Varning för ulligt inlägg!
Nu i dagarna som var kring midsommar så kom de alltså på plats.
Årets lila flock med får som brukar beta i ett strövområde(som bara ligger en bit från mina föäräldrars hus) under sommaren, På avstånd kan de säkert verka som om de är många men egentligen är det bara nio tackor med lamm som finns i hagen, fast det är ändå fullt tillräckligt när de kommer kutandes allihopa och trängs kring en för att de vill ha mat. Jo , idag när jag var dit så blev jag så gott som överfallen av dem och fick släppa ner den plockade klövern nästan direkt som jag hade kommit innanför grinden. De är riktigs msytvrka och jag höll knappt på att kunna fiska upp den medhavda halvan av banan ur ryggsäcken heller, eftersom de verkligen var överallt!
För visst är det ändå lite mysigt med att de går där, men jag undrar hur i hela friden de hade tänkt att turisterna skulle kunna våga sitta där och fika vid bordet för som regel får man iju inte ha någoting ifred för djuren. Ja då ska man nog lämna ryggsäckarna utanför hagen när de vilar närmast grinden...annars så får man bara helt enkelt lov till att dela med sig ! För de är långt ifrån buskablyga av sig. Ett av de små lammen tänkte faktiskt till och med provsmaka på min jacka , men jag hann som tur var se det i tid och försökte lära henne lite vanligt bordshyfs. Hur det nu gick har jag ingen aning om, men hon slutade i alla fall med att vara så påflugen efter en stund och hon kanske att hon till sist förstod att man faktiskt INTE ska äta tyg.Ibland
Sedan har jag gjort det igen...
Andra gången jag var upp till dem så var de så rädda för mig att bara ett av lammen vågade sig fram men det vände om så snart det hade snusat på klövern
Som tsckan däremot glatt glufsade i sig, innan hon kom med båda sina lamm i släptåg.
Idag var läget ett helt annat när jag kom dit, jag hade inte ens hunnit in i hagen förän den ena bäade högt när hon fick syn på mig och alla nio kom skuttande för att få åt sig en tugga. Så de stod där och trängdes vid grinden och jag kände mig ju minst sagt omringad men jag tror att de allihopa fick åt sig åtminstone lite grönt!
Ibland så måste man få lov till att ta sig en matpaus, man kan ju inte umgås med besökarna precis hela tiden. Jo, jag har alltså gjort det igen och gått och blivit kompis med ett svart litet bagglamm som vid ett tillfälle la sig ner bredvid mig där jag satt och vilade huvudet mot mitt ena ben medan jag kliade honom bakom öronen. Så fort jag slutade klia så påminde han mig och när jag skulle gå för att hämta saker ur ryggsäcken ja då följde han efter mig sådär som en liten skugga.
Det gäller ju att man håller tungan rätt i mun!
Kommentarer
Trackback
