mspbubblet

Läste precis en tråkig nyhet på ridskolans hemsida. Tydligen så hade det hänt en hemsk olycka i hagen för en vecka sedan och de blev tyvärr tvugna att ta bort en av de ponnyer där som jag nog tyckt allra mest om på senare år nämligen lilla härliga gotlandsrusset Monsun. Så det är med en klump i magen jag måste skriva det här inlägget men om jag ska vara ärlig så rinner trårarna faktiskt ner längs mina kinder just nu. Vanligtvis så brukar jag vara så bra på att kunna hålla inne med mina känslor men samtidigt lärde jag mig någoting tack vare Dickie Rock, nämligen att det brukar kännas bättre när man har fått släppa på dem och gråta ut.

Ja tänk, ändå träffade jag ju inte Sune som han kallades så ofta men han var ju liksom alltid en av de där ponnyerna som kom fram till först en  när de gick i hagen och man var där för att fota så på ett vis kändes det som att man fick lära känna honom

Detta lilla fina gotlandsrusset med den där så busiga blicken och den stora aptiten på livet, ja det finns faktiskt en historia om hur han då han kom ny till stallet och lyckades smita ur hagen. Det bar raka spåret bort till det närbelägna finbageriet! Så nog var han en ponny med viss apit på livet och jag kan bara tänka mig hur stort tomrum han kommer ett lämna efter sig för alla i stallet....för han var verkligen en riktig guldklimp den ponnyn!

 Till att börja med så tog jag mig ut på en liten tur för att försöka hitta ringduvan men hon ville inte visa sig. Må hända var jag ute för sent på dagen så hon tyckte kanske att det hade blivit allt för mycket oväsen kring fågelbordet där hon anars brukar hålla till. Hade handlat lite så allra först gick jag hem och packade in sakerna där de skulle vara innan jag kände suget av att gå ut en sväng till. Ja jag menar det, jag kan inte bara sitta hela dagarna och se på SVT:s Slow sändning med de simmande älgarna från Tallberg för hitills så har de ju åtminstone inte visat sig någoting framför kameran utan de lyser ännu med sin frånvaro, fast det går in på dygn fyra.

När allt kommer omkring så är det väl ändå oftast så det är när man ska fota vilda djur eller fåglar man får helt enkelt ha tålamod och de kommer verkligen inte på beställning om någon trodde det!

Fast det är ju klart , det är roligt att få se den fina naturen upp över Ångermanälven och man känner sig lite stolt som får bo i ett av våra naturskönaste landskap men så kanske man går och blir lite hemmablind med men jag vet inte.

Hur som helst så snörde jag på mig skorna igen och gick ut, den här gången med kurs mot överstan som jag faktiskt sällan brukar undersöka närmare.

Till att börja med såg jag ingenting, eller hörde för den delen utan det var faktiskt märkligt tyst och stilla i luftrummet. Sedan så stannde jag upp och hörde  några mesar som, kvittrade och fick syn på några små pilfinkar som hoppade runt inne i buskaget sedan jag tagit av på en av sidogatorna på vägen tillbaka.

På samma gång så funderade jag på om mitt beslut att gå ut igen hade varit så bra tänkt, men jag kunde ju knapppast ångra mig när jag hade kommit så långt. Sedan hörde jag ett skratt vid sidan av trottaren och fick syn på en skata som letade mat vid en plastpåse som låg slängd på marken eller om fågeln själv hade hämtat den ur någon öppet sopkärl. Hur som helst betraktade jag den en stund innan den hoppade runt hörnet på ett av husen och plötsligt utbröt världens br¨k inne på gården.Blev fundersam över vad som stod på och tog några försiktiga kliv framåt längs trottaren. När jag kom mitt för gårdsplanen så trodde jag verkligen att jag skulle få behöva  bli vittne till ett mord.

 

 

Det var även min första första tanke när jag fick höra att  självaste Notre Dame i Paris stod i lågor häromdagen. Jag kunde faktiskt inte ens förmå mig att titta på de hemska bilderna som kablades ut över världen, nej det gick helt enkelt bara inte.

