Naturmorgon
Jag har en plan.
Det är någoting som Charles Ingvar Jönsson i brukar kunna säga, i vanliga fall när han har fått en av sina kända snilleblixtar. Igår så hände det mig, att ett litet frö sakta började att spira och långsamt så slog det rot,någonstans där i mina tankebanor.Eller så ja jag brukar ju faktiskt försöka med att ta mig ut till åtminstone en av fågelsjöarna som vi har härikring för att följa paret sångsvan i sin häckning men det hade av någon anledning inte riktigt blivit av ännu i år.
Jag vet inte riktigt hur det kunde komma sig, att jag inte tagit mig dit men ju mer jag funderade på saken, desto mer sugen på att göra en utflykt blev jag och till sist så var beslutet taget.
Ställde in mobiltelefonen på väckning innan jag gick och la mig , men jag lyckades ju ändå med att vakna innan alarmert gick och blev klar mycket tidigare än vad jag först hade räknat med. Så det var bara för mig att få på mig kläderna& packa ryggsäcken, göra kameran klar och sätta mig på bussen sådär lagomt tidigt i ottan.
När jag tittade som hastigast på klockan innan jag gick hemifrå mot busshållplatsen så hade den inte ens hunnit med att slå sex , bussen avgick faktiskt kvart i och det måste verkligen vara länge sedan som jag var uppe så tidigt på morgonkvisten men vad gör man inte för att hinna skåda lite fågel innan trafiken sätter igång. Det går naturligtvis även bra att se fåglar lite senare under dagen men om man är ute sådär, tidigt från början så får man ju också lyssna till alllt det där kvittret som är så härligt att lyssna till nu på våren. Fast det kan vara nog så svårt att höra vilka de olika stämmorna tillhör.
De första fåglarna som visade sig för mig var ett par fina rödvingetrastar som vågade komma och slå sig ner i ett träd som stod nästan alldeles invid den gruslagada gångvägen som går runt hela sjön. Jag tror att björktrastarna var mer irriterade över min närvaro för de smattrade som vanlgit ilsket på i buskaget bredvid medan rödvingarna, ja de sjöng så fint när jag emellanåt stod och småpratade med dem.
Sedan, när jag hade hunnit med att gå en bit till så fick jag mig en annan liten kompis när en katt kom springande över vägen. Först så satte den sig ner precis i kanten av den ena körbanan och bara tittade på mig som om den funderade över vem jag var. Då lockade jag lite lätt på den eftersom jag tyckte att den satt så tokigt till och vips så kom den fram och strök sig sådär kärvänligt upp efter mitt ena byxben .Fast efter att ha hälsat på mig och gosat en stund så skildes vi till sist åt, katten skulle antagligen gå vidare ut på sin morgonjakt& jag skulle ju fortdätta runt resten av sjön!
Är inte så bortskämd med att få se skäddoppingen så jag blir nog lika glad för varje gång som det inträffar och nu så fick jag se dem hemma vid sitt bo som man kanske måste få lov att kalla för spartanskt. Inget lyxbygge här inte!
På plats fanns ju såklart även kanadagässen.
Här så fick de båda skäggdoppingarna syn på någoting och jag undrade såklart vad som kunde tänkas stå på, tills att jag helt fick in fågelperspektivet och började att titta i samma riktning som dem.
Där ute i vattnet så rörde någoting på sig. men den var verkligen inte alls lätt att upptäcka på det avståndet.
Den började simma längre in mot land, men stannade till när den fick syn på mig och jag trodde inte ritkgit mina ögon eller att den skulle fortsätta när den hade fått syn på mig. För då jag har skymtat bäver tidigare så brukar de oftast bara försvinna ner under vattnet med ett rejält plask av svansen.
Det gjorde inte den här individen utan jag kunde ju alltså lungt få stå kvar där invid bänken och fortsätta med att knäppa en hel serie av kort på den, innan den till sist ändå bestämde sig för att det nog fick räcka med uppmärksamheten varpå den satte sin fortsatta kurs mot andra sidan utav sjön.
Fast att få se en bäver var verkligen långt mer än vad jag hade förväntat mig att jag skulle få göra, men jag är verkligen så glad som till sist fick den här upplevelsen!
Något mer udda var det här fyndet jag gjorde då jag hade tagit mig uppför trappen i det lilla fågeltornet , då jag tänkte slå mig ner där för att få mig en stunds vila och lite välbehövligt fika. Nästa gång jag ska dit kanske det bara är att ta med sig egna sängkläder och bädda upp eller vad säger ni, vill någon kanske följa med ut på en övernattning? Fast det kändes ju verklingen minst sagt märkligt att sakerna låg kvar.
När jag gick här förra gången så var den gamla bäverhyddan riven, men det verkar onekligen som att de är tillbaka vid sjön nu kanske för att stanna och jag hoppas ju i alla fall på att de får vara kvar då de är ett naturligt inslag i vår fauna till skillnad mot bisamråttorna som förut hade koloniserat sjön men nu såg jag faktiskt inte till ett enda av deras råttbon.
Vårflod i ån, som med bävrarnas hjälp har bildat ett väldigt delta i den ena änden av sjön men det är kanske även här på den mer undangömda delen som fåglarna trivs allra bäst.
En något morgontrött drake som stod och vilade sig.
Åtmonstone den ena av sångsvanarna var på plats men jag såg inte till partnern fast sjön är ju ganska stor så den andra var kanske bara ute och letade efter mat någon annanstans just då.
Hade även turen att få se tre stycken smålommar som simmade invid iskanten men jag kunde tyvärr inte komma dem närmare med mitt lilla teleobjektiv än så här. Hörde däremot mer tydligt hur de kommunicerade sinsinmellan med ett väldigt dovt skorrande läte.
Avslutningsvis så fick jag även syn på den här lilla sävsparven som satt och sjöng för allt vad han var värd i ett buskage invid den ena strandkanten.
Kommentarer
Trackback
