Hallojsan!

Hejsan på er alla glada läsare där ute.
Vad har ni för er mån tro på en dag som denna ? Idag är det alltså självaste Nyårsafton. Fast visst kan man undra när man ser hur väderleken är och fortfarande så har det inte dykt upp någon snö här. Men det är i alla fall kallare i luften nu så det kanske är på gång med vinter ändå, fast vem vet. Tog mig i alla fall ut på en liten promenad trots dagens blåst. Att det var mulet gjorde mig nog mindre men vinden tog i så till och med kråkorna var tveksamma på om de skulle vara tvungna att ge sig ut och flyga. Nej de flesta av dem som kunde gick endera omkring på landbacken och letade mat eller satt uppkurade i trädtopparna och väntade på bättre väderförhållanden . De såg ut att ha det rent kämpigt och kanske gruvade de sig då vinden friskade i om de försökte lyfta.Så nej inget väder att skryta med direkt men visst kan man skåda fåglar även nu fast man får ju kanske antänga sig lite mer än vanligt. Men man kan säga att kråkorna stal showen idag trots allt.
 
Men jag blev inte det minsta sugen på att bada då jag såg det här! Brrr...så kallt.
 
Sedan så hade isen faktiskt börjat lägga sig längst in.
Lyckades få till den här bilden vid en del av kajen så med den säger jag och mitt guldgäng Gott Nytt År till er alla ! och snälla ta det lungt med raketerna nu för ni minns väl vad som hände med hästen Helge ifjol ?
 
 

Som vanligt

Hejsan på er alla läsare där ute som kollar in här. Ja både till ni som brukar läsa det jag skriver och till er som är nya och ramlat in här för första gängen(kanske råkade ni klicka fel). Ja goddagens på er i alla fall. Nu är jag tillbaka igen efter allt julfirande och det har lugnat ner sig lagom till nyår. I år ska jag faktiskt fira in det nya året hemma med guldgänget. Om det känns trist ?, nej inte det minsta för jag vill ha koll på vad guldklimparna gör. Nog för att det har gått bra med tidigare hamstrar men man vet ju aldrig hur Stuart reagerar med de antenner till öron han har och Ariel kommer ju ut nästan så fort hon hör att jag pratar ibland. Man vill ju i varje fall inte riskera något och då känns det som den lättaste lösningen att vara själv hemmavid istället för att åka ut till päronen eller vara hos något av mina syskon. Knepigt nog så börjar det kännas bra att bara vara hemma någon helg med och ta det lugnt. Försöka hitta lite egna rutiner vid de större helgerna eftersom det ändå lär bli så sedan någon gång i framtiden.Visst kan man kanske tycka att det är synd samtidigt men samtidigt så skiljer det ju så mycket i ålder på mig och syskonen att jag tror att det är lätt hänt. De har sina liv och jag har mitt. Nu ska vi inte grubbla för mycket över det. Häromkvällen såg jag ett så fint program om hajar på SVT2. Har alltid gillat dem för den som inte redan visste det. Hur som helst tyckte jag att det här var trevligt att se på för de gick igenom en mängd olika hajarter men inte bara det. De förklarade också vad de olika arterna hade för egenskaper och vad som var deras roll i ekosystemet. Det gjorde mig i alla fall väldigt glad, kanske finns det hopp ändå men någonstans måste det ju börja om man ska kunna bryta de dåliga mönstren som finns. I slutänden sammanfattade de
hela programmet med att varje haj hade sin speciella egenskap som gjorde just den unik, men en haj har fått alla och det är vithajen. Kan faktiskt skriva under på hur rätt jag tyckte att de hade just då i den stunden när de sa det. Visst är de farliga topprovdjur men de är inte några kallblodiga mördare som de beskylls för ibland. Visste ni förresten att Peter Benchley , mannen bakom "Hajen" ägnade resten av livet åt att försöka rädda det filmen ställde till med. Han blev så bestört då han såg tusentals hajar som kallblodigt slaktades bara för att de tillhörde en viss art. En sak som också slog mig var att hajarna är faktiskt ett av nutidens levande fossil för tänk er hur anpassningsbara de måste vara då de finns i jordens alla hav. Och en av de orsaker som jag tror skrämmer somliga av oss mest är att vi faktiskt inte vet allt om dem än. Men nog är hajarna värda något bättre än att sluta som hajfenssoppa.
 
