mspbubblet

Då var det dags igen då att summera årets idrottsgala. som både hade sina toppar, men även ett par riktigt djupa bottennapp som sänkte stämningen betydligt. För det första så kanske man från SVTs håll borde ha förvarnat Anna Holmlunds familj om den inplanerade hyllningen. Efter vad hon varit med om, gått igenom och fortfarande kämpar med sviterna efter så får man väl ändå också ha förståelsen för det och räkna med att hon kunde bli upprörd. Som om det inte är tufft nog att hantera, nej det var en klar miss. Sedan vill jag ta upp det pinsamma efterspelet till Jerringpriset. Det har varit likadant så fort en ryttare vunnit, första gången var det ju Rolf-Göran som råkade ut för att bli ifrågasatt. Att priset ifrågasätts så av vissa är bara barnsligt och Sarah har redan vunnit det två gånger men det verkar folk ha glömt bort, samt att hon äve fick pris som Europas mest framgångrika idrottskvinna, så nog tror jag att hon har fått nog med upppmärksamhet ändå för sina presatationer också.Med de framgångar som Peder och All In haft under både EM och Världscup så tycker jag att de inte kunde ha hittat en mer värdig vinnare heller, men det kan väl de här som kritiserar inte förstå vilket slit som ligger bakom varje framgångsrik ryttare och häst, nej vissa verkar ju tro att hästarna skulle kunna hoppa banorna själva utan sina ryttare och hitta de rätta vägarna genom hindren men det skrev jag ju redan ifjol att inte ens Allan alltid har varit så lätt att handskas med heller och att de kunnat ställa honom i skick sedan igen efter magoperationen gör det hela nog faktiskt bara än mer hedervärt. Det är väl därför jag tycker det är minst sagt löjligt med tidningarna som väljer att förstora upp, och plocka ut de där artiklarna där det mest tycks förekomma skitsnack från olika andra idrottsutövare som bara framstår som dåliga förlorare! För nej, visst skulle hästarna säkerligen kunna hoppa hindren själva, men då skulle man ju förlora själva essensen i ridsporten nämligen samarbetet mellan häst och ryttare som är vad det handlr om. För bara , för att en häst är bra innebär det ju inte att alla ryttare klarar av den heller utan det kan lika gärna bli pannkaka. Se bara hur det gick när Angelika Augustssons fantastiska fuxa Mic Mac du Tillard såldes, har man hört talas om den hästen något mer efter det eller hur har det eg gått för Meredith Michaels Beerbaum med Fibbonachhi tidigare Fendi som hästen hette tidigare när han tävlades av Lisen Bratt ? Av det jag läst blev väl den affären trots allt inte allt för lyckad, visst har de haft en del stora framgångar men nu är den såld igen till en ung amerikanska och dit över är det ju en del hästar som försvunnit genom åren men hör man någonsin talas om dem mera ? De flesta gångerna så gör man ju inte det och det är trist men det är en del av branschen med . Fast de flesta som bara ägnar sig åt sporten på en hobbynivå till vardags, men samtidigt har egen häst hemma då behåller nog sina guldklimpar till sista andetaget för djuren blir ju också en del av familjen. Tävlar man så måste man försöka hålla det på en mer professionell nivå men det är nog inte alltid heller så lät, att inte bli för engagerade i dem Men det vet man ju också med sig om man vill ge sig in i hetluften men för alla är det långt ifrån viktigast med att tävla och vinna. Utan det viktigaste är utan tvekan förhållandet till hästen och då kommer kanske de eventuella framgångarna också mer som en bouns. Jag vill bara säga till de som håller på att nedvärdera ridsporten , eller ja hästsport överlag varsågoda och gör som Lasse Anrell när Rolf-Göran Bengtsson vann, sätt er själva på hästryggen så får ni se hur enkelt det är!*ironiskt leende*