Ändå så är det egentligen väldigt sällan jag brukar prata om religion öppet och avslöja mina innersta funderingar så här. Varför det har blivit så vet jag faktiskt inte, men lite beror det kanske på att jag faktiskt är osäker och bättre har det inte blivit när man ser hur mycket elände det orsakar runt omkring i vår vida värld. Ja, jag kanske tror på någoting, jag vet bara inte riktigt vad ännu men för att återknyta till de senaste dagarnas händelser så tycker jag att många kyrkor och katedraler är fantastiskt fina som byggnadverk och för det så kan även jag uppskatta att de finns där och jag respekterar alla som tror på någotinng. I alla fall för det mesta. Sedan är det klart, jag har kanske mina fördomar jag med, men ingen är väl felfri ?

Så sedan när allt fler rapporter började komma in under kvällen och när jag hörde hur det franska folket stod vid sin katedral  och sjöng ja då var det  faktiskt nära att tårarna började att rinna nerför mina kinder, så rörd blev jag.

Ändå så har jag ju bara sett den fantastiska byggnaden på bild, men det hänger kanske kvar sedan man såg Walt Disneys film som liten att man har önskat om att en gång få se och uppleva den i verkligheten. Nu är däremot en del av den tillsynes uråldriga magin borta för evigt  och man har istället utlyst en tävling om hur en ny spira i mitten av katedralen ska se ut, men då blir jag tyvärr tvärkonservativ av mig. Visst kan man bygga nytt och ändra på en del detaljer, men på samma gång tycker jag inte att kan ska ändra på det FÖR mycket, för det var just den gotiska stilen som är och var Notre Dames främsta kännetecken och bör väl så få vara även framöver. Sedan måste man ju kanske se över säkerheten ja, men tänk vad byggnaden har stått emot mycket fram tills nu då olyckan var framme. Man hoppas ju bara att det verkligen var en olyckshändelse men samtidigt är det konstigt om man arbetar på en sådan plats, för då borde man ju verkligen vidta alla nödvändiga åtgärder men nu ska vi inte gå närmare in på alla detaljer. Också är det ju på samma gång fantastiskt att man har lyckats få ut vissa föremål och att de större statyerna på taket redan var nertagna på grund av renoveringen men framför allt att det stora rosettfönstret  och klocktornen verkar ha klarat sig. Det väcker ju ändå en del hopp om att "Damen" ska kunna återfå en del av sin forna glans!

 

 

 

 

 

Ja, det riktigt känns i luften. 

För även om det då och då blåser upp till stormvindar på dagarna så går det verkligen så fort att det töar nu när solen ligger på och snön försvinner verkligen bara snabbare. Dessutom så förstår jag mig fortfarande inte på den krets av människor som kallar staden där jag bor för Dövik, men det kanske ska tilläggas att det har jag aldrig riktigt gjort heller. Fast jag tror samtidigt att det kanske är så att man måste tycka om djur och natur för att riktigt kunna uppskatta livet här uppe men jag vet inte , det kan också bara vara någoting som jag har fått för mig . För visst vi kanske inte riktigt har samma nöjesutbud här som i större städer men och andra sidan kan inte alla tränga ihop sig söderut heller utan hela landet måste ju få kunna leva och frodas!

Nej nog pratat om det nu men det var bara någoting som jag kände var relevant att ta upp , inte minst med de ökade hoten från aktivister som ställer till det för våra lantbrukare.

Fast det var inte alls de funderingarna jag skulle vädra idag, Nej jag har ju varit ute på långpromenad med kameran igen.

Sådana har man ju hört talas om, men jag hade då aldrig tidigare den syn som väntade på mig ute i föräldranas syrenbuskage imorse. Jag tog alltså bussen ut på morgonen för att vara hundvakt åt syrrans jycke då mamma och pappa skulle iväg båda två på andra ärenden och inte ville att hunden skulle behöva ligga hemma själv. Det går ju bra att göra nu så länge jag inte har något nytt guldkorn men hur som helst plockade jag för sökerhetskull med mig kameran. Vis av den lärdommen att oftast får man se saker när man inte har den med och har man den till hands så tycks fåglar och djur aldrig vilja visa sig. 

Dessutom så friskade vinden i ordentligt när pappa och jag först gick en liten promenad med hunden och då trodde jag ju såklart att jag tagit med mig den helt i onödan men så kom korpen flygandes.En del ryser när de får syn på den stora svarta kråkfågeln men jag blir bara glad av att se den och att höra dess karakteristiska klongande ljuda över markerna. Då¨vet man att våren nalkas!

En liten del av er kanske undrar hur det går med mina projekt i Sims 4.

