Underbara Valborg
God morgon på er alla ni morgonpigga läsare, ja såklart även hej till alla er andra som nu har klickat er hit och fått upp ögonen för min lilla blogg.
Idag så sken vårsolen åter utanför mitt fönster fastän termometern som jag har i köket visade ju tydligt på att det inte var frågan om att det hade hunnit med att bli någon värme i luften ännu . De allra flesta skulle ju antagligen ligga kvar i sängen, under täcket och passa på att få dra sig lite extra istället för att hålla på och kliva upp sådär i ottan som jag nu gör för att äta frukost, få på sig kläderna och sedan efter det bege sig iväg ut på vandring.Det är ju i alla fall helt klart nu från början av dagen man ska vara i farten där nere vid fjärden dit jag oftast brukar styra min kosa, åtminstone om man tycker om att spana på fåglar.
Fast det är ju klart, det är väldigt rofyllt där nere annars också men jag kan inte låta bli att börja spana ut över havet när jag väl har tagit mig dit. Ja tänk ändå vilken fin liten stad som man faktiskt har turen att få bo i,men jag tycker ändå att en del av det därtråkiga ryktet som finns kvar utåt specieltl bland ungdomar det kan vi ta och skaka av oss & lämna kvar någonstans i det förgågna . För vid den här tiden så sjuder ju verkligen naturen fomligen av liv överallt så på så vis, så känns staden nog aldrig rikigt öde eller tom.
Hann ju inte gå speciellt långt förän jag såklart fick syn på en fiskmås som satt där och vilade upp sig lite ovanpå stadsbelysningen som hänger ovanför en av gågatorna. Den satt lungt kvar där fastän jag närmade mig och de kan ju verkligen bli väldigt orädda av sig.
Jag tror att det kan hända , att ni har sett den den här vyn så många gånger tidigare , åminstone om ni har tittat på mina kort förut, men jag kan inte låta bli att fotografera ur den här vinkeln bprt mot spillvärmeverket. Det är helt enkelt något med den här vyn som tilltalar mig och idag så låg havet där och var verkligen blankt som en spegel när jag gick ut.
Sedan så lyckades jag få så här fina kort igen på en storskrakshanne som kom på inflygning, så nej går jag nereöver så kan jag inte låta bli att fotografera skrakarna heller även om jag redan har så många bilder på dem
Ibland så händer det att man får syn på en fraktbåt som har lagt till borta vid någon av industrierna och man börjar kanske med att känna igen vissa av dem, men idag så fick jag syn på ett nytt fartyg från Italien tydligen.
Den lilla söta sädesärlan är inte direkt rädd av sig utan de kommer ju och trippar nästan framför fötterna på en ibland när man är ute så här och går.
Porträtt av gråkråka.
Innan jag gick ut idag så frågade jag mig själv var någonstans som småskraken höll hus någonstans , tyckte det var lite konsigt att jag inte hade fått syn på någon sådan hitills i år eftersom ju storskakarna har varit här länge men plötsligt så dök den alltså bara upp när jag gick där längs strandpromenaden.Hade de kanske hört talas att de varit efterfrågde ?
Nej det är inte lätt att msyga sig på skarven, men det händer att man lyckas någon gång ibland fast förhållandena ska ju verkligen vara de rätta först. Fick i alla fall syn på det ena paret igen imorse då de låg där bortanför den gamla kranen och fiskade närmare land, men så fort att de såg mig ja då dök de såklart ner under ytan och drog längre ut.
Vidareså hörde jag emellanåt ett gällt pipande och jag funderade så på vad det kunde vara för fågel som gav ifrån sig det varningslätet, Stannade upp för en stund och började titta ut över vattnet när jag plötsligt fick syn på den här strandskatan som drog iväg över vattenytan.
Storskrakarna skulle lätt kunna få ett helt eget inlägg igen, men här är åtminstone ett par bilder till på ett par som jag smög mig på vid en av plattformarna. De var inte alls skygga av sig utan jag kunde stå och titta på dem länge och väl. För er som kanske inte kan så mycket om fåglar så är hanen den svart/vita och honan den bruna med tofsen i nacken.
Tänk så många gånger som jag har gått den där vägen vid det här lagret och sett dem ligga där längre ut på vattnet, men idag så vågade sig den lilla flocken (6st) smålommar ritkigt nära in mot land och de är ju bara så otroligt fina fåglar , speciellt när man får se dem på så nära håll och det är verkligen ingenting som man är bortskämd med.
Ja det är kanske så att man verkligen ska få lov till att ha turen på sin sida ibland
En huvudlös skrattmås, nejdå det är ingen fara utan fågeln var bara helt och hållet upptagen med att försöka fånga fisk., fast det verkade inte gå så bra för den och den fick åtminstone inte tag på någon fångst medan jag stod där och studerade den.
En liten gråsparv kvittrade på inne i buskarna,
När jag vände på klacken för att börja gå tillbaka hemöver så tog jag den lilla omvägen förbi trädäcket igen och nu så hade min kompis stadsduvan också återvänt hem till sitt bo som så fint har havsutsikt och jag kom visst alldeles lagom tills att det var dags för att börja med dagens morgongymnastik. Sä här ska man göra, sträck på både ben och vingar nu!
Tyckte att det började kännas kyligare i luften också började det även att blåsa upp mer så när jag till sist valde att fortsätta hemåt och lämnade hamnen , ja då såg det ut så här på fjärden och vågorna hade börjat att rulla fram på vattnet.
Hallojsan!
Hej på er alla ni läsare som kikar in hit.
Nu så har det gått par dagar mellan inläggen igen, fast det kanske egentligen inte är så konstigt eftersom jag har några mapppar med bilder som ska sorteras upp igen och jag har beslutat mig för att sätta tänderna i det helt enkelt. För det måste ju faktiskt också göras och det blir NTE bättre av att man försöker att skjuta det framför sig.Sedan så är det kanske baksidan när man håller på att fota mycket men det brukar absolut löna sig att få det bortgjort, då slipper man ju göra det sedan också vet man kanske med sig var man ska börja leta någonstans när man ska försöka hitta en viss bild och slipper känna sig som matadoren i Tjuren Ferdinand på julafton, ja ni vet det där stackaren som alltid håller på att slita sitt hår ?
Sedan så har jag för övrigt även ett par ärenden att göra bort idag , ska först gå ner till skomakaren och se om han kan göra något åt mina fina svarta Runaway boots som behöver lagas. Har tyvärr råkat ut för midssödet att sulan på den ena klacken har släppt och nu kan jag bara hoppas att han kan hjälpa mig med det då jag verkligen älskar dem och gärna har dem på mig sommartid om det är så att jag bara ska gå en liten sväng på staden. Såg även att den andra började se lite nött uti bakkanten så det kanske är lika bra att han byter ut den med om det går, innan den också får för sig att lossna. Håller verkligen tummarna. Efter det så ska jag jag väl göra någoting som jag inte ser fram emot fullt lika mycket, men det är ju på samma gång skönt att få det bortgjort..ja jag ska till tandläkaren och fortsätta med att laga hålen :/
Annars så tar jag det nog i alla fall bara lungt här hemmavid, då väderleken är sämre än vad den varit tidigare och jag har ju givetvis redan lekt med Scrat som var vaken och alert nu på morgonkvisten. Får han bara sin lilla mysstund , kanske fem minuter och en godsak så kan han utan problem ligga nöjd inne i sitt hus och sova bort resten av dagen. Sedan ser jag inte till honom igen, förän tidigast vid tio - halv elva tiden ikväll om jag inte väcker honom innan dess men det försöker jag ju såklart att undvika om jag kan. De är ju faktiskt nattdjur av naturen så man bör alltså inte hålla på med att väcka dem i tid och otid heller bara för att man vill umgås, men visst kan man få dem til latt vakna på bestämda tider men så här har nog alla mina guldkorn, som jag haft hitills varit. Så då får man ju lov till att umgås med dem en stund på morgonen , visste ni föresten om att forskning som har gjorts visar på att guldhamstrar som är mer exponerade för ljus än andra under hela dygnet kan känna sig mer deprimerade ? Det är därför som man ska ta bort ljusrampen om man använder ett akvarium eller terrarium som bur. För de behöver inte den där exrabelysningen på natten som kanske kräldjuren gör för att de och sin sida faktiskt behöver värmen från lamporna.
Läste någonstans att hamstrar visst inte ser så mycket längre än ca 16 cem framför sig, men de kompenserar ju upp den där dåliga synen med att de andra sinnena i sin tur är mer skärpta. Tycker nästan också att man kan se det på Scrat när han är ute och går, för han sniffar alltid en massa, speciellt om jag har ställt ut någoting nytt i hans väg och det är visst så som de navigerar sig fram genom livet, genom att de lägger ut ett doftspår så de ska kunna hitta lättare. Det är alltså någonting som jag tycker man bör veta när man kanske börjar med att ha hamstern ute i ett rum eller då den eventuellt får springa fritt i lägenheten, men nu vet ni alltså varför de håller på som de att med jämna mellanrum stryka sig mot saker
Det kan också handla om att de håller på att marker in sitt revir då de har två doftkörtlar, vanligtvis placerade på höfterna. Doften som de utsöndrar är praktiskt taget omöjlig för oss människor att kunna känna av men den skickar en tydlig signal till alla andra hamstrar som eventulellt råkar befinna sig i närheten. Att lukten betyder mycket för dem fick jag ju erfara under den tid då jag hade inte mindre än tre guldkorn som inneboendes samtidigt och busfröt Ariel smet in bakom frysen & var helt omöjlig att locka fram med mat. Ja, jag skrattar ju fortfarande för mig själv ibland när jag tänker tillbaka på hennes lilla påhitt!
Fast det var ju precis så som hon var, mattes lilla bewstämda krigarprinsessa, precis alltid lika full av bus och upptåg. när hon väl befann sig utanför buren så det var bara att följa med runt och även
fastän man försökte med att hålla ögonen på henne hela tiden så kunde hon rätt vad det var dra iväg över golvet för att försvinna iväg någonstans.
Nej det räckte ju inte att jag försökte locka på henne med allahanda godsaker utan jag fick istället försöka få henne att komma ut från sitt gömställe , genom att ta hanarna till hjälp men det dög ju inte med att jag kom där med finaste Timon heller.
