Hur mås det?
Hejsan, hallå på er alla ni läsare som klickat er tillbaka in hit idag för att se efter om jag har fått hit några nya rader och det är i alla fall min tanke. Att det ska bli ett inlägg till sist av alla mina tankar och ord. Idag är det lite gråmulet väder här och det ser väl ut att kunna börja regna vilken stund som helst men jag har ändå varit ute och försökt röra lite på mig trots allt. Hur som haver så har dessa två grannar anlänt för årets häckning.
Hörde dem för några dagar sedan och har sett dem landa utanför fönstret men alltså först nu var det läge för mig att fotografera dem, men jag tänkte att jag var tvungen att passa på att gå en liten sväng med kameran eftersom det var uppehållsväder. Hur som helst vill jag ta upp frågan om måsfåglar igen. Inte minst sedan jag blev fögrymmad häromveckan då det pratades om dem på radion, P4 Västernorrland och den ena av de två programledarna ironiskt sa att man borde skjuta dem allihopa.
Jag förstår inte hur man kan uttrycka sig på ett sådant sätt. För även om man kan uppleva måsar som störande när de försöker försvara sina boplatser eller ungarna som är borymmare så får väl inte gemene man ge sig på fåglarna för den sakens skull och vem försvarar inte sina barn ??
Nej ursch för de som har den inställningen alltså. Det värsta var väl hur de fortsatte skämta om det och skrattade åt mina åsikter när jag försökte förklara måsfåglarnas viktiga roll i naturen på ett lungt och pedagogiskt vis samtidigt som jag försökte låta bli att bli arg när det inflikades " Om man inte får skämta om måsar, vad får man då skämts om"?"
För visst pratade den ena programledaren om att man MÅSTE kunna samexistera men det är väl just det vi människor är dåliga på ibland. I alla fall den del av oss som tror att det går bra att bara skjuta av fåglar hur som helst. Då kände jag hur ilskan kokade i mg. Fast jag kanske är bortskämd med som bor i ett hus med häckande fiskmåsar på taket? Ja jag tror det, för det är så spännande att kunna följa dem varje år på nära håll och se hur hårt de sliter för att försöka föda upp en kull. Efter två år med missflyt så hoppas jag åtminstone på att årets häckning ska få bli lyckad när den kommer igång!
Ifjol hade de en liten kull med bara två ungar. Den ena försvann tidigt medan den här andra knappt han bli flygfärdig förän någon dåre fick för sig att ta livet av den genom att gasa med bilen uppför baclen. Som tur var, var jag inte hemma men de som hade sett det sa att det var rena avrättningen! Så i år funderar jag på om man ska gå dit och måla ett måsövergångsställe till dem. I synnherhet sedan bussarna har börjat gå den vägen med, men jag tycker att en mås är en så pass stor fågel att den borde man hinna se när den sitter på vägen!
Ungfåglarna är faktiskt väldigt orädda av sig ibland, men då kan man ju lära känna arten ännu närmare genom att studera deras beteenden istället för att klaga som vissa gör. Det finns faktiskt också enkla anledningar som gör att de söker sig till städer eller åkrar på landet. I takt med att fiskenäringen kanske minskar och man blir allt mer effektiv på att ta hand om avskrädet därifrån så måste måsfåglarna söka sig till andra ställen där de kan passa in. För är det någoting som måsar har så är det bra syn och de är väldigt intilligenta med.
Så då blir det ju lätt för dem att hänga i städerna och spana efter sopor &annat gott. Dessutom så finns det gott om platta hustak som blir alldeles utmärkta ställen att bygga sitt bo på. Nej, jag tror helt enkelt på att det är vi som får vänja oss vid att de finns där, i synnnerhet om man bor vid havet då är sjöfåglarna bara ett naturligt inslag i vardagen precis som vilka andra fåglar som helst!
Hejsan igen!
Kustbevakningens båt låg inne vid kajen , men eftersom gångvägen var avstäng vågade jag inte gå hela vägen runt, utan jag gick åt andra hållet istället. Det var full hals på samtliga måsfåglar.Både fiskmås &skrattmåsarna satt på isen och sjöng för full hals, ja skrattmåsarna var till och med så våryra att de hade börjat dansa på den isbelagda grusplanen en bit bort. Allt för att hitta igen sin partner från föregående år , eller att försöka få tag på en ny.
Så jag lyssnade på deras konsert en stund innan jag gick vidare för att kolla av resten av sträckan.
Som sagt isen ligger fortfarande kvar bra mycket på fjärden.
Storskraken hade visst anlänt men tyckte inte om då jag kom för nära bron, eller om det var någoting annat som skrämde upp honom. Så närmare än så här kmo jag inte idag. Sjöfåglar och vår= lättskrämda.
Först hörde jag någoting bland stenarna, sedan såg jag att det flaxade till så jag gick närmare för att kolla vad det var och då satt den lilla kvicka Stenskvättan där och såg aningens frusen ut.
Årets första tussilago hade tittat upp på strandkanten.
