Downton Abbey

Jag brukar inte gå på på biografen så ofta för att se film, utan jag tittar mestadesl hemma på TV eller DVD.Det blir på sin höjd någon gång om året som jag tar mig dit, eller  kanske  när det är någon stormfilm som går upp på vita duken men det blir  ju inte mer än så.
Häromdagen så betämde mamma och jag oss för att vi skulle gå dit och se på Downton Abbey tillsammans eftersom vi  båda älskade den serien så när den gick på SVT & jag tror faktiskt inte att vi missade ett avsnitt på de sex säsonger som den varade!  Om det  kanske hände någon enstaka gång så såg vi alltid till att se reprisen när den visades efteråt.Ja ni förstår nog hur vi satt klistrade framför TV:n i vardagsrummet .
Fast det var  ändå irån självklart att vi skulle gå och se filmen sedan den fått en del ljumma recensioner men man vet ju hur det kan vara . En del filmer som får lite  lägre betyg i tidningarna kan faktiskt vara riktigt bra,och verkligt sevärda medan andra rullar som kanske har fått fem stjärnor eller vad det nu må vara för system som de utgår från har en handling som är allt för svårsmält. Allting beror ju på betraktaren, så nu tänkte jag skriva vad jag tyckte om Downton Abbey utan att jag avslöjar allt för mycket för er som inte har varit och sett den ännu.
Jag tyckte faktiskt i det stora hela , när eftertexterna väl började rulla att det var en väldigt fin film som de hade lyckats få ihop till sist. Klart att det kanske inte alltid hände så mycket i den, men då undrar man ju också  lite vad de som är av den åsikten  egentligen hade för förväntningar på den?
För det går kanske inte att få plats med samma historier, eller väva ihop handlingen lika mycket på två timmar som det gjorde i serien som  ju var en riktig långkörare.
Nej jag var i alla fall nöjd med att få återse dessa fantastiska miljöerna och att få följa  alla de välbekanta karaktärerna som man mer eller mindre har fått lära känna under seriens gång. Jag menar Maggie Smith är ju alltid lika lysande som lady Violet Crawley, den rollen passar henen verkligen som hand i handske med de slagfärdiga replikerna som stundtals lockade samtliga i salongen till skratt!
Det gjorde snabbt, att de två timmarna inte alls kändes långa utan man kom så in i den att det gick att känna historiens vingslag. Framför allt så tyckte jag om  scenen där kungen, Georg V ska till att inspektera sina husarer och man visar en del av paraden för att avsluta med den brittiska nationalsången. Tänk bara vilken tid det måste ha tagit vid ett sådant tillfälle att rykta  alla hästarna och att putsa upp alla dessa seldon, men det kanske  även är en del av det som vissa har svårt för att ta in! Fast britterna måste ändå vara mästare när det kommer till kostymdraman, men de gör ju även mycket annat som är bra på TV.
Det är däremot en helt annan historia som jag kan berätta mer om för er en annan gång.
Om jag ändå ska försöka säga någoting som jag inte gillade med filmen så får det kanskke bli att jag närmner två karaktärer som jag inte riktigt kunde placera in någonstans och det var Smith och Marys make som knappt var med förän på slutet när han kom tillbaka hem efter att ha varit ute och rest eller något i den stilen, vi fick liksom aldrig riktigt veta vad han hade gjort. Nej det kändes ju på något sätt lite väl konstlat  och fabricerat , men det handlade väl  kanske bara om att de skulle väva ihop trådarna fast med tanke på att hennes första make Matthew så tragiskt omkom i efter en bilolycka, så får jag fortfarande inte riktigt ihop att hon skulle  våga falla för en racerförare och välja honom till  sitt andra äktenskap. Nej , men det kanske bara är jag som grubblat allt för mycket på det med , men jag tycker fortfarande inte att Mary har någon kemi tillsammans med Henry Talbot. Visserligen så har hon alltid varit lite av ett isberg, men den som verkligen kan få henne till att skratta och öppna sig så att hon känns varmare det måste ju ändå vara Tom Branson!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0