Hejsan svejsan!
Idag så tog det kanske istället lite mer tid för mig att komma igång, jag brukar ju trots allt vara väldigt morgontrött av mig men jag tycker att det har gåt väldigtt bra att komma mig ur sängen på morgnarna nu . Fast det kanske också blir mer av det så här på vårkanten när man vill komma ut och hinna njuta av både det fina vädret och den där så rofyllda stillheten som finns ute i naturen.
Inte för att jag lever med så mycket stress annars heller i min vardag men ändå, det är fortfarande en välidgt skön avkoppling för mig att få kunna vara ute och vandra så här då jag sitter framför datorn eller TV:n så mycket annars . Ja, jag vet jag gör även en hel del andra saker och har hela tiden en massa olika pysselprojekt igång men iböand så behöver man bara få lägga allt åt sidan och kanske koncentera sig på att ladda upp batterierna istället.
Trodde först ine att hen var hemma, men när jag vände mig om så satt den näpna lilla stadsduvan där och solade sig, nästan rakt framför mina fötter. Ja, det var nog faktiskt rena turen att jag vände mig om och att hon satt nere på trädäcket för annars så hade jag förmodligen snubblat över henne.
Nu fick jag istället till väldigt fina bilder på fågeln och jag måste få säga att det ska bli kul att få följa den här häckningen på närmare håll fast jag vill ju inte hålla på att störa dem allt för mycket heller, men jag tycker ju att de måste vara vana vid folk till viss del eftrersom de valt att bosätta sig på det stälelt som de har gjort. Vi får se efter hur pass som jag kommer att få lära känna dem framöver, för när jag gick längs med trädäcket och kikade så kunde jag inte se till något bo men det är ju så mörkt där inunder att det är svårt att se efter var det ligger.
Skrattmåsen fiskar kanske efter strömming.inne i viken.
Ibland får den napp men det kan finnas lite svårigheter med att få ner bytet helt.
Ja, det är faktiskt bara ett av alla paren som håller till där nere som vågar komma sig sådär riktigt i närheten av en men så börjar vi kanske lära känna varandra vid det här laget och det tycker jag är roligt, för ju mer man bekantar sig med fåglarna desto lättare tycker jag att det är att få följa med i deras vardagsliv.
Nu så har jag hittat ett ställe där jag tror att ett par sädesärlor har bestämt sig för att häcka, det här är i alla fall andra gången som de dyker upp vid träden när jag passerar.
Hittade också till ett ställe som stadsduvorna tydligen nyttjar när de vill dricka, så länge jag satt där vid rampen vågade sig fåglarna ner från taket men när aktiviteten efter gångvägen ökade ja då bestämde de sig för att det fick helt enkelt räcka också flög de vidare
Bättre kort än så här blev det visst inte på skarven idag, nej de är verkligen svårt att vinna deras tillit för att få komma dem tillräcklgit nära. Det kan väl gå sådär om man kliver upp i ottan och de råkar gå ända in i viken men annars så drar de längre ut till havs så fort att de får syn på en, eller när någon annan lite mer fundersam gångtrafikant kommer förbi och ska passera. För det är långt ifrån alla som saktar ner på temot när de får syn på mig och min kamera och ibland så ligger störningsmomenten mig helt i fatet.
Lyckades skrämma slag på den här storskraken som låg alldeles invid kajen och halvsov, eller om det var han skrämde mig mest när han flög upp men jag lyckades i alla fall med att ställa in fokuseringen och få till en bild på honom som blev bra innan han drog iväg. Fast han lugnade snabbt ner sig, när han såg att jag trots allt inte var någonting att vara rädd för också kom han simmande tillbaka.
Varje år så brukar det häcka ett par fiskmåsar där nere vid kajen och de har alltid varit så här, helt enketl allt annat än buskablyga av sig och nu är de tillbaka på plats igen.
När man får se dem på så här nära håll så inser man kanske plötslgit att de faktiskt är rätt så fina fåglar trots allt och smarta är de ju också. Om de där människorna som håller på att klaga på dem bara kunde tänka efter lite mer ibland, för fåglar som lever så här i stadsnära miljöer har det tillräckligt svårt ändå!
