Hejsan svejsan!

Nu var det  då dags för att fira våran Nationaldag igen
Fast ska jag vara helt och hållet ärlig med er som läser detta så brukar jag kanske inte fira den här dagen på något speciellt sätt mer än att jag går ut på en promenad samt att jag eventuellt äter någoting gott, men mer än så blir det alltså inte eftersom jag tycker att resten känns som ett komersielllt jippo och det finns så många andra helgdagar att den bara blir en i mängden av dessa. På samma gång så blir jag väldigt tacksam , över att jag får bo just i  Svergie när jag tittar ut och ser på all denna oro i omvärlden. Nej vi har det faktiskt nog ändå väldigt bra här även om väldfärden kanske inte är vad den alltid har varit och alla dessa ständiga besparingar överallt börjar att kosta på!
Nej nog filosoferat för mig kring det idag,för om jag fortsätter så kan det resultera i en hel uppsats och det hade jag inte planerat för att det skulle bli, utan  det var faktiskt långt ifrån min avsikt med det här inlägget.
Egentligen så ville jag bara passa på att få tillönska er alla en riktigt glad sommar och vad kan passa bättre att göra det med än, ett foto på en vacker styvmorsviol jo det finns en sak fortfarande, nu då jag inte har något guldkorn inneboendes för tillfället.
 
Jag har varit ute och tagit nya foton på några av mina modellhästar :) Tur att det var morgon och så gott som inga andra promenerare i farten, för de hade nog blivit lite fundersamma om de hade sett mig med ryggsäcken och alla påsarna! Fast vad gör man inte för att försöka få till en bra bild ibland och dessutom är det bra tillfällen för mig att öva på olika vinklar även fast det nog ser roligt ut när jag krälar omkring på marken!
Fick åtminstone med mig tre av mina fyra mustanger ut(annars hade jag behövt assistent), från vänter Ravens Flicka, i mitten Red Raven och längst till höger Legacy Of Conquistador.
Hon är verkligen helt bedårande , lilla Ravens Flicka så jag kanske får se upp så att inte hingstarna börjar slåss om henne ändå där de ståe i samma hylla men jag litar på mina gossar i det här fallet!
Red Raven är i själva verket  inte så lätt att fotografera, men han är verkligen ändå en skönhet på sitt sätt och jag är så tacksam för att duktiga Sophie Nordström lyckades fånga hans karaktär när hon målade honom åt mig! För tänk...nu är hästen som fick stå som förlaga till honom borta, ja han har i alla fall inte setts till på ett helt år och då är tyvärr sannorlikheten bland vildhästar stor att de på ett eller annat sätt har strukit med :/. Allra finaste Red...eller ja egentligen hette han Coranando.Är ju tvungen att låna in en bild från google så ni kan få er en bild av hur fin han var i sin krafts dagar! Det här, eller då en bild på hans mer kände bror Cloud är åtminstone för mig sinnebilden av hur en mustang ska få leva sitt liv!Vild och fri!. Fast tyvärr är ju läget inte riktigt så för dem i dagens USA där vildhästarna av vissa bönder tycks ses på som skadedjur som orsakar enorma beteskador men de borde egentligen ofrågasätta sig själva och se på hur deras enorma hjordar trampar sönder landskapet fullstänndigt medan mustangerna faktiskt bara berikar livet runt dem .Dessutom verkar de som klagar och tycker att de är för många ha glömt två viktiga saker till, för det första så är hästarna inte en stor massa utan det är flera olika små väl sammansvetsade hjordar. Plockar man bort en individ ur en sådan hjord  så kan det få förödande konsekvenser dessutom så har vildhästarna ett tillräckligt tufft liv mef den naturliga urgallringen! Ja tänk er själva, de ska klara sig både från klimatet och rovdjuren som finns omkring dem så de ska långt ifrån behöva tampas med människans dumhet dessutom! Även om det var Européerna som förde med sig hästen in i Amerika , så tycker jag att den numera har sin självklara plats i ekosystemet och då kan man väl helt plötsligt bara inte ändra sig men jag har aldrig gillat BLM(Bureu of Land Management) heller och det lär jag nog aldrig göra då de konsekvent verkar vilja ha bort denna symbol för friheten både genom så kallade Round-Ups, de fångar dem i fällor eller ger stona P-sprutor. Att jag brinner för mustangerna kanske kan tyckas lite märkligt, men jag har nog alltid gjort det så länge jag kan minnas och jag tror det hänger ihop med att de sitter i samma sax som vargen gör här på hemmaplan , enda skillnaden mellan dem är väl att det ena är ett rovdjur. Däremot är jag kluven till de som vill se vildhästar även här i Svergie, visserligen så har vi ju vårat gotlandsruss och man gjorde väl något försök med dessa där en liten hjord unga hingstar fick gå fria i stora hagar har jag för mig men projektet fick både slut på pengar också var man även tvungen att avbryta det på grun av djurskyddsmässia skäl så jag tror  helt enkelt inte att det är värt det. Samt att jag funderar på hur man skulle lösa tillsynen av djuren och hur tänker man kring att möta frigående hästar i skogen eller hur ser man på snön som lägger sig som ett tjockt täcke över marken i de norra delarna av landet på vintern? Nej det känns inte om man har tänkt efter så mycket där.
image 0
Det här är det närmsta jag har kommit att få träffa en äkta vildhäst från Nordamerikas prärie, visserligen ingen mustang men väl en tvättäkta Nokotahäst vilket jag tycker är nära nog och jag kan ju bara säga som så att det är någoting speciellt som ligger över dem. Nog för att en del hästar brukar bli glada när man kommer till deras hage för att fota, men det är ett fåtal som sticker ut och Ronnie var helt klart en av dessa då hon gnäggade när hon fick syn på mig!
Eye of The Nokota, ja det kändes verkligen som om hon hade en speciell utstrålning med den där blicken som ser allting.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0