Så därför tänkte jag komma med en liten uppdatering av läget kring familjen Bjergersen/Clarkson som utan tvekan är det hushåll där jag spenderat de flesta timmarna på sistone.

Björn och Amy är helt klart fortfarande precis lika kära i varandra som när de träffades första gången och tur är väl det för snart ska de få tillökning igen.

Jag tyckte att det kunde knyta ihop dem ännu mer efter den tragiska incidenten där Sophia, som just hade flyttat hemifrån råkade misslyckas så fatalt med sina matlagningsförsök att hon brann inne utan att någon kunde rädda henne!

 

 

Det fick jag höra en gång från ett av mina syskonbarn när jag frågade om hon ville följa med ut på upptäcksfärd i naturen.Visserligen är det någoting som brukar stämma rätt så ofta då man går där och känner sig lite som Martin Emtenäs som ledde Mitt i Naturen. Fast det hänger nog också på vilka förväntningar man har och vad man tror att man ska kunna få syn på. För just den morgonen hon hade sagt det så fick jag faktiskt syn på en älg som kom klivandes på åkern och det var en  väldigt häftig upplevelse då vi  bara stod där och tittade på varandra, skogens konung och jag. Ändå hör man allt mer i media att vissa människor verkar vara rädda för att möta vilt och enbart ser djuren som något hotfulltoch skrämmande.Till viss del gör det mig ledsen för ingen plats är väl så underbar att få vara på som ute i  skog och mark, Visst ska man alltis ha respekt för dem, men därför är det kanske också så viktigt att man lär sig tolka deras kroppsspråk på rätt sätt så att man kan få till de där ibland helt oförglömliga minnena.  För man måste faktiskt komma ihåg att de är vilda om man nu inte befinner sig på en djurpark , men även de djuren har ju kvar sina naturliga instinkter. Ja jag hoppas att ni förstår var jag vill komma med det här resonemanget.

Tänk nu verkar det som att våren äntligen är på väg i år också, även fast det kom snö häromdagen så tycker jag det känns i hela luften när solen börjar värma så smått, fåglarna sätter igång att sjunga och man får fundera på hur man överhuvudtaget ska klara av att ta sig fram torrskodd när det väl sätter igång att töa. Man kanske borde sätta på sig ett par gummistövlar och plaska runt riktigt i vattenpölarna fast då kanske folk skulle titta lite konstigt på en och undra över ens mentala tillstånd :P och dessutom så vill jag inte riskera att halka.

Så jag får låta bli och glädja mig åt alla härliga vårtecken som tinat fram när alla dessa fåglar börjar återvända. Svanarna har enligt rapporter redan landat på sjöarna, koltrastltrast, bofink och  den vackra steglitsen är här och idag när jag var ut på en liten promenad så hade jag ett nära möte med en annan kär vän nämligen ringduvan. Den satt där på marken vid fågelbordet som jag brukar passera ibland och letade mat. När jag kom gåendes så blev den naturligtvis skrämd, men bara så till den grad att den flög upp och satte sig på ett av hustaken i närheten. Jag stod kvar där på trottaren och betraktade den , jag var kanske lite överraskad över att ha fått syn på den så här tidigt på året men den flög inte alls iväg som den brukar. Nej utan den satt istället kvar och kollade in mig. Efter att ha stått där stund så började jag prata lite lågmält för att se hur den skulle reagera och döm om min förvåning då den satt kvar helt lungt och började snacka den också., ett väldigt karakteristiskt dovt *phooo phooo*

Jag har ingen aning om vad den försökte få fram och ville ha sagt men förmodligen så tyckte den att jag stod ivägen för maten och eftersom jag inte hade kameran med mig så fortsatte jag promenaden. När jag gick tillbaka hemåt så tittade jag efter den igen då jag passerade stället på nytt men då var den såklart försvunnen. Antar att den inte riktigt uppskattade att det, vid det laget hade blivit en del mer trafik på trottaren utan tyckte det var bättre att söka upp en plats som var något lugnare. Visserligen så har jag ju sett ringduva förut, ute hos mina föräldrar men så här nära dem har jag ändå aldrig fåttt komma förän nu och jag måste ju få lov att säga att det verkligen är fina fåglar! Jag brukar ju vanligtvis fota stadsduvor en hel del , men det här måste vara duvornas rolls royce.