Det blev visst en liten haj.
Just nu ser den ut så här..tror jag sett en del på hajprogram från Sydafrika och blivit lite biten igen men intresset ha nog aldrig slocknat helt heller. Glömmer aldrig då jag som liten flicka under ett midsommarfirande fick gå upp och känna på en sillhaj som hade fastnat i ett fiskenät för länge sedan. Om man stack in händerna i munnen på den trodde somliga att de satt in spikar , så vasst var det men om man vågade sig på som jag gjorde att känna efter mer så kände man faktiskt de alldeles perfekta tandraderna. Det ni!

SLUT

Ja nu var det slut kära läsare.
Nej ni behöver inte bli oroade när jag skriver den raden för jag tänker inte avbryta mitt skrivande här. Nej det jag pratar om är naturligtvis Downton Abbey. Som jag har följt sedan säsong ett då hela historien tog sin början. Nu har jag inte riktigt kommit ikapp sedan julavsnittet än känslomässigt, tror faktiskt det kommer att ta lite tid att göra det då man följt något under så lång tid. Fast det är utan tvekan en av de serier jag gillat mest och tyckt om att se. Varför kan man inte komma på en sådan här liknande idé i Svergie eller göra något i stil med ungdomsserien Spegel Spegel som också var magiskt bra när den gick. Nog för att det görs bra serier idag med som Fröken Frimans Krig men de känns ändå lätträknade. För att återvända till Downton så kommer jag att sakna alla karaktärer ny faktiskt, till och med Thomas Barrow som jag ogillade så när serien startade. Fast han har ju utvecklats väldigt och det kändes inte mer än rätt att han också skulle få ett bra liv. För det är så det känns som, som att man har fått komma varje karaktär nära. Ja utom isdrottningen Mary men hon är ju speciell. Detta ogillande mot Edith har jag svårt för att riktigt förstå då de är systrar men hon verkade ju i alla fall tina lite då hon såg till att systern fick träffa markisen Bertie igen. Dock är jag inte lika säker på att hon egentligen är lika lycklig själv med Henry ..för även om det framkom att de skulle ha smått verkade Mary som vanligt frånvarande. Sedan kändes rollen som Bunting väldigt tillgjord och skriven i sista stund för det har ju varit mer kemi mellan Mary och honom, än med nämnda lärarinna. Jag kan ha missat något men blickar säger ibland mer än ord. Så glad att det fick ordna sig till sist också för Bates&Anna efter all denna otur som de har haft rakt igenom Och jag kommer även att sakna härliga Maggie Smith som änkegrevinnan Violet Crawley och alla hennes slagfärdiga repliker!
Ja minnena av dessa är många och de har gett upphov till en hel del skratt under nästan varje avsnitt.
Så med dessa ord vill jag alltså tacka Julian Fellowes för en så underbar serie men det skulle aldrig ha blivit den succén det blev utan alla dessa duktiga skådespelare!
Vad jag ska hitta på efter det här vet jag som sagt inte, lär återgå till att strötitta på en del andra serier och filmer men det blir verkligen svårt att hitta någon fullgod ersättning.
Det skulle vara repriserna av Karl För Sin Kilt som går just nu i SVT1. Lite bortglöm är den  serien faktiskt för den var också minst lika bra. Ja som ni märker det är väldigt lätt att falla för den brittiska accenten :)

Ja hejsan svejsan!

