Förkylning och Mello
Ja nu så förhåller det sig som så att jag har gått och blivit förkyld.
Fast då tycker jag allt att jag har klarat mig undan länge i år, och sluppit bli sjuk i alla fall så har det gått längre tid än vsad det brukar. Annars är jag något mer av den sorten som brukar suga åt mig flera olika virus likt en tvättsvamp men nu höll det tydligen inte längre. Utan få känningar nerei halsen för kanske fyra dagar sedan ochden ruskiga slemhostan sitter sitter ju fortfarande i så jag får inte prata för mycket än...för då börjar jag verkligen att låta som en kråka .Medan näsan kanske börjar klarna upp något men det verkar alltså som att det är en seg historia att bli av med den här omgången.
Ja då är det allt tur att jag bara kan bädda ner mig under filtarna i soffan för att försöka kurera mig, jag tar det verkligen lungt och låter det gå en dag i taget. Har faktiskt knapppt ens orkat se på TV eller pyssla med någoting anant under tiden utan det är väl först de senaste två dagarna som jag känt att orken kanske är på väg tillbaka lite.
Fast det vore ju dumt att ta ut någoting i förskott, så i det stora hela så är det fortsatt vila som gäller här för tilfället , åtminstonre till febern börjar ge vika av sig själv.
Höll mig dock vaken hela kvällen igår när det var final på Melodifestivalen och jag måste få säga att nog tyckte jag att det var rätt låt som vann till sist men jag begriper inte varför det gick så dåligt för duktiga Victor Crone ? Alright , den låt som han ställde upp med hos oss i år var kanske inte lika bra som den han hade ifjol då han valde att tävla för Estland men kom igen SÅ dålig var den faktiskt inte och han har en sådan otrolig utstrålning på scen trots ett enkelt nummer så varför gick det inte bättre för honom ?
Smaken den är väl som baken antar jag...men Troubled Waters är i alla fall en av det här årets Mellolåtar som jag gillat mest och defentivit kommer att vilja höra spelas mer i radio :)
https://www.youtube.com/watch?v=ElEX13jDzsM
Sedan kan jag hålla med på en del av kritikien mot tävlingen.
Varför har man gått ifrån det gamla systemet man hade med juyrgrupper som satt över hela landet landet och istället plockat in en internationell jury ? Det är väl ändå en svensk tävling i musik ?
Fast det kanske styper i att alla delar i The Mamas inte ens verkar kunna prata svenska, trots att man nu ställer upp och tävlar...det blir ett moment, lite som med Duplatis i stavhoppet.
Dessutom så saknar jag att få se åtmnistone en riktig schlageräv i startfältet. Visst de bidag som en del av dem ställde upp med i år kanmske inte höll måttet men det skulle åtminstone ha gått att ha fått till ett som var mer nyanserat än det där....och nej jag trodde ju faktiskt på att Jan Johanssen skulle klara av att framföra Torstens bidrag, men säga vad man vill om Herr Flink, han är helt klart orginell. Nu kanske det inte 'r snågot som skulle slå i ESC men vad vet man om vad som kommer att gälla där just i år ?
Fast det kanske är ett tecken på att man börjar att bli gammal, men jag vet inte då en del av dagens moderna musik bara känns konstig och ibland så verkar det ju helt klart handla mer om showen kring än själva bidraget--men börjar man inte hamna inne på fel spår då i sådana fall ?
Ja jag vet inte, för det är så oliam ed vad som fungerar i Eurovision.
Det kan vara altl från finska hårdrock monster, till en blå rymdfigur från Ukraina som studsar runt på scen eller vem glömmer någonsin året med de charmiga ryska gummorna som ställde upp?
Så det är ju verkligen olika smak ute i Europa och varför får Australien fortfarande vara med i tävlingen ? Från början släpptes de ju in i showen på grund av jubileumet som firades och att ESC alltid har varit stort down under vet nog de flest av oss vid det här laget , ja men vad hände sedan då ?
Nej det tycker jag är lite märkligt när de får en så avgörande roll i vissa lägen, men det kanske bara är jag och skulle man inte försöka att ålla politiken borta från sången ändå verkar det bara smyga sig in mer och mer sådana saker i konceptet kring tävlingen med vilket får mig att undra hur man ska börja resonera om tävlingen ska finnas kvar i framtiden och inte hålla på att bara bler mer och mer urvattnad.
Fast nog om detta ämnet nu över till Scrat som ska få några rader ås jär mot slutet av inlägget.
Är ju förkyld och har inte velat hålla på med honom så mycket spm jag brukar då heller. Nog för att jag vet att en vanlgit virus inte smittar utan det är det bara de så kallade zoonoserna som gör men i alla fall. Utan det var alltså först igår som jag tog upp och pysslade med honom lite mer igen och idag så fick han först gå ut en kort stund på morgonkvisten för att han skulle få spring av sig och gissa om den lille hamstern blev sjövild och skulle hålla på att vara överallt och ingenstans när jag städade i hans skåp. Släppte ner honom i hallen, men ja han kom kilandes bakom brädan och skulle såklart se efter vad jag höll på med. Så det var bara att skrota de aktuella planerna och rasta nyfikne Groddmannen istället,, eller så hade han bara hunnit med att bli översocial på de här dagarna. Efter det så fick han gå tillbaka in då jag skulle se på skidåkningen på TV och det hade blivit dags för att äta lunch. När jag hade ätit och det var slut på dramatiken i skidspåren så funderade jag på att helstäda buren åt honom, tänkte att det vore lika bra att passa på.
Satte ner honom i hallen så han fick vara där medan jag höll på att fixa&dona och när han fick komma tillbaka så bråkade han lite först på mig med några väl valda ljud innan han samlade på sig allt nytt toalettpapper som jag hade lagt ner åt honom & drog in med det i huset och somnade om sedan han hade bökat runt ett tag där inne. Så nu undrar jag bara vad som väntar när han vaknar i natt? Ja vi får väl se om han har haft efterfest imorgon när jag kliver upp.
Årets bokrea
Inte för att jag egentligen behöver några nya böcker utan kanske mer tvärtom då min lilla bokhylla bitvis svämmar över av dem fast på sistone har jag försökt köpa mest pockets, i tron att det ska vara lättare att göra sig av med dem sedan.
Fast jag vet inte riktigt hur det har gått med det hitills eftersom de bara har blivit fler och fler men då kanske jag borde försöka med att sortera dem och göra mig av med några men det är så svårt att komma igång, för var ska man egentligen sätta igång och börja någonstans ?
Jag läste ju mycket John Grisham ett tag, eftersom jag tycker om en del av det han har skrivit men nu ligger de böckerna bara undanstoppade i en låda nere i förrådet, eftersom de helt enkelt inte får plats uppe i lägenheten längre då min Nora Robers samling har tagit över också måste jag ju fortfarande ha plats för både Maria Gripe och Astrid Lindgren.
Sedan så är det kanske på samma gång tur att jag bara har en liten bokhylla som gör att jag till någon del måste begränsa mig. men då stoppar jag, ju även in andra saker i den.
Saker som förmodligen inte alls borde stå där , men det kommer sig kanske av att man bor trångt och då gäller det att hitta alla förvaringsutrymmen som går för man vill inte hålla på att trycka in allt för många lådor under sängen heller. Det är så jobbigt när man ska städa och måste hålla på att dra fram alla!
Det blev i alla fall en ny bok för mig idag, fast inte den jag först hade spetsat in mig på då jag gick runt och sökte bland borden men inte kunde hitta den. Utan det fick bli ett litet wildcard kanske man kan säga då jag fick syn på och valde att slå till på Charlotte Dujardins bok Flickan på den dansande hästen istället, men det blir nog kanske en eller ett par vändor till kan jag tro, det brukar i alla fall bli det.
Gick sedan hem och åt lunch innan jag la mig för att läsa och då slog såklart migränen till framåt eftermiddagen, lagom tills dess att jag skulle se på V75 som kördes på Bergsåker. Så jag fick lov till att ta mig en ezee och lägga boken åt sidan, innan jag bäddade ner mig i soffan och bara försökte mig på att ta det lilla lugna. Fast jag hann ändå en bra bit in i den före huvudvärken tog över och jag måste säga att den verkligen är intressant på många sätt. Det är en sådan där bok som jag tycker att alla kan läsa vare sig man håller på med hästar eller inte, för det finns någonting för alla att lära sig från den men hon har verkligen en speciell känsla i fingertopparna.
Och vad ska man eller kan man egentligen säga om Valegro ?
Den hästen var bara helt enkelt lysande bra och när de tävlade tillsammans så uppstod det ren magi. Jag vet inte om vi någonsin kommer att få skåda ett sådant ekipage inom dressyren igen, som kan trollbinda en hel arena på det viset som de två gjorde tillsammans.
Jag vill närmast likna det med vår egen svenska ryttare Jan Brink när han red in i Globen sin stiliga fux Björsells Briar och det är ju några år sedan nu. Sedan är det klart att det alltid kommer att finnas duktiga ryttare och många fina hästar, men vissa ekipage sticker helt enkelt ut från mängden och gör att till och med jag som annars föredrar att titta på hoppning eller fälttävlan även kan uppskatta dressyren emellanåt och egentligen så tror jag inte att man kommer någonstans utan den.
Hejsan på er!
Hallojsan på er alla läsare som klickat er hit och hittat vägen till min lilla blogg.
Nu var det ett par dagar sedan det kom upp ett inlägg här så nu satt jag och tänkte att det kunde vara dags för att skriva några små rader igen..
Ja senast var det ju faktiskt mitt lilla guldkorn Scrat som hade ordet, men jag kan ju kanske inte låta honom ta över bloggandet helt och hållet, för som han själv skrev så är han kanske inte så duktig på att stava utan det skulle med största sannorlikhet bara bli långa rader beståendes av bokstäver och det kanske inte är så intressant för er att läsa heller, eller så kan det i alla fall bli aningens svårtolkat.
Så nu tar jag tillbaka ordet och jag tänkte börja med att fråga ; Hur många av er har hört talas om den bloggande kossan Hilda som bor i Vännäs ?
Ni som har det vet i alla fall om att hon är ett aktuellt nötkreatur som har olika äventyr för sig.
Nu till det som kanske är det mest väsentliga i det här fallet. Hon bor på en liten gård tillsammans med en flock hästar och är tydligen uppväxt på det viset , nu är det tydligen inte längre godkänt att hålla en ko som sällskapsdjur genom den nya djurskyddslagen som har kommit utan de ska enbart räknas som lantbruksdjur och måste således hädanefter ha tillgång till åtminstone en artfrände.
Många är såklart upprörda över det här och fallet kan komma att gå så långt som till Högsta Förvaltningsdomstolen om det nu överklagas men jag tycker faktiskt att Länstyrellsen har lite rätt med föreläggandet ändå. Inte för att jag tror att Hilda har farit illa heller men frågan är ju den , hur man väljer att se på det och om två så olika arter verkligen kan ha någon form av utbyte mellan varandra? Det kanske är svårt att veta med säkerhet hur det förhåller sig, men jag kan tycka att det är någoting som är självklart om det inte råder speciella omständigheter som det till exempel gör med guldhamstar men de är ju trots allt solitära djur och fungerar på ett annorlunda sätt jämfört med kor och hästar som ju istället är flockdjur.
En del verkar ju tro att det här med olika arter inte spelar någon roll bara för att det rör sig om två däggdjur, men det kanske gör det ändå ? Fast vad vet jag , kanske inte tillräckligt mycket om kor för att egentligen kunna uttala mig i frågan men de nötkratur som jag har stött på under årens lopp då jag har varit ute och fotat har då verkat vara väldigt lyckliga över att få befinna sig tillsammans med sina artfränder så jag vet inte varför Hilda inte skulle kunna vara det med ?
Visserligen så bor hon ju tillsammans med sina allra bästa vänner hästarna och hon
En fin ko som jag intek unde låta bli att fota i somras då hon stod och tittade på mig när jag kom och gick på vägen. Alltid är det någon som måste stå upp och hålla vakt medan resten av hjorden ligger ner och idisslar.
Inget går upp mot att se glädjen vid ett kosläpp!
Fridfull morgon med betande boskap.
Kalvar är för det mesta nyfikna av sig och de kan inte låta bli att komma fram till stängslet för att inspektera den där konstiga figuren som stannat till för att titta på dem
När jag var yngre så bodde vi granne på somrarna med en bonde. Ett år hade han en herefordkviga i sin hjord som fick en liten kalv som jag kallade för Köttbullen då jag tyckte att den var så himla lik en sådan(som tyvärr förolyckades senare) ute i hagen när den föll ner i gödselbrunnen men varje gång som jag ser en sådan där härlig liten röbrun sak med vitt ansikte så kan jag inte låta bli att börja tänka på de där två. Jag tror att det går per automatik att jag gör det, för visst är de allt bra näpna när man tittar på dem ?
Så kalvarna var alltså i många år mitt sommarnöje och jag är så tacksam över att jag fick komma dem så nära, för jag lärde mig kanske llte mer om nötboskap den vägen och fick lite mer kött på benen sedan upphörde han med sitt lilla jordbruk .Då blev det istället som så att flocken med unghingstar som gick på bete ett par kilometer därifrån fick ta över den rollen och bli mina kompisar.& jag glömmer nog aldrig känslan när jag låg på mage där i gräset och skrev i boken som jag brukade ta med mig samtidigt som jag kunde höra ljudet av hästarna som gick och betade längre ner vid sjön. Om jag någonsin var rädd för dem? De var ju trots allt ett gäng busiga unghingstar som kunde vara mer vilda än tama men aldrig någonsin att jag behövde känna mig otrygg i deras närhet utan vi hade nog en så stor tillit till varandra. Fast det var ju såklart sällan jag gick in till dem när alla 11 stod och trängdes uppe vid stängseltråden för att de ville ha min uppmärksamhet.