 

Hejsan på er alla ni läsare som är vakna så här tidgt och har klickat er in hit på min lilla blogg.

Eller ja egentligen är det ju inte så tidigt utan det kanske bara känns så då man inte har kunnat sova under natten. Nej ibland blir det helt enkelt väldigt avigt numera. Hur som haver reagerade jag på en sak och det var den där strålkastaren utanför fönstret. Visserligen är jag van vid att den skiner in om jag glömt dra för persiennerna men nu tyckte till och med jag att den var ovanligt ljusstark så jag tog mig upp ur soffan där jag hade hamnat för att kolla läget och då fick jag syn på detta fenomen. Alltså när det är supermåne så brukar månen bli stor som en tallrik, vid blodmåne blri den ju röd men vad kallas det här ?Split vision kanske ? Nej och jag intygar att jag inte har lekt med bilden i något redigeringsprogram utan det såg verkligen ut så här.

Försökte hitta en inställning på kamerna som fungerade men det här var väl det närmaste jag kunde komma och då tycker jag inte att det brukar vara så här svårt att få en bra bild på månen som det var i natt.Så då måste den ju ha haft starkare ljus än vanligt, som vid em supermåne men vad var det då som syntes där bredvid ?

 

 

Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit och hittat vägen till min lilla blogg.

Några av er  som brukar läsa här  kanske funderar över vad jag gör för tillfället eftersom jag inte har skrivit så mycket på sistone men jag har nog spelat lite mer Sims 4 och Nancy Drew under en period och då är det kanske inte litka konstigt att aktiviteten går ner på andra ställen.

För man kan ju inte vara överallt helt enkelt, men nu så så kände jag att det var dags att vandra in här och kolla lite. På tal om det så kom jag faktiskt just in efter att ha tagit mig en härlig långpromenad i solskenet samtidigt som jag har passat på att rasta en av mina modellhästar lite.

Måste nog damma av dem där de står poå hyllorna för det var ett tag sedan , men det kan jag roa mig med imorgon när tvättmaskinerna går nere i källaren.

Hur som helst så tror jag att det som vanlgit kommer att ta ett tag innan det blir vår här, isen ligger då än så länge tjock på fjärden kändes det som, men visst töar det och fåglarna har börjat få vårkänslor speciellt turturduvorna på torget!

 

 

Hejsan på er alla ni läsare som klickat er in hit ikväll på min lilla blogg för att kolla om det har hänt någoting nytt sedan ni senast var och besökte min lilla, ibland lite dammiga vrå.

Fast idag så känns det som om jag har varit igång hela dagen. Det började med att jag tittade på skidåkningen och såg den spännande striden på damernas sprint. Alltså så grymt duktiga alla i laget är och det kändes helt fantastiskt att Charlotte visade upp den formen på sin sträcka! Nu vet vi att den finns där så då kan vi vara lite lugnare, det tror jag faktiskt att även hon själv blev.

Sedan hade jag tid nere hos tandhyginisten så då blev det en promenad dit och när jag var klar där så passade jag på att uträtta ett par andra ärenden som jag ändå hade tänkt att göra bort nere på stan.

Så nu sitter jag här med ett sprillanns nytt gaming tangentbord och känner mig så nöjd då alla knapparna är där jag vill ha dem för att komma åt bättre  på genvägarna när jag spelar Sims 4.Sedan så fanns det väl en funktion till på det som möjligtvis var ltie överkurs, nämligen de lysande tangenterna men det går att stänga av och hur är väl det för det är ju inte så att jag sitter och spelar mitt i natten och kommer att ha behovet av den! Fast jag kommer nog att nyttja spelläget om det inaktiverar windows kortkommandon som annars kan göra en tokig ibland då de aktiveras på grund av att man råkar trycka ner vissa tangenter samtidigt. Ja ni som spelar och har upplevt det själva vet nog mycket väl vad jag sitter här och dillar om. 