Nej hon var helt enkelt lite kräsen av sig, men när jag gick tillbaka med Timon tills hans bur och hämtade Stuart Little istället så kom hon ju åtminstone fram inom tre minuter. Argare hamster har jag nog heller aldrig skådat efter det. Önskar verkligen att jag hade kunnat fånga det på film, som hon fräste men det var tyvärr omöjligt att hinna fånga det ögonblicket då jag ju stod där i köket med en guldhamster i vardera hand. Vad det ska ha sett komiskt ut, och Stuart som annars brukade försöka med att imponera på henne genom att kasta omkring på sitt hus och gå armgång i taket, ja han brydde sig faktiskt i det läget bara om fatet med godsaker som jag hade ställt ner på golvet.
Visst hittar Scrat också på saker emellanåt när han är ute , men det längsta han har vågat smita hitills är ju in under sängen och det kanske inte gör allt för mycket om han drar iväg dit heller, men köket är i alla fall en No-Go zone om det inte är så att man har sele på sig, eller så ska matte hålla i en med ett stadigt grepp för att man ska få följa med bort dit och hämta godis från kylskåpet.
Naturmorgon
Jag har en plan.
Det är någoting som Charles Ingvar Jönsson i brukar kunna säga, i vanliga fall när han har fått en av sina kända snilleblixtar. Igår så hände det mig, att ett litet frö sakta började att spira och långsamt så slog det rot,någonstans där i mina tankebanor.Eller så ja jag brukar ju faktiskt försöka med att ta mig ut till åtminstone en av fågelsjöarna som vi har härikring för att följa paret sångsvan i sin häckning men det hade av någon anledning inte riktigt blivit av ännu i år.
Jag vet inte riktigt hur det kunde komma sig, att jag inte tagit mig dit men ju mer jag funderade på saken, desto mer sugen på att göra en utflykt blev jag och till sist så var beslutet taget.
Ställde in mobiltelefonen på väckning innan jag gick och la mig , men jag lyckades ju ändå med att vakna innan alarmert gick och blev klar mycket tidigare än vad jag först hade räknat med. Så det var bara för mig att få på mig kläderna& packa ryggsäcken, göra kameran klar och sätta mig på bussen sådär lagomt tidigt i ottan.
När jag tittade som hastigast på klockan innan jag gick hemifrå mot busshållplatsen så hade den inte ens hunnit med att slå sex , bussen avgick faktiskt kvart i och det måste verkligen vara länge sedan som jag var uppe så tidigt på morgonkvisten men vad gör man inte för att hinna skåda lite fågel innan trafiken sätter igång. Det går naturligtvis även bra att se fåglar lite senare under dagen men om man är ute sådär, tidigt från början så får man ju också lyssna till alllt det där kvittret som är så härligt att lyssna till nu på våren. Fast det kan vara nog så svårt att höra vilka de olika stämmorna tillhör.
De första fåglarna som visade sig för mig var ett par fina rödvingetrastar som vågade komma och slå sig ner i ett träd som stod nästan alldeles invid den gruslagada gångvägen som går runt hela sjön. Jag tror att björktrastarna var mer irriterade över min närvaro för de smattrade som vanlgit ilsket på i buskaget bredvid medan rödvingarna, ja de sjöng så fint när jag emellanåt stod och småpratade med dem.
Sedan, när jag hade hunnit med att gå en bit till så fick jag mig en annan liten kompis när en katt kom springande över vägen. Först så satte den sig ner precis i kanten av den ena körbanan och bara tittade på mig som om den funderade över vem jag var. Då lockade jag lite lätt på den eftersom jag tyckte att den satt så tokigt till och vips så kom den fram och strök sig sådär kärvänligt upp efter mitt ena byxben .Fast efter att ha hälsat på mig och gosat en stund så skildes vi till sist åt, katten skulle antagligen gå vidare ut på sin morgonjakt& jag skulle ju fortdätta runt resten av sjön!
Är inte så bortskämd med att få se skäddoppingen så jag blir nog lika glad för varje gång som det inträffar och nu så fick jag se dem hemma vid sitt bo som man kanske måste få lov att kalla för spartanskt. Inget lyxbygge här inte!
På plats fanns ju såklart även kanadagässen.
Här så fick de båda skäggdoppingarna syn på någoting och jag undrade såklart vad som kunde tänkas stå på, tills att jag helt fick in fågelperspektivet och började att titta i samma riktning som dem.
Där ute i vattnet så rörde någoting på sig. men den var verkligen inte alls lätt att upptäcka på det avståndet.
Den började simma längre in mot land, men stannade till när den fick syn på mig och jag trodde inte ritkgit mina ögon eller att den skulle fortsätta när den hade fått syn på mig. För då jag har skymtat bäver tidigare så brukar de oftast bara försvinna ner under vattnet med ett rejält plask av svansen.
Det gjorde inte den här individen utan jag kunde ju alltså lungt få stå kvar där invid bänken och fortsätta med att knäppa en hel serie av kort på den, innan den till sist ändå bestämde sig för att det nog fick räcka med uppmärksamheten varpå den satte sin fortsatta kurs mot andra sidan utav sjön.
Fast att få se en bäver var verkligen långt mer än vad jag hade förväntat mig att jag skulle få göra, men jag är verkligen så glad som till sist fick den här upplevelsen!
Något mer udda var det här fyndet jag gjorde då jag hade tagit mig uppför trappen i det lilla fågeltornet , då jag tänkte slå mig ner där för att få mig en stunds vila och lite välbehövligt fika. Nästa gång jag ska dit kanske det bara är att ta med sig egna sängkläder och bädda upp eller vad säger ni, vill någon kanske följa med ut på en övernattning? Fast det kändes ju verklingen minst sagt märkligt att sakerna låg kvar.
När jag gick här förra gången så var den gamla bäverhyddan riven, men det verkar onekligen som att de är tillbaka vid sjön nu kanske för att stanna och jag hoppas ju i alla fall på att de får vara kvar då de är ett naturligt inslag i vår fauna till skillnad mot bisamråttorna som förut hade koloniserat sjön men nu såg jag faktiskt inte till ett enda av deras råttbon.
Vårflod i ån, som med bävrarnas hjälp har bildat ett väldigt delta i den ena änden av sjön men det är kanske även här på den mer undangömda delen som fåglarna trivs allra bäst.
En något morgontrött drake som stod och vilade sig.
Åtmonstone den ena av sångsvanarna var på plats men jag såg inte till partnern fast sjön är ju ganska stor så den andra var kanske bara ute och letade efter mat någon annanstans just då.
Hade även turen att få se tre stycken smålommar som simmade invid iskanten men jag kunde tyvärr inte komma dem närmare med mitt lilla teleobjektiv än så här. Hörde däremot mer tydligt hur de kommunicerade sinsinmellan med ett väldigt dovt skorrande läte.
Avslutningsvis så fick jag även syn på den här lilla sävsparven som satt och sjöng för allt vad han var värd i ett buskage invid den ena strandkanten.
Hejsan svejsan!
Idag så tog det kanske istället lite mer tid för mig att komma igång, jag brukar ju trots allt vara väldigt morgontrött av mig men jag tycker att det har gåt väldigtt bra att komma mig ur sängen på morgnarna nu . Fast det kanske också blir mer av det så här på vårkanten när man vill komma ut och hinna njuta av både det fina vädret och den där så rofyllda stillheten som finns ute i naturen.
Inte för att jag lever med så mycket stress annars heller i min vardag men ändå, det är fortfarande en välidgt skön avkoppling för mig att få kunna vara ute och vandra så här då jag sitter framför datorn eller TV:n så mycket annars . Ja, jag vet jag gör även en hel del andra saker och har hela tiden en massa olika pysselprojekt igång men iböand så behöver man bara få lägga allt åt sidan och kanske koncentera sig på att ladda upp batterierna istället.
Trodde först ine att hen var hemma, men när jag vände mig om så satt den näpna lilla stadsduvan där och solade sig, nästan rakt framför mina fötter. Ja, det var nog faktiskt rena turen att jag vände mig om och att hon satt nere på trädäcket för annars så hade jag förmodligen snubblat över henne.
Nu fick jag istället till väldigt fina bilder på fågeln och jag måste få säga att det ska bli kul att få följa den här häckningen på närmare håll fast jag vill ju inte hålla på att störa dem allt för mycket heller, men jag tycker ju att de måste vara vana vid folk till viss del eftrersom de valt att bosätta sig på det stälelt som de har gjort. Vi får se efter hur pass som jag kommer att få lära känna dem framöver, för när jag gick längs med trädäcket och kikade så kunde jag inte se till något bo men det är ju så mörkt där inunder att det är svårt att se efter var det ligger.
Skrattmåsen fiskar kanske efter strömming.inne i viken.
Ibland får den napp men det kan finnas lite svårigheter med att få ner bytet helt.
Ja, det är faktiskt bara ett av alla paren som håller till där nere som vågar komma sig sådär riktigt i närheten av en men så börjar vi kanske lära känna varandra vid det här laget och det tycker jag är roligt, för ju mer man bekantar sig med fåglarna desto lättare tycker jag att det är att få följa med i deras vardagsliv.
Nu så har jag hittat ett ställe där jag tror att ett par sädesärlor har bestämt sig för att häcka, det här är i alla fall andra gången som de dyker upp vid träden när jag passerar.
Hittade också till ett ställe som stadsduvorna tydligen nyttjar när de vill dricka, så länge jag satt där vid rampen vågade sig fåglarna ner från taket men när aktiviteten efter gångvägen ökade ja då bestämde de sig för att det fick helt enkelt räcka också flög de vidare
Bättre kort än så här blev det visst inte på skarven idag, nej de är verkligen svårt att vinna deras tillit för att få komma dem tillräcklgit nära. Det kan väl gå sådär om man kliver upp i ottan och de råkar gå ända in i viken men annars så drar de längre ut till havs så fort att de får syn på en, eller när någon annan lite mer fundersam gångtrafikant kommer förbi och ska passera. För det är långt ifrån alla som saktar ner på temot när de får syn på mig och min kamera och ibland så ligger störningsmomenten mig helt i fatet.
Lyckades skrämma slag på den här storskraken som låg alldeles invid kajen och halvsov, eller om det var han skrämde mig mest när han flög upp men jag lyckades i alla fall med att ställa in fokuseringen och få till en bild på honom som blev bra innan han drog iväg. Fast han lugnade snabbt ner sig, när han såg att jag trots allt inte var någonting att vara rädd för också kom han simmande tillbaka.
Varje år så brukar det häcka ett par fiskmåsar där nere vid kajen och de har alltid varit så här, helt enketl allt annat än buskablyga av sig och nu är de tillbaka på plats igen.