Precis som jag kände att jag hade fått nog och var på väg att gå hem så kom äkta paret gräsand flygande och landade i kanotrännan, hm de kanske hade hört att jag frågat efter dem ? de flög på så låg höjd över den närbelägna lekplatsen att det till och med gick att höra deras vingslag & en pojke som satt i en klätterställning såg frågsam ut sedan de dragit förbi. Fast när jag letade upp fåglarna så hörde jag hur killgänget skrattade och gjorde sig lustiga över fåglarna, alltså vad är det med en del unga killar och djur ?
Jag förflyttade mig längs kanten på rännnan, satte mig på huk så att änderna skulle bli tryggs med att jag var där sedan fotade jag på och småpratade med dem och till sist så var åtminstone hanen så säker att han både kunde leta mat
Samt putsa fjädrarna i i min närhet.
Fast han höll ändå ett öga på när jag förflyttade mig och ibland pratade han med sin fru när han tyckte att hon kommit för långt bort, eller låg för nära mig.
Fast jag måste ju få säga hur fina drakarna är nu på våren med sina speldräkter! Ändå pratas det så mycket om tex den asiatiska mandarinanden som från att ha funnits på några få ställen nu förekommer lite varstans som det kan verka, då vi har inhemska arter som är minst lika vackra ta till exempel just gräsand eller varför inte den lilla krickan ?
Jag gillar nog visserligen alla sorterrs fåglar , inklusive måsfåglar och kråkfåglar som förargar många andra men jaag vet inte vad man ska tycka om de där parkrymlingarna egentligen, eller fåglar som hästammar från sådana. Fast en sak är åtminstone bra med mandarinen och det är att den inte kan korsa sig med någon av våra inhemska arter och bilda hybrider.
Den har nämligen olika antal kromosomer som våra innhemska änder, så därför kan de inte få fram någon livsduglig avkomma tillsammans &skulle de mot förmodan lyckas så skulle denna i sin tur förmodligen bli steril. Det kanske låter krångligt men i själva verket är det inte heller det, åtminstone inte för den som är intresserad och vill lära sig.Sedan kan man undra vaför man inte vill ha hit den, men det är en fågel som egentligen lever vilt borta i Östasien och alltså ingår den inte i vår naturligs fauna precis som mårdhunden.
Hejsan svejsan!
Hejsan på er alla ni läsare som kikar in hit och har vägarna förbi min lilla blogg. Nu har jag faktiskt inte skrivit på ett bra tag utan jag har mestadels tagit det lugnt, legat i soffan &sparat min energi genom att plöja igenom åtta säsonger av McLeods döttrar. Ville ju försöka titta mig igenom hela den här gången och nu är jag alltså äntligen klar. Fy..att den skulle vara så här bra alltså. Saknar den ju på riktigt på TV, kanske skulle vara läge att den visas i repris nu när man har börjat beta av Doktorn Kan Komma. Ja australiensarna kunde verkligen göra bra serier helt enkelt, det är så tydligt när man ser de där gamla favoriterna. De hade helt enkelt allt! Medan mycket anant som visas på TV bara faller platt, men inte de där gamla klassikerna inte. Fast jag är inte så sugen på en remake av den för trots att det skulle ha varit roligt att få följa några av karaktärerna lite längre så kanske de ändå slutade medan serien var som bäst, innan den hann med att bli allt för urvattnad och blek i handlingen. Så jag är ändå glad att få ha den på DVD för då kan jag ju se den när jag vill även om vissa avsnitt krånglar och hoppar så kmomer man ju snabbt in i handlingen igen på nästa.
Sedan vill jag skriva om en till sak som hände mig idag då jag startade upp datorn och loggade in på Facebook. Hittade en bild på Theodor i en gnagargrupp, ja eller på en hhamster som var identiskt lika. Vi började skriva lite med varandra men ju mer jag tittade på bilden dessto mer insåg jag ju att den var stulen. Det enda som var gjort med den var att den var lite beskuren. men det var alltså den enda skillnaden. Hur som helst rapporterade jag det vidare till admin för gruppen som trodde på mig, jag menar två hamstrar kan omöjligen vara så identiskt lika,ha samma golv som bakrund, sitta på samma sätt eller ha sammma leksaker.Det var för många indicer helt enkelt och jag avskyr det. Visst kan man få låna bilder av mig om man frågar snällt men jag vill ju INTE att man tar dem utan lov och framför allt inte att man påstår saker om djuret som inte stämmer. Nog för att jag gjorde något liknande då jag gick på högstadiet & inte visste bättre när jag lånade saker till ett sk Internetstall som jag och en kompis drev men samtidigt tog jag ju bort de bilderna sedan och lärde mig av mitt misstag att aldrig göra om det. Liknande problem har ju även förekommit på stallet.se med fotografer som fått bilder stulna och en del hr till och med bytt ut copyright och suddat ut vattenmärkningar men jag tycker det ska ha blivt bättre numera eftersom det pratats mer om reglerna sedan dess. Fast ibland kanske de behövs förtydligas ännu mer och pratas om internetkunskap i skolan men det är ju liknande regler som gäller överallt egentligen, mitt är mitt och ditt är ditt. Det är väl ingenting som är konstigt och svårt att förstå ?
