mspbubblet

Moff och hallå på er alla små medhamstrar där ute. Undrar ni hur jag mår så kan jag säga att jag just nu mår förträffligt fint. Fast matte lyckades överlista mig då jag egentligen bara hade gått ut för att dricka. Typiskt eller hur ? Men så kan det gå då man inte är riktigt vaken och alert. Nåja fick i alla fall en liten stunds mys i knät innan hon plockade fram selen. Sedan lyckades världens bästa jag med konsten att förvåna henne, ja det krävs ju inte så mycket egentligen för att göra det. Tyckte att jag kunde vara lite snäll mot henne och inte sprattla då den skulle på. Visst jag gillar den ju inte, men den har en fördel. För jag tycker det är roligt att få komma ut på äventyr även om vi har delade åsikter om var vi ska gå någonstans. Men det är klart matte har ju inteflexibelt skelett som vissa andra så hon kan inte krypa in under skåpen. Tänk bara var jobbigt det måste vara för det är så spännande där under. Sedan skrattde hon åt mig då jag ville kolla in några konstiga mjuka saker som låg på golvet. Tyckte att de var sköna att känna under tassarna men jag undrar vad de kallas...jag får fråga matte hon kanske vet. Sedan hade jag den fina förmånen med att få hitta smaskigt godis sådär mitt på hållet. Så lite bortskämd kanske jag blir ändå men utflykterna håller mig ju i trim och matte säger att jag är en bodybuilderhamster! Har ni hört något likandne förut ?
Nej jag tänkte det men faktum är ju att jag utövar Feng-Shui också. så det är mycket noga att mitt hus står rätt. Ändrar hon på det måste jag såklart rätta till det gång på gång. Blir nästan utmattad av bara tanken på hur många gånger jag fått flytta på det då hon varit igång. Så det kanske är hög tid att jag går och knyter mig eftersom det är ansträngande också med utlfykter när man är så här liten. Nåja, i såfall säger jag god natt och på återseende/ El Meekodini

 

Ikväll känner jag mig lite dämpad. Även fast jag är kreativ och har en del projekt igång så känner jag mig inte speciellt sugen egentligen på att göra något. Som att man får en lysande idé men att den fastnar halvvägs. Nåja får tro att det lossnar mer imorgon. Har ju alltid något på gång men jag har faktiskt inte skrivit på länge. Vet inte varför men har inte känt det där suget som jag brukar få. Då känns det ju ingen mening heller att ge sig i kast med någon av alla historier som jag har liggande. Eller om jag borde börja på ett helt nytt blad ? Nej försöker i alla fall att hålla min kreativa ådra igång på andra vis så kanske resten ordnar upp sig så småningom. För är det något jag har lärt mig när det gäller skrivandet så är det att inte stressa. Då slutar det bara med att man får radera en massa sidor helt i onödan. Ja det kanske är värt att gå igenom några rader och kolla vad man har egentligen. Fast imorgon ska jag tvätta och städa så det känns verkligen typiskt om inspirationen ska komma tillbaka precis nu. Sedan för er som inte redan läst den tråkiga nyheten Colleen McCullough har dött. Om ni inte vet vem hon var så visste jag inte det heller innan jag hörde talas om Törnfåglarna. Var för ung när TV-serien gick så har inte sett den men fick tag på boken på en utförsäljning för ett par år sedan. Bättre bok vet jag inte om det går att skriva, den var en sådan där riktig bladvändare som man bara måste läsa till sista sidan för att få veta hur det går. Om en författare lyckas att hålla en engagerad genom hela boken , då är det verkligen ett bra betyg! Faktiskt så har det bara hänt mig två gånger förut . De andra böckerna som jag inte kunnat släppa har varit Jane Eyre & Brott och Straff. Den sistnämnda fick jag i händerna på gymnasiet. Trodde aldrig jag skulle ta mig igenom tegelstenen men efter att ha lät tjugo sidor så var jag fast. Otroligt hur en bok som skrevs för så länge sedan kan hålla så bra än idag ! Så jag vill rikta alla tack till min lärare som gav mig den i tron om att den skulle passa mig bra. Hon hade rätt för det är kanske ´till och med den bästa bok jag någonsin har läst! Försökte ju ge mig på några verk av August Strindberg och Selma Lagerlöf med men där gick jag bet. Deras skrivsätt och språk klarade jag alltså inte kanske fungerar det om man läser nyare versioner istället men samtidigt kan ju en del av handlingen också gå förlorad på det viset.