När man får se dem på så här nära håll så inser man kanske plötslgit att de faktiskt är rätt så fina fåglar trots allt och smarta är de ju också. Om de där människorna som håller på att klaga på dem bara kunde tänka efter lite mer ibland, för fåglar som lever så här i stadsnära miljöer har det tillräckligt svårt ändå!
Ja det känner ju inte minst jag till eftersom vi i huset under flera år hade just ett par fiskmåsar som häckade på taket. Vi omfamnade att ha fåglarna i vår närhet och lärde oss istället för att sätta upp en drake att helt enkelt leva med dem. För den enda tiden på året som de egentligen kan bli ett problem är väl just då det är tid för häckning men man måste ju fäörstå sig på fåglarna ,då det i själva verket handlar om att de försöker sig på att försvara ägg& ungar.
Hur som helst på dessa fyra år så fick "vårat" måspar inte en enda unge att överleva tills dess att den hade blivit vuxen. Vi följde ständigt deras kamp för dessa små dunbollar och det sista året som de valde att häcka hos oss så var det sånär på att de åtminstone hade fått en unge till att växa upp.
Då, när jag inte var hemma utan befann mig ute hos föräldrarna på semester så hände såklart det som inte fick hända och den förolyckades i samband med att den skulle lära sig flyga.
Någon samveteslös person kom gasande upp för backen och mina grannar som hade varit hemma och sett de fruktansvärda följerna beskrev det för mig i efterhand som rena avrättningen!
Ja jag ryser ju fortfarande och blir både så arg och ledsen när jag tänker tillbaka på det och hur jag fick själva händelseförloppet återberättat för mig.
Det känns bara så himla onödigt att välja att ta beslutet i egna händer på det viset och köra över en stackars försvarslös ungfågel som ännu inte hade lärt sig att flyga ordentligt. Nej fy, även om jag ju kanske misstänker att det fanns alkohol med i bilden så går det inte , att på något vis ta en sådan kallblodig handling i försvar.
För det är en sak jag har lärt mig om fiskmåsar med, genom att få ha dem på så nära håll , att även om deras ungar är borymmare av naturen och sticker så fort som de där små benen bara bär dem ut i den stora vida världen så är alla måsfåglar verkligen omtänksamma föräldrar som skyddar sina telningar med näbbar och klor om det så behövs .De kanske är lite lika oss ändå ?
Jag tycker att det är allt för många som inte ens verkar reflektera över det här, utan som enbart är själviska och verkar tro på att fåglarna väsnas för att depå något sätt vill störa folk men det är ju faktisktiskt ppå det viset som de att pratar och kommunicerar med varandra. Tänk er själva hur mycket en större folksamling låter ?Ja men då förstår ni kanske lite bättre vad som händer i deras värld.och det gäller verkligen för dem att hela tiden vara på sin vakt. Sedan så är jag även av den bestämda åsikten att om man bor i en stad som ligger alldeles vid havet, längs en av kustremsorna , ja men då så får man väl helt enkelt vackert lov till att räkna med att sjöfåglarna bland annat måsarna &trutarna finns till. De ingår ju trots allt i ekosystemet lika mycket som vi gör det!
Allting annat vore bara konstigt, lika konstigt som ett inlägg som jag såg fladdrade förbi häromdagen i en grupp på Facebook där en en tjej bad om hjälp för att hon ville få bort humlorna som flög så kring hennes uteplats,bara för att honnu kanske hade krypfobi.eller ännu värre bara tyckte att de var allmänt obehagliga , ja kan ni tänka er det Jag menar det, jag tycker kanske inte heller om håriga spindlar eller läskiga vårtbitare men på samma gång så skulle jag heller aldrig hålla på att önska dem ur världen. Inte när jag vet vilken roll som de spelar för resten av kretsloppet och tänker på hur resten av naturen fungerar. Utan alla dessa olika små insekter som finns så skulle det hela inte fungera, det är faktiskt rätt så fascinerande samtidigt som det även är skrämmande då bin och humlor minskat i antal.
Fast avslutningsvis så tycker jag att vi tar oss tillbaka till måsarna, titta på det här filmklippet och njut!
När man inte kan sova
Idag var det en sådan där dag när jag vaknade på tok för tidigt och inte kunde somna om hur mycket jag än låg kvar under täcket i sängen och försökte.Till slut så gav jag i alla fall upp tankarna på det och beslutade mig för att få på mig kläderna och äta frukost istället.
Eftersom jag sedan såg hur solen sken utanför fönstret så blev det faktiskt lite av en ren omöjlighet att inte på nytt vilja ta sig ut och vandra. Det är bara så skönt , kanske speciellt så här nu på våren när det är full fart ute i naturen att det blir extra roligt.
Dessutom så var klocka inte mer än sju och det var alldeles tyst i staden . Visst hade en del trafik börjat med att komma igång men på det stora hela så var fåglarnas sång allting som hördes, ja jag fick till och med höra en storspov som ropade över fjärden!
Fast allting började med att jag hörde ett välbekant kuttrande när jag kom ut, tänkte genast på att det måste röra sig om en duva och när jag tittade upp på hustaken ja vem sitter då där på andra sidan vägen om inte ringduvan. Nu har den smarta fågeln listat ut var jag bor någonstans med eller om det bara handlade om en lyckträfff! När jag började småprata med den så kuttrade den då till svar.
Vinden friskade till i bland , så vågorna gick ute på fjärden
En nyfiken liten sädesärla som kom och satte sig i ett av de där träden som växer utmed strandkanten, där jag tidigare fotade den lilla talgoxhannen.
Skam den som ger sig , men nu lyckades jag smyga mig på ett par av skarvarna som faktiskt hade gått ända in i den lilla viken för att fiska. Så vill man fota skarv är det alltså till att gå upp i ottan som gäller!
Nej fågeln har inte tappat huvudet utan den är bara på väg att dyka ner igen för att försöka sig på att fånga någon fisk.
Så här nära fick jag komma när jag följde efter dem in i småbåtshamnen där de dök ner under bryggorna och rörde sig mellan de olika hamnbassängerna.
Ett...
Två...
Tre ..på det fjärde ska det ske
På det femte så gäller det...
Och på det sjätte så smäller det!
Viggarna får tydligen agera som ett slags förtrupp till storskrakarna ibland,
Gräsänderna är fortfarande kvar, men idag såg jag bara till två av drakarna.
Stenskvättorna flög runt bland stenarna och kvittrade.
Lyckades med att få till ett jättefint kort på en av storskrakarna igen, har räknat dem och till antalet så är de nog åtminstone ca 20 -talet som regelbundet uppehåller sig i fjärden och dess omgivningar men det är ju inte så lätt att försöka gissa då de befinner sig på olika platser hela tiden, men det är väl bara ett par av dem som man kan få ha turen att följa på nära håll ibland. De andra är betydligt mer skygga och inte lika exebishonistiska av sig som vissa andra.
Det ser minst sagt lite knövligt ut det här, så speciellt lätt är det nog inte för dem att dra upp ena foten och försöka klia sig med näbben där man vill komma åt.
På tillbakavägen så tittade jag förbi mitt lilla ställe där jag brukar stanna till för att fotografera mina modellhästar ibland och nu så låg kniporna där nere. Jag fick se hur den lilla hanen kröke på nacken och gjorde sitt bästa för att försöka imponera på sin fru.
Fick verkligen jättefina bilder på en skrattmås som kom flygande förbi helt nära där jag stod.
Björktrastarna har också kommit på plats.
Sedan kan man ju inte låta bli att fota de där charmiga mesarna som ibland verkar vara lika nyfikna på människorna som vi är på dem. Ja tänk så härliga fåglar talgoxarna är!
Hallojsan!
Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit till min lilla blogg.
Då så var det kväll igen och man kan minst sagt säga att väderleken här, har varit växlande under dagen.Det började med lite vagt solsken imorse men den där värmen kom nog som aldrig riktigt igång, sedan så har det varit mulet och kylslaget värre för att i nästa stund åter bli soligt men blåsvädret har gjort att det inte blivit någon riktigt värme att tala om. Så det var i alla fall till att pälsa på sig med både långkalsonger ,mössa och vantar innan man snörde på sig träningsskorna och packade ryggsäcken för att vandra iväg neröver imorse. Ja nu behöver ni ju såklart inte börja läsandet med att vara oroliga, för jag hade även sett till att få mig alla andra kläder som man behöver ha på sig innan jag gick hemifrån ;) men det fick lov att bli jeansen fär säkerhetskull eftersom det enligt progonosen såg ut att bli ännu värre Fast först så vill jag också passa på att visa några av bilderna jag fotade igår, ja jag har ju varit ute på språng två dagar i rad nu men kanske inte knäppt så mycket som jag brukar göra annars.
Här är ett par fina kort på stadsduvan som häckar där nere , som jag tänkte försöka mig på att bli lite kompis med . Den börjar nog långsamt att vänja sig vid att jag kommer för den sitter i alla fall kvar på trädäcket och flyger inte iväg när den får syn på mig.
Av den här anledningen så vill jag uppmana folk till att komma ihåg en viktig sak. Städa alltid efter er när ni har suttit ute och ätit eller fikat ! Kom sedan inte och klaga på att måsarna är för närgångna för det finns en god anledning till det då de är smarta fåglar som förstår sig hur de ska kunna dra nytta av oss människor,
Nu är stenskvättan också på plats men den lever verkligen upp till sitt namn och är verkligen kvick och nästintill omöjlig att få syn på när den flyger mellan stenarna.
Det är väl inte bara fåglar jag ser när jag är ute men det blir ju mestadels det som jag tycker om att ta kort på , fast ibland så händer det ju att man får syn på någoting annat till exempel sjördäddningen som har en båt på plats.
Ibland så råkar man verkligen befinna sig på rätt plats, igår skulle jag gå hem och såg inte till storskrakarna som ju för det mesta brukar ligga på, eller hålla sig kring bryggan men så kom de plötsligt flygande och nu fick jag till jättefina bilder även på honan.
Idag så vandrade jag som vanligt bort till den lilla viken och där ute på vattnet låg en riktigt kul överraskning och bara väntade på att jag skulle gå förrbi, nämligen ett näpet litet viggpar.
Verkligen så roligt att få syn på dem!
Den där lilla hanen var så stilig när han sträckte på sig, jo det är tydligen elegant att vara svart/vit.
Han var liksom kniphanen hela tiden så himla mån om sin hona, åtminstone så länge de sökte efter föda tillsammans.