Utan in i hagen gick jag bara då den som jag blev bästa kompis med (i mitten på den översta bilden) kom travandes mot mig och gnäggade en sådan där riktigt varm, rullande hingstgnäggning för att han blev så glad då han fick syn på mig. Ja det hände mer än en gång att han mötte mig på det viset, den sommaren när han fick syn på min cykel som jag alltid parkerade uppe vid vägen.
Sedan gällde det ju kanske även att man såg till att alltid hälsa på ledarhingsten , bland det första man gjorde men efter den där första introduktionen så brukade det vara lugna gatan till och med , med de här stökig pojkarna.
Här hade "Killen" som jag kort och gott kommit att kalla honom för gått och skurit sig på ett vasst grässtrå så att han blödde på överläppen. Som tur var så hade jag hushållspapper och en vattenflaska med mig i ryggsäcken& jag kunde i alla fall tvätta rent såret och få det att sluta blöda, för visst även om det var litet så blödde det länge och han fick ett ärr där sedan.Även om de andra hingstarna såklart blev nyfikna på vad jag gjorde och försökte försvåra tvättandet genom att hela tiden vara med och kolla vad jag pysslade med så lyckades jag tills sist med att stoppa blodflödet. Till vänster ser ni den svarta Skuggan som faktiskt var det enda varmblodet i flocken, till höger om Killen står Tinder som jag kallade honom(med strimbläsen) som också var en av mina favoriter och längst bort i bild syns ledarhingsten som jag kort och gott döpte till The Boss. Han var ju som flockledare tvungen till att komma fram och inspektera vad jag gjorde och kolla så att jag inte skulle försöka hitta på något fuffens.
Här har ni Killen och långt där nere så ser ni kanske de andra hästarna som går nere vid sjön och betar , men han och Skuggan var i alla fall som jag upplevde det lite på sidan om resten av flocken. Eventuellt så var det kanske en del av förklaringen till varför han sökte upp mig, eller så kom vi helt enkelt bara väldigt bra överens med varandra men det tror jag det, jag gav dem ju smaskiga husmans och ibland så hade jag med mig en borste och kunde rykta dem. Det var nog i alla fall mer än en gång när jag cyklade därifrån som jag i hemlighet drömde om att få ta med mig det lilla oanseliga. bruna kalllblodet hem för att han hade en så stor personlighet. Nu vet jag ju inte om det bara var jag som fick se den sidan av honom eller om det fanns fler som faktiskt fick se vilken pärla han var under den där pannluggen.
Hur som helst så var det här, det sista året som hästarna gick på bete där vid sjön och jag kan bara hoppas på att det gick bra för dem allihopa när de sedan skulle trava ut i livet. Fast ibland så kan jag komma på mig själv med att sitta och undra, man kom dem ju så nära och fick verkligen lära känna en del fantastiska individer så visst vore det kanske lite roligt att veta men på något sätt så är det kanske lika bra så här, för jag får ju trots allt minnas dem för vilka de var den sommaren när de blev mina kompisar allihopa.
Fast nu skulle det här inlägget från första början handla om Hilda , men det kanske det indirekt även gör då jag berättar historien om hästarna. För jag lärde mig så mycket under de där åren om hur en väl sammansvetsad flock fungerar men alltid så har det varit så att jag sett de båda arterna var för sig och jag känner mig kluven till hur bra det fungerar att ha dem tillsammans delvis på grund av smittoriskerna men , mestadels för att jag varit med om ett försök där ett par hästar skulle dela hage med en flock kalvar under en sommar men det gick då verkligen inte att genomföra det eftersom att den ena av hästarna efter en kort tid la sig till med den , enligt honom roliga hobbyn att jaga kalvarna, jag vet inte om man kan säga att han hade "cowsense" då han var ett halvblod, snarare "reverse" i sådana fall . Så man fick helt enkelt lov att sära på dem igen , efter ett par incidenter där denna häst hade lyckats med att ströja ut den ena av kalvarna, som för övrigt var mer en ungtjur genom tråden. Så, där slutade exprimentet den gången, men det är ju ett antal år sedan , men min syster har då inte vågat sig på att försöka göra om det hela, kanske eftersom riskerna helt enkelt är för stora då man aldrig vet hur djuren reagerar på varandra.
Hallojsan!
Hejsan svejsan på er allihopa.
Idag så skiner solen här och det är bara några få minusgrader ute.
Med andra ord så antar jag att man kan säga att det är en toppenfin vinterdag fast ibland så känns det ju mer som om det vore vår i luften. Det tyckte nog även de stadsduvor som jag fick syn på i veckan när jag strosade en sväng neröver staden för att gå och handla, då hade vissa av dem redan börjat med sina vårlekar. Kändes lite märklgit att få se det så här i Februari för riktigt än är det väl inte dags för att byta årstid här uppe, det har jag i alla fall svårt för att tänka mig att det ska vara utan vintern brukar ju hålla kvar sitt grepp ett tag till fast det är ju mycket annat som känns upp& ner när det gäller väderleken med ute i Europa. Hade tyvvärr ingen kamera med mig just den gången så det blev inga foton på fåglarna, men det var så sött att se hur vissa av paren satt och kuttrade tillsammans. Man kan faktiskt säga att de var ena riktiga turturduvor! Så ni får istället hålla till godo med foton på en ensam liten stadsduva som gästade fågelbordet när jag gick förbi där för att fota nötkråkan som har kommit tillbaka, eller ja den kanske varit kvar hela tiden men jag har inte sett den igen förän nu.
Det kändes lite ovant att bara se en duva där uppe vid fågelbordet, vet inte heller om den tillhörde den flock som vanligtvis brukar hålla till där. På något sätt så kändes det inte riktigt som det eftersom den var så för sig själv. Det märktes i alla fall även på den att den var väldigt uppmärksam på sin omgivning.
.
Tänk jag tror att den undrade minst lika mycket över vem i hela friden jag var när den la huvudet på snedden och tittade på mig sådär fundersamt. Roligt när man når fram och får den kontakten med en vild fågel. Det kanske
Trodde att den var på väg att flyga därifrån, när det kom några andra och gick på trottaren men den tittade bara på mig medan den satt kvar. När de andra tvåbeningarna hade avläsnat sig så tyckte den att kusten var klar igen och den fortsatte lungt med att picka runt efter frön nere på marken
Tydligen så är försvarsmakten ute på flygövning just nu men det här var det bästa fotot jag fick till på den kamuflagegröna helikoptern som lega här och sniffat runt i tre dagar nu, bitvis på väldigt låg höjd sådär så att man hör allt motorbuller från den om man sitter inomhus i lägenheten.
Jo jag antog ju att det var en helikopter på ingång när jag hörde ljudet, det är svårt att missa det!
Tänkte ge mig på den svåra konsten med att få fota skator igen, fast kråkfåglarna som hålelr till utanför mitt fönster flyger ju iväg så fort de ser att jag går ut med kameran.Så idag tänkte jag steget längre och tog mig iväg till ett parkområde i närheten för att se om jag skulle ha bättre tur där.
Fick syn på en liten flock med fyra fåglar som flög runt i träden , så jag tänkte inte ge upp utan jag traskade runt och efter ett tag så tyckte de tydligen inte att jag var fullt lika läskig längre så jag kunde få till några riktigt fina kort på dem.
Jo, bänken är faktiskt till för att man ska sitta på den.
Mest nöjd är jag kanske ändå med detta kort som jag fick till när jag gick en sväng längs gångbanan och den här till synes mer orädda individen satt kvar en stund nere på marken. När jag blev allt för närgången eller om det berodde på att det inte fanns någon mat just där så hoppade den iväg till en kompis som gick en bit längre ner i backen.
Fundersam
På alla mina år i hästars närhet så har jag varit med om kanske en handfull incidenter som har gjort mig sådär riktigt rädd, men jag tycker ju fortfarande om dem och de är på alla sätt fantastiska djur, men man blir ju lite fundersam vad som egentligen hände nere i Bollerup eftersom det förekommer så olika uppgifter i media och på olika forum. Hur som helst så var det en verklig tragisk händelse som kanske får bli en väckarklocka för alla om att det faktiskt handlar om ett känsligt flyktdjur som man gör valet att hantera och de är inga maskiner även om vissa fortfarande verkar tro det, även i våra moderna dagar.
Fast så är de ju lite kanske bara därför att de själva är osäkra och inte har kommit i någon närmare kontakt med djur, medan alla vi som vet vilken nära relation man kan få till dem tycker att det är självklart. En del av denna osäkerhet kanske grundar sig i rädsla men jaag tror även att en hel del av det beror på okunskap men en sådan här gång när vissa sitter där och skämtar om det på nätet så blir det alltid lika osmaklig av respekten för de anhöriga och inte minst flickans stackars kamrater som faktiskt gick in och försökte rädda livet på henne!
Det är med andra ord någoting som jag tycker att man kan hålla sig HELT borta från och jag tror inte heller att de skulle bete sig på det här viset om någon i deras bekantskap hade råkat ut för samma sak så varför skulle det vara mer okej att göra det mot någon annan som man dessutom inte känner ?
Nej det tror jag aldrig att jag riktigt kommer att förstå mig på, men då får de ju vara beredda på att få samma mynt tillbaka men det är en så tråkig utveckling att behöva se.
För just nu så måste de anhöriga och den stackars tjejens kompisar ha det tillräckligt jobbigt ändå med vad de går igenom, det borde väl vem som helst kunna förså sig på eller är det så svårt att respektera när andra människor har sorg att man inte kan låta bli de fullkomlig sjuka skämten ?
Jag vet inte, men jag vet däremot att någonting måste ha gått så fruktansvärt fel för som jag läste någonstans så reagerar vanligtvis inte hästar på det där viset, utan den måste verkligen ha blivit skrämd och fått fullständigt panik eller så kanske det handlade om ett misstag i hanteringen.
Fast det är kanske att spekulera i det allt för mycket och det tycker jag att vi kan låta bli eftersom jag tror att den drabbade skolan själva kommer att gå ut med den fakta som de tycker att allmänheten behöver få känna till när de har fått mer tid på sig , att samla sig lite och gått igenom själva händelseförloppet. Sedan förstår jag inte varför arbetsmiljöverket ska behöva kopplas in om det skedde utanför skoltid och de hästar som var inblandade tydligen var privathästar men det kanske bara är jag som tänker så här.
En ponny kan verkligen bli ens bästa vän, när det klickar sådär uppstår det verkligen en sällsam magi mellan människa och häst, man litar på varandra till 100% men hela tiden så finns forfarande deras naturliga instinkterna kvar. och det är hela tiden någoting som man måste ha i bakhuvudet vid all hantering.
Dessutom så är hästar kloka djur med gott minne, har någoting hänt dem när de var föl eller unghäst ja då bär de med sig det under resten av livet. Det är därför som det kan vara så svårt att få en häst som varit med om någoting att våga börja lita på människor igen.
Ingen häst förtjänar att bli en vandrigspokal eller såld som om den vore en en säck potatis mellan 12 olika hem där ingen bryr sig om att kolla närmare på varför den egentligen beter sig som den gör.
För att de kan göra skillnad på folk, det har jag också fått lära mig tack vare de där somrarna då jag spenderade många dagar och åtskilliga timmar tillsammans med en flock unghingstar. De ägdes av en hästhandlare som kom för att titta till dem i sällskap med en spekulant. Hästarna hade hela tiden stått uppe vid stängslet med mig, men så fort de fick syn på hans bil som kom åkandes på vägen så vände de helt sonika på klacken och började trava tillbaka ner mot sjön igen.
Gissa om jag fick mig ett gott skratt åt dem, medan deras ägare nog inte var fullt lika road när han skrek: Vad har du gjort med mina hästar ?
Klart att de föredrog att vara med mig som inte höll på att skrika åt dem utan bara pratade vänligt till dem , borstade dem ibland och gav dem en massa kärlek.
Den där svarta hingsten ni ser, han var så rädd för mig i början att han inte ens vågade komma fram men eftrrsom han hängde ihop med min lilla kompis såp blev det ju naturligtvis så att jag bekantade mig med honom också.
I slutet av sommaren så litade han delvis på mig och jag knude stå och stryka honom över halsen, men huvudet fick jag fortfarande inte röra varför kan jag tyvärr bara anta då han var väldigt nervös av sig så fort man kom i närheten av mulen.
Om jag hade kunnat så hade jag nog velat ta med mig alla i flocken hem till sommarstugan men det var framför allt en av hingstarns det sista året de gick på bete där som stal mitt hjärta. Det spelade ingen roll var de befann sig i hagen så kom han alltid fram till mig. Fick han syn på min cykel då jag kom så kom han alltid travande emot mig och gnäggade en sådan där riktig varm, mullrande hingstgnäggning. som man inte kan bli annat än glad av. Kan komma på mig själv med att sitta och undra hur det egentligen gick för dessa hästar senare i livet men det kanske är bättre att inte göra det med.
Rolo, en riktig godbit som bor på ridskolan här där jag ju brukar vara och fota ibland fast nu var det ett tag sedan. Hur som helst är jag ju svag för både söta ponnyer och irländska importer och den här lilla B-ponnyn är båda dessa delar,
The eye of the Nokota horse, man brukar ju säga att ögat är en spegling av ens själ och jag är beredd på att hålla med för det kändes verkligen som om Ronnie såg rakt igenom mig den där dagen när hon gnäggade då jag kom gåendes förbi hennes hage.
