visserligen rötägg med som inte alls borde få ha häst, men det finns faktiskt de som inte alls borde få ha djur överhuvudtaget heller och där tycker jag kanske att djurskyddet knude bli bättre för att komma åt just de fallen men det hjälper inte om man drar alla över en kam och slår ner på en hel näring heller. För som sagt i takt med att lantbruken minskar och mjölkkorna blir allt färre så blir hästarna allt viktigare i att hålla landskapet öppet.
Förr en vanlig syn på landsbygden, nu försvinner allt fler av mjölkbönderna och allt fler åkrar står och växer igen.
Istället blir köttdjuren en allt vanligare syn, men på många håll läggs gårdarna med nöt ner helt på grund av den dåliga lönsamheten i samband med EU, det lönar sig helt enkelt inte för småbrukarna som var så viktiga förut längre samtidigt som det ökade djurskyddet också har lett till krav.
 
Gotlandsruss, vår enda inhamska ponnyras som faktiskt är väldigt mångsidig men ändå väldigt underskattad .Egentligen en bättre ponny för barn att hantera än shetlandsponnyn men visst, alla små kan vara fruktansvärt envisa så bäst är det ju om det finns kunniga vuxna som uppfostrar dem.
Dock finn alltid en räddning för dem då de är utmärkta som ponnytravare!
 
Svenskt Halvblod
Baskijrhästen från  Ryssland, är inte bara allergivänlig utan också väldigt säker på foten
Tinkerhästen från Irland har de senaste åren blivit allt mer populär och finns i fyra olika kategorier men de flesta av dem har ett underbart temperament.
Shirhäst, nog är storleken  hos världens största alltid lika imponerande när man får tillfälle att se dem på nära håll, här fina Shiregårdens Cevin.
 
Svensk kallblodig travhäst, inte att förväxla med Nordsvensken då de två raserna delades på 60-talet. En väldigt mångsidig men ändå underskattad ras av många.
Nokotahästen kommer från den amerikanska prärien där den har växt fram.
Nordsvensk Brukshästen för en tynande tillvaro men är ett ack så viktigt kulturarv att kunna förvalta vidare.
Islandshästen. En härdig liten ras som är så mycket mer än en barnhäst eller endast till för att gå turridning,
Svensk varmblodig travhäst, så många gånger utdömd av folk som tror sig kunna allt om travare men egentligen så krävs det kanske bara rätt sorts kunskaper för att forma dem. De kan så mycket mer äna tt bara springa fort, men det är ju också vad de är framavlade för.
Shetlandsponnyn - ja det finns mycket att säga om de här små härdiga hästarna men jag skulle vilja säga att liksom islandshästen är de långt ifrån idealiska barnhästar. De gör oftast inte mer än vad de behöver och kan vara väldigt envisa samt att de verkligen har en förkärlek för mat, ni vet lite som Lena Furbergs Mulle med sina hallonbåtar. Sedan är alla hästar oavsett ras individer så man kan aldrig bara bedöma dem rakt av utan man måste se dem för just vad den hästen är, för det är personligheten som är det allra viktigaste!
Engelskt Fullblod/Connemara är en utmärkt korsning många gånger och blir oftast fantastiska tävlingsponnyer. Man kan säga att de kombinerar farten hos fullblodet med connemarans klokhet.
Arabiska fullblod är oftast känsliga hästar med mycket nerv i, men egentligen så är de underbara om man bara tar dem på rätt sätt med dock så fodras det kanske ett stort inneboende lugn för att man ska klara av det. Hästar med arabblod i blir oftast bra galopp eller distanshästar.
 
 
 
 

Hejsan svejsan!