Ja hejsan alla läsare där ute och välkomna tillbaka efter juluppehållet.
Nu har jag landat hemma i stan igen efter firande hos föräldrarna och syskonen. Ni må tro att jag fick ett varmt välkomnande hem av guldkornen. Killarna var ju sömniga så de fick bara komma upp en liten stund var när jag hade städat åt dem. Fast de var nöjda med det tror jag för sedan gick de in och la sig igen. Det var i alla fall trevligt att få se dem medan man hade gäster här på fika.
Sedan kom en viss busfröken fram och hon fick gå ut i hallen sedan besökarna hade åkt hem. Ja gissa om jag skrattade gott åt henne, för det märktes hur rastlös hon hade blivit och som hon klättrade..lilla apan. Har ju haft tre hamstar innan de här men aldrig upplevt en som är så aktiv som lillan. Ja inte ens Stuart Little var så här då han var mindre och då vill det inte säga lite om hur hon är. Samtidigt så antar jag att det är precis så här ett litet guldkorn ska vara men hon har då verkligen tagit över här hemma sedan hon kom i September. Vissa skrattar åt det, när jag säger att det är Ariel som styr hemmet men det är så det måste vara, om man inte vill råka ut för hennes vrede och bli biten förstås. Nej, då får det hellre bli helt på hennes villkor och gör hon en utflykt under sängen ibland kanske det inte stör någon. Det är faktiskt bättre än killarnas ovana att gå in i köket och dra in bakom spisen. Nej nu skulle jag inte skriva om mina små pälsbeklädda vänner idag, ändå är det lätt hänt.
Fick kanske inte så mycket julklappar i år, men jag gav mig ju ett par saker själv från just guldgänget. Sedan fick jag bara saker jag ville ha så det var bra, men en sak blev jag överraskad av.
Om ni inte känner till det så har jag alltid varit mer eller mindre av en Titanic nörd , ända sedan filmen kom 97. Det är ett intresse som går lite i vågor kan man säga, men som alltid finns där någonstans i  bakgrunden. den bit jag fastnat mest för är dock tanken på den verkliga händelsen  och hur viktigt det kanske är att bevara dess minne. För Titanic är så mycket mer än en film..och hennes två systerfartyg Britannic och Olympic är minst lika fascinerande att läsa om.
Men ja om vi beger oss tillbaka till just RMS Titanic så tror jag att jag skulle skriva hur många sidor som helst om jag fick, för det finns fortfarande så många frågor man kan ställa sig om varför det leddde fram till den 14 april 1912.Även om fallet räknas som avslutat så fortsätter Titanic och hennes människor att fascinera.
Hade redan boken ,blocket och halsbandet som kallas *Havets hjärta* men så fick jag en fin låda också till allt så nu måste jag städa lite här hemma i bokhyllan först. Sedan får jag inte glömma att berätta att ena systerdottern fick en låda med amerikansk godis i. En av sorterna var gelebönor med olika smaker ala Harry Potter . Jag vågade mig på att smaka några stycken men hade tur och fick de bra ;) tösen och hennes syster hade inte lika stor tur utan bet i de äckliga. Ni må tro att de fort åkte ut igen men jag fick mig ett gott skratt i alla fall. Också har jag dör fösta gången i mitt liv sett en liten kungsfågel!
 
 
 

Hallojsan!

 
Hejsan hoppsan på er alla läsare där ute. Nu har det gått några dagar igen sedan det blev några rader här fast nu kände jag att det var dags att skriva av mig lite så här inför jul. Ja kanske var det julstressen ändå som gjorde så att jag trodde ett paket var borta. Hur jag än letade så kunde jag verkligen inte hitta det och jag trodde för ett tag att guldkornen hade blivit extremt bra på att hamstra ..men så var alltså inte fallet. Det hade smugit ner i en av påsarna som jag fraktat ut till föräldrarna men det kanske inte gjorde så mycket heller, det skulle ändå dit så. Fast nu är alla klappar i alla fal inhandlade , inslagna och klara för tomten att transportera. Jag gillar att vara ute i god tid så man slipper den där värsta julruschen med all trängsel som brukar uppstå. Nej den klarar man sig fint utan. Hellre vara ute i god tid så man blir färdig och bara kan koppla av istället. Lite konstigt känns det dock fortfarande med så lite snö på marken men man får försöka fira jul ändå. Hur guldarna tar det här med julfirande ? Som vanligt med ro, de har ju inte så stor koll på kalendern utan det är mest matte som är nervös för att lämna dem ensamma över en natt men jag vet ju att de klarar sig bara de får mat. Välter Stuart huset brukar han ju gå och lägga sig till sist och ha taket som golv istället. Så det ska nog gå bra förutom att Ariel kanske blir lite på dåligt humör då hon inte får gå ut som vanligt men ..oj vilken busfröken jag har fått tag på!
Kan man äta julpynt tycks Ariel fundera över.
Jo tomten jag har varit en snäll guldhmster i år, har du några julklappar till mig undrar Stuart Little
 
Timon måste kolla så att Murdoch har tvättat hovarna och gjort sig tillräckligt fin för att få vara med på kort.
 