Tänk att jag som alltid har gillat mustanger skulle få träffa på en annan amerikanare.
Finaste Ronnie som idag har flyttat söderut, men jag glömmer ändå aldrig vårat första möte.
Det är vissa hästar man får den där känslan med, att de ser rakt igenom en ,, här en annan som jag stötte på när jag gick runt på travbanans sstallbacke och fotade lite där. Visst är det någoting speciellt med dessa kallblod alltså!
Sedan så kan man inte låta bli att skratta ibland när vissa ska göra sig till framför kameran. Här så är det charmtrollet Charles Ingvar som får för sig att lipa när jag skulle till att fota. Ja det var ju klart att jag var tvungen att ta reda på vad den där härliga fuxen hette!
Samma häst, i mer normalt tillstånd, men det var inte så lätt att få till en bra bild på honom eftersom hans kompis i hagen tyckte att han skulle få uppmärksamhet och faktiskt jagade iväg stackars Charles Ingvar om han råkade komma allt för nära fotografen,
Sedan finns det vissa som har partytrick för sig när de får för lite att göra kanske men det är kalrt varför ha täcket på när det är så mycket roligare att rulla sig utan?
Små söta ponnyer var det ja.cyklade förbi ett ställde där jag inte visste om att det just då fanns ett stuteri och jag föll som en fura för några av dem...men ni vet ju kanske redan om att jag är väldigt svag för just skäckfärgade pållar,
Min syster däremot tycker mestadels att de liknar kossor, men hon tycker ju om kor så jag undrar vaför hon inte har fallit för deras charm ännu. Hon som gillar kallblod säger hon och vill ha en häst som går att köra in, ja men då borde ju tinker vara den perfekta rasen att ge sig in på!
Nu var jag ju redan frälst som tinkermänniska innan och jag kan inte säga att det intresset minskade heller efter ett par snabbvisiter vid Nolbackens Stuteri.
Ko, jo men visst jag tror allt att systern min kanske behöver skaffa sig ett par nya glasögon då för tinkrar är i allra högsta grad hästar och de är bara SÅ fina. Hon kanske bara säger så eftersom hon aldrig har träffat en irl, för jag kan lova att om hon tog sig förbi de där fördomarna hon har emot dem så skulle hon också börja tycka att de är fantastiska!
Beklämd
Det är nog inte bara jag som sitter vid datorn och känner mig beklämd idag.
Åtminstone inte om man satt i soffan och såg gårddagens avsnitt av Uppdrag granskning som visades på SVT.
För då kan man nog inte låta bli att ställa sig själv den frågan, hur kunde det här överhuvtaget få hända ?
Det är i alla fall så det känns just nu för repotaget som de hade gjort om de gräsliga förhållandena som rådde på en av ARLAS mjölkgårdar var verkligen helt fruktansvärt och tyvärr så kastar det mörka skuggor över det svenska jordbruket, men kanske framför allting annat så blir man ju inte så lite fundersam heller över hur väl djurskyddet fungerar om sådana här saker kan få ske och det utan att någon agerar, eller bryr sig om de stackars djuren som tvingas stå i sin egen avföring.
Nej fy...någon måtta får det väl ändå lov att vara på saker och ingenting gör mig så förbannad som när någon håller på att utsätta jur för grymheter. Var är aktivisterna när man behöver dem ?
Nej, hur jag än kliar mig i huvdet så får jag tyvärr inte på något sätt ihop den ekvationen, med att vi ska ha världens bästa djurskyddslagar.I alla fall itne när det uppdagas sådana här fall.. För i min värld ska det då verkligen INTE vara möjligt för någon med djurförbud att överhuvudtaget kunna bryta mot det genom att bara kunna skaffa sig en ny besättning om man flyttar på sig till ett annat län. Utan det där måste man ju kunna få lov till att samköra mellan de olika lokalkontoren, det borde vara en enkel sak.
Ändå så verkar det ju vara långt ifrån att det nuvarande systemet fungerar, det visar sig inte minst en sådan här gång när riktigt hemskt fall uppdagas men man har ju också hört mycket om att djurskyddsinspektörerna som skickas ut till dessa gårdar blir mutade för att en eventullt slarvande ( kan också läsas som nonchalant)djurägare ska slippa uppfylla de olika kraven som brukar med i en så kallad erinran. Då återkommer vi till frågan, hur kan det här vara möjligt och hur mycket ska man egentligen behöva missköta sig innan man till sist blir av med djuren?
Jag vet helt enkelt inte för det är så mycket som har blivit fel den här gången, det finns ingenting som går att försvara i det lidandet som de där stackars korna har blivit utsatta för under en längre tid ändå så har ingenting gjorts , trots att det på tio år kommit in inte mindre än 38 anmälningar mot lantbrukaren som dessutom inte fanns på plats och som heller inte ens ville lämna ett uttalande, eller jo föresten han försökte ju vid ett senare tillfälle bortförklara hela historien med att företaget för tillfället låg i rekontruktion. Fast det håller ju inte alls när till och med dessa billiga utländska arbetarna som han hade såg hur illa djuren for ab behandlingen eller snarare bristen på den.
Sedan kan man även tycka vad man vill om den saken med arbetskraftsinvandring , men det är en helt annan historia nu var det ju djurens välbefinnande vi skulle koncentera oss på den här gången och det är en sak som ingen någonsin borde blunda för. Jag tänker mig att Astrid Anna Emilia Lindgren skulle vända sig där nere i sin grav om hon såg hur långt det gått i vissa fall.
Sedan ska vi ju även på samma gång komma ihåg att de allra flesta av våra bönder runt omkirng i landet faktiskt sköter sig och jag tvivlar i alla fall inte det minsta på att de verkligen tycker om sina djur. Det är väl en av gundförutsättningarna som kommer med det yrket. Tror i alla fall att det är väldigt svårt att inte bry sig om djuren om man arbetar med dem varje dag.
Fast det kan ju också vara som så att jag haft en himla tur genom åren när jag har varit ute och fotograferat. Finns det inga hästar att tillgå så har jag ju fotat en hel del nötkreatur med och jag har då allid fått se välmäende boskap ute på betena och det gör mig SÅ obekrivligt glad eftersom jag vet att det också finns mjölkkor som har det bra trots storskaligheten.
Ingenting går upp mot att få vara med på ett av dessa omtalade kosläpp om våren.
Kan en ko vara smidig värre än så här ? Nej jag blir så lika glad varje gång jag ser den här bilden och minns deras ystra bocksprång när de väl fick lov till att komma ut i hagen. En del säger ju att de har ont så det ska vara därför de beter sig på det här sättet men det har jag väldigt svårt att tro på, eftersom att även kalvar gör så här när de får kmoma ut på grönbete.
Med hjärta framme i pannan. stod den här lilla kvigan och tittade nyfiket på mig när jag passerade förbi hagen på vägem.
Stilig herre, här i form av en Charloistjur som verkar vart helt uppslukad av att få befinna sig ute på betet tillsammans med sina kor.
KOm igen nu, vem kan motså de här sötnosarna till kalvar ? Ja åtminstone INTE jag.
En till stlig herre, däremot så har jag fortfarande mer respekt i mig för just tjurarna så jag betraktar dem säkrast nog på håll. Fast på samma gång så jag har även delat många av mina somrar med en hjord tjurkalvar men jag har kanske fått lära mig hur olika personligheter de kan ha av det.
Ungdjuren är alltid lika nyfikna och bara roliga att få hälsa på.
Förstår inte att så många människor går runt och har koskräck. Visst finns det aggressiva kor, det säger jag ingenting om, det gör det men jag har då fortfarandei nte stött på någon av dessa utan jag tror att det är någonting som tack och lov är väldigt sällsynt och bara sker i undantagsfall om de till exempel ska försöka med att skydda sin kalv. Annars så brukar de inte bry sig, eller så är de mer nyfikna på en och kan vilja hälsa.Fast det där märker man ju om man läser av deras lroppsspråk, men då gäller det kasnke att man har lite mer koll på djuren.
27 Januari
Eftersom det var minnesdagen igår för Förintelsen så satte jag mig och såg programmet som gick på SVT 2. I Förintelsens spår på MC och jag tyckte faktiskt att det var riktigt intressant att se när de reste i dess spår genom Europa. Samtidigt så var det också hemskt, men jag förstår mig verkligen inte på de som än idag förnekar att det har hänt eller ännu mindre de stollar som försöker förvanska historien och slå i folk att Hitler skulle ha överlevt kriget . Det känns verkligen helt horribelt att man håller på , på det viset. Visst att det fanns många höga nazister som flydde till Sydamerika via ett dolt , mycket väl organiserat nätverk , ja det stämmer det var ju via den vägen som en viss Josef Mengele , Dödsängeln från Aschwitz så listigt kunde undkomma rättvisan men allting annat som sägs är en ren och skär lögn.
Sedan får vi ju inte heller glömma bort det hemska som skedde långt senare i Srebrenica under kriget på Balkan men det känns bitvis som man vill försöka med att sopa den händelsen under mattan. Jag har själv befunnit mig på resande fot i de där krokarna och jag tyckte det var nog jobbigt att se alla spåren som då fanns kvar efter med utbrända byar och vägar som var förstöra sedan pansarvagnarna hade kört på dem . Det som dock gav mig mest ont i magen av att se var det sjukhuset som hade kolappsat delvis på grund av bombningarna. Då kände jag mig faktiskt glad över att vara svensk på ett helt annat sätt än förut. Tänk er ett nybyggt sjukhus som just var på väg att tas i drift också kom kriget emellan...sedan har de ju så smått börjat att försöka bygga upp landet igen , men jag undrar hur man någonsin ska lyckas läka såren efter helt ?
Det går nog kanske aldrig, dessutom så har ju inte Bosnien trolgitvis svårar som jag ser på det att få tillbaka några turister. Landet har ju inte som grannen Kroatien någon lång kust vid havet eller som till exempel Slovenien som har sina grottor, ett par välkända skidorter och sina vita Lipizzanerhästar att vara stolta över men vad har då Bosnien egentligen att komma med ?
Bron i Mostar? Ja det lå verkligen ter inte så mycket i kontrast till vad de andra länderna som ligger runt om har att erbjuda-.
Vy från Kroatien
Stuteriet i slovenska Lipica grundades 1580.
Dessutom såg jag innan dess ett mycket bra program som handlade om Irland, det pratades lite om den gamla konflikten där när de nådde Nordirland och jag tappade lite hopp då det kom fram att 95 % av skolorna fortfarande är segregerade. Där är det dessutom katoliker och protestanter som aldrig verkar kunna komma överens med varandra!
Finaste lilla Rolo som bor på ridskolan här, är en Irländsk import så hästar är de i alla fall duktiga på, på "Den gröna ön".
Jag säger då bara det...religion verkar ibland bara ställa till det och nej det är långt ifrån enkelt med mångkultur, men man borde i alla fall utgå från allas lika värde fast då borde man i alla fall kunna sätta sig ner vid bordet och förhandla. Som Anders Fog Rasmussen från Norge sa en gång: Det farliga med demokrati är att stänga en viss grupp ute från debatten, det är så man skapar problem. Hörde någon igår som ställde sig frågan om förintelsen; Varför gjorde ingen något när de visste vad som skedde? Den frågan har jag ställt till mig själv så många gånger genom alla år då jag läst om det , men det finns inget enkelt svar på den eller jo förresten det kanske gör det. Det fanns ju faktiskt de som försökte göra någonting för att stoppa nazisterna MEN de riskerade sina egna liv så där har vi en del av sanningen folk var rädda och att just denna sorts rädsla gjorde dem alla handlingsförlamade
Sedan så vill jag knyta ihop det här inlägget med att att ge er några bra tips på böcker som jag tycker att ni absolut måste läsa .De flesta känner väl i alla fall redan till Anne Franks dagbok så den tycker jag att vi kan hoppa över utan istället så rekomenderar jag er att läsa någoting om Sophie Scholl, eller Eldens barn av Lucette Matalon Lagando. Sedan pratades det ju även om Raoul Wallenberg nyligen och då tycker jag även att ni kan läsa boken om honom av Eric Sjöquist.
Hejsan svejsan!
Idag när man vaknade och tittade ut så låg där ett fint vitt täcke på marken, men det blir nog inte kvar mer än högst ett par dagar skulle jag tro då temometern visar på plusgrader som det ofta har varit just den här vintern. Det räcker med att man går tillbaka till fjolåret och jämnför med hur det såg ur, då hade vi tydligen ner mot hela 18 minusgrader här.
Sedan om det här vädret kommer att fortsätta vet jag inte, men det känns i alla fall trist om det är på det viset att vi som bor efter den norrländska kusten kommer att få leva med fler sådana här slaskiga vintrar framöver. Sedan så kanske vi människor kan anpassa oss efter vädret men hur besvärligt blir det inte för alla djuren där ute, det är dem jag tänker på med och det är inte så kul att behöva dratta på ändan heller.
Det lilla konststycket lyckades jag med idag då jag trots allt tog mig ut på en kort promenad för att försöka fota lite fåglar, trots at tjag hadeförberett och tagit broddarna på mig. Som tur var så gick det bra, mycket tack vare att jag hade hunnit stäla ifrån mig påsen med det jag hade handlat och redan var på väg ner när fötterna gled undan på isen. Så halt var det där jag vanligtvis brukar stå nere vid staketet , men jag var i alla fall snabbt uppe igen och kunde borsta av mig, dessutom så tror inte att någon annan hann uppfatta vad som hände. Nu vet jag åtminstone att om det blir liknande före framöver, då får jag lov att gå den lilla omvägen istället. Tog den på vägen upp och där var det inte alls lika halkigt att gå utan man hamnade mer ute i snömodden men hellre det en sådan här dag som denna.