Sedan måste jag bara dela ett klipp som jag såg på aftonbladet tidigare under veckan. Alltså jag har alltid gillat späckhuggare. Tror det började redan innan jag såg filmerna om Rädda Willy  och fick lära känna den fantastiska Keiko  vars öde tyvärr inte fick något lyckligt slut. Det blev det inte heller för stjärnan Tilikum i dokumentären "Blackfish" men världen har kanske åtminstone lärt sig någoting på vägen.För även om de tillhör familjen delfiner så är de på tok för stora att ha i fångenskap, det räcker inte med den största av bassänger ens, men det här klippet visar verkligen hur intilligenta de är elelr tror den ka nske att dykaren är en ytterst svältfödd unge som behöver gödas upp? Jag tror bara valen själv vet svaret på den frågan om nu klippet gått till som det visas.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gPqkM1/spackhuggaren-simmar-rakt-mot-henne--och-erbjuder-sin-mat

Fast på samma gång som jag skriver det här så måste man också inse att djur som är födda i fångenskap aldrig kan släppas ut i naturen. Åtminstone inte om de blivit präglade och socialiserade med människor, för det vore farligt.Se hur det gick med frisläppandet av Keiko som ett exempel. Han hittade aldrig igen sin familj  när man släppte honom från fjorden på Island och simmade istället in i en norsk fjord eftersom han var van vid människor och saknade den sociala kontakten som är så viktig för dem. Sedan påverkade hans ålder även uigången och han dog då han drabbades av lomplikationer efter att ha fått lunginflammation. Knappast ett värdigt avslut för en, en gång så älskad val men det får en kanske att börja tänka efter en del med. Visste ni till exempel att Kolmården som är den enda av våra svenska djurparker som har ett delfinarium. för tillfället bara har tre valar som är viltfångade? Alltså är resten uppfödda där och de skulle aldrig kunna klara sig på egen hand ute i havet! Har faktiskt varit på besök en gång och hann då med att få se den helt fantastiska delfinen Flip som blev hela 41år gammal! Konmmer fortfarande ihåg hur han åkte på stjärtfenan längs bassängen och hans  otroliga 3 3/4 baklängsvolt! Nu börjar Vicky, ledarhonan i flocken också bli till åren kommen som fyller 40 år och jag tror aldrig de skulle uppnå så hög ålder om de inte mådde bra och blev väl omhändertagna.Såklart kan det ju hända saker och det påstås att valar i fångenskap oftare drabbas av svampinfektioner och dylikt vilket kan stämma men tänk då på vila betingelser de lever med ute i det fria. Allting är inte så skimrande rosa som en del av dagens moderna människor kanske tror utan verkligheten är faktiskt rätt så hård. Det visade inte minst klippet från den tyska djurparken som låg ute förut där en björn lekte med en fågel som hamnat i vallgraven som fanns i inhägnaden. En del besäkare trodde ju att björnen försökte rädda livet på fågeln, men då undrar jag om de missat begreppet "Kattens lek med råttan" eller om de inte sett hur späckhuggarna jagar sjölejon utanför Patagoniens kust ? Rovdjuren kan tyvärr inte bli vegitarianer eller veganer och börja äta spenat med silverbestick vid bordet eller tror sådana människor kanske lite väl mycket på disney ? Jag gillar visserligen disney själv med, men jag har samtidigt inga problem att öppna ögonen för den andra biten i naturen som handlar om kretsloppet.

 

 

 

Hejsan på er alla ni läsare som råkat klicka er in hit, eller så kanske en del av er brukar läsa min lilla blogg mer regelbundet. Nåja hejsan oavsett vilken anledning som ligger bakom till att JUSTdu är här och bläddar runt bland mina inlägg. 

Idag så visade temometern åtminstone på minusgrader ute där den står på bordet borta vid fönstret och det känns skönt med tanke på hur det såg ut igår när snön förvandlades till blött klibb och det bara var allmänt grådaskigt hela dagen. Fast det snöar fortfarande och snart så infinner sig kanske den där känslan av att man är en liten fjälämmel igen, åtminstone om man går  genom gången upp till parkeringen på innergården men det är ju en bra bit kvar innan vi får sådana mängder med! Sedan så behövs ju faktiskt nederbörden, både för naturen som vilar under det vita täcket och för grundvattnet som fyller på vårareserver  så ibland kanske vi gnäller allt för mycket över vädret men jag vet inte. Ibland finns det ju fog för att göradet också men personligen så föredrar jag åtminstone både snö och kyla framför den där olidliga hettan som vi hade i somras. Nej nu får det allt räcka med den väderrapporten för idag.

Jag tänkte istället visa upp Björn och Amys nya bostad, som de just har fått flytta in i efter att Björn fick sparken på sitt gamla jobb sedan han hade agerat visselblåsare. De behövde helt enkelt en nystart ute i förorten efter att ha bott i lägenhet inne i stan, inte tvärtom.

