Hejsan svejsan!
Nu så börjar jag äntligen med att vakna till liv igen känns det som efter att jag haft ett liten liten släng av migrän och därför bara legat och vilat i soffan framför TV efter det, men den här gången så kände jag ju av huvudvärken redan tidigt så jag kunde ta tablett och mota den innan det blev till ett riktigt anfall. Ändå så tyckte jag , att jag tog det lungt när jag gick ner en sväng på biblitoket för att kolla in om jag kunde hitta några fynd bland alla gamla låneböcker som de för tillfället skänker bort, jodå jag hittade några stycken men det tog ett tag att leta igenom alla vagnarna som de hade kört ut.
Fast det är ju kanske lite farligt att gå dit, åtminstone för mig som i perioder fortfarande är en riktig bokmal...men jag begränsade mig och valde ut de som jag tyckte verkade mest läsvärda och det stod faktiskt på en skylt: Gratis böcker, ta så många du orkar bära!, men jag hade nog inte fått ner en till heller i ryggsäcken.
Sedan så har jag inte heller kunnat låta bli att gå runt och nynna lite för mig själv. Den låt som funnits med mig hela dagen, ända sedan den tråkiga nyheten kom imorse om att, en stor legendar nämligen Kenny Rogers hade gått bort:
https://www.youtube.com/watch?v=Cvq6lHDatNs, den där rösten som han hade alltså...ja den var fullkomligt magisk och jag förstår inte varför så många av våra svenska moderna musiker verkar se ner på countrymusiken ibland och emellanåt till och med skrattar åt den, lite i tron att de själva är så mycket bättre fastän många av dem poppar upp som svampar och försvinner lika fort igen in i glömskan.
När det kommer till Islands in the stream så är det en älskad klassiker, åtminstone för den del av oss som tycker om att lyssna på hästjazz och med den så kommer Kennys unika röst för alltid att finnas kvar även fast han själv numera har vandrat vidare och inte längre finns bland oss på jorden.
En del av er kanske faktiskt inte ens känner till vem han var, men jag hoppas att ni har fått upp korkgluggarna med det här.
Jag orkade inte bära med mig kameran ner på staden idag, så ni får hålla till godo med några foton som jag tog häromdagen istället.
Ringduvan utövar morgongymnastik.
Det gäller att man snyggar till sig ordentligt så att man är fin när fotografen kommer.
Det är verkligen roligt att försöka sig på att fota mesar, de är så små och kvicka men samtidigt så är de inte alltid precis buskablyga av sig heller utan de kommer tvärtom fram för att se efter vad man är för en filur.
Den här blåmesen var mestadels hungrig och fullt upptagen med talgbollen.
Kommentarer
Trackback