Hallojsan på er!

Hejsan alla ni bloggläsare där ute i vintermörkret. För jag får ju kanske skriva att det är mörkt idag också. Nej det ser inte ut som det blir någon vit jul. Åtminstone inte på marken eftersom det mesta av snön som kom har försvunnit och förvandlats till slask. Temperaturen håller sig också vid nollgradigt eller strax över. Sådär så att den nederbörd som kommer mer antar formen av droppar istället för flingor. Fast nu kanske vi ska låta bli att gräva oss allt för djupt ner i den tråkiga väderleken. Igår var jag glad över att åtminstone stadsbussarna gick som vanligt så jag kunde ta mig ut till föräldrarna men det blev ändå ett längre stopp vid en skola efter vägen så jag såg en del av kaoset. Kaoset med barn som hade haft julavslutning och vars buss inte skulle komma eller var kraftigt försenad. Det var bilar och taxibilar lite överallt också bussen mitt i allt. Fast nu skulle vi ju inte göra en djupdykning ner i slasket,
Ne annars så tog jag det mest bara lugnt igår. Försökte hjälpa pappa lite med nätverket hos dem som krånglar , eller borde jag muttra över en strulande router. Glad att jag slipper ha en sådan tingest här hemma men jag tror vi åtminstone lyckades lokalisera problemet. Sedan var systers barn, eller ja i alla fall två av dem förkylda så de kom inte på besök som vanligt utan jag ägnade några timmar åt att rita eftersom jag hade tagit med mig lite saker för det. Det blev inte mindre än två verk som är under skapandeprocessen just nu. Dessutom tog jag med mig en teckning jag hade gjort här hemma för att bättra på den med oljepastellkritorna som finns i min gamla målarlåda. Ja ibland kan det vara bra att hitta sådana saker!
Nu kan snön få komma tycker jag.
Så här fin blev teckningen sedan jag tog och bättrade på färgerna med oljepastell.I grunden har jag dock använt färgpennor som jag oftast gör då jag färglägger mina teckningar.
Annars så har jag börjat dagen idag med lite hamstermys med guldkornen precis som vanligt också måste jag försöka ta mig neröver och inhandla ett par saker jag märkte var slut.Fast jag måste få passa på att säga en sak igen...den som säger att guldhamstrar är tråkiga husdjur har nog aldrig tagit sig tid att lära känna en närmare eller så kan de få komma och hälsa på hos mig, för här händer det alltid något när de är vakna!
 
 
 

Hejsan hoppsan!