Ja det känner ju inte minst jag till eftersom vi i huset under flera år hade just ett par fiskmåsar som häckade på taket. Vi omfamnade att ha fåglarna i vår närhet och lärde oss istället för att sätta upp en drake att helt enkelt leva med dem. För den enda tiden på året som de egentligen kan bli ett problem är väl just då det är tid för häckning men man måste ju fäörstå sig på fåglarna ,då det i själva verket handlar om att de försöker sig på att försvara ägg& ungar.
Hur som helst på dessa fyra år så fick "vårat" måspar inte en enda unge att överleva tills dess att den hade blivit vuxen. Vi följde ständigt deras kamp för dessa små dunbollar och det sista året som de valde att häcka hos oss så var det sånär på att de åtminstone hade fått en unge till att växa upp.
Då, när jag inte var hemma utan befann mig ute hos föräldrarna på semester så hände såklart det som inte fick hända och den förolyckades i samband med att den skulle lära sig flyga.
Någon samveteslös person kom gasande upp för backen och mina grannar som hade varit hemma och sett de fruktansvärda följerna beskrev det för mig i efterhand som rena avrättningen!
Ja jag ryser ju fortfarande och blir både så arg och ledsen när jag tänker tillbaka på det och hur jag fick själva händelseförloppet återberättat för mig.
Det känns bara så himla onödigt att välja att ta beslutet i egna händer på det viset och köra över en stackars försvarslös ungfågel som ännu inte hade lärt sig att flyga ordentligt. Nej fy, även om jag ju kanske misstänker att det fanns alkohol med i bilden så går det inte , att på något vis ta en sådan kallblodig handling i försvar.
För det är en sak jag har lärt mig om fiskmåsar med, genom att få ha dem på så nära håll , att även om deras ungar är borymmare av naturen och sticker så fort som de där små benen bara bär dem ut i den stora vida världen så är alla måsfåglar verkligen omtänksamma föräldrar som skyddar sina telningar med näbbar och klor om det så behövs .De kanske är lite lika oss ändå ?
Jag tycker att det är allt för många som inte ens verkar reflektera över det här, utan som enbart är själviska och verkar tro på att fåglarna väsnas för att depå något sätt vill störa folk men det är ju faktisktiskt ppå det viset som de att pratar och kommunicerar med varandra. Tänk er själva hur mycket en större folksamling låter ?Ja men då förstår ni kanske lite bättre vad som händer i deras värld.och det gäller verkligen för dem att hela tiden vara på sin vakt. Sedan så är jag även av den bestämda åsikten att om man bor i en stad som ligger alldeles vid havet, längs en av kustremsorna , ja men då så får man väl helt enkelt vackert lov till att räkna med att sjöfåglarna bland annat måsarna &trutarna finns till. De ingår ju trots allt i ekosystemet lika mycket som vi gör det!
Allting annat vore bara konstigt, lika konstigt som ett inlägg som jag såg fladdrade förbi häromdagen i en grupp på Facebook där en en tjej bad om hjälp för att hon ville få bort humlorna som flög så kring hennes uteplats,bara för att honnu kanske hade krypfobi.eller ännu värre bara tyckte att de var allmänt obehagliga , ja kan ni tänka er det Jag menar det, jag tycker kanske inte heller om håriga spindlar eller läskiga vårtbitare men på samma gång så skulle jag heller aldrig hålla på att önska dem ur världen. Inte när jag vet vilken roll som de spelar för resten av kretsloppet och tänker på hur resten av naturen fungerar. Utan alla dessa olika små insekter som finns så skulle det hela inte fungera, det är faktiskt rätt så fascinerande samtidigt som det även är skrämmande då bin och humlor minskat i antal.
Fast avslutningsvis så tycker jag att vi tar oss tillbaka till måsarna, titta på det här filmklippet och njut!
Kommentarer
Trackback
