Eh har vi gått och fått vinter igen?
Det fanns nog de som ställde sig den frågan imorse när de klev upp ur sängen och öppnade på persiennerna. Ja, det gjordde åtminstone jag för nere på marken så låg det ett vitt täcke av kall snö som hade fallti under natten. Så gårdagens blåst var alltså i själva verket bara en liten försmak på vad som skulle komma men jag menar det, är det april så ska det väl helt enkelt vara lite aprilväder också
Så det blev till att ta på sig kängorna den här gången när jag skulle ge mig ut och traska ner längs kajjen. Fast jag gick tilll att börja med en omväg förbi fågelbordet och stötte i alla fall p åen duva, dock inte ringduvan men väl en av stadsduvorna som satt och såg lite frusen ut.
Sedan fortsatte jag min vandring neröver och såklart var gräsänderna fortfarande på plats i parken, men det är bara den ena hanen som jag får komma närmare, de andra i flocken är tydligen riktiga räddharar som sticker så fort att de ser att man kommer. Nog för att änder brukar kunna vara skvätta så här års men i parker sp brukar de ju ändå bli mindre skygga av sig så jag vet inte om någon har varit i farten och skrämt de här eftersom de är så vaksamma av sig.
Det såg dock ut att vara lite väl kallt om fötterna när de vaggade fram vid kanotrännan.
Vinter vid fjärden, nej alltså det var väl ändå på väg att bli vår ?
The botten is nådd, eller kanske botten upp! Lyckades äntligen få till en bra bild på en dykande storskrake som ett tag låg lite längre in, invid bryggorna bland de tomma båtplatserna och fiskade i bakvattnet där det gick mindre vågor för det blåste ju på idag med.
Fick faktiskt till några riktigt fina bilder på honom medan jag stod där och det kändes så roligt eftersom just storskaen har blivit en av de sjöfåglar som jag nog gillar allra mest.
Hanarna är bara så tjusiga i sin svart/vita eleganta dräkt. och den här gossen visade ju upp sig riktigt från sin bästa sida. Ni ser att näbben har en krok längst ut, det är den som avslöjar att de lever på fisk.
Sedan fick jag syn på truten igen och nu så har jag inga tivel längre, det är frågan om en havstrut..ännu fler svart/vita sjöfåglar som jag uppskattar att få syn på. Jag kanske får tillägna det här inlägget till dem ?
För aldrig har jag då blivit så glad över att se en knipa som just idag när den här ensammma hanen kom och visade upp sig men då vet jag ju åtminstone att de har anlänt ..har gått och väntat på dem och tyckt att det varit konstigt att jag inte har lyckats få syn på en.
Ja nästan bara svart/vitt tema som gällde idag, innan jag började vända tillbaka hemåt så gick jag där och önskade mig att få se en trut på nära håll och efter ett par minuters vilopaus så kom den här gråtruten seglandes över mitt huvud och jag hann med att få den på kornet.
Fast jag fotade ju inte bara fåglar idag heller, utan jag passade även på att fånga in lite olika stadsmiljöer som vi har här. Tänk att i vissa kretsar så kallas staden där jag bor fortfarande för Dövik, men så här på våren förstår jag verkligen inte varför eftersom naturen formligen börjar sjuda av liv igen. Fast då vet de nog inte om vilket paradis vi har nere vi hamnen med alla dessa sjöfåglar, eller så bryr de sig helt enkelt inte om det medan jag tycker att en bättre stad finns inte att bo i. Så är jag kanske en sådan där konstig kuf som hellre att ligger med en kikare eller kamera ute i buskarna för att titta på fåglar än att sitta och pimpla drinkar på något uteställe.Det är verkligen inte min grej och jag kan inte förstå varför det skulle vara någoting att stå efter överhuvudtaget.
Kommentarer
Trackback