Sedan kan man alltid vara lat och se filmvarianterna av böckerna med men de brukar oftast inte på långa vägar vara lika bra.  Dessutom är det ju alltid en skillnad på att se film och att få fantisera själv. Den här förmågan satte jag på prov när jag såg en film av Lars Von Trier. Den var helt filmad i DOGMA-format. För er som inte gett er på det tidigare så kan det verka väldigt speciellt, det tyckte jag också från början tills jag hittade nyckeln och såg bortom de där vita strecken på golvet. Verkligen en speciell teknik men den fungerade och ibland kan det faktiskt vara skönt att få fantisera själv utan att man blir matad med alla intryck.

Hejsan på er allihopa. Idag är det riktigt fint väder här. Nej nu fantiserar jag bara för det är rena rama ruskvädret ute. Tögrader, regn och blåst. Det kan knappast bli bättre. Dessutom så måste man bege sig ut. Ångrar nästan att jag inte tog mig en promenad igår med då väderleken var bättre men jag ville ju samtidigt spara mig tills idag också. Så jag inte anstränger mig för mycket eftersom förkylningen fortfarande händer i. Det lutar ju åt att det är den här bakterien som vägrar ge sig men jag tror samtidigt inte man kan göra så mycket åt det. Förr eller senare måste den ju ändå ge med sig  så jag försöker ta det lugnt och låta bli att anstränga mig allt för mycket i alla fall. Sedan verkar ju väldigt många ha råkat ut för den dessutom. Nåja. Hur som haver så måste jag i alla fall ut idag. Ska förbi hos tandläkaren och göra en översiktsröntgen. Det var visst fyra-fem år sedan senast och då kan det ju vara dags för en ny. Dessutom såg de senaste gången jag var där att jag har en till visdomstand som växer snett. Hade ju en förut, men den drog de på en gång eftersom det var hål i den. Den här ligger tydligen än mer på sniskan och jag tycker mest att det är konstigt att ingen har sagt något om den tidigare. Fast det kanske är så att den ligger för nära rotkanalen, då brukar de lämna dem så vida man inte har några besvär av dem och jag har ju inte ens märkt av att den hamnat så här mycket på snedden. Vi får se vad som händer helt enkelt men nog om tänder för idag. Meeko har varit ute på morgonpromenad. Han blev inte så lite snopen då han hittade ett par godisar på golvet men jag måste ju försöka få honom att tycka om selen. Annars är vi i det stadiet då man får lirka en stund innan man får på honom den. Skam den som ger sig.  Sedan försökte han såklart dra in bakom soffan och såg lite irriterad ut då jag drog fram honom med hjälp av kopplet. Fast han får ju i alla fall mer frihet då han får springa så här än när han är ute i bollen.  Så jag tror att han håller på att utforska resten av lägenheten med och orientera sig fram. Det tar nog ett tag innan han blir riktigt säker på var allting är men det märks också att jag tror han tycker det är kul för han blir betydligt lugnare på kvällarna/nätterna när han har fått varit ute. Hur jag märker det ? Jo jag märker mer nu eftersom jag sovit dåligt ett par nätter på grund av snuvan. Förhoppningsvis ska det ju bli lättare det också. Idag var faktiskt första gången jag kände att det luktade skog då en timmerbil kört förbi där jag stod på övergångstället så det kanske går framåt ändå. Röntgen gick i alla fall bra. Åtminstone den första delen. Inga problem med översiktsbilden. Hon som skötta det tyckte jag var så duktig men på slutet skulle hon ta småplåtar. Ni som gjort det kanske vet hur ont den där saken de sätter in i munnen gör. Jag försökte verkligen bita ihop men till sist fick jag kväljningar och ändå hade hon inte kunnat komma så långt bak som behövdes, bara nästan. Då tyckte hon att det fick ara nog och bestämde sig för att  köra på de bilder som fanns, ville tandläkaren sedan ha fler fick hon plåga mig själv. Så jag får väl avvakta och se vad som händer då jag blir kallad nästa gång. I alla fall så sitter jag nu med den där känslan i gommen vilket såklart är mindre skönt. Får försöka bli av med den på något sätt men lite är det ju denna bakterie som gör att det känns irriterat med, men det blev inte bättre av det här heller.