Hejsan på er alla glada bloggläsare där ute. Ja hej till både ni som är nya med att titta in hit och till er som regelbundet brukar läsa vad jag pysslar med om dagarna. Ikväll har det faktiskt kommit lite snö så det är vitt på marken men annars är det ju tveksamt att det blir så mycket av den varan till jul. Det känns lite trist för det blir ju dessutom så fruktansvärt mörkt utan den. Ibland undrar man om man ska göra som en björn och gå i ide över vintern fast det skulle ju kunna bli lite svårt med en rad mer praktiska saker då.
Så nej man får försöka göra så gott man kan även om det är märkt då man vaknar, gråmulet över dagen också kolmörkt igen redan på eftermiddagen. Fast samtidigt så är ju vintern en fantastisk årstid också, åtminstone så länge det inte är för kallt förstås men det är ju olika där med vad man räknar som kallt. Jag försöker dock att hålla mig inne om det är -15 eller kallare på grund av min luftrör som är av den mer känsliga sorten.
Men nu ska vi inte skriva så mycket om förkylningar, infektioner eller annat elände. Det kan vänta.
Vintern är så fin på sitt sätt när snön lägger sig sådär som ett vitt täcke och naturen går in i vila.
En gammal bekant att vänta på att få återse finns vid ån som rinner en bit från mitt föräldrahem, nämligen strömstaren. Blir alltid lika glad av att se denna käcka lilla fågel sitta där vid iskanten och knixa med knäna.
Kniporna tillhör en av de allra första andfåglarna som kommer på våren , men är också en av de allra sista som flyttar på hösten.
Vid fågelbordet är det full fart igen med alla mesar,finkar,sparvar,siskor, hackspettar och andra mer tillfälliga gäster.
En liten favorit är såklart blåmesen med sin käcka uppsyn.
Medan talltitan är mer ovanlig numera , förut återkom alltid ett par men nu tycks de vara som bortblåsta kanske i takt med att skogsbruket förändras ?
Större Hackspett besöker matningen frekvent under vintern
Gråspetten brukar också komma fram när det blir kallt
Nötväckan är en annan av stamgästerna, i flera år är det ett par som återkommit.
I ett par säsonger nu har även nötkråkan återvänt för att kalasa på smarriga jordnötter.
Domherren är väl den mest klassiska julfågeln men det tar ett tag innan de litar på en så att man kan få ta några kort som är bra, annars sitter de helst och trycker i buskarna.
Siskor var det ja, de är bland de svåraste att hinna fånga på bild då de sitter stilla i två sekunder men grönsiskan är en favorit
Fast gråsiskorna är fina de med.
Och har man tur landar en flock sidensvansar.
Och ibland övervintrar koltrastarna. Jag tror det är faktumet att föräldrarna har mycket träd på tomten som bidrar till att fåglarna känner sig skyddade och trygga nog för att våga komma fram till maten.
Fast ibland kommer ju rovfåglarna insvepandes , spanat in både sparvhök och duvhök. Dock slutar det oftast med att de kraschar in i buskaget och får sätta sig snopna , utan mat i ett träd för att få klart perspektiv på läget igen.
Också måste ni få se en bild på pappas tama kråka , eller tam men ja den kommer så fort han går ut och ropar på den. Detta eftersom föräldrarna lämnade den i buskaget då den var unge och pappa lärde känna den då. Så fort det vankas mat är den där tillsammans med sin partner.
Och ett helt gäng av 15 st snöskator, förlåt alla björktrastar men den här bilden på en skata hoppandes i djupsnö är bara så klockren.

Hallojsan!

Halloj hejsan på er alla trevliga bloggläsare där ute som råkat ramla in här. Ja hej även till er som brukar följa den här bloggen och regelbundet läser det inlägg jag gör. Har ju förvarnat er förut om att ibland blir det mer att jag skriver lite sporadiskt som jag känner för det av olika anledningar. Den senaste tiden har jag inte alls haft någon lust att skriva men jag har gjort en del andra kreativa saker istället. Jag tycker ju om att rita, skriva,läsa bland annat när jag inte vilar i soffan framför TVn och försöker bli kvitt förkylningen eller vad det är jag har dragit på mig eller så umgås jag ju med mina guldkorn en hel del. För som ni kanske vet har jag inte mindre än tre guldhamstrar inneboendes numera. Så då går det ju åt en hel del tid till dem men ni som känner mig vet ju att jag älskar djur och har ett väldigt stort hjärta när det gäller dem. Så länge det inte handlar om silverfiskar och andra otäcka kryp förstås De får gärna vara ifred även för min del. Visst fyller de kanske någon funktion i kretsloppet men de är i alla fall obehagliga att råka på. Sedan spelar jag ju en hel del Sims 3 som alltid, jag är faktiskt inne i en period av spelsug just nu. Så därför hänger jag en hel del med mina karaktärer där. Bland annat familjerna Jones. Ja de är två systrar som har varsitt hushåll numera även om de bodde tillsammans till att börja med. För att göra det hela ännu mer invecklat så blev storasyster störtkär i lillasysterns karl. Eftersom de egentligen passade ännu bättre ihop lät jag dem själv bestämma hur de ville ha det. Så nu består den ena familjen av pappa Youssef, mamma Claire, deras lilla tös Callie också bor Claires dotter från ett tidigare äktenskap med dem, Cassandra heter hon.
Det andra hushållet Jones består av lillasystern från första famljen, alltså hon som blev lämnad av sin make. Connie heter hon och bor numera på en gård med sina två hästar Castaway och Sensefull Bliss som hon har adopterat.
Fick bygga om huset lite då Youssef flyttade in och Callie föddes men här bo alltså Claire tillsammans med sin familj.
Här bor alltså Connie tillsammans med sina två hästar. Hon är en fullfjädrad konstnär men drömmer om att bli jockey.
Castaway till vänster köpte hon på ridcentret och tillsammans börjar de få lite framgångar på tävlingsbanorna. Bliss till höger är en korsning som hon adopterade från byrån för djuradoptioner och vi får väl se vad det blir av henne till sist men hon har trevliga egenskaper så det var därför Connie valde ut just henne.
Ja och är ni nyfikna hur det går med mitt lilla tillskott som flyttade in i September så går det framåt med stora steg.
Idag skulle jag beskriva Ariel som en pigg och glad liten hamstertjej med STOR aptit på livet men det är viktigt att allt sker på hennes villkor. Allra roligast är det då man lyckas ta sig ner på andra sidan brädan till mattes stora förtret ..men hitills har hon ju gått att få tag på till sist guldtjejen även om jag tror matte får lägga till professionell guldhamsterinfångare snart
Med nyvunnen aptit på livet vågar man mycket.
Allting ska utforskas , så också mattes gummistövlar
Vad tror ni går sockar att äta ?
 