Den här fina bilden har jag till slut lyckats med att fånga på en av de små blåmesarna som inte sitter stilla någon längre stund. Hann inte ens byta inställningar på kameran men jag tror att den blev riktigt fin trots det Blev dessutom ovanligt nöjd med återgivningen på färgerna som annars brukar kunna vara en liten utmaning med att få till.
Flocken med stadsduvor ville inte riktigt slå sig till ro men jag hann med att få fotografera min andra lilla kompis om nu den ena av nötkråkorna är min första bekantskap. Den här duvan har blivit så van vid mig att hon nästan kommer ända fram till staketet då jag är där, det gör inte de andra utan de håller fortfarande avståndet till mig lite m
Bland de andra finns den här fina fågeln som jag har sett några gånger och vill försöka lära känna, men det är svårt att komma nära då de andra verkar ha bestämt sig för att mobba ut den, den blir i alla fall ofta bortkörd utav en av de andra flockmedlemmarna som den alltså inte alls verkar komma speciellt bra överens med. Fast det är verkligen en vacker fågel med sina vita vingspeglar vilket har gjort att jag fått upp ögonen för just den här individen.
Sedan så måste ni såklart även få en uppdatering som handlar om Scrat. Jag tror inte att det hade kunnat bli mer kyckat än så här, då matten verkar ha hittat rätt sorts guldkorn igen eller om det är hamstrarna som hittar vägen in till henne ? Han är så full av bus att matte ibland tror sig få gråa hårstrån i förtid men givetvis på ett positivt sätt. Hon får helt enkelt lov att använda sin kreativitet i försöken att hålla guldkornet kvar i hallen så att han inte lyckas rymma och tar över resten av längenheten som hans föregångare gjorde.
Dessutom så har det visat sig att han är smart! Åtminstone till en viss procent då han har kommit på hur aktiveringsbollen som faktiskt är till för gnagare fungerar. Det har då ingen av de andra hamstrarna som jag haft förut kommit på men för Scrat var detta ingen match.
Utan han räknade snabbt ut att et var från det där hålet som de goda solrosfröna ramlade ut. Sedan är han inte riktigt torr bakom öronen ännu och då får matte rycka ut med trasan för att torka upp från golvet men egentligen så är väl inte konstigt, han är ju bara lite som alla andra småbarn
Tror ni verkligen att matte kan se mig då jag sätter mig så här under skohyllan ? Nej hon kan ju faktiskt råka tro att jag är en stor dammråtta och sopa upp mig på skyffeln istället för att ta striden mot mina mer enfärgade grå kusiner.
Halkan fortsätter
Det är svinhalt idag med, så det får lov till att bli broddar på idag med om man ska våga sig på med att gå ut fast på samma gång så skiner ju solen och det är fint väder men att det ska behöva vara sp här halkigt överallt, nej jag tycker helt enkelt INTE om när det först är plusgrader och sedan fryser på.
Fast nu skulle jag inte börja gnälla över rådande väderlek igen, det finns det så många andra som gör på ett bättre sätt än mig men man kan ju bli lite fundersam över hur den här vintern ser ut än så länge.
Hur som helst så tänkte jag skriva lite om en annan sak som inte någon kan ha missa då stormen Meghan drog genom det brittiska kungahuset. Jag kan känna på två vis kring allt det där , visst är det kanske ett ofrånkomligt måste att även hoven runt om Europa ska anpassas och bli mer moderna men på samma gång så fyller de fortfarande sin viktiga cermoniella roll.
För om ser helt krass på saken så är det långt ifrån någon fördel med att ha republik med en sittande presiden även om denne är folkvald. Kolla bara på det instabila läget både i USA och Nordkorea där det verkar sitta fullkomliga maktgalningar högst upp, är det någonting som vi skulle vilja ha ?
Nej jag trodde väl inte det och det är ju på det viset att även en president kostar pengar genom valkampanjerna som genomförst vart fjärde år. Så det är verkligen ingen fördel, åtminstonstone inte som jag ser på saken. Dessutom så var det ju inte alls länge sedan som vår egen majestät genomförde vissa förändringar här som då kändes helt rätt medan situationen i England verkar ha varit en helt annan.
Tycker det är lite konstigt dessutom för Meghan som var skådespelerska innan hon gifte sig med prins Harry borde väl ändå ha varit van vid att få uppmärksamhet eller ligger det något mer bakom deras tråkiga beslut? Jo det känns faktiskt som att det gör det, men nu så ska man väl inte sitta här och spekulera för mycket i det heller men jag tror nog att det ligger en hund begraven någonstans eftersom beskedet kom så tvärt och jag förstår om Elisabeth blev förargad på dem.
För det var ju ingen liten bomb de kom med direkt, så de kanske borde ha disskuterat igenom det tillsammans med henne först.
Annars så tycker jag att hon verkar vara en så härlig person tänk er att vara så i farten som 93-åring!, inte minst sedan jag hörde i en intervju med just prins Harry att hon går runt med en flock corgihundar runt föttterna. Ingen annan tycker visst om dem eftersom de enligt honom skäller hela tiden, men det är ju bara deras sätt att kommunicera med omgivningen och de är ju vallhundar i grunden så det handlar väl också om att sammanföra flocken. Hon lär ju även ha ridit så länge hon kunde komma upp i sadeln, men hon red då tills hon var 89 år och har eller har haft en uppfödning av Fellponnys. Jag har faktiskt en sådan i minatyrformat som står på hyllan ovanför datorn och den är formgiven efter Elisabeths egen favorit och även om min nu råkar vara gjrord av resin så visst tycker jag ändå att man har lyckats få med de typiska dragen för rasen.
Här är han min lilla Carltonlima Emma.
Fast nu var det ju kanske monarkin och hovet jag hade tänkt skriva om idag, men det är så lätt att glida in på hästar eftersom de alltid har spelat en stor roll i det brittiska kungahuset och tidigare fanns med på ett hörn i vårat eget. Ja de gör de ju i och för sig fortfarande genom paraderna men ingen av våra prinsessor rider längre och nu så är ju prins Daniel dessutom hästallergiker.
Det här är ju också en del som jag tror att republikanerna inte tänker på, för om hovet försvann en dag vad skulle då hända med alla de anställda eller med hästarna i hovstallet ?
Ja den saken kan man ju fundera mer på, fast nu har det blivit tid för mig att få på mig lite kläder och försöka ta mig ut på en liten promenad medan solen är framme.
Nej inte då
Då blev det plusgrader på termometern igen och det verkar trist nog inte bli någon riktig vinter i år. Alltid är det någoting med väderleken numera som det verkar men jag tror inte riktigt på att vi är ensamma om att bära skulden till det i sådana fall fast det kan framståsom så ibland när man läser vad aktivisterna säger. Nej, det är väl så att man måste få de här stora jättarna till att ta ansvar för hur påverkar det ständerna kring Indiska oceanen eller i karibien om lilla Svergie minskar på sin plastförbrukning ? Nej ni hör ju hur orimligt det hela låter redan där och om vi inte hade betande djur som kor och hästar som hjälper til latt hålla nadskapena öppna hur skulle det då se ut med den biologiska mångalden där vissa arter faktiskt är helt beroende av åkermarken?
Sedan undrar jag hur en orgnisation som Greenpeace kan försvara vindkraften, jo ni läste rätt för jag skickade faktiskt en fråga till dem och blev helt chockad när jag fick det här svaret tillbaka: Det dör ett visst antal fåglar ändå per år, ja visst men för den saken skull behöver man ju inte öka på den statitsitken ytterligare ?
Nej det finns helt klart många frågor kvar för någon att besvara, men det var inte det här som jag hade tänkt skriva om idag utan ni måste ju få den allra senaste Scratrapporten.
Han är verkligen ett litet nattdjur i ordets rätta bemärkelse och de två senaste kvällarna så har han inte kommit upp vid tio som han annars har gjort utan han har legat kvar nöjd i sitt hus, så även igår när jag skulle städa buren och flyttade ut honom i hallen så att jag kom åt i hela buren.
Nej han sov lungt vidare , men nu i natt när jag var upp vid tvåtiden för att gå på toaletten då var han minsann vaken och satt och kollade på mig med sina förvånade, pigga pepparkornsögon.
När jag gick tillbaka till sängen , efter att ha legat en stund i soffan så sprang han för fullt i hjulet och det var så skönt att höra det där svaga ljudet av hans klor mot träet.
Somnade om och vaknade inte förän vid halv niotiden nästa gång, trodde inte att han skulle vara vaken men gjorde ändå iordning lite gosaker som jag la ner i hans matskål. En kort stund senare så kom hamstern ut för att göra bort sina behov, samla in maten och dricka lite så då fick han allt komma upp för en stunds stillsamt mys i soffan. Fast det var väldigt skönt att han kom ut, men jag kanske bara nojar mig med och han är ju fortfarande liten så han kanske bara håller på att ställa in sin mat och sovklocka änny, antagligen är det så. Eller så kanske han har hamnat i spökåldern, för då brukar de ju bli rädda för precis allting men man får ha extremt tålamod med de små liven och jag försöker visa honom att matte inte är farlig. Jag menar han har ju börjat att slappna av så smått när han är ute i hallen, men samtidigt så är han fortsatt lite reserverad för mig men det är ju inte att undra på då han bara har bott här i lite mer än en vecka ännu. Nej nu ska jag bege mig ut en liten stund så att jag hinner gå en sväng innan lunchen och det blir nog til latt ta på sig broddarna idag eftersom halkan har kommit hit. Hörde ju rakt att de varnade för den i de norra delarna av norrland, men det gäller även här efter kusten i Ångermanland.
Kyligare i luften
I ett par dagar nu så har det känts som det har varit lite kallare i luften när man har gått ut, kyla som äntligen har kommit in, men det kanske bara är tillfälligt för vi har ju knappast haft någon vinter att tala om annars här i år, åtminstone inte så här långt in på säsongen.En del kanske uppskattar det här mildvädret men det gör i alla fall inte jag som vill ha vinter och snö så att jag kan åka skidor men framför allt så tänker jag på de där små gnagarna som det nu pratas om i media. Det kan ju inte bara vara den goda tillgången på föda som driver mössen att söka skydd för vi har så vitt jag vet inga ekollon hos oss här uppe i norr men det är klart att de söker sin in i hus och dylikt när det nu saknas snö som annara isolerar mot den direkta kylan. För vanligtvis är det ju så att de gör sina gångar i det tunna lagret som bildas mellan snön och marken men nu blir det här omöjligt och kommer de då inte in i värmen ja men då fryser många av dem istället ihjäl och det leder till påverkan på de andra arterna som annars lever av smågnagare
Det tycker jag inte att det krävs någon avancerad forskning heller för att kunna räkna ut, utan det är väl självklart att det scenariotkan bli en av följderna efter en sådan här varm vinter.
Någoting är dessutom på tok när småfåglarna börjar sjunga redan i Januari, nej det är långt ifrån vår ännu men de kan j bli lurade av både ljuset och plusgraderna.
När jag var ute och gick häromdagen passade jag på att gå förbi fågelbordet på vägen hem och det var länge sedan jag såg så mycket blåmesar men det gick inte så bra att fota dem då de är så små och kvicka.
Den här fina talgoxen kom däremot och satte sig på en gren rakt ovanför där jag stod, den åt på ett frö och var helt obrydd över att bli iakttagen,
Sedan kom även den här pilfinken och satte sig på ett lämpligt avstånd, så jag hann få fota den innan det började kännas lite för kallt i luften för min smak och det blev dags att vända tillbaka hemöver.
Måste få visa upp några av bilderna jag fotade nere i hamnen, de två första blev visserligen nästan liikadana men jag har ändå svårt att avgöra vem av dem som är finast med utsikten bort mot spillvärmeverket.
Från en annan del av kajen
Moln och ånga i kombination kan bli riktigt lyckade kort.
En lampa kan också förvandlas till någoting vackert
Försökte fånga det där så vackra men flyktiga ljuset
Vet inte hur jag lyckades, men provade med att ha på motsolskyddet på kameran för första gången och det tar kanske lite tid att vänja sig.
En av bilderna jag blev SÅ nöjd med är den här, där jag tycker att jag fick med allting på ett bra sätt.
Ute på fjärden låg isen spegelblank
Närmare hamnen så hade det däremot bildats spännande fomrationer i den, på ett ställe såg det ut som ett månlandskap med virvlar.
På ett annat så såg det istället ut som ett lapptäcke eller som on någon hade lagt ut bitar med mosaik.
Fångade den här vyn
Nere i den ena småbåtshamen låg en stackars båt kvar och den såg minst sagt ut att vara infrusen, men det var svårt att fånga känslan helt på bild.
Problem med bloggen
För det är faktiskt rätt så irriterande när det händer . Provade att byta webbläsare eftersom jag vet att det har fungerat ibland förut med den metoden och då så låg inlägget åtminstone sparat men jag kunde inte skriva någoting mer på det och försökte jag med att logga in på nytt så kom jag bara til sidan som visade "åkomst nekad" och ingenstans längre än så.
Gav till sist upp alla försök att logga in och gick ner till källaren och tog hand om den väntande tvätten istället& körde igång den andra vändan i torkskåpet som bara går i en timme åt gången på 30 grader, innan man måste gå ner och starta det på nytt.
