Fotografering av modellhästar
Jag har under ett par dagars tid ägnat mig åt att fotografera några av mina modellhästar. Brukar ju passa på att försöka med att ta med mig dem ut ibland när vädret tillåter det, om inte vinden tar i allt för mycket. En del av de som passerar mig tycker ju kanske att ser lite märkligt ut idå jag ibland krälar runt på marken , allt i jakten för att komma åt den perfekta vinkeln men tro mig det finns de som har mycket mer udda intressen än så här, till exempel de som leker med modelljänrvägar och varför ska man egentligen överhuvudtaget se ner på folk som vågar sticka ut bland mängden och vara sig själva?
Nej allt det där är bara så konstigt att det är så svårt med försomar och jag tänker nog inte skriva mer än så just nu , om det eftersom jag inte vill riskera att det här inlägget ska förvandlas till en mer djuplodande avhandling om det ämnet.
Fast det är ju klart att det ändå är en relevant och bra fråga att ställa eftersom jag själv har upplevt folks blickar på mig många gånger, eller hört en del kommentarer ibland från de som passerat längs efter gångvägen.
Det ironiska i det hela är väl att också att även om jag själv alltid har varit blyg av mig, så föredrar jag faktiskt då folk är ärliga och frågar mgi vad jag gör än säger saker som de tror att jag inte ska uppfatta. Vet man inte hur situationen ser ut, ja så är det bättre att istället hålla tyst och gå vidare utan att vräka ur sig saker som kan uppfattas på ett sårande vis.
Här är han. min stiliga tinkerkille Castaway. Han fick verkligen möjligheten att komma till sin fulla rätt där nere.
Vilket jag kanske hade på känn att han skulle göra när jag valde att plocka med mig honom dit ner.
Fast jag vågade ju ändå inte tro att korten på honom skulle bli så här pass lyckade i slutänden,
Det är ju tur att de blev så fina, för då slipper jag ju göra om det och jag hade faktiskt hans namn lite i åtanke med när jag valde att ta med mig honom dit ner till stranden och ställde honom mitt ibland alll denna bråte som ligger uppspolad där,
Vågade inte ställa honom närmare vattnet än så här, men jag tror ändå att jag fick med en rörelse som alltid gör att bilden blir lite mer levande.
Lonesome Ranger på plats vid kilpporna
Passade på att försöka få till en riktigt bra närbild på hans huvud, fast det blåste tyvärr lite mer idag och det gav mig inte lika gptt om marginal till att försöka ta om när resultatet inte blev riktigt som jag hade tänkt mig.
Det gick kanske bättre nere på stranden, där det var mer lä.
Visst är han riktigt söt den här"lilla" gulbruna killen ?
Han passade mer än väl in i omgivningen
Tänka sig hur det kan bli ibland med vissa modellhästar. Den här killen tyckte jag från början inte alls om utan jag funderade till och med på om jag skulle sälja honom. Sedan så kom jag ändå på ett namn åt honom och nu är jag så glad över att Crimson Tide är min! För han har verkligen växt sig in i sin roll och kanske är det som så att jag börjat gilla honom mer och mer..
Nu skulle jag aldrig börja tänka i de där gamla banorna , då jag tycker att han har någoting visst över sig,. utan att jag jag riktigt kan sätta fingret på vad det är med honom.
Det kanske har någoting att göra med hans vakna intryck att göra ? Dessutom så får jag lov att konstatera att jag inte längre bara har ett ställesom jag måste fota en del av mina breyers på, nej nu har jag ju tagit mig ner till vattnet med.
Bara en bit plast? Ibland så verkar de i alla fall väldigt levande.
Kommentarer
Trackback
