Hejsan svejsan på er ni alla !
Hallojsan på er alla ni läsare som hittat vägen in hit till min lilla blogg.
Idag så skiner solen åter utanför mitt fönster och om jag lyssnar efter tillräckligt noga så kan jag ibland höra hur fiskmåsarna skriar. Så visst är våren kommen, men det kändes fortfarande lite sådär kyligt i luften imorse när jag packade ryggsäcken för att bege mig ut på en längre promenad ner runt kajen, så jag tog med mig vantarna utifall att det skulle bli allt för kallt.
Fick stanna och sätta på mig dem då jag hade kommit halvvägs eftersom kölden bet i huden och då var klockan antagligen runt åttatiden innan jag kom mig iväg ut.
Det känns som att jag vid det här laget börjar känna några av storskrakarna som är kvar, kanske framför allt det här paret som uppehåller sig vid den ena av bryggorna. Idag hade de alltså valt att ta lite sovmorgon igen, efter att de hade avslutat ännu en fisketur. Fast det är klokt av dem att ta sisesta efter maten!
Fjärden låg verkligen spegelblank när jag kom dit ner.
Sedan så fick jag syn på det här näpna paret knipa som låg och gupppade tillsammans ute på vattnet inne i viken och de vågar sig allt närmare mig där jag sitter och betraktar dem från stranden. Fast så börjar de väl bli vana vid att jag är där och då ser de ju att jag inte är någoting som de behöver vara rädda för.
Knipövningar.
Den lilla hanen var så duktig, för hela tiden medan honan ständigt dök ner under vattnet och letade efter mat så låg han kvar och vaktade på henne. Om hon dök upp allt för långt borta, så fick han försöka att simma i fatt henne med en väldig fart.
Det blev därför ltie svårt för mig att försöka få med dem på samma kort. För oftast så låg hanen och vilade med huvudet undanstoppad bland fjädrarna på ryggen medan honan istället var fullt upptagen med att leta efter musslor och andra smaskiga blötdjur.
Skam den som ger sig, eller kanske mer storskarv...den som ger sig.Traskade hela vägen ut till den gamla kranen när jag såg att paret som brukar vara här och fiska kom inflygande. Försökte med att gömma mig så gott jag kunde, men de kom ändå inte direkt in närmare land. Tvärtom så satte de kurs ut mot udden där jag redan hade varit, så det var bara för mig att gå tillbaka.
Jag smög mig verkligen in bakom servicebyggnaden och då jag kikade runt hörnet så låg de alldeles där utanför. Naturligtvis så fick de ju såklart syn på mig och den ena fågeln dök ner under vattnet medan den andra av dem istället valde att flyga iväg, men som tur var hann jag med att få in den med sökaren och kunde ställa in fokuseringen så pass att jag kunde få till en bild på den och nog har de trots allt en rätt så fin fjäderdräkt så här års.
Sedan så fick jag mig verkligen en överraskning innan jag skulle sätta kursen och börja gå hemöver. Hörde hur det kvittrade till någonstans i buskarna och tänkte mestadels på att det säkert var någon mes så jag hade inte tänkt stanna. Forsätter gå när någoting flyger över och sätter sig i björkarna som växer vid strandkanten på andra sidan gångvägen. Det tar en stund för mig att få syn på honom men rätt vad det är så hoppar den här lilla talgoxhannen, helt orädd och obekymret omkring bland grenarna en meter framför mig där jag står. Får verkligen ta en hel serie fina foton på honom och han är kvar med mig hela tiden, medan jag står där och småpratar med den lilla fågeln så börjar han kvittra till svars. Vi blir endast avbrutna när en kvinna stannar till på sin promnad då hon har fått syn på oss och uppenbarligen är hon också förvånad över att den lilla fågeln är så orädd, men när jag har pratat med henne ett litet tag så bestämmer han sig för att han till sist fått nog och försvinner upp i trädkornan.
Sedan så stötte jag på den här fiskmåsen även den på tillbakavägen . Den flyttade sig allt eftersom jag gick och bytte bara ut sin sittplats. Förmodligen så tyckte den väl att jag såg ut att vara lätt till att övertala men tji fick fågeln, för det blir ingen mat där inte! Fast man måste ju ändå se ut någon att försöka manipulera. Jo de är minsann inte dumma de där fåglarna!
Premiär fär guldkornet
Nu har mattes lilla guldkorn fått komma ut ett par vändor och känna på hur det är att ha gräs under tassarna. Fast jag tror att han tycker att det är lite läskigt ändå för han uppehåller sig helst kring transportburen eller kryper upp och sätter sig på min ena sko.
Det är lite så det brukar se ut innan den där naturliga nyfikenheten tar överhanden , men vi får jobba på den biten. För när vi kommer tillbaka in och jag plockar av honom selen så att han får ju springa lös i rummet eftersom jag brukar göra den bedömningen att jag kan ha koll på honom, ja då hittar han snabbt till hyllan under buren där jag har ställt båda transportburarna också klättrar han snabbt upp på den ena av dem eller ner i den andra om jag lämnat locket öppet lite på glänt.
Jag vet inte vad han försöker säga mig med det här beteendet , men han kanske tycker om att vara ute trots allt ? Eller är det kanske bra som så att han vill vara med mig äverallt och vet att han får sin vilja fram om han kryper ner och gömmer jag i handukken som jag har lagt i botten ?
Ja han är helt klart lite lustig den här killen men tänk vad rätt det kan bli igen och jag ångrar inte att jag valde ut just honom i affären,för trots att jag hade gått och siktat in mig på att jag nog helst ville ha en kopia av Timon, alltså en långhårig silvergrå hane eller en sådan där stålgrå som ju skulle heta Blue efter papegojan i Rio så föll jag faktiskt som en fura för den här lilla mannen. Han behövde bara komma fram till gallret och sätta upp tassarna så var jag helt såld efter det. Ja tänk, även när det gäller hamstrar så tror jag på att man kan känna på sig hur man klickar tillsammans.
Fast jag kanske är en väldig optimist också när det gäller djur och jag skulle då aldrig någonsin kunna tänka mig att göra det som en del människor verkar tycka är okej att impulsköpa en levande varelse för att sedan lägga ut en annons på blocket en vecka senare där det kanske står att hamstern säljes på grund av tidsbrist. Sedan har jag sett en anledning till och det är allergi.
Visst kanske jag kan förstå det sista skälet lite mer eftersom jag själv inte tål katter men samtidigt så undrar jag om det här ändå inte är någoting som man borde veta om redan innan man gör valet och skaffar sig pälsdjur ?
Jag vet inte men visst går det i alla fall att fundera över den saken , det är ju INTE på något sätt rätt mot det lilla djuret som kanske efter en vecka tillsammans har börjat hitta trygghet i sin nya tillvaro att helt plötsligt krossa den. Nej hamstrar är faktiskt också levande varelser och inga leksaker som man kan hålla på att behandla hur som helst, men tyvärr så har det blivt allt vanligare att även smådjur dumpas ute och hittas i soprum. Det som förut kanske var mer vanligt inom reptilvärlden håller alltså på att sprida sig även till smådjuren och det gör mig på många olika sätt så arg.
Visst är det konstigt att det händer ?
För det borde inte vara så svårt att förstå.
Att man bara inte kan göra sig av med ett djur hur som helst, så då kanske de där som impulsköper ett djur åt sina barn och lägger ut på annons är att föredra ändå, men jag vet inte. För i båda fallen så handlar det fortfarande om ett djur som inte får den uppmärksamhet som det så väl förtjänar.
Jag skulle kunna fortsätta skriva många spaltmeter om det här men då trro jag att det skulle bli lite långrandig för er att fortsätta läsa så nu avbryter jag skrivandet och lägger istället in några bilder från långpromenaden som jag var ute på igår(dock utan hamstern, det blev inte så många kort på honom ute i spenaten eftersom jag har fullt upp med att passa det lilla guldkornet då).
Nu har tussilagon börjat att titta fram som små solar.
Fiskmåsen kom givetvis flygande och just nu är det kanske så att jag håller på att träna mig lite på att fota just fåglar i rörelse
Skrattmåsen kom också förbi.
Svårt att få komma närmare storskarven än det här.
Skrattmås med nyfångad lunch som vid ett tillfälle håöll på med att smita undan från fågeln som dock fick tag på den hala fisken igen.
Storskrakarna har också börjat med sina vårlekar och det gick hett till mellan de tre hanarna som höll på att kämpa vilt om en och samma hona. Sedan fick jag ju även beskåda hur man arbetade med att få den där bryggan som slitit sig efter att ha träffats av ett isflak under islossningen på plats. Ett inte helt lätt företag som det verkade , men till sist så hade de i alla fall lyckats med att räta ut den igen med hjälp av en arbetsbåt och duktigt folk. Så nu får vi hoppas att den tänker stanna kvar med de nya kättingarna på plats och , jo ni ska få se några av bilderna på Scrat i alla fall
Tjena på ere, här är jag , världens bästa Scrat ute och går men matte är verkligen envis med att jag måste ha selen på mig. Kan ni förstå varför ?
Stora vida världen är kanske lite väl läskig , åtminstone så här från början
Samtidigt är det så spännande att få komma ut i nya omgivningar.
God morgon
Hejsan på er alla ni läsare som kikar in hit på min lilla blogg, fast ni är ju inte så många till antalet men vad spelar det egentligen för någon roll. Huvdsaken är att ni fortfarande hitar in hit sedan ni har klickat er förbi alla nivåer av GDPR som finns ibland när man försöker med att länka vidare.
Nåja idag så skiner i alla fall solen här och den där allra värsta blåsten verkar för tillfället ha dragit förbi fastän det är klart att det fortfarande kändes iböand när vinden tog i lite mer nere vid kajen så helt lugnt var det kanske inte. Fast fjärden låg bitvis kav lugn och bara små krusningar syntes på vattenytan så nog hade vindbyarna också lugnat ner sig betydligt.
