Våren är här!

Tänk nu verkar det som att våren äntligen är på väg i år också, även fast det kom snö häromdagen så tycker jag det känns i hela luften när solen börjar värma så smått, fåglarna sätter igång att sjunga och man får fundera på hur man överhuvudtaget ska klara av att ta sig fram torrskodd när det väl sätter igång att töa. Man kanske borde sätta på sig ett par gummistövlar och plaska runt riktigt i vattenpölarna fast då kanske folk skulle titta lite konstigt på en och undra över ens mentala tillstånd :P och dessutom så vill jag inte riskera att halka.
Så jag får låta bli och glädja mig åt alla härliga vårtecken som tinat fram när alla dessa fåglar börjar återvända. Svanarna har enligt rapporter redan landat på sjöarna, koltrastltrast, bofink och  den vackra steglitsen är här och idag när jag var ut på en liten promenad så hade jag ett nära möte med en annan kär vän nämligen ringduvan. Den satt där på marken vid fågelbordet som jag brukar passera ibland och letade mat. När jag kom gåendes så blev den naturligtvis skrämd, men bara så till den grad att den flög upp och satte sig på ett av hustaken i närheten. Jag stod kvar där på trottaren och betraktade den , jag var kanske lite överraskad över att ha fått syn på den så här tidigt på året men den flög inte alls iväg som den brukar. Nej utan den satt istället kvar och kollade in mig. Efter att ha stått där stund så började jag prata lite lågmält för att se hur den skulle reagera och döm om min förvåning då den satt kvar helt lungt och började snacka den också., ett väldigt karakteristiskt dovt *phooo phooo*
Jag har ingen aning om vad den försökte få fram och ville ha sagt men förmodligen så tyckte den att jag stod ivägen för maten och eftersom jag inte hade kameran med mig så fortsatte jag promenaden. När jag gick tillbaka hemåt så tittade jag efter den igen då jag passerade stället på nytt men då var den såklart försvunnen. Antar att den inte riktigt uppskattade att det, vid det laget hade blivit en del mer trafik på trottaren utan tyckte det var bättre att söka upp en plats som var något lugnare. Visserligen så har jag ju sett ringduva förut, ute hos mina föräldrar men så här nära dem har jag ändå aldrig fåttt komma förän nu och jag måste ju få lov att säga att det verkligen är fina fåglar! Jag brukar ju vanligtvis fota stadsduvor en hel del , men det här måste vara duvornas rolls royce.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0