mspbubblet

Efter den där skrämmande händelsen med katten så kände vi  ju oss minst sagt sagt uppskakade men, så småningom började sakerna  sakta återvända mer till det normala och vi tänkte kanske inte lika mycket på det längre. Fast allt eftersom tiden gick så blev vi nog även mer  och nyfikna på området och kände att vi ville utforska det lite mer ,för att på något vis försöka förstå vad det egentligen kunde röra sig om.  

Vi var kanske ute efter att få den där bekräftelsen som så många pratar om, någonting som kunde visa oss på att vi inte alls hade fel och att vi bara inte hade en allt för livlig fantasi.

Fast vi vågade alltså  inte prata öppet om det ännu, kanske för att man som barn allltid fått höra att spöken inte finns men vad var det då som vi hade upplevt ?

Hur som helst så hade vi redan börjat att leta  efter hemsökta ställen på internet  och jodå nog hade vi sett Ängsö slott utanför Västerås som ett förslag att åka till om man var intresserad av ämnet.

Fast nu köpte vi ju kanske inte alla historierna som stod på deras dåvarande hemsida rakt av, utan vi höll oss fortfarande delvis skeptiska till det här.

Vi funderade ett längre tag på hur vi skulle kunna ta oss dit , men till sist så dök möjligheten ändå upp att vi skulle få komma iväg dit i alla fall över en helg.

Det började dock allt annat än bra för när vi kom till campingen där vi skulle bo så hade den som hyrt den lilla  charmiga stugan före oss gjort någoting som man inte skulle. Kylskåpet var avstängt och det hade bildats en sjö inne på golvet, men vi hade som tur var en snäll värd som förklarade hur man skulle sätta igång det igen sedan var det bara till att börja torka. Så det ordnade ju trots allt upp sig.

Nästa dag var det så  äntligen dags för oss att gå ut till slottet, Det blev en  ordentlig promenad på några kilometer men det var det absolut värt!!

Fast redan från början när vi kommit dit och börjat med att gå runt ute så hände det en mycket märklig sak. Min dåvarande kompis hade med sig sin digitala kompaktkamera, ja om ni minns hur de såg ut och hon hade bytt batterierna precis innan vi åkte för att vara säker på att kunna fotografera. Allt hon gjorde var att ställla ifrån sig kameran ute på en bänk, innan hon uppsökte toaletten sedan var kameran  verkligen stendöd efter det och gick inte att få igång. Vi fick alltså förlita oss till mammas gamla analoga som jag hade fått låna med mig i reserv!

Fast där så stod vi alltså  ute och grubblade en liten stund på vad som hade hänt innan vi till sist gick in i slottet. Överallt så hade vi en vam känsla med oss, jag vet inte hur jag ska förklara den men det kändes i alla fall inte obehaglgit eller hotfullt på något sätt mer än att man kände att det var någoting där. Dock så kände vi  av det,  båda två på en gång , att ner till fängelsehålan ville vi inte gå trots att det  egentligen bara var en kort gång dit ner.Det räckte med att stå kvar och titta ner!

Sedan fortsatte vi gå runt på alla planen och det var verkligen så spännande och att få se allting! 

För man fick ju sig trots allt en  iten bild av hur hovlivet såg ut på den tiden, Ett område som vi kanske bara hade läst om innan i skolan, men nu fick vi allltså se alla de där olika miljöerna. Sedan hade det nog egentligen  inte behövts några skyltdockor för är det något som slottet har tillräckligt av så är det andar men det var såklart kul att få se en del av de gamla kläderna!. Hur som helst gick vi runt och bara insöp stämningen och allting kändes så bra, vi träffade till och med en intressant man, kanske så var han lite av en kuf,  fast vi ångrade oss ju så här i efterhand att vi inte började prata mer med då han hade rest i Karl XII fotspår men allting kunde man ju inte tänka på då.

Utan tiden kanske inte heller riktigt fanns där för att stanna kvar längre utan vi var helt enkelt tvugna att gå vidare om vi skulle ta oss igenom hela byggnaden innan det var dags för stägning.

Hur som helst fortsatte vi på vår vandring runt slottet, men jag kommer nog aldrig  att glömma då vi kom in i ett av rummen . För det var bokstavligt talat iskallt där inne!  Sedan kom den där känslan av att vara iakttagen sakta krypande och då bestämde vi oss för att det var ett bra läge till att gå därifrån! Vi ville ju inte få med oss någoting hem.Senare så kunde vi läsa oss till att det var där som barnkammaren hade varit men det hade vi nog redan förstått med eftersom en del barnkläder var upphängda på en ribba där inne. Det blev i alla fall ett par kort tagna i rummet, men sedan så kände vi oss glada över att komma ut därifrån.

Vi fortsatte sedan nyfiket att kolla runt i resten av slottet en stund, innan vi gick vidare,över till den lilla fina slottskyrkan för att avslutningsvis vända tillbaka bort mot campingen igen,

En promenad som nu förmodligen tog oss lite längre tid eftersom solen låg på och det fanns dåligt med träd som kunde ge någon skugga efter vägen men till sist så landade vi ju ändå i  stugan på Sundängen .Min kompis kom när vi satt  där vid bordet, på att hon nog skulle kolla om hennes kamera fungerade så att den verkligen inte var trasig.

Jodå, mycket riktigt när hon tryckte på knappen så startade den igång precis som om ingenting någonsin hade hänt. Märkligt eller hur ?

Efter det så har jag nog inte heller riktigt kunna släppa tanken på stället utan de där känslorna  som jag hade då finns kanske alltid kvar lite i det undermedvetna, och det är kanske  även de som fått mig till att försöka med att bygga upp slottet i Sims4. Jag vet i alla fal ldet , att om jag skulle bli erbjuden att åka dit igen så skulle jag i alla fall inte tacka nej till det men jag skulle då aldrig vilja besöka platsen efter mörkrets inbrott!