Det här paret storrskrake hade tydligen bestämt sig för att ta lite sovmorgon där de låg ute på en av bryggorna och vilade sig i solskenet.
Verkligen en fin vårdag här
Den där vackra vyn utöver fjärden igen , inte många krusningar på vattenytan idag.
Kniporna hade bara ögon för varandra.
Äkta paret skrattmås satt lungt kvar på sin sten nere vid vattenbrynet när jag långsamt närmade mig dem Annars så tycker jag snarare att de brukar ta till flykten när man kommer för nära men de här hade völ kanske spanat in ett lämpligt ställe för att börja bygga bo på i närheten och då ville de nog inte ville överge det.
Den ena fågeln simmade iväg på en liten runda, medan den här satt kvar där på stenen och bara tittade på mig. När jag sedan gick längre ut på udden för att försöka fota kanadagässen som jag såg hade kommit, ja då återvände den andra skrattmåsen lungt till sin partner.
Nu har alltså kanadagässen anlänt till viken och de här två är allt annat än buskablyga av sig.
Nu börjas det...
Fast nog ser det minst sagt bryskt ut när de ska para sig och hanen håller på att trycka ner honan så att hon helt försvinner under vattenytan..
Hårdhänt kärlek.
Till sist så var de i alla fall klara med sin lilla kärleksakt och hon fick komma tillbaka upp igen.
Efteråt så var det tydligen dags för ett uppfriskande bad.
Innan det var dags för att lufta fjäderdräkten och försöka få fjädrarna att torka till lite innan det hade blivit dags för att simma vidare
Nej jag har inte blåst bort ännu
Fast nu i helgen så var det nog verkligen nära att jag hade kunnat göra det..
För det friskade då i ordentligt , i vindbyarna under Fredagsmorgonen när jag befann mig ute hos päronen och höll på med att vandra omkring ute i markerna därikring. Det var nära på så att man kunde börja fundera på att vända om vid åtta sekundmeter och man hörde hur det knarrade i vissa av träden, men om ska man spana efter fåglar så blir detsamtidigt på det viset att det nära på inte finns något dåligt väder. Ja då ska det väl i sådana fall blåsa fullskalig storm eller hällregna så att man inte kan ta med sig kameran för att man ska vilja stanna kvar inomhus.
Blev så glad över att få syn på storspoven som kom flygandes på avstånd, fast jag hörde ju såklart den välbekanta drillen långt innan jag hade siktat själva fågeln. När den har anlänt så borde våren i alla fall ha börjat på allvar!
Sångsvanarna var lite på¨sin vakt när de fick syn på tvåbeningarna på andra sodan ån, Från början var de fyra stycken men två av dem flög upp och satte sin kurs upp mot sjön.
Kanadagässen är sällan buskablyga av sig, åtminstone inte det här gänget som bestämde sig för att stå kvar trots att vi kom gåendes i kanten utav åkern.
Fast jag blev nog ändå lite mer glad när jag fick den här fina bilden på ett par av grågässen som kom flygandes. De var ju inte fullt lika många på platsen och de var mer utspridda på åkrarna än kanadagässen.
När vi gick över spången och började närma oss fåglarna så trodde vi att svanarna skulle flyga upp men de låg lungt kvar medan jag stannde upp och fick ta ett par kort på dem. Så tydligen bestämde de sig för att vi inte var så farliga ändå, i alla fall inte ett tillräcklgit stort hot för att de skulle behöva ta till flykten.
Vårfloden nere i ån är verkligen ett mäktigt skådespel att få bevittna och vattnet verkligen forsar fram och ser till så att ån svämmar över sina bräddar.
Krokusen har börjat kika fram rabatten, här en påskgul variant, sedan så avslutar jag inlägget genom att visa upp ett par fina bilder på en av gräsandsdrakarna som jag lyckades få till idag när jag lyckades med att smyga på mig den ena av dem när jag kom gåendes och de satt och sov på den hitre kanten av kanotrännan.
Fåglar
Idag så känner jag redan nu på mig att det kommer att bli ett längre inlägg här på bloggen.
Anledningen till detta är att det har börjat att läcka ut en del uppgifter från den nya Rödlistan från artdatabanken, som ska presenteras i sin helhet längre fram i sommar.
Att vi bland flera av våra fågelarter sedan länge har kunnat se ett vikande antal i populationerna är väl egentligen inte heller någoting som är nytt på kartan. Vad som jag tycker är riktigt oroande är istället alla dessa nya arter som verkar tillkomma på den och som nu ska börja räknas som nära hotade.
En del av dem känns faktiskt så vanliga , då man kanske ser till dem dagligdags när man är ute att vi helt enkelt kanske har gått och tagit dem för givet ?
Det är i varje fall en väldigt tråkig utveckling som vi ser när till och med dessa fåglar har börjat att minska i antal. Fast allting är ju inte enbart mörker och nattsvart heller utan det finns andra som det har börjat att gå bättre för men jag tycker ändå att vi måste börja med att kolla vilka olika faktorer som spelar roll och hur vi kan bryta den här negativa trenden så att sifforna börjar med att vända uppåt igen.
En av fåglarna som finns med på listan är gråkråkan ( Corvus Corvone Cronix). Av många så anses den kanske vara lite av en skräpfågel men via min pappa så har jag haft den stora turen att få lära känna ett par på lite närmare håll än de flesta kanske får och jag har fått en ny syn på kråkfåglar tack vare detta. Nog för att jag kanske gillade dem redan innan jag började att bekanta mig närmare med dem men jag hade ju heller inget närmare förhållande till dem. Oj så intilligenta och underskattade varelser de är!
Drillsnäppa(Actitis hypoleucos) Den här roliga fågeln lärde jag känna i samband med att ett par av dem hade slagit sig ner för att häcka bredvid en stig , bredvid några gamla reningsdammaer där vi brukar vara och vandra. De var inte precis buskablyga av sig, det kan man verkligen inte säga och vi såg dem nära på varje dag den sommaren då vi var ute och gick, till sist så tror jag faktiskt att de kände igen oss när vi kom gåendes för de var som regel aldrig långt borta.
Björktrast(Turdus pilaris) Är även den en fågel som det kan råda delade meningar om men som på samma gång är värd att få en till chans när man lär känna den på närmare håll,. För då lär man sig kanske att förstå den lite mer & jo ibland kan den faktiskt sjunga fint också och ialltså inte bara låta som ett ilsket smatterband.
Rödvingetrast(Turdus Iliacus)Gillar verkligen den här lilla kvicka trasten som både sjunger fint och är ett vackert fjäderfä att få beskåda.
Grönfink (Carduelis Chloris) Kommer även med på listan den här gången och det kanske trots allt inte är så konstigt när man tänker på de stora problemen med sjukdomen gulknopp som drabbade arten hårt för ett par år sedan. Beståndet har alltså kanske fortfarande inte riktigt hunnit med att hämta sig efter den smällen. Tråkigt, för jag uppskattar verkligen att få höra dem sitta och sjunga där i buskaget när jag är ute och går.
Skrattmås (Chroicocephalus ridibundus) Är näst gråkråkan kanske den fågel som vi tar allra mest för givet av de arter som nu förväntas komma med på listan den här vändan, den bara finns där om man har närhet till sjö, hav eller jordbruksmark. Så att den minskat i antal tycker jag är väldifr förvånande då de är så anpassningsbara med vad de äter.
Havstrut(Laurus marinus) Är verkligen en sådan imponerande syn på himlen när den kommer flygandes. Får man tillfälle att se den på närmare håll så inser man plötslgit hur liten en fiskmås blir i jämnförelse med den här giganten! Dessutom så är det någoting visst med att få höra dess tvåtaktiga rop över tystnaden på morgonkvisten.
Ärtsångare(Sylvia curruca) Har jag också fått syn på vid ett tillfälle då alla vinbär försvann spårlöst utan att trastarna hade hunnit dit. Gick ner med kameran en morgon för att se efter vad som stod på när jag hörde ett fasligt lov och då satt de plötsligt där uppe i en björkdunge.
Talltita (Passer montanus) Förut så ahde mina föräldrar alltid ett par titor som kom till fågelmatningen på vintern men nu är de försvunna sedan några år tillbaka och det har inte helelr dykt upp några nya vilket jag tycker är synd, för det är söta små fåglar. Går man däremot en bit och tittar mot skogen som finns bakom kyrkogården så kan det dock fortfarande hända att man får syn på dem där.
Hejsan svejsan!
Idag så blev det ännu en liten promenad ute i den fina väderleken igen.
Fast det är ju värst vilket blåsväder som den här våren har börjat med, men det kanske alltid är så här i inledningen innan det hinner med att stabilisera sig lite mer?
Ja jag vet ju inte riktigt, men nog känns det som att det kanske har hållit på och stormat lite väl mycket de här senaste dagarna. Hur som helst så har jag lyckats med att ta mig ut ändå, fastän kylan fortfarande biter sig fast i luften men då när det är sådant här väder så kan det ju faktiskt räcka med att man är ute ett par timmar istället för en halv dag som det kan bli ibland annars när jag är ute och jagar fåglar med kameran.
Havstruten kom för ett ögonblick och visade upp sig lite närmare in mot land.
Igår när jag också var ute och gick så blev det inte så mycket fotat , men jag lyckades verkligen med det här kortet på en gråtrut som stod ute på ett av de sista kvarvarande isflaken och vilade.
Förbiflygande kniphanne.
Idag så slog vågorna stundtals in mot stranden så att det skvittrade.
Att det blåste på bra märktes inte minst kring bryggorna.
Stannade upp och funderade på om jag skulle sätta kurs hemöver redan efter ett par timmar då det kändes kallt i luften trots att jag hade både vantar och mössan på mig, när jag upptäckte det här paret storskrake som låg nästan alldeles invid kajen och fiskade.