Hallå och hej på er alla ni läsare som klickat er in hit på min lilla blogg idag för att se om det har blivit några nya rader för er att läsa. Tänkte faktiskt försöka knåpa ihop några meningar åt er så att det åtminstone blir en liten uppdatering så här ibland. Var egentligen så glad igår över alla de fina framgångarna som vi fått njuta av under Stockholm Horse Show i Friends arena under helgen. Har suttit som klistrad vid TV;n som vanligt och följt det hela. Fast idag förbyttes den positiva känslan till något annat då jag fick läsa om vad som hände igår med Fredrik Persson ena spannhäst. Luma De Lux. Fast allra mest blir jag ändå arg på Djurens rätt som försöker ge sig på hästnäringen ännu en gång. När en frisk häst dör sådär plötsligt så har det inte sällan invärtes orsaker, orsaker som inte alltid går att förutsäga och göra någonting åt för det ska de veta att tävlingshästarna blir väldigt väl omskötta både inom travet &ridsporten. Dessutom påstod de också någonstans att det inte görs obduktioner på en gång, vilket också är direkt fel eftersom det alltid görs en så snabbt som möjligt.
Det känns som att många av deras anhängare dessutom aldrig har satt sin fot i ett stall och att de inte har några erfarenheter på området men då borde de kanske inte uttala sig heller om en näring som ser till att många runt om i landet har jobb. För det är trots allt en försvinnande liten del hästar som förolyckas på det här viset ändå, enligt studier är det så lite som 0,05 % inom travet bara för att dra ett exempel och det under en period på tio år! Men det pratas det inte lika mycket om eller alla dessa små amatörer som sliter året runt för att deras hästar ska må bra. Ofta tvingas de dessutom ha jobb på sidan av för att det ska fungera, dessutom blir det många mil de får kuska runt för att ta sig till de olika banorna.Så man gör vad man kan för att förebygga att saker händer, men det är inte alltid veterinärerna kan hjälpa, men jag lovar det finns ett fint litet tävlingsregelmente som de kan läsa om de har lust. Jag har då aldrig under mina år vid staketet på travet eller under de ridsportävlingar jag varit på sett någon häst som har farit illa. Fast jag kanske bara helt enkelt har haft tur också med både en bra ridskola samt en utmärkt liten travbana där det faktiskt har satts ett värdsrekord i närheten. ?
Sedan tycker jag det är djupt olyckligt när media försöker vinkla det endast på ett sätt när det faktiskt finns en massa fakta att tillgå till exempel en ren solskenshistoria som hände här tidigare i år, som visar på att arbetet med hästhälsan faktiskt går framåt hela tiden men alla kan man faktiskt inte rädda heller :https://www.aftonbladet.se/sportbladet/trav365/article25924487.ab
Det talar väl sitt tydliga språk ändå ? Att man alltid gör det man kan efter rådande förhållanden. Sedan är det klart att oavsett allt det här så är det en traumatisk upplevelse för alla som tvingas se det på nära håll men det går ändå inte att göra sådana uttalanden om Djurens rätt gör. För antalet hästar som dör under tävling är som sagt ändå förhållandevis litet om man ser till hur mycket tävlingar som anordnas runt om i riket varje år, jag lovar att fler förolyckas hemma i hagen men dessa fall skriver man ingenting om men jag kan lista ett sådant med där en ponny fick avlivas efter att ha drabbats av stresskolik under nyårsaftonen. Fast då glider vi kanske över på ett annat spår, men för att återvända till det akutella ämnet så måste man dessutom tänka efter ett varv till och förstå hur viktiga hästarna blir på vissa håll då många bönder lägger ner, så viktiga för att vi ska få fortsätta ha brukad mark och gynna den biologiska mångfalden i naturen som de gör med sitt betande och nej alla hästar trivs faktiskt INTE med att bara gå i hagen heller! Tex så sa John Whittaker en gång om Milton att han stod och gnäggade i sin box när de skulle åka iväg med de andra hästarna, eller varför inte ta Nordgubben här hemma som blev så argsint när han föll för åldergränsen vid 15 års ålder och inte fick tävla längre att man tyvärr blev tvungen att ta bort hnoom på grund av lynnesfel? Nej det verkar helt ha förbegått dem eller den här debatten om de så kallade räddninghästarna som tyvärr också visat sig vara fel. Allt för många av de där hästanar som kommer in, adopterade av någon som tror sig kunna ge dem ett bra liv får faktiskt ändå avlivs i slutänden. Hur dumt är det inte då att ställa dem på en plågsam transport genom Europa ?, nej då är man ju inte bättre än övriga länder faktiskt där de inte har samma djurskydd som vi tack och lov har här. Så i det sammanhanget blir verkligen DRs uttalanden i fråga om hätnäringen synnerligen opssande. Visst att det kanske finns brister på sina håll, men det gör det väl på fler ställen i samhället som kring våra rovdjur. Varför står de inte på barrikaden och skriker där gällande det somnu pågår i våra ntionalparker? Nej det hela är verkligen så märkligt alltihopa.Något anant kan man väl knappast säga.

RSS 2.0