Ja sedan vet jag inte vad det är mellan mig och fåglarna i år som gör det , men jag fick se en del av parningsleken även här.
Vacker vy över fjärden.
Fiskmåsen kom med på bild även idg, de är faktiskt väldigt fina fåglar när man ser dem sittandes så här.
Hejsan svejsan på er ni alla !
Hallojsan på er alla ni läsare som hittat vägen in hit till min lilla blogg.
Idag så skiner solen åter utanför mitt fönster och om jag lyssnar efter tillräckligt noga så kan jag ibland höra hur fiskmåsarna skriar. Så visst är våren kommen, men det kändes fortfarande lite sådär kyligt i luften imorse när jag packade ryggsäcken för att bege mig ut på en längre promenad ner runt kajen, så jag tog med mig vantarna utifall att det skulle bli allt för kallt.
Fick stanna och sätta på mig dem då jag hade kommit halvvägs eftersom kölden bet i huden och då var klockan antagligen runt åttatiden innan jag kom mig iväg ut.
Det känns som att jag vid det här laget börjar känna några av storskrakarna som är kvar, kanske framför allt det här paret som uppehåller sig vid den ena av bryggorna. Idag hade de alltså valt att ta lite sovmorgon igen, efter att de hade avslutat ännu en fisketur. Fast det är klokt av dem att ta sisesta efter maten!
Fjärden låg verkligen spegelblank när jag kom dit ner.
Sedan så fick jag syn på det här näpna paret knipa som låg och gupppade tillsammans ute på vattnet inne i viken och de vågar sig allt närmare mig där jag sitter och betraktar dem från stranden. Fast så börjar de väl bli vana vid att jag är där och då ser de ju att jag inte är någoting som de behöver vara rädda för.
Knipövningar.
Den lilla hanen var så duktig, för hela tiden medan honan ständigt dök ner under vattnet och letade efter mat så låg han kvar och vaktade på henne. Om hon dök upp allt för långt borta, så fick han försöka att simma i fatt henne med en väldig fart.
Det blev därför ltie svårt för mig att försöka få med dem på samma kort. För oftast så låg hanen och vilade med huvudet undanstoppad bland fjädrarna på ryggen medan honan istället var fullt upptagen med att leta efter musslor och andra smaskiga blötdjur.
Skam den som ger sig, eller kanske mer storskarv...den som ger sig.Traskade hela vägen ut till den gamla kranen när jag såg att paret som brukar vara här och fiska kom inflygande. Försökte med att gömma mig så gott jag kunde, men de kom ändå inte direkt in närmare land. Tvärtom så satte de kurs ut mot udden där jag redan hade varit, så det var bara för mig att gå tillbaka.
Jag smög mig verkligen in bakom servicebyggnaden och då jag kikade runt hörnet så låg de alldeles där utanför. Naturligtvis så fick de ju såklart syn på mig och den ena fågeln dök ner under vattnet medan den andra av dem istället valde att flyga iväg, men som tur var hann jag med att få in den med sökaren och kunde ställa in fokuseringen så pass att jag kunde få till en bild på den och nog har de trots allt en rätt så fin fjäderdräkt så här års.
Sedan så fick jag mig verkligen en överraskning innan jag skulle sätta kursen och börja gå hemöver. Hörde hur det kvittrade till någonstans i buskarna och tänkte mestadels på att det säkert var någon mes så jag hade inte tänkt stanna. Forsätter gå när någoting flyger över och sätter sig i björkarna som växer vid strandkanten på andra sidan gångvägen. Det tar en stund för mig att få syn på honom men rätt vad det är så hoppar den här lilla talgoxhannen, helt orädd och obekymret omkring bland grenarna en meter framför mig där jag står. Får verkligen ta en hel serie fina foton på honom och han är kvar med mig hela tiden, medan jag står där och småpratar med den lilla fågeln så börjar han kvittra till svars. Vi blir endast avbrutna när en kvinna stannar till på sin promnad då hon har fått syn på oss och uppenbarligen är hon också förvånad över att den lilla fågeln är så orädd, men när jag har pratat med henne ett litet tag så bestämmer han sig för att han till sist fått nog och försvinner upp i trädkornan.
Sedan så stötte jag på den här fiskmåsen även den på tillbakavägen . Den flyttade sig allt eftersom jag gick och bytte bara ut sin sittplats. Förmodligen så tyckte den väl att jag såg ut att vara lätt till att övertala men tji fick fågeln, för det blir ingen mat där inte! Fast man måste ju ändå se ut någon att försöka manipulera. Jo de är minsann inte dumma de där fåglarna!
Premiär fär guldkornet
Nu har mattes lilla guldkorn fått komma ut ett par vändor och känna på hur det är att ha gräs under tassarna. Fast jag tror att han tycker att det är lite läskigt ändå för han uppehåller sig helst kring transportburen eller kryper upp och sätter sig på min ena sko.
Det är lite så det brukar se ut innan den där naturliga nyfikenheten tar överhanden , men vi får jobba på den biten. För när vi kommer tillbaka in och jag plockar av honom selen så att han får ju springa lös i rummet eftersom jag brukar göra den bedömningen att jag kan ha koll på honom, ja då hittar han snabbt till hyllan under buren där jag har ställt båda transportburarna också klättrar han snabbt upp på den ena av dem eller ner i den andra om jag lämnat locket öppet lite på glänt.
Jag vet inte vad han försöker säga mig med det här beteendet , men han kanske tycker om att vara ute trots allt ? Eller är det kanske bra som så att han vill vara med mig äverallt och vet att han får sin vilja fram om han kryper ner och gömmer jag i handukken som jag har lagt i botten ?
Ja han är helt klart lite lustig den här killen men tänk vad rätt det kan bli igen och jag ångrar inte att jag valde ut just honom i affären,för trots att jag hade gått och siktat in mig på att jag nog helst ville ha en kopia av Timon, alltså en långhårig silvergrå hane eller en sådan där stålgrå som ju skulle heta Blue efter papegojan i Rio så föll jag faktiskt som en fura för den här lilla mannen. Han behövde bara komma fram till gallret och sätta upp tassarna så var jag helt såld efter det. Ja tänk, även när det gäller hamstrar så tror jag på att man kan känna på sig hur man klickar tillsammans.
Fast jag kanske är en väldig optimist också när det gäller djur och jag skulle då aldrig någonsin kunna tänka mig att göra det som en del människor verkar tycka är okej att impulsköpa en levande varelse för att sedan lägga ut en annons på blocket en vecka senare där det kanske står att hamstern säljes på grund av tidsbrist. Sedan har jag sett en anledning till och det är allergi.
Visst kanske jag kan förstå det sista skälet lite mer eftersom jag själv inte tål katter men samtidigt så undrar jag om det här ändå inte är någoting som man borde veta om redan innan man gör valet och skaffar sig pälsdjur ?
Jag vet inte men visst går det i alla fall att fundera över den saken , det är ju INTE på något sätt rätt mot det lilla djuret som kanske efter en vecka tillsammans har börjat hitta trygghet i sin nya tillvaro att helt plötsligt krossa den. Nej hamstrar är faktiskt också levande varelser och inga leksaker som man kan hålla på att behandla hur som helst, men tyvärr så har det blivt allt vanligare att även smådjur dumpas ute och hittas i soprum. Det som förut kanske var mer vanligt inom reptilvärlden håller alltså på att sprida sig även till smådjuren och det gör mig på många olika sätt så arg.
Visst är det konstigt att det händer ?
För det borde inte vara så svårt att förstå.
Att man bara inte kan göra sig av med ett djur hur som helst, så då kanske de där som impulsköper ett djur åt sina barn och lägger ut på annons är att föredra ändå, men jag vet inte. För i båda fallen så handlar det fortfarande om ett djur som inte får den uppmärksamhet som det så väl förtjänar.
Jag skulle kunna fortsätta skriva många spaltmeter om det här men då trro jag att det skulle bli lite långrandig för er att fortsätta läsa så nu avbryter jag skrivandet och lägger istället in några bilder från långpromenaden som jag var ute på igår(dock utan hamstern, det blev inte så många kort på honom ute i spenaten eftersom jag har fullt upp med att passa det lilla guldkornet då).
Nu har tussilagon börjat att titta fram som små solar.
Fiskmåsen kom givetvis flygande och just nu är det kanske så att jag håller på att träna mig lite på att fota just fåglar i rörelse
Skrattmåsen kom också förbi.
Svårt att få komma närmare storskarven än det här.
Skrattmås med nyfångad lunch som vid ett tillfälle håöll på med att smita undan från fågeln som dock fick tag på den hala fisken igen.
Storskrakarna har också börjat med sina vårlekar och det gick hett till mellan de tre hanarna som höll på att kämpa vilt om en och samma hona. Sedan fick jag ju även beskåda hur man arbetade med att få den där bryggan som slitit sig efter att ha träffats av ett isflak under islossningen på plats. Ett inte helt lätt företag som det verkade , men till sist så hade de i alla fall lyckats med att räta ut den igen med hjälp av en arbetsbåt och duktigt folk. Så nu får vi hoppas att den tänker stanna kvar med de nya kättingarna på plats och , jo ni ska få se några av bilderna på Scrat i alla fall
Tjena på ere, här är jag , världens bästa Scrat ute och går men matte är verkligen envis med att jag måste ha selen på mig. Kan ni förstå varför ?
Stora vida världen är kanske lite väl läskig , åtminstone så här från början
Samtidigt är det så spännande att få komma ut i nya omgivningar.
God morgon
Hejsan på er alla ni läsare som kikar in hit på min lilla blogg, fast ni är ju inte så många till antalet men vad spelar det egentligen för någon roll. Huvdsaken är att ni fortfarande hitar in hit sedan ni har klickat er förbi alla nivåer av GDPR som finns ibland när man försöker med att länka vidare.
Nåja idag så skiner i alla fall solen här och den där allra värsta blåsten verkar för tillfället ha dragit förbi fastän det är klart att det fortfarande kändes iböand när vinden tog i lite mer nere vid kajen så helt lugnt var det kanske inte. Fast fjärden låg bitvis kav lugn och bara små krusningar syntes på vattenytan så nog hade vindbyarna också lugnat ner sig betydligt.
Det här paret storrskrake hade tydligen bestämt sig för att ta lite sovmorgon där de låg ute på en av bryggorna och vilade sig i solskenet.
Verkligen en fin vårdag här
Den där vackra vyn utöver fjärden igen , inte många krusningar på vattenytan idag.