Så jag blev istället kvar ett tag till och tur var väl det för jag fick till så fina bilder på hannen igen. Den här gången så var det ju vädret som hjälpte mig, men det kändes ju även som att han var lagomt rädd av sig där han låg ute i vågskvalpet.
Ja det är helt klart något visst med storskrakarna och deras färgkombination i fjäderdräkten som gör at jag har svårt för att kunna att se mig riktigt mätt på dem
Efter att jag hade stått där och tittat på dem ett bra tag så fick han dock nog eööer så bestämde han sig bara för att det var dags för att lyfta, men han satte endast sin kurs mot ännu lugnare vatten en bit bort. Dessutom så fick jag ju äntligen till en fin flygstudie på honom med!
Dessutom så fick jag en överraskning när jag kommit mig tillbaka hem och gick runt ena knuten på huset. Det finns ju ett litet träd där, där skatorna brukar hålla till och mycket riktigt så satt det ju två stycken där bland grenarna.
Sedan upptäckte jag, det här när jag började med att studera dem lite mer noga så det verkar som om att jag håller på med att få mig ett par nya grannar.
Hallojsan på er alla där ute!
Jag hoppas att ni inte har blåst bort ännu.
För det är då ett väldigt blåsväder utanför mitt fönster just nu också är det sådär grått & det hänger nederbörd i luften. Så nej idag ingår det inte i mina planer att sticka ut näsan utanför dörren. Fast en dag kanske jag kan hoppa över att promenera utan att det gör någoting för jag tror inte att fåglarna uppskattar dem här väderleken heller, det är någoting som jag brukar märka då jag är ute, så fort vinden tar i lite mer så ser jag hur det blir mindre trafik i luften då mesarna hellre sitter och kurar inne i buskagen och stadsduvorna gömmer sig uppe på hustaken.
Ja det är möjligtvis bara trutarna som uppskattar vindbyarna när de kan ligga uppe och segelflyga över havet, eller möjligtvis att någon av kroknäbbarna vågar sig ut på en flygtur.
Vi andra håller oss helst istället mer inomhus om det möjligt, men just nu är det ju inte heller så svårt att göra det. Fast det där skrev jag ju lite om igår, så jag tänkte inte fylla på med mer av den varan idag.
Nej det finns ju ändå massor av saker som man kan hitta på inomhus.
Man kan alltid försöka vara lite kreativ och skapa någoting genom att rita eller skriva, man kan sticka eller helt enkelt bara slå sig till ro i soffan med en bra bok.
Jag har äntligen lyckats med att få tummen ur ändan och ägnat en del av all denna tid inomhus åt att sortera upp några av alla mina bildmappar som det var en salig röra i. Eller rättare sagt så hade jag hållit på med att medvetet skjuta upp sorteringen av dem under en tid . För det är inte lika roligt alla gånger att lägga in fotona i arkivet, men till sist så blir det ett måste om man vill försöka ha någon ordning på dem och inte ha allt för många sådana där mappar med osorterade bilder på den externa hårddisken. Ni som fotograferar själva vet säkert hur det kan se ut efter ett tag om man inte ser till att göra det på en gång. Det kan bli tre-fyra mappar innan man kommer på sig själv och får bestömma sig för att det inte går att vänta med det längre.
Sedan sitter jag såklart och följer Älgvandringen på SVT i år med, men det var nyss ett längre avbrott i sändningen vilket ju inte är så konstigt med tanke på att vädret emellanåt ser ut att vara ännu risigare längre norrut. Dessutom så brukar det ju ändå kunna ta ett tag innan älgarna börjar med att visa sig och sätter kurs mot Kullberg men det är så häftigt att vi får följa med på en del av deras resa där ute i storskogen. Tänkte passa på att bjuda er på några foton som jag har tagit själv, på skogens konung.
De är iNär nte en helt ovanlig syn längs vägarna.
Han är allt bra maffig den där Isak som bor på älgfarmen i Bjurholm där vi har varit på besök, ett ställe som jag varmt kan rekomendera till alla som både vill äta gott och lära sig mer om det här fantastiska djuret!
När vi var där och hälsade på så hade de sex små älgkalvar i ett hägn som man som besökare fick lov att gå in till :) och det är HELT enkelt omöjligt att kunna motstå de där små gulliga kalvarna, det går ju bara INTE. Så ni kan tänka er att det blev många bilder :) , men liksom kolla in de där öronen så förstår ni nog varför!
Tänk att de är så små och näpna från början och att de sedan ska genomgå en förvandling och bli till sådär stora djur. Det går verkligen snabbt för dem att växa på sig, fast vissa av demhade kommit på en egen lösning för att verka större
Trevlig påsk på er!
Först och främst så vill jag bara få lov till att börja dagens lilla inlägg här på bloggen med att önska en trevlig påsk till er allihopa som har klickat er in hit. Jag hoppas att verkligen på att ni allla under dessa omständigheter får vara friska och försöker se till så ni inte går omkring och oroar er allt för mycket. Ibland är det säkert också lättare sagt än gjort, åtminstone om man sitter och ser alla dessa olika TV sändningar som görs hela dagarna men nu tror jag ju inte på att det leder fram till någoting bra om man enbart ska sitta i karantän och hålla på med att isolera sig helt och hållet från samhället.
I längden så tror jag bara att det skapar mer panik och lockar fram en ännu starkare rädsla hos folk, men vad vet jag ? Sedan är det ju naturligtvis på det sättet att vi ska se till att försöka vara rädda om våra riskgrupper, det är väl klart men hjälper det verkligen om man stänger ner allting ?
Nej det finns ju faktiskt kanske egentligen ingen som för tillfället kan säga vilken väg som är den rätta att ta , det kan bara visa sig när den här pandimin är över vilka som höll huvudet kallt& agerade på det mest korrekta sättet.
Sedan finns det en massa saker som man måste väga in, men nu tänkte jag såklart inte låta Coronan ta över bloggen heller.
Nej utan jag vill avslutningsvis skriva ett par rader om den så fantastiska årstid som vi för tillfället befinner oss i. För trots att regnet just nu faller utanför fönstret och en vild rännil har börjat strömma nerför gatan så har jag haft en så fantastiskt bra dag när jag varit ute och vandrat i markerna. Ja tänk som naturen verkligen sjuder av liv när den håller på att vakna till igen efter vintern. Har fått syn på rådjur och en rad olika fågelarter bland annat tosviporna som kommit tillbaka, tranparet som gick omkring och ropade ut över nejden också gled även en ensam sångsvan in på åkern. När fåglarna börjar flockas så här års, ja då måste man veta att våren är i stadigt antågande och i syrenbuskaget så hoppade även en liten rödhake omkring. Det är så härligt, tänk bara om fler kunde få upp ögonen för allt det här och börja inse det magiska med naturen som finns runt omkring oss. För det är någoting visst med det, det är svårt att förklara den känslan som börjar sprida sig i kroppen när man har varit ute och travat runt ett par timmar men jag skulle säga att man får ett stort lugn inombords och visst är det häftigt när man ibland får uppleva saker som kan resultera i att man får gåshud på armarna..
Gåshud, föresten vilket passande ord i sammanhanget., när man kommer tillbka in efter att ha varit ute och spanat in kanadagässen som är helt omöjliga att försöka smyga sig på där de går och betar av det torra , korta gräset eller så går de väl på upplöjda fält och söker efter blötdjur som de kan tänka sig att äta. Ja nog är naturen storslagen alltid och ibland så är det faktiskt skönt att bara få gå där och betrakta allting utan kameran med och bara få känna hur stillheten råder över allting.
Fast jag börjar ju få ihop ett rätt så digert akriv med foton vid det här laget och jag tycker om att bjuda er på några godbitar från det ibland, så nu tycker jag det kan vara dags för att plocka fram någraav mina gamla bilder igen,
Porträtt av kanadagås , fotat av mig i Tönnebro på väg ner mot Stockholm för Linedancekryssning till Åbo för en delår sedan.
En av alla dessa fåglar som åtminstone jag förknippar med våren är sångsvanen och jag blev så glad idag när fyra stycken kom inflygandes och trumpetade.
Det är verkligen svårt att få komma gräsänderna nära ute i terrängen på våren, men ibland kan man ha turen på sin sida
Fast knipan är nog strået vassare, men idag så fick jag och mitt sällskap bevittna på nära håll hur två kniphannar slogs och plötsligt försvann den ena av dem ner under vattenytan. Vi såg inte när den kom tillbaka upp men antagligen så simmade den ju bort mot sjön.
Sedan så var rödhaken åter på plats i syrenbuskaget precis som den visste att den var efterfrågad, men då hade jag ju redan hunnit se den inne i en av parkerna.
Dessutom så fick jag se en skymt av båda ringduvorna som brukar hålla till där ute, de har också landat i sitt revir,och det verkade nära på som att alla passade på att visa sig just idag när jag hade lämnat kameran kvar där hemma.
Sedan så var även ett par tranor på plats en bit från kanadagässen och de ropade också in våren innan de flög iväg med trolig riktning mot tjärnen eller ån i närheten,
Har nog aldrig sett så många tofvipor på en och samma plats samtidigt, de var minst 30-40 stycken fast det var lite svårt att riktigt kunna fastställa antalet då jag vi inte helelr hade någon kikare med oss ut i fält.
Det är alltid kul att få syn på rådjuren , här en bild från i somras när jag hade mitt livs hittils mest otroliga möte med ett par av dem som kom springande och satte igång med en dans på åkern trots att jag stod där uppe på vägen.
Hallojsan!
Hejsan på er alla läsare där ute, framför allt hej till er som har klickat er in hit till mig lilla blogg.
Här sitter jag på stolen och gäspar, men det är kanske inte så konstigt när jag har varit igång sedan sjutiden imorse. Ja egentligen så är jag nog mer av en kvällmänniska eller i alla fall så har jag varit det men nu har jag insett hur mysigt det är att kunna gå ut på morgonen , ni vet innan staden har börjat med att vakna till liv.