Sådär, till sist eller äntligen kan man också säga om den här saken. Nu är en av mina favoritserier tillbaka på TVn. Jag pratar såklart om Chicago Fire som precis startat på trean. Tyckte om den redan från början men hade börjat bli lite rastlös tror jag när det gått så här lång tid mellan säsongerna. På grund av detta måste man ju nästan se om de sista avsnitten av den förra för att kunna hänga med riktigt. Fast den är i alla fall tillbaka och det känns bra. Så man får något att se på TV igen. Inte för att det inte funnits saker att se under tiden men det har inte varit något som engagerat lika mycket. Sett en hel del dokumentärer ett tag istället och den typen av program men inte hittat någon ny serie förutom små miniserier som jag gjort undantag för. Så nu drar de alltså igång igen. Sedan tror jag också på att en serie ska gå lagom länge, inte för många säsonger i alla fall. De serier som gör det blir i regel väldigt urvattnade och tappar handlingen allt eftersom. Det brukar inte vara så lyckat, men det kanske också är fördelen med serier. Märker man att kvalitén blir sämre kan man alltid sluta att titta. Jag tycker det är svårare att göra det med en film. Även om den kanske är halvdan så vill man se den till slutet för att få reda på vad som händer. Riktigt dåliga rullar tittar man inte ens på. Känner ni igen er där ? Dessutom finns det filmer som får bra betyg av kritikerna men som kan vara omöjliga att förstå för en utomstående. Det är väl också just det som är härligt med att alla har sitt eget tycke och smak. Fast jag har sett många bra filmer som fått två-tre stjärnor ,plus eller getingar men som fortfarande är riktigt bra rullar. Sedan är det ju alltid roligast att se film på bio såklart, men går man ofta kostar det skjortan så det blir någon gång ibland man kan unna sig den lyxen. Annars blir det mer ofta DVD eller något av  det som går på TV. Jag tycker faktiskt inte om att titta på streamat. Tycker den där speciella känslan försvinner lite med det, men jag vet inte det är i alla fall min åsikt. Sedan så är det ju mysigt att kunna ta upp Meeko och sitta &gosa med hamstern i soffan också.

Hejsan på er allihopa som kollar in här. Igår var mest en stilla dag som jag använde till att reflektera över lite saker. Ibland så blir det faktiskt skönt att bara kunna ta det lugnt och kunna koppla bort allt annat. Dessutom är jag ju fortfarande lite småkrasslig sådär, men det är ju många som har mycoplasma just nu. Tror att det bästa ändå är att försöka härda ut för det verkar ju ta tid att bli av med eländet även om man äter antibiotika. Nog om detta. Nu till min lilla sim Cynthia igen. Hon börjar få ordning på sitt hus, eller jag får ju säga deras nu då eftersom hon och Dennis har gift sig.