Hur som helst så kom jag nyss tillbaka upp och provade åter igen med att gå in och nu så verkar det ju fungera fint igen utan problem men hur kan det komma sig att det blir sådana där problem med inloggningenh utan vidare ?
För jag hade ju inte ändrat på några inställningar utan allting ser ut som det ska vara i de olika menyerna som finns. Fast eftersom det inte är första gången det här händer och knapapst den sista så vore det ju kanske bra att få veta vad det är som orsaker det hela, men man kanske inte ska veta allting.
Hur som helst så är det annars lugna men hala gatan här idag och jag gör inte så mycket för närvarande, mer än att sitta vid datorn också försöker jag få lite ordning på alla mina husritningar till Sims. Böjade att sortera upp dem igår och över hälften av papprena försvann från mappen som jag har haft liggande på en hylla under databordet, den var så full att den höll på att falla isär. Det ni, jag borde kanske ha gjort någoting åt det för länge sedan men en del saker känns tydligen lättare om man skjuter upp dem, fast egentligen så blir det ju bara mer jobb om man gör så. Nåja nu kommer det i alla fall att bli mer ordning i den nya mappen framöver, vilket innebär att jag kanske kommer att få bättre koll på sakerna. Vi får väl se men det skadar i alla fall inte att det blir rensat i den!
Har redan hunnit ut på en liten promenad också men det var verkligen tyst och lungt ute med, ja småfåglarna var ju såklart igång och kvittrade men kajorna såg ut att ha sovmorgon där de satt uppe på hustaken och såg ut att vara lite småfrusna Det var visserligen "bara" nollgradigt enligt termometern i köket men så blåste det lite och då vinden tar i känns det ju mycket kyligare i luften.
Annars så har vi ju än så länge ett konstigt väder här uppe, jag menar var är snön ? Fast det kan ju fortfarande komma en sen köldknäpp och ska jag vara ärlig är det precis en sådan jag hoppas på så jag kan få åka mer skidor nu när jag väl har börjat med att göra det igen.
Nej nu ska jag snart gå tillbaka nerför trappen och ta mig genom källaren till tvättstugan och se efter hur det går med torkningen!
Fyrverkerier och dess konsekvenser
Jag tillhörde nog den mer naiva skaran som trodde att det skulle bli relativit lungt på nyår överallt tack vare att det ju kommit nya regler och bestämmelser kring fyrverkerierna. Numera så gäller det visst att man både måste ha tillstånd och genomgått en kurs hos MSB för att ens få fyra av raketer, men trots det så är tårtorna och de där svävande lyktorna fortfarande tillåtna. Hur kan den saken komma sig ?
För det är så om man har djur i sin närhet vet man om att det räcker med en knall , för att någoting ska behöva hända och det är INTE alla hundar heller som går att vänja vid skott utan både individer och raser är så olika. Min syster har just nu en vit herdehund i hushållet och hon reagerade inte alls under kvällen utan var totalt obrydd över de puffar som hördes på håll medan vallhunden som var på besök istället låg och tryckte under bordet större delen av kvällen på grund av rädslan. Om man nu har en vovve som blir så livrädd, då vore väl det dummaste man kan göra att försöka skrämma den ännu mer eller är jag helt ute och cyklar i mina tankegångar nu ?
Så jag tycker inte att det där resonemanget håller riktigt, speciellt inte eftersom vi satt ute på landet bland flera gårdar med stall där det finns hästar och inte långt därifrån så finns det även en lantbrukare med nötkreatur
För mig är det där valet i alla fall självklart, inte minst sedan det året då min ena systerdotter älskade ponny blev en siffra i statitiken över hästar som förolyckats då han drabbades av stresskolik under nyårsdagen och tyvärr inte gick att rädda livet på trots att veterinären snabbt var på plats.
Det är verkligen ingenting som jag vill att någon mer liten tjej ska behöva råka ut för, att mista sin allra bästa vän bara för att några andra inte kan respektera de som är djurägare och "bara"ska få ha lite roligt. När jag sedan på ser hur debatten kring det här går på sociala medier så blir jag ibland mörkrädd , speciellt eftersom somliga verkar tycka att allting är djurägarnas fel. Jag har även varit med när man tagit in hästar i stallet, slagit på radion och täckt för fönstren allt för att de ska slippa se ljuset och höra ljuden men ändå har boxarna sett ut som ett slagfält när man kommit för att mocka morgonen efter. Så hur ska man då egentligen bära sig åt ? Den frågan kan man ju ställa sig och man kan ju även läsa om fall med hästar som skadat sig då de fått panik när de har stått inne För hästar är flyktdjur och det går aldrig riktigt på förhand att säga hur de ska reagera, ibland kan det räcka med en liten plastpåse som fladdrar uppe i ett träd för att de ska få panik eller så kan de plötsligt få för sig att en katt är en livsfarlig panter som fått för sig att gena över hagen.
Jag vet inte hur stor kunskapen om det är bland folk, men ibland känns det som om den breda allmänheten faktiskt skulle må bra av att lära sig lite mer om djuren för då kanske vi skulle kunna få bättre förståelser kring Nyår och Sista April. Fast det kan ju även vara så att det tar lite tid innan folk lär sig och tar till sig det här nya, men jag tycker faktiskt att de har varit bra på att sprida informationen runt det, så jag tycker inte att det borde vara så svårt att följa föreskrifterna som en del andra verkar tycka att det är.
Också vill jag passa på att höja ett varningens finger igen när det gälller de svävande thailändksa lykotnra som har blivit så populära att skicka iväg. Visst kan det vara fina att se på men det är defentivit INTE vär det när man aldrig vet var de hamnar någonstans då de landar, se på den hemska olyckan nu i Tyskland som bland annat Aftonbladet har skrivit om där de tros ha orsakat en brand på ett zoo.
Man hann visst sedan bara rädda två av de 30 aporna som bodde där, resten av de stackars djuren blev alltså lågornas rov .En kvinna och hennes vuxna döttrar hade sedan läst om det på nätet och anmält sig själva till polisen eftersom de hade skickat upp lyktorna i närheten utan att läsa på bestämmelserna :/
När jag läser vidare om det så här, så tänker jag bara på hur tur vi hade själva den nyårsaftonen när päronens granne ringde för att berätta att tre sådana där asiatiska lyktor hade fastnat i några höga tallar som står på deras tomt. Som tur var , var vi då redan på väg hem och det tog en kvart innan pappa till sist fick dem att slockna med hjälp av snöbollar eftersom de hade fastnat så högt upp. Vad hade kunnat hända om inte grannen sett dem eller om vi inte hade varit på väg tillbaka hem just då ? Nej det vill jag inte ens tänka på, men man tycker ju att det inte borde vara så svårt att föreställa sig att de KAN blåsa iväg och landa helt galet, till exempel på någon åker och därigenom ställa till det ännu mer om delar av dem sedam hamnar i djurens foder. Fast det är kanske som med alla dessa aliminiumburkar som hamnar i dikeskanten, en del verkar aldrig lära sig det heller trots att upplysningarna om det kommer uti medierna så gott som varje sommar.
Hur många gånger ska det behöva påminnas om det här kan man ju verkligen fråga sig...för jag tvivlar starkt på att det är SÅ svårt att ha en soppåse med sig i bilen eller att ta med sig burken hem. I naturen ska den i varje fall INTE behöva hamna!
Hallojsan!
Hejsan på er alla ni som läare min lilla blogg och har hittat den krångliga vägen hit , förbi alla olika nivåer av GDPR som gör att länkningen blir till en så mycket krångligare historia än vad det skulle behöva vara. Åtminstone om man ska försöka med att länka från Facebook till bloggen så har den blivit en himla onödig historia numera.
Nåja nu var det väl ändå inte riktigt det som jag hadre tänkt skriva om idag,
Först och främst så hoppas jag på att alla hade ett lungt och skönt nyårsfirande,det hade i alla fall jag. Följde med päronen ut tilll syster min som bor på landet där vi åt en massa godsaker, bland annat så fick vi Caq au vin till middag och njöt av en spakande föreställning med tomtebloss som barnen ordnade men bäst ändå var nog pannacottan som vi åt till efterätt som var hiskeligt god, okej jag kanke är lite väl svag för efterätter ibland men det är ju inte så ofta som man äter sådana saker.
Sedan fick jag mig en ny liten bästa kompis som kom och satte sig hos mig i soffan för att få sig en kelstund. Försökte jag sluta klia på henne så fick jag mig en bestämd puff i armhålan och om hon fick syn på mig senare under kvällen om jag var uppe och gick då hon var i närheten, ja då kom hon och gömde sig under min klänning! Tänk en sådan rar kattunge, det är allt synd att man är allergisk mot dem :/ men det är ju faktiskt inte så rolgit för en katt att bo inne i staden heller där de kanske måste vara inne hela tiden på grund av trafiken. Sedan är det ju så att de varje år dödar ett okänt antal småfåglar varje år, det finns visst olika siffror på hur många det är och det gör också att jag känner mig lite kluven till dem men de är ju på samma gång bra på att hålla undan skadedjuren ute på landet och visst kan de vara ett fint sällskap med!
Vi hann efter en trevlig kväll i alla fall hem till tolvslaget och såg på när Lena Endre läste Nyårsklockan från Skansen. Det var så fint och man slapp faktiskt det problemet som varit en del gånger med att diktens ord druknade i ljudet av raketerna. Så jag är bara positiv till de här nya bestämmelserna som har kommit och jag tycker vidare att de kunde ha fått komma långt tidigare med tanke på vilket elände de har orsakat varje år. Sedan så kommer det säkert att ta ett tag innan alla vänjer sig vid dem men inget djur ska enligt mig behöva sätta livet till bara för att en liten klick människor ska kunna få ha roligt genom att skjuta upp saker som låter förskräckligt. Visst att det kan vara fint att titta på, det säger jag ingenting om men baksidan av det är som vi alla vet långt ifrån lika munter.
Gick ut tidigt en dag och försökte fånga den där tidiga morgonrodnaden på himlen, men ljus är någoting som inte är lätt att ¨terge ens med en systemkamera. Man får helt enkelt prova sig runt mellan de olika inställningarna innan man till sist kanske hittar en som visar sig fungera.
Var ett helt annat ljus ute på imorse, men då vaknade jag inte till liv förän vid niotiden så jag gick miste om den där första morgonrodnaden och de två rådjuren som hade spatserat förbi och ätit upp fåglarnad äppelhalvor, men jag såg dem ju tidigare under förra veckan då jag var ute och åkte skidor.
Fast jag har en överraskning som jag vill bjuda er på, nej jag har fortfarande inte gått och skaffat mig någon ny hamster ännu utan idag fick jag se någoting spännande då jag var ute och gick med min kära pappa. Vi la först märke till att korparna uppförde sig konstigt och sedan efter en liten stund, då dök den här kungsörnen upp i alll sin ensamhet! Vilken mäktig syn örnarna är när de kommer gildande in på arenan i all sin tysthet. Nu flög den ju tyvärr sedan iväg åt helt fel håll, för att jag skulle kunna komma den stora fågeln närmare än så här men visst får de ändå än att reagera! Jag har ju sett havsörn vid några tillfällen förut men att få se en kungsörn , det kändes väldigt kul och var minst sagt oväntat! Undrar om den hade hört vad jag sa innan vi gick iväg, för då sa jag:;Det är bäst att man tar med sig kameran för man kan ju få syn på någoting, jo jag tackar jag.
Ojsan!
Hejsan svejsan på er alla ni läsare som lyckats hitta vägen förbi alla olika nivåer av GDPR och kommit er hit in till min lilla blogg. Jag som alltid brukar ju skicka en julhälsning till alla mina läsare men i år så glömde jag tydligen bort den helt och hållet då jag var ute hos päronen, fast det finns ju en dator här med så jag vet faktiskt inte riktigt varför jag inte kom mig för att skriva en men man hade kanske så fullt upp med allting annat att det inte hanns med. Sedan kanske jag skulle ha kunnat starta upp maskinen för en stund, men har man gäster vill man inte vara ofin mot dem heller utan någon gång måste man ju vara lite social av sig med och man kan inte bara sitta vid datorn, så därför kan vi väl säga att ni här nu får ett litet längre helginlägg av mig. Så nej jag har inte försvunnit utan jag har bara tagit ltie ledigt från bloggandet över jul och nyår.
Steglitserna har bestämt sig för att flytta in i grannskapet ute hos päronen, tre stycken har i alla fall dykt upp vid fågelbordet
Domherrarna finns det tydligen gott om i år, vi har då kunnat räkna dem till hitills 17 st!
En stor flock med ca 50 -talet sidensvansar uppehåller sig också i området.
Så här fint hade mamma dukat upp bordet på julafton.
Vi fick jobba ett tag den här gången innan vi hade lyckats med att få ut alla granarna och det tog lite tid innan vi fick någon ordning på belyningen men nog är det en fin julgran i alla fall ?
Man behöver inte hålla på och krångla till det i onödan utan det kan faktiskt räcka med att göra enklare julgranskulor själv, den här gjorde jag som ett exempel på julpyssel ett år !
Det är klart att man ska ha en ekorre i granen!
Hungrig snöskata på plats vid fågelbordet.
Lika utsvulten koltrast på plats för att äta äpple.
Spårlöpa av haren som har varit framme och skuttat
Nej , närmare än så här kom jag inte rådjuren idag utan de var verkligen på sin vakt.
Inte helt lätt att försöka få till ett foto på strömstaren i det ymniga snöfallet men jag tror åtminstone att jag lyckades få till ett par på den skygga fågeln som annars flyger iväg så snart den hör att man kommer smygandes
Hejsan svejsan!