Det är så fantastiskt härligt att gå ut de dagar när solen skiner och man bara hör fåglarnas kvitter i buskagen utan att deras sång dränks och försvinner i motorbullret från alla bilar.
Fick sällskap av en liten talgoxe som kom och satte sig i buskarna ovanför mig där jag för en stund hade stannat till på trottaren när jag såg att mesen kom flygande. Den bara satt där och verkade betraktade mig minst lika nyfiket en lång stund, eller så satt den kanske i själva verket bara och väntade in sin partner som kom flygandes senare.
Sedan så styrde jag mina strg vidare ner mot kajen och då låg skarven där och fiskade men svårigheten är att få komma den tillräckligt nära så att jag kan fotografera den. Så fort den lägger märke till att man kommer, så dyker den eller flyger över, med kurs mot industrierna på andra sidan fjärden så långt bort från människor den möjligtvis kan komma.
Jag var på väg ut mot seglarlokalen när två fåglar kom flygande på nära håll. Hann nätt och jämt med att få upp kameran och ta ett par foton av dem, när jag sedan tittade närmare på den här så blev jag helt plötslgit väldigt osäker , är det en korp eller en svartkråka ?
Det ena paret storskrake på infflygning
Vissa skator är helt klart allt annat än buskablyga av sig.
Biggan var såklart hemma och nog börjar hon att bli mindre rädd för mig, men det är ju lite min plan med att de ska bli mindre skygga så att jag kommer att få väldigt fina bilder på dem i slutänden.
Änltigen lyckats med att få till ett par fina bilder med på flygande drakar. Ett par av Biggans kavaljererer reagerar ju fortfarande så här när man kommer gåendes.
Fast det händer ju att man lyckas med att smyga sig på dem med.
Storskrake som tar sig sitt morgondopp.
Sedan gäller det att man sträcker på sig ordentligt så att alla fjädrar hinner torka till.
Man måste ju göra sig snygg om man ska få vara med på så många kort
, då kan man verkligen inte ta och se ut hur som helst.
Det var stor skillnad på vädret från igår, för igår sså blåste det på betydligt mer och ytan på fjärden var krabb(orolig).
Vyer ffrån staden nere vid kajen,
Snälla , än en gång tänk på vad ni säger!
Ibland så exploderar det i min inre tryckkokare och allting svämmar över sina breddar mer än vanligt, idag så var det farligt nära kan jag säga att det blev så för mig för då jag satt där i godan ro på kajen med ett skissblock som jag hade packat ner i ryggsäcken, nere på ett av trappstegen mot vattnet så passerade det två kvinnor förbi varav den ena som var fört att passera mig då säger; Ja men titta där är ju hon, hon brukar gå eller sitta här varje dag, den andra av dem svarar i sin tur: hon kanske tittar på fåglarna , då svarar den första igen vilket också blir min tändvätska för dagens inlägg : Ja så kan det ju i och för sig vara det kanske blir som för vissa vid alkotesterna att man måste blåsa ut någonting. Altså varför i hela hisingen väljer man att uttrycka sig på det viset och att säga någoting sådant om människa som man inte ens känner och aldrig har pratat med bakom dess rygg (om de nu inte trodde att jag hörde men tack jag satt bara en bit från dem och hör dessutom alldeles utmärkt), det är inte vidare snällt gjort, Varför har vissa helt uppenbart så korkade fördomar ibland när någoting inte faller innanför deras ramar ?
Då föredrar jag att de stannar upp på håll och frågar i sådana fall om de är nyfikna än att de går runt tror en massa skit om en, nog för att jag kanske inte skulle göra det själv eftersom jag är blyg och snudd på introvert men och andra sidan har jag kanske inte ställts för en sådan situation än riktigt heller, Jag kan fortfarande räkna de gånger, när folk faktiskt HAR stannat och frågat när de sett att jag haft med mig någon av modellhästarna ut på en hand, men kom ihåg i sådana fall är det bättre att ni stannar upp och frågar& är nyfikna, än att jag ska behöva höra rent skitsnack bakom min rygg
Sedan så tycker nog inte att det är någonting konstigt heller med någon som springer runt med en kamera helt enkelt, men så samlar jag ju på Petradockor och modellhästar också men jag undrar om folk fortfarande tror att fågelskådare måste se ut på ett visst sätt ?.
Jag är faktiskt egentligen nog en väldigt konflikträdd människa så jag brukar undvika att ta striden men nästa gång , om jag hör någon kommentar när jag är ute som går sådär klart över gränsen ja då vet jag inte vad jag gör, antar att det minsta jag kan göra är att ställa mig upp och säga: Ursäkta mig men jag hörde faktiskt det där.
Varför kan man bara inte isttället acceptera folks olikheter och tycka att det är okej att somliga älskar vår natur och alla fina fåglarna & djuren i den utan att man ska börja tro att det beror på en massa andra saker som inte alls hör dit ?
För mig så började allting med att jag hade turen att få följa med mina föräldrar ut i bärskogen när jag var liten och min pappa och jag gav oss ibland ut på riktiga äventyr tillsammans. Vi korsade åar på omkullfallna trädstammar och vi släpade våra cyklar längst stigar eller tog oss över ett eller annat sumphål (vilket jag nog aldrig förlåit min pappa för riktigt ), men det kanske börjar bli dags nu , för trots att jag fortfarande kommer ihåg känslan av att sjunka ner i dyn och att känna hur det kippade i skorna efteråt så fick han ju ändå över mig heltskinnad!
Efter det har mitt intresse bara hållit i sig och växt sig allt starkare eftersom jag känner att det gör så mycket för hur man in mår som människa och jag skulle aldrig säga att intresset för djur eller naturen runt i kring oss är någoting som är speciellt barnsligt. Fast det beror ju kanske på vad man
har fått lära sig från början och jag är evigt tacksam för att jag har fått uppleva alting som jag har gjort! Nog för att jag ibland även kan tycka om andra nöjen också men det är ändå i naturen som jag hittar den bästa inspirationen till saker som jag gör.
Nyfiken i en strut, det kan man verkligen säga att den här stadsduvan var där hon satt i trappen in till en kiosk dit jag hade tänkt gå för att köpa med mig någoting ätbart till promenaden. När jag gick så var det visserligen fortfarande lite gåmulet , men jag hoppades ju på att solen skulle titta fram.
Hon satt kvatr där en stund och vi bara tittade på varandra, sedan skuttade hon ner steg för steg och gjorde sällskap med sin partner som gick en bit längre bort.
Sedan så blev det inte bättre bilder än så här på skarven idag. Åskfågeln som låg inne vid iskanten ett tag och fiskade. När det blev mer trafik längs gångvägen så försvann den lika spårlöst som den först dök upp.
Så glimmande var aldrig havet....jo idag låg fjärden bitvis kav lugn och solskenet glittrade sådär vackert på vattenytan.
När jag gick omkring i Strandparken så hörde jag någoting som kvittrade så väldigt inne i ett av buskagen, så jag var helt enkelt tvungen till att gå runt och se efter vem det k nde vara som satt och sjöng så fint, jo nu har den kommit rödhaken!
Sedan så gick jag tillbaka och fick syn på två havstrutar som låg en bit ut på vattnet. Efter ett tag så bestämde de sig för att det hade blivit dags för att lyfta , kanske tyckte de att skrattmåsarna blev lite väl jobbiga efter ett tag och jag hade turen på min sida den här gången . För den ena av dem fick för sig att flyga in mot land och då så kunde jag bara stå kvar och försöka hitta en bra fokusering.
Lyckades med den här verkliga fullträffen på en fiskmås som kom flygande precis över mig där jag satt och fikade, kanske hoppades den på att jag skulle dela med mig av mni smörgås.
Inte ens nere i hamen så kan jag låta bli att hitta åt en stadsduva, vet ju visserligen om att det brukar häcka ett par där nere men de brukar ju inte gärna vara de som visar upp sig utan de håller sig för det mesta gömda undertill på kajen där de är skyddade.
Idag så var det tydligen dock morgongymnastik som stod uppskrivet på schemat när den ena av dem vågade sig på att komma fram. Undrar om någon fått tips på rörelser att använda från den större kusinen ringduvan som ju redan verkar vara såld på det här med cirkelträning
Titta bara :) så här charmig kan faktiskt även en enkel stadsduva vara, allt som behövs är tydligen att man lägger huvudet lite på snedden också ser man så söt och oskylig ut som man bara kan.
Uppe med tuppen
Ibland så händer det att jag är mer rastlös av mig på morgonkvisten och vaknar tidigt. Idag var det tydligen en sådan där dag när jag av någon anledning inte kunde somna om. Det spelade inte heller någon roll hur mycket jag låg kvar i sängen och vände på mig under täcket utan det gick bara inte för mig att försöka somna om. Fast jag kasatade en blick på klockradion som står på min ena byrå ich såg att jag inte skulle behöva kliva upp än på ett par timmar men lika hopplöst var det att försöka sig på att sova.
Så istället klev jag mig upp och började med att göra mig iordning,klädde på mig och hann till och med mysa en stund tillsammans med Scrat som är nöjd bara han får sin jordnöt. Sedan kan guldkornet ligga inne i sitt hus och sova bort resten av dagen, tänk en sådan sjusovare han är!
Efter det så gjorde jag iordning min egen frukost och slog mig ner i soffan för att äta. När jag var klar och hade fått på mig kläderna så högg lusten att gå ut tag i mig allt mer och jag bestämde mgi för att packa ryggsäcken och göra ett försök att gå ut tidigt.
Då hade klockan inte ens hunnit bli åtta ännu, utan den var snarare halv då jag traskade iväg neröver.
Först så tog jag mig dock en liten omväg kan man säga och jag gick upp mot fågelbordet. Fast jag kom inte långt förän jag hörde hur en skata väsnades väldigt och när jag tittade bort mot soptunnorna på andra sidan vägen så ser jag ju att det sitter en gråtrut där. Kan inte påstå att det tillhör vanligheterna att man får syn på dem så här inne i stan,åtminstone inte så här men den såg väl en möjlighet till att få tag på mat.