 
 

Hejsan!

 
 
Hej på er alla ni bloggläsare där ute. Ja hej på er alla , både er som är nytillkomna och ni som brukar följa med på vad som händer här. I år så har jag verkligen haft problem med julkänslan. Haft svårt att få någon alls då det inte kommit någon snö ännu. Eller jo det kom ju lite men det mesta har redan töat bort och fastän jag plockat fram alla tomtar här hemma så känns det ändå inte riktigt som att det snart är jul igen.Vet inte alls vad som ligger bakom det här men vädret är väl en bidragande orsak för så här svårt brukar det inte vara. Inte ens SVTs julkalender har hjälpt till men radions Månsaråttan är riktigt bra. Har ni inte lyssnat på den än så gå in på SR och gör det!
Ingen julkänsla nej men jag har i alla fall skickat de sista klapparna till tomten i dag, hoppas nu bara att han kan läsa på korten var de ska också så de inte hamnar fel men det ska nog gå bra. Så får jag göra det bästa för att den där känslan ändå ska komma fram så småningom. Nej och jag skulle ju inte heller göra en familj till i Sims 3..ämdå tillkom familjen Jones. Får skylla på en av rollfigurerna i Downton Abbey för det här, det var faktiskt Spratt som ställde till det med sin Cassandra Jones!
I det här huset bor alltså numera mamma Claire som är trädgårdsmästare tillsammans med tonårsdottern Cassandra som helst sitter vid datorn och skriver romaner.
Plan I: Kombinerat vardagsrum, matsal och kök samt ett fullstort badrum, på övre plan återfinns två sovrum, ett kontor och ett mindre badrum.
Från början fanns Connie också i familjen , eller ja hon ingår ju i släkten fortfarande men eftersom hon hade ett annorlunda intresse än de andra som hon verkligen brinner för så har hon fått flytta till ett eget litet ställe
Jag hade stora problem med hur hennes hus skulle se ut i början men till sist så blev ritningen jag utgick ifrån så här då jag hade ändrat om lite så att den mer skulle passa henne.Som ni ser är det mycket jobb kvar men hon måste få en fast kassa innan jag kan börja ordna med detaljerna. Så det kommer nog att dröja ett tag innan hon vågar ta hem några besökare. Jag borde inte säga det men hon har träffat på Youssef och det slog små gnistor mellan dem men jag tror det faktiskt får stanna med att han blir en god vän, vill Connie ha en karl på gåren ska det ju vara en cowboy, inte en fiskare ;).
För de flesta av de simdaler hon hade med sig vid flytten gick förutom husbygget till inköpet av hennes första egna häst hannoveranaren Castaway. Deras första tävling ihop blev visserligen en flopp men vid deras andra start ihop kom de faktiskt tvåa. Det kan man väl kalla för en riktig förbättring ?
 