Hallojsan på er alla ni läsare som har lyckats med att hitta vägen in hit till min lilla blogg trots att vintermörkret nu har lagt sig över landet . Ja för det känns som om det verkligen har varit mörkt här de här senaste dagarna med tövädret som gör att snön som ligger på marken försvinner allt mer med plusgraderna som visar sig på på termometern. Det är gråväder hela dagarna och slasket gör att man blir genomblöt när man går ut om man inte har kängor på fötterna!
Det är ganska tråkigt när det blir på det viset, men det är ingenting som är speciellt ovanligt heller att det blir på det här viset där jag bor efter Norrlandskusten .De två senaste åren har vi dock haft väldigt mycket snö och nu sitter man kanske här och saknar den där riktiga känslan av julen lite även om den börjar komma allt närmare. Snart är det bara en vecka kvar till Dopparedagen men jag hoppas verkligen på ett omslag i väderleken innan dess, att kylan ska komma. Fast nu ska vi väl inte klaga på vädret allt för mycket, det är så många andra bra på att göra fast jag tillhör ändå den skara som vill ha snö!
Nog om den saken , nu över till en helt annan iakttagelse som jag har gjort uppe vid fågelbordet. Först tänkte jag inte närmare på saken men när jag tittade på korten efteråt så kunde jag inte låta bli att reagera på det ovanliga med just denna nötkråka som jag lyckades fånga på bild den här gången. För den som inte är intresserad av fåglar är det ju kanske inte helt lätt att se men om jag jämnför med den andra sibiriska nötkråkan som jag har fotograferat så har den här både en smalare, och spetigare näbb samt att den verkar ha mer vitt på bakdelen av kroppen. Jag kan ju visserligen vara inne på helt fel spår här men det känns kanske som att den här skulle vara en bra kandidat för att klassas som en brednäbbad nötkråka. Egentligen så lär det väl vara den smalnäbbade underarten vi har här, men jag vet inte hur det förhåller sig då att just den här individen har så markant mycket smalare näbb än de andra som vanligen siktas i staden. Den stack helt klart ut från resten av dem , så det var mest det som fick mig att börja fundera.
Sedan tycker jag att det vore väldigt konstigt om det är så att den med smal näbb inte allt heter smalnäbbad utan att det skulle vara precis tvärtom men det kanske är någting annat att fundera över. Jag gillar dem i varje fall skarpt och tycker att det är en trevlig fågel att få lära känna på det viset som jag ju har gjort, när jag fått komma ett par av dem riktigt nära inpå livet . Fast nu undrar jag faktiskt om det är ett par, det kanske är en av vardera underart istället.
Aftonbladet skriver att det är en jättemiss
Det är jag nog faktiskt väldigt beredd på att hålla med om den här gången.
För som man kan läsa om i artikeln så är visst britterna till och med bättre på att klippa in autentiska fågelläten i långköraren " Morden i Midsommer".
Då blir det som nu skett ännu mer knepigt för kanal 5 att reda ut fortsättningen på.
Om någon nu bryr sig om det men det känns ju inte så trovärdigt när man gör det tokiga valet att klippa in bilder på en helt unik
art av örn som inte ens finns i Svergie. Hur kan man ens göra den stora missen, eller är det verkligen så att man har så lite koll på våra svenska rovfåglar?
https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/kJx4lA/jattemissen-i-bergs-dromkak
Nej jag tycker inte att den förklaringen håller riktigt, för så mycket eller lite ska man väl ändå kunna så att man tydligt ska kunna se skillnad på dem
Jag fick ju syn på min första havsörn tidigare i somras vid en insjö , åtminstone så var det här första gången som jag fick se den, för mig på så nära håll när den fiskade. Min bror som varit på flera fiskeresor till Norge tyckte däremot att "min " havsörn såg liten ut på bilderna men då är det nog avståndet som luras, för jag hajjade riktigt till när den kom insvepandes över vattenytan och man såg tydligt även på det avståndet hur stor den var. Synd nog då att jag inte kunde stanna kvar längre på platsen, men man vet ju aldrig heller riktigt åt vilket håll som den flög sedan den hade ätit upp sitt byte.
Sedan slog den sig i godan ro ner vid vattenbrynet för att kalasa på fångsten och kråkorna satt bara vid sidan av och väntade på sin tur. Så nej jag tycker inte alls att det är lätt att förväxla den med den där amerikanska arten av örn som aldrig har vistats i Svergie utan vi har våra två svenska arter som är havsörn och kungsörn.Fast nu var det inte riktigt det här med örnar som jag hade tänkt skriva om den här gången , men jag blev ju bara tvungen att flika in det häreftersom till och med Aftonbladet har tagit upp det.Fast bara för att ingen ska råka ta fel, vi har inga vithövdade havsörnar som mor i skärgården!
Fast nu så tycker jag att vi går vidare istället.
Hade egentligen bara tänkt gå en liten promenad idag men eftersom nötkråkan inte var närvarande viid fågelbordet när jag gick förbi där och solen sken så fint nere på fjärden så ja , då drog jag iväg på en långpromenad ner runt kajen istället. Jag tycker vyn när man blickar in mot själva staden är så vacker.
Sedan så skulle jag kanske ha kommit ihåg att ta med mig motljusskyddet ut men såklart låg det ju kvar i byrålådan där hemma och då fick jag ändå försöka med att göra det bästa av situationen.
Fjärden låg verkligen kav lugn, blank som en spegel
Ibland så bröt solen igenom molnen och det skapade förtrollande fina vyer.
Sedan så fick lilla Ardent Quirrel åka med i ryggsäcken utifall att jag inte skulle dyka på någonting annat att fota, men det var väl även så att jag ville få ett tillfälle till att försöka få några fina kort på honom där ner
Fast ibland så spelade solen mig små spratt och jag fick verkligen skutta runt på stranden i min jakt på den där perfekta vinkeln att fota honom ur
Skam den som ger sig , för då jag hade hållit på ett tag så gick solen i moln och jag hittde igen den där lilla biten med drivved som jag använt mig av på foton med modellhästarna förut. Han passade perfekt in i miljön.
Så här blank låg vattenytan och det var bara små krusningar som syntes på den.
Det känns som det var länge sedan fjärden låg så här stilla, åtminstone så har den inte gjort det då jag gått förbi hamnen tidigare.
Gräsänderna är kvar ännu så länge, fast det känns verkligen som om de är sent ute så här i mitten snart av November men de stannar nog kvar kan jag tro fram tills dess att isen har börjat med att lägga sig.
Sedan så brukar jag ju kunna komma änderna rätt nära men på hösten och vårkanten är de verkligen mer reserverade av sig och då har man tur om man får komma på ett sådant avstånd att det överhuvudtaget går att fotografera dem. Jag satte mig ner på huk och väntade ut de här lite ändå kom jag inte närmare än så här, men så fort det kom andra gångtrafikanter och passerade oss så simamde de ju tillbaka iväg utåt från stranden.
Nej de tyckte väl helt enkelt att allt folk och alla hundar som rörde på sig där nere när de hade tänkt lägga sig och vila, var ett bottennapp helt enkelt!
Fast några foton fick jag i alla fall på dem och de verkade ha en väldigt fast renordning mellan sig, för när de simmade iväg så var det alltid den ena hanen som tog täten före de andra och när de stannade upp så var det alltid denna individ som först kollade in var jag stod någonstans på stranden. Så de hade lika bra koll på mig som jag hade på dem.
Koll på fotografen hade också kråkfåglarna som jag stötte på , på vägen hemåt. Ingen av dem ville riktigt visa upp sig utan de satt belåtna och dolde sig inne bland grenverket så nog är det fortfarande en utmaning att lyckas med att få fototillfällen av dem
Skatan var verkligen väl kamouflerad där den satt, fast skrattet röjde den och jag hann med att få den på bild innan den hoppade längre in bland grenarna.
Hejsan svejsan!
Idag så var det väldigt vitt utepå marken när man gläntade upp den ena persinnen sedan man hade lyckats med att ta sig upp ur sängen och det virvlade för en stund fortfarande runt snöflingor i luften.
Så jag tror visst att det går visst mot vinter, men det går inte fort inte och den här snön lär visst också försvinna då det ska bli plusgrader senare i veckan oich börja regna.
Det är så typiskt när man vill ha snö! Annars så tycker jag nog den största delen av snacket som kommer fram i media handlar om hur jobbig vintern är med all snöskottning osv. men då tycker jag man ska komma ihåg att det här även är årstiden då naturen går in i sin vila.
Dessutom så tycker jag faktiskt att vi nog egentligen ska vara väldigt glada som har våra fyra årstider, kolla bara hur det brinner just nu down under i Austrailen. där folk tvingas evakuera från sina hem Nej det är med säkerhet inte alls roligt att bo på ett sådant ställe heller, vi fick ju en liten försmak av det om ni minns den där sommaren för ett par år sedan när det blev sådär läskigt varmt här.
Det var inte lätt och då tänker jag ju inte bara på de där riskgrupperna som det pratades om, utan jag tror att de flesta tyckte att det blev jobbigt till sist.
Så nej , att hela tiden ha värme är inte heller bra då det kan leda till torka och en massa andra problem fast det borde vi ju redan vara medvetna om.
Som vanligt hade jag inte alls tänkt göra en fullt så här lång utläggning om vädret och klimatet men det är ändå lätt hänt att det blir så eftersom det är någoting som engagerar väldigt många men nu ska jag skriva om någoting annat istället.
Jag hade egentligen tänkt vänta med att köpa Studentliv till Sims 4 då jagf tyckte att priset var ltie för högt, ffast samtidigt så var jag ju sugen med att få komma igång och börja spela det så det blev ändå så att jag tog och klickade hem det via Origin. Sedan när allting väl vart klart och jag hade installerat det så kunde jag inte starta upp det, utan datorn sa att den behövde hämta ner den här nya versionen som EA tydligen har kommit på, ja jag håller såklart på att dilla om Legacy som tydligen kommer att behöva användas för alla nya expansioner i framtiden om man kör spelet från en lite äldre dator. När klassas föresten en dator egentligen sedan som gammal ?
Hur som helst så fick jag till sist igång det , men det visade sig ju även att man behövde byta från den tidigare 32-bitars versionen till 64-bitar. Fast det stod såklart ingenstans på de oficiella sidorna utan där handlade allt om Legacy så jag började att bli orolig, men tyckte att det vore konstigt om det inte skulle gå att få igång det på päronens dator. Till sist så hittade jag i alla fall förklaringen til det via en Facebook.grupp och jag kunde få igång spelet men hann aldrig med att börja prova det riktigt eftersom klockan sprang iväg.
Så jag fick helt enkelt vänta med att prova det till att jag kom tillbaka hem igen och då , när jag startade upp Origin så tog maskinen ner Leagacy på en gång utan att jag ens hade behövt godkänna installationen först. Nåja, spelet startade i alla fall utan krångel och jag skapade en ny Sim som jag skickade iväg på en termins konstvetenskap till Universitetet. På det stora hela så gillar jag nog EP:et men det fanns en sak i det som jag inte riktigt förstod mig på, hur äter de egentligen för jag såg inte att de hade något kök i studentboendet ändå så kom det fram olika tallrikar med mat med jämna mellanrum om man inte blev uthungrad och fick lov att ringa efter pizzabudet.
Är det här en form av bugg eller bara något som de inte har tänkt på ?
Fast det gick ju i alla fall igång, så idag ska jag fortsätta spela med Noreen som hon heter och ni kommer kanske att få träffa henne här då hon har fått lite mer ordning på sitt lilla söta renoveringsobjekt som hon j u gick och köpte innan hon åkte till skolan. Tänkte försöka behålla stilen, men ändå på samma gång även tillföra något nytt också behöver hon bygga ut det lite men jag tror att det kommer att bli fint i slutänden.
lilla
Äntligen!
Jag kan säga som så att äntligen så har jag hittat ett tangentbord som jag tycker om, fast då har jag ju letat runt ett bra tag innan jag tillslut fann den här modellen på Claes Ohlsson och bestämde mig för att slå till trots priset som kanske låg på den övre halvan av kartan men det är väl så det har blivit om man ska ha tag på bra saker. Dessutom så gillar jag inte utplaceringen av tangenter riktigt på de här vanliga standardborden som finns , den känns verkligen så ologisk i alla fall när man som jag kanske sitter och spelar en del &behöver använda sig av en del av de där små genvägarna som finns.
Fast jag vägrar ju på samma gång att köra med något trådlöst alternativ, tro mig jag har testat och det slutade bara med att jag blev frusterad varje gång batterierna tog slut och man var tvungen att byts dem. Nej det ska vara med USB-koppling på sakerna för min del!
Hur som helst efter mycket letande så hittade jag alltså mitt nuvarande tangentbord som jag verkligen är nöjd med..
Måhända så använder jag ju kanske inte den extrafunktionen med lyset på knapparna så ofta, men visst händer det att jag slår på det om jag råkar sitta vid datorn sent på kvällen eller som idag då det är igengrått ute och jag inte vill ha lyset i taket tänkt hela dagen så jag ångrar inte mitt val att införskaffa det, inte det minsta.
Sedan ska det visst även vara spillsäkert men den biten tänkte jag faktiskt inte testa för det har väl såklart hänt att man har råkat välta ut en liten flaska eller ett halvt glas av läskeblask på sakerna man haft tidigare och det har inte slutat så bra för elektroniken kan jag säga. Så den läxan har jag i allla fall lärt mig, sedan så är det av någon anledning mycket svårare att sluta upp med att sitta och äta vid datorn. Även fast jag vet att jag verkligen inte borde göra det eftersom det blir en massa smulor överallt så händer det fortfarande attj ag gör det, speciellt om jag är mitt uppe i något spel eller sitter och skriver på en historia. Så vissa vanor är helt klart svårare att brya än andra, men jag försöker såkalrt med att bättra mig även när det gäller detta , speciellt då jag vet att det inte är så bra heller att peta upp tangenterna när man ska till att rengöra bordet.