I första läget när den hade fått syn på mig så satt den kvar, men när den tyckte att jag kom allt för nära ja då tog den ju till flykten Tänk att så stora fåglar ska vara så skygga av sig när till och med mesarna vågar sig fram, för att inte tala om deras kusiner fiskmåsarna som inte verkar ha återvänt efter vintern ännu.
När man ska börja tävla inom hästvärlden så krävs det ju att man tar grönt kort först, man kan nog åtminstone rent bildmässigt talat säga att jag fick till ett sådant när en liten grönfink kom och slog sig ner på en gren i buskaget framför mig. Den satt där och sjön några klara strofer innan den till sist flög vidare till nästa buskage på andra sidan viken.
Biggan och hennes lilla harem av drakar var såklart hemmavid, hon verkar inte ha valt ut någon av dem till partner riktigt ännu och som hon går valla runt dem allihopa så undrar jag allt hur det hela kommer att sluta Jag tror inte att jag har observerat det här beteendet hos någon gräsandshona förut, utan det brukar väl vara tvärtom hanarna som slåss om honorna , än så länge verkar det ju faktiskt som att de här håller sams.
En av hanarna är däremot helt klart mer avslappnad än de andra och jag hoppas kanske på att Biggan ska fatta tycke för honom eftersom de där andra tre som hon har sällskap med tydligen är riktiga räddharar. Ni vet lite så att flyger en så drar de iväg allihopa, men jag tycker ju att de ska börja på att känna igen mig vid det här laget. För Biggan och Ankan verkar ju i alla fall vara mer avslappnade nu när jag kommer för att titta till dem.
På ena sidan där havet ligger mer öppet så kunde jag efter ett tag räkna upp till hela 13 stycken storskrakar som låg och fiskade invid iskanten och jag tror faktist inte att jag har sett fullt så många av dem , just på den platsen förut. så det kändes roligt men man får verklige ha is i magen och vänta ut dem när de dyker. Det här har ju även blivit lite av en personlig favoritfågel och visst är hanen vacker i sin fjäderskrud,
Närmare än så här kom jag inte havstrutarna idag. Försökte skynda mig och gå runt till småbåtshamnen för att komma på lite bättre avstånd från dem där de satt ute på iskanten men så fort jag började närma mig de stora fåglarna och de såg mig så flög de upp och drog runt udden.
Inne i viken där jag brukar fotografera mina modellhästar så låg det ett par storskrakar och vilade på stranden. De tyckte inte om att få sällskap fast när jag satte mig ner på huk kom de tillbaka och jag hann med att få tag några bilder på dem innan de simmade iväg utåt igen när det kom fler gångtrafikanter och gick längs med strandpromenaden.
En liten bit längre bort från dem sett låg det en ensam hanne och guppade omkring lite på vågorna. Från början blev jag ju minst sagt fundersam eftersom han inte heller verkade vara det minsta rädd av sig Fastän paret efter en stund flög iväg så stannade han alltså kvar på platsen och jag passade bara på att få följa med honom. Hela tiden kom han simmande allt närmare in mot land , fastän jag alltså satt där på huk och pratade med honom.
Han tog faktiskt så lite notis om mig,där jag satt på stranden, det var så till den milda grad att jag till och med fick se honom på riktigt nära håll och jag kunde studera hur jakten på fisk går till när man befinner sig i själva ubåtsläget. Spana, spana, spana och dyk.
Sedan så fick han väl antagligen inte syn på någon fisk just då, vid det tillfället eftersom han gjorde valet att inte dyka ner och försöka fånga den eller så ville han trots allt ha lite mer koll på var jag befann mig. När han tittade upp igen ovanför vattenytan med huvudet så lyckades jag fånga det här rentav otroligt fina kortet på honom. Nej vadå buskablyg fågel ?
Sedan när jag hade följt honom ett tag så simmade han lungt iväg runt udden och längre in mot småbåthamnen men han gjorde sig då ingen brådska, det vore synd att påstå någoting sådant och hela tiden så låg han kvar där och patrullerade av området. Ja, jag tror faktiskt att det här kan ha varit den revirhävdande hanen från ifjol och alla de andra storskrakarna är nog faktiskt mer
bara tillfällliga gäster i hans fjärd.
bara tillfällliga gäster i hans fjärd.
Längst in i viken så ligger isen alltjämt kvar och det kommer nog att ta ett tag till innan den försvinner helt och hållet.
Har inte kommit dem sådär riktig nära ännu i år men eftersom vissa tycker att de är så lika känner jag min ju tvungen att lägga in en bild här på knipan med , så ni får se skillnaden på den lilla andfågeln mot storskraken
Kniphannen med sina karakteristiska vita kindfläckar, sedan är ju knipan även mycket mnidre än storskraken och den har ju framför allt inte samma sorts näbb!
Kniphonan har en mycket diskretare färgsättning på sin fjäderdräkt, så där är det kanske lättare att man tar fel men det jag tycker man kan förväxla den med är väl snarare viggen då de är mer lika. Hos båda arterna av skrake så finns ju en tydlig tofs men de två kan ändå vara lätta att förväxla på håll, fast då får man försöka kolla på storleken hos fågeln och syna de olika nyanserna i fjäderdräkten närmare.
Hona, småskrake
Hona storskrake
Eh har vi gått och fått vinter igen?
Det fanns nog de som ställde sig den frågan imorse när de klev upp ur sängen och öppnade på persiennerna. Ja, det gjordde åtminstone jag för nere på marken så låg det ett vitt täcke av kall snö som hade fallti under natten. Så gårdagens blåst var alltså i själva verket bara en liten försmak på vad som skulle komma men jag menar det, är det april så ska det väl helt enkelt vara lite aprilväder också
Så det blev till att ta på sig kängorna den här gången när jag skulle ge mig ut och traska ner längs kajjen. Fast jag gick tilll att börja med en omväg förbi fågelbordet och stötte i alla fall p åen duva, dock inte ringduvan men väl en av stadsduvorna som satt och såg lite frusen ut.
Sedan fortsatte jag min vandring neröver och såklart var gräsänderna fortfarande på plats i parken, men det är bara den ena hanen som jag får komma närmare, de andra i flocken är tydligen riktiga räddharar som sticker så fort att de ser att man kommer. Nog för att änder brukar kunna vara skvätta så här års men i parker sp brukar de ju ändå bli mindre skygga av sig så jag vet inte om någon har varit i farten och skrämt de här eftersom de är så vaksamma av sig.
Det såg dock ut att vara lite väl kallt om fötterna när de vaggade fram vid kanotrännan.
Vinter vid fjärden, nej alltså det var väl ändå på väg att bli vår ?
The botten is nådd, eller kanske botten upp! Lyckades äntligen få till en bra bild på en dykande storskrake som ett tag låg lite längre in, invid bryggorna bland de tomma båtplatserna och fiskade i bakvattnet där det gick mindre vågor för det blåste ju på idag med.
Fick faktiskt till några riktigt fina bilder på honom medan jag stod där och det kändes så roligt eftersom just storskaen har blivit en av de sjöfåglar som jag nog gillar allra mest.
Hanarna är bara så tjusiga i sin svart/vita eleganta dräkt. och den här gossen visade ju upp sig riktigt från sin bästa sida. Ni ser att näbben har en krok längst ut, det är den som avslöjar att de lever på fisk.
Sedan fick jag syn på truten igen och nu så har jag inga tivel längre, det är frågan om en havstrut..ännu fler svart/vita sjöfåglar som jag uppskattar att få syn på. Jag kanske får tillägna det här inlägget till dem ?
För aldrig har jag då blivit så glad över att se en knipa som just idag när den här ensammma hanen kom och visade upp sig men då vet jag ju åtminstone att de har anlänt ..har gått och väntat på dem och tyckt att det varit konstigt att jag inte har lyckats få syn på en.
Ja nästan bara svart/vitt tema som gällde idag, innan jag började vända tillbaka hemåt så gick jag där och önskade mig att få se en trut på nära håll och efter ett par minuters vilopaus så kom den här gråtruten seglandes över mitt huvud och jag hann med att få den på kornet.
Fast jag fotade ju inte bara fåglar idag heller, utan jag passade även på att fånga in lite olika stadsmiljöer som vi har här. Tänk att i vissa kretsar så kallas staden där jag bor fortfarande för Dövik, men så här på våren förstår jag verkligen inte varför eftersom naturen formligen börjar sjuda av liv igen. Fast då vet de nog inte om vilket paradis vi har nere vi hamnen med alla dessa sjöfåglar, eller så bryr de sig helt enkelt inte om det medan jag tycker att en bättre stad finns inte att bo i. Så är jag kanske en sådan där konstig kuf som hellre att ligger med en kikare eller kamera ute i buskarna för att titta på fåglar än att sitta och pimpla drinkar på något uteställe.Det är verkligen inte min grej och jag kan inte förstå varför det skulle vara någoting att stå efter överhuvudtaget.
Lite av ett ruskväder
Det kan vi väl säga att det har varit här idag , men det kanske bara är ett tecken på att vi har nått in i april månad när väderleken ju kan variera lite från ena timmen till den andra.
För efter lnuch när jag gick ut på en promenad ner längs kajjen igen så var det åtminstone hyffsat väder och uppehåll så det kändes sm att jag hade tur, då det snöblandade regnet drog in senare på eftermiddagen och tittade jag ut genom fönstet så kändes allting i alla fall väldigt gråtrist och tråkigt.
Såg ett tag på Karantäntv som visas av SVT och blev bara så himla glad när de ringde och pratade en stund med My som jobbar som djurskötare på Komården för vi fick ju se den lilla elefantkalven som föddes där nu den 19 mars i år.
