Livat på landet

Vi som bara skulle åka upp till skogen idag för att plocka in lite blåbär, men så fick vi istället vara med om någonting så totalt oväntat på vägen dit. Säkerligen så berodde det här kanske på att jag hade valt att lämna kameran kvar där hemma, då jag redan hade varit ute och gått en sväng tidigare under morgonen och alltså inte kände för att ta den med mig igen. Det blir ju trots allt lite mer vikt att bära på med teleobjektivet så ryggsäcken är ett måste om man inte har den hängande runt halsen hela tiden.Det är ju bara så typiskt!
Nu upptäckte vi ju som tur var hästeni tid  där den stod vid vägrenen, på fel sida om staketet och vi såg hur ägaren gick över gården med en annan häst i grimskaft. Fast vi ville ju försäkra oss om att allting gick bra, så vi svängde  helt enkelt uppför backen mot husen & parkerade bilen.
Sedan klev vi ur och presenterade oss, jo hon hade visst en del koll på hästen men hon var ensam hemma så hon kunde inte gå ner och hämta den, pappa erbjöd sig även att hjälpa till med att fånga in dem men hon sa att det inte behövdes utan hon skulle bara ställa in den andra i stallet först. Hästarna däremot hade tydligen andra åsikter för dagen, för efter fem minuter så stack även den andra för henne och det blev minst sagt lite cirkus på stället. Som tur var  så kom det i alla fall bara en annan bil körandes längs vägen under den stund som det nu tog för henne att få kontroll över situationen igen och de snopna rymlingarna blev till sist infångade.
Själv så höll jag mig mestadels i bakgrunden och passade istället på att få ett tillfälle att stå och mysa med deras två golden retrivers som kom och satte sig nere vid mina fötter. Den ena av dem hämtade hoppfullt en pinne som den så stolt ville visa upp, eller om den ville leka.
Sedan när allting hade lugnat ner sig igen så kunde vi fortsätta vidare på vår färd mot bärmarkerna och jag kan bara intyga att här har vi då ingen brist på blåbär i år, snarare tvärtom att skogen på sina håll svämmar över, med ruskur som viker sig för att de inte kan bära upp mer tyngd. Fast det kanske också beror på var  någonstans som man plockar och om om man vet var de  bra ställena finns.
Sådant tror jag är svårare nu för de utländska plockare som kommer hit att hålla koll på , annat var det kanske förut närä vi svenskar plockade bär i större utsträckning än vad vi gör idag. Fast jag har ju  faktiskt mer eller mindre växt upp med bärplockningen kan man säga och alltid fått följa med ut i skogen , utan att jag för den skull har behövt känna något som helst tvång med det utan det har alltid bara varit avkoppling för mig och det är fortfarande så skönt att få komma ut i naturen!
Sedan så vill jag bara få passa på att visa upp några av fotona som jag lyckades med att ta då jag var ute imorse.
En del skulle ju kanske tycka att det känns hopplöst och vända om när det ser ut så här, men tycker man om fåglar så tillhör man kanske ändå en viss kategori av människor.
Jag bestämde mig alltså till sist för att gå ut nere på piren ändå och kolla in hur det såg ut Hade sett dem skymta till mellan träden men OJ , riktigt så här  många trutar har jag nog aldrig fått syn på förut. Åminstone inte vid ett och samma tillfälle det är då ett som är säkert!
Jag vet inte hur många de var, eller om det verkligen bara var trutar som låg där ute och guppade på vattenytan men det var åtminstone bara thavstrutar som jag kunde höra och som jag såg var uppe och flög i luftrummet. Inga måsar syntes till någonstans så kanske att de redan har flyttat vidare söderut, trutarna är ju tydligen  i högre grad stannfåglar men vad de lever av här uppe på vintern kan man ju fundera på eller om de drar ner till södra svergie under den  kalla delen av året ?
Sedan är det bara så fint ute där ute vid den före detta fjärden som numera "bara" är en insjö.
Havstrutarna är verkligen mäktiga fåglar när de kommer flygandes sådär på låg höjd så att man hinner få beskåda dem ordentligt. De må ju vara måsfåglar de också, men jag tycker att de på något vis ändå är så vackra!
Hade turen att få se en ungfågel komma flygande på riktigt nära håll och då inser man verkligen den där storlekskillnaden på en mås och en trut!
Ungfågel tillsammans med äldre individ.
De behärskar  alltså verkligen konsten att se grymma ut till fullo. 
Sedan när jag kom tillbaka hem så att såklart Felix och väntade på mig  där ute i syrenbuskaget och hon gav sig inte förän jag gick ut med maten till henne, eller ja vi vet ju inte heller om det är en hona men det känns i alla fall som så då, det brukar vara dem som det går lättare att få kontakt med. Åtminstone så har det varit så hos talgoxarna, men vi håller ju fortfarande på att lära oss skatiska så att vi ska kunna förstå vad hon vill säga.
Blåmesen kom också och visade upp sig i syrenen, vilket också känns roligt eftersom den svart/vita flugsnapparentidigare jagade iväg alla andra fåglar från trädgården 
Ofta när jag går ut och visar mig på tomten så kommer nötväckan och sätter sig i närheten.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0