Fast det kan ju även vara svårt att helt undvika att smuloroch annat skräp åker ner och samlas under tangenterna, speciellt då man använder databordet även som skrivbord eftersom belysningen råkar vara bäst just där men jag ser ju såklart över tangentbordet med jämna mellanrum.
Man får helt enkelt sätta sig och pillra lite med tops och en lite kraftigare nål för att få loss skräp som har fastnat. Det här får väl bli mitt lilla I-landsproblem att komma med idag. Nej nu så ska jag äta lunch och sedan tänkte jag starta upp Sims 4 och spela lite så ni får veta vad som händer där igen.
Rovdjur eller vilda djur i allmänhet
Under tidagskvällen så hade kommunen genom biolog Johanna Martinell ordnat en föreläsning som handlade om folks rädsla för att möta våra rovdjur ute i naturen. Inledningsvis så pratades det mestadels om de olika satsningarna som kommunen har gjort på olika miljöprojekt och vi fick en kortfattad beskrivning av hur deras mijöstrategi se ut med en rad olika punkter som de arbetar för att försöka uppfylla.
Sedan så tog Linda Thelin från Rovdjurcenteret De 5 Stora över genom att vi först fick bekanta oss med vart och ett av de stora rovdjuren som vi har i landet. Hon gjorde det här utan att dra någon onödig fakta men informationen fylldes ju på vidare allt eftersom under kvällen och det är mina egna anteckningar jag utgår ifrån när jag nu ska försöka med att återge en del av all denna information som vi fick för er.
Man hade även med sig en del föremål som man visade upp, från vänster kranium från björn , varg, järv, ett horn från rådjur och et vargskinn från en skandinavisk varg.
3000 st totalt i Svergie, de flesta av dem lever i de norra eller mellersta delarna av landet just i Västernorrlands län så fanns det vid den senaste inventeringen runt 360 individer. En ny spillningsinventering ska dock göras.
⦁ Älg och renkalvar
⦁ Kadaver
⦁ Frukt och bär
⦁ Tamdjur
⦁ Är ensamlevande, honan tar hand om ungarna
⦁ Kan bli 30 år gammal
⦁ Björnhonorna visslar för att varna ungarna
⦁ En mindre hona kan väga så lite som 60 kg
Varg
Runt 300 st i Svergie, varav de flesta lever kring Dalarna och Värmland.
⦁ Älg
⦁ Rådjur
⦁ Mindre djur
⦁ Tamdjur
⦁ 20-55 kg
⦁ Lever i flock som vanligtvis består av 2-7 indivder ovh utgår från ett alfapar med valpar och de tillåter inga andra vargar inom reviret.
⦁ Vår skandinaviska vargstam som vi delar med Norge, härstammar ursprungligen från finsk/ryska djur som har kommit vandrande över gränsen, Det är bevisat via DNA så det finns således inga som helt grunder för att påståendet om utsläppta vargar från djurpark skulle vara sant. Det som diskuterades var hurvida man skulle kunna sätta ut valpar i några av de befintliga reviren men projektet genomfördes aldrig eftersom man ansåg att riskkerna att de utsatta valparna skulle bli dödade av sin nya flock var för stora. En invandring som stammen är beroende av på grund av den allt mer minskande genpoolen och ökade risken för inavel.
⦁ Färgen på den skandinaviska vargen varierar , men går mer mot det gråbruna hållet med gula inslag i pälsen. De svarta vargarna finns bara i Nordamerika och den färgen sägs dessutom komma från ett inslag av hund.
⦁ Hybrider, alltså rena korsningar mellan hund och varg är enligt jorbruksverket inte tillåtna i landet men på 80- talet så togs det fram flera hundraser som har en stor del var i sig , som tex Saarloos Wolfhound
⦁ Varför inget vargrevir i Västernorrland?
Det hade hon inget svar på vilket jag tycker var mycket konstigt eftersom det är välkänt vilken inställning de renägande samerna har just i frågan kring våra stora rovdjur och de har ju sin betesrätt ända ner hit i kustlandet. Vilket i sin tur bara försvårar regeringens tanke om en vandringskorridor för att försöka få in nytt blod till vargstammen ännu mer.
Nu verkar det glädjande nog som att ett par eventuellt ändå har tänkt slå sig ner i trakten av Sundsvall men frågan är ju vad som kommer att hända med dem. Om de får bli kvar där och vara ifred, det är väl ännu så länge väldigt ovisst eftersom de fåtal vandringsvargar som passerat länet förut som regel har blivit bortskjutna innan de har hunnit förbi gatloppet, då tänker jag i första hand på Bullmarksvargen som togs av daga av en jägare utanför Solberg för några år sedan eller försvunnit spårlöst som den riksbekanta Rödluvan även kallad Susi och hennes partner kom att göra uppe i Junsele.Någon måste ju sitta på sanningen kring av som hände när de försvann för vid tillfället så låg isarna frusna, ändå är alla forfarande så rädda för att erkänna den misslyckade rovdjurspolitiken och det ökande problemet med tjuvjakt som sker till och med i våra svenska nationalparker där ju djuren verkligen ska vara fredade!
⦁ Dessutom i många fall där folk tror sig ha sett varg så kan det istället röra sig om väldigt varglika hundar till exempel laika, siberian husky,gråhund, jämthund eller alaskan malamute . Fast en viktig skillnad som man kan lära sig är att den skandinaviska vargen aldrig har en mörk teckning i ansiktet.
Runt 300 st i Svergie, varav de flesta lever kring Dalarna och Värmland.
⦁ Älg
⦁ Rådjur
⦁ Mindre djur
⦁ Tamdjur
⦁ 20-55 kg
⦁ Lever i flock som vanligtvis består av 2-7 indivder ovh utgår från ett alfapar med valpar och de tillåter inga andra vargar inom reviret.
⦁ Vår skandinaviska vargstam som vi delar med Norge, härstammar ursprungligen från finsk/ryska djur som har kommit vandrande över gränsen, Det är bevisat via DNA så det finns således inga som helt grunder för att påståendet om utsläppta vargar från djurpark skulle vara sant. Det som diskuterades var hurvida man skulle kunna sätta ut valpar i några av de befintliga reviren men projektet genomfördes aldrig eftersom man ansåg att riskkerna att de utsatta valparna skulle bli dödade av sin nya flock var för stora. En invandring som stammen är beroende av på grund av den allt mer minskande genpoolen och ökade risken för inavel.
⦁ Färgen på den skandinaviska vargen varierar , men går mer mot det gråbruna hållet med gula inslag i pälsen. De svarta vargarna finns bara i Nordamerika och den färgen sägs dessutom komma från ett inslag av hund.
⦁ Hybrider, alltså rena korsningar mellan hund och varg är enligt jorbruksverket inte tillåtna i landet men på 80- talet så togs det fram flera hundraser som har en stor del var i sig , som tex Saarloos Wolfhound
⦁ Varför inget vargrevir i Västernorrland?
Det hade hon inget svar på vilket jag tycker var mycket konstigt eftersom det är välkänt vilken inställning de renägande samerna har just i frågan kring våra stora rovdjur och de har ju sin betesrätt ända ner hit i kustlandet. Vilket i sin tur bara försvårar regeringens tanke om en vandringskorridor för att försöka få in nytt blod till vargstammen ännu mer.
Nu verkar det glädjande nog som att ett par eventuellt ändå har tänkt slå sig ner i trakten av Sundsvall men frågan är ju vad som kommer att hända med dem. Om de får bli kvar där och vara ifred, det är väl ännu så länge väldigt ovisst eftersom de fåtal vandringsvargar som passerat länet förut som regel har blivit bortskjutna innan de har hunnit förbi gatloppet, då tänker jag i första hand på Bullmarksvargen som togs av daga av en jägare utanför Solberg för några år sedan eller försvunnit spårlöst som den riksbekanta Rödluvan även kallad Susi och hennes partner kom att göra uppe i Junsele.Någon måste ju sitta på sanningen kring av som hände när de försvann för vid tillfället så låg isarna frusna, ändå är alla forfarande så rädda för att erkänna den misslyckade rovdjurspolitiken och det ökande problemet med tjuvjakt som sker till och med i våra svenska nationalparker där ju djuren verkligen ska vara fredade!
⦁ Dessutom i många fall där folk tror sig ha sett varg så kan det istället röra sig om väldigt varglika hundar till exempel laika, siberian husky,gråhund, jämthund eller alaskan malamute . Fast en viktig skillnad som man kan lära sig är att den skandinaviska vargen aldrig har en mörk teckning i ansiktet.
1200 st, lever över hela landet, disskution om hurvida man ska minska miniminivån just i länet men vid ett tidigare tillfälle så erkände ju faktiskt jägarförbundet att man skjutit av stammen här för mycket.
⦁ Rådjiur, ren
⦁ Mindre djur
⦁ Tamdjur.
⦁ Ensamlevande, honan tar hand om ungarna
Jag tyckte nog att det mest intressanta föremålet som de hade med sig för att titta på var det här skinnnet från en järv. Faktiskt otroligt att tänka sig, hur de trots sin ringa storlek på egen hand klarar av att fälla en ren!
Järv
680 st järvar i Svergie, för första gången ett antal som överstiger den satta miniminivån för vad regeringen anser ska få finnas. Just nu så finns 40-50 st av dem i Västernorrlands län.
⦁ Ren
⦁ Kadaver
⦁ Andra mindre djue
⦁ Tamdjur
⦁ Är ensamlevande, honan tar själv hand om ungarna
680 st järvar i Svergie, för första gången ett antal som överstiger den satta miniminivån för vad regeringen anser ska få finnas. Just nu så finns 40-50 st av dem i Västernorrlands län.
⦁ Ren
⦁ Kadaver
⦁ Andra mindre djue
⦁ Tamdjur
⦁ Är ensamlevande, honan tar själv hand om ungarna
När vargen kommer nära
⦁ Sällan mitt i skogen
⦁ Sökande efter mat
⦁ På vandring
⦁ Nyfikna, speciellt unga djur kan ibland vara väldigt orädda av sig.
⦁ Lockande med hundar på olika vis
Störningsförsök gjorda på varg
Gick undan i snitt på 85 meters håll på försöken som gjordes, avvek lungt från platsen även om de hade ett byte och även hos de vargar som levde närmare bebyggelse såg man att de drog sig undan från människan på det nämnda avståndet.
Gick dessutom undan tidigare om de var fler individer , medan det märktes att väder och vind kan påverka resultatet.
⦁ Ovanligt med angrepp på människa, 1821 var det den såkallade Gysingevargen, innan dess så hittar man faktiskt bara fyra dokumenterade fall från 1700-talet där varg har angripit.
⦁ Rabies kan vara en av faktorerna bakom angrepp.
⦁ Avsaknaden av naturliga byten
⦁ I fallet på Kolmården så handlade det om vargar som var uppfödda med nappflaska, och ingen vet egentligen riktigt vad som hände eftersom djurskötaren gick in ensam i hägnet när olyckan var framme
⦁ Där de har kunnat hitta mat i närheten av människor under en längre tid ökar riskerna, gäller främst i Nationalparkerna i USA.
⦁ Varför utrotades vargen nära på i Svergie?
Det var en kombination av flera olika saker som ledde fram till att de flesta rovdjurstammarna gick ner så kratigt på 1800- talet, det var ju till och med skottpengar på dem under en lång period och handeln med deras pälsar var väldigt utbredd.Sedan så var helt enkelt många rädda för den, en rädsla som på många håll kanske tyvärr fortfarande sitter fast rotad i folksjälen. Fast egentligen så är det kanske lite konstigt eftersom ju hunden har kommit att bli vår allra bästa vän, jag vill bara få säga det att utan vargen så hade vi ju heller aldrig haft hunden i vår närvaro.
Möten med varg: Vad vet vi ?
Se till att ge dig till känna, visa helt enkelt för den att du är en människa, prata och klappa i händerna om det behövs. Om man har hund med sig och den springer löst så ska man faktiskt INTE kalla in hunden i första läget om vargen har fått syn på den, utan försök istället från början med att backa undan från platsen innan du ropar på vovven.
För vargen kommer ju att med största säkerhet se på hunden som en rival, då de båda djuren i grunden tillhör samma släkte och de flesta incidenterna sker just i de fall när jycken vänder tillbaka till sin matte/husse, eller när vi inte har kontroll på den.
Gick dessutom undan tidigare om de var fler individer , medan det märktes att väder och vind kan påverka resultatet.
⦁ Ovanligt med angrepp på människa, 1821 var det den såkallade Gysingevargen, innan dess så hittar man faktiskt bara fyra dokumenterade fall från 1700-talet där varg har angripit.
⦁ Rabies kan vara en av faktorerna bakom angrepp.
⦁ Avsaknaden av naturliga byten
⦁ I fallet på Kolmården så handlade det om vargar som var uppfödda med nappflaska, och ingen vet egentligen riktigt vad som hände eftersom djurskötaren gick in ensam i hägnet när olyckan var framme
⦁ Där de har kunnat hitta mat i närheten av människor under en längre tid ökar riskerna, gäller främst i Nationalparkerna i USA.
⦁ Varför utrotades vargen nära på i Svergie?