Kniporna hade bara ögon för varandra.
Äkta paret skrattmås satt lungt kvar på sin sten nere vid vattenbrynet när jag långsamt närmade mig dem Annars så tycker jag snarare att de brukar ta till flykten när man kommer för nära men de här hade völ kanske spanat in ett lämpligt ställe för att börja bygga bo på i närheten och då ville de nog inte ville överge det.
Den ena fågeln simmade iväg på en liten runda, medan den här satt kvar där på stenen och bara tittade på mig. När jag sedan gick längre ut på udden för att försöka fota kanadagässen som jag såg hade kommit, ja då återvände den andra skrattmåsen lungt till sin partner.
Nu har alltså kanadagässen anlänt till viken och de här två är allt annat än buskablyga av sig.
Nu börjas det...
Fast nog ser det minst sagt bryskt ut när de ska para sig och hanen håller på att trycka ner honan så att hon helt försvinner under vattenytan..
Hårdhänt kärlek.
Till sist så var de i alla fall klara med sin lilla kärleksakt och hon fick komma tillbaka upp igen.
Efteråt så var det tydligen dags för ett uppfriskande bad.
Innan det var dags för att lufta fjäderdräkten och försöka få fjädrarna att torka till lite innan det hade blivit dags för att simma vidare
Nej jag har inte blåst bort ännu
Fast nu i helgen så var det nog verkligen nära att jag hade kunnat göra det..
För det friskade då i ordentligt , i vindbyarna under Fredagsmorgonen när jag befann mig ute hos päronen och höll på med att vandra omkring ute i markerna därikring. Det var nära på så att man kunde börja fundera på att vända om vid åtta sekundmeter och man hörde hur det knarrade i vissa av träden, men om ska man spana efter fåglar så blir detsamtidigt på det viset att det nära på inte finns något dåligt väder. Ja då ska det väl i sådana fall blåsa fullskalig storm eller hällregna så att man inte kan ta med sig kameran för att man ska vilja stanna kvar inomhus.
Blev så glad över att få syn på storspoven som kom flygandes på avstånd, fast jag hörde ju såklart den välbekanta drillen långt innan jag hade siktat själva fågeln. När den har anlänt så borde våren i alla fall ha börjat på allvar!
Sångsvanarna var lite på¨sin vakt när de fick syn på tvåbeningarna på andra sodan ån, Från början var de fyra stycken men två av dem flög upp och satte sin kurs upp mot sjön.
Kanadagässen är sällan buskablyga av sig, åtminstone inte det här gänget som bestämde sig för att stå kvar trots att vi kom gåendes i kanten utav åkern.
Fast jag blev nog ändå lite mer glad när jag fick den här fina bilden på ett par av grågässen som kom flygandes. De var ju inte fullt lika många på platsen och de var mer utspridda på åkrarna än kanadagässen.
När vi gick över spången och började närma oss fåglarna så trodde vi att svanarna skulle flyga upp men de låg lungt kvar medan jag stannde upp och fick ta ett par kort på dem. Så tydligen bestämde de sig för att vi inte var så farliga ändå, i alla fall inte ett tillräcklgit stort hot för att de skulle behöva ta till flykten.
Vårfloden nere i ån är verkligen ett mäktigt skådespel att få bevittna och vattnet verkligen forsar fram och ser till så att ån svämmar över sina bräddar.
Krokusen har börjat kika fram rabatten, här en påskgul variant, sedan så avslutar jag inlägget genom att visa upp ett par fina bilder på en av gräsandsdrakarna som jag lyckades få till idag när jag lyckades med att smyga på mig den ena av dem när jag kom gåendes och de satt och sov på den hitre kanten av kanotrännan.
Fåglar
Idag så känner jag redan nu på mig att det kommer att bli ett längre inlägg här på bloggen.
Anledningen till detta är att det har börjat att läcka ut en del uppgifter från den nya Rödlistan från artdatabanken, som ska presenteras i sin helhet längre fram i sommar.
Att vi bland flera av våra fågelarter sedan länge har kunnat se ett vikande antal i populationerna är väl egentligen inte heller någoting som är nytt på kartan. Vad som jag tycker är riktigt oroande är istället alla dessa nya arter som verkar tillkomma på den och som nu ska börja räknas som nära hotade.
En del av dem känns faktiskt så vanliga , då man kanske ser till dem dagligdags när man är ute att vi helt enkelt kanske har gått och tagit dem för givet ?
Det är i varje fall en väldigt tråkig utveckling som vi ser när till och med dessa fåglar har börjat att minska i antal. Fast allting är ju inte enbart mörker och nattsvart heller utan det finns andra som det har börjat att gå bättre för men jag tycker ändå att vi måste börja med att kolla vilka olika faktorer som spelar roll och hur vi kan bryta den här negativa trenden så att sifforna börjar med att vända uppåt igen.
En av fåglarna som finns med på listan är gråkråkan ( Corvus Corvone Cronix). Av många så anses den kanske vara lite av en skräpfågel men via min pappa så har jag haft den stora turen att få lära känna ett par på lite närmare håll än de flesta kanske får och jag har fått en ny syn på kråkfåglar tack vare detta. Nog för att jag kanske gillade dem redan innan jag började att bekanta mig närmare med dem men jag hade ju heller inget närmare förhållande till dem. Oj så intilligenta och underskattade varelser de är!
Drillsnäppa(Actitis hypoleucos) Den här roliga fågeln lärde jag känna i samband med att ett par av dem hade slagit sig ner för att häcka bredvid en stig , bredvid några gamla reningsdammaer där vi brukar vara och vandra. De var inte precis buskablyga av sig, det kan man verkligen inte säga och vi såg dem nära på varje dag den sommaren då vi var ute och gick, till sist så tror jag faktiskt att de kände igen oss när vi kom gåendes för de var som regel aldrig långt borta.
Björktrast(Turdus pilaris) Är även den en fågel som det kan råda delade meningar om men som på samma gång är värd att få en till chans när man lär känna den på närmare håll,. För då lär man sig kanske att förstå den lite mer & jo ibland kan den faktiskt sjunga fint också och ialltså inte bara låta som ett ilsket smatterband.
Rödvingetrast(Turdus Iliacus)Gillar verkligen den här lilla kvicka trasten som både sjunger fint och är ett vackert fjäderfä att få beskåda.
Grönfink (Carduelis Chloris) Kommer även med på listan den här gången och det kanske trots allt inte är så konstigt när man tänker på de stora problemen med sjukdomen gulknopp som drabbade arten hårt för ett par år sedan. Beståndet har alltså kanske fortfarande inte riktigt hunnit med att hämta sig efter den smällen. Tråkigt, för jag uppskattar verkligen att få höra dem sitta och sjunga där i buskaget när jag är ute och går.
Skrattmås (Chroicocephalus ridibundus) Är näst gråkråkan kanske den fågel som vi tar allra mest för givet av de arter som nu förväntas komma med på listan den här vändan, den bara finns där om man har närhet till sjö, hav eller jordbruksmark. Så att den minskat i antal tycker jag är väldifr förvånande då de är så anpassningsbara med vad de äter.
Havstrut(Laurus marinus) Är verkligen en sådan imponerande syn på himlen när den kommer flygandes. Får man tillfälle att se den på närmare håll så inser man plötslgit hur liten en fiskmås blir i jämnförelse med den här giganten! Dessutom så är det någoting visst med att få höra dess tvåtaktiga rop över tystnaden på morgonkvisten.
Ärtsångare(Sylvia curruca) Har jag också fått syn på vid ett tillfälle då alla vinbär försvann spårlöst utan att trastarna hade hunnit dit. Gick ner med kameran en morgon för att se efter vad som stod på när jag hörde ett fasligt lov och då satt de plötsligt där uppe i en björkdunge.
Talltita (Passer montanus) Förut så ahde mina föräldrar alltid ett par titor som kom till fågelmatningen på vintern men nu är de försvunna sedan några år tillbaka och det har inte helelr dykt upp några nya vilket jag tycker är synd, för det är söta små fåglar. Går man däremot en bit och tittar mot skogen som finns bakom kyrkogården så kan det dock fortfarande hända att man får syn på dem där.
Hejsan svejsan!
Idag så blev det ännu en liten promenad ute i den fina väderleken igen.
Fast det är ju värst vilket blåsväder som den här våren har börjat med, men det kanske alltid är så här i inledningen innan det hinner med att stabilisera sig lite mer?
Ja jag vet ju inte riktigt, men nog känns det som att det kanske har hållit på och stormat lite väl mycket de här senaste dagarna. Hur som helst så har jag lyckats med att ta mig ut ändå, fastän kylan fortfarande biter sig fast i luften men då när det är sådant här väder så kan det ju faktiskt räcka med att man är ute ett par timmar istället för en halv dag som det kan bli ibland annars när jag är ute och jagar fåglar med kameran.
Havstruten kom för ett ögonblick och visade upp sig lite närmare in mot land.
Igår när jag också var ute och gick så blev det inte så mycket fotat , men jag lyckades verkligen med det här kortet på en gråtrut som stod ute på ett av de sista kvarvarande isflaken och vilade.
Förbiflygande kniphanne.
Idag så slog vågorna stundtals in mot stranden så att det skvittrade.
Att det blåste på bra märktes inte minst kring bryggorna.
Stannade upp och funderade på om jag skulle sätta kurs hemöver redan efter ett par timmar då det kändes kallt i luften trots att jag hade både vantar och mössan på mig, när jag upptäckte det här paret storskrake som låg nästan alldeles invid kajen och fiskade.
Så jag blev istället kvar ett tag till och tur var väl det för jag fick till så fina bilder på hannen igen. Den här gången så var det ju vädret som hjälpte mig, men det kändes ju även som att han var lagomt rädd av sig där han låg ute i vågskvalpet.
Ja det är helt klart något visst med storskrakarna och deras färgkombination i fjäderdräkten som gör at jag har svårt för att kunna att se mig riktigt mätt på dem
Efter att jag hade stått där och tittat på dem ett bra tag så fick han dock nog eööer så bestämde han sig bara för att det var dags för att lyfta, men han satte endast sin kurs mot ännu lugnare vatten en bit bort. Dessutom så fick jag ju äntligen till en fin flygstudie på honom med!
Dessutom så fick jag en överraskning när jag kommit mig tillbaka hem och gick runt ena knuten på huset. Det finns ju ett litet träd där, där skatorna brukar hålla till och mycket riktigt så satt det ju två stycken där bland grenarna.