 

 

Hejsan svejsan på alla er som klickat er in och har lyckats med att hitta vägen in tillmin lilla blogg.

Som ni kanske har upptäckt så har jag varit väldig frånvarande under en period men  nu ser det ut som jag kommer att vara tillbaka på nytt, åtminstone ska jag försöka ta upp bloggen igen och börja skriva mer regelbundet. Har delvis inte  alls känt lusten till att skriva riktigt sedan jag för ett tag sedan tappade Theodor utan det har gått mycket upp& ner också ska man ju plötsligt även om hans bortgång var väntad vänja sig vid hur tomt det har blivit. Tänk jag tror det är först nu så här efteråt som man märker vilken tid som man faktiskt lägger ner på de små liven. Fast det är väl så att man försöker ta vara på alla de där små stunderna som man får tillsammans med dem, ja ni som har djur vet säkert vad jag försöker mig på att beskriva.

Hur som haver så kraschade datorn ett tag efter det och jag fick lov att lämna in den på verkstaden eftersom det var Windows som hade börjat att krångla för mig och det tog en vecka innan jag fick tillbaka den .Tyvärr så kunde de inte  heller rädda någoting utan de var tvugna att blåsa disken helt ren för att få någon fason på den men nu så fungerar den ju åtminstone igen och jag slipper kanske både få ett präktigt  äppelfilanfall och en krafig släng av simsabstinens som var på väg.

 

Lite tur i oturen hade jag ju ändå sedan med då jag faktiskt kommit ihåg att spara ut Mods-mappen på min externa hårddisk men allting annat får jag ju lov att göra om, ja kanske inte riktigt allt utan jag får lov att välja bland hushållen och byggnationerna från en liten lista som jag har skrivit upp på ett papper.Bara för att jag ska vara säker på att inte ska missa något men jag är åtminstone igång igen och inget ont heller som inte för någoting gott med sig utan nu kanske jag får lite bättre översikt bland mina föremål i galleriet med. Har ju redan gjort ett par fynd där på saker som tydligen var kvar trots allt!

Sedan knåpar jag på med en del annat också men först måste jag få lov till att visa upp ett nybygge som jag har jobbat på. Inredandet får vänta tills att mitttilltänkta hushåll får råd att flytta in men oj säger jag bara,som jag gillat den här New England stilen på hus! Kan ju även tillägga att det ser jättestort ut på tomten men i själva verket är rummen såsmå invändigt att det faktiskt ändå kan kallas för mysigt!
 

Tänk vilken tid det tar att vänja sig vid tystnaden här hemma.

Fast det kanske även är första gången som det blir tomt för en längre tid då jag inte kommer att ha något guldkorn som springer i hjulet på ett tag  Det känns märkligt på samma gång som det även var skönt  och jag kan känna en lättnad över att han till sist fick somna in eftersom han var sjuk och bara blev allt sämre mot slutet. Det är bara det att det blir så väldigt tomt då man är van vid att höra de där små ljuden. Nu tror man sig höra dem men då man tittar mot bordet där buren stod finns ingenting kvar, så när som på hans fina namnskylt som jag ju gjorde åt honom och tårarna kan komma lite när som helst, när jag mnist anar det då jag tänker på honom men det är ju bara första veckan utan husdjur ännu så då måste man väl ändå få lovtill att gråta och vara ledsen? 

Sedan har jag svårt att riktigt förstå mig på de som säger saker som :Du borde ha ett husdjur som lever lite längre.Guldhamstrar är på alla sätt underbara och visst de kanske inte lever så länge men man får sådan glädje tillbaka av dem! Det tror jag är svårt att förstå för de som inte har provat på eller egnagerat sig i smådjur själva men min lilla grabb han hade ju verkligen en underbar personlighet och minst sagt så var han egen av sig men det gjorde honom till den fantastiska hamster som han var.