 
 
 

Hallojsan på er!

 
 
Hejsan på er alla glada bloggläsare där ute som av en eller annan anledning råkat , eller brukar klicka er in hit. Just nu har det kanske inte hänt så mycket här på ett tag. Så kan det bli eftersom jag inte tycker jag haft något att förtälla er helt enkelt och dessutom är jag förkyld igen.Ja precis som det brukar vara den här tiden på året. Något ska man väl i alla fall vara bra på men man blir lite trött på att vara sjuk samma period jämt och ständigt. Fast det är väl lättare att det blir så om man suger åt sig som en tvättsvamp. Då räcker det med att man går på stan för att man ska få med sig någon bacill hem. Så just nu är det så mycket vila som möjligt som gäller. Därför sitter jag inte speciellt mycket här vid skärmen heller utan jag ligger mest i soffan och ser på tv när jag inte sover.Hoppas ju på att vara kurant igen till Lucia men vi får se hur det går med den saken, hoppas kan man ju alltid göra. Och nej de verka inte spela någon roll hur jag än bär mig åt, en visstidpunkt på året blir jag tydligen ändå alltid förkyld. Men nu ska vi inte gräva ner oss helt i berget av näsdukar, nej det finns ju alltid de som har det värre. Nej man får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen ändå och orka vara igång när man kan. Ni kanske undrar hur mina guldkorn mår ? Alltså för er som inte vet har jag tre guldhamstrar inneboendes och jo de mår toppen trots att de får begränsat umgänge med matte just nu men jag vill ju inte riskera att de också ska bli sjuka. Jag kanske oroar mig i onödan med men det känns säkrare att göra så då det är en lite kraftigare förkylning jag har. Imorse hade den ena av mina två hanar lyckats med att välta sitt hus så jag fick lov att ställa det på rätt köl åt honom igen. Han hade nog försökt att imponera på min hona som brunstade men det har han inget för, för det blir inga ungar än på ett tag även om det finns i planeringen när min andra hane lämnar oss. Han är ju äldre..riktigt hur gammal vet jag faktiskt inte. De sa 4-6 månader då jag köpte honom i april men jag tror han snarare är närmare två år än ett. För han har blivit lite mer stel, sover mer och dricker mer nu. Lyckades ju lista ut att hjulet inte var så bra och det var nog en bidragande orsak till att han hade tappat hår på ryggen men annars så tycker jag faktiskt att han är mer tunnhårig med Så jag är glad för varje dag jag får ha Timonmannnen. man får ju vara det då man har de små liven hos sig. Det är väl nackdelen med dem att de inte blir så gamla, fast det vet man ju om från början ändå så hinner man ju fästa sig väldigt vid var och en av dem.
Matte ska fota överallt, man får inte ens putsa sig ifred ju. Skohyllan är verkligen en favoritplats för dem och än så länga kommer Timon upp på den.
Bildbevis på hur nyfiken Ariel har blivit sedan hon flyttade in. Hon gör hela tiden framsteg, notera svansföringen, den högsta graden av koncentration hos en guldhamster.
Så här går det då jag försöker fota Stuarts fina öron..inte alls men ni kanske noterar längden på det som står rakt ut. Ibland funderar jag på om han har något annat än hamster i sig, men han är så bedårande söt.

Halljosan!