Nu vill jag presentera er för ännu en av mina nya simmar. Det har faktiskt blivit fler nya på sistone men det kanske beror på att jag haft mycket tid att sitta och spela. Dessutom känner jag att jag haft inspiration till att försöka hitta på lite udda karaktärer. Tror jag har lyckats väldigt bra att göra en väldigt speciell sim. Valde en del andra egenskaper än vad jag bruka göra annars och det resulterade i:

Nu ska ni få se vad jag suttit ochh jobbat med ikväll. Började klura på hur det egentligen fungerade med att göra en tatuering till Sims 3. Provat på det förut men utan större framgång. Efter att ha gjort några misslyckade försök igen där det blev fel med lagrena i Photoshop verkar det som om jag nu äntligen har fått till det. Det tar nog ett tag innan man lär sig göra mer komplicerade saker. Är dock glad över att jag äntligen lyckats med en del av processen i alla fall. Så får jag pröva mig fram när det gäller resten men nu är jag en bit på väg åtminstone. Har ju länge tyckt att det funnits alldeles för få tatueringar att välja mellan och inte heller finns det så många att ladda ner där ute. Framför allt så har de motiv jag velat ha aldrig funnits. Så då är ju bästa sättet att fixa dem själv, inte sant ? Ingen annan vet ju heller faktiskt vad man vill ha. Har dock lite funderingar också på vad jag ska göra härnäst så det märks väl hur det artar sig. Dessutom så har jag känt att jag haft mer ork ikväll till att göra saker , mer ork än på länge så peppar peppar man kanske är på väg att bli frisk i alla fall. Klart jag vågar ju inte ta ut något i förskott, verkligen inte då det här har varit så segt men förr elller senare måste ju bakterien flyga sin kos tycker man, kanske hjälper med rena hot om VC(Vårdcentralen) ibland ?Vi får väl dock se nu då om jag kan få sova som vanligt också.

Hallojsan på er alla människor där ute som av någon anledning råkat ramla in här. Trevligt att ni väljer att läsa just min blogg. Egentligen så borde jag ju ligga och vila eftersom förkylningsymptomen fortfarande är kvar. Fast jag tänkr bara ge det över helgen. Har inget hänt då får det bli ett samtal till vårdcentralen för det är väldigt drygt& jobbigt att behöva dras med det här så länge. Dessutom så känns det fortfarande bäst för snuvan om jag kan sitta uppe även om jag inte har så mycket ork i kroppen just nu. Börjar kanske få tillbaka lite bitvis men då har jag ju de där andra sakerna att dras med också som är desto svårare att bli kvitt som det verkar. Nåja nog om detta. Nu ska ni få träffa min senaste sim Tara igen.

Moff på er alla gobitar till medhamstrar där ute! Ja okej hejsan på era mattar eller hussar också. Nu ska ni få veta vad jag har varit med om idag. Bäst jag skriver snabbt eftersom jag är helt utmattad efter mitt lilla äventyr. Eller lilla och lilla, jag har tagit ett stort steg säger matte,Ett stort steg fast det kändes läskigt och i början ville jag bara bli av med eländet. eftersom jag inte alls tyckte om den. Jag lyckades göra mig av med den första gången men andra gången så satt den där utan att jag kunde få av mig eländet hur jag än försökte och bar mig åt. Nej det hjälpte inte ens då jag kutade in under byrån och försökte. Istället så lockade matte fram mig med en massa godsaker som inte gick att motstå bland annat fick jag mig en bit bandspaghetti. Mums så gott det är!