Det var en kombination av flera olika saker som ledde fram till att de flesta rovdjurstammarna gick ner så kratigt på 1800- talet, det var ju till och med skottpengar på dem under en lång period och handeln med deras pälsar var väldigt utbredd.Sedan så var helt enkelt många rädda för den, en rädsla som på många håll kanske tyvärr fortfarande sitter fast rotad i folksjälen. Fast egentligen så är det kanske lite konstigt eftersom ju hunden har kommit att bli vår allra bästa vän, jag vill bara få säga det att utan vargen så hade vi ju heller aldrig haft hunden i vår närvaro.
Möten med varg: Vad vet vi ?
Se till att ge dig till känna, visa helt enkelt för den att du är en människa, prata och klappa i händerna om det behövs. Om man har hund med sig och den springer löst så ska man faktiskt INTE kalla in hunden i första läget om vargen har fått syn på den, utan försök istället från början med att backa undan från platsen innan du ropar på vovven.
För vargen kommer ju att med största säkerhet se på hunden som en rival, då de båda djuren i grunden tillhör samma släkte och de flesta incidenterna sker just i de fall när jycken vänder tillbaka till sin matte/husse, eller när vi inte har kontroll på den.
Björn :Möten med björn, vad vet vi ?
ca 600 olika störningsförsök har gjorts på just björn.
70% av de studerade djuren går undan
20% stannade kvar på håll i väntan på passage
10% stannar kvar på platsen där de lägger sig ner
Flyktavståndet varierade mellan 200-400 meter , äldre björnar var mer säkra på sig själv än de yngre och sprang inte lika långt
Ingen av de björnarna som var med i studien reagerade med aggressivitet på människan.
Björnen blev efter mötet i regel mer nattaktiv, troligtvis för att den försökte att undvika ytterligare en konfrontation.
När är risken för att bli angripen större?
⦁ En björn angriper aldrig oprovocerat
⦁ Påskjutna eller skadade
⦁ Störda av hund
⦁ Vid kadaver
⦁ Överraskad björn
⦁ Björn som befinner sig i närheten av, eller i idet
⦁ Hona med årsungar
⦁ När björnen befinner sig i tät terräng.
⦁ Påskjutna eller skadade
⦁ Störda av hund
⦁ Vid kadaver
⦁ Överraskad björn
⦁ Björn som befinner sig i närheten av, eller i idet
⦁ Hona med årsungar
⦁ När björnen befinner sig i tät terräng.
Totalt så har vi sedan 1977 "bara" haft 61 incidenter med 49 fysiska angrepp som involverat björnen. Där ser statistiken ut som följer:
⦁ 1 st kvinna, resten av de inblandade har alltså varit män
⦁ 1 st barn
⦁ 2 st dödade
⦁ 1 st kvinna, resten av de inblandade har alltså varit män
⦁ 1 st barn
⦁ 2 st dödade
Visst har risken för konfrontation ökat, men om man väljer att titta på riskerna i det stora så har de trots en växande björnstam endast gått upp i jaktsituationer och då är hunden många gånger den utlösande faktorn!
Störst risk att stöta på björn löper älgjägaren under hösten när björnarna håller på att äta upp sig innan de ska gå in och lägga sig i idet, eller vid ståndskall men även åter igen i tät terräng när man befinner sig inne i snårskogen där den vanlige bärplockaren kanske sällan eller så gott som aldrig befinner sig.
Störst risk att stöta på björn löper älgjägaren under hösten när björnarna håller på att äta upp sig innan de ska gå in och lägga sig i idet, eller vid ståndskall men även åter igen i tät terräng när man befinner sig inne i snårskogen där den vanlige bärplockaren kanske sällan eller så gott som aldrig befinner sig.
Om jag träffar en på en björn ?
⦁ Om björnen INTE har sett dig, så gå lungt tillbaka
⦁ Om björnen har noterat att du är där, så ge dig till känna men gå därifrån.
⦁ Om den ändå skulle gå efter dig så ska du stanna till och visa att du är en människa eventuellt så kan du med fördel släppa ner någoting på marken, till exempel en keps eller jacka så att björnen byter fokuseringen.
⦁ Om du märker att björnen verkar irriterad, gå genast därifrån.
⦁ Om björnen rusar mot dig, så behåll lugnet och backa försiktigt undan för björnar gör ibland så kallade skenangrepp.
⦁ Om björnen INTE har sett dig, så gå lungt tillbaka
⦁ Om björnen har noterat att du är där, så ge dig till känna men gå därifrån.
⦁ Om den ändå skulle gå efter dig så ska du stanna till och visa att du är en människa eventuellt så kan du med fördel släppa ner någoting på marken, till exempel en keps eller jacka så att björnen byter fokuseringen.
⦁ Om du märker att björnen verkar irriterad, gå genast därifrån.
⦁ Om björnen rusar mot dig, så behåll lugnet och backa försiktigt undan för björnar gör ibland så kallade skenangrepp.
Hur vet man då om björnen är aggresiv?
En lung men osäker björn uppträder på ett till synes blygt vis. Det kan nästan se ut som om den tittar under lugg och de reser sig ofta upp på bakbenen, ofta bara för att de försöker överblicka själva situationen och vill kolla in läget.
En irriterad björn håller istället huvudet lågt, den kan vagga fram och tillbaka med öppen mun och det händer även att de ger ifrån sig ljud i form av fnysningar eller vrål.
En lung men osäker björn uppträder på ett till synes blygt vis. Det kan nästan se ut som om den tittar under lugg och de reser sig ofta upp på bakbenen, ofta bara för att de försöker överblicka själva situationen och vill kolla in läget.
En irriterad björn håller istället huvudet lågt, den kan vagga fram och tillbaka med öppen mun och det händer även att de ger ifrån sig ljud i form av fnysningar eller vrål.
När björnar kommer in i byar?
⦁ Oftast något slags mat som lockar dit dem, inte allt för sällan handlar det om sopor eller annat avfall som vi människor lämnar efter oss
⦁ Honor med ungar söker sig som regel närmare bebyggelse eftersom de här får vara ifred för de stora hanarna . En främmande hane drar sig ju inte för att döda ungarna om han inte är pappa till dem, allt för att själv få chansen till att bli pappa åt honans nästa kull.
⦁ Kontakta alltid Länsstyrelsen om djuren upplevs som ett problem.
⦁ Honor med ungar söker sig som regel närmare bebyggelse eftersom de här får vara ifred för de stora hanarna . En främmande hane drar sig ju inte för att döda ungarna om han inte är pappa till dem, allt för att själv få chansen till att bli pappa åt honans nästa kull.
⦁ Kontakta alltid Länsstyrelsen om djuren upplevs som ett problem.
Om jag ändå blir angripen då ?
⦁ Lägg dig ner på marken och se till att skydda huvud och nacke.
⦁ Angreppen är oftast bara en markering som är snabbt övergående
⦁ Många av de angrepp som sker i Nordamerika händer ofta i närheten kring, ellerr entav i Nationalparker där djuren länge har haft nära kontakt med människan och därför blivit mer orädda av sig.
⦁ Angreppen är oftast bara en markering som är snabbt övergående
⦁ Många av de angrepp som sker i Nordamerika händer ofta i närheten kring, ellerr entav i Nationalparker där djuren länge har haft nära kontakt med människan och därför blivit mer orädda av sig.
Så kallade slagbjörnar, finns de ?
Det finns kanske ett uns av sanning i det här uttrycket, eftersom en del björnar föredrar att äta kött medan andra istället livnär sig mer på bär och gräs som de går och betar av.
Det finns kanske ett uns av sanning i det här uttrycket, eftersom en del björnar föredrar att äta kött medan andra istället livnär sig mer på bär och gräs som de går och betar av.
Hur samspelar de olika rovdjuren ?
De påverkar inte varandra så mycket men ett känt faktum är att vargen verkar slå färre älgar om det finns gott om björn i samma område.
De påverkar inte varandra så mycket men ett känt faktum är att vargen verkar slå färre älgar om det finns gott om björn i samma område.
Hur olika syn folk har på rovdjur eller djur i allmänhet.
En karl ur publiken berättade kort om att han hade varit ute och rest. Bland annat så hade han varit och besökt en ö utanför Kanada som hade ett invånarantal på 13000 människor, de delade på ön med ,tillsammans inte mindre än 26.000 svartbjörnar. Hur går det egentligen till och hur klarar de av det då så många som 44% av oss svenskar, enligt en enkätstudie som har gjorts tydligen har svarat att vi är rädda för just björnen.
Enligt samma studie så kände sig även 33% rädda för vildsvin och 10% kände tvekade inför klövviltet,med älgen i spetsen.
Enligt samma studie så kände sig även 33% rädda för vildsvin och 10% kände tvekade inför klövviltet,med älgen i spetsen.
Jag tror att det många gånger rör sig om en helt obefogad rädsla , för ser man till den statistik som finns så är risken betydligt större att man råkar ut för någon annan form av olycka än att man faktiskt ska bli attackerad av något av våra vilda djur . I takt med att allt fler människor har valt att flytta in till städerna så är man kanske på väg att glömma bort det här samspelet som ju måste finnas där mellan oss och allting som lever i vår natur. Det går alltså inte bara att ta bort en art ur ekosystemet och leva i tron att det ska fortsätta att fungera utan den, framför allt inte då det gäller de arter som har så kallade nyckelroller att fylla.
Det borde man ha lärt sig vid det här laget, för vad hände som ett exempel egentligen när vargen försvann från Yellowstones Nationalpark i USA? Jo älgarna och hjortarna exploderade helt enkelt på bara några få år i ett sådant antal att man omöjligtvis kunde reglera stammarna av herbivorer enbart genom avskjutning.
På samma gång så hade man ju även andra arter rovdjur i parken, som björn och puma men vargen visade sig ändå spela en så pass viktig roll att man fick lov att återinföra den & ironiskt nog så är parken idag en av de bästa platserna i världen för att kunna studera hundens vilda anfader på.
Hur går det för projekt Mårdhund ?
Projektet med att få bort den invasiva mårdhunden ur landet verkar ha varit väldigt framgångsrikt, då man på senare tid istället har övergått till att börja jaga sköldpaddor som har blivit utsläppta av en del privatpersoner som tröttnat på att hålla dem som husdjur.Vissa arter av sköldpaddor kan alltså tydligen överleva även i vårat kalla nordiska klimat.
Efter att det att hälften av den avsatta tiden hade förflutit så var det äntligen dags för en stunds paus för ett välbehövligt fika . De som ville blev bjudna både på ett väldigt smakligt brysselkex samt att det även fanns te eller kaffe att dricka till. Jag hade ju kanske varit lite mer förutseende, då jag enbart dricker te till frukost också dricker jag inte heller kaffe, så jag hade sett till att köpa med mig en liten flaska med läskeblask i förväg innan jag gick dit så den hade jag liggande tillsammans med min reflexväst och det ena lilla anteckningsblocket som jag inte behövde använda mig av nere i bärkassen som stod bredvid mig på golvet.
Sedan så fortsatte föredraget och det kändes faktiskt hela tiden intressant att sitta där och lyssna på allting som sades. När det till sist blev tid för frågor från allmänheten så satt jag kvar och jag skulle tro att vi inte blev färdiga förän någon gång framåt niosnåret.
Så när jag skulle traska hemöver var det alldeles mörkt ute och det regnade dessutom, men tänk jag tror faktiskt att det var länge sedan som jag har känt mig sådär riktigt trygg och säker som jag gjorde just där och då. Säkert mycket beroende på det lilla enkla att jag hade fått mina kunskaper som jag redan har om rovdjuren och kanske även om djur i största allmänhet veriferade under kvällen.
Om man går ut ensam skogen så finns det en rad vettiga skäl till varför man hålla på och prata för sig själv. Min pappa brukar faktiskt påstå att det är därför som det är bra att ha mig med när de ska ut i skogen för att plocka bär. Jag vet inte men men det förhåller sig kanske på det viset att jag pratar för det allra mesta just då ,men då hör ju åtminstone djuren att man kommer .Det kanske även är därför som man inte heller får syn på ofta, men det händer ju ändå att våra vägar korsas ibland och faktiskt för det allra mesta så går detta ju trots allt bra och slutar väl.
Majoriteten av gångerna så vet du kanske inte ens om att de har befunnit sig där utan man får som sin höjd bara syn på spåren som de lämnar efter sig.
Sedan få ska vi också komma ihåg att när man har med djur att göra så får man fortfarande vara beredd på att det allra mesta kan hända , eftersom de saknar språk på det sätt som vi kanske tänker oss att vi talar till varandra och till en betydligt större grad går efter instinkterna eller kroppspråket. Fast det är ju ändå sällan som det händer någoting och på alal gånger som jag har stött på vilda djur ute i naturen är det väl bara en gång som jag har blivit nervös och det var i somras då jag under en promenad en tidig morgon fick stå öga mot öga med en råbock och hans get, men de gjorde ju mig ändå ingenting trots att jag verkligen kom den nära inpå livet.
Fastän jag gjorde som man skulle så var de så upptagna med sitt att de inte vek av, förän det kändes som de nästan var mitt framför fötterna på mig men det blev i alla fall till några fina bilder med kameran.
Dessutom så var det första gången för mig att få se mink på så här nära håll, men det kan ju tänka sig att jag skulle ha varit av en annan åsikt om det hade handlat om ett aav de stora rovdjuren, men jag tror att det egentligen är samma sak som gäller där. Så länge du ser till att ha respekt för djuren så gör de inte heller dig någonting.Men kliver man över gränslinjen så kan de såklart försvara sig genom att bita ifrån! Det är ju trot allt vilda djur det handlar om.