Fast nu skullle jag inte bara skriva om Theodor idag utan jag hade egentligen tänkt skriva om någonting helt annat efter att ha sett en  intressant artikel på Aftonbladet. Jag är visserligen hajbiten som en del av er kanske redan känner till men det här tycler jag verkar vara minst sagt vädligt dumdristigt gjort.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/A2aB2r/enorm-vithaj-simmade-med-dykare-vid-hawaii?fbclid=IwAR2yS6HPxa74Dxli6Jbbif3XSlKHp2Lmpq2DinGxDG7JtXH0OmmXtIepp2c, varför ska man alls behöva simma så nära att man rör vid djuret? Sett det upprepade gånger de senaste tiden i liknande fall med bland annat späckhuggare och valhajar där dykare inte har legat många meter bort från djuret. Jag tycker  någonstans att det borde bygga på repekt,speciellt när det är frågan om ett så pass stort rovdjur som en vithaj och även om riskerna kan vara mindre kring en dräktig hona tycker jag ändå inte det är så värst klokt av dem att gå ner i vattnet just då. För med djur vet man inte, det kan tvärvända på tre sekunder beroende på vilket humör de är på för stunden & då tivlar jag på att man vill vara i vägen för en vithajt som väger några ton. Sedan kanske ni minns det tragiska fallet borta i Asien där en turist drog upp en delfinunge ur havet för att få en selfie, eller varför inte även nämna fallet här hemma där en ung man i 20-års ålders tryckte upp mobilkameran i mulen på en älg och sedan gick ut i media och påstod: Jag visste inte att den var vild!

Varför är det  uppenbarligen så svårt för vissa att faktiskt respektera djur? Eller så kanske både hemmen och skolan har misslyckats med att lära ut saker, men man får ju så mycket tillbaka av att studera dem & man kan faktiskt göra det utan att i onödan tänja på några gränser.

Såg på Titanic  när den gick på trean igår, Vet inte hur många gånger jag har sett den filmen vid det här laget men den är fortfarande lika bra tycker jag. Det spelar ingen roll hur många gånger som jag har tittat på den. Blev glatt överraskad nu då de visade det alternativa slutet där forskaren har en mildare framtoning än i den andra versionen. Att den sedan innehåller en del felaktiga fakta, alright men det är bara en spelfilm och det kanske var svårt att kontrollera att alla uppgifter verkligen stämde.

 

 

För mig är det här  nog redan en självklarhet idag.

Både under Sista April, Påsk och Nyår.

Så har det inte alltid varit utan när jag var barn så levde faktiskt även vi med traditionen av fyrverikerier runt högtiderna. Sedan så blev mina båda syskon äldre och växte kanske allt mer ifrån det. I alla fall så blev det allt mer ovanligt att vi köpte några för eget bruk utan vi gick istället på olika firanden, eller hade grannar som sköt upp. Fast systern hade redan häst som hon hade uppstallad en bit från hemmet. Det var långt ifrån någon höjdare att mocka de boxarna dagen efter kan jag säga, för trots förtäcka fönster och radion på högsta volym så hade de alltid trampat runt en massa under natten.Någonting som de inte brukade göra annars, åtminstone inte i samma grad. 

Efter det att pappa slutat jobba så kom världens underbaraste hund med in i bilden, men som den border collie hon var så fanns det en nackdel. Hon var otrolgit signalkänslig och rädd för vissa ljud eller snarare oljud då, som till exempel pianospel, åska,kykklockorna, glassbilen och skott medan andra saker som man kunde tänka sig att hon borde ha reagerat över ja de bekom henne inte alls. Som "Hesa fredrik" som fick ljuda ifred. Annars så började hon att yla när hon tyckte att någoting var obekvämt i hennes öron och så fort smällandet kom igång om vi var hemmvid, ja då sprang hon in och försökte gömma sig i klädkammaren.

Det hjälpte inte heller att träna som enligt vissa påstår ska hjälp aoch det är skrämmande med folk som har  kvar den här attityden: 
Om man som ägare inte stirrar upp sej gör inte djuren det heller!, eller ännu värre när de  tycker att djurägarna försöker bestämma över andra. För det är så olika hur våra husdjur påverkas av det. Våran hund fick lugnande för att ens våga sig utanför dörren när det var som värst. Ett år så var en annan vallhundskorsning i vår närhet så rädd , till den grad att han trots det lugnande medlet kissade på sig inne i duschen.Det ska ingen hund eller hundägare behövavara med om, bara för att en viss grupp ska kunna få ha kul! I alla fall inte om ni frågar mig vad jag tycker om saken.

Dessutom så var det faktiskt  rent av skrämmande att behöva höra hur alla hästägarna i byn där de bor hade gått ihop och faktiskt försökt prata med de som faktiskt hade hållit på att skjuta som mest, för de fick INGET gensvar alls utan tvärtom  så blev tösen till och med hånad i skolan för att hon hade mist sin fyrbenta kamrat.

