mspbubblet

Der här skriver jag om, eftersom jag inte vill att någon annan gör om det misstag som jag och mina klasskompisar gjorde Jag tror att det hände någon gång när vi befann oss i gränslandet mellan, mellan och högstadiet. Helt enkelt när vi vi försökte med att visa oss på styva linan och det var innan vi visste bättre.

Eftersom en del av oss bodde i samma område så bestämde vi oss helt enkelt för att vi skulle träffas hemma hos en av killarna, en dag då hans föräldrar inte var hemma. De bodde i en röd suterängvilla, längre upp efter gatan och till och med jag som annars inte umgicks med resten av klassen hade  av någon konstig anledning lyckats  blivit ditbjuden. eller om de i något svagt ögonblick faktiskt kanske känt sig skyldiga för vad de gjorde mot mig annars ?

Hur som helst gick jag i alla fall dit och någon kom på den lysande idén att vi skulle köra "Anden i glaset"  bara för att några av oss tyckte att det verkade häftigt. Själv så var jag mer avvaktande till det hela , men jag knude ju inte heller visa mig feg och backa ur när jag väl var där.

Sagt och gjort, så satte vi oss i en ring på golvet nere i deras gästrum/kontor med planen eller vad man nu ska kalla det för uppritad på ett papper och ett glas. Till att börja med så  var det mestadels  en munter stämning i rummet och skratt runt omkring. Man märkte direkt när någon av de andra skämtade och omärkt försökte sig på med att flytta runt på glaset  De var ju  dock inte så bra på att dölja det kan jag säga och det fnissades mycket där vi satt med lamporna tända.

Sedan, efter ett tag så  föyttades glaset och stämningen förändrades plötsligt  inne i rummet  när det först blev alldeles iskallt och belysningen började att blinka till för att helt slockna. Det enda jag egnetligen minns av fortsättningen är att någon av de andra flickorna sa: Vem av er var det som flyttade på glaset? Alla skakade på huvudet, för ingen av oss hade gjotrt det, den här gången.

Ingen av oss hade heller  modet nog för att stanna kvar utan vi sprang istället skrikande därifrån uppför trappen och vi kände oss skakiga för resten av den kvällen.

Så genom att berätta det här, kan jag bara avåda er från att leka med sådant som man inte känner till. Visserligen så klarade vi oss nog från att mer saker hände efteråt, så vi kanske ändå hann med att avbryta det i tidinnan vår oskyldiga lek gick för långt. Fast hur vet man egentligen var gränsen går, kanske ni undrar nu och då svarar jag bara som så att det är någoting man känner på sig redan innan. Jag har i alla fall lärt mig min läxa efter det här och aldrig gjort om "Anden i glaset" och jag kommer heller aldrig att gå med på att köra det igen när jag vet hur allvarliga konsekvenser som det kan få. En del påstår kanske att man bara inbillar sig allting som sker, att det är temperaturskillnaden som får glaset att röra på sig , men jag kan lova er att det var då verkligen ingen fantasi som hände för oss, ett gäng aningslösa ungdomar den där dagen 

 och vi kan nog vara väldigt glada att vi kom ur det helskinnade när man läser om vad andra har råkat ut för.