Så då kändes det kanske lite bättre med den där konstiga tingesten som kallas sele på sig trots allt. Matte säger att det är för mitt eget bästa att vänja mig vid den, så jag kan få komma ut och springa i spenaten när den tinar fram och det blir väder. Fast jag vet inte...jag tycker så klart att jag borde få springa fritt men hon fjäskar och litar visst inte på att jag stannar vid hennes fötter. Har ni hört något så.....rätt.  Så jag kanske får lov att vänja mig vid den i alla fall för jag vill ju inte heller komma bort eller bli uppäten av mågot otäckt monster. Nej hemska tanke, man kan ju rakt få mardrömmar av den och det vill jag ju inte ha. Fast jag ska be matte bli lite bättre på att ta av mig den, men något ska hon väl också lära sig.Nej nu ska jag krypa in i huset och nanna, på återseende/El Meeko

När jag spelade Sims 3 igår så blev jag inspirerad till att försöka mig på att skapa en ny karaktär och välja helt andra egenskaper än vad jag brukar. Sagt och gjort så höll jag på ett tag med henne innan jag var klar. Till sist blev jag dock färdig med själva skapandeprocessen och hon stod där. Fröken Tara Roberts.

Ja, jag ska berätta om hur allting började men först måste jag få visa vad som anlände idag. Har suttit och dregglat över den här modellen ett bra tag då jag sett den på näetet. Fast jag trodde aldrig jag skulle få chansen att ha en i min ägo. Tills jag fick erbjudande från världens bästa Sophie om att köpa hennes. Visst kostade han en del, skjortan skulle vissa säga men då får jag knapra husmans ett tag. Dessutom gör jag ju inte så mycket annat och det är sällan numera som jag unnar mig sådana här saker. Han är faktiskt ännu finare på riktigt dessutom så jag kan bara föreställa mig hur kul jag ska ha till våren fast då ska det vara riktigt bra väder ute först såklart. Verkligen inga onödiga risktaganden här inte.

Hejsan på er allihopa. Nu tittar jag in här på bloggen en stund igen. Det blir kanske inte så mycket skrivet just nu eftersom den här förkylningen vägrar ge med sig. Börjar tro att det är så att jag fått den här bakterien som snurrade runt förra vintern. Fast man tycker ju att den borde ge sig någon gång För man drar ju sig lite för att ringa VC med då man vet att för mycket antibiotika inte heller är så bra. Nog om detta. Nu till min mycket underhållande sim Tamara. Trodde ju att hon skulle vilja bli skådis men pyttsan hon är mer intresserad av vetenskap som det verkar. Dessutom så hände det en sak då hon var på semester i Frankrike eller ja ett par saker rättare sagt. Kom fram till efter första vändan hon hade varit där at jag inte alls var nöjd med hennes hus så jag lät mig inspieras av det franska lägret och gick efter de ritningarna till en viss del
.

Tjabb tjena här har ni mig igen.
Det var ett tag sedan sist men nu är jag för en gångs skull vaken och alert dagtid. I varje fall en liten stund och nu känner jag att jag måste roa mig med att sno mattes tangentbord igen eller ja hon får hjälpa mig att skriva. För om jag själv får försöka blir det bara en massa svårtolkade inlägg som ingen vettig person kan läsa. Möjligen så klarar era egna hamstrar om ni har en av det men då kanske ni ändå behöver en tolk för att förstå. Fast jag tycker allt lite synd om matte just nu då hon kraxar och har sig men själv så mår jag bara fint. Det bästa är att jag fått börja komma ut i hallen igen. Till sist insåg hon att det var dags då jag hade börjat att klättra på gallret när hon skulle ge mig godis, så rastlös var jag för att hon hade dragit in på mina roliga lekstunder. Fast det är klart hon vill ju inte att världens bästa hamster *jag själv* blir smittad av hennes förkylning heller så egentligen tycker jag faktiskt om henne. Utom då hon städar och stökar ner i min bur såklart.