 
 
Hejsan svejsan på er alla läsare som råkat snubbla in här på min blogg av någon anledning. Kanske är det första gången ni råkat klicka er in eller så är det något som ni brukar göra någon gång ibland. I vilket fall som helst hej i höstmörkret. Nej det har fortfarande inte kommit någon snö och jag tror det är därför som jag har problem med att få något slags julstämning i år. Den vill liksom inte infinna sig riktigt trots att jag har stökat fram tomtarna vid det här laget. Nej det känns som segt och julen känns långt bort även om det bara är 23 dagar kvar. Hoppas det blir bättre och att det kommer någon snö så jag kan åka i alla fall lite skidor om jag lyckas hålla mig kurant vill säga men vi får väl hålla tummarna. Annars så är jag ju som en tvättsvamp och brukar dra på mig det mesta häst/vinter och det blir sådär segt och långvarigt. Nej nog skrivet om det nu. Till något mycket mer roligt. Tror att min lilla hamstertjej Ariel börjar göra sina små framsteg trots allt. Visst jag får ju inte röra henne helt än, bäst vad det är snor hon runt och hugger fast det går mycket, mycket bättre då jag har vante på mig. Har jag det kan hon sitta kvar i handen en stund, eller så till och med försöker hon klättra på tröjan. Så det är ju bra att man har en väg som fungerar, framför allt sedan hon älskar att försöka rymma till rummet och man måste kunna få tag på henne innan hon gnager av någon smaskig kabelmask, Svårt dock att säga varför hon ogilllar så att bli tagen i av händer men jag tror det beror delvis på brist av hantering från början men också så verkar det som om hon vill dofta sin egen lukt och inte någon annans. Det är i alla fall den vettigaste teorin jag har men då får man ju bli lite kreativ och hitta fler nycklar till framgång. Vidare är det ju roligt att se hur framåt hon är och hon kommer alltid ut på eftermiddagen ur sitt hus för att kolla läget, man kan ju alltid få tillfälle att leka Houdini.Dessutom bor det ju två stiliga hamsterkillar på samma ställe så det är väl klart man blir nyfiken och vill kolla in dem på närmare avstånd. Ja nu vet ni varför jag har satt hänglås på både Ariels och Stuarts burar.Vidtog jag inte dessa rigorösa säkerhetsåtgärder skulle jag få säga som Jojjo i Lena Furbergs gamla serie i Min Häst , Jojjo&Gänget: Men mamma så långt kan jag inte räkna. Nej vi får se sedan hur det blir då Timon flyger vidare för även om det vore kul med ungar så har jag bara plats för tre hamstrar här och det är absoluta maxantalet.Stuart blir ju kvar tills han blir pensionär, något annat kan jag inte fundera på. Ariel skulle egentligen inte behöva byta hem heller efter allt hon gått igenom men tar jag en kull och behåller två ungar själv så ja..men det får jag klura på då istället men det kan ju vara bra att ha en liten mall klar i varje fall så man vet i alla fall på ett ungefär hur det blir. Fast vi får se, för det måste i sådana fall vara ett hamstervant ställe som vet hur man ska handskas med en liten alert tjej som älskar att klättra men det dröjer ju ett bra tag innan det blir aktuellt.
Annars så simmar jag på rätt lugnt. Hade ju skapat en ny familj i Sims 3 men det är sällan det blir som man planerar och familjen Anderson går kanske långt utanför ramarna ändå. Från början var det mamma Kate och pappa Noel som bodde i ett hus tillsammans med sin tonårsdotter Lilith och mammans yngre syster Connie som för övrigt blev en häxa utan att jag planerade det heller. Allt var lugnt tills Noel blev kär i Connie och då började cirkusen. De flyttade ihop, de råkade i luven på varandra och det höll inte. Noel och Kate blev tillsammans igen utan att flytta in under samma tak. Det verkade fungera tills Noel blev blixtkär i en kollega så nu har han gift sig och flyttat ihop med Li men samtidigt är han ändå fortfarande kompis med både Kate och Connie.
Connies lilla hus som hon bor i tillsammans med katten Merida. Eftersom hon är häxa verkar hon ha god hand med djur fast jag funderar på om hon inte ska få en utbildning på universitetet ändå så hon får träffa lite nya människor.
Här är Merida som Connie adopterade från djuradoptionsbyrån.
Så här bor alltså Noel med sin nya kärlek Li. Ja än ser ju huset mer ut som en skokartong utan fönster men ja, förhoppningsvis kommer det att se bättre ut då det är färdigt. Just nu behöver de båda två dock en mer stabil hushållskassa så det är ju tur att de båda har jobb på kvarterets brandstation.

RSS 2.0