Visserligen så är väl de flesta djurungar alltid söta att se på , men alltså hjälp vilket charmtroll det där kommer att bli :) Han var helt enkelt bedårande att få följa sådär, fastän han var trött och jag håller med ena programledaren som fomulerade det så bra efter att de hade avslutat samtalet: Kan man någonsin se sig mätt på den?
Jag svarar nog i alla fall nej på den frågan det går inte men då tillhör ju djur och natur redan två av mina stora intresseområden så jag kanske blir ltie partisk i just det fallet.
Fast nu ska jag inte hålla på att svamla allt för mycket, utan jag tänke visa upp en del nya bilder som jag har fotat, för att visa upp vilka fina fåglar och vliken fin natur som vi faktiskt har äran att få ha på hemmaplan i Svergie.
För ibland så känns det som om vi är väldigt duktiga på att blicka ut i världen och bara ser till allting fantastiskt som finns i andra länder ute i världen, men då tror jag allt att det är många som går miste om mycket.
Tänk på bara några dagar så har det varit en väldig islossning och snart är hela fjäden öppen bara det där sista längst in kvar nu.
Visst påminner det här lite om slush i en mugg?
Längst inne i bviken där jag brukar spana efter fåglar tar det tid innan isen lossnar riktigt, men ett par dagar till med töväder så är den nog helt borta
Fick ett par bilder på storskraken , som från början låg och fiskade i vågskvalpet
Ett par av gräsänderna såg däremot ut att ha mer problem med sjögången och det var nog inte helt lätt för dem att försöka ta sig från plats A till plats B
Vårblommorna har börjat att tiaa fram så smått i rabatterna
Gick förbi torget på vägen hem och fick då syn på den här urtjusiga duvan som gick och bröstade upp sig i sina försök att imponera på sin hona som däremot verkade vara betydligt mer skeptisk till hans invider, men oj så grann hann var! Känns som att så många forgängare bara skyndar förbi dem och inte tänker mer än på sig själva ibland och extra tråkigt är det med alla som ska hålla på att göra sig lustiga över de här fina fåglarna på något sätt framför allt handlar det om tonårskillar som verkar tro att de på någoit sätt är tuffa när de springer runt och jagar fåglarna som blir stressade helt i onödan. För även stadsduvor är spännande att få lära känna närmare och studera , det kan jag lova ingen duva har samma personlighet som den andra om någon trodde det, de är alla olika och har precis som oss sina egna personligheter, så fler borde kanske öppna upp ögonen och se dem när de kommer och springer runt fötterna på en.
Fick till det här fina fotot på en skata en morgon när jag gick ut och den satt där till synes helt orädd på framsidan av huset, iblland ska man ha turen att komma ut i precis rätt ögonblick.
Jag tror att kråkan har full koll på läget.
Solsken
Idag så skiner solen här utanför mitt rumsfönster och det är ett så fint vårväder, att man inte bara kan sitta inne i soffan och se på tv hela tiden, fast det skulle egentligen nog vara fullt möjligt nu när SVT har kört igång med sin specialtablå och tänker visa repriser av flera gamla serier som det nu var länge sedan man såg, som till exempel tokroliga Gäster med gester och den helt underbara Skärgårdoktorn.
Det var ju ett bra tag sedan man såg dem som de gick på TV men nog kommer man ändå fortfarande ihåg dem för det.
Kände mig kanske lite rastlös tidigare så jag började göra upp planer på att gå en liten promenad förbi fågelbordet men då jag kom ut så förändrades utsikterna raskt eftersom det var alldeles för fint väder .
Jag bestämde mig för att åter igen styra min kosa ner mot kajjen, fast jag började ju som vanligt med att ta vägen förbi torget. Det vat dock väldigt tomt och öde där kan sägas då ju folk håller sig inne på grun av cornoan men dtill och med fåglarna verkade ha tagit sovmorgon
En morgontrött och aningens frusen stadsduva satt i alla fall ovanpå ett av hustaken och tittade ner på mig när jag passerade förbi på trottaren.
Jag är faktiskt beredd på att hålla med fågeln om att det var kyligt i luften och nätterna är nog fortfarande kalla för så här mycket ligger isen fortfarande kvar på fjärden samtidigt som våren är på gång och islossningen har börjat.
Man kunde faktiskt höra hur det lät om isen idag, när det blev riktigt tyst runt omkring. Det knakade bitvis , knäppte och smällde om den. Tänk så häftigt det kan vara att bara få sitta och lyssna på naturen!
Gräsänderna var naturligtvis kvar, fast de ju är inte helt lätta att fotografera dem heller då de fortfarande är bitvis avvaktande mot folk trots att de uppehåller sig mitt inne i en stadspark. Fast det är på samma gång just i de lägena som jag föredrar att få fota dem, då de uppträder som vanligt utan krusiduller eller att man ska hålla på att muta dem med mat.
När jag hade suttit där en stund och skrivit lite i blocket som jag hade med mig så hörde jag ett flaxande bakom ryggen. Vänder min blick mot strandkanten och vad får jag då syn på ? Jo ett par kråkor som gick och samlade på byggmaterial till sitt bo. Krågfåglar som i regel brukar försvinna så fort de får syn på mig, åtminstone om jag har kameran med men nu fick jag ett utmärkt tillfälle, till att få sitta och studera dem en stund. De visste nog om att jag satt där men gjorde ändå valet att stanna kvar tills dess att de tyckte att de fått med sig nog mycket.
Såg mot det öppna vattnet lite längre bort efter vägen och funderade om jag nu verkligen skulle orka gå ända ut förbi postkontoret , men jag bestämde mig till sist efter att jag hade stått och tvekat en stund för att ändå göra slag i saken när jag liks var på språng.
Tur var väl det! För då jag hade gått en bit så fick jag syn på storskrakarna som alltså har kommit. Kunde inte riktigt se med mitt lilla telezoom (70-300) hur många de var, då de flesta fåglarna stod lite längre ut på isen än vad min fokusering räckte till för men ett av paren vågade sig på att simma lite längre in mot stranden och då hann jag åtminstone få till ett par fina bilder.
Jag fantiserar inte heller det minsta , när jag säger vad jag tycker om skrakarna utan de är verkligen riktigt vackra fåglar! Undrar nu om det här kan vara paret som brukar uppehålla sig där nere för i sådana fall är jag inte minsta förvånad över att de vågade simma så nära som de ändå gjorde. Visst stannade de upp och vände om när de fick syn på mig men de flydde åtminstone inte undan i panik, men det brukar inte skrakar heller göra i första taget när faror hotar . Utan de spelar istället skadeskjutna för att försöka locka bort eventuella rovdjur, det beteendet har jag hitills bara sett hos småskraken.som inte verkade ha kommit ännu.
Närmare än så här kom jag alltså inte tutarna för dagen, utan de stod i vanlig ordning där ute på isen och skrek in våren för full hals. Fast jag tror ändå , om jag nu ska ge mig på att försöka artbestämma den här att det är en silltrut då jag upplevde den som mycket mindre än de gråtrutar som fanns en bit därifrån. men för all del så kan jag ha fel med eftersom det bara är havstruten som har köttfärgade ben tillsammans med sin adulta fjäderdräkt .
Fast ja , det är väl just det här som gör det så svårt att kunna artbestämma trutarna med , men det var då en väldigt liten havstrut om det var en sådan eller ovanlgit stora gråtrutar :P
Ja ni märker vilka dilemman som man kan ställas inför.
Nog för att jag fick syn på de här två gråtrutarna på närmare håll, då de verkade ha tänkt lägga beslag på en riktigt högt belägen boplats inne i centrum så var fågeln på den föregående bilden fortfarande ändå mindre & då blir jag osäker eftersom jag även sett havstrut förut och upplevt dem som betydligt kraftigare än den här, eller om det bara är avståndet som luras och spelar en ett spratt ?
Havstrut i flykt,
Silltrut i flykt.
Liten promenad?
Idag så hade jag egentligen tänkt börja komma igång med att städa i bokhyllan då det börjar bli dags för att göra en liten rensning bland böckerna också måste jag försöka få någon ordning på alla andra saker som jag av någon okänd anledning har för vana att ställa in där fastän de kanske borde stå någon annanstans. Ja det är väldigt lätt hänt att det blir så, att det är där som saker hamnar ibland då man har hållit på med att pyssla och vill kunna ställa udan dem tillfälligt för det är ju inte alltid som man vill lägga tillbaka dem ner i lådan.
Fast på samma gång medan jag höll på att fundera på hur jag skulle göra så kände jag ju hur den där lusten till att gå ut på en promenad växte sig allt starkare. Ja nu var jag i och för sig ute och traskade nere runt hamnen med min nya kontaktperson igår men det blir ju inte riktigt samma sak att gå ut en sväng med någon annan som när man bara går för sig själv med kameran.
Klart att ibland så är det även roligt att få sällskap med sig på vandringarna men jag finner nog den största ron i att få gå ensam trots allt, för då kan jag verkligen lägga allt mitt fokus på naturen och att spana efter flyttfåglarna som kanske börjar komma tillbaka efter vintern, men det finns ju ändå en hel del spännande att upptäcka.
Lyckades med den svåra konsten att smyga mig p åett par kajjor som letade mat på andra sidan vägen när jag kom ut från porten. Vanligtvis så brukar de ju flyga iväg när man kommer gående men nu så var det lite trafik i övrigt och då satt de här två kvar länge när jag kom gåendes.
Det verkade nästan som om den ena av dem satt och försökte lokalisera sitt byte eller om den nu bara funderade på vem jag var , för jag vad jag kunde se så fick den ju inte tag på någoting men de tar nog vara på de tillfällen som de får.
Annars så kanske jag har lite svårt för just kajjorna men de är ju faktiskt kråkfåglar de också.
Så jag kanske får göra ett försök att se ut ett par och lära känna dem, för de är nog minst lika intilligenta som sina större släktingar, vilka jag ju lärt mig att med åren uppskatta.