Nu ska ni få ta del av en alldeles speciell berättelse. Blev så inspirerad till att skriva ihop något om en sak som hände när jag var liten då jag hade hört ett program på radion igår kväll. Jag måste få berätta eftersom det som hände då lämnat ett avtryck hos mig. Har alltid haft turen att ha världens bästa pappa. Visst jobbade han mycket men han tog sig ändå tid med mig. Det är jag så glad över idag. Hur som helst så var vi ute på mycket äventyr och irrfärder men just denna minns jag alldeles tydligt. Vi cyklade i skogen eller ja vi gick med cyklarna som vi mer eller mindre fick släpa över stock och sten. Bara det ett äventyr i sig och jag undrade så många gånger om vi hade gått vilse. Till sist så kom vi fram till ett uthus där vi lämnade cyklarna ändå och efter en stunds promenad blev ett stort rött hus synligt. Jag tror att jag på en gång gillade stället, men jag blev livrädd när dess invånare visade sig. För mig som var liten såg karln ut som en vilde och jag gömde mig skrämt bakom pappa. Döm om min förvåning när de började prata och det visade sig att pappa kände honom. Alltså kunde han ju inte vara så farlig även om han såg ut som Chewbacca med allt hår. Fast jag hade fortfarande inte slappnat av utan var ändå på helspänn. Vilket jag var ända tills han bad oss att följa med honom ner till hästarna. Först då blev jag lugn och jag glömmer inte heller hans trygga kallblodsto som nyfiket snusade in oss. Vi var faktiskt där en god stund innan det hade blivit dags att lämna och ta oss hemöver igen men oj så väl jag minns mötet med både karln och hans hästar. Om jag sedan tänker på det så här i efterhand så är jag så glad att pappa tog med mig dit. För jag fick chansen att träffa ett äkta original. Numera vet jag att det inte finns lika många av dem där ute utan de blir allt ovanligare.Något viktigt som jag också lärde mig av det här var att man aldrig ska döma hunden efter håren utan att man alltid ska ge folk en chans. Klart det är bra att vara lite försiktig men jag tror att det är viktigt speciellt i dagens läge att man inte bara ser till ytan hos folk. För det finns så mycket mer där under skalet och man borde stanna upp mer och lyssna till deras berättelser.

Nu ska ni få stifta bekantskap med min senaste sim. Hon heter Tamara och kom just tillbaka hem efter att ha studerat konst på universitet där hon fick MVG.Förutom konst så tycker hon också om att resa. Just nu så har hon dock fullt upp med att samla ihop simdaler så att hon ska kunna renovera sitt nya hus klart.

Hejsan. Nu travar jag in en vända här igen.
Har precis skött om Meeko och han har fått varit ute i hallen och sprungit lite medan jag städade åt honom. Det är roligt att han har blivit så pass tam. Visserligen var han ju hanterad redan när jag köpte honom men man får ju ändå jobba en del innan man vågar ha de små liven fritt springandes. I alla fall så fritt det nu går. För helst så skulle väl lilla herrn vilja ha hela lägenheten för sig själv om han fick bestämma men det finns ju lite för många saker som kan vara farliga för honom i den övriga delen. Dessutom tror jag att han tycker hallen duger för där finns ju skohyllan som är så kul att klättra på och matte har ändå fullt upp med att passa honom så han inte trillar ner. Ja ni hör vad vi har för oss. Annars så kan jag inte göra så mycket mer än att fortsätta ta det lungt. Det har jag ju gjort sedan i julas men den här nedrans förkylningen eller vad det är vägrar tydligen att ge sig av riktigt än. Nu har jag i alla fall vidtagit vissa åtgärder och införskaffat lite saker så får vi se om den tänker ge sig av snart. Ett framsteg var att jag åtminstone kunde sova i natt men jag tycker vi kan avskaffa både slemhosta och den där hemska snuvan. Det vore väldigt, väldigt bra. Så nej jag fortsätter ta det lungt, hinkar i mig vatten och ser på TV eller sitter här då jag orkar. också skissar jag lite med såklart :)