Det gör mig ledsen när till och med barn kan hålla på så och jag berättar det här för att jag vill att folk tänker efter vilka konsekvenser det kan få! Vem minns inte också den lika tragiska historien om nordsvensken Helge som blevskrämd genom staketet och gick ner sig i en sjö? Dessutom så var det ju även ett fall med en häst rätt nyligen i Danmark där några undomar hade roat sig med att smälla hemmagjorda bomber utanför hagen.

Visst skulle man kunna begränsa tiden när de får smälla och bestämma var det får ske men då kommer man ju ändå inte undan själva grundbulten :Att hundar,hästar ,nötkreatur  och vissa människor varje år ska behöva bli skrämda från vettet! Det finns faktiskt redan regler i många kommuner men ändå så smälls det ju ofta både dagarna innan och dagarna efter nyår.

Somliga förespråkar ju även  sådana där lyktor som man kan skicka iväg men jag vill säga att även de utgör en risk då man aldrig kan vara säker på vär de landar, jo pappa fick ett annat år jobba 15 minuter för att kunna släcka ett par som hade fastnat i ett träd på deras tomt.Tack och lov så hade grannen fått syn på dem i tid och han var på väg in för att ringa efter oss men just då var vi redan på väg hem! Tänk vad som hade kunnat hända då. Dessutom för att vända tillbaka till rakterna så skrämmer ju ljuden inte bara djuren tänk även på de gamla eller på de som flyr hit från krig. Hur ser de egentligen på vårt sätt att fira ?Det kanske vore intressant att ta reda på istället för att som vissa andra kommenterar saken: Varför skjuts det då så mycket i Rosengård? Nej jag tycker inte alls att det har med saken att göra INTE alls utan det är ju väldigt långt ifrån den ursprungliga tanken som handlar om ett förbud om fyrverkerier.

 

 

Det har visst hunnit gå en månad nästan sedan jag skrev här senast. Fast då kan det ju verkligen vara dags för att komma med en liten uppdatering så här lagom till jul. Fast egentligen så kanske det inte har hänt så värst mycket heller sedan snön kom utan vintern gör ju att det blir lite lugnare mellan varven. Dessutom så sitter jag ändå mestadels i soffan och ser på skidåkning av allehanda slag eller så passar jag på och myser med Theodor som tyvärr har blivit sjuk och fått en knöl på ena sidan munnen, från början trodde jag faktiskt att det bara var en liten hudfliik.Den verkar visserligen inte växa längre men jag anar ju ändå vad det är. Eftersom han är en äldre hamster så är det tyvärr inte heller någon ovanlighet att de får det så nu tar vi bara vara på tiden. Han mår ju hyffsat än så länge men jag vet att det bara är en fråga om när men då ska han få somna in hemma. Antar att jag har läst allt för många historier om besök hos veterinär med smådjur som inte slutat allt för väl och dessutom så vill jag inte stressa honom någoting i onödan heller eftersom han alltid har varit så reserverad mot andra människor än mig.Då är han tryggast antingen i boet eller nerbäddad bland filtar och kuddarna i soffan,om han inte kryper in i ärmen på min tröja som han är van vid. Sedan är det väl också en viss dos av vintertötthet som har smugit sig på, för han sov ju mer redan innan hälsoproblemen kom smygandes för honom & det här med att tajulkort är ju  ändå inte riktigt hans grej då han hellre demolerar tomtarna än sitter still så ni får hålla till godo med några bilder ur arkivet. Fast trots detta så vill vi i alla fall önska er alla En God Jul och Ett Gott Nytt År.

 

God eftermiddag på alla ni läsare som klickat er in just hit idag för att se om det har hänt någoting nytt sedan ni kollade in här senast. Fast jag har kanske inte varit så flitig med att uppdatera här på sistone men det är ju så det kan bli ibland, att lusten inte riktigt finns där för att skriiva. Eller jo jag har ju för det allra mesta någon historie på någon i något av alla mina block men det är inte riktigt samma sak för det är ju inte alltid som jag har någoting att berätta som jag vill dela med mig av här.

Fast nu känner jag att jag måste låta er få träffa min senaste Sim.

Jag är nog mestadels van vid att se stadsduvor som ser ut som denna individ som har en verkligt klassiskt gråtonad fjäderdräkt