Fåglar
Idag så känner jag redan nu på mig att det kommer att bli ett längre inlägg här på bloggen.
Anledningen till detta är att det har börjat att läcka ut en del uppgifter från den nya Rödlistan från artdatabanken, som ska presenteras i sin helhet längre fram i sommar.
Att vi bland flera av våra fågelarter sedan länge har kunnat se ett vikande antal i populationerna är väl egentligen inte heller någoting som är nytt på kartan. Vad som jag tycker är riktigt oroande är istället alla dessa nya arter som verkar tillkomma på den och som nu ska börja räknas som nära hotade.
En del av dem känns faktiskt så vanliga , då man kanske ser till dem dagligdags när man är ute att vi helt enkelt kanske har gått och tagit dem för givet ?
Det är i varje fall en väldigt tråkig utveckling som vi ser när till och med dessa fåglar har börjat att minska i antal. Fast allting är ju inte enbart mörker och nattsvart heller utan det finns andra som det har börjat att gå bättre för men jag tycker ändå att vi måste börja med att kolla vilka olika faktorer som spelar roll och hur vi kan bryta den här negativa trenden så att sifforna börjar med att vända uppåt igen.
En av fåglarna som finns med på listan är gråkråkan ( Corvus Corvone Cronix). Av många så anses den kanske vara lite av en skräpfågel men via min pappa så har jag haft den stora turen att få lära känna ett par på lite närmare håll än de flesta kanske får och jag har fått en ny syn på kråkfåglar tack vare detta. Nog för att jag kanske gillade dem redan innan jag började att bekanta mig närmare med dem men jag hade ju heller inget närmare förhållande till dem. Oj så intilligenta och underskattade varelser de är!
Drillsnäppa(Actitis hypoleucos) Den här roliga fågeln lärde jag känna i samband med att ett par av dem hade slagit sig ner för att häcka bredvid en stig , bredvid några gamla reningsdammaer där vi brukar vara och vandra. De var inte precis buskablyga av sig, det kan man verkligen inte säga och vi såg dem nära på varje dag den sommaren då vi var ute och gick, till sist så tror jag faktiskt att de kände igen oss när vi kom gåendes för de var som regel aldrig långt borta.
Björktrast(Turdus pilaris) Är även den en fågel som det kan råda delade meningar om men som på samma gång är värd att få en till chans när man lär känna den på närmare håll,. För då lär man sig kanske att förstå den lite mer & jo ibland kan den faktiskt sjunga fint också och ialltså inte bara låta som ett ilsket smatterband.
Rödvingetrast(Turdus Iliacus)Gillar verkligen den här lilla kvicka trasten som både sjunger fint och är ett vackert fjäderfä att få beskåda.
Grönfink (Carduelis Chloris) Kommer även med på listan den här gången och det kanske trots allt inte är så konstigt när man tänker på de stora problemen med sjukdomen gulknopp som drabbade arten hårt för ett par år sedan. Beståndet har alltså kanske fortfarande inte riktigt hunnit med att hämta sig efter den smällen. Tråkigt, för jag uppskattar verkligen att få höra dem sitta och sjunga där i buskaget när jag är ute och går.
Skrattmås (Chroicocephalus ridibundus) Är näst gråkråkan kanske den fågel som vi tar allra mest för givet av de arter som nu förväntas komma med på listan den här vändan, den bara finns där om man har närhet till sjö, hav eller jordbruksmark. Så att den minskat i antal tycker jag är väldifr förvånande då de är så anpassningsbara med vad de äter.
Havstrut(Laurus marinus) Är verkligen en sådan imponerande syn på himlen när den kommer flygandes. Får man tillfälle att se den på närmare håll så inser man plötslgit hur liten en fiskmås blir i jämnförelse med den här giganten! Dessutom så är det någoting visst med att få höra dess tvåtaktiga rop över tystnaden på morgonkvisten.
Ärtsångare(Sylvia curruca) Har jag också fått syn på vid ett tillfälle då alla vinbär försvann spårlöst utan att trastarna hade hunnit dit. Gick ner med kameran en morgon för att se efter vad som stod på när jag hörde ett fasligt lov och då satt de plötsligt där uppe i en björkdunge.
Talltita (Passer montanus) Förut så ahde mina föräldrar alltid ett par titor som kom till fågelmatningen på vintern men nu är de försvunna sedan några år tillbaka och det har inte helelr dykt upp några nya vilket jag tycker är synd, för det är söta små fåglar. Går man däremot en bit och tittar mot skogen som finns bakom kyrkogården så kan det dock fortfarande hända att man får syn på dem där.
Kommentarer
Trackback