Hejsan på er alla. Den här gången tänkte jag börja med att skriva några rader om moviestarplanet faktiskt. Det var ju ett tag sedan jag gjorde det. Fast än så länge har jag fortsatt att spela, om än lite mindre än vad jag gjorde förut men jag håller mig i alla fall aktiv med vad som händer och sker på sidan. Varför vissa kanske funderar över men jag tycker att det behövs ett par extra ögon som ser det supporten inte ser. För de kan inte vara inne jämt och hinna med att se alla saker. Fast nu var det en annan sak som jag kände att jag ville ta upp. Varför är det så många som fortfarande frågar om att dela gubbe eller vill att man ska ta över deras för att de tänker sluta ? Support har gått ut så många gånger med varningar kring det här sättet att luras. Allt för många gör det bara för att de vill hacka och förstöra för andra. Ändå måste det finnas de som fortfarande går på sådana nitar som jag pratar om här. Så man kan aldrig vara nog försiktig faktiskt. Är man rädd om sin figur ska man aldrig vare sig dela den eller ge ut ledtrådar som kan få vissa att gissa på logininformationen. Och man ska aldrig lita på någon, inte ens på en kompis. Det kanske låter jobbigt, men så är det. Sedan ber jag er som tycker sidan är barnslig tänka efter en gång till också varför ni ändå väljer att stanna kvar och spela ? För när man går med så gör man ändå valet att godkänna reglerna& villkoren. Dessutom har jag svårt att tro att ni vill att folk är elaka mot er och går runt och sprider en otrevlig stämning på sidan. Ändå ser jag mycket sådant , framför allt på kvällarna. Sedan var det någon som kallade mig för dramaqueen men det är nog så långt från sanningen man kan komma. Visst säger vad jag tycker , tänker och vågar stå för det men jag skulle aldrig medvetet som vissa andra försöka såra någon annan. För jag vet hur ont det gör att själv bli trampad på. Nej nu får det räcka med sådana här ämnen för idag. Igår kväll så fastnade jag framför skärmen igen. Hade inte alls tänkt att göra en ny Sim men så blev det till sist. Hon liknar några av mina andra som jag har men samtidigt är hon sin egen. Så mycket mer har jag inte att skriva om henne än mer än att hon bor fint till vid havet och pluggar konst på universitetet. Hon är precis som jag lite av en bokmal också drömmer hon om att bli författare, fast hon tycker det är segt att sitta vid datorn och skriva. På tal om böcker så läste jag ut min julklapp igår. Kunde inte lägga ner den förän jag hade vänt sista bladet, jag som bara skulle titta lite.Visst var det mycket fakta i den, kanske lite väl mycket fakta och siffror ibland men bilderna är verkligen magiska. Så har ni inte läst Kroknäbbarnas Tid än, gör det så kanske ni lär er en del på vägen om våra svenska dagrovfåglar. Jag vet i alla fall en som kommer att försöka ge sig ut och spana efter dem i vår.

http://www.sofnet.org/20.0.0.1/13818/cache/13818_8082d157.jpg

Sedan blev jag också klar med en teckning som jag skissat på några dagar då jag haft den liggande framför datorn. Det känns alltid lika bra när man lyckas få saker färdiga och kan sätta in dem i någon av teckningspärmarna.

Vilken fin dag det är här just nu.
Solen skiner och snön gnistrar i strålglansen. Fast det är bitande kallt och termometern visade på ner mot -20 grader. Det är med andra ord en helt perfekt dag för att vara inne. I alla fall om man fortfarande är förkyld fast det vet tusan om det här inte är luftrörskatarr igen, symptomen är ju väldigt snarlika. Nåja fast det finns ju inget annat att göra än att vila så kanske jag blir kvitt det så småningom. Hoppas jag i alla fall, men just hoppet är väl det sista som överger en också. Dessutom så hade jag inget annat alternativ heller än att bege mig ut på en tio minutres tur till kiosken för att jag behövde diskmedel eftersom det var absolut slut i flaskan. Så jag fick alltså känna på vädret. Men jag måste säga att jag trots allt tillhör sortens som föredrar kylan framför tögrader och halka.Sedan är det ju också så att varje årstid har sin charm och alla behövs för naturens välmående.