Sedan blev jag glatt överraskad när det kom en liten flock med grönfinkar och slog sig ner i buskaget invid promenadvägen. De satt då där och kvittrade så att det hördes på långa vägar! Hoppas verkligen på att de börjar hämta sig efter att beståndet drabbades av gulknopp nu.
En nyfiken liten blåmes var ifärd med att söka efter någoting ätbart invid trädstammarna.
Morgonljus över fjärden som fortfarande är täckt av en tunn hinna med is, det tar sin tid det här innan islossningen börjar på allvar.
Gräsänderna var fortfarande kvar, träffade faktiskt på en kvinna med två hundar som hade haft mer koll än mig och hon berättade att hon trodde att de hade varit kvar hela vintern men jag känner mig ändå tveksam till att det stämmer eftersom hela fjärden ju frös in till sist och sjöfåglar behöver ha tillgång till öppet vatten men visst kan jag tro att de har kommit ovanligt tidigt i år.
Den ena av drakarna var helt klart mer orädd av sig än de andra och han vände bara lite på huvudet när han fick syn på mig där jag stod.
Sedan passade han också på att sträcka ut ordentligt, klart att man behöver strecha musklerna ibland för det blir väl jobbigt i längden att bara stå där och vila.
Fast jag måste ju verkligen undra om det finns någotingting som är finare än en gräsandshane , alltså en drake i sin praktdräkt nu på våren. Titta bara hur stilig karl han blir när han sträcker lite på sig och riktigt visar upp hur ståtlig fågel han är för fotografen som känner sig väldigt tacksam över att ha fått möta honom.
Stannade faktiskt kvar ett bra tag med fåglarna där nere och gjorde mig verkligen ingen brådska tillbaka hem och äntligen efter ett par tidigare försök så fick jag äntligen mig min belöning med det här fina kortet på den ena av honorna(ni läste rätt det hade landat en till, så nu var de två och hanarna fyra) som ställde upp sig så här fint för posering.
Sedan passerade jag torget på väg tillbaka och jag kan inte låta bli att fota stadsduvorna , där hanarna håller på med sina ständiga försök till uppvaktning så här års och är så roliga att studera då de går runt och kuttrar& faktiskt försöker övertyga sina mer skeptiska partners genom att dansa.
Den här hanen verkade då vara väldigt upptagen med att jaga sin hona runt, runt men samtidigt var de så söta att se tillsammans då han verkligen ansträngde sig gför att göra allting , bara för att försöka fånga hennes uppmärskamhet. Hon var då inte alls lika road utan kilade iväg från honom så fort hennes små ben bar.
Han hade då helt klart inga planer på att ge upp så lätt, utan han fortsatte att snurra runt fastän han i ett läge nästan hamnade rakt framför mina fötter.
Somliga av paren har nog faktiskt redan hittat sina respektive och då gäller det att få tag på de bästa boplatserna i staden. Det här paret verkade då ha lyckats väldigt bra med det, då de till och med hade rum för att kunna sitta och titta ner på på alla andra stadsflanörer.
Tingeling
Nej det blir visst inget publikt kosläpp på mjölkgårdarna i år., utan det är som det mesta annat inställt på grund av Coronan. Såklart tycker jag att det här är viktigt MEN ibland så tror jag faktiskt att det kanske går lite till överdrift med även om vi såklart ska tänka oss för och många om riskgrupperna ute i samhället.
Det får ju folk till att göra massa konstiga saker , som att börja med att hamstra toalettpapper och andra livsmedel fastän det egentligen inte finns något behov av att göra det.
Sedan denna handsprit i all ära, när dett viktigaste väl ändå måste vara att vi alla sköter den basala hygenien och tvättar händerna noga med tvål och varmt vatten så fort vi har varit ute ?
Vidare så tycker jag också att det i längden kan bli kontraprodukuktivt med TVs specialsändningar, visst är det bra att informationen finns och att de ser till att dela faktan men, ja då var vi där igen det kan även bidra till att skapa mer rädsla i samhället.
Det kanske också har att göra med alla dessa restriktioner som har börjat med att komma och som får allt fler till att börja med att isolera sig där hemma.
Fast håller man sig till det som står på https://www.krisinformation.se/, så tycker jag att man har kommit rätt så långt, fast om man ser på TV så blir man nästan bara nedstämd och bedrövad över läget.
Fast nu så har jag väl ändå skrivit tillräckligt om det här,åtminstone för den här gången.
Här bjussar jag på en gammal bild från akrivet på en våryster mjölkko från Lövsjö Gråd som vi besökte ett år. Härligt att få se så glada och välskötta djur <3 men där så tycker jag ju att aktivisterna skjuter sig själva i foten. För om vi la ner alla bondgårdar och förbjöd folk att ha hästar eller får hur skulle våran landsbygd då komma att se ut egentligen ? Ja just det man får ju försöka tänka sig för INNAN man säger någoting åt det hållet men ibland så känns det som att de inte har någon koll på hur saker fungerar. För utan de betande djuren så skulle slyn växa upp och skogen skulle ta över helt, men vissa arter är beroende av den brukade marken och hur skulle vi överhuvdtaget klara oss utan pollinatörer som bin, humlor och fjärilar ? Jo det tycker jag att man kan ta sig en funderare över, men vissa av dagens stadsungar vet ju inte heller varifrån mjölken kommer och det tycker jag är en tråkig utveckling men kanske inte konstigt att det gått åt det hållet när de bara sitter inne framför sina paddor och då menar jag inte direkt de där grågröna sakerna som hoppar omkring nere på marken men det förstår ni nog att jag inte gör. Utan jag menar givetvis alla de där tekniska sakerna som barn roar sig med idag,visst kan teknik också vara bra på sitt sätt men på samma gång så bör det ersätta allt det där andra som också främjar en naturligt del lärandet.
Kommer ni någon gång då tjejer ?!!
Mjuuuuuuu. det är klart vi vill inte missa att få komma ut på bete.
Man kan lära sig så mycket om kor , när man väl lär känna dem och får se deras olika personligheter men de flesta som jag har stött på har då varit väldigt nyfikna av sig.
Nu skulle jag ju inte riktigt låta korna ta över inlägget helle ändå så är det lätt att jag hamnar där, någonstans i hagen med dem men det kanske beror på att jag i själva verket någostans
är en förklädd lantlolla fastän jag bor inne i staden.
är en förklädd lantlolla fastän jag bor inne i staden.
Åkte ut och gästspelade lite hos mina päron idag för några timmar , men passade såklart på att gå ut på en liten promenad i solskenet
Äntligen kan man säga att jag fick till en fin bild på pappas lilla kråka som har kommit tillbaka, ja jag tror i alla fall att det var hon för den satt där uppe i trädet på andra sidan vägen och var så orädd. Nör jag började prata med den så kom den flygande mot mig, men jag hann inte med att zooma annars så brukar ju kråkfåglarna i vanliga fall sky när jag tar fram kameran.
Mesarna däremot är inte buskablyga av sig , tvärtom när man är ute och går så dyker det nästan alltid upp en liten nyfiken talgoxe eller blåmes som vill försöka att se efter vem man är, eller så måste de förvissa sig om att man inte är farlig. Ibland kan man snudd på se hur de sitter där och funderar.
Hejsan svejsan!
Nu så börjar jag äntligen med att vakna till liv igen känns det som efter att jag haft ett liten liten släng av migrän och därför bara legat och vilat i soffan framför TV efter det, men den här gången så kände jag ju av huvudvärken redan tidigt så jag kunde ta tablett och mota den innan det blev till ett riktigt anfall. Ändå så tyckte jag , att jag tog det lungt när jag gick ner en sväng på biblitoket för att kolla in om jag kunde hitta några fynd bland alla gamla låneböcker som de för tillfället skänker bort, jodå jag hittade några stycken men det tog ett tag att leta igenom alla vagnarna som de hade kört ut.
Fast det är ju kanske lite farligt att gå dit, åtminstone för mig som i perioder fortfarande är en riktig bokmal...men jag begränsade mig och valde ut de som jag tyckte verkade mest läsvärda och det stod faktiskt på en skylt: Gratis böcker, ta så många du orkar bära!, men jag hade nog inte fått ner en till heller i ryggsäcken.
Sedan så har jag inte heller kunnat låta bli att gå runt och nynna lite för mig själv. Den låt som funnits med mig hela dagen, ända sedan den tråkiga nyheten kom imorse om att, en stor legendar nämligen Kenny Rogers hade gått bort:
https://www.youtube.com/watch?v=Cvq6lHDatNs, den där rösten som han hade alltså...ja den var fullkomligt magisk och jag förstår inte varför så många av våra svenska moderna musiker verkar se ner på countrymusiken ibland och emellanåt till och med skrattar åt den, lite i tron att de själva är så mycket bättre fastän många av dem poppar upp som svampar och försvinner lika fort igen in i glömskan.
När det kommer till Islands in the stream så är det en älskad klassiker, åtminstone för den del av oss som tycker om att lyssna på hästjazz och med den så kommer Kennys unika röst för alltid att finnas kvar även fast han själv numera har vandrat vidare och inte längre finns bland oss på jorden.
En del av er kanske faktiskt inte ens känner till vem han var, men jag hoppas att ni har fått upp korkgluggarna med det här.
Jag orkade inte bära med mig kameran ner på staden idag, så ni får hålla till godo med några foton som jag tog häromdagen istället.
Ringduvan utövar morgongymnastik.
Det gäller att man snyggar till sig ordentligt så att man är fin när fotografen kommer.
Det är verkligen roligt att försöka sig på att fota mesar, de är så små och kvicka men samtidigt så är de inte alltid precis buskablyga av sig heller utan de kommer tvärtom fram för att se efter vad man är för en filur.
Den här blåmesen var mestadels hungrig och fullt upptagen med talgbollen.
Hejsan!
Hejsan hoppsan på er alla ni läsare som klickar er in hit och lyckats med att hitta min lilla blogg.