Sedan upptäckte jag, det här när jag började med att studera dem lite mer noga så det verkar som om att jag håller på med att få mig ett par nya grannar.
Hallojsan på er alla där ute!
Jag hoppas att ni inte har blåst bort ännu.
För det är då ett väldigt blåsväder utanför mitt fönster just nu också är det sådär grått & det hänger nederbörd i luften. Så nej idag ingår det inte i mina planer att sticka ut näsan utanför dörren. Fast en dag kanske jag kan hoppa över att promenera utan att det gör någoting för jag tror inte att fåglarna uppskattar dem här väderleken heller, det är någoting som jag brukar märka då jag är ute, så fort vinden tar i lite mer så ser jag hur det blir mindre trafik i luften då mesarna hellre sitter och kurar inne i buskagen och stadsduvorna gömmer sig uppe på hustaken.
Ja det är möjligtvis bara trutarna som uppskattar vindbyarna när de kan ligga uppe och segelflyga över havet, eller möjligtvis att någon av kroknäbbarna vågar sig ut på en flygtur.
Vi andra håller oss helst istället mer inomhus om det möjligt, men just nu är det ju inte heller så svårt att göra det. Fast det där skrev jag ju lite om igår, så jag tänkte inte fylla på med mer av den varan idag.
Nej det finns ju ändå massor av saker som man kan hitta på inomhus.
Man kan alltid försöka vara lite kreativ och skapa någoting genom att rita eller skriva, man kan sticka eller helt enkelt bara slå sig till ro i soffan med en bra bok.
Jag har äntligen lyckats med att få tummen ur ändan och ägnat en del av all denna tid inomhus åt att sortera upp några av alla mina bildmappar som det var en salig röra i. Eller rättare sagt så hade jag hållit på med att medvetet skjuta upp sorteringen av dem under en tid . För det är inte lika roligt alla gånger att lägga in fotona i arkivet, men till sist så blir det ett måste om man vill försöka ha någon ordning på dem och inte ha allt för många sådana där mappar med osorterade bilder på den externa hårddisken. Ni som fotograferar själva vet säkert hur det kan se ut efter ett tag om man inte ser till att göra det på en gång. Det kan bli tre-fyra mappar innan man kommer på sig själv och får bestömma sig för att det inte går att vänta med det längre.
Sedan sitter jag såklart och följer Älgvandringen på SVT i år med, men det var nyss ett längre avbrott i sändningen vilket ju inte är så konstigt med tanke på att vädret emellanåt ser ut att vara ännu risigare längre norrut. Dessutom så brukar det ju ändå kunna ta ett tag innan älgarna börjar med att visa sig och sätter kurs mot Kullberg men det är så häftigt att vi får följa med på en del av deras resa där ute i storskogen. Tänkte passa på att bjuda er på några foton som jag har tagit själv, på skogens konung.
De är iNär nte en helt ovanlig syn längs vägarna.
Han är allt bra maffig den där Isak som bor på älgfarmen i Bjurholm där vi har varit på besök, ett ställe som jag varmt kan rekomendera till alla som både vill äta gott och lära sig mer om det här fantastiska djuret!
När vi var där och hälsade på så hade de sex små älgkalvar i ett hägn som man som besökare fick lov att gå in till :) och det är HELT enkelt omöjligt att kunna motstå de där små gulliga kalvarna, det går ju bara INTE. Så ni kan tänka er att det blev många bilder :) , men liksom kolla in de där öronen så förstår ni nog varför!
Tänk att de är så små och näpna från början och att de sedan ska genomgå en förvandling och bli till sådär stora djur. Det går verkligen snabbt för dem att växa på sig, fast vissa av demhade kommit på en egen lösning för att verka större
Trevlig påsk på er!
Först och främst så vill jag bara få lov till att börja dagens lilla inlägg här på bloggen med att önska en trevlig påsk till er allihopa som har klickat er in hit. Jag hoppas att verkligen på att ni allla under dessa omständigheter får vara friska och försöker se till så ni inte går omkring och oroar er allt för mycket. Ibland är det säkert också lättare sagt än gjort, åtminstone om man sitter och ser alla dessa olika TV sändningar som görs hela dagarna men nu tror jag ju inte på att det leder fram till någoting bra om man enbart ska sitta i karantän och hålla på med att isolera sig helt och hållet från samhället.
I längden så tror jag bara att det skapar mer panik och lockar fram en ännu starkare rädsla hos folk, men vad vet jag ? Sedan är det ju naturligtvis på det sättet att vi ska se till att försöka vara rädda om våra riskgrupper, det är väl klart men hjälper det verkligen om man stänger ner allting ?
Nej det finns ju faktiskt kanske egentligen ingen som för tillfället kan säga vilken väg som är den rätta att ta , det kan bara visa sig när den här pandimin är över vilka som höll huvudet kallt& agerade på det mest korrekta sättet.
Sedan finns det en massa saker som man måste väga in, men nu tänkte jag såklart inte låta Coronan ta över bloggen heller.
Nej utan jag vill avslutningsvis skriva ett par rader om den så fantastiska årstid som vi för tillfället befinner oss i. För trots att regnet just nu faller utanför fönstret och en vild rännil har börjat strömma nerför gatan så har jag haft en så fantastiskt bra dag när jag varit ute och vandrat i markerna. Ja tänk som naturen verkligen sjuder av liv när den håller på att vakna till igen efter vintern. Har fått syn på rådjur och en rad olika fågelarter bland annat tosviporna som kommit tillbaka, tranparet som gick omkring och ropade ut över nejden också gled även en ensam sångsvan in på åkern. När fåglarna börjar flockas så här års, ja då måste man veta att våren är i stadigt antågande och i syrenbuskaget så hoppade även en liten rödhake omkring. Det är så härligt, tänk bara om fler kunde få upp ögonen för allt det här och börja inse det magiska med naturen som finns runt omkring oss. För det är någoting visst med det, det är svårt att förklara den känslan som börjar sprida sig i kroppen när man har varit ute och travat runt ett par timmar men jag skulle säga att man får ett stort lugn inombords och visst är det häftigt när man ibland får uppleva saker som kan resultera i att man får gåshud på armarna..
Gåshud, föresten vilket passande ord i sammanhanget., när man kommer tillbka in efter att ha varit ute och spanat in kanadagässen som är helt omöjliga att försöka smyga sig på där de går och betar av det torra , korta gräset eller så går de väl på upplöjda fält och söker efter blötdjur som de kan tänka sig att äta. Ja nog är naturen storslagen alltid och ibland så är det faktiskt skönt att bara få gå där och betrakta allting utan kameran med och bara få känna hur stillheten råder över allting.
Fast jag börjar ju få ihop ett rätt så digert akriv med foton vid det här laget och jag tycker om att bjuda er på några godbitar från det ibland, så nu tycker jag det kan vara dags för att plocka fram någraav mina gamla bilder igen,
Porträtt av kanadagås , fotat av mig i Tönnebro på väg ner mot Stockholm för Linedancekryssning till Åbo för en delår sedan.
En av alla dessa fåglar som åtminstone jag förknippar med våren är sångsvanen och jag blev så glad idag när fyra stycken kom inflygandes och trumpetade.
Det är verkligen svårt att få komma gräsänderna nära ute i terrängen på våren, men ibland kan man ha turen på sin sida
Fast knipan är nog strået vassare, men idag så fick jag och mitt sällskap bevittna på nära håll hur två kniphannar slogs och plötsligt försvann den ena av dem ner under vattenytan. Vi såg inte när den kom tillbaka upp men antagligen så simmade den ju bort mot sjön.
Sedan så var rödhaken åter på plats i syrenbuskaget precis som den visste att den var efterfrågad, men då hade jag ju redan hunnit se den inne i en av parkerna.
Dessutom så fick jag se en skymt av båda ringduvorna som brukar hålla till där ute, de har också landat i sitt revir,och det verkade nära på som att alla passade på att visa sig just idag när jag hade lämnat kameran kvar där hemma.
Sedan så var även ett par tranor på plats en bit från kanadagässen och de ropade också in våren innan de flög iväg med trolig riktning mot tjärnen eller ån i närheten,
Har nog aldrig sett så många tofvipor på en och samma plats samtidigt, de var minst 30-40 stycken fast det var lite svårt att riktigt kunna fastställa antalet då jag vi inte helelr hade någon kikare med oss ut i fält.
Det är alltid kul att få syn på rådjuren , här en bild från i somras när jag hade mitt livs hittils mest otroliga möte med ett par av dem som kom springande och satte igång med en dans på åkern trots att jag stod där uppe på vägen.
Hallojsan!
Hejsan på er alla läsare där ute, framför allt hej till er som har klickat er in hit till mig lilla blogg.
Här sitter jag på stolen och gäspar, men det är kanske inte så konstigt när jag har varit igång sedan sjutiden imorse. Ja egentligen så är jag nog mer av en kvällmänniska eller i alla fall så har jag varit det men nu har jag insett hur mysigt det är att kunna gå ut på morgonen , ni vet innan staden har börjat med att vakna till liv.
Det är så fantastiskt härligt att gå ut de dagar när solen skiner och man bara hör fåglarnas kvitter i buskagen utan att deras sång dränks och försvinner i motorbullret från alla bilar.
Fick sällskap av en liten talgoxe som kom och satte sig i buskarna ovanför mig där jag för en stund hade stannat till på trottaren när jag såg att mesen kom flygande. Den bara satt där och verkade betraktade mig minst lika nyfiket en lång stund, eller så satt den kanske i själva verket bara och väntade in sin partner som kom flygandes senare.
Sedan så styrde jag mina strg vidare ner mot kajen och då låg skarven där och fiskade men svårigheten är att få komma den tillräckligt nära så att jag kan fotografera den. Så fort den lägger märke till att man kommer, så dyker den eller flyger över, med kurs mot industrierna på andra sidan fjärden så långt bort från människor den möjligtvis kan komma.
Jag var på väg ut mot seglarlokalen när två fåglar kom flygande på nära håll. Hann nätt och jämt med att få upp kameran och ta ett par foton av dem, när jag sedan tittade närmare på den här så blev jag helt plötslgit väldigt osäker , är det en korp eller en svartkråka ?
Det ena paret storskrake på infflygning
Vissa skator är helt klart allt annat än buskablyga av sig.
Biggan var såklart hemma och nog börjar hon att bli mindre rädd för mig, men det är ju lite min plan med att de ska bli mindre skygga så att jag kommer att få väldigt fina bilder på dem i slutänden.