Tänkte att jag skulle ta upp ett väldigt aktuellt ämne här på bloggen just nu. Har hört att det pratas en hel del om rymden i media just nu. Visst kan det vara roligt att spekulera i hur det kommer att bli framtiden med dessa resor. Fast samtidigt tycker jag det är viktigare att vi tar hand om den planet vi fått oss till skänks eller som vi hamnat på, För vad kan vara bättre och mer rätt?, hellre det än att vi tar oss till någon ny plats som vi kan förorena och förstöra. Somliga säger att vi inte kan göra något åt dagens nedskräpning men det vägrar jag helt enkelt att tro på. Alla kanske inte kan göra allt men alla kan göra en liten del för sitt närområde. Det är egentligen så enkelt och så små, självklara saker som man kan tänka på. För något måste ändras om naturen runt omkring oss ska ha en chans till att läka av sig själv, det går inte utan vår hjälp utan alla arter har faktiskt sin roll i det som kallas för ekosystemet. Det här blev väldigt tydligt för mig sedan jag såg Mitt i naturen och det gripande inslaget från Smögen. För det som vi ser flyta runt på ytan är ju bara en bråkdel av det egentliga problemet. Visst pratas det också fint om att sprida kunskaperna om miljövård vidare till barn& ungdom i skolan men hur ska man få till ett brinnande engagemang om man tvingar dem till att lära sig ?

Dessutom så tycker jag det fokuseras för mycket på lågstadiet det är sedan på senare stadium som också måste lära ut och se till att de viktiga kunskaperna förs vidare. Annars så ser vi det här glappet idag. Nu ska jag inte peka ut enbart en grupp men man kan inte komma från det faktum att det oftast är ungdomar/ unga vuxna som skitar ner utan att tänka efter på att det faktiskt får konsekvenser. Klart det finns vissa andra miljösvin också men dessa tror jag alltid kommer att vara svåra att komma åt. Man kan åtminstone försöka förändra ungas slit&släng beteende som kostar på så mycket i resursväg. För som sagt vill man så går det att göra något åt problemet, det är jag övertygad om. Det ska inte bara fodras eldsjälar som verkligen brinner för ett område, för de krafterna försvinner till sist och då står naturen där med skägget i brevlådan till sist utan att folk orkar bry sig.

Nej natur är inte något mossigt utan det är något som vi lever i varje dag. Alltså får vi försöka tolka signalerna när den inte mår bra och försöka lära oss om den.För när allt kommer omkring så sitter vi ju alla faktiskt i samma båt.

Hej på er alla! Nej jag har inte gått upp i rök utan det är bara förkylningen som är extremt jobbig just nu. Så jag vilar så mycket jag bara kan och hoppas att den snart ska vara över. Fast jag har hört att det är många som verkar ha problemet med det här viruset nu eller om det är en bakterie. Har man dessutom förmågan att suga åt sig saker som en tvättsvamp så gör det kanske dessutom att man blir lite extra less de här perioderna. Samtidigt kan man ju inte undvika människor och att vara ute helt, även om det skulle minimera riskerna avsevärt. Nej man får ta sig igenom eländet istället och det kunde ju faktiskt ha varit värre. Nog om detta och till något betydligt trevligare. Låg och såg på tv igår kväll när jag ramlade över en fin naturfilm på kunskapskanalen. Den handlade om en afrikansk vildhund som hade förlorat sin flock. Hon var helt ensam, Solo tills hon fick för sig att kidnappa en kull schakalvalpar. Udda kan man tycka men egentligen inte. Valparnas föräldrar vägrade dock att ge upp och efter ett par händelser så blev vildhunden till sist accepterad som en i familjen.Naturen har sin egna sätt att lösa saker på.