Nu så var det några dagar sedan det kom någoting nytt från mig igen men ibland så har jag helt enkelt sådana perioder när jag känner att jag kanske inte riktigt har någoting att berätta. Då blir det ju kanske färre inlägg men och andra sidan så kan det bli så att jag skriver mer när jag väl har någoting som jag känner att jag vill dela med mig av eller har något visst ämne som jag vill ta upp.
Var ute på en riktig långpromenad i den fina väderleken som vi hade här igår när solen sken och naturen visade sig från sin allra bästa sida. Idag blev det bara att jag gick en kortare tur men det kändes att det blåste betydligt mer och det blir alltså fortfarande riktigt kyligt emellanåt i luften när vinden väl tar i trädkronorna och då är det jus åklart inte fullt lika skönt att vara ute.Så vintern biter sig fortfarande fast och ännu så länge ligger ju isen kvar där nere på fjärden.
Min lilla gulliga guldhamster Scrat är uppenbarligen inte helt som alla andra hamstrare där ute just nu, han blev tvärtom rädd då jag föröskte vara snäll och satte fram en hel rulle åt honom på golvet. Han är ju mer van vid att få in det upprivet i remsor när jag stoppar ner det åt honom i buren
Passerade idag som vanligt uppe vid fågelbordet som jag ju försöker hålla koll på när jag är ute och traskar. Igår när jag och min nya kontaktperson vandrade förbi på samma ställe såg vi ju inte till en enda liten fjäderbeklädd varelse, men nu så hade jag turen mer på min sida.
Det började med en ensam stadsduva som verkade ha blivit skrämdav någoting och flög upp efter att jag hade hunnit få ta ett par kort på hen. Funderade i det läget på om jag skulle ta och traska hemåt , för mesarna är ju som bekant inte gärna ute och flyger i blåsvädrer när jag plötsligt fick syn på en stor fågel som hade slagit sig ner ovanpå en av lyktstolparna. Ringduvan!
Tänka sig vad glad jag blev när jag fick syn på den där den satt och jag hann få till ett par riktigt fina bilder på den med. Undrar nu om det är samma individ som brukar hålla till på platsen för den verkade då vara sådär lagom skygg av sig när jag stod och pratade med den.
Det syntes faktiskt att den satt och lyssnade på mig och efter en stund så vågade den ju sig ner på marken för att äta men jag hann aldrig med att få någon bättre bild på den än så här eftersom det blev för mycket annan trafik på platsen för att den skulle kunna känna sig riktigt trygg. Den flög istället upp och satte sig ovanpå en skorsten på ett närbeläget hustak där det verkade som om den kunde tänka sig att ta en liten vilopaus och jag tror även att den passade på att värma sig lite i vårsolen.
Hejsan svejsan!
Hejsan och hallå på er läsare som har lyckats med att klicka er in hit och hittat vägen in till min lilla blogg. Nu har det gått nåra dagar igen sedan min senaste inlägg men under tiden ni har väntat så har jag i alla fall försökt med att kurera mig efter förkylningen och visst har det blivit mycket bättre men jag får visst fortfarande inte prata för mycket, för då börjar jag bara att kraxa som en kråka igen efter ett tag så det är visst fortfarande till att försöka med att vila rösten som gäller.
Det kanske också är klokt att hålla sig inne med tanke på Coronaviruset som ju har drabbat så stora delar av världen men jag måste faktiskt få erkänna att jag ännu så länge är lagomt orolig för det. Detta eftersom det hitills i första hand varit så att det bara verkar drabba endera de som har varit ute och till riskområdena eller de som på något vis kommer i direktkontakt med dem.
Fast nu ska jag försöka att inte bli långrandig och tråka ut er allt för mycket med den saken, men jag tycker nog att våra politiker trots allt har fattat bra beslut htillis för vad blir egentligen bättre av att man stänger ner allting och skickar hem barnen från skolan.? Förmodligen ingenting eftersom de yngre barnen behöver någon som ser till dem när föräldrarna jobbar och om man skulle stänga ner allting helt och hålelt hur skulle då exempelvis vårdapparaten kunna fortsätta med att fungera?
Det är ju sådana saker som man också måste tänka på och vidare förstår jag inte riktigt hur folk tänker när de fortsätter resa till exempelvis Italien och ännu mindre så förstår jag mig på de som kommer hem och stuntar helt i reglerna om karantän som visserligen är frivilliga men de finns ju ändå där av en god anledning.
Nej utan istället kan jag berätta för er vad Scrat lyckades med häromkvällen . Hade tagit ut honom på andra sidan brädan och höll på med att fixa inställningarna på kameran lite , för att jag skulle kunna försöka med att få till ett klipp på guldkornet när han måste ha hört någonting eller om han bara fick fasligt bråttom.för plötsligt såg jag i ena ögonvrån hur han drog iväg över golvet med en väldig fart.
Först fick jag snudd på panik och tänkte att jaha nu är det kört, ja jag hann faktiskt inte ens med att stänga av kameran som stod på inspelning medan.
Sedan stängde jag av TVn och försökte lyssna mig fram till var han hade tagit vägen men jag hörde inte ett knyst och jag började vid det här laget bli riktigt nervös. För att vara på den säkra sidan stängde jag ändå för vägen in till köket med en kartongskiva, då skulle han åtminstone inte kunna dra in bakom spisen eller ännu värre frysen som ju Ariel gjorde en gång när hon höll på att vägra komma fram.
Efter att jag funderat en stund på var jag hade lagt den så hittade jag ficklampan och började gå runt och lysa längs golvet för någonstans i lägenheten befann han sig ju och mjo mycket riktigt fick jag syn på honom till sist, under sängen där han gladeligen for runt och nyfiket nosade bland lådorna och kartongerna som jag har ståendes där. Det lilla busfröet, fastän jag får väl allt skylla mig själv och när jag har haft honom ute sådär, så ska han ju ha selen på sig men vanligtvis så brukar han inte gå så långt bort från mig om han inte känner sig trygg men den här g gången drog han alltså iväg helt på egen hand.
Han kanske tycker att han börjar bli stor nu och kan klara sig själv, vad vet jag.
Försökte i alla fall med att kalla på honom, men han vägrade att komma fram eftersom han nog tyckte att han hade fått det jättebra där i mörkret och det var nog spännande för honom med alla nya saker som fanns för honom att lukta på.
Så fort som jag närmade mig drog han iväg på nytt och verkligen lät sig uppslukas av äventyret som sagt och det var nog mest matten som blev nervös. Helt och hållet i onödan visade det sig dock , för när jag drog fram ett par av lådorna och lockade på honom med hjälp av burken där jag lagt ner alla smaskiga solrosfrön i efter att jag sorterat ut dem från hans mat ja då kunde det illla guldkornet inte motstå frestelsen längre.
Han klättrade helt enkelt ner i burken och det återstod bara för mig att ta fast den lilla rymlingen!
Som ju naturligtvis satt där snaskade & såg sådär lagom oskyldig ut som bara en guldhamster på rymmen kan göra när den blir infångad!
Låter fortfarande som en kråka
Sitter alltså här och låter fortfarande lite som en kråka när jag hostar & förkylningen vill tydligen inte riktigt ge med sig ännu utan den biter sig verklligen kvar. Fast jag tar det ju bara lungt och försöker med att kurerera mig, men visst blir det mycket vila i soffan framför TVn.
Har åtminstone börjat med att låta Scrat få komma ut igen och han har fått sådan otrolig överskottsenergi de senaste två dagarna att jag ser hur mycket han behöver få tillgång sina dagliga äventyr utanför buren, men då jag har snörvlat på så tycker jag att det har varit bättre att ta det säkra före det osäkra och jag har ju föd den delen inte haft någon vidare ork heller.
Hoppas dock på att den ska vara på väg tillbaka för man blir lite trött på att bara ligga och zappa mellan kanalerna med.
Fast idag är det ju inget vidare väder ute heller utan det är rätt så grådaskigt och regnlikt.
Då var det bättre igår när solen sken, men allting är väl händelsevis relativt.
Det får i alla fall bli att pyssla inne för min del, men jag var ju faktiskt ute och gick en sväng runt hamnen igår. Ja , jag kunde inte riktigt hålla mig borta därifrån fast det märkes ju direkt att det tog emot även om jag bara gick sakta så det var kanske egentligen lite för tidigt att bege sig dit ner, men samtidigt så gäller det ju kanske att man passar på om värderleken tillåter det.
Utiskten mot spillvärmeverket är alltid på något vis lika slående.
Så här ser det ut när man blickar ut ö ver fjärden, ännu ligger isen frusen.
Det kommer den nog att göra ett tag till tror jag, men när dagsmejan väl börjat kan man höra hur den knakar
Gick upp längs gångvägen som går vid kanotrännan och där fick jag syn på årets första gräsänder som hade landat Fast de var fortfarande lite skygga och inte helt vana vid folk ännu så det var inte det lättaste att fota fåglarna men jag blir alltid lika glad när jag får syn på dem efter vintern. Det känns som att återse gamla bekanta.
Den ena av drakarna lät sig i alla fall fotograferas där han stod och tog sig sin siesta.
Enda gången som han lyfte på huvudet var när det kom folk och gick förbi med hundar, sedan putsade han bara fjädrarna lite och la huvudet till rätta igen.
Gick runt och försökte få en bild på den enda honan i sällskapet men damen i fråga var betydligt mer var om sig än hanarna så det var betydligt svårare att få komma åt att fota henne, trots att jag hade teleobjektivet på. Så jag tror därför att det har var frågan om rastande änder, för det bofasta paret som brukar hålla till där nere regelbundet brukar ju knappast reagera när man kommer gående.
Till sist så lyckades jag ändå fånga den här fina bilden på henne när hon var på väg att vagga tillbaka ner mot vattnet igen. Fast det kanske ändå är drakarna som man lägger märke till allra först. De får ju alltid så fina färget nu på våren, men trots det så kändes det som om folk bara skyndade sig förbi och kanske så la de inte ens märke till att änderna hade landat.