Änltigen lyckats med att få till ett par fina bilder med på flygande drakar. Ett par av Biggans kavaljererer reagerar ju fortfarande så här när man kommer gåendes.
Fast det händer ju att man lyckas med att smyga sig på dem med.
Storskrake som tar sig sitt morgondopp.
Sedan gäller det att man sträcker på sig ordentligt så att alla fjädrar hinner torka till.
Man måste ju göra sig snygg om man ska få vara med på så många kort
, då kan man verkligen inte ta och se ut hur som helst.
Det var stor skillnad på vädret från igår, för igår sså blåste det på betydligt mer och ytan på fjärden var krabb(orolig).
Vyer ffrån staden nere vid kajen,
Snälla , än en gång tänk på vad ni säger!
Ibland så exploderar det i min inre tryckkokare och allting svämmar över sina breddar mer än vanligt, idag så var det farligt nära kan jag säga att det blev så för mig för då jag satt där i godan ro på kajen med ett skissblock som jag hade packat ner i ryggsäcken, nere på ett av trappstegen mot vattnet så passerade det två kvinnor förbi varav den ena som var fört att passera mig då säger; Ja men titta där är ju hon, hon brukar gå eller sitta här varje dag, den andra av dem svarar i sin tur: hon kanske tittar på fåglarna , då svarar den första igen vilket också blir min tändvätska för dagens inlägg : Ja så kan det ju i och för sig vara det kanske blir som för vissa vid alkotesterna att man måste blåsa ut någonting. Altså varför i hela hisingen väljer man att uttrycka sig på det viset och att säga någoting sådant om människa som man inte ens känner och aldrig har pratat med bakom dess rygg (om de nu inte trodde att jag hörde men tack jag satt bara en bit från dem och hör dessutom alldeles utmärkt), det är inte vidare snällt gjort, Varför har vissa helt uppenbart så korkade fördomar ibland när någoting inte faller innanför deras ramar ?
Då föredrar jag att de stannar upp på håll och frågar i sådana fall om de är nyfikna än att de går runt tror en massa skit om en, nog för att jag kanske inte skulle göra det själv eftersom jag är blyg och snudd på introvert men och andra sidan har jag kanske inte ställts för en sådan situation än riktigt heller, Jag kan fortfarande räkna de gånger, när folk faktiskt HAR stannat och frågat när de sett att jag haft med mig någon av modellhästarna ut på en hand, men kom ihåg i sådana fall är det bättre att ni stannar upp och frågar& är nyfikna, än att jag ska behöva höra rent skitsnack bakom min rygg
Sedan så tycker nog inte att det är någonting konstigt heller med någon som springer runt med en kamera helt enkelt, men så samlar jag ju på Petradockor och modellhästar också men jag undrar om folk fortfarande tror att fågelskådare måste se ut på ett visst sätt ?.
Jag är faktiskt egentligen nog en väldigt konflikträdd människa så jag brukar undvika att ta striden men nästa gång , om jag hör någon kommentar när jag är ute som går sådär klart över gränsen ja då vet jag inte vad jag gör, antar att det minsta jag kan göra är att ställa mig upp och säga: Ursäkta mig men jag hörde faktiskt det där.
Varför kan man bara inte isttället acceptera folks olikheter och tycka att det är okej att somliga älskar vår natur och alla fina fåglarna & djuren i den utan att man ska börja tro att det beror på en massa andra saker som inte alls hör dit ?
För mig så började allting med att jag hade turen att få följa med mina föräldrar ut i bärskogen när jag var liten och min pappa och jag gav oss ibland ut på riktiga äventyr tillsammans. Vi korsade åar på omkullfallna trädstammar och vi släpade våra cyklar längst stigar eller tog oss över ett eller annat sumphål (vilket jag nog aldrig förlåit min pappa för riktigt ), men det kanske börjar bli dags nu , för trots att jag fortfarande kommer ihåg känslan av att sjunka ner i dyn och att känna hur det kippade i skorna efteråt så fick han ju ändå över mig heltskinnad!
Efter det har mitt intresse bara hållit i sig och växt sig allt starkare eftersom jag känner att det gör så mycket för hur man in mår som människa och jag skulle aldrig säga att intresset för djur eller naturen runt i kring oss är någoting som är speciellt barnsligt. Fast det beror ju kanske på vad man
har fått lära sig från början och jag är evigt tacksam för att jag har fått uppleva alting som jag har gjort! Nog för att jag ibland även kan tycka om andra nöjen också men det är ändå i naturen som jag hittar den bästa inspirationen till saker som jag gör.
Nyfiken i en strut, det kan man verkligen säga att den här stadsduvan var där hon satt i trappen in till en kiosk dit jag hade tänkt gå för att köpa med mig någoting ätbart till promenaden. När jag gick så var det visserligen fortfarande lite gåmulet , men jag hoppades ju på att solen skulle titta fram.
Hon satt kvatr där en stund och vi bara tittade på varandra, sedan skuttade hon ner steg för steg och gjorde sällskap med sin partner som gick en bit längre bort.
Sedan så blev det inte bättre bilder än så här på skarven idag. Åskfågeln som låg inne vid iskanten ett tag och fiskade. När det blev mer trafik längs gångvägen så försvann den lika spårlöst som den först dök upp.
Så glimmande var aldrig havet....jo idag låg fjärden bitvis kav lugn och solskenet glittrade sådär vackert på vattenytan.
När jag gick omkring i Strandparken så hörde jag någoting som kvittrade så väldigt inne i ett av buskagen, så jag var helt enkelt tvungen till att gå runt och se efter vem det k nde vara som satt och sjöng så fint, jo nu har den kommit rödhaken!
Sedan så gick jag tillbaka och fick syn på två havstrutar som låg en bit ut på vattnet. Efter ett tag så bestämde de sig för att det hade blivit dags för att lyfta , kanske tyckte de att skrattmåsarna blev lite väl jobbiga efter ett tag och jag hade turen på min sida den här gången . För den ena av dem fick för sig att flyga in mot land och då så kunde jag bara stå kvar och försöka hitta en bra fokusering.
Lyckades med den här verkliga fullträffen på en fiskmås som kom flygande precis över mig där jag satt och fikade, kanske hoppades den på att jag skulle dela med mig av mni smörgås.
Inte ens nere i hamen så kan jag låta bli att hitta åt en stadsduva, vet ju visserligen om att det brukar häcka ett par där nere men de brukar ju inte gärna vara de som visar upp sig utan de håller sig för det mesta gömda undertill på kajen där de är skyddade.
Idag så var det tydligen dock morgongymnastik som stod uppskrivet på schemat när den ena av dem vågade sig på att komma fram. Undrar om någon fått tips på rörelser att använda från den större kusinen ringduvan som ju redan verkar vara såld på det här med cirkelträning
Titta bara :) så här charmig kan faktiskt även en enkel stadsduva vara, allt som behövs är tydligen att man lägger huvudet lite på snedden också ser man så söt och oskylig ut som man bara kan.
Uppe med tuppen
Ibland så händer det att jag är mer rastlös av mig på morgonkvisten och vaknar tidigt. Idag var det tydligen en sådan där dag när jag av någon anledning inte kunde somna om. Det spelade inte heller någon roll hur mycket jag låg kvar i sängen och vände på mig under täcket utan det gick bara inte för mig att försöka somna om. Fast jag kasatade en blick på klockradion som står på min ena byrå ich såg att jag inte skulle behöva kliva upp än på ett par timmar men lika hopplöst var det att försöka sig på att sova.
Så istället klev jag mig upp och började med att göra mig iordning,klädde på mig och hann till och med mysa en stund tillsammans med Scrat som är nöjd bara han får sin jordnöt. Sedan kan guldkornet ligga inne i sitt hus och sova bort resten av dagen, tänk en sådan sjusovare han är!
Efter det så gjorde jag iordning min egen frukost och slog mig ner i soffan för att äta. När jag var klar och hade fått på mig kläderna så högg lusten att gå ut tag i mig allt mer och jag bestämde mgi för att packa ryggsäcken och göra ett försök att gå ut tidigt.
Då hade klockan inte ens hunnit bli åtta ännu, utan den var snarare halv då jag traskade iväg neröver.
Först så tog jag mig dock en liten omväg kan man säga och jag gick upp mot fågelbordet. Fast jag kom inte långt förän jag hörde hur en skata väsnades väldigt och när jag tittade bort mot soptunnorna på andra sidan vägen så ser jag ju att det sitter en gråtrut där. Kan inte påstå att det tillhör vanligheterna att man får syn på dem så här inne i stan,åtminstone inte så här men den såg väl en möjlighet till att få tag på mat.
I första läget när den hade fått syn på mig så satt den kvar, men när den tyckte att jag kom allt för nära ja då tog den ju till flykten Tänk att så stora fåglar ska vara så skygga av sig när till och med mesarna vågar sig fram, för att inte tala om deras kusiner fiskmåsarna som inte verkar ha återvänt efter vintern ännu.
När man ska börja tävla inom hästvärlden så krävs det ju att man tar grönt kort först, man kan nog åtminstone rent bildmässigt talat säga att jag fick till ett sådant när en liten grönfink kom och slog sig ner på en gren i buskaget framför mig. Den satt där och sjön några klara strofer innan den till sist flög vidare till nästa buskage på andra sidan viken.
Biggan och hennes lilla harem av drakar var såklart hemmavid, hon verkar inte ha valt ut någon av dem till partner riktigt ännu och som hon går valla runt dem allihopa så undrar jag allt hur det hela kommer att sluta Jag tror inte att jag har observerat det här beteendet hos någon gräsandshona förut, utan det brukar väl vara tvärtom hanarna som slåss om honorna , än så länge verkar det ju faktiskt som att de här håller sams.
En av hanarna är däremot helt klart mer avslappnad än de andra och jag hoppas kanske på att Biggan ska fatta tycke för honom eftersom de där andra tre som hon har sällskap med tydligen är riktiga räddharar. Ni vet lite så att flyger en så drar de iväg allihopa, men jag tycker ju att de ska börja på att känna igen mig vid det här laget. För Biggan och Ankan verkar ju i alla fall vara mer avslappnade nu när jag kommer för att titta till dem.
På ena sidan där havet ligger mer öppet så kunde jag efter ett tag räkna upp till hela 13 stycken storskrakar som låg och fiskade invid iskanten och jag tror faktist inte att jag har sett fullt så många av dem , just på den platsen förut. så det kändes roligt men man får verklige ha is i magen och vänta ut dem när de dyker. Det här har ju även blivit lite av en personlig favoritfågel och visst är hanen vacker i sin fjäderskrud,
Närmare än så här kom jag inte havstrutarna idag. Försökte skynda mig och gå runt till småbåtshamnen för att komma på lite bättre avstånd från dem där de satt ute på iskanten men så fort jag började närma mig de stora fåglarna och de såg mig så flög de upp och drog runt udden.
Inne i viken där jag brukar fotografera mina modellhästar så låg det ett par storskrakar och vilade på stranden. De tyckte inte om att få sällskap fast när jag satte mig ner på huk kom de tillbaka och jag hann med att få tag några bilder på dem innan de simmade iväg utåt igen när det kom fler gångtrafikanter och gick längs med strandpromenaden.
En liten bit längre bort från dem sett låg det en ensam hanne och guppade omkring lite på vågorna. Från början blev jag ju minst sagt fundersam eftersom han inte heller verkade vara det minsta rädd av sig Fastän paret efter en stund flög iväg så stannade han alltså kvar på platsen och jag passade bara på att få följa med honom. Hela tiden kom han simmande allt närmare in mot land , fastän jag alltså satt där på huk och pratade med honom.
Han tog faktiskt så lite notis om mig,där jag satt på stranden, det var så till den milda grad att jag till och med fick se honom på riktigt nära håll och jag kunde studera hur jakten på fisk går till när man befinner sig i själva ubåtsläget. Spana, spana, spana och dyk.
Sedan så fick han väl antagligen inte syn på någon fisk just då, vid det tillfället eftersom han gjorde valet att inte dyka ner och försöka fånga den eller så ville han trots allt ha lite mer koll på var jag befann mig. När han tittade upp igen ovanför vattenytan med huvudet så lyckades jag fånga det här rentav otroligt fina kortet på honom. Nej vadå buskablyg fågel ?
Sedan när jag hade följt honom ett tag så simmade han lungt iväg runt udden och längre in mot småbåthamnen men han gjorde sig då ingen brådska, det vore synd att påstå någoting sådant och hela tiden så låg han kvar där och patrullerade av området. Ja, jag tror faktiskt att det här kan ha varit den revirhävdande hanen från ifjol och alla de andra storskrakarna är nog faktiskt mer
bara tillfällliga gäster i hans fjärd.
bara tillfällliga gäster i hans fjärd.
Längst in i viken så ligger isen alltjämt kvar och det kommer nog att ta ett tag till innan den försvinner helt och hållet.
Har inte kommit dem sådär riktig nära ännu i år men eftersom vissa tycker att de är så lika känner jag min ju tvungen att lägga in en bild här på knipan med , så ni får se skillnaden på den lilla andfågeln mot storskraken
Kniphannen med sina karakteristiska vita kindfläckar, sedan är ju knipan även mycket mnidre än storskraken och den har ju framför allt inte samma sorts näbb!
Kniphonan har en mycket diskretare färgsättning på sin fjäderdräkt, så där är det kanske lättare att man tar fel men det jag tycker man kan förväxla den med är väl snarare viggen då de är mer lika. Hos båda arterna av skrake så finns ju en tydlig tofs men de två kan ändå vara lätta att förväxla på håll, fast då får man försöka kolla på storleken hos fågeln och syna de olika nyanserna i fjäderdräkten närmare.
Hona, småskrake
Hona storskrake
Eh har vi gått och fått vinter igen?
Det fanns nog de som ställde sig den frågan imorse när de klev upp ur sängen och öppnade på persiennerna. Ja, det gjordde åtminstone jag för nere på marken så låg det ett vitt täcke av kall snö som hade fallti under natten. Så gårdagens blåst var alltså i själva verket bara en liten försmak på vad som skulle komma men jag menar det, är det april så ska det väl helt enkelt vara lite aprilväder också
Så det blev till att ta på sig kängorna den här gången när jag skulle ge mig ut och traska ner längs kajjen. Fast jag gick tilll att börja med en omväg förbi fågelbordet och stötte i alla fall p åen duva, dock inte ringduvan men väl en av stadsduvorna som satt och såg lite frusen ut.
Sedan fortsatte jag min vandring neröver och såklart var gräsänderna fortfarande på plats i parken, men det är bara den ena hanen som jag får komma närmare, de andra i flocken är tydligen riktiga räddharar som sticker så fort att de ser att man kommer. Nog för att änder brukar kunna vara skvätta så här års men i parker sp brukar de ju ändå bli mindre skygga av sig så jag vet inte om någon har varit i farten och skrämt de här eftersom de är så vaksamma av sig.
Det såg dock ut att vara lite väl kallt om fötterna när de vaggade fram vid kanotrännan.
Vinter vid fjärden, nej alltså det var väl ändå på väg att bli vår ?
The botten is nådd, eller kanske botten upp! Lyckades äntligen få till en bra bild på en dykande storskrake som ett tag låg lite längre in, invid bryggorna bland de tomma båtplatserna och fiskade i bakvattnet där det gick mindre vågor för det blåste ju på idag med.
Fick faktiskt till några riktigt fina bilder på honom medan jag stod där och det kändes så roligt eftersom just storskaen har blivit en av de sjöfåglar som jag nog gillar allra mest.
Hanarna är bara så tjusiga i sin svart/vita eleganta dräkt. och den här gossen visade ju upp sig riktigt från sin bästa sida. Ni ser att näbben har en krok längst ut, det är den som avslöjar att de lever på fisk.
Sedan fick jag syn på truten igen och nu så har jag inga tivel längre, det är frågan om en havstrut..ännu fler svart/vita sjöfåglar som jag uppskattar att få syn på. Jag kanske får tillägna det här inlägget till dem ?
För aldrig har jag då blivit så glad över att se en knipa som just idag när den här ensammma hanen kom och visade upp sig men då vet jag ju åtminstone att de har anlänt ..har gått och väntat på dem och tyckt att det varit konstigt att jag inte har lyckats få syn på en.
Ja nästan bara svart/vitt tema som gällde idag, innan jag började vända tillbaka hemåt så gick jag där och önskade mig att få se en trut på nära håll och efter ett par minuters vilopaus så kom den här gråtruten seglandes över mitt huvud och jag hann med att få den på kornet.
Fast jag fotade ju inte bara fåglar idag heller, utan jag passade även på att fånga in lite olika stadsmiljöer som vi har här. Tänk att i vissa kretsar så kallas staden där jag bor fortfarande för Dövik, men så här på våren förstår jag verkligen inte varför eftersom naturen formligen börjar sjuda av liv igen. Fast då vet de nog inte om vilket paradis vi har nere vi hamnen med alla dessa sjöfåglar, eller så bryr de sig helt enkelt inte om det medan jag tycker att en bättre stad finns inte att bo i. Så är jag kanske en sådan där konstig kuf som hellre att ligger med en kikare eller kamera ute i buskarna för att titta på fåglar än att sitta och pimpla drinkar på något uteställe.Det är verkligen inte min grej och jag kan inte förstå varför det skulle vara någoting att stå efter överhuvudtaget.
Lite av ett ruskväder
Det kan vi väl säga att det har varit här idag , men det kanske bara är ett tecken på att vi har nått in i april månad när väderleken ju kan variera lite från ena timmen till den andra.
För efter lnuch när jag gick ut på en promenad ner längs kajjen igen så var det åtminstone hyffsat väder och uppehåll så det kändes sm att jag hade tur, då det snöblandade regnet drog in senare på eftermiddagen och tittade jag ut genom fönstet så kändes allting i alla fall väldigt gråtrist och tråkigt.
Såg ett tag på Karantäntv som visas av SVT och blev bara så himla glad när de ringde och pratade en stund med My som jobbar som djurskötare på Komården för vi fick ju se den lilla elefantkalven som föddes där nu den 19 mars i år.
Visserligen så är väl de flesta djurungar alltid söta att se på , men alltså hjälp vilket charmtroll det där kommer att bli :) Han var helt enkelt bedårande att få följa sådär, fastän han var trött och jag håller med ena programledaren som fomulerade det så bra efter att de hade avslutat samtalet: Kan man någonsin se sig mätt på den?
Jag svarar nog i alla fall nej på den frågan det går inte men då tillhör ju djur och natur redan två av mina stora intresseområden så jag kanske blir ltie partisk i just det fallet.
Fast nu ska jag inte hålla på att svamla allt för mycket, utan jag tänke visa upp en del nya bilder som jag har fotat, för att visa upp vilka fina fåglar och vliken fin natur som vi faktiskt har äran att få ha på hemmaplan i Svergie.
För ibland så känns det som om vi är väldigt duktiga på att blicka ut i världen och bara ser till allting fantastiskt som finns i andra länder ute i världen, men då tror jag allt att det är många som går miste om mycket.
Tänk på bara några dagar så har det varit en väldig islossning och snart är hela fjäden öppen bara det där sista längst in kvar nu.
Visst påminner det här lite om slush i en mugg?
Längst inne i bviken där jag brukar spana efter fåglar tar det tid innan isen lossnar riktigt, men ett par dagar till med töväder så är den nog helt borta
Fick ett par bilder på storskraken , som från början låg och fiskade i vågskvalpet
Ett par av gräsänderna såg däremot ut att ha mer problem med sjögången och det var nog inte helt lätt för dem att försöka ta sig från plats A till plats B
Vårblommorna har börjat att tiaa fram så smått i rabatterna
Gick förbi torget på vägen hem och fick då syn på den här urtjusiga duvan som gick och bröstade upp sig i sina försök att imponera på sin hona som däremot verkade vara betydligt mer skeptisk till hans invider, men oj så grann hann var! Känns som att så många forgängare bara skyndar förbi dem och inte tänker mer än på sig själva ibland och extra tråkigt är det med alla som ska hålla på att göra sig lustiga över de här fina fåglarna på något sätt framför allt handlar det om tonårskillar som verkar tro att de på någoit sätt är tuffa när de springer runt och jagar fåglarna som blir stressade helt i onödan. För även stadsduvor är spännande att få lära känna närmare och studera , det kan jag lova ingen duva har samma personlighet som den andra om någon trodde det, de är alla olika och har precis som oss sina egna personligheter, så fler borde kanske öppna upp ögonen och se dem när de kommer och springer runt fötterna på en.
Fick till det här fina fotot på en skata en morgon när jag gick ut och den satt där till synes helt orädd på framsidan av huset, iblland ska man ha turen att komma ut i precis rätt ögonblick.
Jag tror att kråkan har full koll på läget.
